Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv

Transkript

1 Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Volym 25:43:ab Trolldomsrannsakningar i lappmarken Maskinskrivet manuskript med excerpter. Rubrik: Trolldomsrannsakningar i Lappmarken a-b) (Manuskriptet är en fotokopia av Nordbergs original, som före donationen till Umeå UB fanns i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, ULMA, ULMA-accessionsnummer Fotokopian gjord i februari 1987 efter en utredning av saken gjord av professor Carl- Martin Edsman, Uppsala.) a) Del 1 b) Del 2 (Tillsammans 297 s. med kronologiskt excerptregister.) Sidorna Publicerad december 2011 Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (

2 C C Anno 1705 d:n 16 Januari;) höltz <iaga Ting i Pitheå Lappmarek, uppå Arieplougz Tingställe,med allmogen af Simisjaur,Lochteå,Norr- och Söderwäster,saapt Arjeplougz byar, Närwarande Cponones BefälIningzMan Wählbetrodde Hans Renhorn, medh fölljande Nämbdemän Anders Olufs^on i Norrwästerbyn, Mårten Anderson i Sörwästerbyn, Anders Påhlson i Norrwästerbyn,. Anders Larson i Lochtbyen, Siuhl Pärson i Sörwästerbyn, Måns Påhlson i Simisjaur, Amund Siuhlson i Arieploug, Jacob Siuhlson i Lochtbyn, 'C - Påhl Siuhlson i Söderwästerbyn, Erich Pärson i Simisjaur, Enar Jonson i Söderwästerbyn, * Olof Bengdtson i Lochtbyen. ( J^lv /'^^ " ISt^/t^ ' li '/"/',II'-* ** ' > Kyrckoherden öfwer Sillbojockz försaabling i Pitheå lappmarek, Ahrewyrdige H:r Pähr Noraeus Fielström,inlade utj Rätten en beswärsskrifft öfwer een sin åhörare wid Nampn Anders Påhlsson Kierrok i Simisjaur byy,om sine 60 åhr wid pass,som för detta 2:ne gångor begått eenfalt hoor med sine Tiänstepigor,skall alt sedermehra fört ett ogudachtigt lefwerne,och sällan /: Böönedagarne undantagandes :/ kommit till kyrckan,der han och dhe fåå gång^rne,wist sig een kallsinnig åhörare,jämbwähl enär andre af Byefolcket hålla ChSrum, hemma i byyn,skall Kierrok hwarken sielf sig infinna,eller tillåta

3 y w * Túmido (Mç^f^A 2 W^ffil T ^ """ //'%

4 v 3 0 sitt huusfolck gåå i Böönen. Denne Anders Kierrok,skall nu omsider blifwit så förhärdat och upblåster,att han kallar sig Jesum wärldennes frälsare,och säya sig wara den som Menniskio Slechtet återlöser, och den som emoth honom tahlar,han tahlar emoth Gud,emoth Jesum,och skall ingen åthwariing eller förmaning derutinnan giälla,utan Kiärrok blifwa alt wärre,och nu uppenbarligenyså kalla, så att föga någon af församblingenss lemmar finnas skahl,som det icke af hans Mumhördt; dessutan skall han och d:n 20 sidstledne Augustj,enähr hans Sonehustru Gunnilla Nills dåtter,och des dåtter Elin,wills begifwa sig till kyrckan,och dagen effter begåå Herrans Högwärdige :iattward, wehlat det dhe skulle blifwa hemma och achta Reenarne,haar han för samma Orsaak skull först slagit Senhustrun,och som dhe äntå icke lydt honom, utan gått sin wägh,skall Kiärrok fört desse förskräckelige ord: Sathan han gifwe eder nu Herrans lia-tward och ingen annan,hwilket Kiärrok icke skall giöra af fåkunnogheet eller mangell på lära eftersom han får höra G-udz Ord för sig Predijkas på sitt egit '-''odersmåhl Lappskan, han och kunna sine femb Christendoms lärestycken,sampt swara till dhe högnödigaste Spörsmåhl,hans Sähligheet angående,och elliest i werldzliga Saker,sig alt wijssligen förehålla,medh mehra,som ofwanbem:te kyrckoherdes Skrifft innehåll er,sampt sluteligen begiärar,att Anders Kiärrok effter G-udz och weridzlig lagh må blifwa ansedder. Anders Påhlson Kiärrok,förklarade sig,som skulle han alla Böönedagar,jämbwäl och understundom des emiilan,warit i kyrckan och bewistat Gudz Tiänsten,och uthom den tijden,tiena och fruchta Gudh hemma,och ellj.est som een Christen sig förehålla, Men att han kallar sig Jesus,och wara den som Menniskio Slächtet återlöser,så att dhen som tahlar emoth honom, han tahlar emoth &ud,emcdt Jesum,kunde han icke neeka till,ey heller att han sagdt till sin Sonehustru och dess dåtter,sathan gifwe eder Herrans Nattward; föregifwandess hwad den förra puncten widkommer, som skulle G-udh befalt honom så säya sig så wara, och dhen senare, Herrans Nattward berörande,uthbrast han i sådanne ord,förmedelst det,

5 / 3 att bem:te Hans Sohnhustru och des dåtter,emoth hans willja gingo till kyrckan och till Herrans Nattward,vnder een yppen träta och oehnigheet dem emillan,som ofwanbemit ähr. Wijdare blef Kierrok förehållit,utj hwad willfarelsse han swäfwar derutinnan,att han den stoore Gudens Nampn försmädar och sig tillägnar? Swarade: sig fått sådan underrättelse af sin Gud,annat swar kunde Rätten af honom icke bekomma. Så ehuruwäl Rätten af denne Anders Kiärrokz Physonomie och uthwärtes anseende,will fatta,som hade han ett swagdt hufwud,eller till sine sinnen icke wore fullkomblig, /: det een dehl af Allmogen jämbwäl wille besanna :/ lijkwähl emedan kyrckoherden Fielström,honom annorlunda förklarar,och Kierrok sielf tillstår sig sagdt och säger l:mo som hade han fått den uppenbarelsen af sin Gudh,som wore han Jesus werldennes frälsare,och den som emöot honom tahlar,han tah lar emoth Gud,emoth Jesum. 2:do Enär hans Sonehustru Gunnilla Nills dåtter och hennes dåtter Slin,emoth hans willja gingo till kyrckan och Herrans Nattward,uthbrustit i dee orden: Sathan han gifwe Sder Herrans Nattward och ingen annan,som kyrckoherden för een Guaz försmädellse förklara will; fördenskull i.-inledning af 1683 åhrs förnya de krigzarticklar och dess 3:die punct,remitteres till Högwyrdige H:r Biskopens och ven: Consistorii Hernösandensis undersöckning och ompröfwande,huru wijda ^fftabem:te Anders Påhlsons Kierrotz ord och tahl,för någon 31asphemia och Gudz försmadellsse må ansedd och förklarat blifwa. Sedan will Tingz Rätten vrijdare doom och uthslagh i denne Saak meddehla. Dombok,Västerbottens län nr 10,fol. 449 RA

6 3 Ärewyrdige och höglärde H:r Probst. U-taf medfölljande Tingzransakning i Ariplog,kan H:r Probsten see och förnimma,hwad försmädellsse som Lappen Anders Påhlson Kierrok i Simisjaur brukat emot Gud,Och dee itögwärdig<^ Sacramenterna; Och som ken,hwilket dät och straxt welat afgiöra,der förinämde Anders Kierrok så när hade warit wid handen,at han i Consistorio kunnat muntelsn afhöras,om han wid sitt rätta förstånd wore,och mäd sin försmädelse fortfara wille, Men som den långa och beswärl* wägen äj synes dät nu at willja tillåta; derföre begärar Consistorium tienstl:n a H:r Probsten wille samma Gudlöse lapp här utinan förhöré,och nomine Consistorii, föreställa honom hans willfarelse,giöra sig underrättat om,och hwarföre han i sådan Gudlösheet framhärdar,genom åtskillige frågors framsättande Os pröfwa om han är wid sitt rätta förstånd,och siné 2 Christendomsstycken sig bekant har,kunnandes Hr Probsten här om, och mäd Dno Petro Noraeo e hans Pastore dommunicera,och sädan alt gifwa Consistorio till känna, at dät måtte ett behörigt sluth här wid giöra. Och på dät samma lapp måtte ju förr ju hellre personl bringas till Hr Probsten,har Consisto rium och nu skrifwit Hr Befallningzman Renhorn till at han der wid å ämbetes wägnar weaerbörl handrächning giöra skal^, förblifwandes näst gudz troget anbefallande Hernos. d 29 Maij 1705 /O Tingzrätten afwachtar Consistorli förklarning och sluth uti denne sat isgwyrd. Hr Probstens Tienstwilligste T Georgius 7/allin Martinus Solander Johan Omnberg Joan 0 huss Joan Wallander J: Unaeus Joh: Norlander Piteå landsförsamlings arkiv: J 1:1 HLA

7 3 0 5 Anno d:n 12) Januarij höl~z -laga Ting i Piteå Lappmarck uppå Arieplougz Tingställe med allmogen af Simisjaur- Låchteå- Norr- och Söderwäster- saapt Arieplougs byar,närwarande Cronones Befallningzman Tål o et rodde Hans Renhorn med fölliande Nämbdemän. Anders Olufsson i Norr',västerbyn, Siuil Persson i Söderwästerbyn, Mårten Andersson i Söderwästerbyn, Måns Påhlsson i Simisjaur, Anders Påhlsson i Norrwästerbyn, Anders Larsson i Lochtbyn, r Påhlä» Siuhlsson i Söderwästerbyn, Enar Joensson i Söderwästerbyn, Anund Siuhlsson i Arieplog, Jacob Siuhlsson i Lochtbyn, Erich Persson i Simisjaur, Olof 3engtsson i Lochtbyn, Den 16 Januarij höltz wijdare -l'aga Ting i Piteå Lappmarck, uppå Arieplougz Tingställe Det oplästes Consistorii Hernosaniensis ankomne skrifwelse till underteknat,daterat d:n 16 sidstledne Decembris,af innehåld,huruledes Consistorium har igenom Proubsten Mag:r Christopher Anzenium,låtit examinera lappmannen Anders Påhlsson Kierrok,hwilken med försnädelse emot Jesum och hans dyra Nattward utfarit,och effter hans inkomne berättelse der om Lit. A, intet annat funnit,ähn att bem:e lapp,ehuru han föregifwes icke altijd wara med sit" sunna förnufft,dock af ett wredsampt och argt sinne,intet kan uhrsachtat blifwa,utan för sin för

8 «f» f smädelse emot Gud,högeligen Straffwärd,häl st effter han tillförenne, för slijk ogudachtigheet och försmädelse,wärldzligit straff undergått, och det oachtat åter fallit i samma Synd; lembnandes altså saken under TingzRättens dom och utslag,med mera,som ofwanwählbem:e Consistorii Skrifwelse Lit. B. utwijsar;, s ^ För Anders Påhlsson wardt ofwanbemre breefa förnäms}? innehåld uttolckat,hwilken sedan yttrade sig sålunda: som hade han sielf icke wettat,hwad han i dy måhl har sagt och -alt,och det som af honom, för detta wore skiedt,ångrar honom af hiertat,lefwer och med den troo, att Jesus har lijdit för sinsc och heela wärldennes Synder, och beder, att hwad han af fåkunnogheet och Swaghes* har talt och Syndat,icke må till högsta straffet skiärpat blifwa,berättandes,att han länge har hafft ett swagt ufwud,och till sine sinnen icke så fullkommelig warit,särdeles sedan han 1680,eller åhren der omkring,heela åhret igenom,satt i Landzfängelset i Piteå So2hn,och afwachtade Höglofl. Kongl* HåffRättens dom öfwer dess begångne hoor,dock skall han,för ähn förledit åhr,för någon Gudz försmädeise,alldrig warit för Rätta angifwen, fast mindre dömbder, eller något straff derföre undergått, som Consistorium och H:r Probsten omrörer; hwarföre och emedan inga Protocoller wid domsätet ähro lemnade,som sådant utwijsa,och hans nu warande ordinarie kyrckoherde H:r Pär Noräus Pielström,jembwähl för sin opassligheet icke kunnat kpmma hijt utföre,som der om säker underrättelse gifwa kunde, Ty blef kyrckoherden här i Arieploug H:r Johan Lestadius /: som jempte H:r Probsten sådant uthi Consistorio angifwit :/ förekallat,den der gaf till swars, sig intet annat wettat, ähn att Kierrok,för ähn Lestadius kom hijt till församblingen en lärare, wid pass 24 eller 25 åhr sedan,för försmädeise,ähr med gatulopp afstraffad worden; Men Nämbdemännén tillijka med allmogen sade och intygade,att han den gången,för dess begångne hoor,undergick berörde straff,och den tijden för Gudz försmädeise,alldrig warit angifwen, hwilket kyrckoherden Fielström uthi dess inlagde beswärsskrifft emot 3 0 6

9 3 0 honom Kierrok wid sidsta Ting,icke heller en gång omrörer,som dock hans förde lefwerne omständeligen relaterar, jembwähl att han 2:ne gångor begått hoor,och förra gången,eller 1680,med gatulopp afstraffades, men bem:e kyrckoherde Lestadius,så wähl som Nämbdemännen bijföllo,att Anders Påhlsson i många åhr,esoaofftast syntz feelachtig, och till sitt förstånd icke fullkomblig,det och öfwerens stämmer med en Sedell,som framledne kyrckoherden i Silbojock H:r Erich Noräus, skrifwit till Anders Påhlssons hustru,att hon sielf måtte hafwa wård om sin ägendom,efter som hennes man befunnes understundom,af ett swagt förstånd,och till sine beställningars förrättande ofullkomlig. R e s o l u t i o. Ehuruwähl af föregående Ransakning befinnes,huruledes lappmannen Anders Påhlsson Kierrok i Piteå lapp-arck och Simisjaur by,för detta,icke warit lagligen anklagat eller dömbder för någon Gudz försmädelse,jembwähl och,att han några åhr tillbaka,icke altijd warit med sunt förnuf^t eller fult förståndj<i'ijkwähl emedan hans ogudachtige hafde tahl och utlåtelse,i det han l:o kallat sig Jesum wärldennes frälsare och wara den som menniskio Slächtet återlöser,så att den som emot honom talar han talar emot Gud,emot Jesum f 2:o att Sa-an skulle gifwa hans Sonhustru och dess dåtter Herrans Nattward,och ingen annan,enär de emot hans willia,under en lijten upkommen oenigheet gingo till kyrckan,och ämbnade sig' begå berörde Saligheetz medell, ähr af Consistorium 3cclesiasticum,för försmädelse emot Gud,högeligen straffwärd förklarat; Ty blifwer och Anders Påhlsson Kierrok i förmågo af Gudz lag, Levit. 24.v.16. sampt den 5:te puncten af 1665 åhrs religions Stadga, item krigzarticlarne af åhr 1683, dess ar.dra och Sridie puncter dömbd till döden; Som dock den Höglofl. Kongl. Swea HåffRätts högrättwijsa omdöme,allerödmiukeligast underställes., e- Ofwan påberopade Docum^nter införes här Copialiter,Nemblsn Lit. A.

