Volym 25:2:l. Excerpter rörande Enontekis, vilka enligt Nordberg ev kan föras till 1700 talet och till avd Trolldom.

Transkript

1 Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:2:l. Excerpter rörande Enontekis, vilka enligt Nordberg ev kan föras till 1700 talet och till avd Trolldom. Del av maskinskrivet manuskript till en planerad andra del av Källskrifter rörande kyrka och skola i den svenska lappmarken under 1600 talet. Samlade och utgivna av Erik Nordberg. (Kungl Skytteanska samfundets handlingar. 11.) Umeå Publicerad september 2011 Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (

2

3 5. Iû7z>, k / > Yzüf ' 7

4 TingsprotokolliEnontekis den 11 februari Kyrkowärden Mickiell Pärson Asa,och Johan Hansson,sampt klåckaren Michiell Johansson Närfwa,angåfwo för Rätten,huruledes lappmannen Anders Pärson Soro i Baunulla by,har förledne Mariae Bebådelsse dagh, eller den 25 Martij,kommit drucken i kyrkian,och giort där märkeligh förargellsse,under högmesso Predikan,på fölliande sätt Nembl:n Först har Anders Pärson Soro,begynt tahla för sigh siälf,säijandes någre gånger: Jagh seer unders Täkn,därföre befallte Capellanen H:r a o Oluf Sirma,att kyrkiowärdxrne skulle föra honom i xtocken,widh kyra kiodör&n,hwarutur han sigh strax drogh,och med samma ruus kom tillbaka in i kyrkiån,och begynte sitt förra tahl med hög röst; Jagh Eenar seer under, ä t han da skulle hafwas uth,ropade han, G-ier migh fred till lijfwet,satte Myssan på sitt hufwud,jach lyfftade sin hand upp emot H:r Oluf,som äntå Prädikade,säyandes sigh skola angie honom vsatte^ för H:ns Kongl. May: thysigh sädan siälf i stocken, och togh sin hund i fambn, Eenär klåckaren effter förrättat G-uditiänst utgick att klämta i klåckan,och Församblingen jämbwäl utkom,har Anders Soro sönderrijfwit Stocken,och dess ena deel kastat emot kyrkiodören. Till denne berättelssen kunde Anders Pärson Soro icke Seeka,utan bejakade, Oppå tillfrågan hvvarest han den dagen kiöpt Bränwijn,effter som här den tijden ingen Bårgare eller andre warit,som fört medh 3igh sådant slagh? Swarade,det ÉBäS' H:r Olufz Sirmas hustru sålt honom för 1/2 Garolin 3 quarter Bränwijn Mårgonen tillförende som han straxt utsöp,hwaraf han sädan blef så druckin,att han icke wiste hwad han giorde, Kyrkiowärden Johan Hanson wittnade,att H:r Olufz hustru samma Mårgon för Gudztiensten,i hans närwaro,fick till Anders Soro iftt qwarter Bränwijn,men huru mycket han tillf örende hade kiöpt, war Johan okunnigdt,dän där och wiste berätta,att flere af Församblingens lemmar,kiöpte och den gången Bränwijn af H:r Olufz hustru, H:r Oluf Sirma kunde icke Neeka,det Soro kiöpte lijtet Bränwijn af hans hustru,doch förmente att han af så lijtet icke kunnat blifwa druckin utan torde och hafwa kiöpt mera af Bönderna,Jöns Hanson och Jöns Pärson ifrån Monianiska,som då hade här ett OOhristnat Barn, doch wiste ingen af lansmännen eller Allmogen säya,att af M M något Bränwijn såld blef,xtan Tolfmannen Nills Nillsson,twärt emot, berättade,det samma Bönder hafwa warit hoos honom wid hijtreesan,och ey hafft mera än een Tint eller 1/4 kanna Bränwijn,som dee effter Gudztiänsten plägat Faddrarne medh,och alzintet såldt däraf; Resolutio Alldenstund Anders Pärson Soro den 25 Martij,eller Mariae Bebo- dem

5 delsse dagh,kommit druckin i kyrkian,och där sammastädes under Prädikan giort een märkeligh förargellsse,både i Ordh och Giärningar,som Ransakningen widlyffteligen innehåller,ty dömes han effter Kongl. May:ts Placat om Oliud och Förargelsse i kyrkiorne af åhr 1686 den 22 December,att bota Fembtijo dal Silf. Mynt,och stå uppenbara kyrkioplicht; för desse 50 d.s M:t plichtade Anders Pärson Soro med ( atulopp; H:r Oluf Sirmas hustru som såldt Bränwijn,om een Högtijds eller helgedagz Mårgon för Predikan,dömes effter d: 3:die puncten utj Kongl. May:tz förnyade Stadga om Sabatzbrått till 40 mkr Silfmrtz Straff,till kyrkian och dee fattige Tingsprotokoll i Enontekis den 7 februari (Mål om Soros tjuvnad - dömd till döden - till Hovrätten) - - Sedan denne dom uppläsin och publicerat blef,förekom Capelianen Hsr Oluf ( Sirma, hwilken, tillijka medh Nämbden,och samptelige tillstädes warande Allmoge»,begiärade det denne Rätten wille uti underdån- Ödmiukhet,den Högloflige Kongl. HoffRätten wid handen gifwa, m * e huruledes ofwanbenxäh Anders Pärson Souro haar heela sin tijdh fört a ett slemt och förargeliget lefwkrne,och för detta begåt så vvähl hemgång och Tyfwerij,som förargelsse i Kyrkan hwarföre han wäl har måst plichta, Men störste parten af hans rychtbare Odygder,såsom wåldtächt Tyfwerij,slagzmål och mera dylikt,har,medelst brist af wittnen i denne fiällmarken,icke kunnat honom öfwertygas,warandes Allmogen af honom /: som af Goda kraffter ähr s/ så skrämbde,att dee undan honom såsom för deras Fijende bära fahra,där före önska det han med sådant straff blefwe ansedd,som honom till efftertanka af sitt förra Onda förehållande,och Allmogen till trygghet lända torde. /. Lappmarkens domböcker , MM dombok 1702, sid. 59 HLA 4 / Lappmarkens domböcker » MX dombok 1703, sid. 89 HLA

