Lars Liljegren: Erfarenhet, förnyelse och framtidstro om ledningen av svensk idrott

Transkript

1 Lars Liljegren: Erfarenhet, förnyelse och framtidstro om ledningen av svensk idrott Du bör skriva ned vad Du står för. Så sa han, den gode vännen och ordföranden i ett av de sex specialförbund som har nominerat mig som ordförande i Riksidrottsförbundet. Det kändes lite konstigt efter ett par böcker om idrott, mängder av tidningsartiklar och hundratals krönikor om allt mellan himmel och jord på Svenska Fäktförbundets och Stockholms Idrottsförbunds hemsidor genom åren. Motioner till RF-stämmor och många inlägg under stämmorna borde väl också medverka till att det inte finns några frågetecken om vad jag står för. Men ändå, under viss protest bestämde jag mig för att sammanfatta det viktigaste på några sidor. Här kommer det. Det blev lite långt. Men de allvarliga frågorna om en ännu bättre framtid för svensk idrott låter sig inte förenklas och reduceras till korta klyschor. Förhoppningsvis kan sidorna bidra till en diskussion om idrottens sakfrågor men också om erfarenheter, kompetens och förmågan att skapa förnyelse och framtidstro. En ordförandes uppgift En ordförande ska hålla samman styrelsen och organisationen. De viktigaste uppgifterna är att hålla målen levande genom bl.a. tal och skrift, leda arbetet i styrelsen och representera inom och utanför organisationen. Uppmuntran och stöd till framför allt nya ledamöter är avgörande för deras engagemang och ett bra arbete på sikt. En ordförande har också det yttersta ansvaret för att lösa konflikter i styrelsen och i organisationen. 22 år som ordförande i Stockholms Idrottsförbund och 14 år i Svenska Fäktförbundet har lärt mig, att utrymmet för personliga piruetter inte är, och inte ska vara, stort. Det betyder, att förmågan att ändra mening också är viktig för en ordförande. 1 (10)

2 Riksidrotten idag Världens starkaste folkrörelse Svensk idrott är en av världens starkaste folkrörelser. Den står i särklass i vårt eget land, eller som Jan Lindroth, professor i idrottshistoria, en gång uttryckte det: Idrottsrörelsen detta stolta slagskepp i moder Sveas i övrigt sjunkande folkrörelseflotta Det är ett stort ansvar att vara i ledningen för denna fantastiska folkrörelse. Ett fint arv att förvalta. Men nu krävs också förnyelse och förändring, som kan ge svensk idrott framtidstron tillbaka. Några utmaningar Sällan har svensk idrott stått inför så stora utmaningar. Stöd från stat och kommuner Statsanslaget har inte ökat sedan Därmed har svensk idrott tappat nästan 200 miljoner kronor på grund av prisökningar jämfört med Många kommuner håller tillbaka eller minskar stödet. Svensk idrott måste förnya det idrottspolitiska arbetet. Sämre möjligheter på spelmarknaden Den svenska spelmarknaden omsatte 49, 6 miljarder kronor före utbetalda vinster hade folkrörelserna 31 procent av spelmarknaden är andelen nere i 13 procent. Och inom folkrörelsernas andel har svensk idrott minskat från 80 procent till 20. Folkspels Bingolotto, där RF är tyngsta aktör, hade i slutet av 90-talet en omsättning på nästan 4 miljarder. Nu är Bingolotto nere i 700 miljoner. Postkodlotteriet däremot har på några år gått från ingenting till 3 miljarder i omsättning. Avkastningen går till de ideella organisationer som ingår i Svenska Postkodföreningen. Postkodlotteriets genombrott är förklaringen till idrottens minskade andel inom folkrörelsesegmentet. Vid RF-stämman 1999 antogs ett Manifest till Sveriges politiker, ett dokument som samlade idrotten kring de viktigaste idrottspolitiska frågorna, som sedan drevs i den följande valrörelsen. I dokumentet kunde man läsa: Det är principiellt allvarligt, att staten både är domare, och därmed bestämmer vilka regler som ska gälla och vilka tillstånd som ska ges, och ägare till huvudaktören Svenska Spel AB. 2 (10)

