SenSommarSegling. Stockholm-Göteborg via Göta Kanal. augusti-september (Ren textversion utan miniatyrbilder)

Transkript

1 SenSommarSegling Stockholm-Göteborg via Göta Kanal augusti-september 2010 (Ren textversion utan miniatyrbilder)

2 Loggboksföraren och författaren till denna berättelse vill framföra ett stort tack till följande personer. Thomas, reskamrat och som erbjöd mig möjligheten att återigen få uppleva Göta kanal. Sune, reskamrat och som alltid hjälper till och ställer upp. Lisa, min fru, som hämtade oss med bil på Stockholms Central vid midnatt hemresekvällen. Håkan och Linda, båtägarna, vars seglats upp till Stockholm blev en förutsättning för vår resa. Håkans syster Gudrun som bjöd på kaffe med kladdkaka i Borenshult och försåg oss med en påse nyplockade kantareller. Besättningarna på båtarna Balooba och Gubben för trevliga pratstunder i slussar och hamnar. Göta kanalbolagets trevliga personal som skötte slussar och broar med bravur. Tack alla ni! Göran Pocke Nyström, Åkersberga, oktober

3 Några Internet-länkar. Bildgalleri på Google Picasa, bildspel i två delar från vår resa. Nedladdning av denna berättelse Göta kanal web-site Bergs slussar Webkamera i Motala gästhamn Hjulångaren Eric Nordevall och Trollhätte kanal Dragets kanal vid Järflotta Ostindiefararen Götheborg kanaler.arnholm.nu/dragets.html Göta kanal historia och sträckning (källa: Så vitt man vet var biskop Hans Brask den förste som 1525 föreslog en kanal som skulle förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Kattegatt för att slippa Öresundstullen och besvär med Hansan. Den 12 april 1810 fick Baltzar von Platen tillstånd att bygga kanalen. I maj 1810 togs dom första spadtagen vid Motala. Med hjälp av ett förberedande förslag av vattenbyggaren Daniel af Thunberg från 1780-talet som i stort sett följdes av Thomas Telford stakades kanalen ut. Den var tänkt att göra det möjligt för de skepp som annars var tvungna att färdas genom Öresund eller danska vatten - och därmed även betala Öresundstullen till Danmark för att ta sig mellan Kattegatt och Östersjön - att istället kunna färdas genom Sverige. Det brittiska mudderverk som muddrade sjöbottnarna var i behov av reparationsarbeten då det togs i bruk, vilket medförde att Motala Verkstad anlades. Kanalen öppnades 26 september 1832 till en kostnad av 9 miljoner riksdaler (ca 13,5 miljarder kr i 2005 års penningvärde, omräknat efter konsumentpriser) indelta soldater från 16 olika regementen arbetade med grävningen. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av ryska desertörer som frivilligt hade anslutit sig och privata arbetare. De gjorde tillsammans 7 miljoner dagsverken med kanalen. Ett dagsverke varade 12 timmar. Grävningen av kanalen utfördes till största delen för hand med plåtskodda träspadar. Baltzar von Platen fick aldrig se Göta kanal färdig eftersom han dog Kanalen invigdes av Karl XIV Johan. Invigningsmiddagen för 300 inbjudna gäster och ett fyrverkeri kostade kanalbolaget riksdaler. Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänerns östra strand i Västergötland, via sin högsta punkt, sjön Viken till Vättern, via Boren, Roxen och mynnar sedan ut i Slätbaken vid Söderköping och Mem i Östergötland. På denna sträcka finns sammanlagt 58 slussar. De i Tåtorp och Borensberg är än idag handdrivna, Klämmans sluss används normalt inte, och de övriga är automatiserade. För en slussning krävs kubikmeter vatten. Kanalens totala längd är 190 km, varav 87 km är grävd kanal. Kanalen når sin högsta punkt, 91,8 meter, i sjön Viken. Tillsammans med Trollhätte kanal förbinder Göta kanal Stockholm och Göteborg vattenvägen. Göta Kanal är systerkanal till Caledonian Canal i Skottland, som också konstruerades av Thomas Telford. 3

4 Det finns också två akvedukter längs kanalen, en i Ljungsbro och en utanför Borensberg. Det är Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna. Göta kanal kallas ibland för "Sveriges blå band". Den kallas också skämtsamt för "skilsmässodiket" eftersom diskussioner kan uppstå vid slussning. Bergs slussar är Göta kanals största sevärdhet och turistmål. Det var i dammen i Berg som en av båtarna körde upp på land i filmen Göta kanal och det var vid Carl Johans slussar som en slussvakt (Bertil Norström) sa på klingande östgötska "Hörru du din galning vad gör du?" (det var nog i Mem. Författarens anm.) På Göta Hotell i Borensberg utspelas en scen med en grekisk fest. Göta kanal genomskärning Trollhätte kanal och Göta älv. Går från Vänersborg i sydligaste delen av Vänern genom Trollhättan med fem stora slussar. Vidare ner till Lilla Edet där sista slussen finns. Fortsätter ner till Kungälv och vidare 20 km ner till Göteborg. Nivåskillnaden är sammanlagt 44 meter på dom sex slussarna. Hela Trollhätte kanal Göta älv mellan Vänersborg och Göteborg är 82 km lång, varav 10 km är grävd och sprängd kanal, resten naturlig farled. För en slussning krävs kubikmeter vatten. Fartyg med upp till 4000 tons last, 89 m längd, 13 m bredd och 5,4 m djup kan passera slussarna. 4

5 Bakgrund, båt och besättning Så var det dags igen, att åka fritids båt ner till Göteborg via Göta kanal. Jag hade tidigare gjort denna tripp i motorseglare med familjen och Lisas brors familj. Det var en mycket trevlig resa under ett par soliga semesterveckor i juli Nu blev jag tillfrågad om det fanns intresse att hjälpa till att segla ner en Murena 30, en 9 meters familjesegelbåt från slutet av 70-talet, till Göteborg. Jag nappade naturligtvis på detta erbjudande. Det skulle bli spännande att få göra om detta äventyr efter nitton år. Det var Thomas Sundling, kompis sedan början på 70-talet och före detta arbetskamrat i databranschen, numera besiktningsman på Svensk Bilprovning, som kom med detta förslag. Thomas svärsons föräldrar, bosatta i Helsingborg, hade ett par veckor efter midsommar seglat upp sin Murena till Stockholm för att ha lite semester i vår vackra skärgård. Nu blev deras semester förskjuten så det blev inte så mycket till segling uppe hos oss. Dom hade tidigare frågat Thomas om han kunde ta ner båten till Göteborg, eftersom dom inte skulle ha tid att göra en returresa på Göta kanal. Thomas var inte sen att tacka ja till detta förslag. Han frågade också den gamle Maxi-seglaren, modellbåt- och modellfyrbyggaren Sune Danielsson, också han med gediget förflutet i databranschen, om han var intresserad. Han tyckte också att detta var ett tillfälle som man inte får missa. Sune, ibland kallad Trisse av skämtsamma kamrater, är numera en pigg pensionär sedan drygt tio år, själv är jag bara avtalspensionär med några år kvar till sextiofem. Tillsammans har vi på 70- och 80-talen kört ett antal 24-timmars seglingar i Kryssarklubbens regi, där det gäller att segla så många Nm som möjligt på ett dygn. Många kyliga vårseglingar och ljumma men mörka höstseglingar har det blivit. Tillsammans har vi en ganska gedigen seglingsvana så det borde inte vara något problem för oss tre att ta segelbåten ner till Göteborg. Thomas med familj gjorde denna resa tur- och retur samma år som jag. Sune har tidigare åkt delar av Göta kanal med större passagerarbåtar. Dessutom har han med bil besökt flera av dom bekanta orter som kanalen passerar igenom. Men han hade aldrig åkt kanalen med fritidsbåt. Ytterligare en aktivitet för Sune att pricka av i sin dignande upplevelsekalender. Fördelning av besättningens arbetsuppgifter ombord blev ungefärligen följande. Thomas var naturligtvis självskriven som skeppare, kapten, 1:e styrman, navigatör och signalist. Han tog också titeln 1:e diskare. Han vårdade också sin iphone med varsam hand. Sune blev 1:e segelmästare (skot och fall), 1:e slusstampkastare, 2:e slusskantsklättrare, 2:e kock, 2:e diskare och 3:e styrman. Själv ville han bara kalla sig passagerare eller möjligen barlast. Men detta kunde inte Thomas och jag hålla med om. Jag blev 1:e kock, 1:e slusskantsklättrare, 1:e loggboksförare, 2:e styrman, 2:e segelmästare och 3:e diskare. Jag har en mobil modell äldre som man varken kan skicka MMS eller ta kort med, så den var inte mycket att vårda. 5

