Redovisning av Sötvattenlaboratoriets provfisken i vattendrag år 2006

Transkript

1 Redovisning av Sötvattenlaboratoriets provfisken i vattendrag år 26 IKEU-programmets vattendrag och Nationella miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag Foto: Stefan Stridsman MAGNUS DAHLBERG BJÖRN BERGQUIST Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium

2 2

3 Innehåll INLEDNING 4 MATERIAL OCH METODER 6 Läsanvisning 7 RESULTAT ALLMÄN DEL 8 RESULTAT ENSKILDA VATTENDRAG 8 RESULTAT ALLMÄN DEL 9 Alla provfiskade vattendrag 9 IKEU-PROGRAMMET KALKADE VATTENDRAG OCH REFERENSVATTENDRAG 11 Allmän status 11 Fiskbeståndens utveckling över tiden 11 Antal arter 11 Fisktäthet 11 Fiskfaunans ekologiska status 14 NATIONELLA MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET REFERENSVATTENDRAG 15 Allmän status 15 Fiskbeståndens utveckling över tiden 15 JÄMFÖRELSER AV FISKFÖREKOMST I KALKADE, NEUTRALA OCH SURA VATTENDRAG 18 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER OCH DISKUSSION 2 REFERENSER 22 TABELLER

4 Inledning På uppdrag av Naturvårdsverket har Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium ansvar för provfisken i vattendrag som ingår i det nationella programmet för långsiktig övervakning av kalkningseffekter (IKEU-programmet) och vattendrag som ingår i det nationella miljöövervakningsprogrammet. IKEU-programmet (IKEU = Integrerad KalkEffektUppföljning) startade år 1989 och omfattar för närvarande 21 kalkade vattendrag och 19 referensvattendrag. I båda typerna av vattendrag genomförs integrerade undersökningar av vattenkemi, kiselalger, bottenfauna och fisk. Det övergripande målet är att följa de långsiktiga effekterna av kalkning i både sjöar och vattendrag. Mer information kan fås via IKEU-projektets hemsida < där både undersökningsprogram och ingående sjöar och vattendrag beskrivs närmare. Fiskundersökningarna i vattendragen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet började betydligt senare och först år 2 startade integrerade undersökningar av vattenkemi och biologi i 15 referensvattendrag. Syftet med programmet var att följa mellanårsvariationer och storskalig mänsklig påverkan i ett för Sverige representativt urval av referensvattendrag som inte var påverkade av utsläpp eller intensiv markanvändning. Miljöövervakningsprogrammet reviderades år 27 och omfattar numera 67 trendvattendrag, varav 28 vattendrag med samordnade undersökningar av vattenkemi, kiselalger, bottenfauna och fisk. Målet för det nya programmet är att långsiktigt övervaka tillstånd och förändringar i vattenkemisk och ekologisk status enligt vattenförvaltnings-förordningen (SFS 24:66). Ytterligare information om programmet finns på Naturvårdsverkets hemsida (< Tillstandet-i-miljon/Miljoovervakning/ Programomraden/Sotvatten/>). För samtliga sjöar och vattendrag som ingår i de nationella programmen är insamlade data tillgängliga i databaser som kan nås via Internet. Information om nätprovfisken i sjöar eller elfisken i vattendrag kan hämtas från båda fiskdatabaserna via Fiskeriverkets hemsida < vanstermeny/statistikochdatabaser/provfiskeisjoar>, respektive < provfiskeivattendrag>. Vattenkemiska data kan laddas ned från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för miljöanalys hemsida < ma.acgi$project?id=intro> där även bottenfaunadata kan hämtas < ma/www_ma.acgi$projectbf?id=intro>. Under år 26 provfiskades 21 kalkade vattendrag och 18 referensvattendrag inom IKEU-programmet, och 14 referensvattendrag inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. IKEU-programmets 39 vattendrag är fördelade på olika geografiska regioner från Skåne i söder till Västerbotten i norr (Figur 1). Miljöövervakningsprogrammets 14 vattendrag är fördelade över en ännu större yta och omfattar även vattendrag i Norrbotten (Figur 2). I samtliga vattendrag har provfisket genomförts i form av kvantitativa elfisken. Elfiske-undersökningarna har utförts både i egen regi och med externt anlitad personal vid länsstyrelser, kommuner och konsultföretag. Föreliggande rapport syftar främst till att informera uppdragsgivaren Naturvårdsverket, samt berörda länsstyrelser, kommuner och fiskevårdsområdesföreningar om erhållna resultat vid främst provfisket 26, men även tidigare provfisken. Rapporten utgör också ett viktigt underlag för att bedöma förändringar i förekommande fiskarters populationstäthet och artsammansättning, samt för den totala bedömningen av vattendragens vattenkemiska och ekologiska status. 4

5 Figur 1. Provfi skade vattendrag inom IKEU-programmet kalkade vattendrag och okalkade referenser år 26. Figur 2. Provfi skade referensvattendrag inom miljöövervakningsprogrammet år 26. 5