6 / Tingsprotokoll i Enontekis den 8 februari Kyrckioherden H:r Christian Elingius,lät lappallmogen föreläsa ett Extract af Ährewyrdige H: Proubstes Anzenii skrifwelse dat: d: 10 sidstl. Octob: hwarutj förmähles,att Consistorium i Hernösandh har approberat och Confirmerat, l:mo det Prästerne,som till denne tijden intet rest till lapparne i deras Cojor,skola opå dee ställen som sådant låter sig giöra,dem besökja,och så wähl i deras Christentiomb informera,som elljest giöra sig kunnige om deras lefwerne. 2:do att Capelianen här i Enotäckis H: Oluf Sirma,bör med sin OXX pastor så komma öfwerens,att han understundom betiänar församblingen wijd anexan och comminister wijd Hufwudkyrckan. 3:o att Consistorium intet understår sig något determinera om bönedagarnks Pijrande,utan det måste åhrl. förblifwa efter Kongl. Placaters innehåldj Hwilket extract eft. kyrckioherdens begiäran,dess // Comminister H: Oluf Sirma till rättelse blef Communicerat 11 Lappmarkens domböcker lölå-1705, WXK dombok 1704 HLA

7 V Tingsprotokoll Enontekis den ä februari Kp Cappellanen Wähllärde H:r Oloff Sirma förekom och gaf till- Q kienna, huruledes för hans ankornbst hijt till EnStäckis försambling, inga Prästehuus warit opsatte,allmogen och sedermehra ringa ther på kåstat,utan han till störstedehlen,skall af egna Medell måst sig sielf huus förskaffa,begierandes altdy,dett Rätten wille inhampta Allmogens attestatum deruthinnan,så att ingen di split, må ther om i framtijden förorsakas; Altså uppå tillfrågan om dess beskaffenheet,gafz till swars,det allmogen haar,wijd H:r Olufz första ankornbst hijt på Orten, för några och Trettijo åhr sedan, opsatt fernb små huus ett stycke wäg ifrån Kyrckan,på een ort wid nampn Swijnryggen,Nembl. Een Stugu,Ben Badstugu,Ett fähuuss och een Bod,hwilka huus denne tijden,mehreendels förfallna och uthruttnade ähro,så att H:r Olof,af dhe samma sig ringa betiena kan; alla dhe öfriga huirsen på Swijnryggen,ähro opsatte rnedh H:r Olufz egen bekåstnad, sorn ähre BagareStugan med Een Kammare där innan före,giästestugan,een ny bodh och 2:ne fähuus som effter begieran således blef inprotocollerat. H:r Olu.f Sirma anhölt sedan, det allmogen måtte påläggas, att oppsättia särdeles Cappellans Huus här brede wid Kyrcka~n, på det Sans Hustru och Barn,måge effter hans död,sittia ograverade,utj dhe huus, som han sielf upsatt och påkåstat hafwer,emedan den Predijkanten som warder kommandes effter honom,äntå icke gitter boo utj ofwan Specificerade Äthgambla rurn, eller dhe samma honom till någon särdeles nytta wahra kunna,och skulle det altså,sedan falla allmogen swårt,alle nödige huus i hastigheet oppsättia och förfärdiga? Men opå denne H:r Olofz begieran kunde nu dhe här wahrande betiente intet swar lembna, för ähn dhenx blifwer Högwälborne H:r G-refwen och Landzhöfdingen i Ödmiuckheet föredragen, och Högbern:te Herre där öfwer Gunstigast Resolverande s warder. ^ j \j Lappmarkens domböcker 16 g-1705 f }ÖXMombok 1705, sid. 101 HLA

8 1 Tingsprotokoll i Enontekis den 5 februari Anbelangande Lars Ohlsson Lambinens i Jouxange och Öfwer Torneå Sochn,käreraåhl till Capellanens H:r Oluf Sirmas hustru Karin Henrichzdåtter,om en släda af 4 d:r kopp:r mts wärde,som hon för åtta åhr sedan skall af honom till kiöps tagit och icke betalt,men hustru Karin påstår sig allenast hafwa länt,och lembnat i mijhl der ifrån Nembligen hoos Nämbdemannen Henrich Påhlsson,den hon förmener,effter sin lofwen,hafwa skaffat Lambinen slädan tillbaka; Så åligger hustru Karin,att nu wid sin resa utföre,skaffa lambinen,anten Slädan jämbngod tillbaka,eller de begärte 4 d;r Skier annorlunda,och Lambinen,förordsakas giöra wijdare beswär der öfwer,må hon v/ara förtänckt,att icke allenast betala Slädan,uthan och bestå honom alle bewijslige expenser. Jy Tingsprotokoll i Enontekis den 6 februari 1706* - - Capellanens här sammastädes H:r Oluf Sirmas hustrus Karin Henrichzdåtters käremåhl till Länsmannen Nills Mattsson Karist,angående en KiöresReen,som hon will föregifwa att hafwa luppit tillhopa med länsmannens Reenar och ther förkommit,ährkännes af intet wärde,till dess hustru Karin,till berörde sin tahlan,skaffar sig bättre beskied. Tingsprotokoll i Enontekis den 7 februari Aldenstund Cappellanen wällärde Herr Oluf Sirmas hustru,dygdesam-,, _ sluteth ma Matrona hustru Karin Henrichsdåtter, effter x^kmit aftahl in för Rätten d 5 Februarj 1706,hwarken skaffadt bonden Anders Lambinen i Juxänge och öfwer Torneå Sochn,tilbaka den slädan af fyra daler Koppar mynts wärde,som hon tilstod sig af honom för 2 åhr sedan länt hafwa, eller berörde 4 dahl betalkt; Ty dömes bemelte Herr Olufs hustru,at utan wijdare fåfäng insago låta afföllja till Länsmans fullmegtige borgaren Abraham Abrahamson,samma 4 d sampt för Expenser 1 dahl 16 öre Kopparmynt,i anledning af Kongl Maij:tz resolution d 22 Julj 1701 J MifiMK Lappmarkens domböcker f MM dombok 1706, sid 77 HT Lappmarkens domböcker ,dombok 1706,sid. 85 HLA

9 och jftöglogl Konglre Håfrätt ens notification deraf till alle Domstollar Daterat d 6 September samma åhr. Dessutan sakfelles meerbemelte hustru Karin Henrichsdåtter,för det hon efter undfången Citation sig wid Opropet icke inställt till En dahl:r Silfwermynt Rättens ensak, effter 1695 åhrs Rättegångs Process 2ide och 24. I i Lappmarkens domböcker , XSÄ dombok 1707,sid. 81 HL A

