Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (74) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Skräbeån HARO 87 Blekinge, Kronoberg och Skåne län Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial Februari 2014 Södra Sunds kraftverk i Olofström uppfördes år 1924 i Holjeån/Skräbeån. Foto Jakob Marktorp.

2 2 (74)

3 3 (74) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata filer döpta i enlighet med nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte finns med på alla kartor. Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status 2014 Kartbilaga 3 Kontinuitet Dammar Kvarnar Kartbilaga 4 Försurning Skog Kartbilaga 5 Övergödning Åker Kartbilaga 6 Morfologi Dikning Kartbilaga 7 Värdefulla vatten Kartbilaga 8 Kulturmiljö Kartbilaga 9 Naturvård Kartbilaga 10 Kemisk status Kartbilaga 11 FMIS och BBR Kartbilaga 12 Skog och Historia, Flottningslämningar Kartbilaga 13 Ängsvattning

4 4 (74) 1 INLEDNING Avrinningsområdet Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Skånska landsbygdsprogrammet Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län Landskapets karaktärsdrag Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltning och biotopvård Vattenförvaltning Blekinge län Vattenförvaltning Kronobergs län Vattenförvaltning Skåne län Ekologisk status Kemisk status Kontinuitet Försurning Övergödning Morfologi KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården Kulturreservat Byggnadsminnen (BBR) Kyrkor (BBR) Fornlämningar (FMIS) Riksintressen för naturvården Naturreservat Natura Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Ängslador Kvarnar och sågar Flottningslämningar Svenskt dammregister Diknings- och markavvattningsföretag Skog och Historia inventeringen Broar Industriminnen/industrimiljöer Ängsvattning Regionala kulturmiljöprogram Kommunala kulturmiljöprogram Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer Skräbeåns avrinningsområde 61 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Tematisk Geografisk KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag... 68

5 5 (74) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammal och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Jakob Marktorp antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län, i samarbete med Länsstyrelsen Skåne. 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. Synpunkter på rapporten har lämnats av Thomas Romberg länsantikvarie, Länsstyrelsen Skåne län, Marie Eriksson miljö- och vattenstrategiska enheten, Länsstyrelsen Skåne län och Anna Grönlund kommunekolog, Bromölla kommun/skräbeåns vattenråd. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela

6 6 (74) kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Avrinningsområdet ligger i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Skräbeåns avrinningsområde har sina nordligaste källflöden på det myrrika småländska höglandet cirka 165 meter över havet. På sin väg mot havet passerar vattnet genom tre landskap, Småland, Blekinge och Skåne, och Skräbeån mynnar slutligen i Hanöbukten i Östersjön. Skogsbygden i norr präglas av sura bergarter som granit och gnejs, medan odlingslandskapets marker i söder är rika på kalk. Skräbeåns avrinningsområde är i förhållande till övriga Skåne ett sjörikt område, med cirka 300 sjöar, flertalet mindre än 1 kvadratkilometer. Sjöarna täcker sammanlagt 14 % av områdets yta. Övrig markanvändning är cirka 63 % skog, 9 % åker, 4 % bete, 3 % tätort och 7 % övrigt. Större vattendrag inom området, förutom Skräbeån, är Tommabodaån, Ekeshultsån, Vilshultsån, Snöflebodaån, Lillån och Holjeån (Skräbeåns vattenråd 2014). Fyra lite större tätorter finns i avrinningsområdet, av dem är Bromölla störst, men andelen bebyggd yta är i övrigt relativt liten. Skräbeån är en av få näringsfattiga åar med mynning utmed Skånekusten. Olofströms kommun utnyttjar sjön Halen som kommunal dricksvattentäkt. I Ivösjön bedriver en yrkesfiskare fiske, främst efter ål. Området har en mycket stor betydelse för sportfisket men är även ett omtyckt rekreationsområde för turister och boende i området. Vattenuttag görs för bevattning och för kylvatten till industrier. Elproduktion sker från två anläggningar i Olofström. Det är framförallt försurning och en ökad belastning av organiska ämnen i norr och övergödning i söder som utgör stora miljöproblem i Skräbeåns avrinningsområde (Södra Östersjöns vattendistrikt 2009). Läckage av markbundna metaller och organiska ämnen från skogsmark är betydande i den försurningsdrabbade delen medan näringsläckage från jordbruksmark är betydande i nedre delen. Avloppsreningsverk (varav Bromölla är störst), enskilda avlopp, dagvatten samt några industrier utgör de största punktkällorna för närsalter till ån. Den fysiska påverkan på vattendraget är delvis omfattande. Många ursprungliga forssträckor har byggts ut och utnyttjats för vattenkraft. De flesta kraftverken används inte längre för detta ändamål men utbyggnaderna finns kvar och utgör vandringshinder för fisk (Södra Östersjöns vattendistrikt 2009). Såväl Immeln, som Raslången, Halen och Ivösjön är reglerade och tappningen av Ivösjön styr flödet nedströms i Skräbeån. Detta gör att vattenflödet är onaturligt jämnt, men med kraftiga fluktuationer när förändring väl sker. Bevattningsuttagen sommartid kan periodvis vara stora och kan innebära att flödena blir alltför låga och riskerar att negativt påverka åns växt- och djurliv (Södra Östersjöns vattendistrikt 2009).

7 7 (74) Avrinningsområdets övre delar berörs av länsstyrelsernas kalkning och följs upp i deras kalkeffektuppföljningsprogram. Biotopvårdande åtgärder i form av återställande av lekbottnar och ståndplatser samt borttagande av vandringshinder pågår. Idag är det fri vandringsväg i Skräbeåns huvudfåra upp förbi Östafors och även i biflödet Byaån är vandringshinder borttagna. Skräbeån mynnar i kustvattenförekomsten Tostebergabukten som har problem med övergödning (Södra Östersjöns vattendistrikt 2009). Berörda kommuner i Blekinge län: Olofström och Sölvesborg. I Kronobergs län: Tingsryd och Älmhult. I Skåne län: Bromölla, Kristianstad, Osby och Östra Göinge. Berörda socknar i Blekinge län: Gammalstorp, Jämshög och Kyrkhult. I Kronobergs län: Almundsryd, Härlunda och Virestad. I Skåne län: Fjälkinge, Fjälkestad, Glimåkra, Gualöv, Hjärsås, Ivetofta, Ivö, Kiaby, Nymö, Näsum, Oppmanna, Trolle-Ljungby, Vånga och Örkened. 1.2 Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Skräbeåns avrinningsområde 87 ligger inom tre kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (Helmfrid 1994). Kristianstadsslätten Berör den södra delen, ca 25%, av Skräbeåns HARO. Öppet landskap med lätta jordar och hög uppodlingsgrad. Vid sandkusten planterade skyddsskogar. Jordbruket är till stor del inriktat på industrigrödor, främst potatis. Av de många spridda industrierna, mejerier, brännerier, sockerbruk och stärkelsefabriker, är de flesta numera övergivna. Inslaget av större gods är påtagligt med slott, ekonomibyggnader, alléer och parker. Runt Kristianstad finns småsamhällen och vid kusten fritidsbebyggelse. Till regionen kan Listerlandet också räknas. Listerlandets topografi kännetecknas av långsträckta drumliner på vars krön bebyggelsen ofta ligger samlad. I området är minkfarmar ett återkommande inslag. I norr förekommer långa byar runt åkermarken på botten av den forna sjön Vesan. Denna öppna slätt är resultatet av ett av de få lyckade sjösänkningsföretagen i vårt land (Helmfrid 1994). Norra Skånes skogsbygd Berör den mellersta delen, ca 65%, av Skräbeåns HARO. Området ligger i sin helhet över högsta kustlinjen och domineras av urbergsmorän. Det är kuperat och sjörikt och har en varierande uppodlingsgrad runt såväl byar som ensamgårdar. Lövskogsinslaget är betydande men det förekommer stora områden med granplanteringar. Hägnader av sten är i allmänhet tillkomna i samband med laga skiftet på 1800-talet. Norra delen, Göinge, utgör till stor del medeltida kolonisationsbygd med låg uppodlingsgrad och karakteristisk ensamgårdsbebyggelse. Fortfarande finns här stora områden av ädellövskog, företrädesvis bokskog. Villands Vånga är känt för sina fruktträdgårdar (Helmfrid 1994). Mellersta och södra Småland Berör den norra delen, ca 10%, av Skräbeåns HARO. Områdets södra del, som motsvarar det gamla folklandet Värend, är beläget ovanför högsta kustlinjen. I söder förekommer relativt små höjdskillnader. Granskogen dominerar särskilt i öster men här förekommer också inslag

8 8 (74) av ädellövskog och ängsmarker. Den agrara bebyggelsen återfinns som löst sammanhållna oregelbundna byar i de centrala bygderna och som mestadels nedlagda ensamgårdar i perifera områden. Trakten söder om Åsnen har utvecklat en specialisering på frukt- och bärodling. Möbelindustrin är framträdande liksom de många glasbruken i områdets östra del. Större orter är få. Södra stambanan har dock ett flertal smärre orter utefter sin sträckning (Helmfrid 1994) Skånska landsbygdsprogrammet Kristianstadslätten (12) Slättens marginaler togs tidigt i bruk. Tydligast är de stora bronsåldershögarna och gravfält från järnåldern. Kristianstadsslättens gränsområden har en påtaglig godsdominans. Mot de norra gränsområdena återfinns t.ex. Trolle Ljungby och Råbelöv. Flera av huvudbyggnaderna har idag en exteriör som hör hemma i 1600-tal men flertalet enheter är betydligt äldre. På slätten återfinns ett antal tämligen stora byar som ofta dessutom är kyrkbyar. Under sent 1700-tal och 1800-talets första hälft genomfördes stora förändringar vid flera av godsen. Tydligast är detta vid Araslöv där flera s.k. farmer etablerades. Dessa finns fortfarande kvar som fristående större jordbruksenheter. Även s.k. plattgårdar grundades. Slättens förutsättningar med mycket potatisodling ledde under 1800-talet fram till en omfattande livsmedelsindustri. Idag kan vi se flera av dessa byggnader i landskapet dock utan funktion. I de norra delarna av delområdet finns en del fruktodlingar. Några av dem var bland de första i landskapet. Idag finns bara en järnväg som går från Hässleholm till Kristianstad och vidare till Blekinge. Marken domineras av postglacial sand. Detta gav på 1600-talet och kanske ännu tidigare upphov till uppenbara erosionsproblem. Så kallade inlandssanddyner blåste upp kring fasta hinder i landskapet, t.ex. hägnader. Skräbeån var under forntiden en viktig samfärdsled och ån blev senare även en viktig kraftkälla för de många verksamheter som legat här. I de godsdominerade områdena är landskapet tämligen storskaligt med väl planerade väg- och allésystem. Hela Kristianstadsslätten är öppen, med få avgränsande element, vilket accentuerar storskaligheten (Reiter 2007). Skånes sprick- och sjölandskap (15) I området finns en rad fornlämningar av skiftande ålder. De mest bekanta är Barumskvinnan och den s.k. Gudahagen. I detta område är sambanden mellan topografi/naturgivna förutsättningar och bebyggelsemönstret särskilt tydliga. Samtliga byar, varav flera är kyrkbyar, ligger antingen vid sjöarna eller i en ådal. De små byar eller ensamgårdar som ligger mer perifert är tämligen sentida kolonisationer. Skiftesreformerna under 1800-talet har endast påverkat området i måttlig omfattning. Inom området finns godset Karsholm och klostret Bäckaskog, som vid reformationen blev adligt gods. I den södra delen av området är landskapet tämligen öppet och uppodlat medan det i den norra delen domineras av skog, företrädesvis bok och gran. I området kring Arkelstorp och Vånga förekommer en del fruktodlingar och tidigare odlades även mycket hampa. Områdets naturresurser har utnyttjats, t.ex. kaolin för porslinstillverkning, vångagranit och försök med gruvbrytning av järn i Västanå. Under senare år har förutsättningarna för rekreation utvecklats märkbart. Det är främst i området kring Immeln som det vuxit fram stugbyar, anläggningar för konferenser och t.ex. kanoting. Moderna storskaliga inslag är E22:an och Nymölla pappersbruk (Reiter 2007).

9 9 (74) Göinge mellanbygd (16) Delområdet har tämligen många fornlämningar, främst i anslutning till sjöar och vattendrag. Bebyggelsemönstret är detsamma i sen järnålder/medeltid när våra nuvarande byar etableras. Detta godsdominerade område har kontakt med Kristianstadsslätten i söder. Parallellt med ån anlades tidigt en väg från Kristianstad/ Vä, gamla riksgränsen mellan Danmark och Sverige. Denna finns alltjämt kvar i en uppdaterad version. I delområdet har åarna bidragit med kraft för drift av olika industrier. I området har också skogen som råvara utnyttjats i framför allt trä- och möbelindustrier (Reiter 2007). Nordskånska furuskogsbygden (17) Det vidsträckta delområdet skiljer sig med avseende på förekomsten av fornlämningar ganska mycket från västra delen till den östra. I öster från gränsen till Blekinge och till Osby är det en riklig förekomst av fornlämningsobjekt, främst tjärdalar. Väster om Osby finns en del fossil åkermark och i det stora partiet med omfattande våtmarker/ mossar är förekomsten av fornlämningar mycket begränsad. Myrmalmsförekomster och resterna efter järnframställning och torvbrytning finns på flera platser inom delområdet och i angränsande delar i Småland. Järnet transporterades till kusten och sannolikt uppfördes borgar i området för att säkra inflytandet i regionen. Inom området finns endast några glest liggande kyrkbyar. Därutöver har det funnits några mindre byar och många ensamgårdar. Jordbruket har varit blygsamt och därför har man haft en rad bisysslor för att dryga ut inkomsterna. Tjärframställningen har varit omfattande men därutöver har även tillverkats spånkorgar, enekorgar, träpumpar, liar, kättingar etc. Med dessa produkter som bas har det bedrivits en omfattande handel med södra Skåne. Under sent 1800-tal och under hela talet har brytningen av den svarta graniten, diabas, varit omfattande. Jordbrukets strukturrationaliseringar har redan lett till att de små jordbruksenheter som funnits i området har försvunnit och mycket åker- och betesmark har planterats med skog. Fortfarande en bit in på 1900-talet skedde svedjebruk lokalt. Detta tillsammans med skogsbete har skapat mycket av de natur- och kulturvärden som fortfarande finns i skogarna. Det finns inte många storskaliga anläggningar eller bebyggelseanhopningar i området. Det är främst några vägar och järnvägar av skiftande storlek (Reiter 2007). Stora delar av landskapet i Skräbeåns HARO präglas numera av tall- och granplanteringar. Här vid sjön Vielången. Foto Jakob Marktorp.

10 10 (74) Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län I Kronobergs läns har Stefan Höglin för Riksantikvarieämbetet tagit fram en agrarhistorisk landskapsanalys över Kronobergs län. I den finns en regional indelning av 11 karaktäristiska landskapsavsnitt. Följande berör Skräbeåns HARO. Område I:B Den östra delen berör Skräbeåns avrinningsområde. Fornlämningsbilden antyder ett brott i kontinuiteten under yngre järnåldern med en återkolonisation under medeltid. Den västra delen av området saknar helt förhistoriska gravar. Här dominerar istället lågtekniska järnframställningsplatser fornlämningsbilden. Det historiska landskapet präglades av små och medelstora byar med upp till fyra hemman. Dessa låg i allmänhet högt i den oregelbundet kuperade terrängen, antingen samlade eller vitt isär kring ett gemensamt inägoområde. Åkermarken var ofta väl samlad på toppen eller sluttningen av en moränhöjd och kunde både vara oregelbunden eller strängt uppdelad i regelbundna bandparceller, också i byar (gårdar) med endast ett hemman. I ovanligt stor utsträckning finns dessa, eller resterna efter dessa kvar, idag vanligen överförda till bete eller så har de granplanterats. Under historisk tid hade sannolikt utmarksnäringarna stor betydelse för bondeekonomin. Särskilt produktionen av pottaska och tjära men också i viss mån träkol (Höglin 1998). Område II:D Huvudsakligen ett svagt profilerat landskap genom Kronobergs mellersta del. Området förefaller främst blivit koloniserat under medeltid och bestod till största del av ensamgårdar av vilka många aldrig blivit föremål för klyvningar. Odlingslandskapet är ofta påfallande småskaligt (Höglin 1998) Landskapets karaktärsdrag Vägverket (2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Skräbeåns avrinningsområde berörs av fyra sådana regioner från Kronobergs län och söderut i Blekinge och Skåne. Drumlinlandskapet (11) En liten del i Skräbeåns norra HARO berörs av den här regionen. En centralbygd som ligger ovanför högsta kustlinjen. Landskapet är starkt kuperat genom de många moränavlagringarna, såsom drumliner och åsar. Regionen genomskärs av några större vattendrag och är även rik på både stora och små sjöar. Bebyggelsen är liten, ofta ensamliggande eller i mindre grupper och ligger vanligen lokaliserad till krönet på dessa moränavlagringar. Där ligger också åkermarken. Åkrarna är ofta små, och terränganpassade och kantas vanligen av stenmurar och odlingsrösen. På åkermarken odlas till övervägande del vall och fodersäd. Nedanför åkermarken ligger sjöar och bäckar och betesmarker. I betesmarkerna växer buskar och ädellövträd. De är öppnare nära åkrarna och sluter sig ju längre bort från dessa man kommer. Bortom betesmarkerna tar skogen vid. Ofta är det en blandning mellan ädellövskog och barrskog. Barrskogen dominerar, inte minst på grund av planteringar. Inom hela regionen är jordbruken i huvudsak inriktade på boskap. I regionens centrala delar, kring de stora sjöarna, finns större åkerområden. Där finns också ett herrgårdspräglat landskap som på många sätt påminner om säterierna i Södermanland och Skåne, fast i en mindre skala. Inom området finns ett flertal mindre samhällen fars ursprung kan härledas till exempelvis trävaruindustri (Vägverket 2006).

11 11 (74) Södra höglandet och Göinge (13) Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området hör egentligen till regionen Göinge i Skåne och ligger huvudsakligen över högsta kustlinjen. Landskapet är kulligt med många sjöar och framförallt omfattande myrmarker. Området är mycket rikt på skog med en hög andel lövskog. Bortsett från många granplanteringar ökar andelen gran åt norr. Gårdarna är små och ligger glest. Arealen åkermark är överlag mycket liten och återfinns framförallt i anslutning till ådalarna. Åkermark som är småskalig och kantas vanligen av stenmurar. Centralbygd, stora delar koloniserad under medeltid. Området ligger huvudsakligen över högsta kustlinjen och kännetecknas av ett flertal nordväst-sydostgående urbergsåsar (horstar) exempelvis Göingeåsen. Landskapet är kulligt med många sjöar och myrmarker. Det är i hög grad beväxt med lövskog där det finns många granplanteringar insprängt. Mellan kullarna ligger åkermark som är relativt småskalig. I skog och intill åkermark finns många stenmurar. Gårdarna skiljer sig mot slättbygderna på många sätt; de är mindre, mer inriktade på boskapsskötsel och vars bebyggelse knappt alls består av hopbyggda längor utan av ensamliggande faluröda träbyggnader eller tegelbyggnader. I regionens södra del finns några av Skånes största gods, ofta knutna till en sjö eller damm. Dessa gods dominerar i landskapet genom sin arkitektur och sina planlagda allékantade vägar (Vägverket 2006). Kusten (19) Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar Som nyttjas för jordbruk. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbottnen och sidornas krön är markanta. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse (Vägverket 2006). Slätten och Listerlandet (20) Området ligger både över som under högsta kustlinjen och omfattar i princip större delen av Skånes kuster. Området utgör en fullåkersbygd. På sina håll är slättbygden mer kuperad och böljande med höjdskillnader på uppemot 30 meter. Vägarna ligger som ett spindelnät i landskapet och kantas här och var av pilerader/vallar. Gårdarna är stora till arealen och ligger glest, en och en. Detta är ett resultat av enskiftet. Åkrarna är kraftigt rationaliserade och saknar i princip diken och åkerholmar. Småvatten i form av märgelgravar perforerar slätten på sina ställen. Vanligen är gårdens hus byggda som längor i olika form där den klassiska Skånegården med kringbyggda gårdar av längor i korsvirke eller gråstensmurar, är en av många varianter. Bebyggelsen kännetecknas också av den äldre tegelarkitekturen i småsamhällen som avviker från övriga landet. I öster blir landskapet mer kuperat och kulligt och präglas idag av öppna betesmarker med inslag av bok. Inom regionen finns många ortnamn med efterleden löv som är mycket gammalt och betyder arvegods. Slätten är tätbefolkad med ett flertal större och mindre tätorter där många av de mindre ligger invid järnvägar.

