Att arbeta med trossamfund i vardag och kris

Transkript

1 Att arbeta med trossamfund i vardag och kris Handledning för kommuner, landsting och länsstyrelser om att samarbeta med trossamfundsråd

2

3 Nämnden för statligt stöd till trossamfund Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) är en statlig nämndmyndighet. Syftet med det statliga stödet är att det ska bidra till att trossamfunden (vid sidan av Svenska kyrkan, som får stöd av staten på annat sätt) kan bedriva aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet. SST:s uppdrag är att Förmedla statsbidrag Ge allmänt stöd till trossamfund Samordna samfundens roll i krisberedskapssamordning Vara ett dialogforum kring bland annat värderingar, respekt och tolerans Vara ett expertorgan åt regeringen när det gäller allmänna trossamfunds- och religionsfrågor och projekt.

4

5 Att arbeta med trossamfund i vardag och kris Handledning för kommuner, landsting och länsstyrelser om att samarbeta med trossamfundsråd Nämnden för statligt stöd till trossamfund, Stockholm 2014

6 Att arbeta med trossamfund i vardag och kris Handledning för kommuner, landsting och länsstyrelser om att samarbeta med trossamfundsråd Redaktör: Erik Löfgren, Albertsviken ord & bild Nämnden för statligt stöd till trossamfund Box Bromma Tel , fax info@sst.a.se, Form: Peter Carlsson, Formulare Skriv- & Projektbyrå Tryck: Danagård LiTHO, Ödeshög, 2014 ISBN:

7

8

9 Innehåll Förord Inledning Ansvariga myndigheter för samarbete med trossamfund Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Begrepp, principer och definitioner Arbete med trossamfund och interreligiösa råd Trossamfundens betydelse för krisberedskapen Olika modeller och kriterier för samarbete Så här kan du praktiskt arbeta med trossamfundsråd och interreligiösa råd Exempel på olika samarbeten med trossamfund, interreligiösa råd etc.: Öppen dialog för ökat samförstånd i Örebro Coexist samexistens för ett tryggare Malmö Religiösa ledare i Göteborg spelar fotboll för fred 15 religiösa ledare i Södertälje uttalar gemensam värdegrund Andlig vård inom hälso- och sjukvården för ökad mångfald Slutord Bilagor 1 Regeringsuppdraget 2 Förteckning trossamfund i Sverige 3 Svenska kyrkans krisberedskapsarbete 4 Södertäljeuttalandet Coexist, Malmö - avsiktsförklaring 6 Debattartikel i Örebro /faksimil NA Referens- och länklista

10 8

11 Förord Ett gott samhälle bygger på goda krafter Att ett gott samhälle förutsätter goda krafter är nog något som vi tycker både är självklart och håller med om. Goda krafter hittar vi runt omkring oss, både där vi förväntar oss och där vi av olika skäl inte letat. Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) har som en av sina uppgifter att skapa mötesplatser och arbetsformer för de statsbidragsberättigade trossamfunden och kommunerna inom krisberedskapsarbetet och arbetet för social hållbarhet. Gäller också på regional och nationell nivå. Trossamfunden är en viktig aktör i civilsamhället för det arbetet. Ingen annan sektor samlar så många människor under en vecka. Trossamfunden besitter en unik kunskap och erfarenhet kring integrationsarbete, för det är deras vardag. De lever med mångfald som både styrka och utmaning mot enfald. De erfar att bristen på insikt kring hur vårt land och våra lokalsamhällen faktiskt ser ut leder till åsikter som från tid till annan hotar både religiösa lokaler, grupper och individer. SST:s erfarenhet är att när företrädare för kommuner och regionala nivåer möter trossamfunden, till exempel i interreligiösa råd, för samtal om hur man gemensamt kan arbeta för ett gott samhälle och tillsammans motverka det som hindrar så gör det skillnad. SST:s erfarenhet är också att ett sådant möte måste hitta former där man bekräftar varandra, hittar strukturer som inte är personbundna och framför allt finner en trygghet i att man har samma mål och att man vågar formulera det tillsammans. Förhoppningsvis kan detta häfte vara till både hjälp och inspiration för detta. Vid ett seminarium anordnat av SST för en tid sedan kring krisberedskapsarbete och social hållbarhet fick panelen med företrädare från andra myndigheter och kommuner frågan om hur man såg på att samarbete med trossamfunden. En kommunal företrädare från södra Sverige svarade då: Om trossamfunden är viktiga för våra medborgare så måste också trossamfunden vara viktiga för oss, annars bryter vi det sociala kontraktet. Svårare än så behöver det kanske inte vara. Stockholm i mars 2014 Åke Göransson Generalsekreterare SST Bild: Peter Carlsson 9

12 10

13 Bild: Jan Hultman Inledning Bild: Peter Carlsson I november 2013 gav regeringen i uppdrag till Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) att ta fram en handledning om arbete med interreligiösa och mångkulturella råd inom ramen för kommuners och landstings ansvar för krisberedskap och social hållbarhet (se bilaga 1). I uppdraget ingår även att sprida och informera berörda aktörer om handledningen. Uppdraget ska slutredovisas till Socialdepartementet senast den 15 oktober I långa tider har människor sökt sig till varandra i orostider. Våra förfäder samlades runt lägereldar och kultplatser. När Sverige kristnades för 1000 år sedan blev kyrkbacken samlingsplatsen. I Sverige har Svenska kyrkan länge varit en samlande plats vid kriser och katastrofer, men i takt med att Sverige blivit alltmer mångkulturellt har andra aktörer kommit att dela den rollen med Svenska kyrkan. Efter relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 upphörde även Svenska kyrkans mandat från staten att leda detta arbete. Svenska Kyrkan har dock alltjämt en stor och viktig funktion att fylla som stöttepelare i krisarbete såväl lokalt och regionalt som nationellt och internationellt. Därutöver har församlingar oavsett religiös hemvist en viktig roll att fylla vid orostider och är en stor tillgång för kommuner och landsting i deras utövande av ansvaret för krisberedskap. I dagens mångkulturella samhälle har Sveriges många och olika trossamfund en viktig roll att fylla när en kris eller katastrof har inträffat. De har värdefulla kunskaper och resurser att bidra med, och framför allt har de en utvecklad förmåga att stödja människor i kris genom samtal och medmänsklighet. Det är viktigt att drabbade och anhöriga kan få någon att prata med som både förstår sorgen, trosuppfattningen, språket och den egna kulturen. Detta är något som trossamfunden kan bidra med, till exempel genom språkkunskaper. Gudstjänster, ritualer och ceremonier kan ofta vara viktiga när den drabbade ska bearbeta sina traumatiska upplevelser. Rent praktiskt kan samfundens lokaler vara lämpliga samlingsplatser för de drabbade, där de också kan få mat och värme. Det kan även vara ett bra tillfälle att förmedla korrekt information om händelsen och dess konsekvenser. I dagens kommunikationsintensiva samhälle med snabba informationskanaler kan även trossamfunden vara en trygg och säker kanal för att nå ut med korrekt och verifierad information till drabbade i svåra situationer. Framförallt där information kan förmedlas på drabbades modersmål. Bussolyckan i Norge med elever från skolklass i Kista 1988, passagerarfärjan Estonias förlisning i september 1994, den så kallade Backabranden branden i samband med ett diskotek i Makedoniska föreningens lokaler i Göteborg 1998, och tsunamikatastrofen julhelgen 2004 är exempel på katastrofer där krisberedskapen satts på hårda prov. Dessa händelser är exempel på vikten av att samhället har såväl beredskap som förmåga att hantera kriser och katastrofer som färgas av det mångkulturella och mångreligiösa Sverige av idag. I november 2006 fick Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) i uppdrag av reger- 11