10 B Lit. A Högwyrdige H:r Doctor och 3iskop, Högförnäm förman. Höglärde Herrar Consistoriales, H:de gynnare, Uppå ankommen ven. Consistorii befallning,att kalla lappen Anders Påhlsson Kierrok ifrån Silbojock hijt utföre,hwilken brukat försmädelse emot &ud och det H: Herrans Kattward,och således honom hans villfarelse föreställa,sampt underrättelse sökia,huru han i sådan gudlööshet kommit; Ähr han d:n 21 huvas,kommen till Piteå,och dagen der effter fordrat till förhör,uthi kyrckoherdens i Arieploug H:r Johan Lestadii närwaro,genom hwilkens tolckande,wärcket sålunda i Herrans nampn företogz,att man först lappen examinerat i dess Christendom, och der med befunnit honom Simpliciter kunna läsa de fem Catechismi lärostycken,utan Lutheri förklaring,och redo giöra till den nödigaste kundskapen om Gud,hwad han ähr till sitt wäsende och wällglerningar,sampt hura wij i det öfriga ähre plichtige att förklara wår troo,så i anseende till en som annan deel,beteendes hanx sig uthi lääsning och swar så reen,att man ingen twifwelsmåhl öfwer någon deel af honom tå försporde,uthan fast mehra Suckningar och händers uplyftande förmärckte,när något framstältes,som kunde röra hiertat till andackt och gudeligheet, när nu detta med tämmeligit nöije slutit tackade iag Gud,son honom sådan uplysning i Salighetennes Saak gifwit,och önskade, att hwad han med munnen bekiänt, måtte och af Jjiertat wara gångit: företogz sedan dess willfarelser,och näst en förklaring öfwer dem bägge,frågade iag först,huru han rå kan i den försmädelsen, att han kallat sig Jesum wärldennes frälsare, och den honom emottalar han talar emot Gud och Jesum? Här till gaf han sådant swar: Jntet ähr jag Jesus,uthan Gudz Son som fohr upp i himmelen sedan han ähr U 7- "råkat" i originalprot. i HLA

11 a; 7 10 korssfästat och dödat worden,han ähr Jesus Christus,mina elacka grannar, min Son och Sonhustru giöra giäck af mig,och reeta mig till wrede, att jag d^rjkgenom, som och ett swagt hufwud hafwer, som alla wetta,kommer offta att säya,det iag sielf intet wet mig sagdt,uthan det ångrar, när iag åter kommer mig före; detta swar af han wähl strax,men när ma^vijdare yttrade uthi frågorne om återlösningen, sade han, jag har lijdit straffet och ähr återlösåren,men då han med några ord rättades, sade [han] sig förstå wärldzliga straffet han utstått för sin Synd, och kom der med till sin reena förra bekiännelse,om Jesu: ähr af den arten som Dn. Pastor i Arieploug berättade,att tå någon honom i den saken länge Examinerar, så gifwer han prof till Swagheet. Uppå andre Cft, frågan,hwarföre han utbrustit i de oguda^tige orden till Sonahustrun: Satan gifwe tig Herrans Nattward,förklarade han sig så; att tå Såna- thustrun drifwit sine egn^ waijor hem till.åttan,men lembnat en 3wärt fadrens qwar i skougen,ähro de råkade i såiän träta,att Sånhustrun kallat Swärfadren Satan,och der på understått sig resa till kyrckan och begiära Herrans Nattward, hwilket, som han mente, obetäncksambliga och owijsliga af henne skie,under påstående oenigifet och wrede på bägge sijdor,ropade han af bitterheet ofwannembde ord,dock uthi ingen annan mening,ähn,bereder du dig icke bättre till Herrans Nattward, utan går nu åstad i wrede,så gifwer Satan tig Herrans Nattward; Sådan ähr nu hans förklaring öfwer de obetäncksamme utsagorne,hwar uprå iag icke underlåtit,honom dess Synd och feelachtigheet föreställa och fråga,hwad han nu sielf här om tychte? om han det ångrade,och här effter sig bättra wille? Mannen som ähr några och Sextijo åhr,brast i Tårar,ihopknäpte händerna,och oplyfftade ögonen till högden,och med desse ord betygade sin ångest och troo: Jag har syndat Gud emot och will troo uppå Gud. Hwad elliest här jempte nödigt bör nämnas om denne Mans sinne och lefwerne i forna tijder,så ähr af trowärdige Män i andelige och wärldzlige Ståndet kunagiordt,att han altijd?rarit

12 af ett swagt,och tillijka af ett wredsampt sinne,ibland så förrychter, att han luppit i skougen naken,och utbrustit i den förra nu omrörde försmädelsen,för hwilken han undergått Civilt straff med gatu^öpande några åhr sedan, Synnerliga ähr han tå af skrädet kommen, tå han af andra,hwilka han ringare achtat,ähr reetat och förachtat,hwilka ibland tkm. hans egen Son, den och bättre Gud,fadrenom i Swagheejt lijk warit,den swåraste sig wijsar. Lefwernet angående,selan han på Tinget angifwen bleef,har han uthfördt i stillheet och gudeligheet,att han offta med ( tårar och böön,betygat sin ånger och bättring; Detta ähr det iag sanfärdeliga här om cerätta kan,men finner nödigt nämna,att om denn^ ( saak ifrån ven: Consistorio till wärldzlig Rätt,åter skall ställas, så måste det skie ju förr ju hellre,emedan 3orgerskapet,strax effter Nya åhret,till Lappmarcken resa,och Tinget th.d deras ankompst till Arieploug,effter wanligheeten skier. I Guds trogne förwar högwördige H:r Biskopen och de höglärde herrarna iag anbefaller och förblifwer städze, Högwördige H:r Biskopens ödmiukes~e och höglärde Herrarnas,skylldigste Tienare, Piteå d. 27 Christoohorus Anzenius, C Novemb i' Johannes Lestadius, rastor i Arieploug Lit. B. Ehreborne och 7/ällwijse H:r Justitiariei Consistorium hafwer bekommit H:r Jus^itiariens hållne Ransakning öfwer lappen Anders Påhlsson Kierrok,hwilken med försmädelse emot Jesum och hans dyra nattward utfarit,och kan jembwähl H:r Justitiarien af medfölliande Copia taga,huru wijda Probsten Mag: Christopher Anzenius,hwilken warit Consi$törii ombudzman,med honom i den anstälte Examine kommit. Consistorium finner här af intet annat,ähn att bem:e lapp,ehuru han föregifwes,intet aitijd wara af sitt sunna förnufft,dock af ett wredsampt och argt sinne,intet kan uhrsächtadt blifwa,uthan för sin försmädelse,emot Gud,högeligen straffwärd,hälst 3 1 0

13 effter han tillförenne för slijk ogudachtigheet och försmädelse wärldzligit straff undergått,och det oachtat,åter fallit i samma Synd. kunnandes Consistorium sig intet wijdare här om vthlåta,i an- J) ledning af den 7. Rättegångzprocessen uthi omcapitlen,uthan remi t terar och lemnar detta uthi H:r Justitiariens goda försichtigheet, hwilken lärer förmodeligen finna,att han med ett alfwarsampt or?oralt straff,måste belaggias,hwilket H:r Justitiarien kan af omständigheeterne rättwijsligen limitjjera,honom sielf till wällförtient näpst,och andre obetäncksamme menniskior till warnagel, Näst troget anbefallande i Gudz nådige beskydd förblifser tfällwijse H:r Justitiariens Hernosand dn 16 Decemb Tienstskyldigste Tienare Georgius vvallin. Martinus Solander. J. Unäus. Johan Cnnberg. Joh. Norlander. Johannes Huss. Johannes ".välländer. D: Touscher. Marcus Bostadius Dombok,Västerbottens län nr 12,fol. 13ov RA

14 v 31 Högwälborne Hrr Grefwe,Kongl. Majf:ts Råd,Praesident; Så och Walborne,Edle och Wälb:,7/ijse och Lagfagrne H:r Vice Praesident och samotel. Assessorer. Utaf den Kongl. KofRättens till Kongl. MaijJustitiae K Revision insände underdånige skrifwelsse de dato 7. april nästl:e hafwe 77ij af högstbemrte Kongl. Maijrtt under des frånwaro till Justitiens adainistritlääå förordnade Råd inhämptat,huruledes een i Lappland kaders Påhlsson Kierrock i Simisjaurby wid na~n om sine 60 åhr,som tillf örende tv/änne gir.ger för begångit hoor plichtadt, skall uthi försmädelige uthlåtelsser emot Gud uthbrustit,derföre han af Häradz- Rätten till föllie af Gudz och ' Vardzlig lag är till döden dömd; nen den Kongl. HofRätten uppå befundne omständighéeter,kyrckioherder.s tillijka med ITämbdens intygande,at denne c appman intet till sina sinnen rätt förv/ahrad ar, ut han skiffte?7ijs såssom i^f rån sitt förstånd,'.via hwillcken onskifftning han och uthi ofwanbem:te försraäru lelsser uthfahrit,underställer Kongl. Mai;j:iz ^ådigste godtfinnar.de underdånigst, om icke han Anders Påhlsson kunde till all widare f ':'rargelsses betagande ibland gemene man uthi ett publiqt rum och färgellsse hela sin lifs"id,eller till dess han till sitt fulla förstånd kommer,förwahras och inneslutas,hwar uppå länder den Kongl. HofRätten till swar,at V;ij des gifne underdånige betänckiande bijfalla. Kunnandes således det till behörig'warckställan befordras. Och '.Vi; befalle den Kongl. HofRätten Gud Altzmächtig. Stockholm d. 23- A: o xel Julius ~e La Jardie Carl iust Gyllenstierna 5.Jalkenbergh r~edh Horn Gust: 3hrenoerg Svea hovrätts arkiv: Kungl. brev 170 it och upläst d. 24. Lai.j 1706" ol. 102 RA "anko

15 Jt/. JO, /-2 0 J 3^3 Till Landzhöfdingen Otto Wilhelm Löwen,ang:de lappens Anders Påhlsons löösgifwande uthur fängelset, Wij Gabriel Falckenberg s. Hälse Landzhöfdingen,Wälborne H:r Otto Wilhelm Löwen wän- och wälwillel:n. Det hafwer den Kongl. Rätten låtit sig föredraga H:r Landzhöfdingens ankomne skrifwelse af den 13. innewarande M ånadt,hwarigenom H:r ^andzhöfdingen den Kongl. Rättens C ompröfwande hemställen huru wijda lappen Anders Påhlson,som för det han uthi försmädelig uhtlåtelse emot gud uhtfaret,är igenom den Kongl. ( Rättens uhtfärdade Sxecutoriale af den 24. Maii åhr 1706 skyldig ehr- känd,att till all wijdare förnöyelses betagande ibland gemene man sittia uthi ett publict rum och fängelse hela sin lijfstijd,eller till des han till sitt fulla förstånd kommer,nu må kunna ställas på frj foot,hälst såsom bem:te Anders Påhlson effter åhtskilliges intygande af Presterskapet och donbhafwande han nu en tijd wijst sig så skickelig som någon annan,och finnes i sin christendomb wähl grundat,så att ( på hans förstånd intet wijdare fehl märckies,hwarpå länder till wänligit swar,att den Kongl. Rätten finner skiäligt,det må i anseende till föregående omständighet och dee flere uthi H:r Landzhöfdingens bref anförde äro denne Anders Påhlsson ställas på frij foot,doch bor han först åthwarnas,att der han wijdare skulle på något sätt uthi någre försmädelige ord uthbrista,straffet då för honom skall skiär- 1 pat blifwa,hwar med wij befall Stockholm den 21. Cctob Svea hovrätts arkivrregistratur 1709,fol. 347v RA

16 tfn Ehrewördige och Höglärde Probst Det hafwer Kongl: HåfRätten genom dess rescript dat:d. 21 octob sidstl: uppå min skrifwelse behagat förklara att lappen Anders Påhlson, som för sin försmädelse emot Gud hafwer en tijd efter Kongl: Kåf- Rättens resolution suttit uti fängelse,skahl nu ställas på frij foot, så wijda han wijsar sig så skickelig som någon annan,och finnes i sin -hristendomb wähl grur.iat, så att på hans förstånd intet wijdare fe hl märkies; fördenskull till nogare erfahrande om alt sådant,så wille H:r Probst en nu straxt förekalla sig denne lappen och hoos honom f örhöra om 'nan sin förre zö r smådel ig e uthlåtelse emot gud af hiertat ångrar, och uthlåfwar boot och bättring,samt om han på förståndet något i förwirrad är, och sedan fordersamt sådant förständiga. Då Tag sedan till wederbörande skall ställa ordres om merbemrte lapps lööss-ällande på frij foot. 7cr öfrigt förblif:r H:r Probstens Uhmeå d. 2 Novemb^ 17"?!> 3 : w Otto '.Vilhelm Löwen. Piteå landsförsamlings arkiv: Skrivelser fr. Kungl. Maj:t,55EÄX Konsistoriet m.fl (J 1:1) nr 109 HLA

17 16 T V Anno 1708 den 23 Januarj hölts laga Ting med allmogen af Luhleå Lappmark uppå Jockmockz Tingsställe.,närwarande Cronones Befallningsman welbetrodde Hans Renhorn med fölliand Nämdemän. t- Olof Johnson i Kaitomjaur Nilss Xnutzson i Sochzjock. Fin Anundson i Kajtosiaur Knuth Andersson i Soehsjock Oluf Tomesson i Sochsjock. Tomas Larson i Torpenjaur.. ' V. Larss Andersson i Torpenjaur Pär Nilsson i Sirkeslocht. Amund Michelson i Sochzjock Jacob Michelsson i Jockmock Erich Nilsson i Kaitomjaur Nilss Nilsson i Jockmock. r > För detta Landsmannen och Nybyggiaren Anders Nilsson _ 14. Sirkeslocht }/Angaf fcr Rä~ta, hurusåsom Lappmannen Henrich Ericsson i Torpenjaur by,om sina 53 åhr,har förledit åhr 1707,litet för Wårfru soldagen eller wid pass medio Martij,kommit u~.j hans gård Kiomitisjaur,och anmodat onom,det 7/ille han föllia sig till et bärg Seydebotta benemdh,t Mijhl ther ifrån b.elägit,och see hvvad Lappmannen An ders Erichson j Torpenjaur om sine 40 åhr wid pass,har haft där för händer,hwarest dee bägge Juhletiden tilförenne bodt hafwa,och som Henrich refererat,det Anders Erson skulle brukadt där een afgud,och hade jemv/äll Rehn för handen, med hwilken Anders Nilsson åka kunde Ty fölgde han med Henrich till berörde ort,därest och en lijten Jns eller Tierna belägen vvar, v/id framkomsten opwijste Anders Nilsson, en af Sällie- eller wideträd afbarkadt kiäpp eller Stake,om tree alnar längd, den där ofwan till vvar Tv/egrenat, den nedre ändan stod ned på

18 Jorden,och den öfre lutat in på een stoor tall eller et furuträ,son hade stora qwistar ofwantill,uppå hwilka war bäddat eller lagdt D smått Rijs, såsom för et stort Foglebo,derpå lågo alla benen af ^ren ung OxReen, Några steeg där ifrån under een grahn,fans een död katta och een död hund som Anders Ersson skulle hafwa offradt samma afgud,på det hans hustru som den tiden siuker war,till sin hälsa komma skulle. Berörde trä,tog Anders Nilsson med sigh ther ifrån, och nu här wid Rätten upwijste,hwilket så wähl ofwan till,där som grsnarne woro åthskillae som en deel der nedanföre,befans korssat och med ränder utskurit wara,dock-har Anders Nilsson den delen,som icke war utrijtat,afhuggit,at han det öfrige,desto beqwämligare der ifrån föra kunde. Kenrich Erichsson i lorpenjaur framkallades för Rätta,och samma trä opwijstes med frågan hwad han tyckte det skulle warit brukad" cctill? Som swarade,det samma wara een afgud,och at såa^ne utskurna träen,i förre tijder,för afgudar blifwit brukade,doch skulle han aldrig förr haf-?a sedt detta. Men sedan Rätten honom alfv/arsampt förehölt,berättade han saksens sammanhang sålunda, Nembl. Anno 1707 NyåSrstiden,blef han warse hurusom Anders Erssons hustru hemkommit med en lefwandes katta till färgen grå,den hon sagt sig kiöpt utaf Anders Nilssons hustru i Kiomitusjaur,skolandes Anders Ersson där hoos utskurit ofwanbemrte trä,lutat det in på en tall,tagit sin egen hund till färgen grå,och förbemrte katta,satt een snara kring halssen på samma Crettur,och then ophängdt på een qwist af een stoor grahn, som stod ther brede wid och med det samma fallit på sina knän,och stundom wändt sina ögon till det utskurna trä,och stundom till dee opnängde Creaturen,till dess han förmärkt,at dee samma wore aldeles döde,då han opstigit och dem nedsläpt. Sedan skall Anders Erichsson < burit åtskilligt smått Rijs uppå Qwistarne af -allträet där afguden war sätter,slachtadt en twå åhrs OxRen,och sedan kiöttet kokadt och