6 Båten som bär namnet Cloudwalker, ett lite udda namn på en båt kanske, är en ganska traditionell familjesegelbåt, 9 meter lång och 3,2 meter bred med rattstyrning och rullfock. Förruff med två bäddar, liten garderob och toalett med tvättställ. Salong med uppfällbart bord och en koj på var sida. Navigationsbord och liten köksavdelning med två gasollågor och ugn, diskho med varmt och kallt färskvatten, sjövatten och ett 12 volts kylskåp. Stickkoj under ena toften i sittbrunnen. Lite smal sittbrunn men breda skarndäck. Motorn är en bränslesnål Penta MD7 diesel på 17Hk. GPS navigator, ekolod, traditionella sjökort och VHF-radio ingår i utrustningen. Möjlighet finns också att koppla in landström så man har tillgång till 220V. Thomas valde stickkojen bakom navigationsbordet. Sune, som varken skulle bli van eller vän med rattstyrningen, valde förruffen och jag tog styrbords koj i salongen. Förberedelse av färdväg och färdkost Avresa från Trälhavets Båt Klubb i Åkersberga, där båten legat och vilat några veckor, bestämdes till torsdag 26:e augusti. Thomas var ledig halva torsdagen, fredag och veckan därpå. Söndag kväll 5:e september var satt som deadline för hemresa med X2000-tåg. Thomas hade ju tid att passa och skulle infinna sig på sitt arbete måndag morgon. Tågbiljetter till specialbilligt pris köptes till kvällståget från Göteborg söndag kväll. En hundring extra per biljett kostade det för att få ombokningsbara biljetter. Man vet ju inte vad som kan dyka upp i form av väder, vind och väldiga vågor, så det vore ju bra att kunna vara lite flexibel beträffande datum och tid för hemresan. I värsta fall måste Thomas skjuta på arbetsstarten. Båtägaren Håkan med fru Linda skulle på söndagen möta oss i gästhamnen Lilla Bommen i Göteborgs centrum och hamn. Det skulle visa sig att mötesplatsen inte blev den vi sagt utan vi fick åka några Nm längre ut från hamnen, till GKSS i Långedrag, där båten skulle vila en vecka efter den långa kanalresan. Helgen därpå skulle båtägarparet segla ner båten från Göteborg till hemmahamnen i Helsingborg. Under lågsäsong kan man inte själv styra sin tid på Göta kanal. Man är tvungen att följa en viss tidplan för slussningar och broöppningar. Anledningen är förstås att Göta kanalbolaget inte har full personalstyrka på för- och eftersäsong. Ett par slussvakter följer med under ett antal slussar och broar, sedan lämnar dom över till nästa par, osv. Det blir alltså lite av konvojåkning över det hela. Det blir då ofta så att man slussar ihop med samma båtar. Man måste också anmäla till kanalbolaget vilken dag man tänker gå in i kanalen. För kanalstart i Mem på eftersäsong kan man välja på tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag. Kanalsträckan Mem-Sjötorp med sjöarna Asplången, Roxen, Boren, Vättern och Viken ska köras på fem dagar. Man kan stanna några dagar och haka på nästa kanalgäng som kommer efter. Men för vår del hade vi tyvärr inte tid med extra sightseeing. 6

7 Måndag morgon var ju enligt kanalbolagets färdplan given som start på kanalresan. Given var också fredag eftermiddag i Sjötorp. Det som kändes lite osäkert var natthamnarna några dagar. Skulle vi komma till Dragets kanal första fredagen? Skulle vi hinna ut till Spiken på Kållandsö i Vänern nästkommande fredag? Skulle vi hinna med den längsta sträckan på resan, Spiken-Lilla Edet, näst sista dagen? Tidplanen, som vi faktiskt följde till punkt och pricka, blev följande. 26/8 torsdag Åkersberga-Ägnö i Ingaröfjärden 23 Nm 27/8 fredag Ägnö-Ingaröfjärden-Mysingen-Dragets kanal 36 Nm 28/8 lördag Draget-Krabbfjärden-Oxelösund 27 Nm 29/8 söndag Oxelösund-Bråviken-Slätbaken-Mem 32 Nm 30/8 måndag Mem-Söderköping-Roxen-Bergs slusstrappa 30 Nm 31/8 tisdag Berg-Boren-Borenshults slusstrappa 18 Nm 1/9 onsdag Borenshult-Motala-Vättern-Karlsborg-Forsvik 23 Nm 2/9 torsdag Forsvik-Viken-Töreboda 21 Nm 3/9 fredag Töreboda-Sjötorp-Vänern-Spiken 42 Nm 4/9 lördag Spiken-Vänern-Vänersborg-Trollhättan-Lilla Edet 49 Nm 5/9 söndag Lilla Edet-Kungälv-Göteborg-Långedrag 28 Nm Totalt cirka 330 Nm eller 550 km. Thomas hade inga speciella önskemål eller synpunkter på mat och dryck. Han sa att han var allätare och åt allt utom stekt salt sill. Ja, det är väl inte så många som äter denna klassiska husmansrätt nuförtiden gissar jag. Sune och jag fick alltså fria händer och gjorde upp en ungefärlig meny för dom fem första dagarna. Därefter skulle vi komplettera kylskåpet där det var lämpligt. Man passerar ju ett antal orter under resan så det är inga problem att hitta provianteringsställen. Vi skissade på en första shoppingrunda under lunchstoppet i Söderköping. Traditionell frukost med te och smörgås där pålägg fick bli rökt skinka, rökt korv, ost, leverpastej och paprika samt ett glas apelsinjuice, en inte alltför knepig lunch samt tvårätters middagar var planeringen. Målsättningen var att vi skulle få en hygglig meny med god mat, drink och dryck. En begränsande faktor är ju det faktum att en familjeseglare i vår storlek inte har dom köksresurser som finns hemmavid. Men med dom förutsättningar som gällde, lyckades vi ganska bra. Vi fick ihop en ganska varierad och mycket god kost första delen på resan. Kanske var det lite snålt på grönsaksavdelningen, det tyckte nog i alla fall Thomas tror jag. Men vi hade ju i alla fall lime och citron utifall vi kanske skulle få oss en Gin och Tonic eller två. Italiensk antipasti med skinka, korvar och ostar, rökt lax, skagenröra, fläskfilè, stockholmare, grön sparris, rökt sik och röding, färskpotatis, räkor, rökt hjortstek, rostasfilé till biff Rydberg och soldatens ärtsoppa var en del av det som inhandlades. På den flytande sidan hade vi försett oss med passande drycker, öl, rött och vitt vin samt punsch. Det fanns också två sorters whisky och Gordons gin. Sune hade dessutom smugit med en viss herr Andersson, OP alltså, att intagas tillsammas med herr Rydberg. Vi försökte hålla samma standard resan igenom och lyckades väl ganska bra, även om det blev repriser några gånger. T ex ägg- och ansjovissmörgås och kantarellsoppa, men det fick vi faktiskt stå ut med. Komplett meny finns längst bak. 7