12 12 (74) Listerlandet, en centralbygd. Området ligger under högsta kustlinjen och hör egentligen till Skånes slättregion. Området utgör till stora delar en flack fullåkersbygd, men avgränsas i söder av skogsklädda bergshöjder. Gårdarna är stora till arealen och ligger glest, en och en framförallt utmed vägarna. Detta är ett resultat av enskiftet. Åkrarna är kraftigt rationaliserade och saknar i princip diken och åkerholmar (Vägverket 2006) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Första gången Skräbeån nämns i skrift är år 1589 med namnet Amings aa, vilket betyder mynningsån. År 1811 omnämns vattendraget som Amundså. Uppströms Ivösjön byter Skräbeån namn till Holjeån. Namnet Holjeån kan härledas till prästrelationerna från 1624 med benämningen Holliø. Efter Roskildefreden ville Karl XI försäkra sig om de blekingska böndernas lojalitet genom att introducera en svensk stavning, Höllie, vid namnunderskrift. Edith Bydinger skrev i en tidsskriftartikel år 1957 att namnet Holje härrör från folkspråkets höl en håla där åarna flyter samman (Granfors 1964). Skräbeån utgör en naturlig läns- och sockengräns. Bronsåldersgravar, slipstensrännor och andra arkeologiska fynd i området som den sägenomspunna och storslagna Gudahagen samt mer nygamla ting som stenvalvsbroar vittnar om en kulturbygd med lång, kontinuerlig mänsklig närvaro. Denna närvaro har satt tydliga spår runt sjöarna och i deras närmiljö och är av stor betydelse för tillståndet i dagens sjöekosystem. Fisket var således en grundläggande näringstillgång, men likaså jakt och insamling av bär mm. De kalkrika och lättbrukade markerna vid sjöarna möjliggjorde jordbruk och bofasthet, vilket röjningsrösen och andra agrara strukturer utgör minnesmärken för. Boskapsskötsel var likaså ett viktigt inslag i det småbrutna odlingslandskapet. T.v. röjningsrösen vid sjön Vielången i Belkinge län. T.h. i södra delen av Skräbeån avrinningsområde går det att finna tobakslador. Foto Jakob Marktorp.

13 13 (74) Linné konstaterade vid slutet av sin skånska resa den 29 juli 1749 att ålfisket vid Bäckaskog är ett av de fördelaktigaste i riket. Han får här veta att det icke skall vara ovanligt att var morgon få 10 till 30 lispund ål. Fisket gick till på det viset att en ränna anlades tvärsigenom klostrets borggård. I köket fanns en fångstanläggning där ålen plockades upp. Vattnet leddes genom Bäckaskogslotts borggård och direkt in i köket där ålen fångades. Foto Marie Eriksson, Länsstyrelsen Skåne. Fisket har betytt oerhört mycket för folk i de här trakterna och under mycket lång tid, inte minst under vinter och under andra svåra tider. Om den långa kontinuiteten vittnar exempelvis fiskarkvinnans skelett från Barum, Sveriges äldst bevarade skelett (Länsstyrelsen Skåne län 2005). Det finns mal i Skräbeåns avrinningsområde. Uppgifter finns om att en mal på 127,5 kg har fångats i Ivösjön (Rollof 1977). Många natur- och kulturhistoriska värden är knutna till äldre fodermarker, vilket i kombination med garveriverksamhet vittnar om djurhållning som en av de primära näringarna i Skräbeåns avrinningsområde. Skräbeåns många kvarn- och såglämningar samt kanaler av olika slag visar på vattenkraftens betydelse. Åtminstone sedan medeltid har kvarnar varit i drift i Skräbeåns avrinningsområde. Från till år 1950 fanns det kvarn över 160 mer eller mindre bevarade vattenkraftsanläggningar. År 1716 byggdes 2 sågkvarnar, vilka utgjorde grunden för industrin som senare uppkom i Olofström. År 1725 byggdes även ett pappersbruk. Den rika skogstillgången och malmfyndigheterna gjorde det angeläget att år 1732 bygga ett järnbruk. Flera omkringliggande gårdar och kvarnar köptes då upp och år 1735 uppfördes hammarsmedjan som kom att lanseras som Petrefors bruk. Vid bruket kom bl.a. jordbruksredskap att tillverkas. År 1772 brann dock en stor del av bruket ned. Rättigheterna till järnsmidet kom då att säljas till Snöfors bruk i Norrland. Istället kom kopparbruksverksamhet till stånd. År 1790 brann pappersbruket och en mjölkvarn ned för andra gången men återuppbyggdes igen. I samband med detta såldes bruket med alla gårdar. Vid den här tiden, år 1793, byggdes även en

14 14 (74) sätesbyggnad vid Lilla Holje. Kopparsmidet, vadmalsstampen med färgeriet samt kvarn och sågverket bevarades. År 1810 såldes återigen bruket. Den nya ägaren byggde personalbostäder i området samt den engelska trädgården vid herrgården. Vid bruket fanns även ett garveri verksamt. År 1868 nedlades papperbruket. På 1890-talet växte istället Svenska stålpressningsaktiebolaget Olofström fram. Storskalig stålpressning och emaljerade kärl exporterades. Under första världskriget infördes beredskapsåtgärder vid bruket. Mellan åren producerades omfattande mängder ammunition och andra produkter för försvaret. År 1926 påbörjades tillverkningen av karossdelar till Volvos bilar samt året därpå även rostfria kärl och diskbänkar. Under andra världskriget återupptogs produktionen av ammunition och granater. Vid krigets slut påbörjades tillverkningen av Volvogods på nytt. År 1969 köpte Volvo den för bilsektorn relaterade produktionen (Granfors 1976). Vattenkraften har varit betydelsefull för flera andra vattenverksamheter, bl.a. kvarnen Baggeboda, där namnet syftar till en boplats vid den trånga farleden. I en karta över Albo härad i Kronobergs län från år 1675 återges även sågkvarnarna Siggaboda och Siggamåla (Hermelinska samlingen, Charta öfver Albo Härad uti Kronobergs Lähn 1675) platser där det finns välbevarade kvarnar och även Kronobergs enda bevarade skvaltkvarn på ursprunglig plats. Stora delar av området ligger i skogsmark och innan farbara vägar anlades på land fungerade sjöarna som transportleder för både flottning och annan frakt. Vattendragets förbindelse med havet gjorde Skräbeån till en lämplig färdväg vid utvandringen till Normandie under vikingatiden. I Normandie fanns ortsnamn såsom Yvetot (Ivetofta socken), Vallentot, Vatetot, där tot (=toft) betyder ett stycke jord till en gård. År 1460 nämner ärkebiskop Tuve en kvarn i Bromölla och på och början av 1800-talet fanns fem kvarnar i Skräbeån (Rollof 1977). I början av 1800-talet började malm brytas i Västanå i närheten av Olofström. Malmbrytningsverksamheten lades dock ner år År 1874 byggdes järnvägen mellan Kristianstad och Sölvesborg. Bromölla och Ivösjön blev då en knytpunkt för trafiken på land, vatten och järnväg. Det transporterades kalk från kaolinbrottet på Ivö. År 1875 bildades Ifösjöns Ångbåts AB, som skulle transportera såväl passagerare som varor på Ivösjön. Även fast bolaget gick i konkurs några år senare så hade ångbåtstrafiken kommit igång vid den här tiden. Vid sekelskiftet gick godstrafiken för Ifö Kalk & Kaolinbruk på sjön och senare AB Iföverkens bogserbåtstrafik (Rollof 1977). År togs förslag fram en kraftstation i Skräbeån. Denna skulle anläggas med en kombinerad kanal från Ivösjön till havet vid Nymölla. Förslaget verkställdes dock inte. År 1965 begärdes sänkning av lågvattenståndet i Ivösjön med mer än en halv meter. En önskan var även att kunna öka produktionskapaciteten i Skräbeån. Året därpå rensades Skräbeån upp från utloppet i Ivösjön och fram till Collins mölla. Detta gjordes genom att en grävmaskin föstes på en pråm i åfåran (Rollof 1977). Holjeån lämpade sig inte för båttrafik men däremot i Snöflebodaån och Vilshultsån, två biflöden till Holjeån, flottades timmer för ett par hundra år sedan. Timret togs från skogarna i norr ner till Olofström och vidare till Pukavik på landsväg (Rollof 1977).

15 15 (74) Förutom järn transporterades även kol och kolved längs sjöarna och vattendragen i Skräbeåns avrinningsområde. I Immeln, Grönhultssjön och Blistorpssjön togs sjömalm på 1730-talet till Petrefors (f.d. Olofström). Bruksdisponenten i Petrefors ansökte år 1735 om att få anlägga två hamrar vid Holje samt en masugn vid Baggebro (Rollof 1977). Sjön Vesan sades ligga vid Ryssbyberget och höll redan under 1400-talet på att växa igen p.g.a. algväxter. På 1450-talet kunde fiskegarnet inte längre sättas ut vilket gjorde att bönderna klagade. Sedan 1800-talets början hade flera avvattningsförsök gjorts. År 1920 torrlades sjön Vesan helt av markavvattningsskanaler (Rollof 1977). Ungefär en fjärdedel av Skräbeån/Holjeån är kraftigt rensad eller omgrävd, vilket återspeglar sig i att ån på dessa sträckor har fått en allt mer homogen karaktär i form av rätade sträckor, bl.a. inne i Bromölla. Där finns dock en intressant lämning i form av en äldre valvbro. 1.4 Vattenförvaltning och biotopvård I samband med åtgärder som medför att vattendrag öppnas upp måste utredningar först göras kring flodpärlmusslans och flodkräftans förekomst. Sådana åtgärder kan nämligen medföra att exempelvis signalkräftan sprider sig och slår ut flodkräftan. Detta är generellt för hela Skräbeåns HARO. Biotopkarteringen över Skräbeån och Holjeåns huvudfåra tar upp flera vattenanknutna kulturmiljöer - vars beskrivningar och foton kan användas av kulturmiljö vid diskussion kring biotopvårdsåtgärder Vattenförvaltning Blekinge län De delar av Skräbeåns HARO som ligger i Blekinge län har delats upp på mindre åtgärdsområden Holjeån, Snöflebodaån, Vilshultsån och Harasjömåla. Hela avrinningsområdet inom Blekinge län var 1972 försurad under både vinter och sommar. En stor andel av sjöarna var under 70-talet försurade. Under 2006 har det tagits fram en ny kalkplan, där kalkningen har optimerats genom samordning mellan Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Uppföljning av vattenkvalitén och elfisken genomförs av Länsstyrelsen Holjeån Holjeån börjar i Olofström där de mindre vattendragen, Vilshultsån och Snöflebodaån rinner ihop, även vatten från Halen till bildandet. Ån sträcker sig vidare söder ut, in i Skåne län där den mynnar i Ivösjön. Sjöarna i avrinningsområdet har som regel brunt näringsfattigt vatten med lågt ph och låg buffringsförmåga. Kalkningsverksamheten är betydande och sjösystemet är av betydelse för fisketurismen och det rörliga friluftslivet. Natur och nyttjandevärden I vattendraget finns ett flertal skyddsvärda arter bland annat flodpärlmussla och stationär öring. I vattensystemet häckar regelbundet fiskberoende fåglar som strömstare och forsärla. Fiskgjuse och storlom observeras årligen i samband med häckningstid inom systemet, dock

16 16 (74) saknas dokumentation i våra register för säkra häckningar. Utefter åkanterna finns ofta en bård av al och mer sporadiskt den stora ormbunken safsa. I Immeln, Raslången och Halen finns ett svagt bestånd av den nedströmslekande Immelnöringen. Halen, delar av Raslången samt Tuesjön utgör Riksintresse för biologisk mångfald. Dessa sjöar utgör dessutom Natura 2000-områden enligt habitatdirektivet. Flera vandringshinder inom systemet. Den blekingska delen av Holjeån är starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnad, vilket begränsar att fisk- och musselbestånd spridning och nyetablering inom systemet. Det första definitiva vandringshindret fanns i Östafors strax söder om länsgränsen (Skåne län). Vandringshindret åtgärdades år 2007 av Länsstyrelsen Skåne. Ett starkare öringbestånd i systemet skulle dessutom vara fördelaktigt för flodpärlmusslans spridning inom systemet. Halens utlopp regleras för vattenkraftsändamål, vilket innebär att flera vandringshinder finns i utloppskanalen. Första vandringshindret från Halen räknat är sjöns utlopp, vilket regleras med en justerbar lucka. Nedströms utloppet finns en ca 500 m lång kanal som leder till kraftverket. Kraftverket utgör således det andra vandringshindret. Utloppet sker i en ca 500 m lång kulvertering (under Volvos fabrik), här leds vatten ut i en kanal öster om fabriken, som via fördämningen Södra Sund mynnar ut i Holjeån. Södra Sund utgör ett definitivt vandringshinder för vandrande organismer i deras väg mot Halen Raslången systemet. Passage för akvatiska organismer förbi Södra Sund, kraftverket samt tröskel vid Halens utlopp skulle öppna upp Halen-Raslången systemet. Detta skulle innebära att stora områden skulle bli tillgängliga för såväl ned- som uppströmsvandrande organismer. Genomförda åtgärder Rivning av vandringshinder Östafors Planerade åtgärder Åtgårda partiellt vandringshinder i Jämshög Planera/bygga fiskväg vid Södra sund. Planera/bygga fiskväg vid kraftverket (Volvo). Undersöka, planera/bygga fiskväg vid Halens utlopp (Länsstyrelsen i Blekinge län 2007) Snöflebodaån Snöflebodaåns åtgärdsområde ligger huvudsakligen i Olofströms kommun, de norra delarna sträcker sig in i Kronobergs län. Ån med biflöden rinner huvudsakligen genom skogsmark, vilket ger ett brunt näringsfattigt vatten med lågt ph och låg buffringsförmåga. Kalkningsverksamheten är betydande, kalkning har skett i systemet sedan 1981, och idag har man en god vattenkvalitet i vattendragen. Natur- och nyttjandevärden Sjösystemet är av betydelse för fisketurismen och det rörliga friluftslivet. Inom åtgärdsområdet finns ett flertal skyddsvärda arter bland annat flodkräfta och stationär öring. I vattensystemet observeras kontinuerligt fiskberoende fåglar som fiskgjuse, storlom, strömstare och forsärla. Hurvida häckning förekommer av samtliga nämnda arter är ovisst. Byemålaåns avrinningsområde i Blekinge län utgör preliminärt skyddsområde för flodkräfta.

17 17 (74) Genomförda åtgärder Biotopkartering 2005 i Snöflebodaån, Byemålaån, Lekarebäcken, Farabolsån. Fiskväg i Snöfors byggdes Planerade åtgärder Fiskväg/omlöp vid Björkefall Fiskväg/omlöp vid Rosenfords Utrivning 300 m SV Bäckasjön (Länsstyrelsen i Blekinge län 2007) Vilshultsån Vilshultsåns åtgärdsområde ligger huvudsakligen i Olofströms kommun, de norra delarna sträcker sig in i Skåne län. Ån med biflöden rinner huvudsakligen genom skogsmark, vilket ger ett brunt näringsfattigt vatten med lågt ph och låg buffringsförmåga. Sjöarna i avrinningsområdet har som regel brunt näringsfattigt vatten med lågt ph och låg buffringsförmåga. Kalkningsverksamheten är betydande, kalkning har skett i systemet sedan 1981, och idag har man en god vattenkvalitet i vattendragen. Natur- och nyttjandevärden Sjösystemet är av betydelse för fisketurismen och det rörliga friluftslivet. Inom åtgärdsområdet finns ett flertal skyddsvärda arter bland annat flodkräfta, stationär öring. Vilshultsåns avrinningsområde i Blekinge län utgör preliminärt skyddsområde för flodkräfta. I vattensystemet finns dessutom fiskberoende fåglar som fiskgjuse, strömstare och forsärla. Huruvida häckning förekommer av nämnda arter är ovisst. Påverkan och åtgärdsbehov Flera vandringshinder inom systemet begränsar fisk- och musselbestånds spridning och nyetablering. Första vandringshindret finns strax norr om Möllesjön, uppströms finns flera mindre vandringshinder. Bland annat flera gamla ålkistor, vilka försvårar vandring inom systemet. Genom att ordna passage uppströms Möllesjön, skulle innebära att stora områden skulle bli tillgängliga för vandrande organismer. De mindre vandringshindren bedöms kunna åtgärdas enkelt. Genomförda åtgärder Biotopvård i Vilshultsån Eliminering av vandringshinder i Vilshultsån från Olofströms samhälle t o m en bit norr om Möllesjön. Biotopkartering 2005 i biflödet Ulvshultsbäcken. Planerade åtgärder Bygga omlöp/fiskväg förbi damm norr om Möllesjön. Bygga omlöp/fiskväg vid Nabbakvarnen. Biotopkartering Grytån Utrivning/ombyggnad av ålkistor i vattendraget (Länsstyrelsen i Blekinge län 2007) Harasjömåla Åtgärdsområdet är beläget i Olofströms kommun, och består av ett flertal sjöar och vattendrag. Sjöarna i avrinningsområdet har som regel brunt näringsfattigt vatten med lågt ph och låg buffringsförmåga. Kalkningsverksamheten är betydande och sjösystemet är av betydelse för fisketurismen och det rörliga friluftslivet. Flera sjöar nyttjas för put and take

18 18 (74) fiske inom Harasjömåla sportfiskeanläggning. Inom åtgärdsområdet ligger Halen, vilken nyttjas som dricksvattentäkt för Olofströms kommun. Natur- och nyttjandevärden Inom åtgärdsområdet finns ett flertal skyddsvärda arter bland annat nedströmslekande Immelnöring. I vattensystemet häckar flera fiskberoende fåglar som fiskgjuse, storlom strömstare och forsärla. Halen, delar av Raslången samt Tuesjön utgör Riksintresse för biologisk mångfald. Dessa sjöar utgör dessutom Natura 2000-områden enligt habitatdirektivet. Friluftslivet som helhet är likaså ett stort värde i området. Området ingår i riksintresseområdet Ivösjön-Immeln-Raslången, där möjlighet finns till de aktiviteter som definierar friluftsliv. Påverkan och åtgärdsbehov Vandringshinder inom systemet begränsar att fisk- och musselbeståndens spridning och nyetablering. Genomförda åtgärder Förstärkningsutsättning av Immelnöring i Halen och Immeln Biotopvård i Alltidhultån, 7 st. lekbäddar anlagda Planerade åtgärder Elfiske vid Alltidhult (Länsstyrelsen i Blekinge län 2007) Vattenförvaltning Kronobergs län Skräbeåns avrinningsområde är ett av de mindre i Kronobergs län. Området är uppdelat på två åtgärdsområden varav Farabolsåns åtgärdsområde omfattar 45 km2. Skogs- och myrmark dominerar kraftigt i området med små inslag av odlad mark. I Farabolsåns åtgärdsområde finns det starka motiv för att bedriva kalkning, bl.a. öring, flodkräfta och fritidsfiske. Till de större sjöarna i området hör Övre och Nedre Krampen, och Getsjön. Området var ett av länets mest försurade innan kalkningen påbörjades. ph-värden ner mot 4,0 förekom och buffringsförmågan var i regel obefintlig. I åtgärdsområdet kalkas ett femtontal sjöar och en kalkdoserare är i bruk. Kalkningen i området startade 1983 med Älmhults kommun som huvudman (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Natur- och nyttjandevärden Det nyttjandevärde som är viktigast i området är fritidsfiske. Sjöarna i området är av skiftande karaktär och det finns fina möjligheter till ett varierat fiske. Norra delen av området har fått klassning som nationellt särskilt värdefullt i arbetet med miljömålet levande sjöar och vattendrag. Det är Åsnen-området som sträcker sig en bit in över Skräbeåns avrinningsområde. Ingen del av området är dock avsatt som naturreservat eller Natura 2000 område. Flodkräfta förekommer sporadiskt i området. Trots en fortfarande varierande vattenkemi, ph-värden ner mot fem, i området så finns det ett svagt bestånd av bäcköring. Det är ett bestånd som skulle kunna sprida sig längre upp och ner i vattensystemet om de vandringshinder som finns åtgärdas och om biotopvård genomförs. Att det finns ett svagt bestånd av öring i vattendragen, trots den ibland dåliga vattenkemin, visar på områdets goda potential som öringbiotop. Det verkar som det finns positiva faktorer i området som gör att öringen klarar sig trots att vattenkemin stundtals är dålig. Denna situation samt att de åtgärder