14 ingen att handlägga frågor om samordning av trossamfundens insatser inom krisberedskapen. SST har väl upparbetade kanaler med frikyrkorna, katolska kyrkan, de ortodoxa och österländska kyrkorna samt judiska, muslimska, buddhistiska och mandeiska trossamfund. I detta arbete har SST haft ett nära samarbete med Krisberedskapsmyndigheten (från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB). SST:s utgångspunkt i sitt arbete att stärka trossamfundens förutsättningar att få en tydligare roll i kommuners och landstings arbete med krisberedskap har varit att lära av lokala erfarenheter. Därför kommer denna handledning att ge såväl praktiska råd om hur kommuner och landsting kan arbeta med interreligiösa och mångkulturella råd som ge olika exempel på hur man såväl i vardagen som vid kriser och katastrofer samarbetat med och nyttjat trossamfunden som en resurs i det lokala arbetet att förebygga och hantera kriser och katastrofer såväl stora som små. Bild: Peter Carlsson 12

15 Ansvariga myndigheter för samarbete med trossamfund Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) är en statlig myndighet som ger stöd till trossamfund verksamma i Sverige. En central uppgift är att fördela statens ekonomiska bidrag till de statsbidragsberättigade trossamfunden. Bland trossamfunden ingår en rad olika grupper såsom frikyrkor, katolska kyrkan, ortodoxa och orientaliska kyrkor liksom muslimska, judiska och buddhistiska och mandeiska riksorganisationer. Under 2013 fördelades totalt 75 miljoner kronor till trossamfunden. Det är regeringen som avgör vilka trossamfund som kan få statligt stöd. För att vara berättigad krävs att samfundet bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, att man är stabilt och att man har egen livskraft. Det övergripande syftet med statens stöd är att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva långsiktig religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Statens stöd till trossamfunden regleras i två lagar och en förordning Lag om trossamfund, Lag om stöd till trossamfund samt Förordning om statsbidrag till trossamfund. SST:s uppdrag är att: Förmedla statsbidrag 2014 fördelades sammanlagt 75 miljoner kronor till 42 trossamfund. Svenska kyrkan får inte statsbidrag genom SST utan får sitt ekonomiska stöd genom att staten bekostar dess kyrkoavgiftsuppbörd, en kostnad beräknad till ungefär 115 miljoner kronor. Ge allmänt stöd till trossamfund Stöd är mer än pengar och många samfund, främst de som nyligen etablerat sig i Sverige, behöver stöd i att orientera sig i det svenska samhället och gentemot den svenska staten. Samordna trossamfundens roll i krisberedskapen SST har i uppdrag att arbeta med samfundens roll i krisberedskapsarbetet. Detta görs, förutom tillsammans med samfunden, också i samverkan med bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), kommuner, landsting och länsstyrelser. Vara ett dialogforum I regeringens skrivelse 2009/10:106, Dialog om samhällets värdegrund, står det: Genom samverkan mellan SST och trossamfunden behandlas angelägna frågeställningar kring bland annat värderingar, respekt och tolerans. Denna kontinuerliga dialog bygger på respekt och ömsesidighet. Vara ett expertorgan I budgetpropositionen 2010/11 skriver regeringen: Den ökade efterfrågan på kunskap om trossamfunden och deras verksamhet och villkor i olika sammanhang har även inneburit att SST i fortsatt stor omfattning varit remissinstans när det gäller till exempel utredningsförslag men även som expert när det gäller allmänna trossamfunds- och religionsfrågor och projekt. 13

16 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) När relationen mellan staten och Svenska kyrkan ändrades den 1 januari 2000 ändrades även ansvaret för att samordna trossamfundens arbete med krisberedskap. Dåvarande Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) fick då ansvaret att samordna trossamfundens verksamhet inom det civila försvaret. I samband med det betonade regeringen vikten av att trossamfundens kunnande och engagemang ska tas tillvara när det gäller själavård och krishantering, barn- och ungdomsarbete samt social omvårdnad. Det betonades även att trossamfundens bidrag är viktiga vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. I samband med att ÖCB lades ned 2002 och ersattes av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) övergick ansvaret för att samordna trossamfundens roll i krisberedskapsarbetet till KBM och trossamfundens del i samhällets beredskap för krig och fredstida kriser betonades än mer avvecklades KBM och ersattes av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). MSB driver samarbetet med trossamfunden i samma anda som ÖCB, och sedermera KBM, gjort sedan millennieskiftet med fokus på dialog, samarbete och samverkan. MSB har även intensifierat och utvecklat kontakterna med trossamfunden på nationell nivå med utbildningsinsatser, nätverksbyggande med mera. På nationell nivå finns MSB:s samrådsgrupp med trossamfunden där MSB och Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) svarar för regelbundna kontakter med trossamfunden i Sverige i frågor som gäller krisberedskap, trygghet och säkerhet. På lokal nivå finns grunden för samhällets krisberedskap som är kommunerna. Många inom kommunerna är viktiga för krisberedskapen: myndigheter, företag, frivilligorganisationer, trossamfund och föreningar. Därför är det viktigt att kommunerna bygger fungerande nätverk med bland annat trossamfunden, så att det finns ett fungerande samarbete mellan de inblandade när en kris uppstår. I MSB:s uppdrag anges att MSB samverkar med trossamfunden i Sverige på nationell nivå för att utbyta information och erfarenheter i krisberedskapsfrågor. MSB samverkar också med Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST, för att kommuner, landsting och myndigheter ska uppmärksamma och ta vara på trossamfundens kunskaper och förmågor. I dagens mångkulturella samhälle är trossamfunden en viktig resurs i samhällets krisberedskap, såväl i vardag som vid kris: * Trossamfunden har värdefulla kunskaper och resurser att bidra med och en utvecklad förmåga att stödja människor i kris genom bland annat samtal och medmänsklighet. * Genom trossamfunden kan drabbade och anhöriga få någon att prata med som både förstår sorgen, trosuppfattningen, språket och den egna kulturen. * Trossamfunden kan erbjuda lokaler för gudstjänster, ritualer och ceremonier som är viktiga när den drabbade ska bearbeta sina traumatiska Bild: Peter Carlsson 14