8 Torsdag 26/8 Så var det då dags. Sune och jag handlar dom sista färskvarorna och åker ner till TBK där båten ligger. Vi lastar vår packning. Sune som bor i närheten av båtklubben åker hem med bilen och tar sig en tjugo minuters promenad tillbaka. Jag stannar ombord för att ta stuva undan det vi lastat på fördäck. Thomas som har båtplats ca två Nm från TBK skulle hämtas vid ett-tiden. Vi kastar loss och puttrar ut ur Tunaviken. Mörka moln där åskan slog gjorde att vi trodde det kanske skulle bli regn, men vädertjänsten hade utlovat uppehåll. Som så många gånger tidigare denna sommar hade dom fel. Det var bara att dra på sig regnvänlig klädsel och stövlar. En halvtimme försenade kommer vi fram till mötesbryggan i hällande regn. Thomas sitter på en bänk på bryggan med packningen tillfälligt täckt av en extra regnjacka. Förseningen var meddelad via mobil så han hade väl förhoppningsvis inte setat där alltför länge. Thomas äntrar båten och vi påbörjar vår elva dagars färd mot Göteborg. Vi passerar Vaxholm och fortsätter in mot Skurusundet. Vi ringer våra kamrater Monika och Håkan, även dom f.d. datakollegor, som bor högt upp vid sundet på Nackasidan, ovanför småöarna Sverige och Danmark, med utsikt över inloppet till Stockholm. Strax därpå ser vi dom på altanen och vi vinkar till varandra. Fortsatt mörka moln och regnskurar. Vi puttrar vidare genom Lännerstasundet där min svåger Björn med fru Ylva har sin båt liggande. En Brofjord 36, dubbelmastad motorseglare, med vilken jag nitton år tidigare gjort samma tripp som vi nu ska göra. Genom det smala Baggenssstäket med alla fina båtar och hus. Vidare över Baggens-fjärden med Saltsjöbaden i bakgrunden, ner mot Ägnö i Ingaröfjärden. Kvart i sex lägger vi till i den mycket välbesökta naturhamnen Handfatet på Ägnö. I viken finns en scoutstuga där Ägnö Sjöscoutkår i Nykterhetsrörelsens Scoutförbund bland annat bedriver årliga seglarläger. Av någon anledning så platsar vi inte i denna rörelse. Det måste ha med åldern att göra. Vi tar en öl i duggregnet och börjar förbereda middag. Jag kastar i badtermometern och ser att det är 17 grader i vattnet, en temperatur som Sune vanligtvis anser vara väldigt badvänlig. Dock, inget bad idag. Själv menar jag att är lagom. Dagens middag är italiensk Antipasti kompletterad med mozzarella- och tomatsallad toppad med vinägrette och rostade pinjenötter samt Taleggio och Gorgonzola. Det är svag vind ute på Ingaröfjärden och det har nästan slutat regna, men i stället dyker det upp miljontals minimyggor. Det har förmodligen inte varit några turister på Ägnö på sensommaren, och nu såg dom chansen att få sig sommarens sista skapliga skrovmål. Vi ignorerade dom ilsket irriterande insekterna och angrep vår Antipasti. Första dagen avklarad. Vi hoppades på lite bättre väder, helmulet och regn är inte roligt, speciellt inte på en segelbåt. 8

9 Fredag 27/8 Upp klockan sju, skapligt väder och lagom vind. Det kommer att bli liknande morgontider under hela resan. Dels beroende på att vår tidplan inte tål turistliknade utsvävningar, dels att vi har slusstider på morgonen att passa, mestadels klockan nio. Jag som är van att för det mesta ligga och dra mig till runt halv nio, nio. Lika bra att försöka vänja sig innan själva kanalresan och slussningarna påbörjas. Frukost vid halv åtta med te, smörgås, rökt skinka, rökt korv, paprika och juice. Thomas, som äter lite nyttigare än både Sune och mig, hoppar över smör och föredrar mörkt och grovt bröd, t ex Lingongrova och grönt te. Jag hade missat att köpa denna hälsosamma tesort så fick senare komplettera förrådet av te i Söderköping. Morgonmålet var planerat att se ut på detta sätt resan igenom, och det följde vi ganska väl. Vi lämnar Ägnö halv nio och sätter segel ute på Ingaröfjärden med sikte på natthamn någonstans i Nynäshamnstrakten. Vi seglar Ingaröfjärden sydost mot Nämdö- och Jungfrufjärdarna. Tar leden innanför Edesön alldeles förbi Smådalarö. Vi passerar Dalarö med sina lyxvillor runt klockan elva och Dalarö Skans en stund senare. Vi tar lunch under gång mitt på dagen på norra Mysingen. Det blir smörgås med skagenröra och rökt lax. Vi har växlande molnighet och lätt vind, farten ligger runt 4-5 knop. Vi passerar Muskö och Älvsnabben med dess monument. På babordssidan har vi Utö, Rånö och Ålö. Nynäshamn passeras runt tre. Vi fortsätter en bit till, med sikte på att göra kväll efter Dragets kanal som går mellan ön Järflotta söder om Nynäshamn och fastlandet. Vi går igenom den mycket smala kanalen halv fem och lägger till en halvtimme senare. I fortsättningen blir det inga naturhamnar. En öl passar bra efter dagens seglats i bra väder och gynnsam vind. Segling en hel dag, motorn var igång endast genom kanalen. Här var det återigen mygg. Lika små som på Ägnö men långt ifrån lika många. Middag ett par timmar senare. Laxrullar med Wasabispetsad Philadelphiaost till förrätt och Fläskfilé i ost- och senapssås med ris till huvudrätt. Vår planerade meny bjöd på en-rätters enklare luncher och två-rätters middagar. Även denna matmodell följde vi väldigt väl. 9