19 aftagit war,sambladt alla benen utj et Faat,kllfwit upp i tallen och lagdt dee samma ofwanföre,den så kallade afguden,på det tilredde stället opå qwistarne,stigit der med neder,fallit på sine knän,med lijka åthbörder,som då han kattan och hunden ophängde. Henrich tilspordes,om han wiste af hwad ordsak,anders Erichsson,sådane afgudiske åtbörder föröfwade? Swaradé,som skulle hans hustru Lucia den tiden warit siuker,och han sig offrandet i dee tankar företagit,at hon i den siukdomen icke döö skulle. Widare,huruledes Henrich kommit at röija honom i detta måhl? Swarad e han intet,utan ofwanrörae Anders Nilsson i Kiomitisjaur,wiste berätta,at desse bägge hade blif wit Owänner,och som Henrich sig för honom utlåtit,skulle Anders Erichsson welat slå honom,och under samma Owänskap,har Henrich kommit till Kiomitisjaur och giordt saken kundbar. Anders Erichsson i 2orpenjaur,blef där näst förekallat,och Henct richs berättelse uthtol kadt,åå.han aldeles nekade,sig oftaberörde kiäpp utskurit,tilbedit,eller för honom offrat,utan Henrich sielf warit den samma,hwilken detta sig företagit,då Anders låg siuk: sko- ' _ 4 lar.cs.es Henrich för hans hustru.l-u^ia sig utlåtit,at där hon wille något kåsta,och wåga lijtet på honom, skulle har. så begå,at hennes Man som då låg illa siuker,icke skulle dö i den siukdomen,och som hon lofwadt sig willia hans omak betala,skall Henrich först speelat ot/le. pä rrumman,at erfara, hwad offer som för afguden angenämst vvair,der af han förnummit,at en hund och een katta,samt en twå åhrs gamall Oxren offras borde,hwarpå han befaldt Anders Erichssons hustru skaffa sig berörde offer,den där strax farit till Anders Nilssons hustru 1 Kiomitusjaur och kiöpt sig een katta /: eftersom Lapparne inga sådane Creatur äga eller bruka :/,och skall Herrich sielf sedan offrat berörde katta samt en hund som Anders Erichsson ägde; Enär Henrich, uppå widare tiifrågan i denne sak,begynte wijsa sig twetalig, framkom en ung Piga Karin Knutsdotter wid Hampn,som den tijden detta förehades,tiente hoos Anders Erichsson,hwilken Contesterade med

20 ' 318 Gud och sit Samwete,at denne sak hänger således tilsamman,at förberörde Nyåhrstijd 1707,har Henrich Erichsson kosimit utj hennes husbondes kåtta /: förmenandes honom där om giordt aftahl med Matmodren eftersom huusbonden den tijden låg illa siuker :/ hwilken först slachtade een OxReen huusbonden tilhörig den han huden afdrog,och efter lederne något sönderstyckade,och på en gång kokade,i medier tijd såg hon,at Henrich Srichsson arbetade på förberörde opwijste trä,och det samma utskar och utrijtade som det nu synes,der efter tog han blodet C af den slachtade Reenen,cch sit arbete,eller de~h utskurne trä öfwerströk,och sedan blodet war intårkat tog han flintet eller det feta ofwan på kittelen,som af kiöttet utkokades,och smorde /: den så kallade :/ afguden :/ med,seian ootög han kiöttet,skaar det samma utaf beenen,dee 7 där intet brukades i utan i edarne söndrades,huilka alla ~ M i ett faat ihopsamblades,som Henrich sedan tillijka med det utskurna trä,bortbar,ändock Karin icke såg med hwad åtbörder han dem tillijka med hunden och kattan offrade,men. af kiöttet f':'rtärde Henrich,Anders Srssons hustru och denne Karin så mycket som dea till nödtorften behöfde den dagen,och det czriga bespardes till den påfölliande,men t' Anders Zrsson orkade föga smaka der af. Sedan Pigan Karin ha de detta omständeliger. Hindrich Srichson under ögonen ställt,kunde han icke neka,sig utskurit oftaberörde trä, det med blod och talg öfwerstrukit /: som och i sanning fins :/ och sedan stält det brede v/id et furu- eller talltra,och offradt så v/äl hunden och kattan som benen af een Ren på sätt och wijs som nan om. r Anders Srsson refererat,och här ofwan till är ad notam tagit,föregi wandes allenast, som éculie Anders Erichsson honom ther om anmodat, det han dock nekar,och tilstår allenast,sig see och märkia,at Henrich hade detta för händer i hans kåtta,jempte det a~ hans hustru honom underrättade,at Henrich lofwadt,det han therigenom skulle komma till hälssan; Sedan Henrich flyttiade ifrån samma ställe hijt neder åt

21 > i Jockmock,kom Anders Erichson sig något före,men hans hustru Lu^ia 31 9 siuknade der på,och effter Par weckor dödde,då Anders sedan råkade Henrich,begynte han fordra af honom den OxRenen som hans hustru skulle hafwa honom lofwadt för dess hafde beswär,med den så kallade afguden och det förrättade offret,och som Anders wägrade honom samma Reen, äro dee först komne i träta och oenigheet,och sedan skall Henrich utj ijfwer farit till Anders Nilsson i Kiomitusjaur,tagit honom med sig til deras gambla boställe Seydebolta,och det utskurna trä med dee förrättade offren honom sijst och uppenbarat,tänckiandes ther med at bringa honom Anders Erichsson i olyckan; Till hwilket allt,henrich Erichsson omsider icke neka kunde,utan tilstod sådant sant wara, Men at han brukadt Spåtrumman,wille han ingalunda bekiänna,ehuru Anders Erichsson omständeligen honom j munnen förde,det han Trumman äger, brukat och bruka plägar. Henrich spordes,huru som han kom till at offra kattan och hunden,eftersom han nekar sigh igenom trummandet fådt ther till anledning? Tå hade han als intet ther till at swara, och kunde Rätten hwarcken therutinnan eller j andre måhl få widare swar utaf honom,ehuru han,i medier tid,under Prästerskapets förhör lemnades. Någre af allmogen uthsade,at här gått et rychte,som skulle Henrich Erichson ^xwen tilförenne hafwa offradt för dee siuka. Anders Erichsson tilspordes,hwad tanckar son han här wid hafwer, om det något skulle hielpa honom,att Henrich således för honom offrade? Och hwarföre han uppå sådan händelse,icke sökte honom då hans hustru blef siuk? Swarade Anders med sådane enfaldige ord, mig halp det ifrån döden,men som Henrich,då.min hustru siuknade,hade rest där ifrån hijt neder åth JockmockX,ty blef hon och död. Eörberörde Lappar Henrich Erichsson och Anders Erichsson med dee öfrige af allmogen,f örestältes, hurulpom dem åhrligen blifwer kungiordt Kongl. Maij:ts stränga förbud Öfwer alt afguderij,trulldom,signerij etc. huru lians Kongl. Maijrtt emoth förre tijders bruk,låter åhr-

22 21 / ligen underhålla Präster,son stadigt wistas här uppe,på det dee i sin Christendom, så mycket "bättre måge blifwa underwijste och komma till Guds sanna dyrkan och kiännedom,jemwäll at Lappallmogen för någr^ åhr sedan /: då här granneligen blef ransakadt efter dee så kallade Spåtrummor :/ utlofwade at af stå med sådane fördömmelige konster, Tå förklarade sig fuller en och annan,som skulle dee Gudj ähra,där med afstådt,och kommit till sanningens rätta lius,men åtskillige bönder eller Nybyggiare som sig här i Lappmarken nedsatt utläto sig hafwa fcrmärckt,at hos een dehl Lappar,ännu icke ringa Surdeg därutinnan skall Jnrotadt wara. R E S O L U T 10. Aldenstund af Henrich Erichssons i Torpenjaur by föregående egen bekännelse,befinnes huruledes han sielf förklarat detta utskurna trä,för een afgud,och at sådane äro i förtijden för afgudar brukade, huilket han doch tilstår sig sielf utskurit,med Renblod och talg öfwerstrukit,och sedan för det samma utj en gran ophängdt eller offradt en lefwandes hund och en lefwandes katta,ned knäfallande och åtor devotion,iemwähl och ofwanföre,den så kallade afguden,lagdt och offrat alla beenen af en tv/å åhrs gamall OxRen med lijka andacht och åtbörder,utj den troo och inbillning,at Anders Srichsson skulle derigenom komma till sin förra hälsa,och j samma siukdom icke död blifwa hwarigenom icke allenast Anders Erichsson i li^ka wahntro är råkadt,utan och dee öfrige af detta enfaldiga Tål folket iemwäll märckeligen förledes,aller deras förre hedniska lefwerne understödias,hwilka åtbörder Tingsrätten er^elleligen finner sträfwa emot ^iuds Lag Exod. 20.V.4.5. et 22:v:20,och fördenskull j anledning af högsljsalig Konung Carl den nijondes Stadfästelse på Landslagen åhr 1608,sampt 1683 åhrs KrigsArtickle 1 : förklarar honom Henrich Erichsson efter & Cl G u dz Lag Deut: 13.v.9.10, samt 17 Cap: v till lijfsstraff brjatzlig. Men Anders Erichsson som sedt och wettat,detta Henrichs ogudach-

23 i 32 tiga förehafwande,och ther till samtyckt,med dee tankar,at sådant ho-» j, nom till lijfs hielpa skulle,dömmes för sådan hednisk och widskipel^g wahntro,efter den 9 # puncten af Kongl Maijrts Allernådigst Förordning om Eder af den 17 october 1537,at plichta anten med 40 Mark Silfwermynt eller kroppsstraff Hwilka måhl den Höglofl: Kongl Swea Håfrät 1^3 högrätt^ijsa Omdöme,underdånödmiukeligast underställes. Lappmarkernas domböcker A: ,dombok 170S s HLA

24 Anno 1711 d. 24, 25 och 26 Januari höltz Laga Ting uppå JLrieplougz Tingsställe med allmogen af Arieploug,Lockteå,Simisjaur, Norr- och Söderwäster byar,närwarande Chronones Befallningzman welbet:de Erich Biur med efterskrefne Nämdemän. Amund Siulson,Arieplog, Erich Person i Simisjaur, Anders NilsSn i Norwästerbyn, Jacob Siulson i Lochtbyn Pär Anundson i Norwästerbyn And: Nådig Norwäst:byn Anders Färson Löija i Sörwästjbyn Per Mårtson i Sörwästbyn Olof Jacobson i Arieplog Anders Larson i Lochtbyn Larss Larson i Simisjaur Anders Hanson i Simisjaur 9 Såsom Kyrkioherden wällärde H:r Johan Lestadius för domhafwanden berättadt,som skulle Lappmannen Petter Siulson i Arieploug, efter uthkommit rychte,wara sedder af Lars Andersson i Arieplough, samt Anders Larson och Larss Nilson j Simisjaur,med Trummespeel; Ty fant Rätten billigt berörde Personer derutinnan afhöra utj bemelte Kyrckioherdes och Petter Siuhlsons närwaro,hwilka,sedan dee wittnes Eden aflagdt,hwar för sig afhörde,berätta som fölljer,nembl: 1. Larss Anderson i Arieploug sade sigh hwarken sielf sedt eller af andra hördt berättas,at Petter Siuhlson brukadt Trummespehl Lijka så sade och Anders Larson och Larss Nilsson i samma by. 4. Läns- och Tålfmännen hade samma utsaga,neml. at dee aldrig hördt eller märckt,det Petter Siulson någon Spådom eller Truldomskonst öfwat. Och som kyrkioherden Lestadius eij kunde wijdare Nampngifwa,hwilken som fördt eller utspridt detta rychte om Petter Siuhlson; Så erkännes deth af intet wärde» Dombok,Fästerbottens län nr 14,fol. 183v RA

25 5 1/ Anno 1711 d och 13 Januarj,hölts ordinarie Laga Ting med Allmogen af Uhmeå LappmarcK,uppå Lycksele Tingställe, närwarande Cronones Befallningsnan welbetrodde Erich Ml 3iur,med fölljande Nämdemän. Johan Johansson i Knappsehle. Påhl Pär son i Wägsehlet, 2 Siuhl Larsson i Granbyen östen Månsson i Granbyen. Mårten Nilsson i uhmeå byn, Anders Larsson i Granbyn. Lars?Olufson i Cirträsket, Siuhl Larson i 'Japsten, Lars.Person i Ranbyen, Us. ' yt. Siuhl Jonson i 7/apsten, L. Anders Siuhlson i Ranbyn, Anders Bengtson i 7/apsten, 5. Efter som Cappellanen här sammastädes H: Sigvardus Granberg, under iess j dag håldne TingsPredjkan, ibland andre anstötelige Brde- Former,månde införa,det här i Lappmarken,föröfwes stor truldom,så wähl igenom Spåtrummor,som Stubbars dyrckande,hwilket för honom wore i» beki^ndt,och den ena hota / igenom diefwuls konst at skada den andra till lijf och wählfärd,förehållandes Kongl:e May:ts betiente,at undersökia om sådane och andra Synder,och icke för någon sin winst, lembna dem Ostraffade Ty uppå Befalning^mannens welbetrde Erick Biurs giorde påminnelse,blef Granberg efterskickadt,af honom at förnimma, hwilka lappar,som et så utropadt Truldoms wäsende föröfwat,

26 Hwar om kyrkioherden wällärde H:r Nils Gran,utj dess nu inlagde Skrifft iemwäll anhåller? Granberg kom i Tingzstufwan under en emillan lappmannen Tomas Andersson i Uhmeå byen och L: Anders Siulson i Rahnbyen framstält frågan,om Fiskebruket i några Träsk,och otiltalt med ijfwer sade,at Träskefisken höra Tomas till,så at hans tahl med möda stillas kunde; Hwarföre Granberg,i anledning af det 29 Capitl: KonungsB: L.I. Sakfältes till 3 mark Silf:rmt till Treskiptes. Sedan tilfrågades Granberg,hwilka Lappar,som här å orten iruldom begått? Swarade,at hwad för honom wore bekiändt,behöfwer han icke giöra någon Räkenskap före,frågandes,om Rätten will wara både Domare och Å- klagare och enär man kastar een kiäpp ibland hundarne,så gnäller den som kiäppen treffar. Och som Rätten befant Granberg hafwa tagit Middag för bittijda,befaltes honom taga afträde- denne gången,och wid anfordran sig infinna med större Höfligheet,iembwähl med bättre beskied förklara om Truldoms-,väsendet. Zmot aftonen sändes Länsman Mårten Mårtenson efter honom,men kom tilbaka med det swaret,at Granberg då lagdt Q sig; Morgonen efter eller den 12 Januarj ondskyllade han sig första gången,at utan Citation ey böra förekomma,den Befalningzman Biur förmente wara Onödig, efftersom Granberg denne gången hwarken agera eller witna skulle,utan allenast uppenbara,der något Straffbart Afguderije eller Truldomswärck wore honom bekant,hwarföre han och omsijder sig wid Rätten instälte,förklarandes sig,hwarken wetta eller kunna någon för Truldom eller Afguderij ar.gifwa,och i det öfrige, sade sig, för sina Förmän,wilja sin Predjkan förswara,hwars Concept han framwijste; Men uppå efterseendet,fans där utj hwarken hans hafde ord på Predjkestohlen,om det honom bekante afguderijet,eller om Hans Kongl. May:ts onådige bön och tanlcar om sine undersåtare,fast mindre huru oförswarligen kyrkiors medell,denne tijden,skingras och förfares,och Prästers och Scholors underhåld af stympade och innehåi/ne warda etc. Sedan föregående Protocoll war för H. Granberg upläst,och han ther emoth intet hade at säya,fant Rätten skiäligit,at lembna part

27 V 3 2 däraf till hans Höga Förmän,Högwyrdige H. Biskopen och dee Höglärde Herrar Consistoriales,hwilka pröfwandes warda,om eller huru wida Granberg under sin Predjkan kan hafwa sig försedt eller fehlat,hwar efter han för dess Sijdwyrdnad och Oanständige swar och förehållande in för Rätta,skall behörigen blifwa ansedd och ihugkommen. Dombok,Västerbottens län nrl4,fol. 175v RA domkapitlets behandling av ärendet kan icke inhämtas,enär dess handlingar för denna tid spolierats. Att Granberg tilldelats varning framgår av ärendets fortsatta handläggning i Lycksele.

