Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv

Transkript

1 Handskrift 25. Kyrkoherde Erik Nordbergs arkiv Fortsättning av Handskrift 25:1 2. Åren Förordningen år 1723 om lappländarnas flitigare undervisning i kristendomen och skolors inrättande där i orten. Del av maskinskrivet manuskript. Volym 25:4:5. Präster i Pite lappmark 1. Kyrkoherde Per Noraeus Fjellström i Silbojokk 2. Kyrkoherde Johan Johansson Laestadius i Arjeplog (Silbojokk) 3. Kyrkoherde Lars Rangius i Silbojokk 4. Kyrkoherde Sjul Granberg i Arjeplog Publicerad september 2011 Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek (

2 f i f f j J T S ( i P / 7 7? i B T ^ ^ n ^ ^ I, V^LH f t( Votyfevi TjfLUT^è'n I ^ U y ' é f UMh ^ J ^ ^ - ' V ^ h L u j» f w ^

3 I i

4 Kyrkoherde Lars Rangius i Silbo,jokk. Utnämnd "till kyrkoherde i Silbojokks pastorat; flyttade Rangius i början av april månad 1709 till sitt nya verksamhetsfält. Under resan passerade han Arjeplogs kyrkoplats. Där gjorde han sig skyldig till en så allvarlig förseelse som oljud och förargelse i kyrkan. Saken anmäldes,och Rangius ställdes inför rätta. Rannsakningen ägde rum vid 1710 års ting i Arjeplog.

5 Tingeprotokoll i Arjeplog clen 29 januari Aldenstund et almänt Rychte uthkommit som skulle Pastor i Silbojock wällärde Herr Lars Rangius,förledne wåras begått förargelse här i Arieploug kyrkia; Ty uppå Befallningsmannens wälbetrodde Eric Biurs begiäran,efterskickades kyrckioherden Hsr Johan Lestadius,och tillfrågades, orn sådant rychte hade någon sanning. Swarade,det han, som den fången,nembl. Femte Söndagen i Fastan,eller den 4 Aprilis 1709, Predikade, icke så noga rnärckte, hwad som förelopp, men kunde doch icke neka,det ju rychtet torde hafwa någon grund,berättandes,at borgaren i Piteå Anders Klomb,klåckarne Mårten Noraeus och Olof Lestadius, samt Tingztolcken Olof Jacobson och dess Sönner Per och Jacob,iemwähl Nils Pålson,som alla tahla reent Swänska,med hela lappalrnogen kunna sådant bättre uthsäijao Kyrkioherden Rangius efterskiekades,och therom tillfrågades,hwilken föregaf sig,dagen förr,kommit trötter af Resan ifrån Sorsehle,hijt till Arieploug,ämbnandes sig opföre till sin anförtrodde Försarnbling i Silbo jock, och sedan han, dagen ef ter, inställt sigh i Kyrckian här sammastädes,och tyckte at lyrckioherden Lestadius Predjkade för länge,peekade han på klockarens Olof Lestadii Hufwud,och bad honom säya åth kyrkioherden Lestadius,det han skulle slun ta. Klåckarne Olof Lestadius och Mårten Noraeus sarnpt borgaren Anders Klomb,garabla Tingztolcken Olof Jacobson,Pär Olofson Nillss Påhlson och X M Jacob Olofson aflade sin wittnesed på wahnligit sätt, och sedan blefwo dee hwar för sig afhörde 1) Borgaren Anders Kl o rnb, intygade, a t Kyrckioherden Herr Larss har kommit i Kyrkian som han sig påminna kan,sedan Kyixkioherden Lestadius v/ar stijgen på Predi jkestolen, H» Larss gick strax fram i Prästebäncken, hafwandes Renskinsrnudden på sig, och kunde Anders see och märckia at H» Kars war drucken,satt så stilla een stund,men sedan stegh han med ena fothen uthur Prästebäncken, och talte högt några, ord,hwar på Lestadius som Predjkade,slog Näfwen i Predijkostohlen,

6 och der med tegh H Larss. 2) Olof Jacobson wittnade,at Herr Lars kom i kyrkian,sedan H:r Johan war stigen på Predijkestolen,hade Renskinsmudden på sigh,gick säiia fram i Prästebäncken,och efter en stund hörde han H Lars s»yx,hwad är den där för een? tijg; hwar med Lestadius slog handen i Predijkestolen. Under Herrens Nattwardz utdeelande,hörde och Olof Jacobson H. Lars talte något lägre,men eij märckte orden. 3) Nillss Påhlson: at Herr Larss kommit i kyrkian som han kan sigh påminna,för än Prästen begynte Predijkan,och under den samma hörde han H:r Lars högt tala,men han som stod bak i kyrkan,märckte eij Ordeformerne,der på Lestadius slog handen i Predijkestohlen. 4) Olof Lestadius sade,at Hr Lars kom i kyrckian sedan Kyrkioherden Lestndius gått på Predikestohlen, satte sigh i Prästebäncken,ey märckandes at han något talte,eftersom Lestadius allenast gaf acht på Predijkan och sedan den bl ef sluten,under Herrens Nattwards uthdeelande,söngo dee bägge utj en bok,kunnandes han,som med H:r Lars war obekant eij v/etta, om han war drucken eller eij <> 5) Klåckaren Mårten Noraeus intygade,at H. Lars kom i kyrckian rätt som Prästen gick på Predijkestolen,och efter een stund hörde han,at H Lars talte någre ord fram i Kyrckian,men han som stod långt til baka,eij hörde hwad det war» 6) Pär Olufssons berättelse war,at kyrckioherden Lestadius war sti gen på Predijkestohlen,enär H Lars korn i kyrckian, den han märckte wara drucken,wijd pass mit i Predijkan,st eg H Larss opp och stampade med fothen och sade: Hwilken är som talar,håll mun på ehr. 7) Jacob Oiufson wittnade,det H:r Lars under Predjkan kom i Kyrkia och sedan han en stund sutit,steg han upp, slog i bokstolen rned handen, såg på Prästen som Predjkade,och sade,hwad är det för en,tijg,wa rändes något drucken 0 8) Lappallmogen som den gången war i kyrckian tilstod,at H» Lars talte under Predjkan, rnen eij förstodo Lapparne hwad det war,effter