10 Lördag 28/8 Upp halv åtta. Vi äter frukost under klarblå himmel. Fint väder skulle följa oss resten av dagen. Runt nio sätter vi kurs mot Oxelösund som är planerad kvällshamn. Vi lämnar Dragets kanal och sätter segel i svag till måttlig vind. Efter första dagens regn har vi nu haft tur med vädret. Vi seglar västsydväst för att gå in genom Sävsundet en bit utanför Studsvik och fortsätta fritidsleden nordväst om Ringsön. Lunch på Krabbfjärden söder om Askö. Sune steker upp Stockholmare som vi äter med potatissallad. Det händer inte särskilt mycket, vi tuffar på i 4-5 knop. Thomas och jag turas om att ratta båten. Vi har fortfarande svag till måttlig vind, bidevind från nordväst. Vädertjänsten talade tidigare om nordostlig vind, fel igen alltså. Men det går bra, ingen kryss i alla fall. Klockan ett tycker vi att vinden har blivit för svag. Vi gör inte mer än ett par knop. Vi tar ner storseglet, rullar in focken och startar motorn. Vi har fint väder och följer den trevliga och lite knixiga fritidsleden ner mot Oxelösund dit vi anländer klockan fem. En ganska stor gästhamn med en båtklubb precis innanför hamnen. Vi tar en av dom många lediga bojarna och förtöjer i en brygga med aktern mot solen alldeles vid servicebyggnaden. Vi klämmer dagens tilläggningsöl i strålande sol som värmer skönt. Dock skymtar vi mörka moln som ser ut att kunna innehålla regn och som blåser i riktning mot oss. Kanske blir det ingen sol över middagsbordet som vi ett tag trodde. Idag blir det varmrökt fisk och vitt vin. Sune och jag sätter igång med att rensa sik och röding, ben vill vi inte ha på middagstallriken. Thomas går till hamnkontoret, betalar hamnavgiften och kopplar in oss på elnätet. När fisken är rensad och provsmakad rör jag ihop en senapssås baserad på creme fraiche, majonnäs och dijonsenap. Efter tilläggningsöl, fiskrensning och såstillverkning är det duschdags innan det är middagsdags. Vi äter middag i sittbrunnen trots att solen försvunnit och det blivit kyligare. Men inte en enda mygga. Som förrätt blir det grön sparris lindad i prosciutto med vinägrette och rostade pinjenötter. Som kall varmrätt har vi alltså rökt sik och röding med senapssås och en citronklyfta samt kokt färskpotatis. Tja, det blev rätt gott tyckte vi alla tre. I gästhamnen fanns också utländska gäster trots att det är sent på säsongen. Vi såg en tysk och två engelska båtar. Sune och jag tar en promenad runt parken vid gästhamnen. Strax efter vi nattat oss börjar det regna. Vi hoppades att det skulle dra bort till morgondagen då Bråviken ska korsas för att nå Mem där Göta kanal börjar, eller slutar om man så vill. Det fortsätter att regna till och från hela natten. 10

11 Söndag 29/8 Mobilen piper halv åtta. Dags att plocka i ordning min koj före frukost. Gemensamt iordningställande av morgonmålet. Det har regnat till och från hela natten, och det fortsätter att strila lätt. Lite kyligt är det också. Det märks att hösten är på gång. Efter frukost plockar vi ihop, tar in sladden för landström, fiskar upp fendrarna och tar oss ut från gästbryggan. Vi lämnar Oxelösund kvart över nio för fartfylld färd över Bråviken ner mot Mem. Vi kör för fulla segel med lite lätt regn till och från. Strax efter elva har vi gått över Bråviken och vi närmar oss Arkösund. Det har blivit bättre väder, regnet har upphört och vi glider fram i en vind på 4-5 m/sek. Vi letar efter en lämplig lunchvik runt Arkösund, men det är näst intill omöjligt att hitta ett bra ställe. Hus och båtar på varenda kvadratmeter. Vi startar motorn och kör tillbaka ½ Nm och går in i en glesbebyggd vik på Arkö. Vi kör smörgåslunch igen. Denna gång blir det lingongrova med rökt lax och handskalade räkor, toppat med en majonnäskringla. Lunchstoppet varar ca en halvtimme, och vi drar vidare kvart över ett. Över Svanfjärden, Lönshuvudfjärden, Trännöfjärden, Skansfjärden och Merumsfjärden in mot Slätbaken som är sista östersjövik innan Göta kanal. Många fjärdar är det men dom är ganska små. Halv fyra är vinden verkligen väck och vi väcker herr Diesel igen. Halv fem passerar vi Stegeborg med sin linfärja och går in i Slätbaken, sista biten innan Mem. Efter ganska trista dryga 5 Nm är vi framme i Mem kvart i sex. Enligt kanalbolagets plan ska vi natta utanför slussen för att gå in i kanalen med första slussning klockan nio i morgon bitti. Vi börjar direkt förbereda middag. Vi pratar om att vi måste notera dom incidenter som förmodligen kommer att dyka upp i slussarna, dvs andras misstag. Vi ska väl inte göra några med så båt- och slussvan besättning. Thomas vårdar sin iphone och Sune handslår en trea vispgrädde. Jag skalar kokt potatis, skär upp gul lök och putsar rostasfilén. Vi har för avsikt att ta fram slusstampar och gå igenom slussteknik med Sune efter middagen. Han verkar lite nervös inför slussdebuten i morgon, visphanden darrar betänkligt, blicken irrar ivrigt över båtar, besättningar och slussport. Thomas och jag, slussvana sedan tidigare, sitter lugna. Halv sju är grädden vispad och ingredienserna till vår middag är nästan klara. Då händer något oväntat. Besättningarna på några båtar börjar göra loss sina kvällsförtöjningar. Vad är på gång? Ska vi slussa redan nu eller? En slussvakt dyker upp och meddelar att han öppnar slussen redan i kväll. Dom som så önskar kan påbörja kanalresan och förtöja i lagunen ovanför slussen. Vår skeppare bestämmer snabbt att slussning går före middag. Oj-oj-oj, kvällsschemat spräckt. Avbrott i bestyren, fram med tampar, knopa fast en grov planka utanpå fendrarna på styrbords sida. Arbetsfördelning vid slussningen, snabbkurs till Sune som ser ännu mer nervös ut. Det är fyra båtar före oss, fler går inte in i slussen. Vi går in i slussgrupp nummer två ihop med en norsk båt om jag inte minns fel. Jag går upp på slusskanten för att sköta tamparna i land, Thomas och Sune ombord kör in båten i slussen. Vi har i hastigheten missat att ta på flytvästarna, inte bra, dom gör ju ingen nytta nere i båten om man skulle ramla ner i det brusande slussvattnet. I fortsättningen hade vi dom på när vi slussade. 11