28 3 2 6 H ( Anno 1712 den och 11 Januarj höltz ordinarie Laga Ting med allmogen af Umeå Lappmarck,uppå Lycksehle Tingsställe,närwarande Cronones Befalningzman wälbetrodde Eric Biur med efterskrefne Nämdemän: Johan Johansson i öhrträsket, Påhl Pärsson i '.Vägsehlet, Siuhl Larsson i Granbyen, Östen Månsson i Gpanbyen, Mårten Nilsson j Uhmeå byen, Anders Larsson i Granbyen, LarssOlufsson i Chrträsket, Siuhl Larsson i '.Tapsten, Larss Pärsson i Ranbyen, w. Siuhl Jonsson i Wapsten, Mattz Matzsson i uhmeå byn, Änders Bengtson i 'Vapsten. ( 7. Såsom Capelianen wid Sorsehle wällärde H:r Sigvardus Granberg, månde nästledit åhr den 11 Januari,här in för Rätta,föra något lastwärdigt tahl emot Lomhaf wanden, som i anledning af dess då hållne TingsPredikan,honom om något i Lappmarcken föröfwat Trulldoms wärk frågade,det berörde Protocoll uthwijsar,och Rätten fant nödigt samma Hr Granbergz tahl och åtbörder Högwyrdige Herr Biskopen och dee höglärde Herrar Consistoriales at föredraga,för än Saken,eller h^ad inför Rätta af honom blef framfördt,afdömmas skulle,hwar på bem:te Consistorj swar af den 26 sidstledne Augusti fölgdt är, där utj H:r Granberg icke allenast lämbnas en hård repriment,utan och denne Rätten anmodas,at,förutan någon Consistorj fullmechtige /: för Ortens

29 ! ' V aflägenheet skull :/ Saken efter Samwete och billigheeten,undersöker, och afgiör,hwilcka Consistorj bref eller Skrifter,nu för Rätta opläste blefwo,och Granberg,som för detta fådt Communication där af, efterskickades,och tilfrågades,hwad han wid denne Sak hade påminna?, VcAt/ som ey widare skiedde,än han anhölt,det Rätten hans hastigt oförmodelige tahl täcktes til det bästa ursächta; Så emedan af ofwan påberopade Protocoll den 11 Januarj 1711,befinnes honom Granberg,som i anledning af dess hållne TingzPredikan,och Kyrkioherdens H:r Nils ( Grans skriftelige begiäran,blifwit efterskickadt och förehållit at uppenbara,hwad straffbart trulldoms wäsende som wore i Lappmarken I' föreluppit,det betienterne för någon sin winst,icke borde lämbna o- straffadt? med sådant gienwyrdigt swar Domhafwanden bemötte,när man kastar en kiäpp ibland hundarne,så gnäller den som kiäppen träffar, frågandes,om Rätten will wara både Domare och Åklagare etc.; Ty finner wäl Tingzrätten honom Granberg märkeligen därutinnan hafwa felat,och till alfwarsamt näpst giordt sig bråtzlig. Ken som han icke allenast sielf erkiänner sig,utan och Consistorium anhåller,det måtte med honom,så mycket giörligit är,i detta måhl lindras; Fördenskull blifwer hans brått allenast lämpadt till det 12 Capitl. Koy> ntangzbl". Stadzlagens 3:die, och i regard däraf, sakfält för lastwärdigt tahl emot Domaren in för Rätta,till Fyratio Mark Silfwermynt till treskiftes. Marcus Bostadius Dombok,Västerbottens län nr 14,fol. 485v RA

30 " ; i * *» l -l 327 a c "-to* y 0 r*?-". ^ /-o ~ src

31 V /7/t 327 b JL // 'J t^-ycc^ ^C^tUi^/ (

32 3 2 3 ( Anno 1718 den och 7. Januarii höltz ordinarie Laga Häradz Ting med Allmogen af Umeå Lappmarck och Wapste,Ran,Gran,^Ét Umeå 3yar,uppå Lycksele Tingzställe utj Befallningsman Wähl$:de Petter Häggströns,Tolcken Jacob Olofssons samt wanlige Nämdens Närwaro, Lars Olofson i örträsket, Påhl Pehrsson i Wägsehlet. Mårten Nilsson i Umeå by. gl. Siul Larsson.^ Wapsteen, Måns 3narsson i Ranbyn. Vnga Siul Jonsson i Wapsten Anders 3engisson i Wapsten. Anders Siulsson i Granbyn. Stor Jon ThomXasson ibid: lill Anders Siulsson i Ranbyn. Lars 3engtsson ibidem. Siul Andersson i Ranbyn. 24: o Snär Tinget skulle slutas och alle angifne och instämde Saker med flere som domstohlen i något måhl angå kunde wore lagl:n optagne och afgiorde,företrädde Östen Måns Anckia Anna Larsdtr nu warande Pehr Nilssons hustro i Gran,Högel, beswärandes sig öfwer H:r Siuhl Granberg derföre att han igienom dess förbannelser och onda önskningar skall henne stor skada tillfogat,emedan slijkt effter dess mening skall träffat å dess Renmacht,uppå hwilcken hon denna tijden en tämmel. afsaknat lijdit: tillfrågades hwarföre hon icke innom laglig tijd sina beswär andragit^ swarade sig det samma icke kunnat förstå innan hon af wederbörande blifwit underwijster; H:r Granberg effter-

33 t» 32 9 skickas igienom Tolfman Lars Olsson i Örträsket, som kom tillbakars med Swar,att han nyl:n wore öijwejr till Åsele tingz- och marcknadz- Platz förrester och intet wäntades så sna fx tillbakars; Hwarföre blifwer denna saken här medelst annoterader och tillsades Änckan el sr hustro Anna Larsdotter till nästkommande Ting will gudh, att förse sig medh skiähl och bewijs som till hennes Xätgl sa^kz styrckio lända kunna,dessförinnan och H:r Granberg till swars lagl. skall blifwa instämder i denne Saåk,hwilcket sammaledes Högwördige Hrr Biskopen och Ven: Consist: notificeras,på dett att Ven. Consist: kunde nå- ' gon af '.vederbörande Prästerskap förordna att wara wijd sakens opta- C" gande tillstädes der så nödigt pröfwas skulle.? > Carl Sadlin Anno 1719 den 12 och 13 Januar.j höltz jfeordinarie lagmans Ting med allmogen af.uhmeå Lappmarck uppå Lycksehle Ting' ställe,närvarande CronoBefalningzman wälbet:de Petter Häggström Nämdemän. (= föregående år) Dato förekallades Pär Nilssons hustru Anna Larssdotter i Granbyn, och ansades at skaffa bewis til sin i förledft åhr här inför Tinget hafde utsaga,at Capelianen -.vid Sorsehle H. Siuhl Granberg, skall igenom åine förbannelser och onda önskningar henne stor skada tilfogat,emedan efter des mening,sådant skal träffat hennes Renmackt; Tå förklarade hon sig ther öfwer således,at som H. Granberg önskat, at wargar skulle giöra skada på hennes Renar,och sådant sedan skiedde, månde hon <8gXXHgiX2 söixxåx}éax uppå Tålckens Jacob Olofssons ifrån Dombok,Västerbottens län nr 16,fol. 236 RA

34 Arieploug,och vice Ländzmans i Granbyn Oloff Påhlssons tilskyndan sådant för Rätten angifwa. Ländzman Anders Bengtsson i Ranbyn wittnade i denne sak,således, at 1717 enär en dehl af allmogen war stadd j Sorsehle Prästegård har H Granberg önskat,at wargar måte komma och äta opp Renarne,men til hwem orden warit talte,wiste han intet säya. Lika berättelse giorde Nämdeaannen Anders Siulson i Ranbyn. H:r Granberg påstod, som skulle hans talan ej warit annorlunda,än då han til sit stora hushåld medelst brist af uppehälle på denne aflägne orten,begiärte kiöpa en Ren af denne hustru Anna,som sitter med god Renmackt,och hon det wägrade,och hon där hos wijste den ohielpsamheet som en och annan af de förmögne lappar wisa emot de fattige,kom han at säya,det lärer wäl gud straffa Eder eller edre Reenmackter för sådan obarmher tigheet,påståendes,sig ej hafwa annorlunda talt. Hustru Anna spordes ) om hon söker Action emot Granberg i detta mål? Swarade, nej,och at hon ej heller nu håller honom wållande til det,at hon på sine Renar tagit skada,ehuru hon,som bemält är,efter andres inrådande förledit åhr,förde talet in för Rätta,och så Rycket mindre nu söker Action el ler straff på honom,som Högwyrdige H. Biskopen och de höglärde Herrar Consistoriales til underrättelse af sakssens beskaffenhet Communisreras skall. U i Dombok,Västerbottens län nr l6,fol. 313v RA Domare var lagman Carl Lagerflycht,konsistorieombud prosten Nils Grubb.

35 3 3 1 Anno 1721 den 23 och 24 Januarij höltz ordinarie allmänne HäradzTing ned Allnogen af Torneå Lappmark uppå Enoteckis Tingställe i närwaro af Befallningzman Wälbetrodde Petter Pipping,Tingztolken Abram Abramsson samt wanlige Häradz-Edsworne Nämdemän. Jöns Mickelsson Kyro i Peldowuoma Måns Ersson i Sondowara Joen Joensson i Rounulla Hindrick Larsson Wassara ibidem Oloff Persson Heika ibidem Anders Persson J ouus i Rounula 10. Rätten företog en laga ransakning efter det skriftelige angifwande ifrån Norjet och Tingen in Augusto 1720,hwarutinnan Mickel Nilsson Owen påtydes igenom 6 manna attest som nu in för HäradzTingzRätten upwistes,at han in för sittiande rättegång under Dannemarkz Crono i Norjet sagt det alla fielfinderne skola wara troldinner: Fördenskull blef uppå Nämdemän Joen Joenssons anhållan af Prästerskapet, 3efallningzman och samtelige Allmogen åtsport och undersökt, om någon wiste nu at angifwa sådanne trollpackor,då dhe wille dem uppembara? Hwar till enhälleligen swarades,at ingen wet af sådanne Perssoner utj denne församlingen,hafwer icke heller hört talas om någon som skall bruka trollerij,mindre at hela allmogen skall med en så grof beskylning kunna öfwerhopas,hwilket uppå begiäran warder antecknat, på det wederbörande wid underhörigt ställe antingen måtte slika Trollpackor medh skiähl och omständigheter angifwa,eller och denne Mickel Nilsson Owen för en sådan swår beskyldning tillbörligen måtte blifwa afstraffader. Dombok,Norrbottens län nr 8,fol RA

36 3 3 2 Ar 1723 d:n 12,14,och 15 Januar. höltz ordinarie Laga Ting med Almogen af Uhmeå Lapmark uppå Lycksehle Tingzställe närwarande Cronones Befalningzman wälbet:de Eri«k Biuhr med följande Edsworne Nämndemän. Lars Olofsson i Öhrträsket,Påhl Pehrsson i Wäjjselet. b Mårten Nilsson i Umeåbyn,Siuhl Larsson i Wapst: B: Måns Enarsson i Ranby,Siuhl Andersson i Ranbyn, c L ars 3engtsson i Ranbyn, Olof råhlsson i Granbyn Anders Siuhlsson i Granbyn,Jon Tomasson i Wapst: b: ^ Probsten och kyrckoherden Ahrewyrdige H:r Magister Nils Grubb inlade ett Extract af dess håilne Probste Tingz acter här i Lycksehle d. 13 hujus af innehåld,huru som der wid'blifwit angifwit,det lappmannen Siuhl Siuhlsson i Granbyn har förledne höstas om en Söndag enär for detta Scholaegossen Eric Gerano skulle hålla bön,begynt Spela på Trumman,som hindrat honom och de andre närwarande i deras andaeht, det Anders Anundsson och JioiiS Larsson, som då warit närwarande sagt sant wara,och han sielf måst tillstå,sig till den ändan giordt,att se om han skulle blifwa lyckelig i wåhngiörande,der till han sig ärnade, Siuhl Siuhlsson har angifwit Måns östensson i Granbyn sor och tillstått sig haft sin fars Trumma,men skall rifwit den sönder förledne höstas, v dock bekiänt att han sedan spelt på en gosses Trumma,som heter Siuhl i Ranbyn,den der nu icke war här tillstädes. Måns Enarsson i Ranbyn har och tillstått,.sig haft sin fars Trumma derpå han spelt tills i höstas» Siuhl Nillsson i Granbyn har äfwen wähl måst tillstå sig alt här till brukat spela på sin fars Trumma,enär han wehlat se,om hans förehafwande wåhner skulle lyckas. Anders Nillsson Pont i Granbyn,som bor ey långt ifrån Sorsehle,men sällan kommer till kyrckan ähr och angifwen att hafwa Trumman,och Olof Påhlsson i Gran wittnat att det war sant,och att han sielf sedt Trum-

37 man hoos honom. Men Anders Nillsson Pont är nu frånwarande Förenämbde lappar Siuhl Siuhlsson och Måns Östensson i Granbyn, ÄättÄIJääSli^^XäaflåäSp&,Måns Enars son i Ranbyn, Siuhl Nillsson i Granbyn förekallades och tillstodo alla,som wid ProbsteTinget ähr annoterat; För detta Länsman Anders Clemmetsson i Eanbyn warit en tijd länsman i samma by under Svärige,men sedan han här kommit deijifrån blifwit för länsman för samma by i Norje antagen /: efter som Ran och Wapstebyar Sommartijden i Synnerhet wistas på Norjes sijdan,dertill Swenska ( lappars länsmän in om den tijden antages,tillstod sielf sig brukat sin faders Clemmet Anderssons Trumma,som han förledne höstas all helgona ( tijd till en Lector ifrån Norjes sijdan von Westen ifrån sig lefwere- rat,som warit dijt skickat att inqvirera om folcketz förehållande der å orten; Anders Clemmetsson spordes till hwad ända han Trumman brukat, swarade för en almanacka och att enär Renarne bortkomma kan han der i genom få anledning hwarest de stå att igenfinnas,och huru deras förestående resor diurfång angående skola lyekas. honom frågades om den altijd träffar in,swarade,att almanackn icke heller håller altid sant. bem:te Anders Clemmetsson befaltes uthsäya om han wiste fler^ lappar af Ranbyn som bruka Trummor? då angaf han fölljande Nembl. '/T*, - 1) Per Siuhlsson 2) Joen Andersson 3) Påhl Olufsson 4) Måns Larsson 5) Gamble Anders Henrichsson 6) Siuhl Andersson 7) Per Anundsson i 8) Erik Enarsson Dessutan opräknade Anders Clemmetss' fölljande lappar af Wapstebyn,som äfwen bruka Trummor,som dels allaredan lefwererat de samma i- från sig till Skattfougden i Norje efter bem:te Lectors befallning och de som ey hade dem då för handen försäkrat,att wid sin återkomst lefwerera dem till bem:te fougde,och dy ey fördt dem hijt med sig, Siuhlsson 1) Gamble Gunnar Clemmetsson 2 gli Siuhl larsson 3 Mattz J&SEKå 4 Bängt Siuhlsson 5 Anders Påhlsson 6 Siuhl Anundsson 7 Nills Larsson 8 Skickaren Henrich Mårtensson och 9 Joen. Tormesson Alle ofwannämbde angifne lappar så af Raan- som Wapstebyar,förekal-