10 v TingsprotokolliEnontekis den 6 februari Sedan wederbörlige Kongl. Maysts Placater och Förordningar wore för denne Allmoge publicerade och upläsne,sampt dem till hörsam rättelse uthtålckade,bl ef ransakadt och undersökt,hwilka af Allmogen, som i dag,förfallelös,dels kommit seent i Kyrkian,dels aldeles försummadt Tingspredijkan och här kring Harcknadzstället i fåfängan drögdt sin tijd,och befunnos desse under Specificerade,som Rätten denne gång,i anledning af Kongl. May2ts Förordningh om Sabbatzbrått af Åhr pröfwar böra till kyrkian och dee Fattige 8 öre Silfwermynt hward era,nembl. Af Rånulla By Nillss Nillsson Komas.(Kanas?) G-uttorm Joenson. Mats.Michelson Henrich Hansson.!ansson. Nills Hanson Lind Joen Påhlson Pär Joenson G-uttorrn Pärsson Anders Olson Tull ja Joen Person Souro Tornas Nirpj Nilss Olofson Si eka. Af Pelldojärfwj By Henrich Henrichsson Af Sondowara by Henrich Pärson Erich Månsson Nills Mat zon Karist Nilss Larson Wassare Erich Päderson J ohan Hanson Pär Andersson! y Lappmarkens domböcker , XHXX dombok 1707,sid HLA T

11 / Tingsprotokoll i Enontekis den 6 februari cr Lappmannen Anders Persson Souro i Rånulla by,anklagade Capellanen här sammastädes Wällärde H:r Oluf Sirma,att hafwa nästledne Kyndersmesso dag eller din 2 hujus,effter undfången absolution,förnekat honom herrans högwärdiga nattward,hwar öfwer han så mycket mera finner sig i sitt samwete beswärat,som han icke rättzligen weet,för hwad ordsak det skiedt ähr; H:r Oluf Swarade här till,att såssom han förberörde dag,under Souros och flere lappars Skrifftermåhl,ährindrade sig,huruledes han,åhret tillförene farit med widski^ppelse,pröfwade han honom Owärdig till att begå den heliga nattwarden,hwilket skall skiedt,förr ähn Souro med de flere blefwo absolverade; Opå Rättens wijdare tillfrågan,hwar utj Anders Souros widski^ppelse bestått,refe- QC* rerade Hfa? Oluf,Saksens sammanhang sålunda, Nembl:n förledit åhr,ultimo februarij,om en Sokndag,haar Anders Persson Souro kommit till honom i hans gård,utlåtandes sig,att skola resa utföre till Landzbygden och Monianiska by,till att kiöpa sig något miöhl, och der hoos föregifwit,sig Marcknadztijden tillförenne,lemnat sin kiäpp eller staaf på iyrckiogården,den han wille igen sökia,begaf sig altså först till %rckan,och sedan tillbaka till H:r Olufs och så hemåt, utan att han fohr nedföre till monianiska,hwar af H:r Oluf fattade misstanckar,det Anders Souro torde hafft annat ährende till Kyrckan ähn han berättat,och derföre befalte Kyrckowarden Måns Erichsson och lappmannen Henrich Ifwarsson.sådant att effterspana,desse hafwa fqlgdt ibrede wid dess Fiätt på kyrckiogåraen ned.er i snööny Anders Souros footspåar "i den då fallne Snoön,och funnitye"tt gammalt been,förmenandes 8. det wara af en Menniskiors armpijpa,hwilket nu här nv AO;. :c' Cy wid Rätten praesenterades och upwistes, skolandes ofwanbeut:te Personer wetta att gifwa wijdare uplysning der om* Altså framkallades Kyrckiowärden Måns Erichsson,hwilken,effter aflagd wittnesed berättade,att förledit åhr 1706 utj Februarij Månad, haer Anders Persson Souro kommit till honom på dess Booställe wickori- Kåskiniemi, föregifwandes,sig wara sinnat att resa utföre till Monianiska, till att kiöpa sig något miöhl,och som wägen dijtåt,låg brede wid H:r Olufs gård,gick Souro,som reste föråt,dijt in, Måns fohr och strax effter,hwilken begynte hielpa H:r Oluf,med något arbete neder på ijsen,och enär han der en stund arbetat,kom Souro ut ifrån H:r Olufs till Måns, säyandes sig läarcknadstijden tillförenne hafwa lemnat sin KXäÖCX staaf på kyrckiogården,wid pass l/l6 Mijhl ifrån H:r Olufs,och skulle han kiöra dijt effter honom,hwar ifrån Anders,effter en lijten stund,kom tillbaka och föregaf sig icke igenfunnit tafwen,der med kiöpte han sig lijtet miöhl hoos H:r Olufs och begaf sig hemåt, H:r

12 Oluf befalte altså Måns och Henrich Ifwarsson,att gå till Kyrckan och efftersee hwad Anders Souros rätta ährende warit,desse bägge fölgdes g så till Kyrckan,och befunno,att enär Souro kommit in om stiglukan,eller der ingången wäster Norr om Kyrckan,war in på Kyrckiogården,haer han gått på Södre sijdan om Kyrckan,dijtåt som gambla Förhuset ähr, och så derifrån i Söder några steeg,och så tillbaka åth Stiglukan i- gen,och som Måns tychte,att der som footspåren längst Söderåt ändades, Snöön wara lijtet rörder,ty begynte han sökia,om der wore någon ting nedlagdt,då han merendels nehr wid jorden,fann ett gammalt been,af ett godt qwarters längd,såssom af en halfwäxter Menniskiors armpijpa,hwilket wid dess ena ända alldeles war förruttnat, Samma beefi optog Måns och baar med sig till H:r Oluf^, dagen effter fohr Måns, 0 p å H:r Olufs befallning,och opsökte Anders Xouro,förehållandes honom /: effter Hir Olufs underwijsning :/ det hans ährende till Kyrckan,icke warit att igensökia stafwen,som han berättat,utan han hafft annat oförswarligit ährende,och i fall han wille gifwa något till kyrckan,så skulle intet mera der om talas,då hafwer Anders S 0 uro fått åt Måns Twå Caroliner, dem Måns emottog,säyandes,ähr det foijmycket, så skall du få något tillbaka, ähr det och lijtet,så måtte du gifwa något mera till,och der med skilldes de åth,hafwandes Måns samma Caroliner ännu hoos sig,såssom till ett widermähle. Henrich Ifwarsson intygade och,effter aflagd Ed,att ofwanbemste tijd,blef han af H:r Oluf Sirma,befalter,att föllia Kyrckiowärden Måns Erichsson till Kyrckan,att efftersee,hwad ährende som Anders Souro hafft dijt, när de framkommo,gick Måns för åt in genom Stiglukan, och så Söder om Kyrckan,fölliandes Anders Souros footspåår,som lågo åt det gamble ostängde förhuuset,hwarest Anders Souros Broders och hans hustrus döda kroppar,stodo obegrafne,och ifrån samma Förhuus,lågo fiätten i Söder till 8 eller 10 steg,och Xå sedan i wäster- -Norr,tillbaka åt Stiglukan igen,der som Footspåren i Söder,ändades, begynte Måns röra i Snöön,och kom opp med ett gammalt been,tyckiandes bägge,som hade den samma,som gått för dem,lagdt det dijt neder; Henrich kunde intet wist säya,anten Anders warit in utj gambla Förhuset eller ey,så wijda den lösa Snöön der omkring,alldeles war afblåster,och den gambla så hård blefwen,att inga fiätt kunde der på synas,ofwanberörde been båro de sedan till H:r Olufs» Anders Persson Souro,förklarade sig här på sålunda: att emedan han, strax wid ankompsten till Hsr Olufs,fick tillstånd,att kiöpa sig där, Tu eller Tre lispund miöhl,ty afstod han med resan nederåt Monianiska, och som hans Broders och dess hustrus döda kroppar,woro af lappmannen Lars Ohlsson Tallia ifrån Wästersiön hijt öfwerförde,och bägge utj en kista lagde och i Kyrckans gambla Förhuus insatte,därest ingen döör