12 Thomas kastar upp en aktertamp som jag lägger runt ringen på kajen. Sune, som jag för tillfället inte har i synfältet, står beredd att kasta upp förtampen. I stundens allvar och av spänning och nervositet verkar det som om han trasslat in fötterna i förtampen som han nu kastat upp, snubblar och ramlar baklänges. Han menade senare att han bara lutade sig bakåt lite fint, men det var väl så att Sune helt enkelt slog på arslet på fördäck. Åskådarna vid slusskanten tittar förnöjt på. Jag tycker mig skymta ett och annat leende. En båtägare på slusskanten frågar lite diplomatiskt om det gick bra. Tyvärr, det tycker nog inte Sune förstås, får jag ingen bild på detta. Vi som pratade om andras incidenter. Den första vi fick uppleva var vår egen, aj-aj-aj. Thomas och Sune håller tamparna sträckta för att hålla båten in mot slussens sida. Förtampen går via ett så kallat brytblock i fören bakåt till en skotvinsch. En man kan alltså hålla båten från sittbrunnen. En modell som vi använde i alla uppåtslussar. Klockan åtta är den första slussen avklarad utan ytterligare incidenter och vi fortsätter middagsbestyren. Det vankas sen middag idag. Vi äter i sittbrunnen i halvmörkret. Förrätt blir rökta hjortsteksskivor med pepparrotsgrädde. Sune som menar att Winborgs pepparrotsvisp är fullt godkänd, gärna med ett bäst-före-datum som passerat för länge sedan, erkänner att pepparrotsgrädde på nyslagen vispgrädde och nyriven färsk pepparrot faktiskt är godare. Varmrätt är Biff Rydberg med Dijonsenap och äggula. Till detta tar vi varsin, eller två kanske det var, OP och en öl. Vi avslutar med Irish coffee. En måltid som vi efter slussdebuten verkligen var väldigt väl värda. Nattdags vid halv elva, då lyser hela ruffen upp som mitt på dagen. Det är passagerarbåt Wilhelm Tham som siktas med sina superstarka strålkastare. Den är på väg norrut och ska ta sin sista sluss på väg mot Stockholm. Vi går upp för att få en närmare blick på fartyget. Passagerarbåtarna som är byggda efter måtten på slussarna ryms precis i slusskammaren. Rätt många turister, både utländska och svenska, trots den sena säsongen. Det blir sovdags en timme senare. 12

13 Måndag 30/8 Väckning och frukost som tidigare dagar och första sluss avklarad redan igår. Det är mulet och lite kyligt, men inget regn och det är vi tacksamma för. Vi avgår från Mem vid nio-tiden och påbörjar resan på östgötadelen av Göta kanal. Enligt plan ska det vara lunchstopp två timmar i Söderköping, där vi planerar proviantering och lunch. Vi puttrar i 4-5 knop i det gråbruna vattnet och lämnar Mem. Tegelbrukets sluss och Söderköpings sluss och bro klaras galant och vi lägger till i Söderköping tjugo över tio. Nu meddelar en av slussvakterna att avgång sker om en halvtimme, inte två timmars stopp som var angivet i resplanen. I efterhand visade det sig att det var bra, vi kom sent fram till natthamnen vid Berg ändå. Sune och jag stack upp till torget för att komplettera matförrådet. Thomas höll ställningarna i båten. Grönt te och mörk choklad var beställt av skepparen. Finns det 99%-ig Lindt, så köp det sa Thomas. Men choklad med så hög kakaoprocent verkar inte vara så gångbar i en vanlig ICA-affär i Söderköping så han fick nöja sig med 86%-ig. Vi lämnar Söderköping bakom oss klockan elva och har klarat av ytterligare fyra enkelslussar vid ett-tiden. Vi slussar tillsammans med en lite lätt dieseldoftande plåtbåt, Gubben, med en minst sagt pratglad göteborgare som skeppare. Vi kör samma slussningsmodell som vid Mem. Jag är kajklättrare, Sune förtampsgast utan bakdelsmöte med fördäck och Thomas drar i tåtarna från sittbrunn. Allt fungerar väldigt bra. En timme senare har vi klarat av två dubbelslussar vid Carlsborg och vi närmar oss den lilla sjön Asplången. Nu får vi tid för en sen lunch. Det blir ägg- och ansjovissmörgås och en öl under gång. Ett par slussar till och vi är framme i Norsholm strax före fem. En sluss och järnvägsbron återstår innan vi ska gå ut på Roxen. I Norsholm får vi vänta på att tågklareraren ska leverera ett broöppningsbesked. Två minuter över sex blir beskedet. Det dröjer ett tag till, men sedan kan vi lämna Norsholm. Nu återstår 15 dryga Nm innan vi når Berg. Vi tar även middag under gång. Det blir en förenklad meny denna dag. Ärtsoppa med senap, mejram och ostsmörgås helt enkelt. Vi avstår het punsch, tänkt som extra tillbehör. Nu upptäcker jag att färskvattnet tagit slut. Vi borde alltså tankat vatten i Söderköping. Dessvärre ser det ut som om gästhamnen i Roxen innan Carl Johans slusstrappa i Berg, inte har tillgång till färskvatten. Vi når Berg halv nio, en kvart tidigare än beräknat. Herr Diesel har gjort ett gott jobb över Roxen. Vi lägger till vid kajen som passagerarbåtarna Diana och Juno använder. Dags för dagens dusch vid sidan av slusstrappan som består av sju slusskammare. Vi tar lite ost och vin som avslutning på dagen. Färskvatten finns i lagunen ovanför slussarna, så det fixar vi i morgon. För frukostbruk hämtar Thomas en kastrull med vatten ur kranen på toaletten som finns en bit från båten. Dagen bjöd på skapligt väder, ganska varmt på eftermiddagen och kvällen. 13

14 Tisdag 31/8 Revelj och frukost som vanligt mellan halv åtta och halv nio. En lite kall eftersommarmorgon med växlande molnighet. Klockan nio är det dags att börja dagens arbete. Carl Johans slusstrappa i Berg består av sju slusskammare som tar över en timme att komma igenom. Vi går i första slussomgång ihop med en Grand Banks 36 Classic som heter Balooba, plåtbåten Gubben och en mindre seglare med lite ovan besättning som det verkar. Den var på väg till Jönköping fick vi höra senare. Förtampsgasten på seglaren har fullt upp med att hålla ordning på förtamp och cigarett. Både Sune och jag är på land, Thomas sköter slusstamparna från sittbrunnen. Det gäller att hålla både akter- och förtamp sträckta för att hålla båten mot sidan av slussen. Båten får inte svänga och slänga fram och tillbaka. Balooba går först och tar styrbords sida med Gubben som tvåa på samma sida. Vi går in på babords sida bredvid Balooba med seglaren bakom oss. Så skulle det komma att se ut ända fram till Sjötorp, bortsett från seglaren som avvek i Motala och vek av mot Jönköping. Balooba är en riktig pärla, mycket välskött utan en enda smutsfläck. Linor hänger i perfekt ordning på ett lejdarräcke. Frun i båten städar akterdäck med en diskborste för att få bort minsta lilla skräp. Detta föranleder göteborgaren i Gubben att fälla en lite gubbig kommentar till skepparen, jag kommer inte ihåg dom exakta orden, men någonting i stilen Du har ordentlig ordning på henne, nu håller hon på att diska båten också. Balooba är joysticks-styrd, även från övre däck, utrustad med dubbla dieselmotorer, bogpropeller, salonger, två toaletter, dusch, mikro, välfyllt barskåp, etc, etc. Vid en av slussarna sitter den gästande Balooba-gasten på fördäck för att studera vattenbruset när slussluckorna öppnas och vattnet släpps på. Nu blev det vid ett tillfälle lite mer än brus. Av någon orsak så forsar vattnet rakt upp på fördäck och halvt om halvt dränker den intet ont anande gasten på Balooba. Hallå ba ropar den dyngsura däcksarbetaren som snabbt försvinner ner i en av salongerna för att byta kläder. Halv tolv har vi klarat av Carl Johan trappan, tankat vatten, Oscars och Bergs dubbelslussar. Halv ett har vi avverkat ytterligare två dubbelslussar. Dags för oss att äta lunch, även denna dag under gång. Det blir prosciuttofylld tortellini med tomatsås och riven parmesan. Till detta tar vi ett glas rött vin. Vi tuffar på genom östgötalandskapet i strålande väder. Mer och mer sol och faktiskt riktigt varmt. Vi kommer fram till Borensberg med det berömda Göta Hotell alldeles vid kanalen. Hotellet är ju välkänt bland annat från den första Göta kanal filmen. Vi går igenom den handvevade slussen, en av två på Göta kanal, innan det blir lite paus för att invänta slusspersonal som ska öppna ett par broar. Sune och Thomas handlar diesel i macken 300 meter från kajen där vi ligger, reservdunkarna måste fyllas på. När dom kommer tillbaka är det dags för kaffe/te och ett par kardemummagifflar. Båtägare Håkans syster Gudrun boende i Borensberg skulle komma och hälsa på vid kajen var det tänkt. Men det blev något missförstånd i kommunikationen så hon dök inte upp. Halv fem lämnar vi Borensberg och tar oss ut på den 6 Nm långa sjön Boren. Siktet är Borenshult med sin slusstrappa på fem slussar där vi ska börja morgondagen. Vi lägger till nedanför slusstrappan kvart i fem och kopplar in landströmmen. 14