17 upplevelser. Rent praktiskt kan samfundens lokaler vara lämpliga samlingsplatser för de drabbade, där de även kan få mat och värme. * Trossamfunden kan användas som en kanal för att förmedla korrekt information om händelsen och dess konsekvenser. MSB:s verksamhetsidé: MSB utvecklar, tillsammans med andra, individens och samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser. MSB arbetar genom kunskapsuppbyggnad, stöd, utbildning, övning, reglering, tillsyn och eget operativt arbete i nära samverkan med kommuner, landsting, myndigheter, företag och organisationer för att uppnå ökad trygghet och säkerhet på alla samhällsnivåer från lokalt till globalt. Bild: Peter Carlsson 15

18 16

19 Begrepp, principer och definitioner Trossamfund Definition av trossamfund enligt Lag om trossamfund (SFS 1998:1593) Allmänna bestämmelser om trossamfund 1 Bestämmelser om religionsfrihet finns i regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 2 Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst. 3 Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt. 4 Barn som har fyllt 12 år kan inte inträda i eller utträda ur ett trossamfund utan eget samtycke. Registrerat trossamfund 5 Med registrerat trossamfund avses 1. Svenska kyrkan, och 2. trossamfund som har registrerats enligt denna lag. 6 Bestämmelser om grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund finns i lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Interreligiöst råd Syftar till att främja och skapa förutsättningar för interreligiöst samarbete, lyfta fram religionens roll för att skapa fred och samförstånd i världen och utgöra en röst för religionsfrihet. I Sverige bildades Sveriges interreligiösa råd 2010 på initiativ av ärkebiskop Anders Wejryd, Svenska Kyrkan. Sveriges interreligiösa råd består av kristna, muslimer, judar, buddhister, bahai-troende, sikher samt hinduer. Rådet ser sig som en nationell mötesplats för religiösa ledare i Sverige. Trossamfundsråd Representanter för olika trossamfund som samverkar exempelvis för ökad krisberedskap och förmåga att hantera kriser och katastrofer. Ekumeniska råd Representanter för kristna trossamfund. Kristna råd D:o Mångkulturellt samhälle Ett samhälle som präglas av mångfald i religioner och kulturer. POSOM Psykiskt och socialt omhändertagande vid stora olyckor och katastrofer, POSOM, är en svensk metod för att hantera krisberedskap. POSOM-grupper finns i de flesta av Sveriges kommuner. Gruppernas sammansättning kan se lite olika ut beroende på förutsättningar i varje kommun, men oftast ingår representanter från kommunledning, socialförvaltning, polis, skolverksamhet, hemsjukvård och Svenska Kyrkan (även andra trossamfund kan ingå). PO- SOM-gruppen består normalt av en ledningsgrupp och en stödgrupp. Det är ledningsgruppen som tar beslut om att aktivera POSOM-gruppen (stödgruppen) vid en händelse. 17

20 POSOM-gruppen är ett samordningsorgan till stöd för kommunledningen kring psykiskt och socialt omhändertagande efter en händelse. PKL Psykisk och social katastrofledningsgrupp, PKL, finns vid sjukhus och ingår i landstingens organisation. Gruppernas sammansättning består oftast av läkare, psykolog, kurator och representanter för sjukhuskyrkan eller motsvarande funktioner för andlig vård inom hälso- och sjukvården. PKL-gruppen planerar, leder och samordnar det psykologiska/psykiatriska katastrofarbetet inom vården, men deltar inte i det direkta räddningsarbetet. Principer för arbetet med svensk krisberedskap Olyckor och kriser har inga gränser. De sker även om vi inte vill. Alla i samhället behöver därför vara beredda om något händer, genomföra rätt åtgärder medan det pågår och dra lärdomar efteråt. Arbetet med svensk krisberedskap bygger på principerna om ansvar, likhet och närhet. Ansvarsprincipen Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden ska också ansvara för den i krissituationer. Likhetsprincipen Verksamheten ska så långt som möjligt vara organiserad på samma sätt under krissituationer som under normala förhållanden. Närhetsprincipen Kriser ska hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället. Regeringen har områdesansvaret på central nivå, länsstyrelsen på regional nivå och kommunerna har det lokala ansvaret. Tre nivåer i samhället: 1. Kommun 2. Länsstyrelse/ landsting 3. Regering/ centrala myndigheter Motsvarande tre nivåer för trossamfund: 1. Förening/församling eller motsvarande 2. Distrikt/stift eller motsvarande 3. Riksorganisation eller motsvarande nationell nivå Definition för kris, katastrof, särskild händelse och höjd beredskap Kris En krissituation är en yttre händelse av sådan art att: Vi upplever att våra liv, vår trygghet, vår sociala identitet och våra livsmål är allvarligt hotade, betydande värden (mentala, människoliv, fysiska, institutioner, idéer) står på spel eller hotas, begränsad tid står till förfogande, omständigheterna präglas av betydande osäkerhet. Katastrof är en situation där: Behoven av resurser är så stora att normala kvalitetskrav inte kan upprätthållas inte ens efter förstärkningar, de egna resurserna inte är tillräckliga, som kan vara förutsedd, oförutsedd eller förbisedd. Särskild händelse/ extraordinär händelse: En svår, hastigt uppkommen situation, som kräver omedelbara och samordnade åtgärder från till exempel kommunens ledning för att mildra effekterna och konsekvenserna för invånarna. En extraordinär händelse är något som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och som kräver skyndsamma insatser av till exempel kommunen eller landstinget. Höjd beredskap När landets säkerhet hotas (vid krig eller krigsfara) beslutar regeringen om höjd beredskap, vilket innebär att speciell lagstiftning gäller och att beredskapsplaner kan verkställas. Bild: Peter Carlsson 18