19 19 (74) som föreslås, t.ex. biotopvård, har en lång varaktighet gör att ett undantag från fem-årsregeln bör göras. Även om situationen för öringen förbättras så kommer troligen inget riktat fiske efter öring kunna bedrivas i området. Men om öringen på sikt blir vanligt förekommande så finns möjligheten att öring vandrar ut i sjön Skäravattnet och blir bonusfångst vid fiske efter gädda och abborre (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Påverkan och åtgärdsbehov De två åtgärdsområdena i Skräbeåns avrinningsområde var några av länets mest försurade områden innan kalkningen startade. ph-värden ner mot 4,0 uppmättes och buffringsförmågan var ofta obefintlig. Vid elfiske i Siggabodaån 1988 fångades enbart gädda och i Ellagölsbäcken nedströms sjön Skäravattnet fångades bara enstaka öringar och gäddor. I Ellagölsbäcken finns det tre vandringshinder varav två möjligen är att betrakta som partiella för öring. Bedömningen är att öringen möjligen kan ta sig förbi hindren vid höga vattenflöden. Det ena partiella hindret består av en lite för högt placerad vägtrumma och det andra av resterna av en gammal kvarn. Det tredje, definitiva, hindret är en kvarndamm vid Spjutaretorp. Även Siggaboda damm utgör ett definitivt vandringshinder men den ligger precis på åtgärdsområdets gräns. Nedströms dammen finns det dessutom flera vandringshinder på en kort sträcka. Därför är det inte är någon stor nytta med att öppna en fiskväg förbi dammen. Både Ellagölsbäcken och Siggabodaån är bitvis rensade och uträtade vilket gör att behovet av biotopvård är stort (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Målsättning Målsättningen med arbetet i Skräbeåns avrinningsområde är att bevara och på sikt stärka den svaga öringpopulationen i området. Trots den ibland dåliga vattenkemin så verkar det finnas andra faktorer som gör att området har bra förutsättningar för öring vilket gör området extra intressant. När det gäller populationerna med flodkräfta är förhoppningen att de klarar sig ytterligare en tid från att bli smittade av kräftpest. Det kommer dock inte att riktas några direkta åtgärder mot att förhindra att pesten kommer till dessa vatten. Genomförda åtgärder Försök med återintroduktion och förstärkningsutsättning av flodkräftor har gjorts på tre lokaler i området. Ingen av åtgärderna är att betrakta som lyckad. Biotopkartering av Ellagölsbäcken och Siggabodaån genomfördes 2005 på en sträcka av sammanlagt 11,5 km. Resultatet av biotopkarteringen finns sammanställt i en rapport där det även finns förslag på fiskevårdsåtgärder i området. Förslagen i denna plan för Farabolsåns åtgärdsområde bygger på rapporten från biotopkarteringen (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Åtgärdsförslag Ellagölsbäcken är väldigt intressant ur öringsynpunkt. Den är redan idag på vissa sträckor en bra biotop för öring och trots de ibland låga ph-värdena fångas det regelbundet men sparsamt med öring vid elfisken. Genomförs biotopvård i området skulle dock situationen för öringen förbättras markant. Det som bör åtgärdas är de tre vandringshinder som finns i Ellagölsbäcken, Spjutaretorp, Krampamåla och den felbyggda vägtrumman c:a 200 m uppströms Siggaboda damm. Fri passage förbi dessa hinder skulle ge öringen tillgång till hela sträckan mellan Siggaboda damm och sjön Skäravattnet. Även övriga uppströms liggande sjöar och vattendragen där emellan skulle bli tillgängliga eftersom det inte finns några kända vandringshinder i de vattendragen. Vandringshindret vid Spjutaretorp består av en gammal kvarndamm som har en fallhöjd på 1,5 m. Förslaget är att göra en fiskväg förbi dammen.

20 20 (74) Vid Krampamåla finns resterna av en gammal kvarn. Hindret kan åtgärdas genom att stenar flyttas om så att en trappliknande formation skapas. Åtgärden är i det närmaste att betrakta som biotopvård. Trumman vid vägpassagen utgör ett partiellt hinder då öring bedöms kunna passera vid höga flöden. Hindret åtgärdas enklast genom att det placeras ut grus i bäcken ett par meter nedströms trumman för att på så höja vattennivån vid trummans utlopp. Även denna åtgärd är i praktiken att betrakta som biotopvård. Sträckorna närmast upp- och nedströms Siggaboda damm är biotopkarterade. Förslaget här är att de biotopvårdande åtgärder som föreslås för Ellagölsbäcken i biotopkarteringen genomförs. Enligt karteringen utgörs 18% av Ellagölsbäckens längd av lämpliga uppväxtlokaler för öring idag. Det är framför allt lekområden som det är brist på i bäcken. Ytan med lämpliga lekområden beräknas att öka med 2-5 % av vattendragets totala yta på c:a 9500 m2, d.v.s m2 om de föreslagna åtgärderna genomförs. Även Siggabodaån är i behov av biotopvård för att försöka säkra det svaga öringbeståndets fortlevnad. Färdigt åtgärdsförslag finns (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007). Uppföljning och tillsyn Elfiske inom kalkeffektuppföljningen sker idag på två lokaler på de sträckor som omfattas av de föreslagna åtgärderna. Förslaget är även att elfiske genomförs på ytterligare en lokal i längre upp i Ellagölsbäcken före och två, fyra och sex år efter genomförda åtgärder. De åtgärder som är föreslagna är inte i behov av någon regelbunden tillsyn (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2007) Vattenförvaltning Skåne län Skräbeåns vattenråd har till uppgift att samordna den verksamhet som behövs för att uppnå och bevara en god kvalitet på såväl grund- som ytvatten i Skräbeåns avrinningsområde. Skräbeåns vattenråd ska vara ett kontaktorgan för avrinningsområdet gentemot Vattenmyndigheten för Södra Östersjön. Vattenrådet ska aktivt medverka i planering, kartläggning och analys samt sprida information lokalt i området. Vattenrådet samverkar med andra vattenråd och vattenorganisationer, där så är möjligt. Bland medlemmarna finns åtta kommuner och representanter för markägare, näringsliv och föreningsliv (Skräbeåns vattenråd 2014). Skräbeåns vattenvårdskommitté skall administrera den samordnade recipientkontrollen i hela Skräbeåns avrinningsområde. Skräbeåns vattenvårdskommitté bildades Kommittén tog initiativ till att bilda Skräbeåns vattenråd Den är nu en av flera medlemmar i vattenrådet. Varje år sammanställs resultat från kontrollen av avrinningsområdets sjöar och vattendrag i en rapport. Var tredje år genomförs en mer noggrann och omfattande långtidsutvärdering. Skräbeåns vattenvårdskommitté reviderar kontinuerligt kontrollprogrammet för att uppfylla gällande lagstiftning och bestämmelser (Skräbeåns vattenvårdskommitté 2014). I Skåne län är biotopkarteringar gjorda för Ulvshultsbäcken, Ekeshultsån, Edre ström, Lillån, Byaån, Holjeån och Skräbeåns huvudfåra. Ett antal provfisken i Skräbeåns HARO har också rapporterats till Länsstyrelsen Skåne, t ex två provfisken i Holjeån 2009 och 2012 samt i Byaån På uppdrag av Ivösjöns fiskevårdsförening gjordes en biotopinventering från Fäbrobäcken (Fäbrobäcken Biotopinventering med åtgärdsförslag).

21 21 (74) Inom kalkeffektuppföljningen görs en rad provfisken och andra undersökningar, och alla data från dessa rapporteras till datavärd (SLU) samt Länsstyrelserna. Det kommer årligen en rapport om kalkeffektuppföljning i kalkade och icke-kalkade vatten samt Bottenfaunaundersökningar. Årsrapporter från den samordnade recipientprovtagningen (SRK) inom avrinningsområdet rapporteras även till datavärd, finns även på Skräbeåns vattenvårdskommittés hemsida. Skräbeåns vattenråd har ett projekt - Rädda Immeln, där rapporter tagits fram om Ekeshultsån: Statusbeskrivning av Ekeshultsåns avrinningsområde till Immeln, Åtgärdsinventering land inom Ekesultsåns ARO samt Inventering av ytvatten inom Ekehultsån. Dessa rapporter finns på Skräbeåns vattenråds hemsida. Under hösten har ett stort provtagningsprojekt, Microcystinprojekt Immeln, pågått i sjön Immeln. Under våren 2014 kommer en rapport att komma. Inom Skräbeåns vattenråd pågår även ett annat projekt, Vattenkraftens historia inom Skräbeåns avrinningsområde, där 35 anläggningar inom området har inventerats. En rapport om detta kommer att sammanställas under Det finns fler värdefulla rapporter och kunskapsunderlag om Ivösjön på Ivösjökommitténs hemsida, och om Skräbeåns vattensystem på vattenrådets hemsida: Biotopkartering Skräbeåns inklusive Holjeåns huvudfåra biotopkarterades under sommaren Syftet med karteringen var att karaktärisera ån och ta fram ett underlag för att bedömanaturvärden i och längs med huvudfåran. Ett annat syfte var att kunna använda resultatet från karteringen som underlag i Holjeåns fiskevårdsområdesförenings arbete med att ta fram en enkel fiskevårdsplan med åtgärdsförslag. Vilshultsån, tosthultsån och strönhultsbäcken har även biotopkarterats och ingår i rapporten för System Aqua test i Skåne år I vissa delar av vattensystemet har enstaka populationer av de hotade stormusselarterna flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) och flat dammussla (Pseudanodonta complanata) tidigare påträffats. Vid ett kompletterande fältbesök 2003, kopplat till biotopkarteringen, påträffades den starkt hotade arten tjockskalig målarmussla (Unio crassus). Vid karteringen 2002 noterades även den sällsynta ormbunksväxten safsa (Osmunda regalis) på ett flertal platser intill vattendraget. Observera att flodpärlmussla och tjocksalig målarmussla är Natura 2000-arter. Resultaten från karteringen visar att omgivningen ( m på var sida om vattendraget) till största delen domineras av åkermark och artificiell mark, medan närmiljön (0-30 m på var sida om vattendraget) främst präglas av lövskog. Skogspartierna och trädridåerna utmed vattendraget ger god skuggning vilket medför att det endast förekommer en låg grad av igenväxning i vattendraget. Skräbeåns huvudfåra ringlar sig till 75 % naturligt fram och vattnet är framförallt svagt strömmande. Ungefär en fjärdedel av sträckan är kraftigt rensad eller omgrävd, vilket återspeglar sig i att ån på dessa sträckor har fått en allt mer homogen karaktär i form av rätade sträckor och endast en liten mängd död ved finns i dessa delar av vattendraget. Utmed sträckan påträffades totalt åtta stycken vandringshinder, varav ett var passerbart för öring vid inventeringstillfället och ytterligare två stycken har gjorts passerbara under 2007.

22 22 (74) Av resterande hinder är ett partiellt och fyra stycken definitiva, varav främst de sistnämnda bör åtgärdas. Vidare påträffades 77 vattenuttag och ett avloppsrör, vilka bör ses över och åtgärdas (Länsstyrelsen Skåne 2008). Särskilda värden Skräbeån är en av Skånes få näringsfattiga åar. Öring och sik går upp i ån. Ivösjön, Skånes största sjö, hyser ett stort antal fiskarter och flera glaciala relikter. Levrasjön är Sveriges mest artrika kransalgssjö, med sex stycken rödlistade kransalger. I Holjeån finns flodpärlmussla och gott om elritsa samt kungsbräken. Längs sträckan mellan mynningen och Ivösjön finns tjockskalig målarmussla. Sjöarna Immeln och Raslången utgör ett viktigt häckningsområde för fiskgjuse och storlom. Edre ström, en kort sträcka som förbinder Immeln med Filkesjön, är reproduktionsområde för den unika, nedströmslekande Immelnöringen (Skräbeåns vattenråd 2014). Turism Området är väl besökt av turister och fritidsfiskare. En kanotled genom Immeln, Filkesjön, Raslången och Halen samt Blekingeleden och Skåneleden för vandrare, är exempel på förbindelser mellan de olika delarna av området (Skräbeåns vattenråd 2014). Miljöproblem Försurning, ökande belastning av organiska ämnen och färgtal samt läckage av markbundna metaller från skogsmark, är exempel på problem i den norra delen av avrinningsområdet. I söder finns problem med övergödning och näringsläckage från jordbruksmark. Även kommunala avloppsreningsverk, enskilda avlopp, dagvatten, industrier och trafik släpper ut näringsämnen. Den fysiska påverkan är på sina håll stor. I många vattendrag finns det kvar vandringshinder för fisk. Immeln, Raslången, Halen och Ivösjön är alla reglerade. Vattenflödet är därför onaturligt, med tidvis mycket kraftiga fluktuationer. Sommartid kan bevattningsuttagen vara stora och påverka flödet negativt. Många av vattendragen inom avrinningsområdet är rätade och såväl skogs- som jordbruksmarker på sina håll kraftigt utdikade vilket leder till att organiskt material och humus snabbt spolas ut. Den norra delen av området omfattas av kalkning och därmed kalkeffektuppföljning. Kontinuerlig miljöövervakning saknas däremot för en stor del av vattenförekomsterna i området. Samordnad recipientkontroll bedrivs sedan 1966 av Skräbeåns vattenvårdskommitté, där bland andra fem kommuner och fem industrier ingår (Skräbeåns vattenråd 2014).

23 23 (74) I tabellen listas biotopkarteringar, fiskevårdsplaner och andra inventeringar. Biotopkartering Björnhultabäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Ulvshultsbäcken Byaån Ivösjöns fiskevårdsområde Biotopkartering Byaån, Vånga. Edre ström Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Edre ström Ekehultsån Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Ekehultsån Fegeltorpsbäcken Ivösjöns fiskevårdsområde Biotopkartering Byaån, Vånga. Hommentorpsbäcken Ivösjöns fiskevårdsområde Biotopkartering Byaån, Vånga. Lillån-Vånga Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Lillån Pälsabäcken Ivösjöns fiskevårdsområde Biotopkartering Byaån, Vånga. Skräbeån Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Skräbeåns inkl. Holjeåns huvudfåra - från mynningen i havet till Östersjön/Halens utlopp. Smedegylsån Länsstyrelsen Skåne Test av System Aqua 2000 Skåne. Snöflebodaån Länsstyrelsen Tosthultsån Länsstyrelsen Skåne Test av System Aqua 2000 Skåne. Udryebäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Ulvshultsbäcken Ulvshultsbäcken Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Ulvshultsbäcken Vilshultsån Länsstyrelsen Skåne Biotopkartering av Ulvshultsbäcken Andra inventeringar Byaån Svensson, M Provfisken i Byaån. Uppföljning av åtgärder i Byaån finasierade av FFU Skräbeån Holjeån Salmokonsult. Utan årtal. Skräbeån - ett förslag till biotopvårdsplan. Svensson, M Provfisken i Holjeån hösten Uppföljning av fiskevårdsåtgärder Ekologisk status Kartbilaga2_Ekologisk status_2014 Statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS Vattendrag EU CD Namn Ekologisk status SE Allarpsbäcken Otillfredsställande SE Byemålaån: Snövlebodaån - Björksjön Måttlig SE Farlångenbäcken Otillfredsställande SE Lillån Måttlig SE Rammsjöbäcken Oklassad SE Skräbeån: Farlångenbäcken- Källa Otillfredsställande SE Skräbeån: Halen - Raslången Otillfredsställande SE Skräbeån: Havet-Ivösjön God SE Skräbeån: Immeln-Farlångenbäcken Måttlig SE Skräbeån: Ivösjön-Lillån God SE Skräbeån: Ivösjön-Oppmannasjön Måttlig SE Skräbeån: Lillån - Snöflebodaån God SE Skräbeån: Raslången - Filkesjön Måttlig

24 24 (74) SE Skräbeån: Snövlebodaån - Vilshultsån Måttlig SE Skräbeån: Vilshultsån - Halen Måttlig SE Skräbeån:Filkesjön-Immeln Måttlig SE Snöflebodaån: Skräbeån - Balkabäcken Måttlig SE Snövlebodaån: Bäck vid Bymåla - Karssjön Måttlig SE Strönhultsbäcken Måttlig SE Vilshultsån: Skräbeån - Hårdahult Måttlig Sjöar EU CD Namn Ekologisk status SE Farlången Måttlig SE Filkesjön God SE Halen Måttlig SE Immeln Otillfredsställande SE Ivösjön God SE Levrasjön God SE Lillesjö Oklassad SE Oppmannasjön Otillfredsställande SE Rammsjön/Ryssberget Oklassad SE Raslången God SE Vitavatten (Baggeboda) Måttlig Den ekologiska statusen är god i Filkesjön, Raslången och Ivösjön, Holjeån och Skräbeåns södra del. I den norra delen har flera vattendrag sjunkit i status sedan förra beslutade bedömningen som var december Exempel på sådana vattendrag är Tommabodaån, Farlången, Farlångenbäcken, Lillån, Halen, Vitavatten, Immeln och Oppmannasjön. Ett vattendrag, Byemålaån, har ökat i ekologisk status från otillfredställande till måttlig status. Delar av Skräbeåns huvudfåra bedöms från måttlig till otillfredsställande p.g.a. försurning och morfologiska förändringar (VISS 2014). Nedan beskrivs vattendrag inom Skräbeåns HARO som inte uppnår god ekologisk status. Ekeshultsbäcken/Tommabodaån Bedöms få sänkt status från måttlig till otillfredsställande. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna påväxt-kiselalger och fisk. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Påväxt-kiselalger bedöms ha otillfredsställande status och visar att vattendraget är näringspåverkat. Detta stöds även av vattenkemiska resultat. Fisk bedöms ha otillfredsställande status och indikerar miljöproblem som rör organismers vandringsmöjligheter samt vattendragets flöde och form. Även brunifiering är ett betydande problem i vattenförekomsten (VISS 2014). Snöflebodaån Den sammanvägda ekologiska statusen för Snövlebodaån bedöms till måttlig på grund av status för fisk och försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen av konnektivitet och morfologiskt tillstånd (VISS 2014).