15 Vem dyker då upp, om inte Gudrun. Hon kom för sent till ner till kajen i Borensberg men fick av göteborgaren i Gubben höra att tre män i en båt hade fortsatt mot Borenshult. Gudrun tog bilen, rundade Boren och hittade oss på kajen nedanför slusstrappan. Vi blev bjudna på kladdkaka och kaffe. Halva kakan blev dessutom kvar som vi fick behålla. Snabbt kom jag på att vi kör en tre-rätters en dag med kladdkaka och punschgrädde som dessert. Dessutom fick vi en liten påse med färska nyplockade kantareller. Thomas som vanligtvis är en hävert på iphone får problem, jag tror det har med Internetuppkopplingen att göra, och anropar telefonsupport i form av sin dotter Lotta som lekande lätt löser pappas problem. Vi börjar förbereda middagen vid sju-tiden. Som förrätt har vi lantpaté med små gröna goda gurkor, och fin färsk fisk som varmrätt. Smörstekt laxfjäril med limespetsad romsås, broccoli och kokt potatis. Vi äter i sittbrunnen i halvmulet väder och ser bokstavligen fram emot Borenshults slusstrappa, trettio meter ifrån oss, där vi ska starta i morgon bitti. Små fina duggregnsdroppar börjar dala från himlen, men vi har i alla fall hunnit ätit färdigt. Förste diskmästare kör igång med att städa upp efter middagen. Sköljbalja får bli en liten hink som tas ner i ruffen och ställs på durken alldeles nedanför rufftrappan. När jag ska ner i ruffen har jag naturligtvis glömt bort att jag strax innan ställt en halvfull hink med vatten där nere, och kliver med vänsterfoten rakt ner i sköljvattnet. Den välter inte men det blir ändå blött på durken. Nåja, det torkar så småningom. Sjövattenpumpen som tidigare under dagen, eller var det dagen innan, hade slutat pumpa, fungerade plötsligt igen, utan att vi gjort någonting. Glappkontakt någonstans kanske? Vi tar en liten kvällswhisky med några jordnötter och lite dösnack. I detta nu duggar det nästan inte ett dugg. Däremot dyker det upp minimyggor igen, vi som varit förskonade från dessa varelser dom senaste dagarna. Jag går ner i ruffen för att på Thomas medhavda sjökorts-laptop försöka få till en trådlös Internet-uppkoppling via Sunes bredbands-dongel som tidigare var installerad. PCn är minst sagt omodern med alldeles för lite RAM-minne och för svag processor för att köra Windows XP och ladda upp bilder via Internet. Det går väldigt långsamt men vi lyckas i alla fall få iväg några mail med bilder. För att enbart ta emot GPS-signaler och uppträda som sjökortsplotter är den fullt tillräcklig. Vi hade tidigare upplevt att PCn fick tuppjuck när den kördes på 12 volts ström konverterad till 220 volt. Markören levde sitt eget liv och det var helt omöjligt att göra något överhuvudtaget på den. Men så snart man kopplat in landström i båten och körde den direkt på 220 volt blev den snäll och fin igen. Det måste vara något elektroniskt. 15

16 Onsdag 1/9 Morgonbestyren är tidigarelagda en halvtimme. Vi ska påbörja slussning redan halv nio. Den nästa längsta slusstrappan klaras av utan problem eller incidenter. Vi har endast två Nm fram till Motala där vi ska gå på lunchlokal samt handla bröd och mat. När vi kommer upp och vi passerar den sjätte och sista slussporten i Borenshult gör Balooba en piruett och går tillbaka mot kajen där toalett och duschavdelning är placerad. Jag förstod inte vad som hände men enligt rykten så fanns det en kvarglömd besättningsmedlem på toa som man nu hämtade upp. Det var väl i så fall Baloobas kajklättrarkvinna som passade på tillfället att lätta på trycket. Om detta är sant eller inte får vi kanske aldrig veta. Vi har fyra broar som ska passeras, plus en sluss med bro precis innan Motala. Det blir lite väntan på några ställen för att samla ihop oss så det blir så korta broöppningar som möjligt. Strax innan Motala sluss möter vi Kung Sverker, en mindre passagerarbåt som gör turer på Göta kanal och kvällskryssningar på Vättern med musikunderhållning. Vi trängs vid väntebryggan i den smala kanalen med en tysk seglare låringsvis om vår båt och en norsk seglare midskepps. Dom ligger för långt ut i kanalen för att Sverker ska få ordentlig plats, så det blir lite stök och stöj för att tränga ihop oss närmare bryggan. Men det går bra och Sverker kan sakta passera vår konvoj och fortsätta österut. Tjugo över elva har vi lagt till vid en Y-bom i gästhamnen i Motala. En bra och praktisk hamn med ordentliga servicebyggnader och restauranger. Här ligger också Göta kanalbolagets huvudkontor. Som dekoration finns en vevaxel från ett större fartyg uppställd. Vi passar på att slänga sopar och tomburkar när vi går upp till centrum för att äta lunch. Gästhamnen har också en webbkamera som precis pekar på den brygga där vi lade till. Se sidan 3 för Internet-länk. Strax före centrumtorget hittar vi en italiensk restaurang där vi går in. Schangtile Sune har lovat att bjuda på lunch idag, det tackar vi för. Thomas som har lidit lite brist på grönsaker på resan, beställer en räksallad med massvis av nyttigt grönt. Sune och jag tar pasta med kantareller och fläskfilé utan nyttigt grönt. Vi avnjuter maten i solen på restaurangens uteavdelning. Det är varmt och soligt idag också. Vi enas om att vi trots lite regn har haft verklig tur med vädret. Efter lunch fortsätter vi upp till centrum. Vi strosar runt lite på torget, handlar det vi ska, tar en glass i värmen och Sune handlar nygräddade munkar som vi ska ha till tre-kaffet. Vi lämnar torget och går ner till båten. Jag passar på att ta en dusch en trappa upp i den närmaste servicebyggnaden. Visa av tidigare vattenbrist så fyller under tiden Sune och Thomas vattentanken. Vi lämnar Motala kvart i två för att korsa Vättern, ca 18 Nm, och vara framme i Karlsborg senast klockan sex då bron ska öppnas. Sedan återstår en timmes färd mot Forsvik där vi ska göra kväll. 16