3 Idrotten vill snarast föra en förutsättningslös diskussion med regeringen om idrottsrörelsens möjligheter att bli en ännu mer aktiv aktör på den svenska spelmarknaden. Svensk idrott måste bli starkare på spelmarknaden och öka intäkterna från spel och lotterier. Självständigheten Regeringens budgetpropositioner och andra signaler från stat, landsting och kommuner fylls alltmer med krav om insatser från idrotten, insatser som egentligen ligger utanför idrottsrörelsens kärnverksamhet. Svensk idrott måste försvara självständigheten och få stöd för den goda idrotten inte i första hand bli ett redskap för politiska planer i stat och kommuner. Energislukande projekt Riksidrottsstyrelsen tog för ett antal år sedan initiativ till en utredning om sammanslagning av RF och SOK, trots att en betryggande majoritet av de olympiska förbunden på den tiden var emot detta. Initiativet skapade mycket osämja och ledde ingenstans. Ett omfattande arbete med höga kostnader för konsulter och möten startade med den utredning som gjordes av Marianne Nivert och Kai Lervik. Ur den kom intet. Den s.k. 51-procentsutredningen ledde heller ingenstans, i första hand på grund av bristen på bred diskussion. En sådan hade varit nödvändig, om en så principiell förändring skulle ha genomförts i svensk idrott. RF-stämman sade nej till Riksidrottsstyrelsens förslag om förändring av 51-procentsregeln. Kritik av ungdomsidrotten Det statliga stödet, t.ex. till Idrottslyftet, ger mer pengar för varje aktivitet, inte fler aktiviteter för pengarna. Det är slutsatsen i några statliga utredningar, som utvärderar hur riksdagens mål för idrotten uppfylls. Svensk idrott måste bli ännu bättre på att skapa en verksamhet, där allt fler barn och ungdomar kommer med, stannar kvar och får ett livslångt idrottsintresse. Det kräver förändring och förnyelse. De viktigaste framtidsfrågorna Att prioritera är både att välja till och att välja bort. Jag ser tre frågor som avgörande för den svenska idrottens framtid. Det gäller idrottens ekonomi, idrottens självständighet och en ännu bättre ungdomsidrott för att öka legitimiteten och förankringen i det svenska samhället. 3 (10)

4 Idrottens ekonomi Det statliga stödet till idrotten har varit konstant under åtta år, samtidigt som många kommuner håller tillbaka sina satsningar. Det är extra allvarligt för de förbund som inte har stora kommersiella intäkter. Framgången med att förbättra idrottens ekonomi följer tre spår: Idrottspolitisk offensiv Ekonomin måste förbättras genom en professionell idrottspolitisk aktivitet på riksplanet och i kommunerna. Där har distriktsförbunden en nyckelroll. I det arbetet kan jag tillföra erfarenhet från centralt politiskt arbete i statsrådsberedningen, ordförande under 22 år i Stockholms Idrottsförbund samt förvaltningschef för idrott och kultur i en stor kommun. En viktig del i den idrottspolitiska offensiven är att ännu bättre lyfta fram idrottens samhällsnytta. Läs mer i Svenska Fäktförbundets motion till RF-stämman 2015 Kraftfull idrottspolitisk offensiv. Ökad kraft måste också läggas på elitidrottens rätt till stöd från stat och kommun. I Stockholmsregionen har vi skapat Sport Campus Sweden, där jag har varit ordförande från starten Sport Campus Sweden är en elitidrottssatsning som görs tillsammans med kommunerna, alla viktiga lärosäten i regionen samt 22 specialförbund. Nästan 100 studenter på yppersta elitnivå får bättre möjligheter att kombinera elitidrott och studier samt ett idrottsligt stöd som är mycket uppskattat. Läs mer på Bättre möjligheter för folkrörelserna på spelmarknaden Svenska Spels monopol ska nu utredas och kanske förändras. Svensk idrott får en viktig roll som remissinstans och som aktiv deltagare i samhällsdebatten. Det här arbetet måste göras på ett sådant sätt att de stora bollförbunden inte förlorar den stora och självklara ersättningen från Svenska Spel, när företaget använder bollförbundens produkter/matcher. Samtidigt måste vi alla hävda, att det är helt horribelt att utländska spelbolag kan spela på svenska matcher, t.ex. inom fotboll, utan att någon ersättning måste betalas ut till svensk fotboll. I en tid då lagstiftningen, bl.a. det svenska spelmonopolet, ses över är det extra viktigt att försöka hitta en lösning för framtiden, där svensk idrott totalt sett blir mindre beroende av Svenska Spel. Det blir extra svårt för de specialförbund som nu har ett intensivt samarbete med bolaget att både vårda detta samarbete och hitta nya 4 (10)