6 Material och metoder Vattendragen har provfiskats med standardiserad metodik (kvantitativa elfisken) på 3-5 utvalda lokaler i varje vattendrag under perioden augusti-september. Elfisket har genomförts enligt svensk och europeisk standard (SIS 26) med tre utfiskningsomgångar enligt Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 22). Varje fångad fisk har, efter bedövning med MS-222 eller bensokain, längdmätts med mätbräda och vägts individuellt eller i grupp på våg med 1 grams noggrannhet. Efter genomfört elfiske har fisken återutsatts i vattendraget. I samband med elfisket har även elfiskelokalernas vattendjup, längd och medelbredd uppmätts. Elfisket har omfattat hela vattendragsbredden på de undersökta lokalerna. Lokal- och fångstuppgifterna har rapporterats till Fiskeriverkets elfiskeregister som är datavärd för den nationella fiskövervakningen i vattendrag. Tätheten av förekommande fiskarter och två storleksklasser hos laxfisk (årsungar och äldre fiskar) har beräknats per 1 m 2 för varje lokal enligt zippin-metoden (Zippin 1956, Bohlin 1984, Bohlin m.fl. 1989). I de fall det inte har varit möjligt att beräkna tätheten med hjälp av zippinmetoden har tätheten istället beräknats med hjälp av genomsnittliga artspecifika värden för fångsteffektiviteten hämtade från elfiskeregistret. Fiskförekomsten i rinnande vatten är beroende av flera faktorer, t.ex. vattendragets storlek, höjd över havet, läge i landet, andel sjö och närhet till sjö i avrinningsområdet, samt typen av laxfiskpopulation (havsvandrande, insjövandrande och strömlevande/strömstationära) som förekommer i vattendraget. Bedömningen av fiskfaunans ekologiska status har därför gjort utgående från fångstresultaten på varje lokal och fiskindexet (VattendragsIndeXet) VIX som tar hänsyn tagits till geografisk region, vattendragets storlek och typ av laxfiskpopulation (Beier m.fl. 27, Naturvårdsverket 27). Indexet omfattar sex indikatorer för generell påverkan på fisksamhällets artsammansättning och individtäthet (Tabell 1). Fem av indikatorer (nr 2-6) är baserade på funktionella fiskgrupper. Dessa indikatorer har också använts för statusklassning av fiskfaunan enligt EFI-indexet (FAME consortium 24). Den sjätte indikatorn (nr 1) är den sammanlagda beräknade tätheten av lax och öring (antal individer/1 m 2 ). Indikatorerna är omvandlade till sannolikhetsvärden med hjälp av jämförelser (kvoter) mellan uträknade (förväntade) referensvärden. Sannolikheterna anger hur stor chans det är att lokalen är opåverkad. Medelvärdet av dessa enskilda indikatorers sannolikhet utgör fiskindexet VIX. Beroende av ts storlek bedöms den ekologiska statusen vara hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig i enlighet med vattenförvaltningsförordningen (SFS 24:66). Fiskindexet är utvecklat utgående från de data som samlades in inom FAME-projektet och de fiskregioner (SweFire 5) som användes för att beskriva fiskfaunan i Sverige (Beier & Degerman 24). För varje vattendrag har medelvärdet för de provfiskade lokalerna använts för att klassa vattendragets ekologiska status. Förutom det generella indexet VIX har även sidoindexen VIXsm (index för surhet eller morfologisk påverkan) och VIXh (index för hydrologisk påverkan) använts för att bedöma vattendragens status. VIXsm utgör medelvärdet av indikatorerna antal öring och lax, andel lithofila individer, proportion intoleranta arter och andel laxfiskarter som reproducerar sig. VIXh är medelvärdet av indikatorerna antal öring och lax, andel toleranta individer, proportion toleranta arter och Simpsons diversitetsindex. Surhetsindexet har utvecklats för att för att tydliggöra påverkan av försurning. Det är sammansatt av enbart de indikatorer som signifikant visade en respons mot surhet (Beier m.fl. 27). Utvärderingen av artförekomst, fisktäthet och fiskfaunans ekologiska status i IKEUvattendragen och nationella miljöövervakningsprogrammet har gjorts utgående från kvalitetssäkrade data från Fiskeriverkets elfiskeregister. Populationsutvecklingen hos olika arter i varje enskilt vattendrag har analyserats med en icke parametrisk metod. Utvecklingstrendens storlek (lutningen) skattades med hjälp av en metod som kallas Theils slope (Helsel & Hirsch 1992), där medianlutningen för alla data i tidsserien används för att bedöma utvecklingstrenden. Signifikansen hos trenden (lutningen) har testats med en variant av Mann-Kendall metoden för säsongsberoende data (Loftis m.fl. 1991). Innan data analyserades logaritmerades (1log (X+1)) de beräknade fisktätheterna (individer per 1 m 2 ). För att jämföra artantal och individtäthet hos fisksamhällen i olika vattendragskategorier delades de provfiskade vattendragen (IKEU-vattendrag och NMÖ-vattendrag) upp i kalkade vattendrag (66 lokaler i 21 vattendrag), neutrala referensvattendrag (68 lokaler i 22 vattendrag) samt sura referensvattendrag (33 lokaler i 11 vattendrag). vattendrag med medel-ph mindre än 6, eller ett min-ph mindre än 5,4 klassades som sura medan övriga referensvattendrag klassades som neutrala. 6

7 I referensvattendraget Tangån delades även lokalerna upp i neutrala och sura lokaler. Tre av lokalerna i Tangån ligger uppe på Fulufjällets fjällplatå där vattnet är surt medan den fjärde (Hålet) är belägen nedanför fjällplatån där vattnet är mera välbuffrat. För Tangån har därför de sura lokalerna på fjällplatån räknats till gruppen sura vattendrag och den fjärde lokalen Hålet har räknats till gruppen Neutrala vattendrag. Även i Havssvalgsbäcken gjordes en uppdelning av lokaler i olika grupper. En av lokalerna fördes till gruppen kalkade vattendrag medan den andra lokalen fördes till gruppen sura vattendrag. Skillnaderna i artantal och individtäthet mellan olika grupper av vattendrag har analyserats med envägs ANOVA och post-hoc test (SPSS 15.). Läsanvisning Rapporten är uppdelad i två huvuddelar, en allmän del med redovisning av medelvärden för olika grupper av vattendrag och en övergripande analys av provfiskeresultaten, och en del med redovisning av resultat från varje enskilt vattendrag. Varje huvuddel är dessutom uppdelad i två delar, en del som behandlar provfiskeresultaten i IKEU-programmets vattendrag (både kalkade vattendrag och referensvattendrag) och en del som behandlar provfiskeresultaten i det nationella miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag. Tabell 1. Indikatorer som ingår i det generella VattendragsIndeXet (VIX) och sidoindexen VIXsm och VIXh. Nr Variabelnamn Förklaring 1 Antal öring och lax p-värdet för sammanlagd täthet av öring och lax (individer per 1 m 2 ) 2 Andel toleranta individer p-värdet för andel toleranta individer (%i) 3 Andel lithofi la individer p-värdet för andel lithofi la individer (%i) (lithofi la = arter som leker på grus och sten, dvs. hårt bottenmaterial) 4 Proportion toleranta arter p-värdet för andel toleranta arter (antal arter, %a) 5 Proportion intoleranta arter p-värdet för andel intoleranta arter (antal arter, %a) 6 Andel laxfi skar med reproduktion p-värdet för andel laxfi skarter som reproducerar sig (antal arter, %a). Generellt index VIX Medelvärdet av indikatorerna Simpsons diversitetsindex p-värdet för Simpsons diversitetsindex VIX sm Medelvärdet av indikatorerna 1, 3, 5 och 6 VIX h Medelvärdet av indikatorerna 1, 2, 4 och 7 7