21 Arbete med trossamfund och interreligiösa råd Trossamfundens betydelse för krisberedskapen Bild: Peter Carlsson Regeringen har återkommande betonat vikten av trossamfundens insatser vid hanteringen av kriser och katastrofer. Nedan följer några exempel på sådana skrivningar: Vid kriser och katastrofer är behovet omfattande av insatser från trossamfunden. För effektiv samverkan med andra arter behöver samfunden samordna sina insatser (ur Regeringens budgetproposition 2006/07 s 66) Trossamfunden erbjuder värdefulla mötesplatser där människor kan få ge uttryck för andliga och existentiella behov och frågeställningar (ur budgetproposition 2010/11 s 134). I propositionen Staten och trossamfunden (prop. 1998/99:124) betonas vikten av att trossamfunden får stöd och möjligheter att medverka tillsammans med andra goda krafter för att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på. Grunden för samarbete: Något förenklat kan man säga att arbetet tillsammans med trossamfund i krisberedskapen kan bygga på tre S : Samexistens Samtal och dialog Samverkan Basen utgörs av att känna till varandra, det vill säga samexistens. Nästa steg kan bli att inleda samtal och dialog, att utbyta information med varandra och öka kunskapen om varandra. Samexistens och samtal är sedan grundförutsättningarna för att man ska kunna börja samverka, det vill säga samarbeta med varandra. Mer komplicerat är det egentligen inte. Men det behövs klara och tydliga riktlinjer om hur samarbetet ska se ut och vilken avsikt man har från inblandade parter med samarbetet. FAKTA: Detta kan trossamfund tillföra i krisberedskapsarbetet: Erfarenhet att samla människor i svåra stunder. Vana att möta människor i kris. Erfarenhet att möta starka känslor. Långsiktigt stöd. Livstolkande miljöer. Sammanhang för identifikation och gemenskap. Riter och ceremonier. Kunskap om religion och kultur. Lokaler för existentiella behov. Språk (nationella, verbala, kommunikativa, ordlösa). Bild: Peter Carlsson 19

22 Modeller och kriterier för samarbete När någon part bestämt sig för att skapa ett trossamfundsråd eller ett mångkulturellt råd finns flera vägar att gå. En väg är att utgå från de religioner som man bestämmer sig för att ha kontakt med och sedan söka lokalt, regionalt eller nationellt efter representanter för dessa religioner. Att avgöra vem eller vilka som ska kontaktas är ett stort ansvar. Svårigheten är att avgöra vem som ska kontaktas och att bedöma hur representativa de som kontaktas är för respektive religion. Beakta att olika religioner har olika organisationsformer. Till exempel kan en religion ha en mängd olika självständiga grenar medan en annan religion kan ha en mer hierarkisk organisationsstruktur. En annan väg är att utgå från befintliga trossamfund. Så här beskriver Kammarkollegiet kraven för registrering av trossamfund: Krav för registrering av trossamfund För att bli registrerat hos Kammarkollegiet måste trossamfundet ha: Ett ändamål som går ut på att ha en gemenskap för religiös verksamhet där det ingår att ordna gudstjänst eller sammankomster för gemensam bön och meditation eller motsvarande, stadgar där ändamålet framgår och som innehåller bestämmelser om hur beslut fattas, en styrelse eller motsvarande organ, ett namn som särskiljer samfundets verksamhet från andras och inte strider mot goda seder eller allmän ordning. Förutsättningarna för att ett trossamfund ska få stöd och bidrag från staten regleras dessutom av bland annat följande paragrafer i Lagen om stöd till trossamfund (SFS 1999:932): 2 Stödet skall bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. 3 Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, och är stabilt och har egen livskraft. Det är syfte och mål med det planerade trossamfundsrådet eller mångkulturella rådet som styr vilka kriterier du ska använda i urvalsprocessen. För parterna gäller det att vara genomtänkt, formulerad och förankrad i sitt eget sammanhang, men även ha en samsyn om vad man vill uppnå i de gemensamma kontakterna oavsett graden av relation. En viktig faktor att ta hänsyn till är även hur mycket tid och hur stor arbetsinsats berörda parter vill satsa. Tre modeller Här beskriver vi tre olika modeller utifrån vilka syften och mål man har med arbetet. En konsekvensanalys vid val av modell bör göras från fall till fall, men några generella drag kan vara av intresse att notera: En erfarenhet av att jobba i modeller är att behovet av kriterier blir tydlig. Varje avgränsning i öppenhet för deltagande kräver kriterier för att eliminera oklarheter och undvika spänningar mellan parter och grupper. Samexistens mellan kommun, landsting, myndighet och trossamfund: Denna form av relation skapar tydlighet om att distans råder mellan parterna men att man känner till varandras existens. Modellen kan användas för att skapa kontaktlistor som kan förmedlas när behov uppstår vid situationer som inte kräver samverkan eller andra insatser. Samexistens behöver alltså inte innebära ett nära förhållande. Det är mer en fråga om att notera och räkna med att något eller någon finns. Vad är syftet med en relation som samexistens? Till exempel kan syftet vara att ha aktuella kontaktuppgifter om någon vill ha kontakt. En något djupare samexistens kan innehålla delade fakta 20