38 / lades och i detta måhl särskilt Examinerades,som och kunde de ey neka sig här tills haft och brukat Trummor på det sättet som Länsman Anders Clemmetsson angifwit,och opå alfwarsaa förmaning der med alldeles här vsådajit dhe. efter afstå/lö?wade,som dem förehölt öfwadt af en slem wahna till den i store gudens förtöinelse,och den onde andens tienst; Men Per Anundsson <och Anders Nillss Pont woro frånwarande så wähl som gossen Sjuhl i Ranbynj' i Ranbynfae der igenom Prästerskapet och länsmannen skola tillhållas Trummorne äfwen ifrån sig lefwerera, Siuhl Siuhlsson,Måns Enars son oeh Siuhl Nillsson i Grahbyn befaltes och nu wid sin hemkomst lefwerera ( Trummorne ifrån sig. som wid nästa Ting hit föras skola, så wähl som Anders Nillsson Pontz TingsRätten kan af föregående ransåkning,och ofwan specificerade lappars egen bekennelse ej annat finna,än at de medelst sine Trummors t brukande el. ^rummespel til at inhämpta underrättelse,hwarest de sine bårtlupne Reenar skulle igenfinna,och elliest förut see om deras diurfång skulle lyckas eller ey hafwa derigenom brukadt widskippelse med Signerij etc. och således giordt sig brotzlige til det straff som Kongl. May:ts förnyade Stadga om Eder och Swordom af den 17 octob: 1687»9. innehåller; dock som samma Kcngl. Förordning gifwer anledning, at straffet efter hwars och ens ålder och förstånd bör lämpas,och desse lappar fuller alle till mogen ålder nu komne äre,men lijkwähl torde wara Enfaldige i sin Christendom: 'Hwar emot synes böra komma i betänkande, at såsom uti framledne Häradzhöfdingens Lars Grubbs tijd,ungefär Trettio åhr sedan eller något därjöfwer,alfwarsam undersökning brättes wara hållen,om desse Trummors afskaffande,och de sorn^de samma.då ifrån sig lefwererade och försäkrade dem aldrig meera bruka,af Höga Öfwerheten för Straff blefwo förskönte,hwarb Protocoller wid domsätet ej äro til finnandes och de som de samma sedermera brukadt,så mycket mera giordt sig bråtzlige,men där emot kommer at considereras at desse då warit ynglingar eller barn,dels och ej födde den tijden,utan deras föräldrar synes hafwa T r ummorne innehållit,och barnen således kommit dem at bruka som först i Norje begynt openbaras,lapparne och ey wetta at

39 giöra beskied om sin ålder,och. dess utan kan ej inhämptas berättelse \d / der om så lång tid tillbaka. Ty underställes i underxånödmukheet den Högl Kongl. Swea BåiEätten,hwad straff desse böra undergå eller Jiuru wåf < e-dem förehållas skall. MrarcusJ B jcstadiusj ^ r t c i i v * Södra Lappmarkernas domböcker Prot. Lycksele d HLA

40 : / Kongl. Rättens Resolution uppå en wid Ordinarie Tinget med Allmogen af Umeå Lapmark d 14. nästl. Januarii hållen och af Häradzhöfdingen Wälb:de Marcus Bostadius insänd ransakning öfwer Lapparne Siul Siulsson,Måns Östensson, Siuhl Nilsson,för detta Länsman Anders Clemetsson,Måns Enarsson,Pär Siulsson,Jon Andersson,Påhl Olofsson,Måns Larsson,gamle Anders Hindriksson,Siul Andersson,Pär JJ Anundsson Erik narsson och Gåssen Siul i Renbyn,gamle Gunnar Clemetsson,gamle Siul Larsson,Ma 1 1s Siulsson,Bängt Siulsson,Anders Pålsson,Siul Anundsson,Nils Larsson,Hindrik Mårtensson och Joen Thomasson i Wapstebyn,samt Anders Nilsson Pont i Granbyn; som blifwit angifne at hafwa brukat de så kallade spåtrummor; haf',vandes HäradzRätten funnit at de derigenom begått vvidskepelse med signeri ock fördenskull giort sig bråttslige till de~ straff,som Kongl. May:ts Stadga om Eeder och Swordom af d 17. Oct.b: innehåller,men,i anseende till wisse omständigheter,ur.ierstält den Kongl Rättens oepröfwande,huru ned dem i detta måhl förhållas skall; gifwen i Stockholm d 28. Noveab: Kongl. Rätten har den i detta mål hållne ransakning sig föreläsa låtit: och aldenstund förbemälte lappar,förutan Pär Anundsson M och Gåssen Siuhl i Renbyn,samt Anders Nilsson Pont hwilka wid Häradz- Tinget ej tillstädes warit,hafwa frivilligt tillstådt,at de spelat på de så kallade spåtrummor,till at inhämta underrättelse,hwarest de sina bårtlupne renar igenfinna kunde,ock at förutsee,huru deras diurfång måtte lyckas eller ej,med mera; Jördenskull och emedan de jenomj ett sådant deras förhållande (till) den stora Gudens förtö^nelse,brukat grof widskeppelse med spådom och löfieri,altså finner den Kongl. Rätten, det skola de, sig siälfwom. till näpst och androm till warnagel, plikta hwar för sig med åtta dagars fängelse wid watten och bröd samt samligen undergå en Söndags uppenbara kyrkoplikt,och warda de alfwariigx ' felläsning för "Ranbyn"

41 3 3 7 förmante,at hädanefter afhålla sig ifrån en slik ogudaktighet så kärt dem är ett swårare straff at undgå; och böra de jämwäl tillhållas ofördröjeligen trummorne ifrån sig at lefwerera,så wida det ej redan skett är. v Hwad angår Pär Anundsson,Gåssen Siul i Renbyn samt Anders Nilsson Pont,har HäradsRätten at låta dem wid nästa Ting för rätta ställas, och sig öfwer dem Lagl: n utlåta. Actum ut supra På den Kongl Håfrättens wägnar ( ~ J:Z:Wattrangh / Samuel Roselius J/ ' Uppsala universitetsbibliotek: Nordinska samlingen 348,fol. 361

42 v* 1 «-är'".'.: y; ses ' llf 11?'»»p, ^ -SMS! -äwf--" OO.O Wij Fri3herre Petter Scheffer,Praesident uti Kongl.Swea HofRätt,så nov. V-i «ö Pt-qqot H3-PT?n+.+.oPfln.TinfTnan nnh nårwarandp A.c»«<acsc!r>-r»oT» Röl oa C ^ ^ C -o.v.- - vv, Till den Kongl.Rätten hafwer Häradshöfdingen Wälbet:de Marcus Bostadius insändt en ransakning,hwaruti förmäles,att Probsten och Kyrkioherden Wyrdige och Wällärde Magister Nils Grubb wid nästl. ordinarie winterting med Allmogen af Uhmeå Lappmark inlagt et extract af des ProstetingzActer i Lycksehle d 13 Januarii nästl:ne hållne,däruti några Lapper blifwit angifne att hafwa brukat de så kallade spåtrummor,hwilket måhl blifwit lemnadt under Häradsrättens wijdare undersökning.och aldenstund deraf befinnes,at åtskillige Lappar frijwilligt tillstådt,att de spehlat på de så kallade spåtrummor, till at inhämta underrätt el se, hwarest de sina bortlupne renar igenfinna kunde,och att förutsee,huru deras diurfång måtte lyckas eller eij med mehra,och de såmedelst till den stora Gudens förtörnelse brukat en grof widskiepelse med spådomb och löfjande,fördenskull och på det att sådant syndigt och ^idskiepeligit väsende som till större dehlen lärer härkomma af olrunnighet uti deras Uhristendomsstycken,måtte efter all möijelighet uti Lappmarken förekommas, finner den Kongl.Rätten nödigt at Consistorium wille tillhålla Prästerskapen der i orterne at giöra sig noga underrättade om sina åhörares lefwerr.e och förhållande samt icke allenast wid marknads- och Kögtijder med största flijt och sorgfällighet under-,7ij sa dem uti Tår christeliga Religion, och serdeles hwad som till den förra taflan af Jijo Guds bud hörer,u-an och till så mycket bättre befrämjande af et siiant ändamåhl på beqvramliga tijder om åhret,och efter handen besökia dem uti deras hemwister,familie ifrån familie,och då på det högsta sökia hoos dem att af skaffa al~ widskiepeligit wäsende,och uti des ställe fortplanta och inrota uti deras hiertan och sinnen en rätt kundskap om wår rätta Religion och den allsmächtiga Gudens sanna dyrkan. Hwilket alt Consistorium wille låta sig ar.gelägit wara at till "ärkställighet befordra,hv/armed wij befall Gonsis-orium Gud allsmächtig v/än-och wälwilleligen. Stockholm d.2g ITovember 1723 På den Kongl.HofRättens wägnar J.Z.Wåttrangh Lappmarkshandlingar HDA ; Samuel L Roselius

43 3 3 9 Till H. Landzhöfdingen Grundel at låta effterfråga om folcketz lefwerne och upspana om flere bruka de så kallade spåtrummor,samt dem afhända och wid HäradsRätten angifwa. Wij,frijherre Petter Scheffer etc. hälse H. Baron och landzhöfdingen wälborne Jacob Grundel wän- och wälwilleligen. och låte H. 3aron och Landzhöfdingen här med tillhanda komma Kongl. Rättens fälte Resolution öfwer några lappar,so^ brukat grof widskieppelse medt spådomb och lcfjerie,med begiäran,det wille H. Baron och landzhöf dingen den samma i behörig execution ställa låta,och Kongl. Rätten sedan därom förständiga,samt desutan tillhålla wederbörande Cronobetienter utij lappmarcken,att nog= effterfråga och sig underrättade giöra om folcketz lefwerne och förhållande där i orten,och så wida de kunne upspana flere hafwa och bruka de så kallade spåtrummor,de samma ofördröijeligen dem ifrån taga,och de brottzlige in för wederbörande Käradz Rätt angifwa,så att ett så widskiejfceligit wäsende kan med laga plicht beifras och hämmas. Hwarmed 7/ij befalle etc. Stockholm d 28 Novemb Johan 'tfattrangh. S. Roselius Svea hovrätts arkiv: Registratur 1723,fol. 400 RA

44 ' ' swms i - mm mm IB ;, ; *tth> Wälbetrodde Hr Befallningsman.' f I v.- - _ TT SL -P~ -»Ä - < EfSB.....,... - C c i *r at låta wid sin ankomst till Lycksele nästkommande Januarii månad jresdigef^prästerskapet wäl underrattas hwad gr^f synd de begått igenom sådan sin spådom med trummor, och förmanas at derifrån afstå,samt uppenbara de flere som med slika lapptrummor umgås^,h.befall:m måste ock utsee någre tiänlige rumm wid Marknadsstället,därest desse kappar kunna inmanas och uti godt förwar hållas,at de måge riktigt utstå de 8 dagars spisande på watten och bröd,och dem intet i mediertid tillåtas någon annan mat eller dryck utan dörrar och fönster wäl förwaras,at intet någon må kunna under berörde dagar gifwa dem någon annan spis;efter utståndet straff,så ställas de under kyrkoplikter.,och tillhålles de selan at ifrån sig lefwerera trummorne, så wida det intet redan skett woro.aliesrt så måste Hr*Befall:n wid Tinget i Lycksele framställa Pär Anundsson och Gåssen Siul i Ranbyn samt Anders Nilsson Pont,at jämwäl öfwér dem lagl:n må ransakas och dömas; Skulle flere kappar förspörjas i slik eller annan widskeppelse,så måste äfwen de för Tinget hafwas. förbi. H.Befallningsmans uti Högwälborre herr Barons och Lanizhöfdingens Grundels frånwaru tienstbillige Tienare Umeå d 13 Decemb: 1723 Olaus Dubb Jöh.Wallöf Nordinska samlingen N.348:49^56.UUB Ur. - r*- 1

45 _ i v B. - V - M. -s Ihr 1724 d 13,14,15 Januari! hölta laga Ting.med af Uhmeå laptfmarek uppå Lycksele ordinarie Tingzställe,närwarande Crono Befallningzman Erick Biuhr och Nämbden. Lare Olofsson i öhrträsket,påhl Pehrsson i Wägselet, Mårten Nilsson i Uhmeå byn, Siuhl Larsson i Wappsten, c C Måns Ewarsson i Banbyn, Siuhl Andersson i Banbyn, Lars Bengtsson i Ranbyn, Olof Påhlsson i Granbyn, Anders Siuhlsson i Granbyn, Jon Tomasson i Wapsten 8, Kyrkoherden Ehrewyrdige oeh Högwällärde Hr Olof Gran ingaf en lista på effterfoljande Lappar,som skola brukat spåtrummor af hwilka en dehl lemnat dem ifrån sig men soml:e intet o«h äro foljande, näml:n Jfrån Granbyn Måns Andersson,Nils Persson,Michel Larsson,Per c c Erichsson,Östen Jonsson,Lars Olofsson,Tomas Nilsson,Lars Ewarsson, Siuhl Persson och Östen Påhlsson. Jfrån Vhmbyn Olof Clemetsson,Enewald Olofsson,gl: Matis Persson och Anund Jönsson, dessutan äro och tränne hwilka förledit åhr wij Tinget icke woro närwarande,och derföre effter Högl: Kongl: HåfEättens dom af d:n 28 Nov: förledit åhr nu för Eätten skulle hafwas,som äro Per Anundsson, gossen Siuhl i Eanbyn samt Anders Nilsson Pont,af hwilka Pont är förledit åhr död blefwen; men gossen Siuhl nu icke närwarande utan wid m sin Broders Eenar,några åihler här ifrån stadder,och nu för ortens aflägenhet skull ej kan frambringas. Dessa förekallades och afhördes som hwar för sig följande bekännelse aflade. Per Anundsson som wijd förra Tinget eij tillstädes war,förmälte at dess farfader och fader brukat spåtrumman; men han sielf contestex-

46 Jttns Andersson bekände det han med sin första hustro,som warit..v-v.. -7 ;. - u mi. liar f Enkia,bekommit en trumma,den han i hennes lifstijd,som war 2 åhr o«h litet effter hannes död brukat; men nu till Kyrkoherden godwilligt af låtit. Hils Persson intet närwarande; utan på Landzbygden nedfaren. Michel Larsson berättar,att hans Swärfader giort för honom trum- C c man,då han den i förstone något brukat; men sedan han om sin dårskap fåt förstånd, aldeles der med af ståt och trumman af skaffat. Per Erichsson bekiänner sig hafwa trumman äfwen för gammalt nyttjat,men sedan han funnit sig der utinnan felat har han den i et träd uphängt,der bandet af diuren skal blifwit afbitit hwar af hon nedfallit och af floden borttagen blefwen. Östen Jonsson säger sig den aldrig brukat,utan är han i stabburen worden efter des fader lemnat»hwilket han med Ed besanna will; hafwande den i förleden sommar till H:r Kyrkoherden godwilligt aflefwererat. ( ( Lars Olofsson förständigar det han siälf för 3 åhr sedan har giort sig en trumma; men som han den [eji kunnat nyttia,har han den sönderrifwit,och skinnet till H:r Kyrkoherden lemnat. Tomas Nilsson berättar at hans fader,som förledne hösvblifirit effter sig låtit en trumma,den han Tomas do«k aldrig brukat, som han enständigt påstår,och skal nu till H:r Kyrkoherden den aflefwererat. Lars Efwarsson säger at hans afledne fader en sådan haft,o«h när han Lars försöckt at slå uppå den samma,har det ieke gått an; i förleden sommar har han den H:r kyrkoherden tillstält. Siuhl Persson tillstår at hans döde fader den i lifstiden hafft och brukat; men han aldrig hwarföre han oeh Pastori den tillstält. Östen Påhlsson håller sig på Landzbygden C Uhmbyn Olof Slemetsson bekiänner sig hafwa giort en trumma o«h