8 Resultat Allmän del I detta avsnitt ges en övergripande beskrivning och analys av provfiskeresultaten från 26 års elfiske och tidigare. Avsnittet omfattar en beskrivning av elfiskets omfattning (antal lokaler), lokalernas storlek, antal fångade arter, fiskpopulationernas täthet och ekologiska status i de olika typerna av vattendrag (kalkade IKEU-vattendrag, IKEUreferenser och miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag). Avsnittet omfattar också en beskrivning av hur antalet fångade fiskarter, fisktätheten och fiskfaunans ekologiska status har förändrats över tiden i genomsnitt för de olika typerna av vattendrag. Dessutom görs en jämförelse av fiskförekomsten och fiskfaunans ekologiska status för neutrala, kalkade och sura vattendrag. Resultat Enskilda vattendrag Under rubriken Beskrivning ges en kortfattad redogörelse för var vattendraget är beläget och hur vattendraget och dess omgivningar ser ut. Under nästa rubrik Fisksamhälle redovisas vilka fiskarter som förekommer och vad som är karakteristiskt för fisksamhället. Under rubriken Fisksamhällets utveckling under provfiskeserien redogörs i stora drag vad som har hänt med fisksamhället under de år som provfisken har gjorts i vattendragen. Sedan år 27 har provfiskeresultaten och fisksamhällets ekologiska status också klassificerats enligt de nya bedömningsgrunderna för fisk i vattendrag med ett vattendragsindex (VIX). Resultatredovisningen för varje enskilt vattendrag avslutas därför med avsnittet Klassificering enligt bedömningsgrunderna för fisk. Hur fiskindexet är uppbyggt redovisas i avsnittet om material och metoder. I anslutning till provfiskeresultaten redovisas dessutom de referenser som omnämns i texten för varje enskilt vattendrag. För alla vattendrag förekommer det tre typer av figurer i anslutning till texten. Den första diagramtypen visar hur fisktätheten (Individer per 1 m 2 ) har varierat i vattendraget (medianvärden) under provfiskeserien. I första hand redovisas hur öringtätheten (äldre öring och årsungar) har förändrats, men även förändringarna i individtätheten hos stensimpa och bergsimpa redovisas i förekommande fall. Hur individtätheterna har beräknats redovisas i avsnittet om material och metoder. Nästa diagramtyp visar hur provfiskeresultaten har klassificerats enligt fiskindexet (VIX). Indexutvecklingen för varje enskild lokal redovisas i diagrammet. För att ge en bild av storleksfördelningen hos den fångade öringen redovisas i den tredje diagramtypen de fångade öringarnas längdfördelning vid elfisket 25 och 26. 8

9 Resultat allmän del Alla provfiskade vattendrag Antalet provfiskade lokaler i varje vattendrag har varierat från 2 till 6 lokaler (Tabell 1-3). Totalt har provfisket omfattat 66 lokaler i 21 kalkade IKEU-vattendrag, 54 lokaler i 18 referensvattendrag inom IKEU-programmet och 47 lokaler i 15 referensvattendrag inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. Den provfiskade ytan på varje enskild lokal i de olika vattendragen har varierat från 84 till 621 m² (Tabell 4-6) men i de flesta fall har elfisket omfattat en yta på 2-5 m². Längden på lokalerna varierade från 18 upp till 91 meter och bredden mellan 1,1 och 26,5 m. Beträffande de undersökta lokalernas area, längd och bredd så fanns det ingen signifikant skillnad mellan neutrala, kalkade och sura lokaler (ANOVA, p >,5). Vid elfisket 26 fångades sammanlagt 17 fiskarter på totalt 167 lokaler. I genomsnitt fångades 2,5 arter per lokal. I det kalkade vattendraget Rökeå fångades det högsta totala antalet fiskarter (7 st). I de sura referensvattendragen Tangån och Havssvalgsbäcken saknades fisk på en lokal i vardera vattendraget. På övriga lokaler i Tangåns övre del fångades dock enstaka öringar och på lokalen Hålet i Tangåns nedre del där vattnet inte är surt (se beskrivning Tangån) fångades förutom ett flertal öringar även bergsimpa. I Havssvalgsbäcken saknades fisk på den övre lokalen, men på den nedre lokalen som är påverkad av tidigare kalkningar fångades flera öringar. Öring var den helt dominerande arten i de provfiskade vattendragen. Vid 26 års elfiske fångades öring på 94 % av de neutrala lokalerna, på 98,5 % av de kalkade lokalerna och på 81,8 % av de sura lokalerna (Figur 3). Elritsa var den näst vanligaste arten i alla tre grupperna men andelen lokaler med elritsa var något lägre i de sura vattendragen (3,3 %) jämfört med neutrala och kalkade vattendrag. Elritsa är känslig för surt vatten, vilket förklarar den lägre förekomsten i de sura vattendragen. Även mört som också är en försurningskänslig art förekom på färre lokaler i de sura vattendragen jämfört med kalkade, respektive neutrala vattendrag. Den tredje vanligast förekommande arten i de neutrala vattendragen var lake som där förekom på 33,3 % av lokalerna. Andelen lokaler med förekomst av lake var dock betydligt lägre i kalkade och sura vattendrag (12,1 % i båda typerna). Stensimpa var den fjärde vanligaste arten i de neutrala vattendragen, men andelen lokaler med stensimpa var lägre i de kalkade och sura vattendragen. Bergsimpa fångades endast i neutrala eller kalkade vattendrag och lax förekom enbart i två neutrala vattendrag. Noterbart är också att ingen fisk fångades på ca 6 % av de sura lokalerna medan det fångades fisk på samtliga neutrala och kalkade lokaler. Flodkräfta förekom bara i ett vattendrag (den neutrala Viskansbäcken). Signalkräfta var betydligt mera vanligt förekommande och påträffades på 11,6 % av lokalerna i neutrala vattendrag, 13,6 % av de kalkade lokalerna och 12,1 % av de sura lokalerna. Den högsta totala fisktätheten (huvudsakligen öring) hade IKEU-referensen Bastuån, men höga fisktätheter (främst öring) noterades även i vattendragen Anråsälven, Verkaån och Kagghamraån som ingår i det nationella miljöövervakningsprogrammet (Kagghamraån har utgått 27). Samtliga av dessa vattendrag, förutom Bastuån, har bestånd av havsvandrande öring. I Bastuån utgörs öringbeståndet istället av sjövandrande öring som liksom havsöringbestånd främst utnyttjar vattendragen som lek- och uppväxtplats. Tätheten av årsungar var statistiskt signifikant högre i vattendragen med vandrande öring (ANOVA, Sheffe post-hoc test, p <,1). Dessa vattendrag hade en genomsnittlig täthet av årsungar som uppgick till 53 individer per 1 m 2 medan vattendrag med strömstationär öring hade en täthet av 8,4 årsungar per 1 m 2. 9