7 som han talte Swänska och kunde allmogen eij annat förstå,än att han war något drucken. Kyrckioherden Hr Lars Rangius,sade sig samma Söndagsmorgon fådt een suup bränwijn af Sahl Pastoris Noraei Fiel ströms änckia,förr än han gick i kyrkian,och som han dagen före kommit hijt af sin långa resa, och af swaga kraffter är, torde det v/äll stiga, honom i Hufwudet, wettandes doch,sigh eij hafwa giordt någon förargelse,utan i fall han tallt några ord,så lärer han intet sagdt åth Prästen som Predikade, utan åth någon annan som hafft något oskick för sigh,det han doch icke så wähl sig påminna kan» Sahl kyrckioherdens H. Pärs Noraei Fielströms änka, dygdesamma hustru. Agata Lestadia, blef den 3 Febru förekallat och tilspord,om och huru wijda som H:r Lars förberörde Söndagsmorgon fådt af henne bränwijn ;Swarade,at han sedan det war ringdt förste gången kommit och helsadt på henne,och med samma har klockaren Mårten Noraeus warit der inne,til huilcken H:r Lars sagdt, skall icke Mor Agata willia gifwa mig en sup bränwijn,och som Herr Lars sig således uthläth,är och kommen at Succedera hennes Sal:e Man, sampt då första gången hälsade på henne,tog hon in bränwijn uti et glaas,hwaraf H Lars söp,wid pass för twå öre kopprr mt,hwilket H. Lars så wäl som Mårten Noraeus tilstodo sant wara. Resolutio. Emedan såsorn borgaren ifrån Pitheå Anders Klomb,Per Olofson och Jacob Olofson,Edeligen wittna och intyga,sig see och märkia att kyrkioherden Herr Lars Rangius war drucken,enär han Femte -Söndagen i Fas- \i tan nästledne åhr 1709,kommit- kyrkian,och sedan han en stund suttit stilla,under Predjkan opstigit,slagit handen i bokstolen eller stampat med foten och högt ta.lt några, ord, som ber:de Klornb, Nillss Påhlson och klåckaren Mårten Noraeus wittnat,men för dess afsides stående, sielfwa OrdeFormerne icke märckte,dem Olof Jacobson uthsäger lydt således: hwad är den där för en,tijg. Peer Olofson,huilken är som talar, håll mun på ehr. Jacob Olofson,at Hrr Larss sedt på Prästen som Pre-

8 dijkade,och sade,hwad är det för een,tijg. sorn ransakningen omständeligare uthwisar; Ty finner Tingzrätten der af,at H:r Lars Rangius warit drucken i kyrkian,och där sammastädes öfwat oliud och förargelse, och alt derföre i förmågo af Kongl. Maijjts stadga och Förbud,angående Oliud och förargelse i kyrkiorne af den 22 Decernb: l686,dörnmer honom at böta Femtijo Dahl. Silfwermynt och undergå uppenbar Skrift Hwilket doch,den Höglofl. Kongl* Swea Håfrätz Högrättwijsa omdöme underdanigst hemställes o y Tingsprotokoll i Arjeplog den januari 1711 o Aldenstund den Höglofl Kongl. Håfrätten medelst dess högrättwijsa resolution af d nästledne approberat Tingsrättens d. 29 Januarj 1710,fälte dom öfwer kyrkioherden H Lars Rangius; Ty blifwa dee honom ålagde böter för giord förargelse utj kyrkian,som är 50 dahl Silf:r mynt till kyrkan och dee fattige,uti Jnnev/arande åhrs Saköreslängd optagne«, PJ Tingsprotokoll i Arjeplog den 20 januari Kyrkioherden Wällärde Hr Lars Rangius, androg beswär öfwer allmogen af Sirnis jaur, Norr- och.söderwästerbyar, som nästfrarnfarne Påskehälg,sig wid dess ordinarie kyrckia i Silbojock icke infunnit,utan heela Församblingen oförswarligen uteblef» Berörde byars allmoge kunde icke neka så wara skiedt,som Hr Lars berättar,men föreboro,sig här i Arieploug samma Påskehälg warit i kyrkian,ordsaken ther till har warit,att där oppe i Fiällen war en så starck ijsfleen,at där dee den tijden ditkommit,hade alle deras Renar af hunger bortdödt,och dessutan war wägen här ifrån så lång,at dee till fotz icke förmådt bära så mycken rnath som dee på fram- och återresan kunde sig uppehålla rned, / Dombok,Västerbottens län nr 13,fol RA Dombok,Västerbottens län nr 14,fol v RA

9 Hwilket Kyrkioherden Rangius måste och besanna,begiärandes denne gången allenast,det allmogen måtte åthwarnas,at här efter på sådane r Högtiden, enär giörligit är,bewista G-udztiensten wid sin rätta kyre kia,och icke låta honom Predika för torna bänkarna,det allmogen och försäkrade. Och emedan förbernelte Byars allmoge bewijste skiälig MXK uhrsächt, hwarföre dee G-udstiensten wid ;Silbojockz kyrkia icke kommo at bewista nästledne Påskehelg,den dee lijkwäll här i Arieploug flijtigt opwachtadt. Ty kan Tingzrätten thern för ingen tresko eller kyrkioförsummelse sakfälla,utan lembnar alfwarsam förmaning,efter yttersta giörligheeten sig infinna, och G-udz helige ords afkunnande upå sådane och andre höge Fäster afhörao Uppå denne lemnade åt war ning, g af s af Sirnis jaur, Norr- och Söderwästerbyars allmoge till swars,at dee för Reenbetens skull,måste åhrligen wintertijden uppehålla sig här neder kring Arieplougs och Arfwisjaurs f örsamblingar, och allenast.sommartiden komma at wistas opp i fiällen,kring Silbojocks försambling,och äntå större delen på Noriges sidan,så at dee sällan utan sin största olägenheet till Silbojockz kyrkia komma kunna,och Kyrkioherden Rangius altså,få gånger, gitter för dem Predika: önskandes at han sutte wid Arfwisjaur så at gudstiensten,wintertiden kunde hållas ther och här i Arieplog hwar Söndag,Så kunde och samptl:e Allmogen hela den tiden wid ettdera ställe Guds huus besöka. Men som wid desse twänne Kyrkior är allenast en Präst,Nembl. Kyrkioherden H:r Johan Lestadius,gitt er han icke på en gång opwachta bägge JTörsamblingarne, eftersom emillan Kyrkiorne är wid pass tolf Swenska mijlaro Sedan TingsRätten om denne sak sig noga underkunnig giordt,fans den af sådan beskaffenheet: At Arieploug och Arfwisjaur kyrkior äro ifrån forna tijder för lappallmogens beqwämligheet funderade och opbygde,men Silbojocks kyrckia,den tijden Nasafiälls Silfwergrufwa stod i flor,merendels för bruksfolket dith förordnadt,och sedan, den