23 av grundläggande karaktär, men modellen kännetecknas av ytlig kontakt och kommunikation. Hur sker samexistens mellan trossamfund och kommuner, landsting och myndigheter? Genom att söka aktuell information om varandra via hemsidor eller till exempel föreningsregister. Genom kontakt via till exempel telefonsamtal eller brev till kontaktpersonerna. När och var upprätthålls samexistens? Årlig uppdatering av kontaktuppgifter kan räcka och utbytet av uppgifter kräver ingen större arbetsinsats. Vilka kan vara med? De som definieras som trossamfund. Förslag till arbetsgång: Sök i befintliga register, föreningsregister och hemsidor för att hitta kontakter. Inbjud i öppna forum, till exempel via webbplats eller informationsblad. Samtal och dialog mellan kommun, landsting, myndighet och trossamfund: Samtal och dialog tar samexistensen ett steg längre. Det finns åtskilligt att föra samtal om i syfte att lära känna den andra parten och att öka förståelsen för varandra. En definition av samtal är: Utbyte av information mellan parter men också en viktig form av socialt umgänge där avsikten mer är att umgås och lära känna varandra än att uppnå ett specifikt syfte med samtalet. Syftet med samtal och dialog som modell är att utbyta mer än att bara information med varandra. Att lära känna varandra ökar möjligheterna för alla parter att existera och fungera bättre tillsammans i ett demokratiskt samhälle. Att i samtal och dialog komma varandra närmare leder ofta till ökad kunskap och förståelse för varandra. Hur sker samtals- och dialogmodellen? Samtalets form kan ske direkt i personliga möten eller digitalt, men även på andra sätt och i forum där det är möjligt. När samtal och dialog ska ske styrs av ambitionen mellan de medverkande och av olika situationer, till exempel av ärenden som bestäms i förväg eller när behov uppstår. Samtal och dialog behöver mer tid och större arbetsinsats jämfört med modellen för samexistens. Om förtroende i samtal och dialog ska kunna utvecklas och bibehållas behöver det ske vid kontinuerliga och regelbundna kontakter. Var och hur samtalen äger rum bygger på ömsesidighet, samtycke och växelverkan i kontakten. Var därför noga med hur ni väljer att mötas och i vilket forum (neutral mötesplats eller växelvis hos de olika medverkande parterna). Så länge syftet med samtal och dialog håller sig till ökad kunskap och förståelse krävs inga avgränsningar och kriterier för samtalen om inte parterna så önskar och öppenheten är fortsatt stor för deltagare. Modellen kan användas till: Kontakt för att sända och ta emot information. Rådgivande forum, men där beslut inte fattas eller parter involveras i samverkan. Kunskapshöjande åtgärder och frivilliga insatser i den kulturella sfären. Modellen är däremot inte tillämplig när det gäller att ingå som part i krisberedskap. Förslag till arbetsgång: Bjud in till öppna forum, rådslag och möten där samtal kan ske. Samverkan mellan kommun, landsting, myndighet och trossamfund: Samverkan ställer högre krav på de medverkande jämfört med samexistens och samtal och dialog, men ger mervärde bland annat i form av ökade möjligheter. Att känna till varandra är en förutsättning för att samtala vilket i sin tur kan vara en förutsättning för att samverka. Det är dock långt ifrån klart att alla som samexisterar och de som vill föra samtal och dialog också vill samverka med varandra. Därför bör man vara överens om grundläggande mål och syften med arbetet när man ska samverka. Bild: SST 21

24 Mål och syfte: Mål och syften med samverkan som modell kan vara en gemensam strävan att förverkliga något eller för den delen att förhindra något. Att skapa fler möjligheter för att tillgodose behov i olika händelser kan också vara mål och syfte med samverkan. De olikheter som skiljer parterna åt, till exempel resurser och metoder för att förverkliga mål, kan vara det som motiverar samverkan för ett gemensamt mål. Hur sker samverkan? Förberedelser i samtal och dialog behöver finnas. Mål och syften behöver klaras ut och förståelse för varandra behövs. Kunskap om varandra tillsammans med en regelbundenhet i kontakt mellan parterna utgör en viktig grund för samverkan. Gemensamma överenskommelser styr när samverkan ska ske liksom frågan om var samverkan ska ske. Vilka parter som kan ingå styrs av begränsningar i den egna organisationen och dess särart. Att som trossamfund samverka med kommun, landsting och myndigheter kräver vilja att ingå i ett gemensamt samhällsbygge och att vara beredd att finna lösningar för att acceptera och hantera olikheter. Skillnader existerar mellan å ena sidan kommuners, landstings och myndigheters uppdrag och mål och å andra sidan trossamfundens uppdrag och mål. Därför är behovet av kriterier vid urval av större vikt än i de föregående modellerna. Modellen kan användas till: Krisberedskapsfunktioner och krishantering. Kommunikation till gemensamma målgrupper. Rådslag där parter förväntas uppfylla åtaganden. Förebyggande arbeten. Långsiktiga satsningar. Förslag till arbetsgång: Bestäm kriterier för att ingå i samverkansmodell. Kontakta berörda utifrån kriterier. Kriterier: Att hitta kriterier för vilka som kan ingå i ett trossamfundsråd eller mångkulturellt råd är en fråga om syfte och mål. Kriterier för samexistens: För samexistens kan kriterierna vara det parterna bestämmer själva och de kan vara väldigt öppna. Till exempel alla som: sysslar med tro i någon form har en koppling till religion är registrerade hos Kammarkollegiet som trossamfund Kriterier för samtal och dialog: För samtal och dialog är kriterierna också öppna men förutsätter viljan att delta samt parternas vilja att låta andra delta. Till exempel alla som: sysslar med tro i någon form och vill vara med har en koppling till religion och vill vara med Kriterier för samverkan: För samverkan blir behovet av kriterier större. För samverkan krävs kriterier som skapar förutsättningar att dela de grunder som inte parterna kan göra avsteg från i sin strävan efter ett mål. Att samverka kan vara att dela mål och förlita sig på varandra i strävan efter målet. I viss mån kräver samverkan att parterna ska kunna representera varandra i fråga om formulering av målet som eftersträvas med tänkt samverkan utan att behöva ge avkall på varandras respektive särarter. För trossamfund i samverkan med kommuner, landsting och myndigheter behöver åtminstone viljan att delta i samhällsbygget och viljan att bidra till att upprätthålla samhällets grundläggande värderingar finnas. För statsbidragsberättigade trossamfund och för Svenska kyrkan är detta idag en självklarhet då det återfinns i lagarna som reglerar förhållandet till staten. Utöver Svenska kyrkan och statsbidragsberättigade trossamfund kan det finnas föreningar och församlingar som delar fastställda mål och syften med samverkan. Om man väljer att samverka med någon av dessa föreningar och församlingar bör man dock beakta att någon regelbundet måste säkerställa att de uppfyller och följer de fastställda kriterierna för samverkan. Kriterier för vilka som kan ingå i samverkan kan vara: de statsbidragsberättigade trossamfunden och Svenska kyrkan. Bild: Peter Carlsson 22