10 Öring Elritsa Lake Stensimpa Bäcknejon Bergsimpa Gädda Ål Signalkräft Bäckröding Mört Lax Abborre Grönling Flodkräfta Storspigg Röding Skrubba Harr Ej fångst 34,8 33,3 3,4 27,5 23,2 14,5 11,6 11,6 1,1 7,2 7,2 7,2 4 4,3 2,9 2,9 1,4 94,2 Öring Elritsa Lake Stensimpa Bäcknejon Bergsimpa Gädda Ål Signalkräft Bäckröding Mört Lax Abborre Grönling Flodkräfta Storspigg Röding Skrubba Harr Ej fångst 12,1 16,7 18,2 7,6 21,2 7,6 13,6 7,6 1,6 4,5 36,4 98, Arternas förekomst (%) på 69 neutrala lokaler Arternas förekomst (%) på 66 kalkade lokaler Öring Elritsa Lake Stensimpa Bäcknejon Bergsimpa Gädda Ål Signalkräft Bäckröding Mört Lax Abborre Grönling Flodkräfta Storspigg Röding Skrubba Harr Ej fångst 3,3 12,1 24,2 6,1, 24,2, 12,1, 3, 6,1, 3, 6,1 81, Arternas förekomst (%) på 33 sura lokaler Figur 3. Fångade fi skarter vid 26 års elfi ske på olika typer av lokaler. 1

11 IKEU-programmet kalkade vattendrag och referensvattendrag Allmän status Vid provfisket år 26 fångades i genomsnitt 2,5 arter per lokal i de kalkade IKEU-vattendragen (Tabell 7) och 2,6 arter per vattendrag i de okalkade referensvattendragen (Tabell 8). Fångsten dominerades av öring i 32 av totalt 39 vattendrag. Andra arter som var dominerande i vissa vattendrag var grönling (Rökeå), elritsa (Blankan, Sällevadsån, Musån), stensimpa (Enångersån och Härån) och bergsimpa (Arån). Vid 26 års elfiske var den totala fisktätheten (alla fångade arter) i genomsnitt något högre i referensvattendragen än i de kalkade IKEU-vattendragen (36,3 jämfört med 31,6 individer per 1 m 2 ). Fisktätheten var därmed något högre än vad som observerades i båda vattendragsgrupperna vid 24 års provfisken (Dahlberg & Bergquist 25). Även öringtätheterna var något högre i referensvattendragen jämfört med de kalkade IKEU-vattendragen (24, respektive 17,4 öringar per 1 m 2 ). I likhet med den totala fisktätheten var öringtätheten högre vid 26 års provfiske jämfört med 24 (Dahlberg & Bergquist 25). Tätheten av öring varierade dock kraftigt mellan olika vattendrag och av de kalkade vattendragen hade Svanån och Hovgårdsån de lägsta öringtätheterna (,6 respektive 2, öringar per 1 m 2 ) medan Stridbäcken i Västerbotten hade den högsta (48, öringar per 1 m 2 ). Öringbeståndet i Stridbäcken är havsvandrande medan öringen i Svanån och Hovgårdsån är strömstationär. Av referensvattendragen hade de försurade vattendragen Musån (,4 öringar per 1 m 2 ) och Laxbäcken (2,6 individer per 1 m²) de lägsta öringtätheterna och det mera neutrala vattendraget Bastuån den högsta genomsnittliga öringtätheten (189 öringar per 1 m 2 ). Musån är ett surt vattendrag (medel-ph = 5,5) beläget i Västra Götalands län medan Bastuån är ett neutralt (ph-värden över 6,) fjällvattendrag beläget i Jämtlands län. Öringtätheterna i Bastuån år 26 är de högsta som har observerats inom IKEUprogrammet. Enligt bedömningsgrunderna för fisk (VIX) hade huvuddelen av IKEU-vattendragen vid 26 års elfiske en fiskfauna med god ekologisk status eller bättre (Figur 4). Av de kalkade vattendragen hade 76 % god status eller bättre medan andelen vattendrag med god status eller bättre var något lägre för referensvattendragen (61 %). Bland de kalkade vattendragen var det Tosthultsån, Hovgårdsån, Ljungaån, Svanån och Hammarbäcken som inte uppfyllde villkoren för god ekologisk status ( <,47). Orsaker till den sämre statusen i de första fyra vattendragen är förutom försurning även påverkan från vattenreglering och dammar, samt att det råder brist på bra habitat för strömlevande fisk. I Hammarbäcken avslutades kalkningarna 1995 och därefter har vattendraget delvis återförsurats. vattendrag med måttlig status eller sämre var Lillån-Bosgårdsån, Musån, Ejgstån, Vingån, Tangån, Havssvalgsbäcken och Lillån (AC-län). Av dessa är alla utom Ejgstån försurade med genomsnittliga ph-värden under 6,. Ejgstån är dock istället påverkad av näringsutlakning och sedimenttransport från jordbruksmark och dessutom bitvis kanaliserad. Fiskbeståndens utveckling över tiden Antal arter Under perioden har det genomsnittliga antalet fångade fiskarter per vattendrag och år ökat signifikant (Theils slope, p <,1) i de kalkade IKEU-vattendragen (Figur 5). I genomsnitt har antalet fångade arter ökat från 2,6 till 3,6 arter. Även för referensvattendragen märks en liten ökning i antalet fångade fiskarter från 3, till 3,6 arter per vattendrag och år, men denna förändring var inte signifikant. Det bör dock noteras att referensvattendragen har undersökts under en betydligt kortare period ( ) än de kalkade IKEU-vattendragen. Observera att det genomsnittliga antalet fångade arter per lokal är lägre i båda vattendragstyperna (se redovisning under Allmän status. Fisktäthet Den totala fisktätheten i de kalkade vattendragen visar ingen större förändring över tiden för perioden (Figur 6). Frånsett en uppgång i mitten av 199-talet har den genomsnittliga fisktätheten i de kalkade IKEUvattendragen pendlat omkring ca 3 individer per 1 m 2. Även i referensvattendragen har den totala fisktätheten varit relativt oförändrad (Figur 6). För perioden var den totala fisktätheten i genomsnitt lika stor som fisktätheten i de kalkade vattendragen där 11