10 ena kyrkioherden efter den andre,kommit ther at sittia,och den på Staten en gång opförde lönen at niuta,än skönt,sedan Bruket blef öde, där opp åth fiället,allenast Sommartiden någre eller en deel lappar wistas,som och så widt liggia omkring,och dels uppå Noriges sidan,at Lapparne den åhrstiden få gånger komma till Silbojock,och wintertiden måste dee for Rehnbeten skull,åhrligen wistas här omkring Arieploug och Arfwisjaur kyrckior,under hwilken tijd kyrkioherden Rangius sitter utan åhörare,, Kyrkioherden Lestadius,som,sedan kyrkioherden Bäckieus för ELlofwa eller Tolf åhr sedan blef förordnadt till Åsehle,måste yrnsom förrätta G-udstiensten här i Arieploug och i Arfwisjaur,gaf wid handen,det han fast hälre skulle Sommartiden,så ofta allmogen gitter komma tilhopa i Silbojock,resa dith och där Predjka,än som till Arfwisjaur,eftersom dijt opp är idell Siöwäg,men till Arieploug dels svvår landwäg,och nästan lijka många mijler. Och som det således befinnes för lappallmogen v/ara mycket beqwämligare at bijwista G-udstiensten wid dee twänne Nedre kyrkiorne Arieploug och Arfwisjaur, än som i Silbojock,warandes i Arfwisjaur en ny Kyrkia i den förras ställe opsatt,därest och fins förswarlige Prästegårdshuus, sarnt någorlunda tilfällen at föda boskap winter och Sommar,med nödtorftigt fiskebruk omkring,wid hwilken Kyrkia Arfwisjaur Lapparne stadigt wistas; Ty wille HäradzRätten denne Lappallmogens angelägenheet å högre ort andraga,med underdånig förmodan, at winna Nådigt bijfall,det Pastor H Lars Rangius rnå komma at sittia wid Arfwisjaur, därest han för si,n af Höga Öfwerheeten honorn Allernådigst förunte åhrlige lön; rnå komma at giöra bättre tienst,än som i Sdlbojock,där han större delen af åhret, blifwer utan åhörare, hv/ar af den Nyttan och tilflyta kunde,at Allmogen åhrligen sluppo föra Pastor i Silbo jock och hans underhåldsspanrnål 24 Mijlar v/äg mindre, och H:r Johan Lestadius som boor wid Arieploug med större beqwämligheet resa till Silbo jock, och där oppehålla gudst iensten, den tijden orn Somma- JJ I domboken Arieplog, i a)y skrift er Arvidsjaur

11 ren,som några byers Lappar där wistas,än hela Åhret igenom beswäras med resan till Arfwisjaur. / Tingsprotokoll i Arjeplog den 21 januari 1713«Kyrkioherden H. Lars Rangius inlade en ISpecification på dhe lappar som lyda under hans församling, och lijkwäll försummadt G-udztiensten nästline Juhlehälg, anhåll andes, att dee derföre straffas rnåt te, Samma Lappar uppå hållen undersökning bewijste hwar för sig,sig warit i Kyrkian här j Arieplough nästframfarne Juhlehälg,som och off ta förr skiedt,när ijsfleen den åhrstiden betagit beet för deras Re- e nar,bropandes sig på deras giorde berättelse näsfrledit åhr,at dhet för dem winttertiden faller mycket lägligare,at wistas här nedre,än opp i fiället,hwilket Protocoll uplästes,och Lapparne förklarade dess innehåld aldeles sanfärdigt. Och emädan dee nu angifne lappar wijste skiählige Ordsaker,hwarföre dhe eij kunde till den tijden förtöfwa v/id Silbo j ock, och at dee samdrächteligen warit i kyrkian i Arieplog; Ty kunde Tingzrätten för denne gången dem med intet straff belägga doch åtwarnas '.vederbörande, at eij försumma Gudztiensten vvid sin ordinarie Kyrcka,så frarnt oemotsäyelige hinder them icke afhålla elliest wara förtänckte at undergå behörigt straff. Vid 1714 års ting i Arjeplog förekom åter en anmälan av Rangius beträffande gudstjänstförsummelse. Lapparna hade icke infunnit sig till den extra böndag som utlysts. Det föranledde tingsrätten till en grundlig undersökning av prästernas tjänstgöringsförhållanden, var jämte Rangius uppförande synades» ) Dombok,Västerbottens län nr 14,folo 493 RA ^ Dombok,Västerbottens län nr 15,fol. 148 v RA

12 Tingsprotokoll i Arjeplog den januari 1714o 3 o Samptlige Ländzmannen til spordes,ora nästframfarne Extraordinarie Bönedag är af allmogen wederbörligen firad och uppwachtadt. Hwar till }.ändzman i Arieploug Sachris Johansson swarade,att twänne ManssPersoner Michel Andersson och Anders Mårttensson hemma här i Arieploug, hafwa hwarken wid Hyttan eller i Arfwisjaur till gudztiensten sig instälto Af alla dhe öfrige hushållen,har En Person warit till kyrckian. Michel föreställtes,och lembnade dhet swaret,att han som boor här wid Arieplougs kyrckia,war den tiden och ännu är så siuklig,at han hwarken kunnat eller förmådt gå till Arfwisjaur eller Silbojock,som är wid pass tolf mijlar till hwardera stället,eij eller hade han medell att leija Reen,och hålla sig kåst en så lång wäg. Anders Mårtensson inwände,dhet hans huushåld består allenast af tree Personer,hwilka eij heller kunde komma at resa så långt,eftersom wargar woro den tijden komne i hoop med hans Renar,och ingen gudztienst blef hållen här i Arieploug hwar omkring störste delen af Lapparne lijkwäl wistadeso Allmogen spordes huru det tilkom att här ingen gudztienst höltz? ;Swarade kyrckioherden Lestadius,att såsom han äger twenne kyrckior att skiöta, Så månde han skrifteligen anmoda kyrckioherden Rangius,det han efter förra wanligheten wille resa nedföre till Arieploug til samrna Bönedagh, eftersom hans åhörare äntå samrna tijd wistades kring Arfwisjaur och Arieploug kyrckior,och någre dagar der efter inföll Tingzoch Oppbördztiden här sammastädes: Opwijsändes til samma sin billiga begiäran Högwelborne H:r Barons och landzhöfdingens H:r Engelbrecht Mannerburgs Originalbref,skrifwit till kyrckioherden Rangius ifrån Piteå den 16 Februarj 1713,som Copialiter är blifwit honom tilställt allaredan nästledne wårass, f örnernligast af sådant innehåld,det H:r Lars måtte Corresponderá och aftahla med Pastor H: Johan Lestadius således,att Rangius oppehåller gudztiensten i Arieploug,den tiden som