17 Vi har ganska god vind så det blir segel över Vättern. Vi får en kort regnskur på vägen. Innan vi kommer fram till väntebryggan i Karlsborg är det en liten krok som vi måste igenom. Thomas som väl är den enda riktigt genuina seglaren på båten siktar på att segla ända fram till bryggan. Det betyder att vi får pina seglen i svag bidevind för att nå fram. Vi ska inte göra slag och inte starta motorn. Sune och jag har väl inte riktigt samma sinnelag som vår skeppare och är tveksamma. Är det inte lika bra att ta ner seglen innan vi kommer fram och ta motorn sista biten. Men Thomas är envis, det ska gå. Sakta närmar vi oss bryggan där vår slussföljeslagare norrmannen sitter i sin båt. Strax innan bryggan beordrar Thomas ner med seglen för att fint glida in mot bryggan. Men han har i den svaga motvinden gjort en felbedömning. Vi har inte tillräcklig fart för att nå fram, det fattas tre fyra meter. Jag kommer osökt att tänka på filmen Att angöra en brygga, där Hatte Furuhagen vill köra motor sista biten till bryggan men kapten Lars Ekborg är lika envis som Thomas. Nej, inte motorn, det här är ju en segelbåt. Men så gick det som det gick i filmen. Norrmannen som tittat på, kommer snabbt ilande, Thomas kastar över en lina och vi blir indragna in till bryggan. Men vi startade ju i alla fall inte motorn. Klockan är strax före halv sex så vi är ute i god tid. Vi hinner knappt säga tack till norrmannen, Karlsborgsbron öppnas en halvtimme för tidigt och vi sticker direkt. Inga mer slussar eller broar denna dag. Vi påbörjar västgötadelen av Göta kanal och en timme senare är vi framme i Forsvik och lägger till vid gästbryggan 300 meter innan den sista uppåtslussen. Var är Erik Nordvall undrar Sune, det måste vi ta reda på. Jag som inte förstår vad han menar, frågar, vilken Erik är det? Någon berömd person med anknytning till Forsvik eller till Göta kanal kanske. Nej, det är naturligtvis hjulångaren Eric Nordevall II, ett replik-bygge från 1837 med världsunik ångteknik. Efter en promenad runt området kan Sune meddela att E.N. ligger inplastad. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Den som är intresserad av den gamla hjulångaren kan läsa om denna på webben. Se sidan 3 för Internet-länkar. Forsvik med sjön Viken är högsta punkt på Göta kanal. Där finns den frireligiösa familjen Kindbom som i många år mött varenda kanalbåt med sång och blommor. På helger under högsäsong möts även fritidsbåtar av den skönsjungande sakrala sångarskaran. Jag och mina medresenärer 1991 fick se Kindbomklanen när vi då åkte Göta kanal och passerade Forsvik en söndag, men en onsdag kväll eller torsdag morgon är dom säkert inte på plats. Middag denna dag blir kantarellsoppa toppad med smörstekta färska kantareller, dom som vi tidigare fick av Gudrun i Borenshult. Huvudrätt är Etiopisk currykyckling-gryta á la Sune med ris. Tillbehör är kokosflingor, jordnötter, purjolök och banan. Dagen bjöd på växlande väder med sol i Motala, mörka moln över staden när vi kommit en bit ut på Vättern, regnskur och nu på kvällen molnfritt och vindstilla med många minimyggor. 17

18 Torsdag 2/9 Morgonbestyr som vanligt. Sista uppåtslussning startar klockan nio. Det är en lite kylig kanonmorgon med klarblå himmel. Innan det är slussdags tar den morgonpigge Sune en promenad i omgivningarna. Vi går in i slussen tillsammans med dom vanliga båtarna Balooba och Gubben. Forsviks sluss är den största enkelslussen i kanalen med en slusshöjd på hela 3,5 meter. Vattenmängden, 1000 m 3, är cirka 50% större än dom vanliga slussarna. Inne i slussen går Sveriges äldsta klaffbro, byggd i gjutjärn, över kanalen. Thomas som tidigare under resan kastat slusstampar som en riktig sjöman missar denna gång och aktertampen hamnar i vattnet. Aj-aj-aj., men på n igen bara. Han slingar upp linan igen för ett nytt uppkast. Jag försöker lite fint att göra honom uppmärksam på att en slinga har hamnat i kors, men han lyssnar inte på det örat utan gör ett nytt försök. Linan hamnar visserligen på slusskanten för ett kort ögonblick, men glider sedan ner i vattnet igen. Thomas menade att jag under den halvsekund som linan låg på land skulle hoppat fram och satt en fot på den. Jag var väl inte riktigt beredd att göra ett sånt skutt klockan nio på morgonen två decimeter från slusskanten med 3,5 meter ner till vattnet. Det fick nog bli ytterligare ett försök. Tredje gången gillt och aktertampen är säkrad. Sune hivar upp förtampen utan problem. Forsvik avklarad kvart över nio och vi befinner oss nu på resans högsta del, 91,8 meter över havet. Vikens sjösystem med sin smala fartygsled, sundet vid Spetsnäset, små öar och dom gamla pirarna, på vilka man förr i tiden drog båtarna för hand, är väl värda ett besök. Det är hur tjusigt som helst. Vi har dessutom riktig tur med vädret även på denna vackra del av Göta kanal, klarblå himmel och svag vind. Vi möter passagerarbåt Juno på norra delen av Viken vid halv elva-tiden. Det blåser lite mer nu. Vi sätter segel och kör med vindkraft sista timmen söderut på Viken ner mot Tåtorp som är den första nedåtslussen på vår resa, cirka två decimeter, och som fortfarande är handvevad. Vi kommer fram kvart i tolv. Sune springer, efter klartecken från den trevliga slusstjejen, som en trind gasell runt med slussveven för att öppna och vi lämnar Tåtorp strax efter tolv. Töreboda är slutmål för dagen och innan dess ska vi passera några små rullbroar. 18