12 Figur 4. Fiskfaunans ekologiska status i de provfi skade IKEU-vattendragen år

13 däremot öringtätheten har minskat (Figur 7). Den genomsnittliga tätheten av äldre öring har minskat signifikant (Theils slope, p <,5) under perioden Tätheten av äldre öring har minskat från ca 15 individer per 1 m 2 till ca 1 individer per 1 m 2. För årsungarna finns dock ingen signifikant trend (Figur 7). Tätheten av årsungar har i de kalkade vattendragen varierat från 4 till 1 individer per 1 m 2 under perioden Även för referensvattendragen finns indikationer på en minskad täthet av äldre öring, men förändringen är inte signifikant (Figur 8). I likhet med de kalkade vattendragen finns det inte heller någon signifikant förändring i tätheten av årsungar. Den genomsnittliga tätheten av årsungar har för referensvattendragen varierat mellan 7 till 2 individer per 1 m 2 under perioden Antal arter Antal arter (Medel ± 2 SE) IKEU-Kalk IKEU-Ref Antal per 1 m² Total fisktäthet (Medel ± 2 SE) IKEU-Kalk IKEU-Ref Figur 5. Antal fångade fi skarter i genomsnitt per år för IKEU-vattendragen (kalkade vattendrag, respektive okalkade referensvattendrag) under perioden Figur 6. Total fi sktäthet (antal individer per 1 m 2 ) per år i genomsnitt för alla IKEU-vattendragen under perioden Antal per 1 m² Antal (Medel ± 2 SE) i kalkade IKEU-vattendrag Äldre än årsungar Årsungar Antal per 1 m² Antal (Medel ± 2 SE) i IKEU-referenser Äldre än årsungar Årsungar Figur 7. Öringtäthet (antal individer per 1 m 2 ) av årsungar och äldre öring i de kalkade IKEU-vattendragen. Genomsnittsvärden per år under perioden Figur 8. Öringtäthet (antal individer per 1 m 2 ) av årsungar och äldre öring i IKEU-programmets referensvattendrag. Genomsnittsvärden per år under perioden

14 Fiskfaunans ekologiska status Andelen kalkade IKEU-vattendrag med god ekologisk status eller bättre har inte förändrats nämnvärt under perioden (Figur 9). Under enstaka år har dock några av de kalkade vattendragen haft en fiskfauna med otillfredsställande eller dålig status. Exempel på vattendrag där fiskfaunans status har klassats som otillfredsställande vissa år är Hovgårdsån, Skuggälven och Haraldsjöån. Även referensvattendragen i IKEU-programmet visar ingen speciell trend beträffande andelen vattendrag med god ekologisk status eller bättre under perioden (Figur 1). För år 26 är dock andelen vattendrag med god status eller bättre något lägre för referensvattendragen än för de kalkade vattendragen (61 % jämfört med 24 %). vattendrag som periodvis har haft en fiskfauna med dålig status är exempelvis Vingån, Musån och Lillån-Bosgårdsån. Kalkade IKEU-vattendrag Hög God Måttlig Otillfredställande Dålig Figur 9. De kalkade IKEU-vattendragens fördelning på olika ekologiska statusklasser under perioden IKEU-referenser Hög God Måttlig 5 Otillfredställande Dålig Figur 1. vattendragen fördelning på olika ekologiska statusklasser under perioden

15 Nationella miljöövervakningsprogrammet referensvattendrag Allmän status I vattendragen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet fångades vid 26 års provfiske i genomsnitt 2,7 arter per lokal (Tabell 9), vilket är i nivå med resultaten för de kalkade IKEU-vattendragen och IKEUreferenserna (2,5, respektive 2,6 arter/lokal). Fångsten dominerades i de flesta fall av öring (8 av 14 vattendrag). I övrigt dominerades fångsten av stensimpa (Verkaån och Bjurbäcken), elritsa (Häradsbäcken) och röding (Pessisjåkkå). Vid 26 års elfisken var den totala fisktätheten generellt högre i miljöövervaknings-programmets vattendrag jämfört med IKEU-vattendragen. I genomsnitt för alla referens-vattendragen var den totala fisktätheten 58,2 individer per 1 m 2. Även öringtätheten var något högre i miljöövervakningsprogrammets vattendrag jämfört med IKEU-vattendragen. Öringtätheten i referensvattendragen var i genomsnitt 31,6 individer per 1 m 2, vilket är betydligt högre än den öringtäthet (18,7 individer per 1 m²) som noterades vid 24 års elfisken (Dahlberg & Bergquist 25). I likhet med IKEU-vattendragen varierade öringtätheten kraftigt mellan olika vattendrag, från,2 individer per 1 m 2 i Häradsbäcken till 99,1 individer per 1 m 2 i Anråsälven. Häradsbäcken är kraftigt kanaliserad och har naturliga vandringshinder för öring i sin nedre del. Anråsälven är eutrofierad genom jordbrukspåverkan men har ändå ett starkt bestånd av havsvandrande öring. I Anråsälven förekommer också en betydande andel lax. Den genomsnittliga tätheten av årsungar i miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag var 21 individer per 1 m 2, vilket är högre än tätheten av öringungar i IKEU-vattendragen. Det är också ett högre värde än den genomsnittliga täthet av årsungar som observerades vid elfisken 24 (Dahlberg & Bergquist 25). Enligt bedömningsgrunderna för fisk (VIX) har huvuddelen av referensvattendragen i miljöövervakningsprogrammet en fiskfauna med god ekologisk status eller bättre (Figur 11). Av de 14 provfiskade vattendragen 26 hade 64 % god status eller bättre. Vattendrag som hade en fiskfauna med måttlig status eller sämre var Häradsbäcken, Anråsälven, Hångelån, Semlan och Bjurbäcken. Orsaker till fiskfaunans måttliga status i dessa vattendrag är kanalisering och jordbrukspåverkan samt brist på lämpliga habitat för strömlevande fisk. Fiskbeståndens utveckling över tiden Antal arter I vattendragen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet har antalet fångade arter per år varit relativt oförändrat under perioden I genomsnitt för hela perioden har det fångats 4 arter per vattendrag och år i miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag (Figur 12). Det är ett större genomsnittligt antal än vad som har fångats per vattendrag och år i IKEU-programmets vattendrag (2,6 3,6 arter). Fisktäthet Den totala fisktätheten i miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag visar ingen signifikant förändring (Theils slope, p >,5) under perioden I genomsnitt för hela perioden har referensvattendragen haft en total fisktäthet på ca 6 individer per 1 m 2 (Figur 13). Öringtätheten har inte heller förändrats nämnvärt under perioden Den genomsnittliga tätheten av äldre öring har stabilt legat omkring 1 individer per 1 m 2 (Figur 14). Tätheten av årsungar har varierat något mera och har pendlat mellan drygt 1 individer per 1 m 2 och 3 individer per 1 m 2. Ekologisk status För miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag har inte andelen vattendrag med god ekologisk status eller bättre förändrats i någon större utsträckning under perioden (Figur 15). Ungefär 6 % av vattendragen har haft god status eller bättre. Övriga vattendrag har i regel haft måttlig ekologisk status, men åren 22 och 23 hade dock ett av vattendragen en fiskfauna med otillfredsställande ekologisk status. 15