13 hans allmoge ifrån Silbojockz försarnbling wistas där omkring; och dhe af samma gudztienst kunna sigh betiäna ierritte de öfrige där omkring boende, och Lestadius Predikar i Arfwis jaur, dock har II: r Lars eij kommit utföre till Arieploug til samrna bönedag,utan stämdt allmogen dith opp,oansedt,som allmogen berättar,och Hsr Lars sielf tilstår,icke een lapp denne Årstiden för brist af Rehnbete,kan wistas eller uppehålla sine Renar kring Silbojock,derföre en dehl af hans åhörare,måste sig till största olägenhet till Bönedagens firande resa dith opp,doch allenast een Person af hwart mathlag eller hushåld,och det af ungt folk,som en så lång Resa i hast kunde sigh företaga, Mwil ka han och til sin olägenhet,att infinna sig här wid Tingz- Opbördz- och Marknadzstallet,till den föresatte termin,eij släpt ifrån kyrckian för än Lögerdagzmiddagen. Af dee öfriga hans åhörare,hafwer sammaledes ett hion af hwart matlag rest till Arfwisjaur,där kyrckioherden Lestadius Predjkade. TingzRätten frågade om een och annan som sitter här wid Prästebordet såsom framledne kyrckioherdens Fiellströms änka med dess huusfolck til fyra Personer, förutan dhe omyndige barnen som eij hint sina femtton åhr,gamble Tingztålken Oloff Jacobsson med Hustru och twänne fullwäxte döttrar bijwistat gudstiensten merbemclte Bönedag? Förberörde änka gaf till sv/ars,att såsom här wid kyrckian höltz då ingen gudztienst,hade hon /: som sitter mycket medellös och fattig :/ hwarken Renar,kåst eller förmågo att Resa till Silboj ock eller Arfwisjaur,dith hon doch sände sin dräng Erich. Olof Jacobsson föregaf sig skickadt sin Son till Arfwisjaur,men at affärda flera Personer kunde han,som och är utan Renar och utfattig, eij komma till wäga. Ländzrnans i Kaskijaur huushåld består af Sex Personer, rnen för samma ordsak, allenast twänne warit til kyrkian, Wernbl: Ländzman sielf rned sin broder Tomas, så att dee öfrige ofwanncrnde och dessförutan som man kan pröfwa, öfwer Hundrade Personer af Lappar och dess Qwinfolck ej kommo att bijwista gudztiensten oftaberörde bönedag,al t härflytande däraf,att här i

14 Arieploug ingen gudztienst blef hållen. Och som ofwanbemelte Herres bref förmäl er,det kyrckioherden Rangius skulle Corresponderá och aftala med Pastor i Arieploug,så att Rangius komme att uppehålla gudztienst en därsammastädes om winteren som Silbojockz allmoge der omkring wistas,och kyrckioherden Lestadius predikar wid Arfwisjaur kyrckia,till dess Hans Kongl» Maijrtz nådigste Resolution där öfwer inhämpta.s,ty blef sådant honom antydt och förehållit. Rangius swaeen rade,at såsom kyrckioherden Lestadius allenast lemnadt honom sfit Copia af samma bref,dy har han eij welat rätta sig der efter,utan som hans fullmacht lyder på Silbojock Så finner han sig icke plichtig att uppwachta wid någon annan församblingh eller kyrckia,utan han finge särdeles betalningh af Arieploug och Låchteå byars lappar,för hwilka han uppå sådan händelse,där iernte komme at Predika. Honom gafz af domhafwanden till swars,att dhe förre kyrckioherdar i Sillboj ock hafwa den åhrstiden som deras åhörare rest hijth utföre,sig derefter skickadt,och här i Arieploug Predijkat,utan widare v/ed ergäll ning än det rijka underhål d af Fyra tio Tunnor.Spanrnåhl och Femtio daler Siliffwermynt i Penningar,som dem allernådigst warit bestådt och H:r Lars äfwen wäll jernte dhe bestådde Pastoralier i desse beswärlige krigztider,oafkårtat niuttit. H: Larss genswarade domaren, Om iag fick 40 Tunnor och 50 dahl. till,hwad kommer dhet dig wid, iag har inttet behof at resa utföre,utan särdeles betalningho H:r Johan Lestadius förklarade sig,angående det H:r Lars Rangius allenast fådt En Copia ai H. Landzhöfdingen Mannerburgz bref,således at sådant eij wara hans skuld,utan Arfwisjaur Lapparne som rest nedföre till Högbemelte Herre,och sig dhet förmådt,hafwa eij welat släp pa originalet ifrån sigh. Och förutan det Hr Lars bekommit en Copia deraf,så utsade Ländzman i Simisjaur Mårtten Hansson,Lappmannen Måns Mårtensson och Skickaren Erich Pärsson,sig något för Bönedagen warit till H:r Larss, och uppå allmogens v/ägnar, anmodat honom,at komma utföre till Arieploug och där förrätta gudztiensten i Bönehälgen,efter

15 som Ho Johan skulle resa till Arfwisjaur,och alle H:r Larsses åhörare långt för den tiden flytt utföre kring Arfwisjaur och Arieploug kyrckior,hwilka uthan deras största olagenheet eij kunde komma dith opp till Silbojock,därpå H:r Lars i förstone intet wist swar lernnadt,uthan sedan hans hustru inkom,med hwilken Hrr Lars talte Swänska,har hon sin man hårdt beswaradt,men OrdeS förstodo dee intet,då H:r Lars på Lappska sagdt,att han eij reser utföre,utan Lapparne skulle komma dit upp,hwar med dee måste låtha sig benöija och efter giörligheeten skicka,där af hände, at alle kring kyrckan Arieploug boende, som rnehnföre, fattige och medellöse wore,eij kornrno att bijwista gudztiensten, och af Lapparne allenast ett Hion af hwart matlag som ofwanbernält är. H:r Lars förhöltz,det han äfwen som dhe förre Pastores hade bordt resa till Arieploug,enär hans åhörare för Renbeten skull,nödsakas åhrl:n flytta hijt åth,och eij så egenwilligt sittia deroppe,utan at giöra någon tienst,eller till deras största olägenheet twinga dem dith opp,hälst som högwelborne II. Landzhöfdingen Mannerburg sådant äfwen funnit skiäligt,och honom därom anmodat? Swarade som förr, sig det eij skola giöra,med mindre att dhe Lappar som höra under Arieplougz Pastorat, för hwilka han,iempte sine åhörare u.ppå sådan händelse kommer att Predika,honom särskilt betalning derföre gifwa. Kyrckioherden Lestadius hwilken så i detta som åhrligen förr Predijkadt för Silbojockz allmoge hela dhen åhrstiden som den wistas här nedre /: det han och nu under Tingz- och Opbördztiden både med hållen bön och Predijkningar giordt :/ spordes,om han fådt wedergällning derföre af Silbojockz lappar? Swarade,sig sådant hwarken för detta begiärdt, eller här efter begiära c Såsom lappallmogen af Norr- och ISöderwäster samt.simisjaur byar, måste åhrligen förrnedelst brist af Reenbete opp i fiället,winttertiden begifwa sigh neder åth Arieploug och Arfwisjaur kyrckior,hwarest dhe och ifrån urminnes,samma åhrstid bijwistadt gudztiensten,deras