25 25 (74) Filkesjön-Immeln Bedöms ha måttlig status. Bedömningen baseras på den biologiska kvalitetsfaktorn fisk. Fisk bedöms ha måttlig status och indikerar miljöproblem som rör organismers vandringsmöjligheter samt vattendragets flöde och form. Vattendraget bedöms vara påverkat av försurning. Även brunifiering är ett betydande problem i vattenförekomsten (VISS 2014). Vilshultsån Den sammanvägda ekologiska statusen bedöms till måttlig på grund av status för konnektivitet och morfologiskt tillstånd. Det är inte rimligt att vattenförekomsten med det påverkanstryck som finns har högre status än måttlig (VISS 2014). Lillån Lillån bedöms få sänkt status från god till måttlig. Den biologiska kvalitetsfaktorn fisk visar på god status men både näringsämnen och försurning visar på måttlig status och därför sänks status till måttlig (VISS 2014). Oppmannasjön Oppmannasjön bedöms få sänkt status från måttlig till otillfredsställande. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna växtplankton, fisk, makrofyter. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Den biologiska kvalitetsfaktorn växtplankton visar på näringspåverkan (VISS 2014). Allarpsbäcken mellan Ivösjön och Levrasjön Allarpsbäcken bedöms ha otillfredsställande status. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna påväxt-kiselalger och fisk. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Fisk bedöms ha otillfredsställande status och indikerar miljöproblem som rör organismers vandringsmöjligheter samt vattendragets flöde och form (VISS 2014). Farlången Farlången bedöms ha fått sänkts status från god till måttlig status. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna växtplankton, fisk, makrofyter. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Analys av kvalitetsfaktorn Fisk visar på måttlig status. Vattenkemiska resultat visar på försurningspåverkan (VISS 2014). Farlångenbäcken Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna påväxt-kiselalger och fisk. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Fisk bedöms ha otillfredsställande status och indikerar miljöproblem som rör organismers vandringsmöjligheter samt vattendragets flöde och form. Vi bedömer vattenförekomsten vara åtminstone måttligt påverkad av försurning och brunfärgning. Som grund för detta hänvisar vi till dels förhållandena i Farlången och dels till förhållandena i Tommarpsån/Ekeshultsån. Vattenförkomsten mynnar i Skräbeåns huvudfåra strax nedströms sjön Vielången. På rinnsträckan från Farlången till Vielången faller vattendraget med mindre än en meter, dvs

26 26 (74) sträckan är flack och lugnflytande. Andelen moss- och myrmark är betydande i vattenförkomstens tillrinningsområde och påverkan av brunfärgande humusämnen bör därför vara hög (VISS 2014). Byemålaån Den sammanvägda ekologiska statusen för Byemålaån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen, morfologiskt tillstånd (VISS 2014). Halen Den sammanvägda ekologiska statusen för Halen bedöms till måttlig på grund av status för försurning (VISS 2014). Vitavatten (Baggeboda), väster om Halen Den sammanvägda ekologiska statusen för Vitavatten bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS 2014). Strönhultsbäcken Strönhultsbäcken bedöms ha måttlig status. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna fisk och påväxtalger-kiselalger och är gjord enligt principen "sämst avgör". Detta betyder, att den biologiska kvalitetsfaktor som bedöms ha sämst statusklass får avgöra den samlade statusbedömningen för vattenförekomsten. Påväxt-kiselalger bedöms ha hög status. Fisk bedöms ha måttlig status. Vattenkemiska resultat visar på måttlig försurningspåverkan (VISS 2014). Immeln Immeln bedöms få sänkt status från god till otillfredsställande. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna växtplankton och fisk. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Bedömningen styrs av kvalitetsfaktorn fisk. Den stöds också av försurningsstatus. Immelns vattenfärg har tredubblats på 30 år detta påverkar framförallt syrehalter i bottenvattnet med sannolik intern gödning men även livsförutsättningarna för fisk och andra arter i sjön (VISS 2014). Snövlebodaån Den sammanvägda ekologiska statusen för Snövlebodaån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen av konnektivitet och morfologiskt tillstånd (VISS 2014). Siesjön, norr om Valje Siesjön bedöms få sänkt status från god till otillfredsställande status. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna fisk och makrofyter. Bedömningen är gjord enligt principen "sämst avgör" dvs den biologiska kvalitetsfaktorn med sämst statusklass avgör den sammanlagda bedömningen. Den biologiska kvalitetsfaktorn makrofyter visar på näringspåverkan. Dominansen av gul näckros, gles förekomst av andra arter och lågt artantal bidrar till bedömningen. Den vattenkemiska parametern näringsämnen styrker bedömningen (VISS 2014).

27 27 (74) Kemisk status Kartbilaga10_Kemisk status Hela Skräbeåns avrinningsområde bedöms ha dålig kemisk status Kontinuitet Kartbilaga3_Kontinuitet_Dammar_Kvarn Vid vattendrag med dålig kontinuitet ligger många vattenanknutna kulturmiljöer, bl.a. kvarnar, sågar och dammar. Se kartbilaga Försurning Kartbilaga4_Försurning_Skog Det finns en stark koppling mellan försurade vattendrag och skogsbruk, se kartbilaga. Flera av vattendragen i norra avrinningsområdet uppnår inte god ekologisk status eftersom de präglas av försurning Övergödning Kartbilaga5_Övergödning_Åker & Kartbilaga6_Morfologi_Dikning Vattendragen Tommbodaån och Strönultsbäcken och Oppmannasjön är klassade som övergödda enligt VISS. Vattendragen ligger i anslutning till åkermark, vilket sannolikt är den stora påverkande faktorn. Snöflebodaån och Farabolsån ligger i skogsmark där åkermark inte givit samma övergödande effekt. Det är sannolikt att anläggande av våtmarker kan bli angelägna i områdena. Samma vattendrag ligger i områden som är präglade av markavvattning och dikningsföretag, se kartbilaga Morfologi Kartbilaga6_Morfologi_Dikning Områden som är utsatta för hydromorfologiska förändringar är i synnerhet sjöarna Immeln och Oppmannasjön. Flera andra vattendrag ligger i områden där klassningen pågår som präglas av exempelvis dikning och markavvattning, vilket gör det sannolikt att även de områdena har dålig morfologisk status.

28 28 (74) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Skräbeån är utpekad i Vattendragsutredningens Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155) som viktigt vattendrag inom region 11; vattendrag som bör skyddas för sin orördhet. Motivering lyder: Odlingslandskap med slott och herrgårdar samt industrier. Mångfacetterat odlingslandskap med rika fornlämningar från äldsta stenålder och fram till betydande industrianläggningar från början av 1900-talet. Ett flertal kvarnar och stenvalvsbroar Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Kartbilaga7_Värdefulla vatten Kulturmiljövård Skräbeåns avrinningsområde berörs av ett område som bedömts som särskilt värdefullt ur kulturmiljösynpunkt enligt Riksantikvarieämbetet. RI:K:001 Baggeboda Området ligger i Blekinge län och utgör riksintresse för kulturmiljövården. Läs vidare Riksintressen för kulturmiljövården. Egen kommentar: Mycket spännande och välbevarad kulturmiljö med stark vattenanknytning. Vattendragen i området bör inventeras på vattenanknutna kulturmiljöer, såsom flottningslämningar Naturvård Flera områden inom Skräbeåns avrinningsområde har pekats ut som särskilt värdefulla eller värdefulla vatten enligt Naturvårdsverket. Särskilt värdefulla vatten: G 2078 Åsnen Stort mångformigt sjösystem som visar natur- och kulturlandskapets utveckling och ekologiska samband. Vacker landskapsbild. Åsnenområdet är fiskrikt och innehåller även flera sällsynta och hotade arter. Området är biotop- och artrikt och fågellivet är av internationell betydelse. Utpekat som Ramsar-område. Stora delar av området är sänkt och reglerat. 986 Ljungryda-Östaforsbruk Holjeån meandrar först natuligt genom området och övergår senare i bl.a. två forssträckor. Alkärr översvämmas vid högvatten.

29 29 (74) M 2287 Raslången Stor, djup klarvattensjö med flikig strandlinje. Förhållandevis näringsfattig men är ändå påtagligt artrik och hyser flera rödlistade arter. Även artrik fiskfauna. Potentiell dricksvattenresurs. Rik på olika typer av biotoper. M 2301 Ivösjön, Oppmannasjön, Levrasjön och Skräbeån Mycket vacker, bred, lugnflytande och bitvis strömmande å. Stora delar av ån är nyckelbiotop. Kantas av nipor och fina alrötter. Ostkustens sydligaste reproduktionsområde för älvsiken. Artrik fiskfauna. Kungsvägen är en vacker kulturmiljö och inslag i landskapet. Levrasjön är kransalgssjö och tjockskalig målarmussla finns i Skräbeån mellan Ivösjön och mynningen. Värdefulla vatten: K 2367 Vitavatten, Baggeboda Näringsfattig klarvattensjö vars botten till betydande del täcks av kransalger. Sjön är växtplats för sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) samt grovslinke (Nitella tanslucens). Den sistnämnda har i landet endast aktuella fynd i två blekingesjöar. K 2405 Snöflebodaån Liten, i huvudsak opåverkad å med förekomst av rödlistade arter, däribland rik förekomst av hårklomossa (Dichelyma capillaceum). I anslutning till ån finns talrika nyckelbiotoper. Öring förekommer. M 2285 Immeln Raslången storområde Djupa, orörda förkastningssjöar med relativt klart, näringsfattigt vatten. Stränderna hyser en artrik och växtgeografiskt intressant flora. Sjöarna har förbindelse med varandra genom korta strömmar. I systemet förekommer den unika nedströmslekande Immelnöringen. M 2288 Edre Ström, Hallsjön Edre Ström, som utgör Immelns utlopp, är reproduktionsområde för den unika nedströmslekande Immelnöringen. Elritsa och bergsimpa finns även i området. M 2286 Immeln Immeln är en näringsfattig skogssjö med många öar, uddar och värdefulla strandskogar. En stor del av sjöarnas stränder är blockrika, branta och har endast gles vattenvegetation. Sjön hyser bl.a. en stam av storvuxen, nedströmslekande Immelnöring. M 2327 Holjeån Naturligt meandrande, näringsrik å. Vattendragets närmiljö är ofta helt naturlig eller beteshävdad. Här och var översvämmas stranden där alsumpskog har bildats. Rikt fågelliv och artrik bottenfauna. M 2091 Oppmanna- och Ivösjöområdet En del av nordöstra Skånes sjölandskap som ligger i övergången mellan Kristianstadslätten i söder och urbergsområdet i norr. Området består av flera näringsrika sjöar. Det går i området att ge flera exempel på landskapstyper och naturtyper som visar landskapets utveckling och processer.

30 30 (74) Fiskevård Skräbeåns avrinningsområde berörs av två områden som är särskilt värdefulla enligt Fiskeriverket. M_FiV_30 Immeln Ursprunglig öringstam, nedströmslekande storvuxen öringstam. M_FiV_7 Skräbeåns vattensystem Vattendragslekande kustsikstam Riksintressen för kulturmiljövården Kartbilaga8_Kulturmiljö Inom Skräbeåns avrinningsområde ligger 4 riksintressen för kulturmiljövården. Ett av dem i Blekinge län, övriga i Skåne län. Baggeboda [K 1] (Jämshög socken), Blekinge län. Motivering: Karaktäristisk ensamgård i skogsbygden mot Skånegränsen, där timmerförsäljning bildade förutsättning för gårdens framväxt. (Kvarnmiljö). Uttryck för riksintresset: Mangårdsbyggnad från Byggnader av skilda funktioner speglar det äldre månghussystemet. Den vattendrivna såg- och kvarnanläggning som hör till gården ligger omkring 1 km från gårdstunet. Blädade skogsbestånd (Riksantikvarieämbetet, RAÄ 2013). Trolle-Ljungby [L 19] (Trolle-Ljungby socken), Skåne län. Motivering: Slottsmiljö med huvudbyggnad i Christian IV-renässans omgiven av vallgrav. (Kyrkomiljö). Uttryck för riksintresset: Vidsträckta odlingsfält, alléer och en till huvudgården koncentrerad bebyggelse. Engelsk och fransk park. Kyrka från 1200-talet ombyggd på 1850-talet (RAÄ 2013). Bäckaskog-Kjugekull [L 20] (Kiaby socken), Skåne län. Motivering: Småbrutet odlingslandskap med fornlämningar och slottsmiljö. (Fornlämningsmiljö, Klostermiljö, Kyrkomiljö). Uttryck för riksintresset: Fäladsmarker, storhögar samt Bäckaskogs slott och Kiaby 1200-talskyrka. Delar av klosteranläggning ingår i det nuvarande slottet. I slottsmiljön ingår också en engelsk parkanläggning samt ett orangeri (RAÄ 2013). Näsum [L 24] (Näsums socken), Skåne län. Motivering: Fornlämningsmiljö med märkligt gravfält i exponerat läge.

31 31 (74) Uttryck för riksintresset: Näsums gudahage är ett gravfält från yngre järnålder och medeltid i ett markerat höjdläge. Ett av Skånes få större bevarade gravfält, avgränsat av en gravhägnad och med en uppfartsramp till området. Den fria zonen mellan Näsums kyrka och Ivösjön är viktig för upplevelsen av Fornlämningarna (RAÄ 2013) Kulturreservat Kartbilaga8_Kulturmiljö Ett kulturreservat ligger inom Skräbeåns avrinningsområde. Örnanäs, Osby kommun, Skåne län Egen kommentar: Örnanäs är det första och än så länge enda kulturreservatet i Skåne. De kulturhistoriska värdena är i synnerhet knutna till bebyggelsen, jord- och skogsbruk utan någon direkt vattenanknytning. Strukturer vid vatten kan dock vara kulturhistoriskt intressanta och bör därför observeras. Örnanäs är beläget i nordöstra Skånes skogsbygd. Ursprungligen var Örnanäs en ensamgård men den delades 1810 upp i två enheter. Området är rikt på kulturhistoriska spår och sedan den 10 maj 2006 är Örnanäs Skånes första kulturreservat. Under framför allt 1900-talets första hälft rationaliserades jord- och skogsbruket i Sverige allt mer, vilket ledde till att traditionella brukningsformer fick ge vika. I Örnanäs bär dock mark och bebyggelse tydliga spår av traditionellt jord- och skogsbruk, något som ger oss en god inblick i ett skogshemmans utveckling. Genom att utse Örnanäs till kulturreservat vill Länsstyrelsen garantera ett fortsatt skydd av kulturmiljön och att göra det ekonomiskt möjligt att bevara en levande kunskapskälla för kommande generationer. Historien om Örnanäs går tillbaka till sen medeltid och det äldsta belägget för namnet är från 1584, stavat ørrnes i det då danska området. Hundra år senare dyker Örnanäs upp på Buhrmanns karta där det kan utläsas att det finns tallskog i området. I april 1678 eldhärjades Örnanäs svårt av svenska trupper men återuppbyggdes igen. Mellan 1740 och 1850 uppfördes torp, kvarnar och ekonomilängor delades ensamgården upp mellan två bröder och en ny gård uppfördes 200 meter öster om den gamla. Den ursprungliga västra gården inriktades så småningom mot skogsbruk medan den östra gården präglades av ett bredare jord- och skogsbruk utvecklades bebyggelsen på Örnanäs med linbastu, smedja, bränneri och nya ladugårdslängor. Skogen har i de här trakterna haft en avgörande betydelse för den jordbrukande befolkningens försörjning, vilket sätter sin prägel på området och landskapets historiska utveckling. I Örnanäs finns ett gott exempel på de bondeskogar som växte fram under 1900-talets första årtionden, men som idag blivit alltmer sällsynta. I de många och stora odlingsrösena finns gamla eller döda hamlade träd som berättar om hur djurens foderförsörjning tillgodosågs under vintertid (Länsstyrelsen Skåne u.å).

32 32 (74) T.v. Kulturreservatet Örnanäs hyser många natur- och kulturhistoriska värden. T.h. Modigs kvarn vid sjön Farlången tillhörde Örnanäs gård. Vid kvarnen finns även en märklig bäck/ränna med sluss- och dammsystem Foto Jakob Marktorp Byggnadsminnen (BBR) Kartbilaga11_FMIS och BBR I Skräbeåns avrinningsområde finns 7 byggnadsminnen (statliga och enskilda). Id Län Kommun Socken Byggnadsbeteckning Namn Ursprungsfunktion Blekinge Olofström Jämshög Olofström Brokamåla 1:17 Brokamåla backstuga Bostadshus Blekinge Olofström Jämshög Olofström Alltidhult 1:42 Alltidhults skola Skolbyggnad Blekinge Olofström Kyrkhult Olofström Tulseboda 1:12 Fornebodastugan Bostadshus Skåne Kristianstad Kiaby Kristianstad Bäckaskog 1:17 Bäckaskogs slott Klosterbyggnad Skåne Kristianstad Oppmanna Kristianstad Oppmanna 4:16 Perstorps kapell Missionshus Skåne Kristianstad Vånga Kristianstad Skärsnäs 9:37 Skogstorpet Bostadshus Skåne Osby Örkened Osby Lönsboda 1:84 Lönsboda korgfabrik Fabriksbyggnad Nedan har ett urval av byggnadsminnen gjorts efter närhet till vatten. Fornebodastugan, Kyrkhult socken, Olofströms kommun, Blekinge län Sommaren 1887 besökte Alma och Georg Gauffin den populära kurorten Tulseboda brunn. Georg Gauffin var direktör för Apotekarnes Mineralvattenfabrik. När de promenerade i de vackra omgivningarna kring Kyrkhult, kom de till en plats på östra sidan av dåvarande Gårdsjön. Kyrkhults kyrka speglade sig i vattnet på motsatta sidan av sjön. "Den här bilden har jag sett i en dröm. Här vill jag bygga mig ett hem", sade Alma Gauffin till sin make. De köpte en stor tomt intill sjön och 1888 stod en knuttimrad stuga i fornnordisk stil färdig. Fru Gauffin kallade platsen för Forneboda, och sjön kom sedermera att kallas Fornebodasjön (Länsstyrelsen i Blekinge län 2014).

33 33 (74) Bäckaskog slott, Kiaby socken, Kristianstad kommun, Skåne län På det smala näset mellan Oppmannasjön och Ivösjön, som i äldre tid var förbundna genom en bäck, anlades under tidigt 1200-tal ett premonstratenserkloster (senare Bäckaskogs slott). Det ersatte en i Vä nedbrunnen klosteranläggning. Skogen, fisket, framför allt ålfisket, samt en av bäcken driven vattenkvarn gav klostret goda inkomster. Sedan klostret vid reformationen dragits in kom Bäckaskog som förläning att tillhöra olika frälseätter. Slottsparken lades ut enligt engelskt trädgårdsideal under sent 1700-talet. (Länsstyrelsen Skåne 2014) Kyrkor (BBR) Kartbilaga11_FMIS och BBR Län Kommun Socken Stift Namn Blekinge Olofström Jämshög Lunds stift OLOFSTRÖMS KYRKA Blekinge Olofström Kyrkhult Lunds stift KYRKHULTS KYRKA Blekinge Olofström Jämshög Lunds stift JÄMSHÖGS KYRKA Skåne Bromölla Gualöv Lunds stift GUALÖVS KYRKA Skåne Bromölla Ivetofta Lunds stift IVETOFTA KYRKA Skåne Bromölla Näsum Lunds stift NÄSUMS KYRKA Skåne Kristianstad Oppmanna Lunds stift OPPMANNA KYRKA Skåne Kristianstad Kiaby Lunds stift KIABY KYRKA Skåne Kristianstad Ivö Lunds stift IVÖ KYRKA Skåne Kristianstad Vånga Lunds stift VÅNGA KYRKA Skåne Osby Örkened Lunds stift ÖRKENEDS KYRKA Fornlämningar (FMIS) Kartbilaga11_FMIS och BBR Tabellen visar de fornlämningar som ligger inom Skräbeåns HARO och inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Beskrivningar av kvarnar- sågar och träindustrier ur FMIS återfinns i avsnittet Kvarnar och sågar. FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Begravningsplats 4 4 Blästbrukslämning 2 2 Boplats Boplatsområde 5 5 Borg 2 2 Bro Brott/täkt 9 9 Bytomt/gårdstomt Båtlämning 2 2 Dammvall 1 1 Flatmarksgrav 2 2

34 34 (74) Fossil åker/omr med fossil åker Fornlämningsliknande 2 2 Fyndplats Fångstanläggning Fästning/skans 2 2 Förvaringsanläggning Färdväg 6 6 Grav- och boplatsområde Gränsmärke 3 3 Hamnanläggning 4 4 Husgrund, historisk tid Hägnad/hägnadssystem Hällristning 1 1 Hög 2 2 Kemisk industri Kolningsanläggning 7 7 Kvarn Livsmedelsindustri Lägenhetsbebyggelse Minnesmärke 8 8 Naturföremål/-bildning med tradition Omr med skogsbrukslämningar Plats med tradition Slott/herresäte 1 1 Småindustriområde Stensättning 2 2 Textilindustri 6 6 Träindustri Övrigt Totalt Riksintressen för naturvården Kartbilaga9_ Naturvård I Skräbeåns avrinningsområde finns 10 områden av riksintresse för naturvården. Där 5 delområden utgör ett riksintresse (N 18 Ryssberget). Originalid Namn Län N25 Fjälkinge backe - Lilles backe Skåne N19 Branta Hallar - Grödby Skåne N17 Immeln - Raslången Skåne N22 Oppmanna-Ivösjöområdet Skåne N18 Ryssberget: Djupadal Skåne N18 Ryssberget: Axeltorp Skåne N18 Ryssberget: Grundsjön Skåne N18 Ryssberget: Sluttningszonen Skåne