19 Vi är framme vid Vassbacken en halvtimme senare och lägger till vid gästbryggan för att invänta personal som ska öppna rullbron. Bra tillfälle att ta en lunchsmörgås som idag ska ha böckling som pålägg. Jag tänkte komplettera mackan med lite romsås som var kvar sedan tisdagen men när jag tar upp såsen ur kylskåpet så är burken fylld till bredden med kondensvatten från kylen. Burkens lock är inte riktigt tättslutande utan ligger bara lite löst, och när den stått under kylelementet har det droppat på locket och sakta men säkert tagit sin väg ner i såsburken. Detsamma gäller potatissalladsburken, också den fylld med vatten. Vi fick nöja oss med lite finhackad purjolök som topping. Bron öppnas, ingen rast, ingen ro, och vi måste åka vidare. Vi får återigen äta lunchmackan under gång. Vi passerar broarna vid Jonsboda och kommer fram till Töreboda halv tre lagom till eftermiddagskaffet. Lite blåsigt men nästan klar himmel och ganska varmt. Vi kan i t-shirt och uppkavlade ärmar avnjuta en tilläggningsöl i solens sken. Efter ölen, kaffet och en liten whisky passerar Wilhelm Tham, på väg till Göteborg, vår gästbrygga. Vi vinkar åt dom få passagerare som befinner sig på däck. Se n tar vi en promenad till Töreboda centrum som ligger ca 400 meter från gästhamnen. Avsikten är att hitta en trevlig restaurang där vi kan äta middag. Man kan väl säga att utbudet av restauranger inte är särskilt stort i denna lilla västgötametropol och vi blev inte lockade av vare sig pizza, kinesiskt eller thai. Och den lilla restaurangen vid gästhamnen hade stängt redan klockan två, det är ju lågsäsong. Vi handlar i stället ingredienser på ICA vid torget för att tillaga middag i båten. Idag blir det båtbakat baguette-bröd med skagenröra som förrätt, kalvlever Anglais med bacon och kapris samt av Sune handslaget potatismos som varmrätt. Denna afton blir det också dessert, nämligen kladdkaka med punschgrädde, den resterande kladdkakan som Gudrun hade förärat oss i Borenshult. Den var väl inpackad i kylen så den blev inte vattenskadad. Mitt under matlagningen och brödbak tar gasoltuben slut. Men ingen ko på isen, Thomas fiskar från fördäckets förvaringsutrymme fram en full två-kilos tub som snabbt installeras och brödet bakas bedårande brungräddat. Optimistiske Thomas som hemma vägt tuberna och konstaterat att vi hade ungefär 8 hekto gasol i tub nr 1, trodde att den skulle räcka hela resan. Som vanligt var jag lite skeptisk och menade att vi får säkert byta tub. Vem som fick rätt har ju redan framgått. Middagen blir i alla fall klar och vi äter i solnedgången. Morgondagen blir tuff konstaterar vi. Sträckan Töreboda-Sjötorp är visserligen bara drygt 10 Nm, men innehåller 19 slussar varav en trippel och sex dubbla. Siktet är att fylla upp reservdunkarna med mat till herr Diesel i Sjötorp och fortsätta ut till Spiken på Kållandsö i Vänern, totalt drygt 40 Nm. Om vi inte tar oss ut till Spiken under morgondagen som är fredag, kommer vi att få en väldigt lång resa över Vänern ner till Vänersborg på lördagen. 19

20 Fredag 3/9 Upp kvart över sju. Jag har ännu inte vant mig vid våra morgontider. Kommer jag att göra det månne? Jag är skeptisk. Frukost som vanligt och vi lämnar gästbryggan kvart i nio för att vara vid första rullbron en knapp Nm norr om Töreboda klockan nio, då den pigge slussvakten ska öppna för vår kanalkonvoj. Som tidigare mornar är det ganska soligt men lite kyligt. Vi passerar bron strax före nio och startar dagens etapp till Sjötorp. Förmiddagens slussningar bjuder på trippel och dubblar vid Hajstorp, Riksberg, Godhögen och Norrkvarn. En av slusskillarna åker röd moped mellan slussar och broar. Moppen ser alldeles för liten ut, eller så är det slusskillen som är för stor. Motorn sitter på framhjulet och på pakethållaren har han en korg som jag gissar är dagens lunch. Slussvakternas vanligaste transportmedel mellan slussar och broar är förstås bil. Fina skulpturer vid Godhögens slussar. Klockan tolv har vi klarat av elva av dagens nitton slussar utan missöden samt ett antal rullbroar och vi tuffar på mot Lyrestad. Vi börjar förbereda dagens lunch. Det blir en repris på tisdagens lunch då vi hade prosciuttofylld tortellini, denna gång med lök- och vitlöksförstärkt tomatsås. Riven parmesan som topping och ett glas rödvin passar bra till. Halv ett väntar vi på att järnvägsbron strax innan Lyrestad ska öppnas. Då hade vi en stund tidigare sett till att bilarna på E20 fått vänta medan konvojen passerade. Klockan blir kvart i ett men ingen bro öppnas. Kinnekulletåget som går mellan Lidköping och Örebro passerar men ingen bro öppnas. Klockan ett, en halvtimme försenat, öppnas järnvägsbron och vi kan fortsätta. Halv två börjar vi nedåtklättringen i Sjötorps åtta slussar, tre dubbla och två enkla. Kvart över tre är vi framme vid Sjötorps gästhamn. Thomas tankar motormat från en av reservdunkarna, det rinner ner 17 liter innan tanken åter är fylld, och promenerar dom 300 metrarna upp till macken i Sjötorps mellanbassäng för att få dunken påfylld. Sjötorp har tre kanalbassänger innan man når Vänerns nivå. Tanken var tidigare fylld i Berg och sträckan Berg Sjötorp är 73 Nm, det blir alltså 0,23 liter per Nm. Sune faller på knä på gästbryggan och tackar havsguden Poseidon för att vi nu klarat av Göta kanal eller är det så att han skruvar av locket till färskvattentanken som sitter nästan längst fram på fördäck. Vi fyller färskvattentanken, förmodligen för sista gången. Då Thomas kommit tillbaka från macken med fylld tjugolitersdunk fikar vi och lämnar Sjötorp tio över fyra med sikte på Spiken på Kållandsö, en sträcka på ca 30 Nm. Det blir en sen kväll tycks det. Vi har ganska frisk vind från nordväst så vi sätter segel strax efter vi lämnat Sjötorp och går söderut mellan Torsö och fastlandet. Vi passerar den 18 meter höga Torsöbron vid Sundsören, som byggdes 1994 för att ersätta färjetrafiken, och ser Mariestad fyra Nm längre fram. Utanför Mariestad ska vi styra rakt österut mot Spiken. Efter knappt två timmars segling har vinden mojnat, så det blir dags för herr Diesel att starta sitt jobb för kvällen och vi fortsätter för motor. Utsjöprickar och GPS leder oss rätt. Vi har min mammas gamla hemtrakter på babords sida, Lugnås, barndomshemmet Österäng, Gössäter och Hällekis. Vi ser naturligtvis Kinnekulle mellan Lidköping och Mariestad. Vänern är stor, tredje största i Europa, med mycket öppet vatten, men vi ser Kållandsö rakt föröver, långt borta. Kvällen ser ut att kunna bli fin med en förhoppningvis fantastisk solnedgång. Och det blir det. Solen går ner bakom horisonten exakt klockan åtta och vi har en otroligt vacker färgupplevelse mellan åtta och nio då solen försvinner alltmer. 20