5 lösningar, och kanske också nya samarbetspartners. Alla inom svensk idrott har intresse av att den eventuella vägen ut ur monopolet kommer att fungera för de stora lagidrotterna, som nu har avtal med Svenska Spel. Ledningen för svensk idrott måste kunna klara denna svåra balansgång. Håll tillbaka centrala kostnader Det var en överraskning för många, när Svenska Fäktförbundet i motionen om en idrottspolitisk offensiv redan till RF-stämman 2013 konstaterade, att RF:s personalkostnader hade ökat med 39 procent (!) på sex år, samtidigt som det statliga stödet hade varit konstant. Så får det naturligtvis inte vara. Och så kommer det aldrig att bli med mig som ordförande. Svenska Fäktförbundet har haft ett utomordentligt stöd av RF-kansliets kompetenta anställda i vårt arbete med bl.a. ungdomsidrott, utbildningsplaner och ökad satsning på SISU-aktiviteter. Svenska Fäktförbundet har gett ett konkret bidrag till kostnadsmedvetande även till stämmorna 2015 genom motionen om en sammanslagning av styrelserna för RF och SISU. Riksidrottsstyrelsen och SISU-styrelsen har beslutat följa motionen och föreslår en sammanslagning av styrelserna med bl.a. gemensam ordförande från och med stämman Vår motion har också följande krav: att ge Riksidrottsstyrelsen och SISU-styrelsen i uppdrag att genomföra ett gemensamt utredningsarbete om fördelar och nackdelar med en nedläggning av SISU Idrottsutbildarna. Svenska Fäktförbundets motion, som skrevs redan i oktober och diskuterades bl.a. på Riksidrottsforum i Gävle, har gett inspiration till krav om att stämmorna redan nu ska besluta om en sammanslagning, bl.a. i en motion från Svenska Innebandyförbundet. Ett sådant beslut skulle allvarligt kunna skada den svenska idrottsrörelsens ekonomi. SISU får för närvarande drygt 160 miljoner kronor direkt från Utbildningsdepartementet. Denna summa, minst, måste först kunna garanteras, innan en sammanslagning kan ske. Ansvar, kunskap om förutsättningarna, eftertanke och saklighet bör också vara viktiga begrepp vid en RF-stämma. Frågan om SISU:s framtid kommer att beslutas av RF-stämman. Oavsett vilket beslut som fattas, blir min erfarenhet av arbetet i den första SISU-styrelsen på riksnivå samt långt och bra konkret samarbete med SISU i Stockholm en tillgång i det fortsatta arbetet. Läs gärna motionen på 5 (10)