16 Figur 11. Fiskfaunans ekologiska status i nationella miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag år

17 5 Antal arter (Medel ± 2 SE) 1 Total fisktäthet (Medel ± 2 SE) Miljöövervakning Antal arter Miljöövervakning NMÖ NMÖ Antal per 1 m² Figur 12. Antal fångade arter i referensvattendragen inom det nationella miljöövervakningsprogrammet. Medelvärden per år under perioden Figur 13. Total fi sktäthet (antal individer per 1 m 2 ) i miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag. Medelvärden per år under perioden Antal per 1 m² Antal (Medel ± 2 SE) i NMÖV-vattendrag Äldre än årsungar Årsungar Figur 14. Öringtäthet (antal individer per 1 m 2 ) av årsungar och äldre öring i miljöövervakningsprogrammets referensvattendrag. Medelvärden per år under perioden er nationell miljöövervakning 15 1 Hög God Måttlig Otillfredställande Figur 15. vattendragens fördelning på olika statusklasser under perioden

18 Jämförelser av fiskförekomst i kalkade, neutrala och sura vattendrag Antal arter I de neutrala vattendragen fångades 16 fiskarter, i de kalkade 11 arter och i de sura 1 arter. I genomsnitt fångades 3, arter på de neutrala lokalerna medan fångsten var något lägre på de kalkade (2,4 arter), respektive sura (1,9 arter) lokalerna (Figur 16). En jämförelse av antalet arter mellan de olika grupperna visade att det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna (ANOVA, p <,5), och enligt Sheffes post-hoc test fångades det signifikant fler arter på neutrala lokaler jämfört med kalkade och sura lokaler (p <,5, respektive (p <,1). Tätheter av fisk Vid 26 års elfiske var den genomsnittliga totala fisktätheten (alla fångade arter inräknade) per lokal 62,6 individer per 1 m² i de neutrala referensvattendragen (Figur 17). Lokalerna i de kalkade vattendragen hade en genomsnittlig total fisktäthet på 31,6 individer per 1 m 2 medan lokalerna i de sura referensvattendragen hade en täthet på 25 individer per 1 m 2. De neutrala referensvattendragen hade således en betydligt högre total fisktäthet än de sura och kalkade vattendragen. En jämförelse av fisktätheten mellan de olika grupperna visade att det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna (ANOVA, p <,1) och enligt Sheffes post-hoc test fångades det signifikant fler individer på de neutrala lokalerna jämfört med de kalkade och sura lokalerna (p <,1). Även tätheten av öring var högre på lokaler i gruppen neutrala vattendragen jämfört med lokaler i grupperna kalkade och sura vattendrag. Tätheten var signifikant högre i neutrala vattendrag jämfört med sura vattendrag (ANOVA; Sheffe post hoc test, p <,5). Den genomsnittliga totala tätheten av öring var 37,1 individer per 1 m² för lokalerna i de neutrala referensvattendragen (Figur 18), för de kalkade lokalerna var tätheten 18,8 och för de sura lokalerna var tätheten 17,1 individer per 1 m 2. Mönstret ser likadant ut för årsungar av öring (Figur 19). Den genomsnittliga tätheten var högre på de neutrala lokalerna jämfört med kalkade och sura. Tätheten var också signifikant högre i de neutrala vattendragen jämfört med de sura vattendragen (ANOVA; Sheffe post-hoc test, p <,5). Anmärkningsvärt är att den genomsnittliga tätheten av årsungar var högre, dock ej signifikant, på lokalerna i sura vattendragen jämfört med lokalerna i de kalkade vattendragen. Detta märkliga resultat beror främst på att tätheten av årsungar var relativt hög på två lokaler i Norrhultsbäcken och två lokaler i Trollbäcken. Skillnader i klassificering enligt bedömingsgrunderna för fisk (VIX) Enligt bedömningsgrunderna för fisk (VIX) hade lokalerna i gruppen neutrala vattendrag ett genomsnittligt generellt indexvärde på,54 (Figur 2). Lokalerna i gruppen kalkade vattendrag hade ett något högre indexvärde (,55) medan lokalerna i de sura vattendragen hade det lägsta värdet (,44). Gränsen för god status ligger vid t,47 (Beier m.fl. 27), vilket betyder att de genomsnittliga indexvärdena för de neutrala och kalkade vattendragen låg över gränsen för god ekologisk status (Figur 19) och att indexvärdet för gruppen sura vattendrag låg precis under gränsen för god ekologisk status. De neutrala och kalkade lokalerna hade signifikant högre indexvärdena jämfört med värdena i de sura lokalerna (ANOVA, p <,5; Sheffe post-hoc test, p <,5 (sura-neutrala) och p <,5 (sura-kalkade)). Surhetsindexet i bedömningsgrunderna för fisk visade att grupperna kalkade och neutrala vattendrag hade genomsnittliga indexvärden i nivå med det generella indexet VIX, medan de sura vattendragen hade ett lägre surhetsindex (,4) än t (,44) i. För surhetsindexet ligger brytpunkten för god ekologisk status något lägre (p-värde =,43) än för det generella indexet, men trots detta var genomsnittet för gruppen sura vattendrag under gränsen för god ekologisk status. Surhetsindexet visar därför en tydligare skillnad mellan grupperna neutrala och kalkade vattendrag jämfört gruppen sura vattendrag än det totala generella indexet VIX (ANOVA, p <,1; Sheffe post-hoc test, p <,1 (sura-neutrala) och p <,1 (Sura-kalkade)). Flera av lokalerna med lågt värde på surhetsindexet är dock belägna i vattendrag som inte är sura eller försurade (t.ex. i Häradsbäcken, Anråsälven och Kagghamraån) (Tabell 11 och 12). Det beror på att indikatorerna i surhetsindexet också ingår i sidoindexet för morfologisk påverkan (Beier m.fl. 27). I synnerhet Häradsbäcken är kraftigt påverkad av kanalisering och även Anråsälven och Kagghamraån är påverkade av jordbruksåtgärder. I dessa vattendrag är det lägre indexvärdet snarare en indikation på morfologisk påverkan än surhetspåverkan. 18

19 4, Antal arter Antal (medel arter ± 2 (medel SE) ± 2 SE) 8 Total fisktäthet Total sktäthet (medel ± (medel 2SE) ± 2 SE) 3, 6 2, 4 1, 2, Neutral (69) Kalkad (66) Sur (33) Neutral (69) Kalkad (66) Sur (33) Figur 16. Genomsnittligt antal (±SE) fångade fi skarter per lokal i olika typer av vattendrag vid 26 års elfi ske. Figur 17. Total fi sktäthet (antal individer per 1 m 2 ), medelvärde (±SE) per lokal för grupperna kalkade, sura och neutrala vattendrag vid 26 års elfi ske. 5 Totalt antal Total öring antal (medel öring ± 2SE) (medel ± 2 SE) 5 Antal Antal årsungar årsungar (medel (medel ± 2SE) ± 2 SE) Neutral (n=65) Kalkad (n=65) Sur (n=27) Neutral (65) Kalkad (65) Sur (27) Figur 18. Total öringtäthet (antal individer per 1 m 2 ) av årsungar och äldre öring i kalkade vattendrag samt sura och neutrala referensvattendrag vid 26 års elfi ske. Figur 19. Täthet av årsungar (antal individer per 1 m 2 ) i kalkade vattendrag samt sura och neutrala referensvattendrag vid 26 års elfi ske.,6 (medel ± 2SE),4 Neutral Kalkad,2, Simpson VIX-Surhet VIX Sur Figur 2. Bedömning av ekologisk status i kalkade vattendrag samt sura och neutrala referensvattendrag vid 26 års elfi ske. 19