25 Så här kan du praktiskt arbeta med trossamfundsråd och interreligiösa råd Bild: SST Det är mycket att tänka på när man ska starta ett trossamfundsråd. Oavsett om man har ett fungerande samarbete redan i dag som man vill utveckla eller om man börjar från ruta ett. Förberedelse internt inom egen organisation Formulera vilket behov ni har av att samverka med trossamfund. Formulera varför ni ska samverka med trossamfund utifrån lokala förutsättningar. Identifiera vilka funktioner inom er organisation som kan beröras. Identifiera och fatta beslut om VAR ansvar för samverkan med trossamfund ligger inom er organisation. Formulera hur ni bäst samverkar med trossamfund med utgångspunkt i de olika modeller som presenteras i denna handledning. Identifiera vilken eller vilka förvaltningar i er organisation som har ansvaret och som därmed ska ansvara för att samordna arbetet (ex beredskapssamordnare, mångfaldschef etc). Upprätta plan för hur samverkan med trossamfund ska se ut i krisberedskapsarbetet och hur det samordnas inom er organisation. Formalisera samarbetet, antingen via beslut i den politiska ledningen eller via delegation på tjänstemannanivå. Förankra och informera berörda aktörer om samverkan. Förberedelse externt med andra aktörer (trossamfund etc) Kartlägg och identifiera trossamfund inom ert geografiska område (kommun/region/län). Välj vilka trossamfund som ni vill samverka med utifrån vald samverkansmodell. Undersök vilka trossamfund som är beredda/intresserade av att samverka med myndigheter (kommunen/ landsting/länsstyrelse) och andra organisationer/ trossamfund. Upprätta kontaktlistor, det vill säga kontaktuppgifter till de aktörer som ska ingå i nätverket (trossamfundsråd eller interreligiöst råd). Identifiera vilka kompetenser, resurser och önskemål valda trossamfund har och undersök vilka behov av kompetensutveckling valda trossamfund har för att kunna bedriva framgångsrik samverkan. Planera och genomför gemensamma utbildningar och övningar med dem som ska ingå i det tänkta trossamfundsrådet (motsvarande). Inventera hur och var stödcentrum, samtalsrum, andakter, minnesgudstjänster eller annan form av ceremoni kan anordnas med hjälp av trossamfunden. Undersök hur länge trossamfundens resurser kan vara verksamma. Förbered en plan för långsiktigt arbete och fördela ansvar. Förslag till årscykel Att arbeta med trossamfundsråd är en ständigt pågående process som nedan beskrivs i förslag till årscykel: Behovsanalys (formulera behov utifrån rådande omständigheter). Kartläggning (uppdatera om någon aktör tillkommit/fallit ifrån). Verksamhetsplanering (vad ska göras under det Bild: SST 23

26 kommande verksamhetsåret). Genomför aktiviteter. Utvärdera det som genomförts. Sökvägar för att identifiera trossamfund i kommunen/regionen/länet: Kommunens föreningsregister. Egna nätverk och befintliga grupper (till exempel POSOM, PKL och sjukhuskyrkan/ andlig vård inom hälso- och sjukvård). Svenska kyrkan (lokal församling/pastorat/ kontrakt/stift). Ekumeniska råd (eller motsvarande). SST:s sammanställning Trossamfund på nationell nivå (bidragsberättigade trossamfund på nationell nivå). Kammarkollegiet (tillhandahåller sammanställning över samtliga trossamfund i Sverige, det vill säga även de som inte är berättigade till statligt bidrag). Extern hjälp och stöd i processen: Samverkan med andra kommuner/landsting/ länsstyrelser. Ta hjälp med kartläggning och behovsanalys. Ta hjälp med processledning vid bildande, genomförande och utvärdering. Genomför samordnade utbildningsinsatser i egen regi eller i samverkan med andra kommuner/landsting/länsstyrelser (eventuellt med extern hjälp av sakkunniga inom ämnesområdet). 24

27 Exempel på samverkan med trossamfund, interreligiösa råd etc. Öppen dialog för ökat samförstånd i Örebro Bild: Örebro kommun Det var 2006 som Bechet Barsom skrev en motion till kommunfullmäktige att Örebro kommun borde formalisera och bredda samarbetet med de olika trossamfunden i Örebro. Bechet Barsom, själv fullmäktigeledamot för kristdemokraterna och syriansk ortodox, såg behovet av att skapa ett forum för samtal över och mellan religionsgränserna och tillsammans med kommunen. Motionen vandrade igenom olika politiska instanser i Örebro kommun och när den var färdigbehandlad antogs den enhälligt av Örebro kommunfullmäktige. Samarbetet med trossamfunden är med andra ord resultatet av klassiskt demokratiarbete, konstaterar Lars O. Molin. Lars O. Molin är i dag kommunfullmäktiges ordförande i Örebro och tillika ordförande i Örebros Interreligiösa och interkulturella råd. Han har varit ledamot i rådet alltsedan starten 2007 och har sett hur rådet från en lite trevande start vuxit sig allt starkare och idag är en viktig och betydelsefull del av dialogen mellan ledare för de olika religioner som finns representerade i Örebro och dialogen med det civila samhället företrätt av Örebro kommun på såväl högsta politik- som tjänstemannanivå. I rådet finns imamer från tre olika muslimska församlingar (sunni, shia och Bosniakiska islamiska), pastorer från två frikyrkliga församlingar (Equmeniakyrkan och Evangeliska frikyrkan), två kontraktsprostar från Svenska kyrkan, präst från syrisk ortodoxa kyrkan och präst från katolska kyrkan, räknar Lars O. Molin upp. Och från kommunens sida han själv i rollen som ordförande i kommunfullmäktige, oppositionsledaren i fullmäktige och några kommunala tjänstemän. Som rådets ordförande har Lars O. Molin även kontakt med religiösa samfund i andra städer som har medlemmar i Örebro. Till exempel finns ingen judisk församling i Örebro, men judar. Därför har jag kontakt med judiska församlingen i Stockholm så att vi har upprättade kanaler för kontakt om vi behöver samverka i någon fråga. Alla som anser sig vara trossamfund i Örebro är dock inte med i rådet. Vi har valt att följa den praxis som Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) tilllämpar och deras definition av trossamfund. Därför är till exempel ingen representant för Humanisterna med i vårt Interreligiösa och interkulturella råd i Örebro. Rådet har två ordinarie träffar per år och därutöver kallar ordföranden in till extra möten vid behov. Just nu har vi fokus på FN:s kvinnokonvention och arbetar med en av kommunen antagen handlingsplan angående våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Vi har mycket intressanta och givande diskussioner och ledamöterna i rådet har haft som hemläxa att diskutera frågorna i sina hemförsamlingar och redovisa på våra gemensamma möten hur de arbetar med frågan hemma, berättar Lars O. Molin. Lars O. Molin berättar om det han kallar kafferepsmetoden. 25