16 kyrckioherdar fölgdt med,och enär så behöfdtz,predijlcat för dem,men nu warande kyrkioherde H:r Lars Rangius, v/äg rar sådant, hwar igenom skieer,att anten wid Arfwisjaur eller Arieploug kyrckior,ingen gudztienst blijr hållen,och wid Hyttan eller Silbojock sitter H: Rangius den tiden utan åhörare; Ty äre Lapparne bleffie förordsakade at söka Högwelborne H:r Baron och Landzhöfdingen Mannerburg,det Rangius måtte medan hans åhörare här nedre wistas,äfwen komma utföre och oppehålla gu.dztiensten, anten i Arieploug eller Arfwisjaur,så att Pastor Lestadius finge stadigt Predijka wid den Ena och Rangius wid den and ra kyrckian,hwar om högbemelte Herr Landzhöfdinge honom Rangius tilskrifwit,men han sig ther efter eij welat rätta,eij eller uppå Lapparnas ansökning det måtte han komma utföre till den Påbudne Extraordinario Stoorbönedagens firande den 15 nästledne Januarj,deras begäran willfarit,hwarigenom skiedde,at allenast ett hion af hwartt mathlag eller huushåld,hintte till Silbojock eller Arfwisjaur,och den öfrige allmogen med några mehnföre,oförmögne och fattige,som wis tades här omkring Arieploug,där största Sammankomsten är,komrno att blifwa uthan gudztienst samma Bönedag; Af hwilka skiähl och omständigheter TingzRätten eij kan pröfwa,wederbörande allmoge af wårdzlös försummelse,gudztiensten eftersatt,och till det straff giordt sig bråtzlig,som Konglo Maijjtz Placat uttrycker«, Utan såsom Pastor Rangius emoth förra wahnligheeten will twinga Lapparne winttertiden at resa opp til Silbojock,till sin största olägenheet /: hwars Kyrka icke så egenteligen för Lapparne,utan för Brukzfolket den tijden som Nasafiälls Silfwerbruk war i flor,är funderat och opbygder,det Protocollen afjden 20 Januarj 1712 och 21 Januarj 1713 med mera uthwijsar :/ och sådant synes flyta af Rangi åcker och Egennyttige handeli, medelst öhl- och bränwijns- och tobackz uthmånglande hwar med han under påstående Ting är öfwertygad och med behörige böter belagd så wäl sorn för dess otijdige tahl och gens.var in för Rätta /: Hwilken ort så af lägsen] är,dätt betienterne aldrig komma at dijtresa :/

17 Ty kan TingzRätten eij annat sluta,än at Pastor Rangius dels warit wållande,det allmogen enörächteligen eij kunnat bewista gudztien- Store sten oftanämbde Bönedag, och derföre till undwijkande af flere sådane händ el ser,rn ed behörig Correction eller Arbitralt straff böra ansees; Hwilket allt,den Högloflse Kongl: Swea Håfrätt j ödmiukheet refereres och underställes. Och sorn Tingsrätten eij allenast af föregående H:r Lars Rangi "begiäran, att niuta särdeles betalning af Arieploug Lapparne,för det han här sammastädes nå,gon tid om wintteren skulle för dem iempte sine åhörare komma at Predijka,utan och betienterne där hoos inhärnpta,honom näst för sin Resa hijt utföre ifrån Sillboj ock,förehållit allmogen,det hwar skattlapp skulle betala Tijo a Tolf öre kopparmynt till honom att lefwereras Högwyrdige Herr Biskopen för dess antagne Resa till Ständernes allmänne Sammankomst i Stockholm,hwilka Penningar han,förmedelst Betientternes ankomst och erhållen kundskap där af,blef hindrad at opbära,förmärcker hans egennyttigheet,och der hos inlöper rychte,honom i Silbojock bruka obillig öhl- och bränwijnshandel1; Ty spordes kyrckioherden Rangius om han fordradt samma 10 a 12 öre af hwar Skattlapp? därtill han eij neka kunde, förklarandes sig,att såsom Rector Scholae i Pitheå Mäst:r Daniel Steccenius honom tilskrifwit att giöra sådan lefwerering efter anta hl af Skattlapparne,har han ment att allmogen skulle böra dhet Contribuera,rnen som han nu hörer,at honom sielf sådant tilkommer, fordrar han det eij meera wijdare. Om han brukar sådan öhl- bränwi jns- och tobackzhandell der oppe,som nu berättes? Swarades ja, dåch ursächtade allmogen honom i deth mål et,att han det aldrig giordt om Sabatzdagarne för än efter hållen gudstienst,beswärandes sig högeligen att han alt för högt stegrar samma drycker,nembl. till femtton dhl :r mark eller Tree ääqc i X24 öre för Bn Kanna swagt bränwijn, sorn doch i ' w förstonne dee komma, och begynna kiöpa,gifs något försärligit,rnen sedan Lapparne få litet i hufwudet, äntå mycket särnbre.

18 Nämbdemännen Anders Nillsson,Lars Larsson,Pähr Mårttensson och Skickaren Erich Pärsson i Norrwästerbyn opstego och utsade,att H:r Lars eller dess hustru eij sal1ja En tint eller halfft stoop bränwijn ringare än Trettio öre, som giör Tree dahl. 24 öre kannan, dock mycket swagare än dhet som sällies här wid Marcknadzstället. För ett muddskin gier hon allenast Ett qwarteer eller l/8 kanna bränwijn, som ringast kiö-oes här för En half Carolin och således kommer En kanna på fyra Caroliner<> Twå Ostar för een Pehl eller l/8 kanna, Så att för een kanna blijr Sexton Ostar etc. För En kanna swagt dricka,twå Ostar,Sammaledes för een aln toback,ja ibland allenast ett quarteer för een Ost. Lappmannen Larss Kåhlare sade, sig nästledne.'sommar hafwa Tree Weckor i Andetiden hoos H:r Lars arbetadt derföre han skulle undfå Sex dal er. Tree dahl: fick han i Penningar,och treefierdedels kanna swagt bränwijn för dee öfrige Tree dal er, Hwilket allmogen rned een Mun sorlade i sanning wara,och Hrr Rangius eij kunde neka, Säijan des,sig aldrig twingat mågon till att kiöpa Toback,öhl eller bränwijn af sig,hwilket doch synes hända ernoth högstbemelte Kongl. Maij:t allernådigste intention,som ett så rijkt underhåld honom till uppehälle för Ortens aflägenheet,bestådt,men icke att där med söka Samwettzlöst åcker och Omåttelig båtnad till Konungens undersåtares /: häl st i Lappmar eken, där Lapparne rneer än annorstädes på bränwijn äro begifne,och them som i Silbojock befinnes så ofta dee till kyrckan komma,öpet lämbnes :/ totale fattigdom och undergång. Föregående Ärender tog Tingzrätten utj betänckande,och war dess enfaldige utlåtelse som föllier Nembl:n Såsom kyrckioherden Rangius under föregående Ransakning,bemött domhafwanden,som förehölt honom,dhet han utom någon widare lön af Allmogen,än den Hans Kongl. Maij:tt honom allernådigst förunnar,och dhe förmåner som honom äfwen som andra Pastores i Lappmarken bestås,