35 35 (74) N18 Ryssberget: Lilla Sjö Skåne NK 42 Mulatorp Blekinge NK 3 Ryssberget Blekinge NK 1 Raslången-Halen Blekinge NK 41 Kullan Blekinge NRO07024 Åsnenområdet Kronoberg Egen kommentar: Flera av områden berör stora vatten och landytor, vilket gör det sannolikt att både intressanta natur- och kulturmiljöer finns. Nedan har ett urval gjorts av de områden som har naturvärden med anknytning till vatten och då det är sannolikt att även vattenanknutna kulturmiljöer finns i området. Immeln Raslången (N 19) Fiskevårdsområde, riksintresse, Natura 2000-område. Djupa, orörda förkastningssjöar med relativt klart, näringsfattigt vatten. Stränderna hyser en artrik och växtgeografiskt intressant flora. Sjöarna har förbindelse med varandra genom korta strömmar. I systemet förekommer den unika nedströmslekande Immelnöringen. De störningskänsliga arterna fiskgjuse och storlom häckar på flera platser inom sjösystemet. Sjönötens sista lokal i Sverige (1917). Det finns flera hotade och rödlistade arter i riksintresseområdet, bl.a. taggmärla, sjötåtel, ishavsrelikten Palasea quadrispinosa, hårklomossa. Området är även en viktig plats för nedströmslekande öring, och en av få lokaler för bergsimpa i Skåne. Riksintresseområdet har stor betydelse för friluftslivet, bl.a. för kanotpaddling Vissa öar i Immeln är fågelskyddsområde. Området berör även riksintresse för friluftsliv. Ingår i den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet (Länsstyrelsen Skåne 2014). Oppmanna Ivösjöområdet (N 22) Området är av riksintresse för naturvården och ett natura 2000-område. Ivösjön är Skånes största (ca 52 km2 sjöyta) och djupaste (ca 50 m) sjö. Även Oppmannasjön har en efter skånska förhållanden betydande storlek (14,5 km2 sjöyta och 15 m: s djup). Sjöarna ligger inom en brytningszon mellan boreonemoral och nemoral zon. Norra delen av Oppmannasjön når in i urbergsområdena genom smala sund och vikar. Arkelstorpsviken är påverkad av tidigare och pågående utsläpp och en restaurering har länge varit angelägen. Södra sjödelen består av en stor, öppen bassäng med ett största djup på 15 m, omgiven av ett glest befolkat jordbrukslandskap. Större delen av Ivösjöns avrinningsområde avvattnar emellertid urbergsbergrunden på det småländska höglandets morän- och barrskogsbeklädda sydsida. De båda sjöarnas bäcken ligger dock på Kristianstadsslättens kritberggrund med kalk- och karbonatrika tillflöden från stora grundvattensmagasin. Sjöarna avvattnas via Skräbeån till Östersjön Hanöbukten, en sträcka på ca blott 4 km. Närheten till havet medför att sjöytorna endast ligger på ca 6 meter över detta och därmed klart under högsta kustlinjen. Dessutom sänktes sjöarna 1874 genom Ivösjöns och Vintela sjös sänkningsföretag med ca en manslängd (1,7-1,8 m) och Oppmannasjön 1887 med 3, 5 alnar (2,1 m) och vattnen är reglerade sedan dess. Regleringen ändrades dock genom en vattendom 1966 i samband med att Nymölla pappersmassaindustri fick en ny vattendom för Oppmannasjön eller Skräbeåns avrinningsområde, vilken innebar att dämningsgränsen sattes till intervallet 5,70-6,00 m.ö.h.

36 36 (74) (beroende på årstid) och med en lägsta sänkningsgräns på 5,00 m.ö.h. En lägsta tappning om 1,8 m3/s och en högsta om 4 m3/s måste dock till under perioden 1 juni till 15 oktober. Sjöarna är förbundna genom en kanal som grävdes år 1887, vid Bäckaskog slott, som ägs av Oppmannasjöns Sjösänkningsbolag. Här har ett fast ålfiske förekommit ända sedan premonstratensermunkarna etablerade sitt kloster här på 1270-talet. Klosterköket placerades rakt över det korta flödet från Oppmannasjön till Ivösjön för att munkarna därifrån skulle kunna hämta in fisk och dricksvatten. Efter sjösänkningen har ett fast fiske bedrivits i kanalen med hävdrätt till de tidigare uppgifterna. Sjösänkningsbolaget fick lösa fisket från staten som ägde det genom Bäckaskog Slott/Kungsgård. Runt slottet odlade man medicinalväxter och införde vinbergssnäckor, arter som efter hand spridit sig i området. Ryssberget: Sluttningszonen (N 18) Siesjön i områdets södra del omges av rika fuktängar och kärrmarker med mycket varierad flora. Siesjöområdet har ett mycket rikt och särpräglat fågel- och insektsliv. Området hyser också en rik dägg- och groddjursfauna, med bl.a. förekomst av stinkpadda (Naturvårdsverket 2000). Ryssberget: Lillesjö (N 18) Lillesjö har bedömts vara en nischsjö på restbergsmassivet Ryssberget i vars norra del berggrunden är mycket ytlig. Lillesjö är extremt näringsfattig klarvattensjö (extremt klart vatten). Tillrinningsområdet är 1,14 km2,,största djup 10,4 m och medeldjup 5 m. Den avvattnas till Rammsjön, Holjeån, Ivösjön och Skräbeån (Naturvårdsverket 2000). Ryssberget: Djupadal (N 18) Omgivningen är beväxt med hedbokskog, något barrskog och något sumplövskog. P.g.a. låga ph-värden och hög koncentration av aluminium är faunan i sjön starkt utarmad. Det har funnits fisk i sjön som slagits ut av försurningen (Naturvårdsverket 2000). Ryssberget: Grundsjön (N 18) Grundsjön är sänkt flera gånger och under 60-talet skadad genom utsläpp. Avvattnas till Orlundsån. Egentligen näringsfattig klarvattensjö men p.g.a. sänkningarna har eutrofa arter utvecklats. Sjön är 4-5 m djup (Naturvårdsverket 2000). Raslången Halen (NK 1) Ett sjösystem med stort ekologiskt värde, bl.a. förekomst av en unik nedströmslekande öring (Immelnöringen). Vid sjön Halen finns en betydande areal ädellövskog som varit orörd under lång tid (Länsstyrelsen Blekinge 2014). Åsnenområdet (NRO07024) Åsnenområdet är det största och mest mångformiga sjösystemet i den naturgeografiska regionen Sydöstra Smålands sjö- och skogrika slättområde. Det har mycket omväxlande, till största delen flacka stränder med stort inslag av strandvåtmarker och grunda bottnar, varierat moränlandskap, bl.a. ändmoräner i områdets sydvästra del, och vackra rullstensåsar. Över sjöslätten reser sig höga restberg. Åsnen är rik på fisk, med ett 20-tals arter, varav några sällsynta, t.ex. sandkrypare. Området är naturskönt. Friluftslivet är varierande, omfattande och delvis intensivt, vilket kan innebära störningar av den känsliga naturen (Länsstyrelsen i Kronobergs län 1999).

37 37 (74) Egen kommentar: Ängsfruktodlingarna i Åsnenområdet är av riksintresse för kulturmiljövården. Åsnenområdet berörs av Skräbeåns avrinningsområde men inte ängsfruktodlingarna Naturreservat Kartbilaga9_ Naturvård I Skräbeåns avrinningsområde finns 13 naturreservat. Objektnamn Kommun Förvaltare Lilla Nyteboda Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Siggaboda södra Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Ljungryda - Östafors Bruk Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Mulatorp Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Kullan Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Holje Olofström Länsstyrelsen i Blekinge län Siggaboda Älmhult Länsstyrelsen i Kronobergs län Brotorpet Kristianstad Länsstyrelsen i Skåne län Fjälkinge backe Kristianstad Länsstyrelsen i Skåne län Skärsnäs Kristianstad Länsstyrelsen i Skåne län Näsums bokskogar Bromölla Länsstyrelsen i Skåne län Ljungryda-Östafors Bruk Olofström,Bromölla Länsstyrelsen i Skåne län Nytebodaskogen Osby Länsstyrelsen i Skåne län Halen III Olofström Olofströms kommun De naturreservat som har starkare anknytning till vattenanknutna kulturmiljöer presenteras nedan. Ljungryda-Östafors Bruk, Olofström och Bromölla kommun, Skåne och Blekinge län. Värdena är i synnerhet knutna till isälvsavlagringar, ädellöv- och strandlövskogar och betesmarker. Det finns dock miljöer inom naturreservatet som har vattenanknytning. På Blekingesidan flyter Holjeån fram i maklig takt genom naturreservatet. Strax efter att den passerat länsgränsen till Skåne övergår vattendraget i mer forsande sträckor. Forsarna har förr nyttjats som kraftkälla för bland annat såg, kvarn, spikfabrik och garveri. På 1920-talet dämdes forsarna upp vid Östafors på Skånesidan och vattenkraften användes vid bruket fram till 1960-talet. Bruket har sedan lagts ner och merparten av byggnaderna rivits. År 2007 revs även dämmena vid Östafors bruk, så ån åter kunde strömma fritt förbi platsen och fisken åter fick fria vandringsvägar till åns högre delar. Synliga spår från äldre tiders invånare är det stora antal bronsåldersgravhögar som idag finns kvar på höjderna kring Holjeån, varav Kungagraven är den största. Holjeåns dalgång var under bronsåldern en utlöpare av det bygdecentrum som då fanns vid Näsum och kring Ivösjön i Skåne (Länsstyrelsen Blekinge 2014).

38 38 (74) Mulatorp, Olofströms kommun, Blekinge län. Gården brukades fram till 1980-talet. Lämningar efter verksamheter som kompletterar jordbruket finns kvar så som en kolbotten med rester av en kolarkoja, tjärdalar, en linbasta och resterna av en vattendriven kvarn och såg i Grytån (Länsstyrelsen Blekinge län 2014) Natura 2000 Kartbilaga9_ Naturvård Det ligger inga Natura 2000-områden enligt Fågeldirektivet (SPA) inom Skräbeåns avrinningsområde. Däremot ligger 25 Natura 2000-områden enligt Habitatdirektivet (SCI). Namn SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE Raslången Östra Halen Levrasjön Holjeån Raslången västra Ivösjön-Oppmannasjön Hängdovakärret Blankavikskärret Ljungryda Kjugekull Näsum Snöfleboda Holje Siggaboda Brännarebygden Falsehultsmyren Tostebergakusten Ivö klack Boafall-Pieboda Boafall norra Baggeboda Östafors-Ljungryda Nytebodaskogen Kullan Mulatorp Nedan följer beskrivningar av områden med starkare vattenanknytning och som inte presenterats tidigare. Östafors-Ljungryda (SE ) Natura 2000-området Östafors-Ljungryda utgörs av naturreservatet Ljungryda-Östafors bruk. Området ligger vid gränsen mellan Skåne och Blekinge. Genom området rinner Holjeån. Närmast ån finner man plana ytor som delvis svämmas över vid högvatten. Bortom dessa finner man branter, varav en del innehåller rikligt med sten och block. I den östra delen

39 39 (74) ligger en getryggsformad rullstensås. Flodpärlmusslan ska förekomma i Holjeån inom området. (Länsstyrelsen Skåne 2005). Levrasjön (SE ) Levrasjön ligger i Skräbeåns vattendragsystem, cirka 1 km norr om Bromölla och en 1 km öster om Ivösjön, till vilken den avvattnas. Sjön som ligger endast 10 m över havet är för skånska förhållanden stor (2,74 km2) och djup (ca. 18 m). Sjön har ett mycket litet avrinningsområde (13,6 km2) vilket medför att Levrasjön får en mycket lång omsättningstid för sitt vatten. Sjöbäckenet ligger huvudsakligen i den kalkrika Kristianstadsslättens kritstensberggrund men nås i norra delen av en utlöpare från Ryssbergets urbergsparti. På flera ställen i avrinningsområdets östra del går kalksten i dagen. Tillrinnande vatten är därför mycket kalkrikt. Markanvändningen närmast sjön kännetecknas av jordbruksmark men andelen åker i avrinningsområdet är endast 15 % samtidigt som också skogsmarksandelen är låg med 35 %. Av övriga 50 % öppen mark består 20 % av äng. Påverkan från aktiviteter i avrinningsområdet är i dag liten och består huvudsakligen av jordbruk, några få enskilda avlopp, biltrafik från väg 116 mellan Bromölla och Olofström samt från motorbåtstrafik, bland annat från en rätt aktiv vattenskidklubb. Vid Levrasjöns nordöstra strand längs en ca 1 km lång sträckning har den akut hotade kärrnockan sin enda livskraftiga förekomst i Sverige. Gynnsamma år kan drygt 1000 blommande stjälkar uppträda längs sjöstranden. Levrasjön utgör också en viktig rastlokal för sjöfågel, speciellt vigg i stora flockar med mer än individer har räknats in (Länsstyrelsen Skåne 2005). Holjeån (SE ) Holjeån är den del av Skräbeåns huvudfåra som deltaaktigt, mynnar i nordöstra Ivösjön rakt norr om Kalvön. Holjeån utgör en enhetlig rinnsträcka om 26,7 km från sjön Östersjön strax väster om Olofström i Blekinge län till Ivösjön i Bromölla kommun i Skåne län. Natura 2000 området Holjeån sträcker sig från Natura 2000 området Östafors södra gräns och fram till Ivösjön, en rinnsträcka om 13,35 km och med en samlad fallhöjd på ca 20 meter. Markanvändningen i Holjeåns dalgång domineras av jord- och trädgårdsbruk. I området meter från vattendraget utgör åkerandelen 66 %, lövskog 23 %, öppen mark 10 % och kärrvåtmark 0,4 %. Vattendragets närmiljö (0-30 m från vattendraget) är ofta helt naturlig eller beteshävdad. I framför allt Holjeåns nedre delar, domineras dock närmiljö av åkerbruk. Här och var översvämmas stranden och här har alsumpskog bildats. I åns övre delar dominerar bok- och ekskogar på höjdpartier, framför allt i höjd med naturreservatet Östafors. Längs sträckan Ivösjön Näsum förekommer ett stort kulturmiljömässigt intressant område med bl.a. Gudahagen, gamla bosättningslämningar, en fyrvalvs stenbro över vägen mellan Näsum och Vånga. Flera, intakta stenbroar finns längre uppströms. Öster om ån i Näsum låg tidigare ett musteri och väster om ån en humleodling med humletorka, båda aktiviteter som visar på markutnyttjande och milda vintrar. Kvarn- och dammrester visar på motsvarande sätt på fallhöjd och ett nyttjande av vattenkraft. Rester av hamlade lövträd längs Holjeån visar på betydelsen av boskapsskötsel i området (Länsstyrelsen Skåne 2005). Holje (SE ) Natura 2000-området Holje är beläget i Vilshultsåns dalgång, ca 2 km norr om Olofström, på

40 40 (74) en höjd över havet som varierar mellan 70 till 90 meter. I norr begränsas Holje av detaljplanerat industriområde, Odasjöslätt, i väster av en kraftledning, i öster av länsväg 121 samt i söder av industriområde enligt fördjupad översiktsplan för Olofström/ Jämshög. Området består av en blockig och bergbunden kulle som höjer sig betydligt över omgivande marker. Berggrunden utgörs av ögonförande granodiorite, gnejsgranit. Längs ådalen sträcker sig en zon med starkt förskiffrad berggrund vilken berör områdets västra och östra delar. I området finns flera lämningar av kulturhistoriskt intresse och äldre kartor visar att höjdpartiet nyttjats som utmark, men sedan beteshävden upphörde i början av talet har övergången från gles betespräglad skog till sluten stiglös skog skett utan skogliga ingrepp. Området har lång trädkontinuitet (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Ivöklack (SE ) Ivö är beläget i gränstrakten av norra Skånes urbergsbygd och Kristianstadslättens kritavlagringar. Vittrat urberg bildade kaolinlager under krittiden som senare överlagrades av krita. Dessa kaolinfyndigheter bröts aktivt från slutet av 1800-talet fram till i mitten av talet på öns norra del. Urberget går i dagen enbart på de högst belägna partierna av ön (Länsstyrelsen Skåne 2005). Egen kommentar: Det finns flera kulturlämningar vid kaolinbrottet på Ivöklack; bryggor för utskeppning samt husgrunder m.m Övrig information Det finns inga RAMSAR-områden inom Skräbeåns HARO 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar Ängslador I Kronobergs län har en ängsladeinventering gjorts. Inom Skräbeåns HARO ligger 75 ängslador i Kronobergs län Kvarnar och sågar Kartbilaga3_Kontinuitet_Dammar_Kvarnar Egen kommentar: Observera att alla kvarnar inte finns med i kartbilagan. Kvarnar och sågar har varit i drift sedan åtminstone medeltid i Skräbeåns avrinningsområde. En av de äldre anses vara i Västanå, som omnämns år Det är dock sannolikt att kvarnar fanns redan på 1100-talet. År 1963 genomförde Karl Granfors en inventering av kvarnar och sågar i Skräbeåns vattensystem. Han fann då 168 anläggningar som med säkerhet har funnits. Bl.a. hittades en skvaltkvarn vid Hästskobäck norr om Farabol, en hjulkvarn nära Hunshult och Nabbakvarn vid Grytån.

41 41 (74) Under sommaren 1999 genomförde kulturmiljöfunktionen vid Länsstyrelsen i Kronobergs län en inventering av länets vattendrivna kvarnar och sågar. Syftet med inventeringen var att kartlägga vilka sådana anläggningar som funnits och finns i länet, i vilken kondition de befinner sig, samt att beskriva deras kulturhistoria. I kartbilagan och beskrivningarna nedan är Kronobergs inventering sammanslagen med kvarnar och sågar i FMIS samt Generalstabskartans kvarnar. Fler kvarn- och sågmiljöer finns beskrivna i kulturmiljövårdens riksintressen, regionala och kommunala KMP m.fl Blekinge Baggeboda (Jämshög socken), Olofströms kommun, Blekinge län. Området är av riksintresse för kulturmiljövården. På platsen finns en vattendriven såg och en vattendriven skvaltkvarn vid Alltidhultsån, mellan sjöarna Raslången och Halen. Det första belägget för kvarnen är år Traditionen säger även att det fanns en såg på Baggeboda under 1700-talet, men den befintliga omnämn inte förrän år Sågen drevs av ett skovelhjul och hade ursprungligen ett sågblad. År 1875 renoverades sågen och sju sågblad installerades (Wirén 2014). Ramsåg (t.v.) och cirkelsåg (t.h.) vid Baggeboda. Ramsågen drivs av ett vattenhjul som genom vevstaken ger kraft till sågramen. Matarhjulet drar sedan träsläden med stocken genom sågklingorna i ramsågen. Cirkelsågen drivs av remmar som är kopplade till vattenhjulet. Foto Jakob Marktorp. Kvarn (Jämshög 439), Jämshög socken, Olofströms kommun, Blekinge län. G. Pauli fick 1732 privilegier för ett järnbruk på platsen. Privilegierna överflyttades 1735 till Holje. Den välbevarade kvarnlämningen som består av 1 dammvall, 4 husgrunder, 1 kvarnränna samt kvarnväg / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: mellan Filkesjön och Raslången.

