Skrivelse av Håkan Jörnehed (V) om sexuella trakasserier inom vården

Transkript

1 TJÄNSTEUTLÅTANDE 1 (4) s förvaltning SLL Personal och utbildning Lena Halvardson Rensfelt s personalutskott Skrivelse av Håkan Jörnehed (V) om sexuella trakasserier inom vården Ärendebeskrivning Håkan Jörnehed (V) har lämnat en skrivelse angående redovisning av Stockholms läns landstings arbete med sexuella trakasserier. Beslutsunderlag Landstingsdirektörens tjänsteutlåtande Skrivelse av Håkan Jörnehed (V) den 23 november 2017 Förslag till beslut Personalutskottet föreslås besluta att anse skrivelsen besvarad. Förvaltningens förslag och motivering Sammanfattning Håkan Jörnehed (V) har lämnat en skrivelse i vilken han efterfrågar omfattningen av sexuella trakasserier i landstingets verksamheter samt vilka rutiner som finns för hantering av sexuella trakasserier. Landstinget genomför årligen en medarbetarundersökning i vilken frågor om bland annat sexuella trakasserier ställs. Landstingets verksamheter har riktlinjer för hantering av sexuella trakasserier i verksamheten. Bakgrund Håkan Jörnehed (V) har lämnat en skrivelse om sexuella trakasserier. I skrivelse efterfrågas ett svar på omfattningen av sexuella trakasserier i

2 TJÄNSTEUTLÅTANDE 2 (4) landstingets verksamheter samt vilka riktlinjer för omhändertagande av brottsoffer samt förövare som gäller i Stockholms läns landsting. I skrivelsen hänvisas till en undersökning från arbetsmiljöverket angående sexuella trakasserier i vårdverksamheter samt till personliga berättelser från personal i landstinget. Överväganden Enligt diskrimineringslagen (2008:567, DL) är arbetsgivare skyldiga att se till att medarbetare inte utsätts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Skyldigheten innebär att arbetsgivaren måste vidta åtgärder för att motverka förekomsten av sexuella trakasserier och se till att det finns en beredskap för att ta hand om problemet om det uppstår. Arbetsgivarens ansvar innebär att man ska utreda händelsen, stoppa ytterligare trakasserier, vidta åtgärder och förebygga trakasserier genom aktiva åtgärder. Landstingets samtliga verksamheter säkerställer detta genom riktlinjer och rutiner för hur sexuella trakasserier ska hanteras. En viktig åtgärd är att kontinuerligt säkerställa att alla medarbetare vet vart de ska vända sig för att få hjälp och stöd om de har blivit utsatta för sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling. Landstinget som arbetsgivare är alltid tydlig med att alla medarbetare uppmanas att informera någon om de har utsatts för sexuella trakasserier, i första hand ska man informera sin chef eller HR-organisationen. Det är också möjligt att kontakta sin arbetstagarorganisation, företagshälsovården eller skriva en avvikelserapport. Utöver det stöd som chefer och HR-organisationen kan erbjuda har samtliga verksamheter tillgång till en väl utbyggd företagshälsovård som kan anpassa stöd utifrån individens behov. Diskrimineringsombudsmannen (DO) initierade nyligen en granskning av riktlinjer för hantering av sexuella trakasserier i kommuner, landsting och regioner. Med anledning av detta lämnades en sammanställning av samtliga riktlinjer i landstingets in till DO (LS ). Arbetsgivarens utrednings- och åtgärdsskyldighet gäller trakasserier som har samband med arbetet. Den gäller händelser på arbetsplatsen men också sådant som händer utanför och på andra tider än ordinarie arbetstid om det finns ett samband med arbetet. Det gäller till exempel händelser som

3 TJÄNSTEUTLÅTANDE 3 (4) inträffar under en tjänsteresa, på en fest som arbetsgivaren ordnar eller en utflykt som kollegor gör tillsammans. DO definierar sexuella trakasserier som ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons integritet och värdighet. Det kan vara sexuellt laddade kommentarer, förslag, närmanden, skämt eller öknamn, att sprida eller visa pornografiskt material, göra anstötliga gester eller stirra på ett utstuderat sätt. Även beröring som uppfattas som obehaglig eller anstötlig innefattas. En sådan handling kan vara ett brott. Om det är någon annan än en kollega eller chef som trakasserar, till exempel en leverantör, kund eller patient, så omfattas det inte av diskrimineringslagen. Däremot är det en angelägen arbetsmiljöfråga att förebygga trakasserier från extern part. Genom att ställa frågor om upplevelser av sexuella trakasserier och kränkande särbehandling i medarbetarundersökningar får landstinget som arbetsgivaren en uppfattning om förekomsten av sexuella trakasserier. Det är dock inte möjligt att identifiera enskilda händelser för att vidta åtgärder eftersom respondenterna i undersökningen garanteras anonymitet. Åtgärder utifrån resultatet vidtas generellt och med fokus på förebyggande arbete. Totalt uppgav två procent (568 personer) av de medarbetare som besvarade enkäten år 2016, att de hade utsatts för sexuella trakasserier i samband med arbetet. I drygt hälften av fallen, 58 procent, anger medarbetarna att det är externa personer (kunder/patienter) som utsatt dem, medan 35 procent uppger arbetskamrat och fyra procent chef. Tre av fyra, 76 procent, av de som svarade på enkäten har uppgett att de känner till vart de kan vända sig för att få hjälp om de är utsatta för sexuella trakasserier. Bland de som svarat att de blivit utsatta för sexuella trakasserier uppger 35 procent att de informerat sin chef eller någon annan om det inträffade. En koncerngemensam rapport för 2016 har sammanställts utifrån resultatet på medarbetarundersökningen avseende de så kallade utsatthetsfrågorna, sexuella trakasserier, kränkande särbehandling, hot och våld (LS ). Resultatet från medarbetarundersökningen 2017 är ännu inte sammanställt.

4 TJÄNSTEUTLÅTANDE 4 (4) Ekonomiska konsekvenser Beslutet har inga ekonomiska konsekvenser. Malin Frenning Landstingsdirektör Maria Englund Personaldirektör Beslutsexpediering: Akt SLL Personal och utbildning Godkänd av Malin Frenning,

5 SKRIVELSE Personalutskottet Vänsterpartiet (1) Skrivelse av Håkan Jörnehed (V) om sexuella trakasserier inom vården Det har via media framkommit att sexuella övergrepp är vanligt förekommande inom vården och att vårdpersonal är en av de grupper på arbetsmarknaden som är mest utsatta. I en undersökning av Arbetsmiljöverket 2016 uppgav så många som var fjärde undersköterska och vårdbiträde att de utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats det senaste året. Vanligast är att utsättas för trakasserier av andra än kollegor, såsom patienter och anhöriga, men många vårdanställda vittnar även om olika former av övergrepp från kollegor. Kvinnliga läkare och sjuksköterskor har tagit initiativ till egna upprop mot sexuella trakasserier inom vården. Vi har också fått ta del av personliga berättelser från personal som arbetar i landstingets verksamheter och som vittnar om hur de utsatts för övergrepp som inte tagits på allvar av ansvariga chefer. Jag vill därför ha svar på följande frågor: 1. Hur omfattande är problemen med sexuella trakasserier inom landstingets verksamheter? 2. Vilka riktlinjer gäller för omhändertagande av brottsoffren samt utpekad förövare? Håkan Jörnehed (V)