13 war till,förekom honom,att willia efftersee,huru där med wore beskaffat,och i dess anseende gick han till %rckan, sedan han hoos H:r Olufs kiöpt sig något Bränwijn,och der af wähl plägat hade,kunnandes icke alldeles neka,sig föreburit,att skola igensökia sin Itaaf på Kyrckiogården,det dock icke warit hans alfware,utan till uhrsächtan af det, att han måtte fullkomligen see,om lijken,för hwilka alle behörige omgiälder,skulle wara betalte,stodo äntå obegrafne,men att han burit och der qwarlernnat något dödt eller förruttnat been,neekade han alldeles. H:r Oluf Sirma måste bejaka,att Anders Souros Broders och dess hustrus döda kroppar,stodo den tijden utj gamble förhuuset obegrafne, sammaledes och, att Anders Souro,i ställe för Bränwijn,fördranck hoos honom förtärde,warandes H:r Olufs fulla mening,att Anders Souro,för signeri eller widskieppelse,hafwer burit det gambla beenet med sig till Kyrckiogården,som Kyrckiowärden Måns Erichsson och Henrich Ifwarsson i Snöön,brede wid fiätten,som effter honom syntes,optagit,hälst som han fått Twåå Caroliner till Måns Erichsson att lefwereras till ä Enotocckis Kyrckia,på det H:r Oluf, honom icke wijdare anklaga skulle? Anders Souro tillstod wähl,sig lefwererat till Måns Erichsson, berörde Twååt Caroliner,dem han af ett gott hierta wille gifwa till Kyrckan,men icke för något dess brått,och i fall H:r Oluf hade låtit begiära mera af honom,och hans lägenheet så hade tillsagdt,hade han icke heller ther till neekat,effter som han så ledse blifwit af H:r Olufs ondsko,hwilken honom,merendels åhrligen,in för Rätta anklagat, nu för det ena,nu för det andra,dock offta oskylldigt,och han således något åhr,måtte låta honom i fred,som han äntå måste ährfara,icke wara giörligit, graverandes honom förnemligast,att H:r Oluf,enär Souro sig angaf,att willia begå Herrans nattward,och de,så kallade duukpenningar,lefwererade,samtychte till hans begiäran,och lijkwähl,sedan han,med de andre "18" Personer till tahlat,woro alle,hemma utj Hsr Q Olufs egen stugu,absolverade,honom som en hund utwiste /? under uttolekandet af föregående tahl och swar,kom Hsr Oluf a"^ utbrista med någre oanständige ord emot tolcken Abraham Abrahamsson och Rådmannen Henrich Erichsson ifrån Torneå :/ H:r Oluf bejakade fuller,sig för Skrifftermålet emottagit Anders Souros duukpenningar,då han dess widskippelse icke ihugkom,men påstod sig under förtalet af Skrifftermåhlet,eller förr ähn det kom till absalution,honom hafwa afwist, Till hwilket Soufco nekade; Mxr: Oluf Sirma beropade sig på åtskillige af dem som samma gång skrifftades eller där förhanden woro,såssom i synnerheet Kyrckiowärden Samuel Olufsson Jappmännen Per Joensson och hans Son Joen Persson,Oluf Andersson Tallia och Påhl Nillsson i Rånulla by,

14 sampt Länsmannen Per Erichsson i Pelldojärf,som alla skola kunna intygandet Souro icke blef fullkombiingen skriftat. Opå tillfrågan,kunde H:r Oluf icke säya eller påstå,sig sedt eller märckt,att Anders Souro öfwat widskippelse med detta been,hwarken i affecter eller åtbörder,eller att han till förenne warit med den strafbare synden beslagen; Nämbdemännen förklarade sig sammaledes,att de alldrig hafwa hört eller sport,det han en så stoor synd öfwat eller waant sig med» e Ofwan påberopade wittnen,skola i morgon,will Gud,uti Parternes närwaro blifwa examinerade,och denne saak wijdare företagas«den 7 Februarij,höltz wijdare laga Ting uppå Enotäckis Tingställe, närwarande samptlige nämbdemännen. Under föregående gårdags hållne Ransakning emillan Capellanen Wällärde H:r Oluf 'Sirma och lappmannen Anders Persson Souro,instälte sig fuller berörde H:r Oluf,uppå ährhållen Citation,men inemot slutet utbrast inför Rätta i sådaine ord: det Borgaren och Tolcken Abrahan Abrahamsson skulle wetta huut,jembwähl att Rådmannen ifrån Tårneå Wällrtt Henrich Erichsson wore den som förswarade Tyfwar,hwarföre de bägge strax påstodo,att H:r Oluf för sådane Smäde- och ohöfligit tahl,måtte efter lag blifwa ansedd,som för den andre sakens under händer hafwande,till denne gagen lemnades,blifwandes H;r Oluf tillsagd,att i dag,inställa sig här wid Rätten,och afhöra de återstående wittnen,utj dess och Anders Souros Saak,sampt Rättens utslag om ber:de H:r Olufs utsago,och länsmannen Olof Nillsson Håtti i Sondawara by,i dag,der hoos,honom effterskickat; Så ehuruwähl H:r Oluf Sirma,sig,här wid Rätten,icke inställa wille,blef i anledning af Kongl. May:tts Förordning om stämbning wid domstohlarne A:o 1692, d 5 n sampt Rättegångsförordningen af ic 4 Julij 1695,samma H:r Olufs,in för Rätta,hafde Smädetahl emot Rådmannen Henrich Erichsson och Borgaren Abraham Abrahamsson,till utslag företagit och H:r Oluf Sirma i anledning af d. 22. i samma Kongl. Förordning,derföre dömbd att bota sine 10 d:r Silf:r Mstt Rättens Ensak effter den 24 puncten. Wällärde Hir Oluf Sirmas i gåår påberopade wittnen,att Anders Persson SXKMäXXiXgååiiX^äÄKX^äCäSXKIIXKX» Souro,under sielfwa Skriftermålet blef utwister,och Herrans Nattwardz begående förwägrat,förekallades,^embligen Kyrckiowärden Samuel Olufsson lappmännen Per Joensson,Olof Andersson Tallia och Påhl Nillsson i Rånulla by,sampt länsmannen Per Erichsson i Pelldojärf,hwilka effter aflagd wittnes- Ed,alla enhälleligen intygade,utj Kyrckioherdens Ährewyrdige H:r Chris-