6 Idrottens självständighet Det är viktigt att slå vakt om idrottens självständighet. I en krönika för några veckor sedan ställde jag frågan: Får idrottsrörelsen syssla med idrott? Där skrev jag så här: Det har blivit en ovana bland riks- och kommunalpolitiker att försöka använda idrottsrörelsen som redskap för sina egna agendor. Idrotten får extra stöd i kommunerna om föreningarna arbetar särskilt med jämställdhet, hbtq-frågor, mångfald, integration och mycket annat. Regeringarnas budgetpropositioner har också blivit alltmer fyllda av politiska krav på idrottsrörelsen. Och nu var det dags för folkhälsan. Allt oftare ställer jag frågan: Får idrottsrörelsen syssla med idrott? Läs gärna vidare: Idrottens självständighet måste försvaras och utvecklas. Idrottsledare måste i större utsträckning stå upp för den rena idrottsverksamhetens berättigade stöd. Kraven på idrottsrörelsen att utföra mängder av angelägna samhällsuppgifter måste hållas tillbaka med kraft och självförtroende. Det kan gälla t.ex. integration, miljöfrågor och mycket annat. Sedan är det en annan sak, att en god idrott är bra för t.ex. integrationen. Ingen verksamhet i samhället gör mer och når större framgångar än idrotten inom detta område. Och de flesta av oss arbetar väldigt hårt med just detta. Vi försöker beskriva det viktiga arbetet i vårt program Fäktningen inför framtiden : Arbetet för jämlikhet och jämställdhet utgår ifrån att framgång inom detta område också leder till bättre beslut inom fäktningen. Svensk fäktning får därigenom en verksamhet, som i ännu större utsträckning är attraktiv för alla, oavsett kön eller bakgrund. Jämställdhet och jämlikhet betyder respekt för varandra men också för varandras olikheter. Alla ska vara välkomna att delta oberoende av kön, social ställning, ekonomiska förutsättningar, religiös trosuppfattning, sexuell läggning eller etnisk bakgrund. En bättre ungdomsidrott Mellan åren 2009 och 2013 minskade antalet deltagartillfällen i RF-statistiken över det lokala aktivitetsstödet från 54, 8 miljoner till 52, 3 miljoner, eller med 4, 5 procent. Det är bakgrunden till flera negativa artiklar och beskrivningar av en svensk barn- och ungdomsidrott i kris. Krislarmen är betydligt överdrivna. 6 (10)

7 De tio största förbunden inom svensk idrott svarar för 81 procent av alla aktivitetstillfällen. Där har minskningen varit 5, 0 procent. Det är naturligtvis allvarligt. Två förbund av de tio största har ökat, gymnastik och simning. Fäktning, ett förbund bildat 1904, just nu utan stora fixstjärnor, som kan locka extra barn och ungdomar till fäktlokalen, hamnar på femte plats av de SF, som har ökat aktiviteten. Antalet deltagartillfällen ökar från till , eller med 32 procent. Vi försöker göra en bra ungdomsfäktning ännu bättre genom bl.a. förändrade tävlingsformer, så att många barn och ungdomar får fäkta så mycket som möjligt mot så jämt motstånd som möjligt. Vi startar flera regionala tävlingar för att göra det roligare att fäkta och hålla tillbaka kostnaderna, när alternativet är rikstävlingar eller tävlingar utomlands. Vi försöker också att hjälpa barn och ungdomar att bättre kombinera fäktning och skolarbete. Vägen till framgång går över läxläsningsrum, läxhjälp och mellanmål på fäktlokalen. Om ordförandekandidater ska bedömas efter de praktiska resultat de har uppnått i sina förbund, är siffrorna för fäktningen en hygglig punkt i mitt CV. Vi har klarat den nödvändiga förnyelsen, och framtidstron har ökat. Vi måste tillsammans också leva oss in i varandras villkor, t.ex. när det gäller anläggningar för de stora arenaidrotterna. Till Stockholmsregionen flyttar varje år personer, två fullsatta SL-bussar om dagen, från de delar i Sverige, där idrottsplatsen för de stora lagsporterna är en viktig del i områdets gemenskap. Det finns t.ex. många fler bandyarenor i Ljusnans dalgång än i Stockholmsregionen. Så kunde jag fortsätta med behoven för t.ex. handboll och basket. Är det konstigt att allt färre idrottar, när anläggningar saknas för de stora idrotterna i de växande storstadsregionerna? Under åren som ordförande i Stockholms Idrottsförbund, och under tiden i Riksidrottsstyrelsen, var anläggningsfrågor och idrottspolitiskt arbete de viktigaste frågorna för mig. Som förvaltningschef för idrott och fritid i en stor kommun fick jag också värdefulla kunskaper. De kan vara bra att ha i en tid, då storstädernas anläggningsfrågor är viktigare än någonsin för hela den svenska idrotten. Läs vidare i krönikan Har idrotten misslyckats, där också siffrorna för olika SF redovisas. Sammanhållning och inlevelse 22 år som ordförande i Stockholms Idrottsförbund gav mig erfarenheter av att hålla samman förbund med olika förutsättningar. Också på distriktsnivå förekommer t.ex. diskussioner om hur begränsade anslag ska fördelas mellan stora och små. Där finns lika många anledningar till konflikter. Där finns lika många och stora anledningar att försöka hålla samman idrotten. Med detta har vi lyckats väl i Stockholms Idrottsförbund. 7 (10)