47 v den i sin ungdom brukat; men icke sedan,och har den nu till H:r Enwald Olofsson wistas nu för tijden i fiellet. Anders Olsson tillstår sig sielf en trumma hafwa förfärdigat, men intet konsten med den kunnat hafwandes den till kyrkoherden äfwen lefwererat. Gl:a Mats Matzon,hwilken af sin Swärfader en sådan undfåt,påstår sig den aldrig uti bruk hafft,skolandes den o«h honom under re san till fiäls förleden wår förkommit. Gl:a Per Jon har effter sin Fader den ehrhållit och medan han war ung brukat; men intet på några åhr,hafwande den förleden sommar H:r kyrkoherden i händer lemnat. Anund Jonsson säger at han spåtrumman af sin swärfader fåt oeh tillstår sig den hafwa brukat,dock skal eij nytta af den hafft. Uti Andersmässeyhälgen har han den till kyrkoherden lefwererat. Alla desse förenämbde Lappar tillspordes hwar för sig till hwad ända oeh huruledz de desse trummor brukat? och lemnade en dehl till swar at de der af wille wetta om sin diurgång soml:a om sina reser, några om fiskerij,och andra åter sade sig den som en Almanach hafwa till att der af se wäderleken,men at beskrifwa på hwad sätt de sådant kunna finna,kunde de eij förmås till. lofwandes för det öfriga en alfwarsam bättring. Kyrkoherden H:r Olof Gran bewitnade at alle desse godwilligt sig för honom bekiänt,samt honom trummorne tillstält,som i ransakningen anfört är. någre lappar förfrågade sig här wijd om de icke med pgf ifrån fängelse sig lösa få,hwartill Rätten eij annat swar lemna kunde än att Kongl Rätten sådant underdån ödmiukelin föreslås skulle. Tingz Rätten tog saken i betänkande och befinner wäll at lapparne Måns Andersson Michel Larsson och Per Eriehsson ifrån Granbyn,samt ifrån Uhmbyn Olof Clemetsson,Anders Olsson,gl: Per Jonsson och Anund Jonsson,som spåtrummor effter egen bekiännelse brukat till at der med

48 A/ T v> få kunskap om diurfång,fiskerien,wäderlek i^zii hafwa,medelst sådan / fördömmelig spådoms konst grof widskepelse bedrifwit,och derföre effter 9. i svdg: om Eder och swordom af åhr 1687 till swårt gatulop sig brotzlige giort hälst som de sådant utan satans till hielp med fördehl ey nyttja kunnat; sammaledes och at Lars Olsson samt Lars Ewarsson ifrån Granbyn som äf:n till slik giärningz begående hafft fult upsåt,till den ändan de oeh. försökt at uppå dem slå oeh samma grof spådoms konst at bedrifwa; men dock effter deras berättelse för dem eij skall angåt,hafwa äfwenledes derföre till swårt straff sig skyldige giort,oeh emot högst bem:te Förordnings S peceerat; Men som de nu blifwit derföre första g:n lagförde och de sielfwe sådan sin dåhra«htige giährning icke allenast för deras siälesörjare tilförende godwilligt bekiänt,utan och derförut med ;ruaior3 brukande, som de föregifwa sielfkrafft afståt,lärandes förmedel:n de oeh af fåkunnighet sådant giort,som så mycket troligare är,som här i Lapmarken fordom en hednisk blindhet härskat och. ännu i de andra Lapmarkerne beklagel:n florera lärer; Fördenskull och i anseende härtill så underställes högl:a Håfrätten underdånödmiukel:n om icke desse lappar med xågot lindrigt straff för denne gången kunde ansees»hwilket och de lappar wederfaritz öfwer hwilka förledit.st- Ting härstädes ransakat blef,och Högl:a Kongl:^ EåfRättens Högrätwisa resolution allaredan utfallit,som nu till executicn gången är. Beträffande Per Anundsson Östen Jonsson Tomas Nilsson och Siuhl Persson ifrån Granbyn,samt gl:a Matz Matzon ifrån Uhmbyn, Så ehuruwäl de påstå sig aldrig desse trummor brukat; doek som de dem under sina händer hafft och intet förr ifrån sig lefwererat,oansedt dem wäl kunnigt warit at de till en sådan grof konst brukas och at deras qwarbehållande lättel:n kunnat bringa dem och deras effterkommande till en slik grof syndsjf begående,hwar på man nu evidente prof hafwer. Ty kan Tingzrätten eij annat än billigt finna,at de en skiälig näpst för sådant sitt förseende äfwen förtient»hwilket at i så beskaffat måhl nu

49 a 3 A 5 utsatt ja, TingzRätten sig eij underst år, utan till Högl:% Konglre Håfrättens Högrättwisa godtfinnande underdånödmiukelin underställer. Blifwandes derjemte äfwenledes Högl Xongl Håfrätten underdånödmiukelin underkastat om icke desse Lappar,som sådan synd med spådom begåt hafwa måge så wäl sig som androm gatulop el:r spöslitande på Tingzstugu wäggen,jemte Kyrkoplichten beläggiasj och icke med f ängel se, hwilket Tingzrätten derföre föranlåtes at underdånödmiukel:n projectera emedan här i Lapmarken ganska olägligit faller dem med fängelse at afstraffa,i det prowiantet icke allenast ned ifrån Uhmeå som är 12 mihl Cronan till kostnad hit opföras måtte; utan förhindras äfwen Lapparne u*i sin handel,hwilket att undr wika och execution till annan tijd upskiuta eij sig göra låter,effter som annor tijd Lapparna sig här wijd Lycksele eij uppehålla,utan allenast under marknaden,warandes der till ned här icke något publiqt fängelse,utan måste private hus der till lånas,hwilka af Lapalmogen med deras olägenhet bewakas måste,hwarigenom de och uti sin handel och näring skadas,desutom så begiära och samtl:e af deliqventerne med penningar sig ifrån orporalt straff at lösa,hwilket om det dem effterlåtas skal,aed det öfriga,till Högl. Kongl:e HåfrättJs Högrätwisa bepröfwande underdån ödmiukel:n heaställes. Angående för det sidsta de bortowarande neml:n Nils Persson och Östen Påhlsson ifrån Granbyn samt Ewald Olofsson ifrån Vhmbyn,så kan med dem för denna gången intet widare åtgiöras,utan skola de wijd nästa Ting för Rätta kallas,då TingzRätten öfwer dem sig Lagl:n utlåta will. Södra Lappmarkernas domböcker (illa

50 c c C C lapparne Måns Andersson, Nils Persson,Mickel Larsson,Per Ericksson,Östén Jonsson,Lars Olofsson,Thomas Nilsson,Lars Esrarsson, Smuhl Persson och Osten Påhlsson i Granbyn,Olof Clemetsson,Emald Olofsson,Anders Olofsson, gamla Mats Matsson gamle Per Jonsson och "Anund Jonsson i Uhmbyen, samt Per Anundsson och gåssen Siuhl i Renbyn,som olifwit angifne at hafwa brukadt Jde^ så kallade spåtrummhf,och har Ting^Rätten funnit,at en dehl af dem,förmedelst et sådant förhållande,bedrifwit en grof widskieppelse, och derföre efter 9.,i Stadgan om Eder och Swordom af år 1687 til gatuiopp sig skyldige giordt,och at en dehl af dem som wä1 haft sådane trummor, men nekadt sig dem hafwa brukadt,annan piickt förtient,hwilket alt den Xongl.Rättens ompröfrde understält blifsit;gifwen Stockholm d 23 octob: Kongl.Rätten har den i detta måhl hålne rsnsakning sig föreläsa låtit, och aldenstund det befinnes,at itans Andersson, Mickel Larsson, Per Zricksson, lars Olofsson och Lars Sfwarsson ifrån Granbyén, samt Olof Clemetsson Anders Olofsson,gamle?er Joensson och Anund Jönsson i tfhmbyen, ef"er egen bekännelse,de så kallaie spåtrummor brukat,"il at dermed fåå kunskap om deras diurfång, resor och fisk-fri en, med mera; fördenskull och emedan de, på förbrde sätt,till den stora Gudens förtörnelse,brukat grof widskieppelse med spådom och liöfieri.altså profwar Kongl.Rätten skiäligt,det skola de sig sielfwa till wälfcrtient näpst och andrem til warnagell plikta hwar sina 40. mk.silf:mt som anslås till lapp^cholarnes inrättande i lappmarken, och desutom ståå en söndags uppenbara kyrkioplikt,men den som ey årkar ootum,bör afstraffas med fyra pa? spöö,tre slag af paret. Beträffande östen Jonsson,Thomas Nilsson och Siuhl Persson ifrån Granbyn,samt gamla Mats y.atsson ifrån J/hmbyen, och Per Anundsson ifrån Rjfhnby^n så ehuruwäl de påstå sig aldrig desse trummor brukat,dåck som de dem under sina händer haft, och intet förr ifrån sig lefwererat,fast än dem wäl kunnigt warit,at de til sådan grof widskiejpelse nyttias;och deres qwarbehållande lätt eligen kunnat bringa dem och deras efterkommande til en slijk grof synd^ begående; ty skola de hwar för sig plickta med fem dal.silf:t til förbem:te lappscholar,men i brist af botum med twå par spcö,tre slag af paret,afstraffas; och warda de samtel. alfwarsaml. förmante,at hädan efter afhålla sig ifrån slijk ogudacktighet,så kiärt dem ärat swårare straff at undwika.kwad angår Nils Persson och sten Påhlsson ifrån ^ranbyn, samt Enwald Olsson ifrån /fhmbyen,har Härad^Rätten at låta dem wid nästa Ting för rätta ställas, och sig öfwer dem lagl. utlåta. Actum ut supra rå den Kongl.Håfrättens wäg:r ty Petter Scheffefc Jöns Nordenhielm -ordinska samlingen N UU3 Samuel Roselius

51 fo, / } Lf ~ 3 Till Häradzhöfdingen B 0 stadius,att effterspana om hos någre lappar finnes de så kallade lapptruamor,och dem borttaga låta, samot wederbörande för rätta ställa. Wij,friherre Petter Scheffer,p. Hälse Eder Häradzhöfdinge wälwillel :n U-taf 2:ne till den Kongl. Rätten förledit och innewarande åhr ifrån Eder insände ransikningar öfwer åtskillige lappar som blifwit angifne att hafwa brukat de så kallade spåtrummor,har den Kongl. Rätten funnit,huruledes större delen af dem frijwilligt tillstått,att de spelat på ber:de Trummor,till att.därmed få kundskap om deras bortlupna Renar,Diurfång,resor och fiskerijen med mehra,och en dehl vidgått,att de haft sådane trummor,men nekat sig.dem hafwa brukat: Och aldenstund till den S~ora Gudens förtötneise ett sådant grofft widskiepeligit wäsende länder,som af Christeligit nijt bör förekommas och n hämma,fördenskull finner den Kongl. Rätten nödigt wara,att I wid de ordinarie Tingen med lappmarckarne uti den Eder i nåder anförtrodde jurisdiction icke allenast alfwarsammeligen åtwarnen lapparne,att hafwa eller bruka sådane trummor,utan och med all flijt låten effterfråga,huru wida några skulle finnas,som däruti brottzlige äre,på hwilcken händelse I hafwen att låta ställa.dem behörigen för rätta,och där med effter lag och processen förfara,samt låta Drummorne ifrån dem taga. Hwar med wij befalle p. Stockholm d. 23. october 1724 (initialer) Svea hovrätts arkiv: Registratur 1724,fol. 504

52 Anno 1725,den 11 Februari hölts ordinarie laga Ting med allmogen af luleå lappmarck uppå wanligit ställe i Jockmock Nemndemän. Tomas larsson i Torpenjaur Lars Ändersson i Sirkaslockt Jon Anundsson i Caitumjaur Slyi^k. & cri Nilsson Jbidem Tomas larsson i Socksjock Anders Knutsson Jbidem lärs Andersson i Torpenjaur Måns Pålsson Jbidem- Mats Pärsson i Socksjock Jacob Storm i Jockmock Fiscalen,Wählbetrodde Johan Halleen gaf tillkiänna för Rätten, at Pål anundssons hustru,kierstin larsdotter ifrån Torpenjaur,blef forder lik till Hytta förleden höst»helgamässo,år 1724 kroppen för sig sielf samt hufwudet för sig; och som det synes wara Suspect och misstänckt,at här wid skal wara begåt ett mord och dråp; ty anhåller Fiscalen å ämbetes wängnar,at saken til Ransakning och skiärskådan företagas måtte. Pål anundsson tilspördes af hwad tilfälle hans hustru rest ifrån dess hemwist,swarade,at dess moder Gunnila nils dotter och dess hustru rest at upsöka och förskaffa sig en örtt,som här i lappmarcken wäxer,benämd Angielika, och modren kom hem ifrån det

53 i ' v :,. - v -x. Wt' <i ställe,de söckte beaälte örtt,sannna dag,ungefär i fierdedels mihl 5 - ', " PÄ,' och 1- at i et.x mans ropande 3 _ kunde 1 3 _ höras,men hon "U alsjintet.1 J,'.!,.! af -O bemälte V Ml i- BfcHflHmf : i;-^; - - V» ' r ' örtt med sig hembrackt,och när Pål.Anundson tilsporde sin moder. v:. v. ' v' 'V hwarest dess hustru skulle wara? swarade hon,at hon rest til nästa i ' ' -"**. '-.'«* - >.... i".. ir-rl- By,då han tilredt maten och kokat,til dess hon skulle komma hem. hwilket intet skiedde,utan modren bundit Sonahustruns Ren efter sig och med den samsa skickat sin Son nils efter Pär mickelsons dotter,hustru maria benämd ifrån Torpenjaur,och Pär larsson i Sirka8,at komma til sig uti Byn; då de ankomäe woro,til dess moders Si c eller Anund Pålssons kåta,frågade hustru maria Pärsd:r? har du nu någon Angielika,då swarade dess moder intet, Berättandes h: Maria,at Pål Anundssons hustru lemnat lemnatsji j- qwar uti Byn,hwarifrån hon kom och war hemma,och skulle låta laga sine ögon: men Pär rärson i Sirkas då sagt,det är lika mycket,när Pål Anundson skulle få weta,hwarest dess hustru skulle wara,han skal ändå en gång få wetta det,då begynte modren berätta,at hon skulle wara död,och at en sten af et berg fallit på henne och döden förordsakat; dess dcda kropp har hon sedt,men intet hufwudet,när C) c hon ifrån Berget»hwarest de Angielikan hämpta skulle,til kåtan hemrest. Morgonen efter reste Pär Anundson tillika med sin moder och de förromtalte Pär larsson och hustru Maria at hämpta hem liket, då de til det stället,hwarest liket war liggande,kommo,wid ett brant Berg,funno de hufwudet ifrån sielfwa kroppen,wid pas3 8 famnar uti en liten grop; Fadren har ock giordt följe med,men stannat efter ett litet stycke och äi giordt följe med dem til sielfwa rummet,hwarest de den döda kroppen och hufwudet igenfunno. Pål Anundsson tilspordes,om han förmärckt någon oenighet warit emellan sin moder och dess afl. hustru? swarade,at han det ei förmärckt; äfwän och om han sedt och warse blifwit,om någon steen af Bärget skulle dödat henne? swarade der til,at han det intet kun- C nat see och warse blifwa,samt och om han sedt någon blådnad eller r