28 Symbolik är viktigt för ett givande samarbete. Därför håller vi våra möten oftast i Rådhusets representationsvåning så att ledamöterna ska känna att de är betydelsefulla gäster. Vidare avsätter vi tid för socialt umgänge och inleder varje möte med kaffe och thé. Att fika tillsammans är en väldigt bra grund för dialog och samförstånd i diskussionerna! Ett konkret exempel på hur lyckat det kan bli hämtar Lars O. Molin från en middag för rådet för några år sedan hemma hos en av Svenska kyrkans kontraktsprostar i Örebro. Den ortodoxa prästen och en av de muslimska imamerna diskuterade länge och väl med varandra på arabiska. Tack vare språkförbrödringen och atmosfären i prostgården ville de fortsätta att diskutera och det slutade med att imamen fick lift hem av den ortodoxa prästen. Det visar hur viktigt det är att kunna mötas och prata med varandra obehindrat oavsett religiös trosuppfattning. För även om det är religionen som för ledamöterna samman i rådet handlar diskussionen inte om teologi utan hur de kan samverka för att minska motsättningar och konflikter i Örebro. Som så många andra har vi en del problem här i Örebro med bråk mellan olika ungdomsgrupper, bland annat har det varit sammanstötningar mellan kristna invandrarungdomar och muslimska invandrarungdomar. Men tack vare att det här är grupper där auktoriteter är betydelsefulla har de lyssnat när deras respektive högsta religiösa ledare talat till dem (efter att de först pratat sig samman i rådet). På senare tid har Örebro även skakats av bråk mellan två kriminella gäng där det bland annat förekommit skottlossning. Även om gängen inte haft direkt koppling till någon församling eller samfund har rådet sett det som sin uppgift att försöka vara delaktig i arbetet att hitta lösningar på konflikterna. När interreligiösa och interkulturella rådet bildades i Örebro 2007 hade man fyra uttalade mål för vad rådet skulle bidra till: Öka örebroarnas kunskap om olika kulturer och religioner. Ökad dialog mellan örebroare och olika kulturer och religioner. Ge det civila samhället stöd i dess sociala åtagande. Stödja olika insatser från Örebro kommun för ökad förståelse för olika kulturer och religioner och visa att interreligiositet och interkulturella möten kan utgöra en positiv kraft. 26 Att rådet är kulturbärare på många sätt märks när man bläddrar i protokollen från rådets möten (protokoll som för övrigt är offentlig handling numera). Socialtjänsten har till exempel haft goda kontakter med imamerna i rådet för att bättre förstå hur de ska framföra olika bud och besked till muslimer och få ökad kunskap om hur många muslimer reagerar i sorg. När man vet mer om andras kulturer är det lättare att förstå hur man kan mötas, konstaterar Lars O. Molin. Nu närmast väntar en angenäm uppgift för rådet att engagera sig i firandet av Örebros 750-årsjubileum 2015 och visa upp det mångkulturella Örebro för alla örebroare och omvärlden. Andra exempel på vad rådet engagerat sig i är frågor som rör alkohol och jämställdhet. De kristna vill gärna tro att de är bäst i klassen när det gäller jämställdhet och muslimerna tror sig veta bäst när det gäller förhållandet till alkohol. Diskussionerna mellan ledamöterna i rådet visar dock ofta att alla har något att lära av hur de andra gör Just jämställdhetsfrågan är något som rådet fått kritik för. Till en början var det bara män i rådet en följd av att såväl de religiösa ledarna för de olika församlingarna och samfunden som de politiska företrädarna för Örebro kommun var just män. Därför har vi från och med i år beslutat att inbjuda två representanter för varje församling och samfund i rådet en man och en kvinna! Och i samband med internationella kvinnodagen den 8 mars 2014 hände något unikt när företrädarna för alla religioner som representeras i Örebros interreligiösa och interkulturella råd skrev en gemensam debattartikel om kvinnovåld under rubriken Det är fel att koppla våld till en specifik kultur eller religion. En debattartikel som publicerades i Nerikes Allehanda och fick stor uppmärksamhet. Tiden är mogen för oss att synas mer i den offentliga debatten och det kommer vi att göra genom olika gemensamma manifestationer, slår Lars O. Molin fast. Fotnot: Debattartikeln Det är fel att koppla våld till en specifik kultur eller religion från Örebros interreligiösa och interkulturella råd publicerades i Nerikes Allehanda på kvinnodagen den 8 mars 2014 och finns som faksimil i bilaga 6 i den här skriften.

29 Coexist - samexistens för ett tryggare Malmö I Malmö samverkar församlingar från olika religioner i samverkansprojektet Coexist Malmö för att bidra till ett tryggare samhälle. Samarbetet tog form hösten 2012 och Coexist består av representanter från Svenska kyrkan, frikyrkor, muslimska församlingar, ortodoxa, buddhister och judiska församlingen tillsammans med Malmö stad genom avdelningen för trygghet och säkerhet, Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Församlingarna når tiotusentals människor varje vecka. De är viktiga för tryggheten i Malmö och vi vill jobba mer aktivt med de religiösa grupperna. Det här är början på en resa som förhoppningsvis blir lång, säger Malin Martelius, trygghets- och säkerhetssamordnare i Malmö stad. Coexist Malmö är ett nytt samarbete, men kontakter mellan trossamfund och kommunen är i sig inget nytt. Men t idigare försök till organiserat samarbete har mer eller mindre runnit ut i sanden efter en tid och aldrig blivit funktionellt och långsiktigt ur ett krisberedskapsperspektiv. Jag tror att felet mångt och mycket har återfunnits hos oss från kommunen. Vi har sett oss som en beställare av till exempel krisstöd från trossamfunden i stället för att fokusera på att samverkan ska skapa nytta för alla inblandade parter. Vidare måste vi respektera att det inte är alla som vill samarbeta. Ska vi öka samarbetet mellan trossamfund och offentlig verksamhet måste det bygga på frivillighet och eget engagemang, det kan vi inte tvinga fram. För Malmö stad handlar det om att se trossamfunden som ett viktigt nätverk och som en länk till malmöborna. Inför nyårsfirandet ville till exempel räddningstjänsten i Malmö stad genomföra en kampanj för ökad brandsäkerhet i samband med att många skjuter fyrverkerier i bostadsområdena. Bild: Peter Carlsson 27 En konkret åtgärd var att uppmana malmöborna att tömma sina balkonger på brännbart material för att minska risken att bränder skulle uppstå från vilsekomna raketer. Ja, där nyttjade vi kontakterna med de olika trossamfunden för att nå ut med vår kommunikation. Ett exempel på hur bra och nyttig en sådan här samverkan kan vara även i vardagsnära frågor. Och relationer som fungerar i vardagen brukar även fungera vid kris, säger Malin Martelius. Ett annat exempel på hur Coexist används för att öka kunskap och förståelse för varandra är projektet Fråga religionen där Coexist Malmö bjudits in till att besöka gymnasieklasser. Gymnasieungdomarna får träffa representanter för flera olika religioner och ha en rak och öppen dialog om religion, trosuppfattning med mera. Fråga religionen kan användas på många sätt. Allt från skolklasser till myndigheter kan bjuda in Coexist för att ställa frågor om samfundens roll i samhället som demokratistärkande kraft, säger Malin Martelius. Överlag betonar Malin Martelius vikten av att göra saker tillsammans för att på så sätt skapa tillit till varandra. Coexist handlar ju om att samexistera, att verka tillsammans. Att låta andra ta plats och att samarbeta för att motverka de fördomar som många har mot och om varandra ute i samhället. Någon klok medlem i nätverket sa: det är för att vi är olika som vi behövs. Vi ska inte smälta samman, behöver inte vara överens men vi ska samexistera. Ur ett kommunalt perspektiv handlar det om att kommunen ska ge förutsättningar för olika trossamfund att ha dialog med varandra om trygghet och säkerhet utifrån egna definitioner av begreppen. Utgångspunkten är att det är trossamfunden själva som ska styra dessa samtal och arbetet med målsättningen att Malmö ska vara en trygg och säker stad. Att jobba för en trygg stad är ju i sig inget kontroversiellt. Styrkan är att hålla samman den