8 Goda kontakter, bl.a. som återkommande mötesordförande vid årsmöten med de stora lagidrotterna, har lärt mig, att en framgångsrik svensk idrottsrörelse förutsätter inlevelse i varandras villkor. Och minnet är gott från aktiva år i fotboll, bandy och handboll. Internationella frågor Internationella Fäktförbundet (FIE) omfattar 150 förbund över hela världen. Svenska Fäktförbundet har lagt ned både stor kraft och ekonomiska resurser på att förstärka den internationella positionen. Under några år var Per Palmström ledamot i FIE:s exekutivkommitté. Sedan några är tillbaka är han och vår generalsekreterare Pierre Thullberg medlemmar i varsin viktig kommitté inom FIE. Förbundets vice ordförande Ana Valero-Collantes är sedan två år tillbaka ledamot i Europeiska Fäktkonfederationens exekutivkommitté. Svenska Fäktförbundet har i förhållande till sin omfattning ett anmärkningsvärt stort inflytande i internationella organ. Förklaringen är bl.a. hårt arbete, brett kontaktnät och mitt och övriga styrelsens starka intresse för de internationella frågorna. Själv är jag glad, och lite stolt, över att vara med i FIE:s referensgrupp för jämställd idrott. Inom det området återstår mycket att göra. I svaret på remissen om förändrade internationella riktlinjer för svensk idrott, inför RF-stämman 2015, skrev Svenska Fäktförbundet bl.a. följande: I det nya förslaget slås fast ( 7), att svensk idrott inte uppmanar några, varken utövare eller förbund, till bojkott. Svensk idrott ska i princip fullfölja sina internationella åtaganden ( 8) med undantag för de fall, då bindande FN- eller EU-sanktioner med bäring på idrottsområdet har införts. Just denna formulering, att inte uppmana några kan bli en effektiv spärr mot diverse politiska konstigheter, som har skett under senare år. Det mest uppmärksammade fallet i modern tid var krav om svensk bojkott av OS i Beijing från enskilda politiker i tämligen framstående position. De hävdade, på fullt allvar, att svenska elitidrottsungdomar inte borde åka till OS 2008 efter år av hårda förberedelser för just detta OS. För en elitidrottare kan det av flera skäl inte finnas fler alternativ än ett OS under ett långt idrottsliv. Dessa krav på idrotten och de enskilda utövarna ställdes samtidigt som politiska företrädare och näringslivsdelegationer åkte i skytteltrafik till och från Kina. Inom de sfärerna rådde nästan motsatsen till bojkott. Denna politiska dubbelmoral får mindre spelrum, om ens något, med de nya reglerna. Beslut om idrottsbojkott blir i praktiken en följd av politiskt fattade beslut på internationell nivå. Idrotten tvingas inte längre ta ett ansvar som de politiska företrädarna inte tidigare har velat eller vågat ta. Det känns utomordentligt tillfredsställande. 8 (10)