42 42 (74) Kvarn, hjulkvarn (Jämshög 892), Jämshög socken, Olofströms kommun, Blekinge län. bestående av 1 kvarngrund samt 2 kallmurade kvarnrännor / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: mellan Raslången och Halen. Kvarn (Jämshög 1218), Jämshög socken, Olofströms kommun, Blekinge län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), bestående av kvarngrund samt dammvall (FMIS). Egen kommentar: i centrala Jämshög. Snöfors kvarn, Vilshult, Kyrkhult socken, Olofströms kommun, Blekinge län Kvarnen uppfördes på 1850-talet i 2 våningar. Tillhörde först Snöfleboda jordägare. Från år 1865 till åtminstone år 1940 drev samma släkt kvarnverksamheten. Nytt kvarnverk installerades år 1923 i samband med en tillbyggnation av kvarnhuset. År 1940 var taxeringsvärdet 4500 kr. Kvarnen drevs av vattenfall, om 3 meter, som lämnade drivkraft under hela året, varför ingen ersättningskraft var nödvändig. Kvarnverket bestod av 1 par stenar. Elektrisk belysning fanns från eget kraftverk. Uppvärmning med kakelugn och plattsättning (Winning 1940). Vilshults elektriska kvarn, Kyrkhult socken, Olofströms kommun, Blekinge län. Kvarnen uppfördes 1931 i 2 våningar. Nytt kvarnverk installerades år År 1940 var taxeringsvärdet 2500 kr. Kvarnverket drevs av en motor om 16 hkr, bestod av ett par stenar och en rensmaskin. År 1940 drevs kvarnen en person, Hilda Noren. Hon föddes år 1880 i Järnsjö, Blekinge län, var dotter till lantbrukaren Nils Håkansson och yrkesutbildade sig i Vilshult (Winning 1940) Kronoberg Kvarn i Siggaboda, Härlunda socken, Älmhult kommun, Kronobergs län. Siggaboda var en kombinerad kvarn och såg, som förstördes i en brand kring Sågen återuppbyggdes och var i drift i drygt tio år, därefter stod byggnaden utan användning till 1990 då en mindre del av den ombyggdes till kraftstation. Långsmal sågverksbyggnad, delvis öppen i ena gaveln, placerad i fonden av en hålldamm. Turbinsumpen är placerad mitt under bygnaden, så vattnet leds in under själva huset, passerar turbinen och ut på andra sidan. Turbinen drev tidigare cirkelsåg och övrig utrustning, men används nu för att driva en generator. Anläggningen har ett för de små stockcirkelsågverken karaktäristiskt utseende och lokaliseringen framhäver ytterligare byggnadens funktion. Måttligt kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Egen kommentar: Vid Farabolsån. Kvarn i Siggamåla, Almundsryd socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län. Anläggningen finns inte med i "Svenska kvarnar", vilket skulle kunna tyda på att kvarnrörelsen var nedlagd före Sågen var i drift åtminstone in på 1960-talet då man för Ryds glasbruk hyvlade träull, som användes vid paketering. Sågen och kvarnen är placerade på var sin sida om kvarnrännan, som delvis är överbyggd med turbinhus. Kvarnmiljön är komplett med flera byggander och all utrustning kvar i sågen. Tyvärr har det inte varit möjligt att undersöka vad som finns kvar i kvarnen. Mycket stort kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Egen kommentar: Vid Farabolsån. Siggamåla skvaltkvarn, Almundsryd socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län. Skvaltkvarnen uppfördes 1822 i Härlunda och flyttades till nuvarande plats Förutom kvarn innehöll den lilla byggnaden även en smedja, där en del mindre jordbruksredskap

43 43 (74) tillverkades. Kvarnen och smedjan var i drift till Den enda skvaltkvarn i länet som bevarats på den plats där den varit i drift. Kvarnverket är renoverat och kördugligt, visas i drift under hembygdsdagar etc. Synnerligen stort värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Egen kommentar: Vid Farabolsån. Kvarn i Björnhult, Härlunda socken, Älmhults kommun, Kronobergs län. Björnhults kvarn anlades på 1890-talet och inkluderade även en såg drevs kvarnen av en turbin och med tillskottskraft från en råoljemotor. Anläggningen är i dag helt förändrad och kvarnen är ombyggd till bostadshus. Ett litet rekonstruerat vattenhjul finns intill byggnaden. Läget intill kvarndammen är väl det enda som skvallrar om byggnadens tidigare funktion. Måttligt kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Kvarn vid Spjutaretorp, Härlunda socken, Älmhults kommun, Kronobergs län. Den kombinerade kvarn-sågen är uppförd ca 1910 och ersatte då en äldre. Anläggningen drevs med turbin och vid lågvatten med en dieselmotor. Kvarndriften nedlades under talet, medan sågning pågick till Byggnaden har därefter stått utan användning, men är, med tanke på att ägaren är drygt 90 år, i gott skick. Spjutaretorps kvarn och såg är av en mycket ovanlig konstruktion där kvarnfunktionen är nedsänkt i källaren så att det enda stenparet matades från en golvlucka i sågen. Stenparet är upphängt i en träkonstruktion mellan bjälklaget och källarens jordgolv. Den malda säden uttogs från en träränna under stenparet. Kvarnen var spartanskt utrustad och innehöll endast detta enda stenpar samt en skalare, som inte finns kvar. Sågen var större och här sågades brädor, plank och lådor samt hyvlades. Anläggningen är till det yttre en typisk såg med öppen gavel och cirkelsåg placerad på utsidan av byggnaden. Sågbänken skyddas genom att taket dragits ut som ett skärmtak. Detta sätt att kombinera kvarn och såg i samma byggnad har inga andra motsvarigheter i länet. Mycket högt kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Kvarn (Härlunda 275), Härlunda socken, Älmhults kommun, Kronobergs län. Lämning efter skvaltkvarn, bestående av 2 dammvallar, belägna på ömse sidor om bäck / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: Söder om sjön Sandören som i sin tur ligger söder om sjön Femlingen Skåne Collins kvarn, Bromölla, Skåne län Revs i början av 1950-talet men vattenhjulet finns kvar (Skånes hembygdsförbund 1980). Nymölla kvarn, Bromölla, Skåne län Är belagd sedan åtminstone Det nuvarande kvarnhuset i träkonstruktion är sammanbyggt med en bostadsdel, lagd i vinkel, och ett magasin. Underfallshjulet byggdes in efter en brand 1969 då byggnaderna till stor del förstördes men sedan återuppfördes. Anläggningen var i drift fram till 1960 (Skånes hembygdsförbund 1980). Westessons kvarn, Bromölla, Skåne län Är uppförd i träkonstruktion år Gråstenen i den äldre anläggningen återanvändes i samband med en förstärkning av kvarnrännan. Driften lades ned 1955 men verk och underfallshjul finn kvar (Skånes hembygdsförbund 1980).

44 44 (74) Västanå kvarn, Näsum, Skåne län Utgörs av ett äldre kvarnhus i skiftesverk, tillbyggt mot norr på 1930-talet och mot söder år Byggnaden är numera klädd med röd locklistpanel. Vattenhjulet ersattes omkring av turbin. Kvarnen är ännu i full drift (Skånes hembygdsförbund 1980). Sågmöllan i Bökestad, Villands Vånga, Skåne län Kvarnen drevs med vattenhjul in på 1940-talet, därefter med turbin fram till Anläggningen är helt intakt. Kvarnhuset är uppfört i rödmålat skiftesverk under brutet tak med korrugerad eternit (Skånes hembygdsförbund 1980). Tollarps kvarn, Arkelstorp, Skåne län Kvarnen har en kvarnbyggnad och ett bostadshus i vinkel. De är uppförda i träkonstruktion med röd locklistpanel Verket drevs av ett vattenhjul som togs bort Samtidigt installerades ett eldrivet valsverk. Rörelsen lades ned 1950 varefter all utrustning avlägsnades (Skånes hembygdsförbund 1980). Vånga mölla, Villands Vånga, Skåne län Uppfördes på nytt år 1936 i träkonstruktion med locklistpanel. Sadeltak är numera täckt med grå eternit. Kvarnen drevs ursprungligen av ett vattenhjul, senare av en ångmaskin och med hjälp av elkraft. Den lades ned omkring Verket endast delvis bevarat (Skånes hembygdsförbund 1980). Knutsa kvarn, Hunshult, Skåne län Kvarnen låg ursprungligen uppe vid gårdarna i byn men flyttades i mitten av 1800-talet till sin nuvarande plats. Driften lades ned Kvarnhuset i träkonstruktion med röd locklistpanel under sadeltak med eternit är numera omändrat för fritidsändamål. Verket är utrivet, hjulet är däremot bevarat (Skånes hembygdsförbund 1980). Skinnemyra kvarn, Lönsboda, Skåne län Kvarnen uppfördes år Den var i drift fram till I direkt anslutning till det lilla kvarnhuset i träkonstruktion med panel ligger en såg och en stickhyvel. Anläggningen är tämligen välbevarad bortsett från dämmet (Skånes hembygdsförbund 1980). Strönhults såg, Lönsboda, Skåne län Kvarnen byggdes 1890 och var i drift fram till Underfallshjulet drev en ram med nio blad. Såghuset i träkonstruktion med röd locklistpanel under tak med cementpannor är välbevarat liksom vattenhjulet. Däremot saknas sågbänk och ram. Tommaboda kvarn, Lönsboda, Skåne län Kvarnen uppfördes förmodligen i slutet av 1800-talet. Den byggdes om 1934 och omfattar numera förutom kvarnhuset i träkonstruktion med locklistpanel ett vinkelställt såghus. Ramsågen har 12 blad. Till turbinerna är även kopplade en cirkelsåg och en stickhyvel. Driften lades ned 1961 men anläggningen är välbevarad. På platsen låg tidigare en enbladig ramsåg (Skånes hembygdsförbund 1980). Nedan följer ett utdrag ur FMIS över de kvarnar och sågar som är registrerade i Skåne län inom Skräbeåns HARO.

45 45 (74) Småindustriområde (Näsum 530), Näsum socken, Bromölla kommun, Skåne län. Småindustriområde, bestående av 1 kraftindustri, 1 kvarn och 1 pappersindustri, / (SWEREF 99 TM) vid Holjeån startade ett pappersbruk på platsen, sedan kvarn och i början av 1900-talet byggdes kraftverk på platsen (FMIS). Egen kommentar: i Holjeån, norr om Näsum. Kvarn (Näsum 407), Näsum socken, Bromölla kommun, Skåne län. Kvarnlämning i Holjeån / (SWEREF 99 TM). Egen kommentar: i Holjeån norr om Näsum. Träindustri (Näsum 92), Näsum socken, Bromölla kommun, Skåne län. På platsen finns en minnesinskription på ett 4 m st block, "Ore sav" (Ores såg). Inga synliga lämningar kunde iakttas / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: vid norra stranden av Ivösjön. Träindustri (Näsum 107), Näsum socken, Bromölla kommun, Skåne län. Sågverkslämning, bestående av en kallmurad vägg i NNÖ, ingrävd i backe, 10 m l och 1,5 m h, delvis raserad i NÖ (ev. fortsättning i S raserad). Synliga rester av 2 delvis stensatta vattenrännor SÖ om muren. 10 m S om lämningen är en rest sten med inskriptionen: Ångsågen / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: i kant av bäck nära Ivösjöns norra strandlinje. Kvarn (Ivetofta 140:1), Ivetofta socken, Bromölla kommun, Skåne län. Kvarnlämning vid Skräbeån, bestående av 1 kvarngrund, 2 husgrunder och 1 vattenränna / (SWEREF 99 TM). De 2 husgrunderna är rester av boningshus och ladugård. Äldsta belägg 1658 (FMIS). Egen kommentar: i Skräbeån i samhället Nymölla. Kvarn (Ivetofta 147:1) Ivetofta socken, Bromölla kommun, Skåne län. Område med kvarnlämningar / (SWEREF 99 TM), bestående av 2 kvarnruiner, 1 ränna, 1 fördämningsvall samt 1 kvarnhjul. Äldsta belägg är från Kvarnhjulet som nämns under beskrivning är förlaga till det kvarnhjul som avbildas på Bromölla kommunvapen. Årups "mölla" kan eventuellt vara efterföljaren till "Amings mölla"/amunds slott, nämnt 1428 (FMIS). Egen kommentar: Vid Skräbeån i centrala Bromölla. Kvarn (Gualöv 40:1), Gualöv socken, Bromölla kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM). Inom angivet område är en kvarndamm och kanaler. Skräbemölla omnämns redan 1584 (FMIS). Egen kommentar: i Skräbeån i samhället Nymölla. Kvarn (Vånga 127:1), Vånga socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), 60x40 m (Ö-V). Enligt laga skifteskarta från år 1844 benämns området som Mölleplan. Idag syns 1 dammvall. Området är kraftigt omrört och förändrat p.g.a. sjöreglering av Immeln (FMIS). Egen kommentar: Mellan Immeln och Filkesjön.

46 46 (74) Kvarn (Vånga 126:1), Vånga socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), bestående av 2 husgrunder, 1 källare och 1 naturligt fall. Området benämns som Mölle och lastageplats på Lagaskifteskarta (LMV akt 83, 1844). (FMIS). Egen kommentar: mellan Immeln och Filkesjön. Kvarn (Vånga 119:1), Vånga socken, Kristianstad kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), bestående av 1 husgrund, 1 ränna och 1 naturligt fall. (FMIS). Egen kommentar: Östra Immelns strand vid naturreservatet Skärsnäs. I närheten ligger Snickaretorpet. Träindustri (Örkened 41:1), Örkened socken, Osby kommun, Skåne län. Såglämning / (SWEREF 99 TM), bestående av ca 20 syllstenar, och 4 fundament. Tre av fundamenten har 4-8 ankarbultar. (FMIS). Egen kommentar: i norra Nytebodaviken, vid sjön Immeln. Kvarn (Örkened 249:1), Örkened socken, Osby kommun, Skåne län. Modigs kvarn / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Resterna efter denna kvarnanläggning är imponerande och komplicerad. De utgörs av vattenrännor, husfundament och andra stenläggningar. Ingen vet idag exakt när kvarnen uppfördes eller hur den såg ut, men den drevs av ett överfallshjul som fick sitt vatten via en reglerbar träränna. Överfallshjulen hade god verkningsgrad och krävde måttlig vattentillförsel. Andra typer såsom bröst- och underfallshjul, vilka krävde mer vatten, hade sämre verkningsgrad. Själva kvarnen låg på den övre terrassen medan sten konstruktionen på den nedre förmodligen är grunden till en ramsåg som aldrig blev färdigbyggd. Kvarnen tillhörde Örnanäs gård, belägen ca 1,5 km nordost om platsen, och den sköttes under början av 1800-talet av reservryttaren Lars Jönsson Modig. Han bodde med sin familj i Hässetorpet knappt en kilometer nordost om kvarnen. När det var malningssäsong vår och höst, flyttade han närmare kvarnen. Vid början av 1800-talet flyttar Modig med sin familj till Lönsboda, där han dör år Kvarnen revs slutligen på 1920-talet. Då hade redan de gamla gårdskvarnarna spelat ut sin roll på grund av den allt mer kommersialiserade kvarnnäringen med turbin och ångkvarnar (Region Skåne u.å). Egen kommentar: Mellan sjön Farlången och Krokgylet. Kvarn (Örkened 99:1), Örkened socken, Osby kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM) (FMIS). Egen kommentar: Vid Ekeshultsån - väster om sjön Immeln och öster om de två mindre sjöarna, Ekehultssjön och Jämningen. Ekeshultsån rinner mot sitt utlopp i Immeln genom platsen Möllehem. Kvarn (Örkened 98:1), Örkened socken, Osby kommun, Skåne län. Kvarn- och såglämning / (SWEREF 99 TM), bestående av 1 vattenhjulsränna, 1 sågruin och 1 dammvall (FMIS). Kvarn (Örkened 144:1), Örkened socken, Osby socken, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), bestående av 1 vattenhjulsränna och1 kvarnruin (FMIS). Egen kommentar: norr om sjön Immeln i Strömhultsbäcken.

47 47 (74) Kvarn (Örkened 280:1), Örkened socken, Osby kommun, Skåne län. Kvarnlämning / (SWEREF 99 TM), bestående av 1 kvarnruin, 1vattenhjulsränna, 1 stenmur och 1 stenfodring i bäcklopp (FMIS). Egen kommentar: söder om Ubbasjön, sydost om Lönsboda Flottningslämningar Kartbilaga12_Skog och Historia_Flottningslämningar Det har flottats på flera håll i Skräbeåns avrinningsområde. Vissa vattendrag har dock starkare belägg än andra, men det har sannolikt pågått flottning i närområdet till många av de sågkvarnar som har funnits längs vattendragen. Olofströms bruks ägare Gustav Gråberg köpte år 1873 gården i Harasjömåla. I samband med det lät han gräva en kanal för flottning från Vielången till Tuesjön för att kunna flotta timmer från sitt sågverk i Holje. Samma kanal rensades på 1970-talet efter att ädelfisk inplanterats. År byggde Olofströms Kraft en kraftkanal vid Halens utlopp. På sjön Halen flottades timmer efter pråm under och 1900-talet. Genom att förtöja roddbåtar vid land kunde man däremellan spela timmer genom att vinda hem flottar. Under 1800-talet flottades ved och timmer på Ivösjön efter segelskutor. Transporten av virke på Ivösjön pågick fram till första världskrigets slut (Rollof 1977). T.v. Flottningskanalen mellan Vielången och Tuesjön. T.h. sättdamm i betong som använts vid flottningen. Foto Jakob Marktorp.

48 48 (74) Flottning i Holjeån, norr om Olofström i slutet av 1800-talet. Vattendraget är rensat med tydligt upplagda stenvallar/släntmurar. År 1716 byggdes sågkvarnen dit timmer flottades. Sågkvarnen kom senare att utvecklas till Olofströms bruk (Olofströms kommuns digitala bildarkiv). Läs mer om flottning: Marktorp & Roslund-Forenius Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013: Svenskt dammregister Kartbilaga3_Kontinuitet_Dammar_Kvarnar De dammar som ligger inom Skräbeåns HARO. Dammnamn Byggår Kommunkod Län EU CD Alltidhult 1060 Blekinge län SE Björkefall Blekinge län SE Halen 1060 Blekinge län SE Holje 1060 Blekinge län SE Möllesjön 1060 Blekinge län SE Norra Röhult 1060 Blekinge län SE Olofströms kraftverk 1060 Blekinge län SE Rosenfors 1060 Blekinge län SE Rönås 1060 Blekinge län SE Skälmershult Blekinge län SE

49 49 (74) Snöfors Blekinge län SE Södra Röhults kvarn 1060 Blekinge län SE Södra Sund Blekinge län SE Siggaboda 763 Kronobergs län SE Brotorpet Skånes län SE Gonarp, Holjeån Skånes län SE Skansbron Skånes län SE Tommaboda 1273 Skånes län SE Damm vid Brotorpet, uppförd år Foto Jakob Marktorp Diknings- och markavvattningsföretag Kartbilaga6_Morfologi_Dikning Stora delar av Skräbeåns avrinningsområde är präglat av utdikning, vilket ger en negativ effekt på den ekologiska statusen. Jämför med Kartbilaga4_Försurning_Skog och Kartbilaga5_Övergödning_Åker. Det finns en stark koppling mellan diken, skogsbruk och jordbruk vad gäller övergödning och försurning Skog och Historia inventeringen Kartbilaga12_Skog och Historia_Flottningslämningar Tabellen visar de lämningar som registrerats i Skog och Historia inventeringen inom Skräbeåns HARO inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Lämningar med starkare vattenanknytning är blåmarkerade i tabellen och med förstorade punkter i kartbilagan.

50 50 (74) Skog och Historia inventeringen Bro 1 Brott/täkt 3 Brunn/Kallkälla 1 Bytomt/gårdstomt 1 Båtlänning 2 Flottningsanläggning 1 Fossil åker 13 Färdväg 2 Förvaringsanläggning 28 Gränsmärke 1 Hamnanläggning 2 Husgrund, historisk tid 17 Hägnad 9 Hägnadssystem 9 Hällbild 1 Kalkugn 1 Kemisk industri 12 Kolningsanläggning 2 Kvarn 4 Livsmedelsindustri 3 Lägenhetsbebyggelse 48 Omr med fossil åkermark 4 Omr med skogsbrukslämningar 8 Småindustriområde 1 Stenindustri 1 Textilindustri 4 Vägmärke 1 Övrigt Broar Broinventeringar finns i Blekinge (1980-tal), Kronoberg (1980-tal) och Skåne (1970-tal). Dessa är dock inte digitala. Inventering av broar äldre än 1945 utfördes 1997 i Skåne län. Finns som digitaliserat GISskikt under kulturmiljöprogrammet Skåne broar. I Kronobergs län inventerades alla broar år 1977 och har digitaliserats med beskrivningar i GIS-skiktet kulturbroar. I Blekinge genomförde Länsstyrelsen och Vägförvaltningen en kulturhistorisk inventering av broar i Blekinge år Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumrering utan enbart med vilken grupp bron tillhör.