15 ,/Crd i tian ELingii närwaro,det Anders Persson Souro,blef,jempte de andre 17 Personer,som sig förut angåfwo,och duukpenningarne betalte,ofwan- M S bem:te Kyndersmessodag,bittida om saorgonen,hemma utj H:r Olufs gtuga absolverad,men sedan de alla blifwit fullkomligen skriftade,wägrade H:r Olof Sirma honom Souro,herrans nattward» För desse wittnen blef X ofwanbeiiviec merendels förruttnade been opwist,hwilka,tillijka med några tillstädes warande Borgare,icke kunde finna sig ther utj,att wargz- nn det samma wore af någon Menniskia,utan lijkare ett eller annat oskiähligt Creaturs been. Opå wijdare frågan om H:r Oluf war opasslig samma dag,alldenstund han meddeelte dem herrans nattward hemma i huset,och hade dock kyrckan så när förhanden? Swarades af dem samptlige,det de så mycket mindre förmärckte honom den dagen wara behafftat af någon opassligheet,som han,strax der efter,begaf sig till kyrckan och förrättade full gudztienst,men natten emot den påfölliande sundagen, blef han siukliger,och all^jjy hölt han då gudstienst hemma hoos sig,som effter lapparnes utsago,skall skie hemma i hans huus,så offta, som icke dess större allmoge kommer tillhopa; Kyrckiowärdjn Samuel Olufsson, utsade och,att H:r Oluf,effter sidstledne allhel gone tijd,icke mera ägix ähn en gång har skrifftat och Communicerat i kyrckan^här sammastädes; Så ehuruwähl %rckiowärden Måns Erichsson och lappmannen Henrich Ifwarsson,Edeligen intyga,sig,förledit åhr,sidst i Februarij Månad,hafwa funnit,ett merendels förruttnat been,neder i Snöön,brede wid Anders Souros footspåår på Kyrckiogården; Så kan dock TingsRätten,honom så mycket mindre för Signerij eller widskippellse döma,som ingen fullkomligen sedt enär han berörde been dersammastädes nedlade,ey heller,att han den gången,förr eller sedan, der wiid wist sådanne åtbörder,ord eller gerningar,hwar af lijknelse till widskippelse kan hämptas,jembwähl allmänt berättes,honom tillförenne,för sådan synd icke warit berychtat,och fördenskull blifwer Anders Souro för samma H:r Olufs tillmäle eller misstancka af denne Rätten befrijat; Men angående H:r Olufs procedere derutinnan, att han förledne Kyndersmessodag,först absolverat denne Anders Souro, m: xe och sedan för ofwanbemtöö misstanckar,förnekat honom herrans nattward, med mera,som synes angå dess Embetes förrättande,och ofwanbem:te Ransakning utwijsar,så lemnes sådant till Högwyrdige H:r Biskopens och venerandii Consistorii dom och ompröfwande i anledning af Kongl. Maijrttz allernådigste förordning om Rättegång utj domcapitlen af d:n 11 Febr: 1687 och dess 15 punct. Lapparne af denne Sondawara by,så wähl som de här kringliggande Bönder eller nybyggare,angåfwo sedan,huruledes H:r Oluf,Sommartijden,

16 reser här ifrån till wästersiön med Rånulla byys lapparne,och de i medier tijd,här wid % r ekan, ingen G-udztienst niuta; Rånulla byys lapparne klagade och,det hwar Skattlapp haer måst gifwa till H:± Oluf Twå Reenostar,för det han,i framfarne Sommar,wid wästersiön,brede wid dess siöstrand,predikade 3:die Bönedagipredikan för dem,och opå en holma wäyades ben:d Tijo mihler här ifrån,hölt han den fierde Bönedagen«Sidst framsteg gamble länsmannen Lars Guttormsson i Rånulla by, med sine Byemän Per Henrichsson,Mattz Mikelsson,Guttorm Persson,Henrich Hansson Anders Persson och Nills NiHsson, beklagandes, det H:r Oluf Sirma,fordrar Nästen eller MaatPertsedlar till sitt uppehälle, Nemblrn Ett Halfft Renlårstycke,sampt Twå- eller ringast En Reenost af hwar skattlapp,och det Tre gångor hwart åhr,som för en och annan, särdeles de fattige,faller ganska swårt att fullgiöra,emedan de dessutan,full näst och Tijonde till sin Kyrclcloherde,åhrligen giöra måste, och många af dem som icke förmå H:r Oluf således förnoya,ofta förordsakas att blifwa borta ifrån gudz huus,effter som han,af Predikostohlen skall bannas på dem som honom således icke förnöija; Förberörde lappars i detta måhl andragne beswär emot H:r Oluf,betygade 9 och,den öfrige allmogen sann wara,som effter begiäran togs ad notam, och å wederbörlig ort skall andragas,sampt wijdare förklaring sökias, huru wijda Capellanerne i lappmarckerne,som af Kongl. Mayjtt dess underhåld i Spannemål och Penningar åhrligen åtniuta,sådanne Giärder af allmogen praetendera kunna,emedan denne TingsRätten ingen förordning ther till finner,utom det,som en eller annan,dem af god willia och ett godt hierta gifwa och förunna täckes. II: r Capellanen Wällärde Oluf Sirma,förbödz,wid 40. mkr Silf:r%ntz böter och förlust af arfwode sino,att här effter tillfoga lappmännen Per Henrichsson Joen Persson Souro,Mattz Mikellsson, (xuttorm Persson Suoro,med flere af Rånulla bys lappar,intrång och åwärckan utj Kottsojärfwi,Peurajärfwi,Sirasjärfwj,Pudijärfwi,Rauskisjärfwi och Soojärfwi, effter som de samma,ähro Rånulla byys lappars uhrminnes fisketräsk, kunnandes berörde lappar,der H:r Oluf giör dem dersammastädes wijdare intrång,taga Noot och Näät af honom till widermähle och wijdare lagligit utslag. )} v fol. 39jt Lombok, Västerbottens län nr vk RA