54 I - : T V sönderkrossande på hennes döda kropp? swarade,at haj^^^^^^eref» * ter,utan han allenast dragit dess hustrus döda kropp uti ackian och r m - ^ / ^. Brödren "burit hufwudet och lagt uti samma ackia. 'D-./o^-ma-m Vn-1-r.-i -t- Vm-fumrl o+ r\/->vi 1 a rr+ n+-5 samma öov-j q, Pål Anundssons moder Gunnil nils dotter tilspordes,huru ooh på....,,. - ; -.-'M" hwad sätt dess Sonahustru blifwit död,swarade,at när de begge kommo under Berget att hämpta Ang i e likan, hade de begge haft Barmen full deraf,då skal Sonahustrun ropat: se nu kommer Berget fallandes, Swärmodren der på sagt: löp undan,det hon och giordt,och när hon kommit på det stället Swärmodren stådt,när hon löp undan,skal Berget fallit öfwer henne,men hon intet sedt efter sig,huru tilgångit war,utan C giömt hufwudet emellan par stenar, emedan berget höll uppå att falla, sedan det stadnat,skal hon ropat efter Sonahustrun trenne gånger, C men intet swar bekommit,der på skal hon gådt och söckt efter sonahustrun,då hon funnit hennes kropp,men hufwudet intet,då hon lyffte honom upp ifrån jorden,skal och ei sedt efter hufwudet,eller sedt efter om någon skada kommit på den döda kroppen. Tilspordes om hon berättat wid hemkomsten til kåtan,at Sonahustrun skal blifwit död? swarade,at hon skal det allenast sagt för sin man,men intet för Sonen. Pär larsson i Sirkas efter aflagd wittnesed berättade,efter noga c föreställande,så först af Prästerskapet,som sedan af Rätten på tilfrågan,at när han kom ifrån Anders Erssons Järkis by,dit han warit, at igenhämpta en dess 3roders Pål larssons bortlugen Ren,mötte han hustru Maria nilsdotter och Sonahustrun Kierstin larsdotter,kiörandes med hwar sin Ren,och frågade dem på hwad ställe de skulle resa? swarade begge,at de skulle resa och upsöka eller förskaffa sig angielika, då han och de begge stannade,ungefär 3 el:r 4- timmar på en bar fläck och släpte Renarne i bet,emedan Solen hade sin starkaste heta,under hwilken tid Swärmodren löskade sin Sonahustru och hon Swärmodren i- gen,kunnandes han intet märka någon oenighet dem begge emellan,ei heller,at de haft någcn yxa med- sig,har och efter middagen sedan det i

55 ' 'i'-. 5 ' : V &2S&-,. - begynt at frysa,rest hein til sin egen by,och de rest til f söka Angielikan; samma afton har hustru Gunnil skickat Ki. nom genom sin Son nils,med begiäran,at han skulle ij-f idess sonahustru skal blifwit ihiäl slagen af Hidu,som är stenar mull och ler,fallande ifrån ett berg,derest de Angielikan hämpta skulle, hwar på han straxt giort följe med honom til Anund Pålssons kåta,och då har hustru Gunnil talt med honom och berättat,at Bidu skal slagit ihiäl Sonahustrun, sedermera gick han in uti kåtan,derest höll Pål Anundsson på at få sig mat,då berättade Pär larsson för honom,att C dess hustru skulle wara död,hwar på han begynte at jämra sig,gråta t och ropa,och begynte at löpa til det ställe,hwarest hans hustrus döda kropp skulle wara liggande,derpå Brödren nils straxt lopp efter honom c c och afhindrade honom, tili dess han tillika med Anund Pålss: fader och moder samt hustru maria,pär mikelsdotter,hitte uppå honom,då fölgdes alla samtel. til den ortt,hwarest kroppen war liggandes»undantagandes Anund Pålsson,hwilken stannade hoos Renarne,ett litet stycke derifrån. Rummet derest kroppen wår liggande utwiste hustru Gunnil,hufwudet söckte de alle samtel.,förutan Anund Pålsson,och funno det igen, ofwanföre ungefär 6 famnar ifrån Rummet,derest kroppen war liggande. Pär larsson berättade,at uppå -nacken war et sår längre än bredare, 3 finger diupt,så at hiernan deraf litet sig utträngt,samt och at brede wid kroppen skal warit utaf en sten rifwit i jorden,hwilken stehn straxt nedan före den döde kroppen warit liggande: hållandes ungefär ln på alla kanter,dock runder; har ock sedt,at uppå gräset,derest war de uphämptat liggande,så rötterne och at XI intet och litet sår war deröfwanföre,så hwarken på bröstet,armåit,ben och derest kroppen hänyhalssen war afskafwit utan sorn^* i der eller fötter,icke heller at skinnet påthai^en warit afklipter; har och talt och sagt: kan skie,wij skicka efter Anders Ersson Järri, som närmast bor,men Swärmodren,och Son samt hustru maria der til swarat: hwad skal det wara af nöden att skika efter flere. du kan nog se, V"'-- huru det har tilgådt. Pål anundson eller den dödes man har kiucxi bun-

56 Ii: r! fm ' '. J - " Jgyyy -.3. V - s... an v JPPI* nit ett band omkring den döda kroppen oeh släpat uti akien,hwilken , - j. ; v sds - ; - : Pär larsson i akien inlagt, när de träffat och påfunnit sielfwa krop- É H É i M i i l ' ' " * pen,har -l den J döda legat T J- framstupa J> -I, och Ä^V. haft V, -P4- händerne VX- under magen, då de. mm t oeh nnnom awerct nr»nn+.-i på det stället de den döda kroppen funnit och honom swept och uti ackian lagt,har och denne aflednas man lagt en knif brede wid henne uti ackian." På tilfrågan,om den kraga hon haft på sig war någodt skadder eller malliorna,hwilka woro af Silfwer? swarade,at aldrig det ringaste syntes dertill; berättar och,at han allenast på handen sedt en liten skråma ungefärligen en nålslängd. C Anund Pärssons hustru,maria Pärsdotter ifrån Torpenjaur efter aflagd wittnesed berättade,så på Prästerskapets som Rättens sedermera hwad wittnesed har at betyda tillfrågan,at Anund Pålssons hustru Gunnil nilsdotter skickat sin Son Nils efter sig,att komma och beskåda dett Riidu,som skal dräpit dess sonahustru,kierstin larsdotter,hwar på hon giordt följe med honom nils; då hon kommit till Anund Pålssons kåta,har dess hustru intet warit inne utan mött henne ett stycke utan före hoos dess Renar, då har hustru Gunnil sagt för hustru maria, at Riidu fallit öfwer dess Sonahustru och henne dödat; sedan fölgdes C c de in uti kåtan, då frågade hustru maria? har J någon angielika och hwarest är din Sonahustru,Kierstin larsd:r, hwar på hustru Gunnil swarat: iag kastade ifrån mig angielikan,när Riidu begynte falla öfwer henne, då hustru maria detta hörde,wille hon taga sin Ren och kiöra eller åka hem til sin by,hwarpå hustru Gunnil tagit henne omkring axlame och bedt henne komma och see sin släcktinge,som war blefwen död; hwar til hon gaf sitt samtycke, då straxt lopp den dödas hustru Kierstins man Pål Anundsson utur kåtan til det rum,som den döda kroppen war liggande,hwarpå dess Broder nils straxt fölgde och honom afhindrade,til dess de fingo laga till ackian,deruti de skulle lägga liket,då fölgdes åt,at igenfå det samma, Anund Pålsson och dess hustru Gunnil samt Sonen,hwilken war man til den döda tillika med denne hustru maria. När de Renarne ifrån sig nedanför backen lemnat,hoos

57 % < ' V - i ' «'J Anund Pålsson blef qwarlemnat,g^ck hustru Gunnil förut och sedan de an-* dre förberörde. när de kommo der kroppen war liggande,blef denne hustru maria warse,at hufwudet war ifrån kroppen,och begynte.att gråta. sedan gingo de alle ett litet stycke ofwanföre,ungefär 6 famnar,då de " " i y' '" ' ; ' - p:' ' funnit hufwudet uti en liten grop,bar Anund Pålssons Son,nils,hufwudet til kroppen; berättar och intygar,at et sår warit på hufwudet,men intet gaf någon acht på storleken,har och warit ett hål på mössan litet stycke ifrån hufwudet liggande,har och warse blifwit,at blod 1ig- ^ c gande på gräset mellan hufwudet och kroppen på det stället angelikan war uptagen; intygar och,at halsen war som afskuren eller klipter; kunnandes intet se någre blådnader eller bräck på Benen,icke heller, at skinnet på halsen war slarfwigt eller sargat,icke heller sedt någon blådnad på bröstet,armar och Been,har och sedt en stor sten hel runder,hwilken låg ett stycke ifrån den döda kroppen nedanföre,och stannat emot en annan sten; hafwandes och rifwit jorden med sig,dock en famn ifrån kroppen,har och sagt åt Pär larsson i Sirkas: wij wille se om denne giordt någon skada,men de intet det kunnat förmärkka. Pål Anundson eller den dödas man tog kroppen och med ett band omkring honom drog neder til ackian,har och jämrat sig och sörgt öfwer döds- C~ fallet. Sedan har Pär larsson tillika med Pål Anundsson swept henne C uti en blåd kiorttell och lagt uti acki n; har ock den dödas man Pål Anundson lagt en knif uti acki ui på hennes brcst,då efter hustru Gunnils begiäran,som hustru Maria för honom berättat,denne hustru Maria frågat honom,hwarföre skal du lägga knifwen hcos henne? då har han swarat: han lemnas henne til Cammarat. Hustru Maria tilfrågade Påhl Anundsson wid samma tilfälle? hade du någon knif i kistan med din Swärfader,när han blef död? swarade nei. tilspordes och om det warit den dödas knif? swarade,at hon intet det wet,men intet warit den dödas knif,dock dess knifslida warit tom. Den kraga,som den döda haft på sig war ofwan som kring om halssen,icke til det ringaste skadder eller skafder,utan allenast nedan til oprifwen; på dess hand sedt en i

58 v -. ' '«-I - ' < ;'* liten ripa,dock syntes ingen Blod der af,har ock fölgt med liket til IS" '^ V-T;- ^Vj^r': Byn och. sedermera hemrest. - ' ^ImMP^. Pål Anundson tilspordes,hwar före han lagt knifwen hoos lj -/.v. -' : : % - swarade,at han det giordt för den ordsaken,at hon skulle hafwa til r märke eller Cammerat hoos sig,dock sedermera borttagit, och sade det v v '* war sin egen knif,men hennes skal borttkommit,der hon angielikan hämptatl. Tålfmännern^ tilfrågades,om sådant hoos lapparne wore practica- C c belt,när någon dör? swarade samtel: der til nei. Åter förekallades Pål Anundson och på Bättsns tilfrågan berättade, at dess Swåger Anund Joensson i Torpenjaur,som har dess syster och är gl: Jon Andersson Swirpas Son ifrån Caitumjaur; skal gådt kring Pål Anundsons kåta,och menar han skal som förtrollat dess moder hustru Gunnil,det hon giordt detta dråp,dock kan han intet gierningen henne tillägga; altså henne derifrån ei eller befrija,mycket mindre giöra ed,at hon från dråpet är frij. Berättade och,att Jon Andersson Swirpa skal haft Spåtrumma och mente,at Swågren Anund Jonsson skal sin moder til bemälte gierning och dråp förtiust,så och intet wettat c ^ hwilkens knif det warit,som han brede wid like* lagt uti akian,af ordsak för den sorg och ängslafi han hade öfwer sin afl. hustrus död och frånfälle; will och skal efter söka in til döden,hwilken dess ' v afl. hustrus blod utgutit. Gamla Jon Andersson Swirpa förekom,och på Zättens tilfrågan swarade, at han aldrig haft någon Spåtrumma utan dess afl. fader stora Anders Jonsson skal haft en trumma,hwilken Högwählborne herr Baron och landshöfdingen Strijk skal borttagit,när Eögbemälte herre här i lappmarcken war. Pål Anundson berättade,att dess Swåger Anund Jonsson skal för sig sagt,at gamla Jon Anderson skal- hafwa Spåtrumma,det Anund Jonssons tienstefolck hördt,nembl: dräng-och Piga Anund Jonsson tilstod sig sagt hafwa,at fadren,gamla Jon Andersson

59 lp PPl : - v-- vrnt - f - P H R Swirpa,skal hafwa trumma,dock uti skiämpt,men intet kan ärhindra sig,, v; v * x^r, om han det sagt,och skulle han det sagt,sa hade ment sin hustrus ut Olof Pålssons Erika,hustru Karin Pålsdott er byster til Gunnil Påls dotter,berättade,at hon skal hördt,som talet gådt,at Eidu skal ihiellars slagit hustru Kierstin KSSS dotter,men intet wet,om så i sanning är; kunnandes ei befrija henne ifrån dråp,eller at hon denne omtalte gerningen begådt. O Tingstolcken Jacob Olofsson efter aflagd wittnes ed intygade,at i när han förledit år här wid Tinget låg siuk,ombad han afl: hustru Kierstin lars dotter,at sömma en rem uti sin mudd,när hon honom återbrackt och igenlefwererat,stod hon brede wid hans säng och begynte at gråta,tilsporde tolcken henne,hwarföre? sade hon: iag är rädd at du dör,hwarpå han swarat,om iag dör så får J fuller en annan tolck igen,så god,som iag är,då sade hon näi,wände sig derpå opp til wäggen,då begynte hon åter at gråta,frågade han henne åter igen,hwarföre gråter du,är man ond mot dig eller Swärfadren? och Swärmodren,det til hon swarade alls intet, begynte och tredie gången at gråta,då C. tolcken henne tilsporde,hwarföre gråter du,är Swärmodren ond emot C dig,och lider du någodt,så tag herr Häradshöfdingen eller någon annan till wittne? iå hon sade,om du'hör någodt hända mig och du har lifwet, så sök och hör derefter,då han wände sig åt wäggen,har ock hustru Kerstin åtskillige gånger tilförenne de orden sagt. Skickaren Jon Andersson swart ifrån Jockmock,efter aflagå. wittnes i ed intygade,at när Tingstolcken Jacob förledit år låg siuk,kom hustru Kierstin til sängen och begynte at gråta,då tolcken frågat henne^hwarföre gråter dux så bitterligen? har hon swarat: iag fruchtar,at du dör,då Jkickaren sagt til tolcken,mins de ord,om du lefwer,desse äro intet skiämt,då inföll honom de tankar,at någodt skulle henne wederfara3,fick intet tilfälle at längre fördröja,utan blef ropat af Be-

60 59 i.v".', ijg - v.r:. - -jr - c Sedan liket af TingsRätténs ledamöter och Prästerskapet samt en : 5 ' -''.ly-- - del af Borgerskapet,äfwen och största delen af lappallmogen war på torget besichtigat,kunde ingen af de närvrarande annat se,än såssom V*, - v-,. skulle först halssen wara afskuren och sedermera afbruten, efter intet teckn kunde märkas eller synnas på halssknotorne eller Benen,att hwarcken igenom Ridu eller yxa det blifwit uträttat; samtelige Tolfmännerne berättade,at om intet hon blifwer dömd til saken,så dräpa C de hwarandra,hwem som will. Då liket besichtigat blifwit,tilspordes hustru Gunnils man,anund C Pålsson,om han wet,at dess hustru skall dräpit sin Sonahustru,Kier-.ti» larsdotte^arade.t han intet *an gi ö ra henne frij derföre, ei heller med Ed bedyra,at hon giordt gierningen. Jon Anundsson,Anund Pålssons yngre Son,tilspordes,om han wet,at dess moder skal warit ordsak til hustru Kierstins död? swarade,at han henne ifrån gierningen ej kan befrija,mycket mindre derpå ed giöra,utan warit förledne sommar det rychte lapparne emellan,at dess moder skal mördat sin sonahustru, Ki erstin larsdotter. C c Anund Pålsson tilstod på Rättens tilfrågan,at sielf har fått en Järf och kiöpt en Biörnhud if:n norje så och för giäld betalt och lefwererat en Röd Räf til Kyrkioherden Alstadius och en dito till Befallningsmannen Biuur. Anders larsson,tålfmans son i Torpenjaur,berättade,at han sagt åt afl: hustru Kierstin,hwilken war dess Syskonnebarn,huru lefwer su med dit Swärfolek? ESS hon derpå swarat»någorlunda. Han då sig utlåtit,kan du lefwa behändigt och warsamt,så går det någorlunda,hon då utbrustit i följande ord, de må då intet taga halssen af mig. På Rättens befallning til widare rensakning^blef hustru Gunnil inmanter uti fängelse och med handklåfwar häftad och i wäggen fast slagen, men natten påföljande rymt och skal sönderslagit låseijoch handklåfwarne qwarlemnat.