51 51 (74) I Kronobergs län finns en bro registrerad i inventeringen av broar (1977). 1. Bro vid Siggaboda Egen kommentar: över Farabolsån mellan Härlunda och Almundsryds socken. I varken Blekinge eller Kronobergs läns regionala kulturmiljöprogram berörs några broar. I Skåne läns regionala kulturmiljöprogram berörs 4 broar inom Skräbeåns HARO. 1. Bro vid Tosthult plattbro från år Bro vid Hunshult valvbro från år Bro vid Brotorpet plattrambro från år Bro vid Axeltorp plattrambro från år Vägverkets nationella plan för bevarandevärda broar tar inte upp någon bro inom Skräbeåns HARO (Vägverket 2005). I Bromölla, Skåne län, ligger även den s.k. Skansbron. Förbindelsen från Ivetofta och västerut till Gualöv gick förr över Skräbeån via Skansbron. Namnet syftar till att ån rann intill värdshuset Skansen. Intill nuvarande bro låg tidigare en träbro. Denna såldes i samband med att Skansbron uppfördes år Stenvalvsbron är 40 meter lång och 4,5 meter bred. De tre valven är uppförda i kilteknik och kallmurning. Räckena utgörs av 19 respektive 9 huggna stenar med en följare av järn. Åfåran torrlades efter sänkningen av Ivösjön på 1870-talet och idag är endast brons övre delar synliga (Länsstyrelsen Skåne). Skansbron i Bromölla. Foto Marie Eriksson, Länsstyrelsen Skåne.

52 52 (74) Industriminnen/industrimiljöer Kronobergs län I Kronobergs län har man gjort kulturhistoriska inventeringar av glasbruk samt kvarnar och sågar. Inga glasbruk finns inom Skräbeåns HARO. Fem kvarnar och sågar finns registrerade i området. Dessa är redovisade i Kvarnar och sågar Ängsvattning Kartbilaga13_Ängsvattning I Skräbeåns HARO har ängsvattning förekommit i framförallt Vånga socken. Förekomsten som finns registrerad kommer från BiSOS och utgör alltså inte all ängsvattning utan endast den som rapporterats in till hushållningssällskapen under dessa år. Man kan med andra ord se det som ett minimum av socknar där ängsvattning har förekommit i under andra hälften av 1800-talet och tidigt 1900-tal Regionala kulturmiljöprogram Blekinge län Kartbilaga8_Kulturmiljö I Blekinge län finns 10 områden utpekade i det regionala kulturmiljöprogrammet. Nedan har ett urval gjorts av miljöer som har starkare vattenanknytning. NR Blekinges regionala kulturmiljöprogram 60.1 b Alltidhult 60.1 a Baggeboda 60.2 c Falsehult 60.2 b Höghult 60.6 Hörneborg 60.2 a Mulatorp 60.3 Olofström 60.4 Rönås 60.1 c S Gillesnäs 60.5 Tulseboda Brunn Baggeboda (60.1.a), Jämshögs socken, Olofströms kommun, Blekinge län Motivering: Gårdens läge, samt det stora antalet välbevarade byggnader gör Baggeboda till en unik gårdsanläggning. Byggnadskomplexet speglar brytningen mellan skogsbygd och dalbygd. Mangårdsbyggnaden är således ett exempel på skogsbygdens monumentala träarkitektur medan ekonomibyggnaderna i gråsten, här i hästskoform, är typiska för dalbygden. Gården har ett påfallande naturskönt läge vid sjön Halen. Vägen utmed sjöns västra strand har bitvis en ursprunglig sträckning med betydande skönhetsvärden. De omgivande markerna visar ett starkt skiftande kulturlandskap med blandskog i norr och löväng i söder. Beskrivning: Baggeboda har sannolikt alltid utgjort en ensamgård. I början av 1900-talet avstyckades en mindre fastighet i norra delen av ägorna (Baggeboda 1:2). Byggnadsbeståndet

53 53 (74) är ovanligt omfattande och visar en nära nog komplett uppsättning av de hus som kunde ingå i en skogsgård av Baggebodas storlek. Här återfinns, inrymmande ladugård och loge, stall, oxstall, ett par kilometer norr om gården, en skvaltkvarn och en vattensåg. Samtliga byggnader är i gott skick. Väggmålningar från 1839 pryder övervåningens inredning. Mangårdsbyggnaden uppfördes år 1792 på grunden efter en äldre byggnad som gick förlorad genom brand. För husets behov tillverkades vid samma tillfälle möbler med ägarnas initialer, skåp, stolar och kistor vilka ännu förvaras på gården. Baggeboda har ärvts inom samma familj genom nio generationer (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Baggeboda såg och kvarn. Sågen drivs av ett vattenhjul och kvarnen av ett vertikalt ställt vattenhjul, en skvalta. En rekonstruerad träränna förser skvaltkvarnen med vattenkraft. Foto Jakob Marktorp. Rönås (60.4), Kyrkhultsocken, Olofströms kommun, Blekinge län Motivering: I Rönås har en stor del av den äldre bebyggelsen bevarats och på flera av gårdarna finns än idag ett levande jordbruk med betesdjur. Byn är som helthet relativt ostörd och utgör ett illustrativt exempel på en medelstor by i skogsbygden och dess utveckling genom tiden. Beskrivning: Rönås by bestod vid laga skiftet 1828 av 9 gårdar. Bebyggelsen var koncentrerad till en oregelbunden klungby, högt belägen inom byns marker. Utanför byplatsen låg redan före skiftet en gård (H), sannolikt tillkom under eller början av 1800-talet. Fyra gårdar blev vid skiftet skyldiga att utflytta (B, C, E, I). Bebyggelsen till gården E kan idag inte spåras. Kulturmarken är i stora drag intakt sedan 1800-talet. En viss igenläggning av åkermark har dock skett. Sågen, belägen vid den i N-S riktning befintliga ån, har existerat åtminstone från början av 1800-talet. I det äldre husbeståndet förekommer både parstugor och framkammare (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Tulseboda brunn (60.5) Kyrkhults socken, Olofströms kommun, Blekinge län Motivering: Välbevarad brunnsmiljö från sekelskiftet i skogsbygd. Beskrivning: Tulseboda brunn hade sin första säsong Bebyggelsen tillkom kring sekelskiftet Av den

54 54 (74) typiska brunnsbebyggelsen återstår restaurationsbyggnaden, läkarvillan, sjukstugan samt turisthotellet. I samhället runt kyrkan och brunnsparken tillkom dessutom en villabebyggelse sin hade samband med brunnslivet och för privat uthyrning av rum till brunnsgäster. Området uppvisar en typisk sekelskiftesarkitektur med glasverandor i schweitzerstil. Många av villorna är idag välbevarade. Kommunen har under 1982 genomfört en inventering av de villor i samhället vilka anses ha ett kulturhistoriskt värde (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Hörneborg (60.6), Kyrkhults socken, Olofströms kommun, Blekinge län Motivering: Borganläggningen är ett påtagligt minne av den under medeltiden omfattande kolonisationen i skogsbygden. Anläggningen är fast fornlämning. Beskrivning: Borgen ligger på den yttersta delen av en moränudde i den sänkta Hörnsjön och består av en mindre platå kringgärdad av en låg vall. På uddens rygg finns rester av en 40 m lång vägbank mellan borg och fastland. Hörneborg utgör ett exempel på unionstadens kolonisationssträvanden i gränstrakterna mellan Småland och Blekinge. Starka skäl talar för att anläggningen kan kopplas till det omfattande godsförvärv i gränsområdet som tillhört riddaren Jon Hjärne under första hälften av 1300-talet. Namnet Hörneborg skulle i så fall vara en förvanskning av ett ursprungligt Hjärneborg. Flera likartade anläggningar ligger norr om den gamla riksgränsen, ofta i anslutning till äldre vägförbindelser (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983) Kronobergs län Kartbilaga8_Kulturmiljö Inget område i det regionala kulturmiljöprogrammet berörs av Skräbeåns HARO Skåne län Kartbilaga8_Kulturmiljö 26 områden i det regionala kulturmiljöprogrammet berörs av Skräbeåns HARO. Skånes regionala kulturmiljöprogram Allarp Axeltorp - Östervik Blistorp - Västanå - Bökestad Brantahallar - Grödby Bromölla Bäckaskog-Kjugekull-Kiaby Drögsperyd Edenryd-Norrevång Filkesboda-Kasseboda Fjälkinge backe Gudahagen - Klagstorp Gylsboda Immeln Ivö Karsholm

55 55 (74) Lönsboda Nymölla Ryssberget - Hagstad Strönhult-Kruseboda-Björkhult-Grimsboda-Örnanäs Söndraby-Barum-Mölleröd Tommaboda Tostaboda och Ubbaboda Traneboda Trulsatorp Vånga Årup Skräbeåns avrinningsområde hyser värdefulla natur- och kulturmiljöer kopplade till ängs- och betesmarker. Det går exempelvis att finna ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata) t.v. och svartbräken (Asplenium trichomanes) t.h. Foto Jakob Marktorp. Egen kommentar: Flertalet av kulturmiljöerna i det regionala kulturmiljöprogrammet har inte någon direkt vattenanknytning, men många områden tingar höga natur- och kulturvärden i äldre ängs- och betesmarker med lång hävdkontinuitet. Detta visar på vikten av boskapsskötsel och ett småbrutet odlingslandskap i Skräbeåns HARO. Nymölla, Bromölla kommun, Skåne län. Nymölla är ett litet brukssamhälle intill det mycket stora massa- och pappersbruket. I likhet med Bromölla kommer namnet från en äldre kvarn vid Skräbeån. Kvarnbyggnaden finns kvar men driften upphörde då massafabriken byggdes, sista malningen skedde Massafabriken invigdes hösten 1962 och kompletterades med pappersbruk tio år senare (Länsstyrelsen Skåne 2014).

56 56 (74) Karsholm, Kristianstad kommun, Skåne län. Karsholms slott ligger naturskönt på en udde vid västra stranden av Oppmannasjön. Fornlämningar, som en hög, en rest sten och en stensättning, visar aktiviteter i trakten redan under förhistorisk tid. Vidsträckta åkerfält och betesmarker, en koncentration av bebyggelsen till huvudgården och en gles bebyggelse på de marginella markerna i områdets utkanter ger landskapet dess nuvarande, slottspräglade karaktär. Detta understryks ytterligare av den allekantade uppfartsvägen och av parkanläggningen. Dagens Karsholm skall ha föregåtts av en medeltida borg, strategiskt belägen på en ö i sjön. Den nuvarande anläggningen härrör till sina äldsta delar frän 1600-talets första hälft. Under 1860-talet byggde man om slottet efter ritningar av arkitekten C F Zwingmann (Länsstyrelsen Skåne 2014). Bäckaskog-Kjugekull-Kiaby, Kristianstad kommun, Skåne län Se Byggnadsminnen. Axeltorp Östervik, Kristianstad kommun, Skåne län Några år in på 1900-talet anlades en linbana för att transportera kaolinet från brottet över Östreviken till fabriksanläggningen invid Axeltorps station på Sölvesborg-Olofström- Älmhults Järnväg. Linbanan drevs med elkraft, och för detta ändamål byggdes en transformatorstation i Axeltorp. Transformatorstationen finns kvar och är en av de äldsta i Skåne, byggd cirka Järnvägsstationen i Axeltorp revs redan på 1960-talet och ersattes av en hållplatskur, som numera betjänar busstrafiken. Järnvägen är nedlag och uppriven sedan 1980-talet, men banvallen finns kvar som gång- och cykelväg. Det stora kaolinbrottet används numera till del som soptipp. Brytningen har upphört sedan länge. Området kring östra Ivösjön kan som helhet uppvisa en intressant före detta industrimiljö, som ger en bild av en äldre fullskalig industriverksamhet i nordöstra Skåne. Kaolinbrytningen är unik för området (Länsstyrelsen Skåne 2014). Blistorp Västanå Bökestad, Kristianstad och Bromölla kommuner, Skåne län Blistorp ligger i en öppen odlingsbygd i ett skogsdominerat landskap. De flesta gårdarna och torpen är välbevarade och har ett traditionellt byggnadsbestånd. Ägostrukturen är småskalig och gårdarna små. Området ligger i en otillgänglig terräng och påminner om nykoloniseringsområden under 1800-talet. Gränstrakterna mot Blekinge län i norra delen av Bromölla och Kristianstads kommuner är kraftigt kuperade, sjörika och skogbevuxna, företrädesvis med bok. De tidigare sankmarkerna mellan sjöarna och kring vattendraget Lillån har till vissa delar dikats ut och planterats med skog. Söder om Blistorpssjön finns resterna av Skånes enda järngruva. Brytningen i Västanå startade 1804, men smältningarna gav endast 30 procent rent järn och driften upphörde. Under åren och bröts det åter järnmalm i Västanå, sammanlagt drygt ton. I samband med första världskriget var tyska intressenter villiga att satsa även på små fyndigheter. Västanå låg geografiskt bra till och 1916 fraktades 85 ton malm bort. Det var sista gången det bröts järnmalm i Skåne. I Västanå skedde brytning i ett dagbrott, som i dag ses som en vattenfylld klyfta, 30 meter lång och drygt två meter bred. Det återstår även några delvis övervuxna varphögar med skrotsten som påminner om brytningen. Bökestads sågmölla ligger vid Lillån, som förbinder Raslången med Kroksjön. Kvarnbyggnaden i skiftesverk är rödfärgad liksom det timrade, två våningar höga och brädfodrade bostadshuset, som är uppfört under tidigt 1800-tal. Över ån leder en stenvalvsbro.

57 57 (74) Sydväst om Bökestad låg ett glasbruk under senare hälften av 1600-talet. I dag påminner fastighetsbeteckningen Glasbruket om den forna verksamheten. Av själva bruksanläggningen är numera inget bevarat ovan mark. Området är ett kulturlandskap med för trakten traditionellt ägomönster, ensamgårdarnas placering och bebyggelsen. Spåren av Västanå järngruva är unika i ett skånskt perspektiv. Bökestads sågmölla med omgivande landskap bevarar en ålderdomlig karaktär, typisk för det nordskånska kulturlandskapet. Till det forna glasbruket är knutet ett industrihistoriskt intresse då bruket var ett av de tidigaste i området. Viktiga element är såväl kvarnen som bostadshuset och stenvalvsbron (Länsstyrelsen Skåne 2014). Tommaboda, Örkened socken, Osby kommun, Skåne län Den odlade marken kring Tommaboda, några kilometer väster om Lönsboda, är koncentrerad till sjöar och vattendrag. I områdets västra del finns en äldre källa, kallad Prästakällan. Nere i dalsänkan finns ett välvårdat kvarnhus med tillhörande ramsåg. På andra sidan vägen ligger en modernare såg med välbevarat bostadshus. Byn ligger i en sluttning ner mot Tommabodaån, där det finns gamla ängsmarker (Länsstyrelsen Skåne 2014). Immeln, Kristianstad, Östra-Göinge och Osby kommun, Skåne län Järnvägssträckan Kristianstad-Immeln stod färdig 1885, samma år som en ångbåt sattes i drift på Immeln. Till en början transporterades trävaror, men snart blev stenindustrin av stor betydelse för båtfraktningen. Båten avgick från Nyteboda och anlöpte Björkhult, Skärsnäs, Breanäs, Mjönäs, Ebbarp och Immeln. Därtill förekom passagerarturer. Under slutet av talet anlades flera stenbrott i området, som till exempel vid Gylsboda. Stenen fördes till Rörvik för vidare pråmtransport till Immelns station och med järnväg till Åhus. Även tjära från Ranvik och virke från Skvalparviken transporterades sjövägen till stationen. Söder om Immeln etablerades ett stenbrott vid Jedenryd. I samhället Immeln uppstod flera industrianläggningar. Omkring 1890 anlades två stensliperier och i början av 1900-talet tillverkade Svensk Träindustri AB bland annat träskor för export (Länsstyrelsen Skåne 2014) Kulturmiljöstråk En del i Skånes regionala kulturmiljöprogram består av kulturmiljöstråk. Skräbeåns HARO berörs av två sådana områden: Sölvesborg-Olofström-Elmhults järnväg och Skånelinjen/Per Albin-linjen. Dessa har dock ingen vattenanknytning Kommunala kulturmiljöprogram Blekinge län Kommunens många åar och bäckdrag utnyttjades redan under dansk tid för mjölkvarnar och i enstaka fall för sågar. Under 1700-talet kan en begynnande industriell utveckling skönjas. Som en följd av skogens stigande ekonomiska betydelse och förbättringen av vägarna ökade antalet vattensågar. Vid Holje anlades 1735 Blekinges första manufakturjärnverk, Petrefors, med en tillverkning av ståltråd, plåt, spadar, billar, hästskor, sågblad och spik. Redan 1727 hade ett pappersbruk tagits i drift vid Holje, en hantverksmässig produktion baserad på linnelump. Under 1700-talets senare del utvecklades Holje till en bruksort. Invid byns gårdar byggde en del av arbetarna egna bostäder. Platsen erbjöd goda förutsättningar för

58 58 (74) industriell verksamhet. På en kort sträcka har ning av ståltråd, plåt, spadar, billar, hästskor, sågblad och spik. Holjeån här en sammanlagd fallhöjd om ca 25 m. De stora sjöarna Halen och Immeln fungerar som naturliga vattenmagasin och garanterar jämn vattentillförsel. Invid åns forsar anlades förutom det nämnda pappersbruket även knip- och kopparhammare, stamp, garveri, färgeri samt tre vattensågar och sju mjölkvarnar. Vid Baggebro norr om Raslången påbörjades anläggandet av Petrefors bruk. Anläggningen flyttades efter något år till Holje. På platsen finns idag lämningar efter såg- och mjölkvarn (Olofströms kommun 2003). Olofströms kommun I Olofströms kommunala kulturmiljöprogram finns 18 utpekade kulturmiljöer. Kulturmiljöer inom Skräbeåns HARO i Olofströms KMP 1 Jämshög 2 Kyrkhult 3 Olofströms tätort 4 Vilshult 7 Svarta linjen 10 Boafall - Alltidhult - Baggeboda -S Gillesnäs 11 Hemmningsmåla 12 Kärrabol - Hullingaryd 14 Snöfleboda 15 Norra och Södra Rödhult 16 Södra Kullan 17 Mulatorp 20 Gamla Kyrkvägen genom Rösjö 21 Rönås Enskilda objekt med högt kulturhistoriskt värde A Saxavången - Högloftsstugan B Brokamåla backstuga C Näbbeboda - skola D Nyteboda - Harry Martinsons födelsehem Nedan beskrivs de kulturmiljöer som har vattenanknytning och som tidigare inte beskrivits. Olofströms tätort (3) Olofströms historia börjar med Holje by. Holje var en av de största byarna i Jämshögs socken. Under 1700-talet låg 16 gårdar samlade på byplatsen. I vägmötet vid nuvarande Gamla torg låg en av länets två officiella marknadsplatser. Flera mjöl- och sågkvarnar drevs av vattenkraften i Holje å. Enskiftet 1812 fick stora konsekvenser för byn. Samtliga gårdar utom två flyttades ut från byplatsen till nya lägen. Under 1720-talet anlades ett pappersbruk vid Holje ström och på 1730-talet tillkom ett järnbruk, som efter en av ägarna, Olof Olsson, kallades Olofström. I slutet av 1700-talet lades järnbruket ned och istället anlades ett kopparförädlingsverk. Dessutom fanns här bl.a. järnsmedja, färgeri, garveri och vadmalsstamp (Olofströms kommun 2003).