17 1 Tingsprotokoll den 7 februari 1708 i Enontekis. - - Samma dag accorderades med Nybyggiarne Nilss Nilsson Samuell Olofsson,Månss Erichson och miss Erichson alla hemma i Sondewara by, som här i Enotäckis opsatt en ny Klockstapell,och blef med allmogens samtycke slutit,det dee alla tilhopa,skole för samma arbete bekomma Femtijo dahl Kopp jr mynt,dock så förståendes,at Lockstapelen skall ther emoth,aldeles förfärdigadt och tiärat blifwa. Af denne Summa betalas af allmogen,under denne Opbördstijd halfparten,och det öfrige nästkommande åhr 1709 will Gud. Lappmarkens domböcker , XfflM dombok 1708,sid. 42 HLA

18 !/ Tingsprotokoll Jukkasjärvi den 11 februari 1710, Borgaren ifrån Torneå Stad Christian Elingius androg,huru som när Cappellänen ifrån Enoteckis H Olof Sirma förledit åhr warit wid Jukasjärfwj och ^Lästat hoos J^yrkioherden H Christian,har han wed sin Resa der ifrån,tagit en dess skiorta med sig bårt,hwilken han nu fordrar tilbakars,hwar på som Sirma sig förklarade at det kommit utj hastigheet och han sig misstagit,j det han lemnadt sin qwar,och tagit Elingii,hwilken han säger sig icke brukadt mera än trenne dygn på Resan heemåth,då han strax sedan han warse blifwit,den icke wara sin, skaffadt henne ifrån sig till Klåckaren Sarnuell Olofsson i Enotäckis,som dess dräng Mårten Olofsson besannar at förskickas heem. Klockaren sade,at när skiortan kommit till sig,har hon warit aldeles oreen,och så söndri&ger som hon nu upwij stes,hwilken Elingius nu icke wille widkiännas,utan begiärte henne antingen så god och reentwättader tilbakars igen,som då Sirma tagit henne,eller dess Penningar i warde åtta dahl kopparmynt. Sirrna swarade elliest uppå tilfrågan at han bekommit sin tilbakars. Sedan Parterne utj denne Saken icke kunde förlijkas,företrädde kyrkioherdens hustru Maria Unonia, och berättade, at skiortan war nästan hehl ny, orn 7 a 8 dalers wärde; Ty som Rätten detta icke annars kunde Considerera än som et låhn,i föllie af det 8:de Cap: Kiöpm:B L.L. bör H.Olof Sirma till Christian Elingius så god skiorta återställa eller Sex dahler kopp:r mynt i Penningar,warandes dee sålunda åthskillde. I öfrigit förehöltz Sirma detta hans oanständige procedere utj denne ringa saken,hwilket honom som een Prästman icke anståår,utan förordsakar honom wahnwyrdnad hos sina åhörare,hwilckom han med goda Exempel borde förelysa,warandes honom ey till någon heder,at för denne saken utj Protocollet stå an- )J Lappmarkens domböcker , X30&Ä dombok 1710, sid, 88 HLA

19 I d-o % Tingsprotokoll i Jukkasjärvi den 12 februari Efterskrefne sakfälte för tresko at inställa sig wid Rätten,at förklara sig,huru dee,som Capellanen U H. Olof Sirma angifwer,kommit at resa förbij Rånulla K yr ckia,lögerdagen för 23:die sidstledne Trini- S e tatis,men sielfwa Baksens sluth beror till nästa Ting Nillss Olofsson Sumna Anders Andersson Labba Jon Larsson Wolle (Svolle?) Nillss Perwe Joen Nilsson Uttssa 3 Mk 3 Mk 3 Mk 3 Mk 3 Mk 1 ; Dombok, Västerbottens län nr 15,fol. Jfö. RA

20 l^v^u Ut** g r-w -^V-J rcf&i Om Hr 01e Sciermo,som er Praest i Ennedack. Der er Een Praest som heder Hr 01 e Zciermo i den svendske Lapprnarcken, i Ennedack,uden for Koudickien,som er f^edt af rett udtfattige finne foraeldre, men dog var de grume troldfolk og Noider,hvor for, arven, nu hjz^rer deris s^n til lige sorn andre finne Lappers b^rn, der Reiste En gang Een svendsk Herre i&iennern den svendske Lappemarcken og tog denne Herremand, den fattige orck-mathis sin s^n, med sig,og saedte hannem i skolie,i qvenneland og bl ef der,og i Stockholm ind til at hand blef Praest og Kom til Ennedack, hvor hand Endnu er,men hand var icke meget skickelig eller anseelig i det furste som hand Kom i skolen, hvorfor de kalte hannem paa deris rnaall som er qvendsk,sciermo,det er ulf eller Een varg,paa nordsk,hvilcket nafn han Endnu beholder,og icke heller blef hand saa lenge i Stockholm, at hand blev dypponerit,men hand giorde kun En Praedicken for den svendske Konge effter hans begiaering hvor for,at den svendske Konge bad hannem fare til sit faederne Land Lappemarken og vaere der Praest,og der hand var nu kommen til Ennedack,at vaere Praest der,da vilde hand staa paa sin myndighed og Embede,og befalte finne Lapperne,straxt at af laegge deris gamle skicke og saeder rned trolddom Eunnebommer, afguderj og andet,som hand vel viste beskeen om. thi hand var self Een find 'd^edtyog icke meere bruge det, men hver skal tage sig Een bog i haanden og saesse,f/rste og anden gang svarede de intet,men der hand begynte til at formane dem,saa begynte de at svare derirnod og spurde om hand vilde vaere saa straeng,med dem,og om hand var icke self Een find f/d,om hand icke viste hvad nytte det f^rer med sig, og om hans fader icke og saa har bruget det og lige saa hans s^skende og slegt som endnu er i Lappemarcken thi det Ene gode bederver icke det andet, ^^de skal vel allige vel laesse naar tid er og om hand er Praest,saa kand hand vaere Praest,og praedicke og laesse naar tid er,de skal vel h^re paa hanem, naar den tid er, rnen alleniste skal hand lade dem beholde sine gamle ^skicker og saeder, de vild det icke förlade for Naering og biering skyld, thi de have der med vaerit behiulpne baade de og deris forfaedre i mange hundrede aar,og om hand vild icke lade dem blive i fred med deris gamle dondt,saa skal det blive andet af,og spurde hvor hand kand vaere saa straeng med dem,hand som er af derms Egen slegt,og ved til forn deris handel,og hvad det kand forhverve dem og der sorn hand icke holder fred med saadan handel saa bliver hand ihielslaget af almuen,eller og draebt med troldom,de formante hannem rnange gange saaledis,men hand lod icke af allige vel med sit forsaedt,og besynderlige hans JSgen slegt, som tit og offte formante hannem, at hand skulle vägte og vare sig self,det galt hans lif,man hand agtet det icke, men blef alt vaere med formaninger og straf,saa tog de hannern offte fadt siden,og prylede hannem af,og slog hannem mange gange saa at der var lidet lif i hannem,men naar hand kom da paa sine f^der igien og kom i Kirken,saa skiendet hand meget meere paa dem,og var grumere og lod