19 borde oppehålla gudztiensten,förrätta sitt ämbete,skympfeligen med de orden,om Jag fick 40 Tunnor och 50 dal:r till,hwad kommer det dig wid, förutan mera oanständigt munbruk han förehade; Ty för sådan ohöfligheet emot Rätten och domhafwanden,sakfälles kyrckioherden Rangius till Tijo dahl. Silfwermynt efter den 22 de:,uti 1695 åhrs Rättegångs- Förordning, Rättens ensak efter den 24:de. 2 Kyrckioherden Rangius hwilken efter allmogens Jntygan måst sielf tilstå,sig oppe wid Silbojock,öfwa sådan obillig handeli,enär lapparne komma där tilsamman,att han i Penningar tager Tree dal er 24 öre för En kanna swagt bränwijn,och uthj godz merendels dubbelt,som äfwen skieer med öhl och toback,härflytandes merendeles af den Spanmåhl som honom af Högstbem:te Hans Kongl:e Maij:t till dhess underhåld beståes, men till lapparnes totale undergång blifwer anwänd Ehuru lappallmogen honom samma Spanmål till sitt största beswär så långt opgöra måste, som dee där ernoth af hans Predikningar, få gånger om året sig betiena kunna,hwilken handel Prästerskapet utj Kyrckiolagens 19 Capitels 25 aldeles är förbuden; Ty finner Tingsrätten eij mera än billigt,i förrnågo af det 6: te Capitl. Kiöprnålabl:n samt HandelsOrdinantien af åhr , och 1664 åhrs G-iästgifware Ordning 39,att beläggia H Lars Rangius för Olaga handell och honom förbudit krögerije,med Fyratio Mark Silfwermyntz böter till treskiftes,och derhoos wari alfwarsamt,1/ förbudin,att härefter med sådant Acker afstå,wid widare påföljande straff,williandes och Tingzrätten sådant Högwyrdige H:r Biskopen och dee Höglärde Herrar Consistoriales föredraga,hwilka förrnodeligen efter ofwanbernelte kyrckiolag warder sådant hämman- och förtagandes. Sedan förestående dom den 23 Januarj Publicerad och upläsin war,wijste kyrckioherden Rangius sig utj åtskillige mål mächta ohöflig inför Rätta utfarandes ibland annat med sådanne ord, Jag skall slå domaren och fougden,så att dee S.v. skola pissa i byxorne. Jtem dee äre eij wärde att wara domare eller fougde. Hwilket skymph och

20 lastwärdigt tahl,tingzrätten icke kunde lämbna ostraffadt,utan i anledning af det 12 Gapit: Konungabalken Landzlm 3:die dömmer honom H:r Lars Rangius för lastwärdigt tahl inför Rätta emoth Domaren och Executoren, till tv/å gånger fyrattio marek, eller tilhopa Åttatio mark Silfwermynts böter till treskiftes o 8 o Såsom lappmannen Larss Andersson i 4rieploug,i förgår,så wäl för domhafwanden som Befallningzman Biur berättat,det kyrckioherden Rangius, enär han skulle Christna Månss Siulssons Son,sorn Månss sielf för Befallningzman och angifwit,oförswarligen förrättadt döpelseacten; Ty bl ef kyrckioherden Rangius där om tilfrågadt? den där Swara.de, som hade honom den gången påkommit een Swimmelse, hwarigenom något torde eftersättias,doch menar han,det nödwändigaste wara efterkommit, och skulle något blifwit eftersatt där wid,så will han barnet omchristna. Nämbdemannen Larss Larsson i Simisjaur wittnade Edeligen,att i förgår som war den 20 huius enär han med de öfrige af fadderfolket komrno i H Larss Stugu,sågo dee,at H:r Lars alsintct orckade,utan han af drycker war belastad,ehuru Lars hustru och klockaren Mårten Noraeus sade,honom wara siuker» Enär Hsr Lars tog sig före att Christna barnet, och skulle läsa bönerne,föll han framstupa omkull,då klockaren och H: Larsses hustru strax oprättade honom,utan det syntes at någon n swimmelse kom pa hoiqom,och enär han war oprättat,begynte han ater läsa döpelsebönerne,om eller hwad han mera utelämbnade,kundhe Larss icke wäl wetta,men det weet han wist,att han gick förbij alla frågorne,och måste klockaren hålla under barnet enär dhet skulle Christnas; Då H:r Lars skulle det af klockaren emottaga, raglade han,rnen dock i det han tog handen i wattnet,nämde barnet och den Heliga Trefaldighetz Namn,men om wattnet korn på hufwudet eller eij,märckte han intet,eij eller läste han efter wälsignelsen den wanliga förmaningen

21 till faddrarna» Lijka berättelse med Larss Larsson giorde Anders Pärsson,nembl. det han såg at H:r Lars war drucken under döpelsens förrättande,föll framstupa,men af klockaren och H:r Larses hustru opplyftad,iemwäll ct att han raglade,enär han skulle döpa barnet,derföre klockaren i rnedlertijd hölt i honom och under barnet,så att barnet eij skulle falla neder, eller H:r Lars widare omkull, iernwäl att han ingendera frågorne faddrarna förestälte,dhet H:r Lars tilstod,säijandes det wara lijka mj^cketjom han dessa frågor oprepade eller eij, ty der lefwes äntå intet ther efter. Lars Andersson i Arieploug som och war fadder til ofwanbemelte barn,wittnade efter aflagd Edh,att enär han korn i.stugan till H:r Lars,som där döpelseacten förrättade,war H:r Lars nog drucken,så at enär han begynte läsa i Handboken,föll han framstupa på golfwet, klockaren Noraeus och Rangi hustru lyfte honom upp,och läste som han eij annat förstod,bönerne,men alla wahnlige frågorne utelämnade han, och då klockaren tog barnet af faddrarna,och fick det åth H:r Lars, måste han tilhielpa,att hwarken barnet skulle falla neder,eller Prästen omkull, men huru wida wattn kom på. barnetz hufwud wid sielfwa döpelsen eller eij,märckte Larss icke,ehuru han såg at H:r Lars tog handen neder i wattnet. Klåckaren Mårten Noraeus giorde sin wittnesedh och sedan utsade, att samma gång enär någre af faddrarne komrno med barnet,har H:r Lars legat och sofwit i Sängen,då klockaren inrådt dess hustru,at låta kyrckioherden H:r Johan Lestadius som wistades i Stugan där bredewid, Christna samma barn, efter han märkte at H:r Lars v/ar mycket swag,ej t/ wist wetandes,om dhet wore af intagne drycker eller annan passion; H:r Lars hustru swaradt,han har fuller tijd at Christna det sielf, wäckte opp sin man,och sedan han litet läsit af dhe brukeliga och i handboken införde böner,föll han omkull,så att Noraeus och kyrkioherdens hustru måste honom oplyfta, Sedan läste han dhe öfrige bönerne,