20 Simpsons diversitetsindex är en indikator som inte ingår i det generella indexet VIX. Simpsons index utgör en indikator på fisksamhällets artbalans och beskriver hur jämnt fördelade individerna är mellan olika arter. Gruppen neutrala vattendrag hade ett genomsnittligt Simpson-värde på,43 och gruppen kalkade vattendrag hade ett Simpson-värde på,45 (Figur 19). Båda dessa grupper hade högre värden än de sura vattendragen som hade det lägsta värdet (,38). Skillnaderna mellan grupperna var dock liten och inte signifikant (ANOVA, p >,5), vilket indikerar att individfördelningen mellan olika fiskarter (artbalansen) inte skiljer sig nämnvärt mellan de olika grupperna av vattendrag. Sammanfattande slutsatser och diskussion I de kalkade vattendragen finns det en signifikant positiv trend att antalet fångade fiskarter har ökat under perioden Ett liknande mönster visar också IKEU-programmets referensvattendrag, men ökningen är där inte signifikant förmodligen beroende på att undersökningsperioden för dessa vattendrag är betydligt kortare. Däremot märks ingen ökning av antalet fångade arter i referensvattendragen inom miljöövervakningsprogrammet. En ökning i antalet fångade fiskarter i kalkade vattendrag med tiden efter kalkning har också observerats i andra utvärderingar (Degerman m.fl. 199, Degerman m.fl. 1995, Bergquist m.fl. 2, Åslund & Degerman 27). Det ökade antalet fångade arter i IKEUvattendragen beror främst på en spontan återkolonisation och återetablering av strömlevande fiskarter som stensimpa, elritsa, lake och bäcknejonöga efter kalkning och minskad deposition av sura ämnen. Till en del kan ökningen även bero en ökad invandring av sjölevande arter som abborre, mört och gädda när vattenkvaliten har förbättrats i både sjöar och vattendrag. I Röke å fångades exempelvis bara 2-3 arter vid provfisken under 199-talet men under 2-talet har antalet fångade arter ökat till 6-7 arter. Arter som tillkommit är lake, gädda och elritsa. Ett annat exempel är Ådalsån där det endast fångades öring under 198-talet men under 199-talet har både bäcknejonöga och stensimpa fångats. I vissa fall kan det ökade antalet fångade arter också bero på att det under senare år har provfiskats flera lokaler i samma vattendrag jämfört med tidigare år då provfisket ofta omfattade bara en till två lokaler. Provfiske på fler lokaler ger en större möjlighet att fånga individer av de arter som förekommer mindre frekvent i vattendraget. I en del fall kan därför några av arterna ha dykt upp i fångsterna på senare år trots att de har funnits i vattendraget hela tiden. En annan tydlig trend i de kalkade vattendragen är att tätheten av äldre öring (1 år eller äldre), och i viss mån även tätheten av årsungar, har minskat under senare år. Minskningen av den äldre öringens täthet är signifikant, men inte minskningen i tätheten av årsungar. Det senare förmodligen beroende av att tätheten av årsungar har en större mellanårsvariation. Här saknas dock ett motsvarande mönster för IKEU-referenserna och miljöövervakningsvattendragen, möjligen för att tidsserierna där är för korta. De minskande tätheterna av öring i de kalkade vattendragen avviker från tidigare erhållna resultat där man i regel har erhållit ökade öringtätheter med tiden efter kalkning (Degerman m.fl. 199, Degerman m.fl. 1995, Åslund & Degerman 27). Det finns dock flera tänkbara orsaker till den minskade förekomsten av öring i de kalkade vattendragen. En tänkbar förklaring är en ökad konkurrens med andra fiskarter, t.ex. lake, stensimpa och bergsimpa i takt med att dessa har återetablerats i de kalkade vattendragen. En annan tänkbar förklaring är att det i vissa av de kalkade vattendragen kan ha förekommit en ökad frekvens av surstötar under senare år på grund av en minskad årliga kalkgiva. I flera av IKEU-vattendragen har exempelvis den genomsnittliga kalkgivan (ton kalk/år/km 2 ) minskat kraftigt under det senaste decenniet (Bergquist 28). En minskad förekomst av öring kan också bero en ökad förekomst av låga vattenflöden och höga vattentemperaturer i vattendragen, som har ökat dödligheten hos öring, eftersom det under senare tid har skett en utveckling mot varmare och torrare somrar. Detta borde dock påverka referensvattendragen i lika hög grad som de kalkade vattendragen om inte de kalkade vattendragen har en större andel vattendrag som är känsliga i detta avseende. Dagliga mätningar av vattentemperaturen 2