21 o vaere End til forn om deris troldom og afguderie,paa det siste saedte de ogsaa gand og troldom i hannem at de skulle draebe hannem dermed,effterdj at hand vilde icke lade af,sit forsaedt,saa maatte hand leie Een Noid eller troldmestere til at tage eller bide den ud igien, siden skij^d de mange gange gan og troldom i hannem,man hand leiede altid andre Noider til at tage den ud igien, men paa det siste saedte de saa haardt gand og troldom i hannem,at hand da hafde naer d/d der af,saa blef hand bange for dem,og loffte da,at ville nu lade af,om hand nu bl ef god igien,siden tog de den gand ud igien,effterdj hand loffte forbedring,saa gaf hand dem fridt siden forloff til at bruge sit gamle vaesen,naar de kund alleniste vilde komme i Kircken om hellig dagene og naar IffiiMM Praediclcen holtis,hvilket de og loffte, og begynte og self siden at Rune og Joige,lige som andre finner og lapper og deris Noider,og baade gick hen at h^re paa Noiden og troldmessen, naar Noiden holt sin troldmesse, saa og selfi Runet og Joiget med Rune bornmer og andre instrumenter, som der til h^rer,og giorde og self troldmessen med hvert,siden noget der effter kom og saa Noide-gadzerne til hannem og b^d hannem til at annamme den arvelige konst og dern som er hannem arveligen tilfalden effter hans fader og slegt,sorn ere af d^de og om hand icke vild anname dem og konsten saa vild de draebe hannern,men hand vildet icke,hand lejede altid Noiderne,saa tit som de kornme,til at Rune og Joige dem bort igien,men paa det siste, som de kornme til hannem, saa vilde de icke meere lyde Noiderne og icke vige meere for sine Dievele Noider, saa maatte hand anname dem og konsten,og besynderlige hans faders,var hannem det straengeste,og siden blef hand lige saa god som de andre i konster og Idraetter, saa hand Runer og Joiger lige sorn andre Noider og gi/r troldmessen naar den skal vaere lige som den beste Noid,som mange har for tald mig som ere fj^de der paa samme sted Ennedack som baade Ole Peders/n i ajvard Niels anderss^n og länge Niels j Varanger,og änders anderss^n i Hvallesund og rnange flere,som ieg icke gieder op regne,de siger at naar hand kommer af Kiercken om hellige etagene og har giort sin Praedicken, saa slenger hand Kappen udi Een Kraa,og fanger an straxt at Runne og Joige,änders anderss^n i Hvallesund var der oppe i Ennedack:1713? at hente sin Moder hid,thi hand var der f^dt,da fortaide denne sarnme Hr Ole Sciermo hannem self, hvorledis at No i d e- c 4ad ze r ne hafde vaeret i faerd med hannem siden, som hand Reiste bort,og sagde at de vildet at hand skulle kaste sin bog veck og aldrig agte eller see til hende meere, de b^d hannem sagde hand saa rnangfoldige guld og sjzflf og mange gode ting og stor Rigdorn,lycke og megen visdom,at hand skulde gi^re saa vel,at kaste den bog bort,og förlade hende,hand svarede dem sagde hand at hand kunde icke gip're det,thi saa forkaster hand og,sit br^d og Embede dermed,de sagde at hand skulle blive saa överflödige Rig,at hand skulle aldrig traenge til det eller til noget menniske saa lenge hand leftde,og hand skulle og saa leve lenge og veld, her i verden, og faa saa rneget godt at der skulde ikke vaere Ende paa, men

22 /6 n hand sagde dog af Et gudfrygtigheds skiend til änders anderss^n at hand vild dog icke förlade sin bog for deris skyld,gi^r hand det sagde hand saa kommer hand af sin vaerdighed med det samme,hand kand allige vel gi^re hvad hand vild og kand sagde hand,dette fortalde änders anderss^n mig Ao 1715 i Tude qvives/ns gamme den tid ieg var i Hvalle sund,og unge Niels anderss^n Hans Mathissen og Ingrie OlsiDatter var der ogsaa samme tid og. h^rde der paa,see nu vel hvorledis at Noide-gadzerne og Dievelen holder sig til finne slegten,saa der kand ingen blive fri for dem som er f/dt af finne folck og slegt,ja icke End Een gang de som ere bl efne Praester som her kand sees til foren,de svendske var i det furste saa kiaer for,at tage finners og lappers b/rn,og at saette dem i skole,saa at en deel kunde blive Praester,og Een part skolemestere og klockere til finne Lappers bedre undervisning som de meente,hvilket var og vel godt nock forsaedt,men de falt altid hen igien til den lappiske og findske Religion igien naar de kom i blant finnerne og lapperne igien,som ieg ved mange i Lappemarken har giort,baade i IndJager og i Ohma lappernarcken og rnange andre steder og Een har vi ogsaa her i vort Land som heder, Niels larss^n som ogsaa har vaerit i de svenske skoller,og der Yr nd kom iblant finnerne igien forkastet hand ald sin laerdom og blef som Een anden find Lap igien,er og siden kommen hid ned til si^en for armod skyld,men nu gi^r de svendske det icke meere,thi de saag,at det var kun Et for raad,som det og er,thi mange af dem siden er Jaget af deris Embeder for deris afald skyld,og nogle siden har givet sig iblant de vilde finner og lever lige som de,lige som Skulle Niels kaldet i Thrundhiem ogsaa giorde,for Een Rom tid siden,der hand hafde vaerit i Thrundhiems skole,indtil at hand skulle Reisse ned,og blive student, da drog hand hen op til fields igien til sine slegt og i blant de vilde finner og blef der og levede lige som de andre vilde finner og kom aldrig meere til bage igien,hvileken ieg ogsaa har seet siden i Thrundhiems laend men hand var da Een gamel mand,den tid ieg saag hannem,men f/r End den Her ole sciermo kom i Ennedack til at blive Praest,da reiste altid de svendske og qvenske Praester der,hvert aar,hvilken som holt dem til gudfrygtighed og straffet paa deris troldom og afguderie,da begynte de at laere sig i bog,saa at snart hver mand kunde i bog den tid,men siden som den Hr ole sciermo kom blef det altsammen for kast,saa at de som til forn kunde vel laesse i bog,kand nu icke en bog staff,og icke heller har de een bog meere i sit huus,men i den sted har de nu Een,to,tre Runne, bommer,og ere blefne store Noider og troldmestere,saa deris ligge neppe kand' findis, som Ole Pedersj^n i Ajvard,og änders anderss^n i Hvallesund og mange flere har fortald mig som har vaerit der siden, og er der f^edt og kommen der i fra med det furste,saa at änders anderss^n 1713 og ole Pederss^n 1710 med forundring saag der paa og Erfoer den tid,at de vare Reiste didt at hente noget i fra deris faederne land, som de self fortalde rnig med graemelsse siden, der seer rnand hvad frugt de gij^re finne b^rnene og saadanne naar de