59 59 (74) Kvarnen Vid korsningen Kvarngatan Dannfeltsvägen ligger invid Vilshultsån en kvarnbyggnad från talets förra del. Byggnaden är uppförd i trä med rödfärgad locklistpanel och sadeltak. I åfåran finns dammvall samt kallmurad kvarnränna. I södra delen av byggnaden finns en såglinje som bland annat använts vid takspåntillverkning. Kvarnen var i drift fram till början av 1960-talet men anläggningen har därefter stått oanvänd. Kulturhistoriskt värde Kvarnen har ett högt kulturhistoriskt värde, dels som en av de äldsta byggnaderna i samhället, dels som det enda bevarade exemplet på de många små mjöl- och sågkvarnar som en gång fanns längs åstråken (Olofströms kommun 2003). Kraftverket Södra sund Svenska Stålpressnings AB uppförde 1924 ett mindre kraftverk i Holjeån. Byggnaden är i rött tegel med trappstegsgavlar. Kraftverket ägs av Olofströms Energiservis AB och är fortfarande i bruk trots sin ringa storlek. Intill kraftstationen ligger maskinistbostaden med brutet tegeltak och röd liggande panel. Kulturhistoriskt värde Södra Sunds kraftverk är ett tidstypiskt exempel på det tidiga 1900-talets historiserande industriarkitektur. Anläggningen med tillhörande maskinistbostad har ett betydande miljömässigt och lokalhistoriskt värde med sin nära koppling till Bruket (Olofströms kommun 2003). Vilshult (4) Vilshult, Slätten och Kullan är karakteristiska exempel på de ensamgårdar och små byar som fram till 1700-talet karakteriserade skogsbygden i nordvästra Blekinge. Under de följande århundradena sker en uppdelning av ägorna, en process som kulminerar efter 1800-talets jordskiften. I samband med dessa flyttades också ett flertal gårdar ut i nya lägen. Stora mangårdsbyggnader, framkammarstugor eller med längsindelad planlösning uppfördes tillsammans med ofta monumentala ekonomilängor i sten. Området hade ännu under talet god tillgång på timmerskog och vid Vilshultsån anlades sågkvarnar. Med anläggandet av järnvägen Sölvesborg Älmhult utvecklades Vilshult till ett industriellt centrum. Via järnvägen transporterades diabasblocken från Brännarebygden och andra stenbrott, träull från Skälmershult, sågat virke m m. Under 1900-talets första hälft blomstrade samhället. I Vilshult fanns bland annat skola, flera affärer, mejeri, bageri, snickerifabrik, stärkelsefabrik, sågverk, stensliperi och hotell. De flesta av dessa byggnader är idag rivna. Under årtiondena efter kriget växte samhället ut med villabebyggelse samt ytterligare smärre industrietableringar. Kulturhistoriskt värde Det ännu hävdade öppna odlingslandskapet med sin välbevarade gårdsbebyggelse är ett representativt exempel på den landskapsbild 1800-talets jordskiften skapade. Miljön, såväl som flera av de enskilda gårdarna, har betydande skönhetsvärde och ett stort kulturhistoriskt värde. Vilshults livaktiga, hundraåriga industriella utveckling speglas i den dessvärre endast fragmentatiskt bevarade stationssamhällesbebyggelsen samt i den sentida industri- och villabebyggelsen ett stycke därifrån (Olofströms kommun 2003).

60 60 (74) Svarta linjen (7) Svarta linjen kallas den diabasgång som löper genom Olofströms kommun från Olofströms tätort i söder till Farabol i norr. Längs diabasgången finns omkring 45 övergivna stenbrott. De utgörs av långsmala, djupa, vattenfyllda schakt med lodräta väggar. Flertalet har lämnats orörda sedan de lades ned. Flera rödlistade arter, inte minst mossor och lavar, trivs i den unika miljön. Kulturhistoriskt värde Under nästan 100 år spelade diabasbrytningen längs Svarta linjen en viktig roll i bygdens ekonomi. I ett i övrigt starkt agrart präglat, fattigt lokalsamhälle erbjöd stenindustrin arbetstillfällen och försörjning (Olofströms kommun 2003). Mulatorp (17) Mulatorp är en mindre skogsgård vid gränsen till Skåne. Området karakteriseras av ett rikt förgrenat vattensystem. Inom och i direkt anslutning till fastigheten finns ett par smärre sjöar, Hejsjön och Mulasjön, samt Västra Grytån. På en moränplatå strax öster om den sistnämnda ligger gårdsbebyggelsen väl samlad, omgiven av tidigare åker- och ängsmark. Delar av denna hävdas ännu genom slåtter och bete. Ett stort antal hamlade träd, mestadels ask, ger landskapet en ålderdomlig karaktär. Norr och öster om gården vidtar den tidigare utmarken, bevuxen med gammal barrskog, som länge skötts genom blädningsbruk. I södra delen av fastigheten finns på tidigare inägomark ett större ek- och bokbestånd. I direkt anslutning till gården finns en mindre begravningsplats, som enligt traditionen användes vid pestepidemien Strax intill ligger grunden efter en linbasta samt nere vid Grytån lämningar efter en husbehovskvarn. Kulturhistoriskt värde Med sin välbevarade gårdsbebyggelse och ännu hävdade marker är Mulatorp ett av länets bäst bevarade exempel på de ensamgårdar, som i äldre tid karakteriserade betydande delar av den blekingska skogsbygden. Den komplexa miljön med såväl befintlig bebyggelse som fossila lämningar ger en pedagogiskt tydlig bild av villkoren för ett skogsbondehushåll i äldre tid. Den långa odlings- och bebyggelsekontinuiteten på platsen ger Mulatorp dessutom ett stort dokumentvärde (Olofströms kommun 2003). Rönås (21) Rönås by hade vid skiftet 1826 nio brukare. Gårdarna låg väl samlade i en klunga invid landsvägen. En gård låg dock utanför bytomten några hundra meter länge västerut. Till byn hörde ett par torp samt invid Snöflebodaån en sågkvarn, en tidig föregångare till Rönås såg. Vid skiftet flyttades fyra gårdar ut till nya lägen invid byvägen. En omfattande nyodling skedde och den gamla inägomarken stenröjdes i betydande omfattning. Kulturhistoriskt värde Rönås speglar väl kulturlandskapets förändring i skogsbygdens mindre byar. Den gamla bytomten med sin ännu kvarvarande gårdsbebyggelse är tillsammans med byvägen en rest av skedet före skiftet. Också de idag hävdade kulturmarkerna motsvarar väl den gamla inägomarken men är i sitt nuvarande utseende främst ett resultat av den rationalisering, som sker efter sekelskiftet De delvis restaurerade hagmarkerna är viktiga inslag i miljön (Olofströms kommun 2003).

61 61 (74) Brokamåla backstuga (B) Backstugan i Brokamåla ligger ungefär tio meter från sjön Halen med ena långsidan och delar av gavelväggarna ingrävda i backsluttningen. Resten av väggarna är klädda med röd locklistpanel. Taket är täckt med spån och har en kupa mitt på framsidan. På baksidan finns en högre vinkelställd vindsvåning. I bottenvåningen finns förstuga, ett rum och kök med bevarat spiskomplex och en källare ingrävd i backen. Vinden är inredd till sommarbostad. Backstugan blev upptagen som torp under gården Brokamåla på 1800-talet, men var troligen bebodd även innan dess. Tillbyggnaden på baksidan gjordes omkring år 1900 av Halabroskomakaren. Han satte också upp en mellanvägg i köket för att få en kammare att hyra ut till resande eftersom det var långt till närmsta gästgiveri och stugan låg intill vägen där många passerade. Vindsvåningen inreddes till sommarbostad på 1970-talet. Backstugan är en av de bäst bevarade i Blekinge. Exteriören är mycket välbevarad och interiören på bottenvåningen i stort sett orörd sedan Byggnaden är ett gott exempel på hur många människor bodde under 1800-talet och en bit in på 1900-talet i västra Blekinge och Småland. Backstugan är byggnadsminne sedan år 1992 (Olofströms kommun 2003) Kronobergs län I Älmhults kommun ligger inget utpekat område i det kommunala kulturmiljöprogrammet inom Skräbeåns HARO. Ett område i Tingsryds kommun är däremot utpekat och har en tydlig vattenanknytning. Åbogen samt torp- och gårdsbebyggelse vid Tröjemålavägen (KA 5.), Almundsryds socken, Tingsryds kommun På 1530-talet ingår en gård i Åaboda i Ture Trolles till Bergkvara ägor, medan Åbogen ej är redovisat i kronans jordeböcker från Storskifte äger rum 1813 och laga skifte På den gamla bytomten finns idag två gårdar. Gården i VSV var 1813 torp, men blev senare gård. Strax NV om gårdarna har funnits kvarnanläggning i Siggabodaån som rinner ut i sjön Krampen (Åhman & Smålands Museum 1992) Skåne län De kommunala kulturmiljöprogrammen har valts att inte behandlas i Skånes kunskapsöversikter. Detta beror på att det inte finns kommunala kulturmiljöprogram i alla Skånes kommuner. Vidare är flera av de som finns inaktuella och av varierande kvalité. Det regionala kulturmiljövårdsprogrammet däremot berör samtliga kommuner och är kvalitetssäkrat av Länsstyrelsen. 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer och sällsynta/unika limniska kulturmiljöer Skräbeåns avrinningsområde De skånska slotten och herresätena Skräbeåns avrinningsområde hyser slottsmiljöer såsom Karsholms slott (regionalt KMP) och Bäckaskog slott (Byggnadsminne). Kärnområde för boskapsskötsel eller hög andel naturliga fodermarker sydöstra Sverige (mader, ängslador, garverier)

62 62 (74) Många natur- och kulturhistoriska värden är knutna till de många ängs- och betesmarker som finns i området. En stor andel ängslador finns likaså i Kronobergs län och troligtvis även i Blekinge och Skåne. Bevarade garverier Ett bevarat garveri finns i Olofström, Blekinge län. Bevarade färgerier Bevarat färgeri finns i Olofström, Blekinge län. Bevarade skvaltkvarnar på ursprunglig plats Inom Skräbeåns HARO ligger Siggamåla skvaltkvarn - den enda skvaltkvarnen i Kronobergs län som bevarats på den plats där den varit i drift. Detsamma gäller Baggeboda kvarn i Blekinge län. Kvarnar med bevarade/rekonstruerade trärännor Baggeboda, Blekinge län, är en välbevarad kvarnmiljö med träränna. Nickesågar bevarade Kvarn/sågen i Tommaboda, Skåne län, har en bevarad ramsåg. Den är dock inte mer beskriven än så vilket gör det oklart om det är en nickesåg eller ej. Vid kontakt med Olofströms hembygdsförening visade sig en ytterligare bevarad ramsåg finnas i Skräbeåns HARO. 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Tematisk Flottning Det har flottats i Skräbeåns avrinningsområde, vilket gör inventeringar och dokumentation nödvändig. Vattendragens morfologiska förändring är övergripande oklassad i hela Skräbeåns HARO. Flera rätningar för flottning orsakar sannolikt dålig kontinuitet i vattendragen. Kanske går i flera fall den morfologiska påverkan härledas till flottning. Ängslador Många av kulturmiljöerna i både regionala och kommunala kulturmiljöprogram samt annat källmaterial lyfter kulturhistoriska värden som är knutna till odlingslandskapet och äldre fodermarker. I Kronobergs län finns 75 registrerade ängslador, vilket gör det mycket sannolikt att Skräbeåns HARO har en hög koncentration av ängslador, då området kan förknippas med djurhållning. Av den här anledningen bör en ängsladeinventering göras i såväl Blekinge som Skåne län.

63 63 (74) Kvarnar och sågar Mycket uppgifter kring kvarnar och sågar har framkommit i genomgånget material. Flera av dessa är mycket välbevarade, exempelvis Siggamåla skvaltkvarn - den enda skvaltkvarnen i Kronobergs län som bevarats på den plats där den varit i drift och Baggeboda såg/kvarn i Blekinge län. GIS-skiktet av kvarnar och sågar, som presenteras i denna kunskapsöversikt, bygger i stort på författarens egna studier av historiska kartor. Det är av största angelägenhet att genomföra en riktig inventering och värdering av kvarn- och sågmiljöer i Blekinge och Skåne län. Diken Skräbeåns vattenråd önskar kunskapsuppbyggnad kring de diken som finns. Flera av dem går inte att knyta till något känt dikesföretag. Det har även visat sig att diken kan ha anlagts för flottning av timmer. För att uppnå god ekologisk status och samtidigt bevara värdefulla kulturmiljöer är det angeläget med fältbesök och värderingar av aktuella sträckor som är påverkade av utdikning. Fiske Kulturhistorisk utredning och inventering av lämningar efter fiske. Finns åtgärdsplaner på att ta bort flera ålkistor, exempelvis i Vilshultsån, Blekinge län. Kraftverk Skräbeåns HARO är starkt utnyttjat för vattenkraft. Det är av stort intresse att dokumentera och värdera de kraftverkslämningar som finns (både intakta byggnader och ruiner). Dokumentation av intressanta vattendrag I samtliga län bör kulturhistorisk dokumentation och metodstudie av vattendragen göras, liknande Torebrinks (2010) och Lamke (2010). 3.2 Geografisk Den Blekingska sidan av Holjeån är starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnad vilket gör det angeläget med kulturhistorisk dokumentation och värdering av de kulturmiljöer som finns. Besöka de vandringshinder och åtgärdsområden som berörs i aktuella vattenvårdsplaner. I Blekinge län planeras exempelvis åtgärder vid Nabbakvarnen; i Kronobergs län planeras åtgärder vid exempelvis Krampmåla kvarn. I Skåne län pågår ett återsällningsprojekt i Ekehultsån, vilket gör det angeläget för kulturmiljö att göra en kulturhistorisk utredning av vattendraget. Detsamma gäller Grytån i Blekinge län där en biotopkartering efterfrågas. Allarspbäcken, Farlångenbäcken och mellan Halen Raslången behövs kulturhistorisk kunskapsuppbyggnad då vattendragen är klassade med otillfredsställande ekologisk status. Vad är den bakomliggande orsaken till klassningen? Vilka objekt är aktuella

64 64 (74) och vad är deras funktion i en kulturhistorisk kontext? Ge förslag på lämpliga åtgärder utifrån kulturhistoriskt perspektiv. Holjeån, Tommabodaån, Strömhultsbäcken, Vilshultsån, Snöflebodaån, Farabolsån och Byemålaån har samtliga dålig kontinuitet vilket sannolikt beror på de många kvarnar och sågar, flottning samt dammar som ligger längs vattendragen. Arkivstudier och inventeringar bör prioriteras i de här vattendragen. Flottningskanalen mellan Vielången och Tuesjön, Blekinge län, bör dokumenteras. Den ligger inte heller långt ifrån riksintresset Baggeboda. I Ellagölsbäcken, Kronobergs län, bör en metodstudie genomföras kring de vattenvårdsåtgärder som finns. Inventera Vånga socken på lämningar efter ängsvattning. 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ Torplämningar Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. I samband med detta skulle en heltäckande inventering av torplämningar vara intressant för länet. Vattenkraftsinventering I samarbete med Skräbeåns vattenråd och hembygdsföreningen i Olofström understödja den inventering av vattenanknutna kulturmiljöer (kraftverk och kvarnar) som påbörjats. Finns det andra anläggningar i Skräbeåns HARO från annat vattenkraftsutnyttjande. Växtinventeringar De äldre ängs- och betesmarkerna som finns i Skräbeåns HARO hyser sannolikt hög biodiversitet. Tillsammans med arkiv- och kartstudier kan den historiska markanvändningen beskrivas och jämföras med hur den har påverkat den biologiska mångfalden. På så vis kan en gallring av de mer värdefulla ängsmarkerna göras. Förhistoriska boplatser Inventering av förhistoriska boplatser, särskilt stenålderns boplatsmönster. MIFO och industriarvsdatabasen Fältinventera objekt i MIFO (databas som underlag för arbetet med förorenade områden, där finns uppgifter om många äldre industrier) och industrivarvsdatabasen som inte är beskrivna/dokumenterade i underlagen med fokus på bevarade byggnader i syfte att få en bättre kunskap om de vattenanknutna industriminnena.

65 65 (74) 5 REFERENSER Otryckta källor Hermelinska samlingen, Charta öfver Albo Härad uti Kronobergs Lähn Litteratur Antonsson, H Landskapets karaktärsdrag. Vägverket 2006:33. Granfors Karl Gränsland. Särtryck ur Blekingeboken Granfors Karl Tre sekler vid Holje ström. AB Volvo, Olofströmsveken Helmfrid Staffan Kulturlandskapet och bebyggelsen. Sveriges Nationalatlas (SNA) Höglin Stefan Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län. Riksantikvarieämbetet 1998:1. Lamke Lotta Alsterån Kulturmiljöinventering inför biotopvårdsåtgärder. Kalmar läns museum Länsstyrelsen i Blekinge län Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län: del I-III. Länsstyrelsen i Blekinge län Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge län :13 Länsstyrelsen i Blekinge län Bevarandeplan för Natura 2000-område Holje SE Länsstyrelsen i Kronobergs län Plan för arbetet med biologisk återställning av kalkade vatten i Kronobergs län Länsstyrelsen i Kronobergs län. Registerblad: Område av riksintresse för naturvården i Kronobergs län (NRO07024) Åsnenområdet Länsstyrelsen Skåne. Utan årtal. Örnanäs Skånes första kulturreservat. Länsstyrelsen Skåne Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder i Skräbeåns huvudfåra. 2008:54. Länsstyrelsen Skåne Bevarandeplan för Natura 2000-område Ivösjön-Oppmannasjön SE Länsstyrelsen Skåne Beavarandeplan för Natura 2000-område Östafors-Ljungryda SE

66 66 (74) Länsstyrelsen Skåne Bevarandeplan för Natura 2000-område Levrasjön SE Länsstyrelsen Skåne Bevarandeplan för Natura 2000-område Holjeån SE Länsstyrelsen Skåne Bevarandeplan för Natura 2000-område Ivöklack SE Marktorp Jakob & Roslund-Forenius Ylva Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15. Naturvårdsverket Registerblad: N 18 Ryssberget Olofströms kommun Kulturmiljöprogram Olofströms kommun. Region Skåne. (u.å). Modigs kvarn. Reiter, Ole Det Skånska landsbygdsprogrammet. Länsstyrelsen Skåne 2007:10. Riksantikvarieämbetet Riksintressen för kulturmiljövården Skåne län (M) och Blekinge län (K). Dokument uppdaterat Rollof Yngve Sveriges inre vattenvägar Skåne, Blekinge, Halland, Småland. Stockholm Skånes hembygdsförbund Skånska vattenkvarnar och vädermöllor. SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag: ett nytt angreppsätt. Slutbetänkande av Vattendragsutredningen. Stockholm. Torebrink Petra Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i Blekinge Mörrumsån, Mieån, Bräkneån och Lyckebyån. Länsstyrelsen Blekinge 2010:16. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial Åtgärdsprogram för Skräbeåns avrinningsområde. Vägverket Nationell plan för bevarandevärda broar. 2005:151. Winning Jacob Svenska kvarnar. Svenska yrkesförlaget AB: Stockholm Åhman E & Smålands Museum Kulturmiljöprogram för Tingsryds kommun. Kulturnämnden & Byggnadsnämnden: 1992.

67 67 (74) Digitala referenser Länsstyrelsen i Blekinge län. Forneboda, Olofströms kommun. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Blekinge län. Naturreservatet Ljungryda-Östafors bruk. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Blekinge län. Naturreservatet Mulatorp. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Blekinge län. Riksintresse natur. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen i Kronobergs län. Kvarn- och Såginventering. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Riksintresse för naturvården Immeln Raslången. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Bäckaskog-Kjugekull-Kiaby. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Nymölla. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Karsholm. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Axeltorp-Östervik. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Blistorp-Västanå-Bökestad. Tillgänglig , från:

68 68 (74) kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-iskane/bromolla/pages/blistorp-vastana-bokestad.aspx?keyword=blistorp Länsstyrelsen Skåne län. Tommaboda. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen Skåne län. Immeln. Tillgänglig , från: Olofströms kommuns digitala bildarkiv. Bild på flottning i Holjeån. Hämtad , från: Vatteninformationssystem för Sverige (VISS). Tillgänglig , från: Wirén Tommy. Tillgänglig , från: Skräbeåns vattenråd. Tillgänglig Från: Skräbeåns vattenvårdskommitté. Tillgänglig Från: Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare.

69 69 (74) Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Natura 2000-arter Arter som nödvändigtvis inte behöver finnas inom ett Natura område men som skyddas enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen

70 70 (74) skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna sedan Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök. q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga

71 71 (74) fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell

72 72 (74) bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt talets broar industrisamhällets broar - genomförd av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige.

73 73 (74) Flottning - År 2013 genomfördes en inventering av flottningslämningar i södra Sverige. Inventeringen finns som GIS-skikt och en rapport publicerad av Länsstyrelsen i Kronobergs län. Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, , hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ,

74 år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida 74 (74)