30 samverkansgrupp som Coexist är och få ett långsiktigt arbete. För även om man har olika teologiska trosuppfattningar delar alla i Coexist samma grundvärderingar om mänskliga rättigheter och demokratiska grundvärderingar. Det är det som utgör den gemensamma värdegrunden för Coexist och något som Coexist uttalat som en gemensam avsiktsförklaring. Vision för Coexist Malmö: Vår vision med Coexist Malmö är att det ska byggas på en interreligiös dialog där trossamfundens medlemmar och malmöborna kan mötas på ett öppet, neutralt och strukturerat sätt. Genom arbetet kring Coexist Malmö vill vi bidra till att visa Malmö stads mångfald och främja dialogen mellan trossamfunden. I det större perspektivet är trossamfunden även en viktig del av det civila samhället då de når ut till en stor del av malmöborna. Ett konkret exempel på samverkan var det festivaltält Coexist satte upp på torget i Malmö under Eurovision våren Som en första mötesplats för att diskutera religion, trygghet och Malmö ordnade Coexist Malmö ett festivaltält under Eurovision Song Contest. På samma sätt som Eurovision Song Contest hade sin grundtanke i ett enat Europa vill Coexist stå för ett enat Malmö, berättar Malin Mortelius. Festivaltältet fick många besökare såväl malmöbor som tillresta schlagerentusiaster från olika delar av världen och blev just den mötesplats Coexist önskade skapa. Fotnot: Den gemensamma avsiktsförklaringen för Coexist finns med som bilaga 4. Bild: Malmö stad 28

31 Religiösa ledare i Göteborg spelar fotboll för fred 2007 bildades Göteborgs interreligiösa råd för dialog och samverkan mellan religiösa ledare i Göteborg. Rådet består i dag av 15 religiösa ledare representerande olika muslimska samfund, kristna församlingar, judiska församlingen, sikher, hinduer och buddhister. Som en förlängning av Göteborgs interreligiösa råd startades i januari 2012 Interreligiösa centret i Göteborg för interreligiös och interkulturell verksamhet. Syftet med Göteborgs interreligiösa råd är att skapa förtroendefulla relationer mellan oss religiösa ledare i Göteborg. På så sätt kan vi snabbt agera tillsammans när det behöver gjutas olja på vågorna vid oroligheter, säger rabbin Peter Borenstein, ordförande för Göteborgs interreligiösa råd. Interreligiösa samtal, alltså dialog mellan företrädare för olika religioner, är ingenting nytt i Göteborg. Förtroendeskapande samtal mellan religiösa ledare har förekommit i långa tider, men i början av 2000-talet började dialogerna intensifieras och 2007 tog dåvarande biskopen i Göteborgs stift, Carl Axel Aurelius, initiativ till ett mer formaliserat samarbete. Göteborgs interreligiösa råd bildades och redan från början var det en begränsad skara religiösa ledare som utgjorde rådet. Det finns cirka 90 olika religiösa församlingar och samfund i Göteborg. Räknar vi in Svenska kyrkans församlingar handlar det om totalt 130 församlingar. Att ha ett interreligiöst råd med 130 deltagare faller på sin egen orimlighet. Därför gjorde biskop Aurelius ett urval och det är det som är grunden för att vi idag har religiösa ledare från muslimska samfund, kristna kyrkor, judiska församlingen, sikher, hinduer och buddhister, berättar rabbin Peter Borenstein. Rådets uppdrag är att främja dialog och samverkan mellan olika religiösa företrädare i Göteborg. Bild: Peter Carlsson 29 Tillsammans ska de verka för respekt och förståelse för religiöst liv och skapa mötesplatser för människor av olika tro. De 15 religiösa ledarna träffas regelbundet och i sin tur stöttar de olika lokala religiösa ledare i Göteborg. Tack vare att de kunnat bygga upp förtroendefulla relationer mellan medlemmarna i interreligiösa rådet kan de agera snabbt tillsammans vid oroligheter i Göteborg. Ett exempel var vid den så kallade Instagramhändelsen med stora oroligheter bland ungdomar på bland annat flera gymnasieskolor i Göteborg. En händelse som fick stor massmedial uppmärksamhet i riksmedia. I samband med Instagramhändelsen agerade vi snabbt och enat från det interreligiösa rådet. Bland annat skrev vi ett gemensamt upprop som publicerades i göteborgstidningarna. Det är ett tydligt exempel på hur viktigt samarbetet över religionsgränserna är och där vi som religiösa ledare kan bidra till att gjuta olja på vågorna, säger rabbin Peter Borenstein gjorde Göteborgs interreligiösa råd en studieresa till St Philips Centre i Leicester. Med på resan var även ett antal tjänsteman och politiker från Göteborgs stad. I Leicester har ett interreligiöst center byggts upp med den engelska Anglikanska kyrkan som hemvist Där insåg vi än mer vilken samhällsnytta det interreligiösa arbetet medför. Den resan gav oss energi att försöka skapa ett interreligiöst center i Göteborg. Planerna tog form och 2011 beslutade Göteborgs stad att hjälpa till med finansieringen med 1 miljon kronor årligen under en inledande treårsperiod. Göteborgs interreligiösa center har blivit en viktig neutral samlingspunkt för interreligiöst samarbete. Centret arrangerar olika seminarieserier, diskussioner om tro och politik och kanske viktigast av allt en särskild ungdomssatsning som leds av ungdomarna själva från olika religioner, bland annat i nära samverkan med Fryshuset i Göteborg.