23 '6/Z kornrne til slige Embeder,og laere stånd, som mange stedz er gaaen siden i Lappemarcken, siden som finneb^rnene kornrne til laere stånd og Embeder, sorn ieg og mange ved nock af at sige,for hvis aarsage skyld at de svendske nu icke raeere saette finne b^rn til laereembeder, XäMXX^XägXMii^K men de kand vel bruge dem til anden forrettninger,hvorfor det er det aller Raadeligste, at finneb^rn rnaa icke kornrne til laere Embeder saa lenge som verden staar,mand maa saa godt saedte Dievele der til,thi de blive dog straxt for f^rtte af Dievelen igien,saa de bliver lige saa god sorn hand er self, eller og orn de icke vild, saa bliver de truet paa lif og velfaerdt, til at annamme troldom og de Dievele,som der til h^rer og friger med troldommen, thi det er dem icke i klaederne skaaren men i ki^det baaren,fordi at denne konst og Disse Dievele No i d e-ga d z ern e,o g andre smaa Dievele er dem arveligen tilfalden effter deris forfaedre,som haver soret sig under Dievelen og i hans vold med deris af kornrne og effter koinmere,som nock er siunbart, effterdi at ingen som er fj4ed af finne si egt la nd blive fri for denne konst og Disse Dievele, og vild de icke, saa maa de,fordi de haver deris lif og helbrede,ja og velfaert kiaert,ja og maa skee kiaerer End gud og sin sallighed,som nock er troligt Effterdi at de altid afalde og falde i fra den rette tro og Religion og til deris gamle tro og Religion igien,som mange har giort af dem siden som de ere komne til laere Embeder, De aller beste Noider og troldmaend som er i Lappemarcken,de ere altid denne Hr Oles sciermos allerbeste og ud^alde venner,og hvor hand ved,at det er Een Noid dem antager hand lige som de vare de beste Herrer,der var Een Noid og troldmand i Ennedack som uver gick alle de andre Noider i Lappemarcken, og der var Hr Oles sciermos udvalde gode ven,og der hand d^de,da graed Hr Ole som Et barn og s/rget for dene sin ven,rnen hand gaf sig straxt i venskab med en anden Noid igien,som var snart ligesaa god«!/ ' / ( a // ' s. i 1 J.Qvigstad: Kildeskrifter til den lappiske Mythologi. II. Om Lappernes Vildfarelser og Övertro af Isaac Oisen. Det kgl. n. Vid. ;Selsk. Sk±ifter,1910,nr 4. Trondhjem 1910.

24 ^ ' V'^ ' fvfb 9 Den 21 januari 1716 visiterade prosten Henrik Forbus Enontekis församling. Predikan hölls av Sirma,"hvaruti mångt eftertänkeligit föreställande M23Ê&Ï hördes". Kristendomskunskapen befanns svag, och prosten utlyste nytt förhör till den 5 februari samma år. När prosten den utsatta dagen fortsatte sin Visitation framförde i synnerhet Rounala-borna en del klagomål mot Sirma: p - - 9:o Besvärade sig Raunala boer öfver det Dn: Sirman skall obligera dem att förja sig orn sommaren til dem,då ganska fåå äro ved sina boplatser och mestadelen med renarne ved Västersiön,hvilcket desse Raunala-byfolck 10 mijl härifrån belägne skall orn sommartijd uti starcka forssar lända til största besvär,som de villia blij befrijade ifrå och orn vintern gärna ski ut sa Dn: Sirman: hvarved äfven Q 10:o Klagades öfver det D:n Sirrnan skall förledsrb åhr rest til stora bönedagar ifrå moderkyrckian till Raunala,lämnandes dem som ved moderkyrckian stadigt vistas,utan gudstienst på bem:te högtijdsdagar. Förnams ock det D:n Sirman i förleden sommars åter varit til Västersiön,Tvärtemot Ven: Consist:ii alfvarl. förbudh af d. 10 Julii 1707,och försambl:n imedlertijd sedan Dn: Henr: Tornberg hädanrest, en god tijd utan gudstienst varit. Detta förehölts D:no Sirman med förmaning och antydan,att han efter denna tijd icke må besvära Raunala boer med slijkt orn sommaren,icke eller understå sig fara ifrå rnoderlyrckian til stora bönedagar j emwäl andra högtijder,utan lijkmätigt Kongl. Maj :tts allernådigst utgifne bönedagsplacater fijra them på behörigt ställe,så kiärt honom är undvijka en sträng näpst. Och emedan Dn: Sirman i mânge mahn finnes hafva exorbiterat och thessmedel st lämnat sina åhörare en elak ef t er syn; ty förrnanes han alfvarligen till flijt i lärande och sina predikningars författande sorn rernarqveras mycket vårdslöst ske: til sedigt förehållande i guds huus: til afstående med eder och banskap: til upbyggeligit lefverne i sit huus,så att jämväl morgon och aftonbönerna behörigen hållas, samt till all gudsfruchtan,välskickelighet och ärbarhet,at han ingen må vara til förargelse,utan fast hellre til et godt exempel,samt en helsosam upbyggelse i christendomen,i dygd och ähro,det ock Dn: Sirman sig utfäste till,att igenom G-uds nåd och bij stånd härefter villia läggia vinning orn,hvartil den Högste sin välsignelse och H. Andes kraft nåd el :n förläne. 11:o Bevilliades ock på anmodan att lapska och finska predikan hädanefter alternative skeer för vichtige orsaker,hvilket Dn: -Sirman sig til rättelse ställer. Härnösands doiak. arkiv:xm F III:30,Westerbotns Probste visitations acter HLA