22 rnen Troon och alle frågorne gick han förbij,och då barnet skulle Christnas,fingo Qv.infolkzf addrarna barnet till klockaren, som skulle gie dhet til Prästen,då ropte Larss Andersson,klockare få intet från ehr barnet,af fruchtan,at H:r Lars skulle fälla dhet neder,doch tog H. Lars dhet under armen,och klockaren hölt så under barnet,at det eij skulle falla ned, och ernot Prästen, att han eij heller skulle fald la omkull,brukandes Hsr Lars så denna gången som al ti? förr,att han allenast sticker handen i wattnet,och sedan lägger henne på barnets hufwud,utan at han öser eller låter widare wattn på hufwudet,»sedan slöt han med Wälsigneisen. Befallningsman Biurs tienstedräng Anders Tornason som inkommit uti H:r Lars Stuga, enär han begynt att Christna ofwanbernjte barn,och dett på Lappska Språket,som Anders intet förstod,märkte att H:r Lars felade i talet, och der med föll han omkull,rnen af klockaren begynte ophielpas,och H:r Larses hustru med leende mun talte med Anders,den där strax uthgick 0 Flere wittnen fant TingsRätten onödigt i denne Sak att afhöra, eftersom merndeles alla deruti öfwerensstämma,att H:r Lars under samma sin ämbetzförrättningh, v/arit så drucken, att han ornkullfallit, och af sin hustru och klockaren måst ophielpas,hwar på sedan fölgdt,at han alla frågorne som där wid böre föreställas och af faddrarne beswaras,blefwo förbijgångne förachtelrn emot samma af Höga Öfwerheten och i handboken införde frågor wid döpelse Acterne brukelige,nu in för Rätta sig uthlåtandes,som skulle det wara lijka mycket,om dee blifwa brukade eller eij,efter som det äntå intet lefwes der efter; Jemwähl hafwa wittnen därutj öfwerenskommit, att dee eij wist v/etta, om wattnet götz på barnet ellsr eij,undantagandes klockaren,som sade, at H:r Lars altid hafft i bruk,att allenast sticka handen i wattnet och sedan lägger dhet på barnetz Hufwud,och denne gången skall wara skiedt,med mera sorn af föregående ransakning och de af hörde wittnxns utsago, är att see,och at,hwad feelachtigheeter här wid finnas kunna,

23 eij äro af någon annan passion,än idel öfwerflödige intagne drycker härflutne,kan Rätten så mycket tryggare bestyrcka,som han wid pass een half tijma för än detta skiedde,war så drucken i Tingsstugan, att han derifrån af andra heemledas måste. Och såsom Högwyrdige H:r Biskopen och dhe Höglärde Herrar Consistoriales tilkomma,att höra och döma om Prästerskåpetz ämbettzfehl,sampt lära och lefwerne; Ty blifwer och detta måhl i anledning af Kongl» Maij:tz Förordning om Rättegång wid DomCapitlen af åhr , wählbemelte Consistorio underställt. 11 o Lappmannen Nillss Påhlsson beswärade sig öfwer Kyrkioherden Hr Lars Rangius,som den 20 huius här utj Tingsstugan uthj åtskillige Personers närwaro kallat honom Skurfwis (som han sielf förklarat, för Iioorunge ) skiällm,hundzwått,liugare och ärelöös,och begärer,at han sådane fuhle beskyllningar,må honom bewijsa,elr derföre Plichta.o H:r Lars som i denne Sak är citerat,men uppå tilskickadt bud att Comparera,igenom Ländzman Zachris Johansson och Tålfmannen Olof Jacobsson,det förwägradt,gått heel drucken på gålfwet tilstådt sig i de orden utbrustit,eftersom Nillss Påhlsson lofwadt honom til läns sin stuga, enär han skulle till Tingz- och Marcknadztiden komrna hijt utföre,men eij hålli!; sina ord. Nilss bewijste med Tingstolcken Jacob Olofssons intygan,sig så wida lofwat H:r Larss stugan,som den tiden spordes,at Högwelborne Herr LandzHöfdingen skulle komrna hijt opp,och i Prästegården där H. Lars plägade ha sitt tilhåld,logera, men som deth eij skiedde,utan H:r Larss fick betiäna sig af sitt för r ra rum i Prästegården,ty war och hans med sådant förord giode lofwen uphäfwen G TingsRätten kan eij finna,att Kyrkioherden i så beskaffat mål, haft ordsak utij sådane fula Oqwädins ord att utbrista, dern han fast mindre gitter Nilss Påhlsson bewijsa. Ty sakfälles H:r Lars Rangius

24 för lem Oqwädins ord,horunge,skiällm, liugar e,hundzwått och ärelös man till Femtton Mark Silfwermynt,efter det 43 Capitlet Tingmålabalken till treskiftes <> J De förseelser som Rangius gjort sig skyldig till i sitt ämbete kunna näppeligen ha lämnats obestraffade av domkapitlet. Domkapitlets protokoll från denna tid äro förkomna,rnen en norsk källa uppger,att Rangius varit suspenderad tre gånger. ^I ett brev som Rangius skrev till lektor G Wallin i Härnösand XMffl den 21 mars o 1716 klagar han på att Kenicius Granlund krävt pengar av honom. "Hr Granlund förutan det han hafwer tagit af mig 54. dr Sölfrr mynt, lijkwähl understår sig ehrfordra emot min förmodan ännu mehra fast han har aldrig giort någon tienst utj isilbojock". Detta tyder på att Granlund varit förordnad att uppehålla Rangius tjänst. I juni 1714 hade domkapitlet tillskrivit rektor magnificus i Uppsala och bett honom anmoda studenten Kenicius Granlund att infinna sig i Härnösand för prästvigning "till gudztienstens förrättande i Selbojåkz lappmark". W Målet angående lapparnas gudstjänstförsummelse har föran lett hovrätten att inhämta yttrande från domkapitlet» \j Dombok, Västerbottens län nr 15,fol. 310 v, 320 v, 324. RA %f Thomas von Westen: Topographia Ar:Lachia e Danicae Ecclesiastica, avskrift i Ny ICgl Samling nr 987 b i Det Kgl Bibi. i Köpenhamn j Brevet i Wallenstråhleska samlingen,tom X,Kalmar gymnasiebibi. y,härnösands domkap. arkiv: Konceptbok ,fol. 20 v HLA

25 Anno 1714 den 28 october Till Consistorium i Hernösand ang:de ÍCappallmogens klagoraåhl i Piteå Wij,Kongl* Swea HofRätts vice Praesident och närwarande assessorer hälse Superintendenten och samtelige Consistoriales uti Hernösand wälwillelo Såsom utaf hosgående af Häradshöfdingen Wälbjde Marcus Bostadi&is hållne och till den Konglo Rätten insände ransakningar och domb befinnes huruledes största delen af Lappallmogen af Norr och Söder, Wäster,samt SimisJaur byar intet kommet at biwista gudstiensten uppå den af hennes Kongl. Höghet ArfPrincessän och samtel. Kongl. May:tts hemawarande H:rr Råd den 15 Januarii sistl. påbudne Extraord: Böndagen; och det förmedelst kyrckioherdens wid Sillboj oks församling Lars Rangii påstående,at allmogen som i mangel af Renbete wintertiderne begifwa sig neder åt Arieploug och arfwisjaurs kyrckior,skulle resa 11 a 12 mihl opp till Silbojok,det de förebara sig omöjel giöra kunna,utan deremot altid wintermånaderna af uhrminnes förrättat deras gudstiänst o ofwan:de kyrckior då deras förra ^yrckioherde fölgt med,och för dem prädikat,men Lars Raigius sådant wägrar,där han icke derföre får särdeles betalning af Arieploug och lochteå byars lapper,för hwilcka han uppå sådan händelse,därjämte kommer at prädika, med mera ransakningarne innehålla: altså är den Kongl, Rätten deraf föranlåten at begiära det wille Consistorium foga den anstalt at berörde Lars Rangius blifwer förekallad och sådant honom alfwarl. förehållit samt at Consistorium derjemte den försårg drager det Lappallmogens uti ransakningen befintel. införde beswär och Häradshöfdingens deruti giorde förslag till lindring och förekommande af deras beswärlige och långa Kyrckiogång behörigen skiärskådade blifwa,och uti hwad som andras och hielpas kan wederbörlig handräckning giöres. Förwäntandes Kongl. Rätten härom Consistorii swar samt ransakningens återsändande. Och wij befalle Stockholm d 28 octobr 1714 ad Pro t: Stierneroos. Svea Hovrätts arkiv:registratur år 1714,fol RA