21 med temperaturloggar i IKEU-vattendragen under 2-talet har visat att den maximala temperaturen varit högre än 24 grader i de kalkade vattendragen Blankan, Strönhultsån, Haraldsjöån och Storselsån vid upprepade tillfällen. Höga vattentemperaturer över 24 grader, speciellt i kombination med minskande syrgashalter, innebär en ökad dödlighet hos öring. Ett minskat vattenflöde medför också en begränsad tillgång på ståndplatser då större öring behöver ståndplatser med lite djupare vatten. Årsungarna är däremot inte lika beroende av högre vattenflöden för att hitta lämpliga ståndplatser eftersom de kräver mindre utrymme. Jämförelserna mellan de kalkade, neutrala och sura vattendragen som ingår i IKEU- och miljöövervakningsprogrammen har visat att det förekommer fler arter och en högre täthet av fisk i neutrala vattendrag jämfört med sura och kalkade. Delvis beror detta på en bättre vattenkvalitet i de neutrala vattendragen, i synnerhet i jämförelse med de sura vattendragen. Exempelvis är förekomsten av lake, stensimpa, bäcknejonöga, bergsimpa högre i de neutrala vattendragen jämfört med de kalkade och de sura (se Figur 3). Det fångades också fisk på samtliga neutrala och kalkade lokaler men för vissa lokaler i de sura vattendragen saknades fisk. En större andel av de neutrala vattendragen är också kustmynnande (Verkaån, Anråsälven, Ejgstån och Kagghamraån) och hyser därigenom fler arter än vattendrag som ligger långt upp i vattensystemet. I kustmynnande vattendrag finns möjlighet för mer marina arter att vandra upp och dessutom utgör de ofta reproduktionsområden för havsöring och lax. Därför förekommer exempelvis arter som storspigg, skrubba, ål och lax i de neutrala kustmynnande vattendragen, men inte i de kalkade eller sura vattendragen. De kustmynnande vattendragen har ofta också höga tätheter av öring, i likhet med vattendrag med sjövandrande öring (Bastuån). Genom att havs- och sjövandrande öringbestånd främst utnyttjar vattendragen som lekområde och uppväxtområde de första åren, men i övrigt växer upp i havet eller sjöar når de i regel en större individstorlek och kan producera fler och större romkorn jämfört med stationära öringar (Bohlin m.fl. 21, Elliot 25, Degerman m.fl. 21). De vandrade öringbestånden har därför betydligt högre reproduktionsförmåga än stationära bestånd, vilket resulterar i höga tätheter av årsungar som också får genomslag i den totala fisktätheten och öringtätheten. Endast ett av de kalkade vattendragen (Stridbäcken) och ett av de sura vattendragen (Lillån) har havsvandrande öringbestånd. En relativt stor andel av de kalkade vattendragen hade en fiskfauna med måttlig ekologisk status eller sämre (24 %), dvs. under gränsen för god ekologisk status. I de flesta fall när lokalerna hade indexvärden som låg under gränsen för god ekologisk status (oavsett om lokalen förekom i neutrala, kalkade eller sura vattendrag) berodde de låga indexvärdena på att tätheten av öring var lägre än förväntat. Samtliga lokaler i de kalkade vattendragen eller sura referensvattendragen som hade n lägre än god ekologisk status hade också låga tätheter av öring. Endast tre av de neutrala vattendragen (Häradsbäcken, Hångelån och Semlan) hade en lägre öringtäthet än förväntat. I flera av de neutrala referensvattendragen som inte uppfyllde kraven för god ekologisk status, t.ex. Anråsälven och Ejgstån, berodde den lägre statusklassningen däremot på att andelen toleranta arter och andel toleranta individer var högre än förväntat. För Anråsälven berodde den låga klassningen på att det vid elfisket fångades arter som storspigg och ål. För Ejgstån blev klassningen lägre för att det fångades arter som mört och ål. Såväl storspigg, ål och mört räknas som toleranta arter och utgör tillsammans med övriga toleranta arter indikatorer på övergödning (Beier m.fl. 27). Ål är samtidigt en akut hotad fiskart (Artdatabanken, SLU 26) och vattendrag där ål påträffas borde därför inte få en lägre status. Det är något märkligt att förekomsten av ål, som ökar den biologiska mångfalden i vattendragen, leder till en sänkning av den ekologiska statusen enligt utfallet i VIX. Det är något som måste beaktas i framtida revideringar av VIX och bedömningsgrunden för fisk bör korrigeras så att den ekologiska statusen snarare höjs än sänks om det förekommer ål i vattendraget. De låga statusklassningarna för Ejgstån och Anråsälven var en bidragande orsak till att genomsnittsvärdet för VIX var lägre i gruppen neutrala vattendrag jämfört med gruppen kalkade vattendrag. 21

22 er Artdatabanken, SLU (26). Faktablad: Anguilla anguilla ål. Förf. Håkan Wickström 25. [Elektronisk]. Tillgänglig: < artdata.slu.se/rodlista/faktablad/angu_ang. PDF>[ ]. Beier, U., E. Degerman, B. Sers, B. Bergquist & M. Dahlberg. 27. Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i rinnande vatten Utveckling och tillämpning av VIX. Fiskeriverket Informerar 27:5. 59 sidor. Beier, U. & E. Degerman. 24. Spatially Based approach of the Fennoscandian Shield and the Borealic Uplands (Illies ecoregion 2 and 22). FAME-Report (< ac.at>). 3 sidor. Bohlin, T Kvantitativt elfiske efter lax och öring synpunkter och rekommendationer. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (1984:4). 33 sidor. Bohlin, T, S. Hamrin, T.G. Heggberget, G. Rasmussen & S.J. Saltveit Electrofishing: theory and practice with special emphasis on salmonids. Hydrobiologia 173: Bohlin T, J. Pettersson and E. Degerman. 21. Population density of migratory and resident brown trout (Salmo trutta) in relation to altitude: evidence for a migration cost. Journal of Animal Ecology 21. Nr 7, s Dahlberg, M. & B. Bergquist. 25. Redovisning av Sötvattenslaboratoriets provfisken i vattendrag år 24. Information Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium, Drottningholm. 112 sidor. Degerman, E. E. Sjölander, A. Johlander, P. Sjöstrand, K. Höglind, L. Thorsson & H. Carlstrand 199. Kalkning för att motverka försurningspåverkan på fisk irinnande vatten. Information från Sötvattens-laboratoriet, Drottningholm (199) Nr 4: Degerman, E., L. Henrikson, J. Herrman & P. Nyberg The effects of liming on aquatic fauna. p In: Henrikson L. & Y. W. Brodin (Eds.) Liming of Acidified Surface waters. Springer-Verlag, Berlin Heidelberg. Degerman, E. & B. Sers Elfiske. Fiskeriverket Information (1999:3). 7 sidor. Degerman E., Nyberg P. & Sers B. 21. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket Finfo 21: sidor. Elliot, J. M Fecundity and egg density in the reds for sea trout. J. Fish. Biol. 47(5): FAME Consortium 24. Manual for the application of the European Fish Index EFI. A fish-based method to assess the ecological statsus of European rivers in support of the Water Framework Directive. Version 1.1. January 25. Tillgänglig: < Helsel, D R. & R.M. Hirsch Statistical measures in water research.elsivier Science B.V., Amsterdam. 529 sidor. Loftis, J.C., C.H. Taylor, A.D. Newell & P.L. Chapman Multivariate trend testing of lake water quality. Water Resour. Bull. 27: Naturvårdsverket 22. Handledning för miljöövervakning. Undersökningstyp Elfiske i rinnande vatten. (< Handledning-for-miljoovervakning>). Naturvårdsverket 27. Handbok 27: 4 - Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon - En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp: (< sv/arbete-med-naturvard/vattenforvaltning/ Handbok-274>). SIS 26. Vattenundersökningar Provtagning av fisk med elektricitet (SS-EN 1411). SFS 24. Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Utfärdad den 17 juni 24. Svensk författningssamling (SFS 24:66). 21 sidor. Zippin, C An evaluation of the removal method of estimating animal populations. Biometrics 12: Åslund, J-E. & E. Degerman. 27. Kalk och Fisk.Länsstyrelsen i Jämtlands län, Miljö och Fiske. Rapport 27:2, 87 sidor. 22