61 tt tillhåld. C i Västerbottens lappmarks domböcker (A:4) Jokkmokk HLA i t

62

63

64 Emedan som innewarande års ransakning,öfwer de Benhamrar af Renhorn utskurne och på Lapska Språket Pallim kallade, som Lappmannen Michel Persson Jnga,1723 wid Påskatiden,kommit at taga af Mickel > Pålsson,åtaekars lapp,eller Tuckhoita,på swänska AskTroll källåder; blef utj underdån-ödmiukhet den Kögl:e Kongl:e HåffRät~en af den 31 May igenom Posten tillstälder'; fördenskull warder sådant här igenom annoterat tillfölje af Högbem:te Konglre Rättens universale och ordres den 12 Novemb:r 1712,hwarföre och de samma rånsåkningen,här i följe af Högbem:te/förordning och tillståndh nu blifwer aldeles utelämnade.-^. Dombok,Norrbottens län nr 9,fol "-t RA

65 i

66 3SZab

67

68 3 3. Emedan som ransakningen öfwer Lappmannen Mickel Pålson Stackars Lapp ifrån Nederoyn,som blifwit angifwen at haf^a brukat widskieppelse med någr^ 3enhamrar,hwilka Mickel Person Jaga skall kommit at taga ifrån honom,är redan för detta till Högre Xongl:e Håffrätten af den 31 Maij nästförflutne åhr wederbörligen i underdån- Ödmiukheet förskickat,hwar på man sig nu will hafwa oeropat: För denskull blifwer den samma här nu aldeles utsluten,och sådant i följ af Högl:e Kongl:e Håffrättens Hög-3-unstige universale de dato den 12 Novemb:r As o 1712 Dombok, Norrbottens län nr 9,f ol.'w RA

69 68 Till Konsistorium i Hernösand,at anbefalla Kyrkioherden Tornberg at genom tienl. föreställningar söka förmå lappen Michel Påhlsson som är angifwen för brukad widskepelse med 2:ne benhamrar,samt dess hustru till uprichtig bekiännelse med mehra. Wij,frijherre Petter Scheffer,p. Hälse Hl. Superintendenten och samtl. Consistoriales i Hernösand wän- och wälwilleligen: Kongl. HoffRätten har förehaft en,wid 2:ne ordinarie Ting med allmogen af Torneå lappmark uppå Juccasjerfwi Tingställe,utj Januarii Månader åhr och 1725,hållen,och af Häradzhöfdingen wälbrde Carl Sadlin insänd ransakning,öfwer lappen Michel Påhlsson under Juccasjerfwi Pastorat och Nederbyen,som sig kallar Stackars lapp,hwilken är angifwen,att hafwa med '2:ne st. hos honom fundne benhamrar widskieppelse föröfwat; och ehuruwäl Tingsrätten sökt att bringa denna lapp till bekiännelse om han desse hamrar till några widskeppelige konster brukat,så har han likwäl därtill ey kunnat förmås,hwarföre TingsRätten blifwit föranlåten,at anmoda kyrckioherden wördig Johan Tornberg,at taga bem:te Michel Påhlsson hem till sig och söka,igenom underwisning samt tienlige föreställningar af guds heliga ord ytterligare förmå honom at sanfärdigt bekiänna,om han med förenämbde benhamrar någon widskiepelse föröfwat eller ey; men då Michel Påhlsson tillika med ländsmannen sig hos kyrckioherden infunnit, har bemälte kyrckioherde efter ländsmannens inför TingsRätten giorde utsago,bedt dem gå sin wäg,och sagt sig med sådane saker ey hafwa at beställa,samt uppå TingzRättens giorde widare beskickning igenom-länsmannen och TingsTolck'en sagt det han ey hade tid sig at infinna; därlikwäl honom ålegat Michel Påhlsson såsom dess åhörare, med all möyelig flijt i dess Christendom underrätta,som och med tienlige föreställningar af Guds helige ord söka at bringa honom til en sann bekiännelse,så att,i fall han till det emot honom angifne brott wore skyldig,han då kunnat komma dess wälförtiente straff att undergå sig sielf till rättelse,och den öfriga lappallmogen,som till widskieppelse och fördömelige konster nog är begifwen,till skräck och wahrning; warandes igenom ett slijkt kyrckioherden Tornbergs oförswarlige efftersättjande af des Smbetes plicht händt,det HäradsRätten öfwer Michel Påhlsson sig icke utlåta kunnat,och han således i några åhr kommit at wara stängd ifrån sina Salighetsmedel,samt så wäl Kongl. HoffRätten som HäradsRätten onödigt beswär förorsakat: Härjemte har och Häradshöfdingen Sadlin skrifftel:n andragit,huruledes Inwånarne uti bemälte Juccasjerfwi församling skola wara utj sin Christendom så illa underrättade,att i det stället de borde hafwa en innerlig af-

70 v _ sky och fasa för slijke grofwe och wederstyggelige synder, och dem uptäcka och angifwa,de häldre på alt sätt sökia at döllja och nedtysta sådane missgiärningar,så att Tingsrätten intet wähl skall kunna tilltro sig,att taga wittneseden af någon lapp uti sådana mål. Och aldenstund Kongl. HoffRätten af alt detta nogsamt förmärckt,det merbem:te kyrkioherde icke med den nijt,som honom ålegat sitt Smbete förwaltat, utan twärt emot härutinnan wijst er. stor och efftertänckelig wårdslöshet; fördenskull och som Hans Kongl May:ts nådigste förordning om lappländernes flitigare underwijsning i Christendomen,af den 3. October 1723,jemte flere därom tillförende utgångne Kongl. Förordningar, alfwarligen biuda,det böra Prästerne i lappförsamlingarne med all flijt underwijsa lappländerne uti deras Christendom och sådant äfwenwäl utom dess med deras Embetes plickt enligit är; Ty föranlåtes Kongl. HoffRätten af Consistorio begiära,det wille Consistorium ställa kyrckioherden Tornberg en sådan dess oförswarliga och upsåteliga wårdslöshet uti dess Embete,alfwarsamlingen under ögonen,och åtwarna honom, at med större flijt och omsorg,än härtills skedt,wårda sig om sine åhörares undervisning utj deras salighets kundskap,på det så wäl widskeppelse som andra brott och missgiärningar måtte,så mycket som skie kan,hämmade blifwa,som och anbefalla offtabemälte kyrckioherde Tornberg at kalla ofwanbemälte lapp Michel Påhlsson och dess hustru Ingrid Ammundsdotter Komus till sig,-samt söka igenom tienlige föreställningar förmå dem till en uprichtig bekiännelse,huru med åfwannämbde benhamrar rätteligen förewetter,och sedan hwad han härwid kunnat uträtta Häradshöfdingen Sadlin förstäniiga hwarjemte KyrckioHerden Torn- * berg alfwarl: förmanas att hädaneff-er wid slika förefallande händelser TingsRätten effter skiedd anmodan,dess ämbetes handräkning meddela; Och wij befalls p. Stockholm d. 17 Januarii 1729 Petter Scheffer /S.Roselius

71 7-, '!/?!.<? 3 6 K Till Häradshöfd. Sadlin notificat. at Kl. HoffR: tillskrifwit Consistorium i Hernösand at anbefalla Kyrckioh: Tornberg på tieniit sätt söka bringa lappen Michel Påhlsson och dess hustru till bekiännelse ang:de den emot dem angifne widskepelse, med mehra, Wij,frijherre Petter Scheffer,p. Hälse Eder Häradshcfdinge wälb:de Carl Sadlin wälwillelsn Kongl HoffRätten har låtit sig föreläsa en af Eder wid twänne ordinarie Ting åhr 1724 och 1725 uti Torneå lappmarck uppå Juckasjerfwi Tingsplats hållen,och till Kongl. HoffRätten insänd Ransakning öfwer lappen Michel Påhlsson,som blifwit anklagad,att hafwa med 2:ne hos honom fundne benhamrar widskieppelse föröfiyat, hwar till han doch enständigt nekat,och med fulla skiäl icke öfwertygas kunnat, så at TingsRätten därföre blifwit 1 föranlåten,at emedan kyrckioherden utj Juckasjärfwj pastorat wördig Johan Tornberg,at,igenom tienlige förmaningar af Guds heliga ord,förmå Michel Pålsson till en ren och sanfärdig bekiännelse; Men som bem:te kyrckioherde wägrat sig sådant att effterkomma; Ty hafwen I till Kongl. HoffRätten hemstält,om icke han af wederbörande kunde anbefallas,häråtinnan dess skyldighet att fullgiöra. Och aldenstund Kongl: HoffRätien genom bref af detta dato begiärt,det wille Consistorium i Hernösand tillhålla kyrckioherden Tornberg, at eij allenast uti detta mål med behörig flijt och tienligit sätt söka at bringa så wäl Michel Påhlsson som dess hustru,ingrid Ammundsdotter Komus,hwilcken uti det emot mannen angifne brott synes någon dehlachtighet äga, rent och uprichti-g- at bekommla (Bekänna?) om och huru wida de med förberörde hamrar eller elliest någon widskieppelse och straffbare konster brukat,utan och hädaneffter wid sli.jka förefallande händelser,tingsrätten effter skiedd anmodan,dess Embetes handräckning meddela; Altså har Kongl.. HoffRätten sådant Eder härmedelst förständiga welat,med befallning,at så snart kyrckioherden Tornberg hwad förbemält är behörigen effterkommit,och Eder därom underrättat, I då med första som skie kan,tillika med TingsRätten det emot Michel Påhlsson och dess hustru angifne måhl till ytterligare ransakning företagen, och effter all möyelig inhämtad undérrättelse,2m med ett sådant slut afgiören,som med lag och sakens befintelige omständigheter enligit pröfwas. Och ffij befalle p. Stockholm d: 17. Januarii 1729 (initialer)

72 2.^? Härnösands domkapitels protokoll den 12 februari Uplästes Högl Kongl. Hofrättens bref af d 17 Jan: med innehåll,at som Kyrckioherden i Juckasjerfwi H:r Johan Tornberg under 2:ne af H:r Häradshcfdingen Carl Sadlin ther hållne Tingsransakningar,eftersatt sin Embetesplicht therutinnan,at han icke med tienl. föreställningar af Gudz ord,på HäradzRättens anmodan,sökt bringa Lappen Michael Påhlsson at uprichtigt bekiäana,om han med 2:ne hoos honom fundna benhamrar föröfwat widskiepellsse,warandes så deraf händt,at eij allenast i saken in~et slut kunnat fattas,utan ock at lappen några åhr kommit at wara stängd ifrån sina Salighetzmedell etc. Ther;ämte,som Sadlin ock skriftel. andragit,at samma Försambl skall wara i sin Christendom illa underrättad och gierna söka undandöllia sådana missgierningar; Ty begiärer Then Högl Rätten,at Consistorium ställer Tornberg en sådan dess wårdzlöshet under ögonen och åtwarnar honom med större flit,likmätigt Förordningen om Lappländarnes undervvisning i Christendomen, wårda sig om sini åhörare,samt i synnerhet anbefalla honom at kalla Lappen Michael Påhlsson och dess hustru till sig och sökåa igenom tienl föreställningar förmå dem till en uprichtig bekiännellsse i ofwannämde måhl: jämwäl sedan,hwad ther wid kunnat uträttas,h:r Sadlin förständiga, åliggandes honom hädanefter,wid sljka förefallande händellsser,tingsrätten, efter skiedd anmodan,dess Smbe~es handräckning meddela. Resol: Detta communiceres med Pastor Tornberg,hwar wid han tillhål - les,i fall saken sig så hafwer,bem:t Högl Kongl Hoffrättens förmaning sig till hörsam efterrättellsse at ställa: men ther annorlunda thetta måhl sig förwettade,kan han med sina påminnellsser ther wid till Consistorium inkomma. Härnösands domk. arkiv: Protokoll den HLA

73 / z v / 7 t f L, FtjnnwaiiiM ac I^kh i-1. " Till Pastorn i Jukasjerfvi H:r Johï Tornberg. Af Högl Kongl. Hoff tättens närlagda skrifwellse är at in- S$ i ^I^^IHI hämta,huruledes Hr Häradshöfdingen Carl Sadlin eij allenast beswärat sig theröfwer at Hr Pastorn under 2:ne i Jukasjerfwi hållne Tingsrang. sakningar sin Embetesplicht dermedelst eftersatt,at han icke genom tienl föreställningar af Guds ord sökt,på Häradsrättens anmodan, bringa lappen Michael Påhlsson at uorichtigt bekiänna,om han med 2:ne hoos honom fundne benhammare föröfwat någon widskiepellsse; utan och skrif- Çjtel. andragit,att samme Jukasjervi försambl: skall wara i sin christendom ganska illa underrättad,med mera som sielfwa brefwet innehåller. I föllie hwar af,som Consist:m finner sig skiäl: befogad,at härmedelst likmätigt Högl HoffRättens begiäran,en sådan stor begången wårdslöshet Hr Pastorn under ögonen ställa; Ty warder han alfwarsaml formant och anbefalt,at eij allenast hädanefter med större flit och åhlga wårda C ) sig om sina åhörare och theras underwisning i Christendomen,utan ock Q i synnerhet låta sig angelägit wara till at kalla lappen Michael Påhlsson med dess hustro till sig och sökia ig:m tienl föreställningar för- C ^ må them till en uprichtig bekiännelse uti det angifne Brottmåhlet, t hwarom han sedermera har behörig underrättellsse Hr Häradshöfdingen Sadlin at lemna. Men skulle saken atmorledes sig förwetta och Hr PasXtorn något hafwa till sitt förswar härutinnan at föredraga,så må han therom med sina påminnellsser till Consist:m inkomma,tå thet icke unlåta will sådant å wederbörl ort insinuera och förständiga,förbi ides H:d d 12 Febr

74 r -. ^ : - - a» m H f Ib, ; -v i' - ". i F - ' fe > x, i* j" E» T f- M c!- Högwyrdige Fader r Hr Biskop och Consistorii Praeses. u». w-y. och högährewyrdige i MA Herrar vi samtel nom4>a! Consistoriales. ei+rtvi-i ÖO *.-» T»-'.' MmjSjgL Venerandi Consist:ii höggunstige skrifwelse med Högli Kongl Håf- Rättens hosfogade,erhölt iag i all ödmiukhet förr Påskhelgen,och förnimmer, huruledes H:r Häradzhöfdingen Carl Sadlin beswärat sig ther öfwer,lika som iag min Embetes plicht dermedelst efftersatt,at iag icke f genom tienlige föreställningar af Gudz ord söckt,på HäradsRättens anmodan, bringa Lappen Michel Påhlsson at uprichtigt bekiänna,om han med, 2:ne hos honom fundne benhamrar föröfwat någon widskiepelse. Här öfwer föllier min enfaldiga förklaring: at om narcknadztiden infalla åtskillige Smbetzsyslor,understundom komma hopetals långwäga skriffolck, der ibland gambla och siuka dem iag måste underv/isa i Christendomen i synnerhet om then H. Nattwardz nytta och bruk innan de admitteras til Herrans h. Llattward,understundom nyfödde Barn til dop,dem iag måste C c äntel på stunden förhielpa,kom och bem:te Michel Påhlson,den iag offta t tilförende och äfwen sedan wed-lägligare tid söckt med flit,at med bewekelige ord förmå til en uprichtig bekiännelse; men här tils warit förgäfwes,nu will iag åter kalla honom med sin hustro til mig och sökia på alt sätt til at beweka them til bekiännelse,och sedan H:r Häradshöfdingen Sadlin förständiga. Betreffande desse lappars underwisning i Christendomen,son H:r Häradzhöfdingen klagar öfwer,så är ther med i sanning,at,enär iag Catechisationen lychtat,har iag åter begynt på och förehållit them wed förklaringen af det 1. Budet i Gudz lag,det faseliga afguderie,med en alfwarlig åtwarning och tienlig förmaning, samt straffets förkunnande öfwer alla afgudadyrckare,som intet willia