9 Allt färre debattörer kommer i fortsättningen att kunna ställa krav på svensk idrott, och enskilda idrottsutövare, att starta isolerade bojkotter mot kritiserade länder, såsom skedde bl.a. inför OS i Peking och OS i Sotji. Styrelsen är ett lagarbete Som ordförande vill jag försöka få en gemensam Riksidrotts- och SISU-styrelse att i större utsträckning arbeta som ett lag med klara ansvarsområden, och där fler företrädare får ta ett synligt ansvar i den offentliga debatten. Genom flera möten och intensiv kontakt med specialförbunden vill jag försöka få igång en ökad öppenhet, mer samtal och mer gemensamma tag t.ex. i den idrottspolitiska debatten centralt. Ungefär som jag arbetade i Stockholms Idrottsförbund och gör i Fäktförbundet. Riksidrottens utmaningar de närmaste åren kräver en stark och erfaren ledning. Den centrala styrelsen bör bestå av idrottsledare med väl dokumenterad erfarenhet av arbete både på central och på regional nivå. Erfarenhet av arbete i SISU eller tillsammans med SISU bör vara självklart. I vår nomineringsskrivelse inför RF-stämman 2013 skrev vi följande om Riksidrottsstyrelsens arbete: Svenska Fäktförbundet har tagit ett stort ansvar för nomineringsarbetet inför senare års RF-stämmor. Ett antal kunniga idrottsledare har valts in. Vi önskar, att styrelsens samtliga ledamöter i ännu större utsträckning får ta ett ansvar för arbetet genom att bl.a. synas och höras i den allmänna debatten. Det är behövligt, inte minst mot bakgrund av den ekonomiska situationen. Fler ansikten och röster utåt ökar slagkraften och trovärdigheten. Samarbetet mellan RF, SOK, Sveriges Paralympiska Kommitté och Svenska Handikappidrottsförbundet behöver förstärkas. Speciellt viktigt är det att de förbund som inte är medlemmar i SOK får möjlighet att dra nytta av den elitidrottskompetens som har byggts upp inom SOK. Genom förtroendefullt samarbete inom några områden ökar möjligheterna att gå vidare också till andra. Mina goda relationer med SOK och breda erfarenhet både från arbete med SOK och RF kan vara en viktig pusselbit, om och när samarbetet kan förstärkas. Min syn på samarbete mellan ordförande och chefstjänsteman Förutsättningen för framgång är ett nära och förtroendefullt samarbete mellan ordföranden och organisationens chefstjänsteman. Tillit och respekt för varandras roller är grunden för arbetet. Ett antal chefstjänstemän, och även andra anställda, inom Stockholms Idrottsförbund och Svenska Fäktförbundet kan berätta om min syn på detta och min förmåga att leva upp till ambitionerna om samarbete och respekt för varandras roller. 9 (10)

10 CV för Lars Liljegren en sammanfattning Bilaga Medlem i bl.a. Föreningen för Fäktkonstens Främjande, IFK Eskilstuna Fotboll och Djurgårdens IF. Ledamot i Svenska Handbollförbundets styrelse , varav de fem sista som vice ordförande. Ordförande i Stockholms Idrottsförbund ledamot i SISU:s första riksstyrelse. Ledamot i Riksidrottsstyrelsen under tiden Sedan 2001 ordförande i Svenska Fäktförbundet. Ordförande i Sport Campus Sweden sedan Kvalificerade arbeten inom offentlig sektor bl.a. som sakkunnig och som planeringschef i statsrådsberedningen Sekreterare i den arbetsgrupp som tog fram socialdemokratins idrottspolitiska program Erfarenhet från näringslivet på skilda befattningar inom NCC-koncernen, bl.a. chef för affärsutveckling och informationschef för NCC Construction Sweden under åren I arbetet ingick bl.a. sponsorsamarbete med idrotten. Förvaltningschef för kultur och fritid i Haninge kommun Kontaktpersoner i nominerande förbund SF Namn Tel. Mail Bågskytte Bo Palm, ordf bo.palm@bagskytte.se Cenneth Åhlund, gen.sekr cenneth.ahlund@bagskytte.se Fäktning Ana Valero-Collantes, vice ordf anasvff@gmail.com Pierre Thullberg, gen.sekr pierre.thullberg@kansli.fencing.se Mångkamp Lennarth Pettersson, ordf lennarth.pettersson@telia.com Sportdykning Henrik Johansson, styrelseled henrik.johansson@ssdf.se Taekwondo Emir Dizdarevic, ordf empa@taekwondo.se Varpa Lars Henriksen, ordf lab.henriksen@gmail.com 10 (10)