26 Domkapitlets svar kan läsas i en otydligx konceptskrivelse i konceptboken. So T. Den höglofl. Kongl. Rätten beder Consistoriurn ödrniukast om ursächt,at något är drögt med swar orn lappförsamlingens af.'silbojockj och i synnerhet af Norr, och SöderWäster samt isimis jaurbjfen, beskaffenhet,hwilka af Häradshöfdingen Wäl:de Marcus Bostadius för ute blifwande ifrån G-udztienst en i sin ordinarie Kyrkica Silbojock, för- 0/ WMiOJ Ij^dne den af Hans Kongl. Höghet och samptel. Kongl: e May:tz hederwert e (?) H jr Råd dn 15 j (n förlidne år påbudne Extraord: Bönedag, vw*- aro wordne f örekallat, och efter omständigheten dömd; och det förrnedelst Kyrkioherdens wijd Silbojockz församlrn Lars Rangii påstående, at almogen,som i mangel af Renbete wintertijderne begifwa sig neder pv at Ariploug och Arwisjaur Kyrkip,som for större beqwärnlighet skull med bete för deras renar hwilka elliest på wintermånaderna ingen hafwa,uppe wijd Silbojock at finna,utan Pastores tilförne warit wane at följa med dem ned före til ofwanberte Kyrkior h:lcet nu warande Pastor Rangius sig förwägrar,utan särdeles betalning af Arjöploug r i och Lochteå by hwilka komma på den händelsen at betiäna sig tillijka med hans ordinarie åhörare af hans Prädikan och gudstienst;.så hafwer Consistorium at hörsamst (? ) föllje af Kongl Rättens höggunstige befallning låtit kalla för sig Dn Lars Rangius hwilket och > M/t ^ 0/l(. orsaken warit at så långtt±d v )^-g&kt rned swar, för den långa och obeqwäma wägen,och honom alfwarl:n förehållit,at Han för sine åhörares andragna skiäl skal hwad sorn billigt och beqwärnligit skie kan, lämpa sig effter sina åhörares nytta, Så at Han den tijden som R. icke kunde uppehålla sig för sine RenCreatur wijd Silbojochz församl:n han då sorn en Herde skal wara förplichtat följa med dem til den ort,hwarest de så wäl hafwa tilfälle sig med G-uds ord sielfwa

27 föda,som sinej Renar med det dem wederbör nära. Hwilka Rangius sade sig intet wäl warit obenägen der til; men intet sig understått utan ordres Kjtrkian till hwilken han särdeles är förordnat öfwer en wijs tijd orn året låta stå öde men effter detta lijkwäl willja efterlefwa hwad honom blifwer uti (? ) förestält och påmint,när han hafwer af höga wederbörande där om klar befallningo Hwarpå han åter förafskiedades til baka at wärkställa hwad härutinnan är blifwit resolverat. förbi r i fö i. ^ 'kty** JLnw* 4 *««' ( t IS 'vm -^M*- ' i' 5 Härnösands domkap. arkiv: Konceptbok ,fol I >-; -yw*m HLA

28 Vid 1716 års häradsting i Arjeplog hade rätten att behandla en del mål som rörde Kyrkoherde Rangius och hans husfc.ru. Tingsprotokoll i Arjeplog den 17 januari * Ä 17. H:r Lars Rangii hustru Arma Wacker beswärade sig öfwer lappen Siul Jonsson i Sörwästerbyn,för dett han skall tubbat ifrån henne En dess piga Jngrid benämbd i Sorsilla barnfödd,som likv/ähl tient henne nu uti 10 åhr,hwarigenom hon i wåras under största förfallet ledh stor förtret,effter som i fiällen intet är så gått effter folck,beropandes sig här uppå till witnes Nils Påulsson i Arieploug med Olof Anderssons hustru i Simitzjaur,och Tolfman Pefer Mårtensson i Sörwästerbyn som intet annat wiste att berätta än Pigan för honom sagt,dett hon icke längre willie blifwa hoos H:r Lars,utan sökia sig en annan huusbonde: Fördenskull som Pigan med dhe åberopade wittne nu icke woro för handen,diffirerades saken Till nästa Tingh,dessförinnan samtel:n lagl:n instämmas kunna. 26: o Om den giäld sorn hustru Agata af Hsr Lars Rangius har att fordra effter upprättat inventarium wid Silbojoch,blef omtalt att änkan efter Sal. Proubsten M:r Crist:r Anzenij adnotation der om blifwer förnögder 0 27: o Hwad den fordring å 40 d:r 10,/, Kopp:mt widkornmer som H:r Lars i-y Rangius utaf allmogen för resterande skiutz sedan 1709 till 1714 ford- C4 rar antydde Befallningzman att giöra anstalt om eller sådant HHr Landzhöfdingen Communiuera Här på inlefwererade Pastor H:r Lars Rangius för TingzSätten en

29 widlyftig Specification uppå dhem af lapparne som under XXKgXXXXXKK "brindagarne och andra helgedagar ganska försumlige äro,sig ut j Gudz huus att inställa,ibland hwilka följande befinnes utan laga förfall sig en och annan gång absenterat hafv/a nembljn i Simitzjaur Lars Siulsson,Amund Bagg Nils Danielsson. Måns Andersson. Lars Olsson Svångia Tolf:n Anders Nilsson Pehr Andersson i Söderwästerbyn Enar Jonsson. A n ders Siulsson Häll, Ung Anders Siulsson Häll Lars Krook. Måns Andersson Jacob Enarsson» Siul Jonsson Kaback. Jacob Nilsson Norwästerby n Anders Dwerg. Erich Persson. Tolf:n Pehr Anuhdzon. Lars Persson. Nils Pagge. Oloff Bagge. och under dett att man ännu widare hade under händer,att förmana Allmogen till skickeligt wäsende, sarnt att flitigt inställa sig i G-udz hus 31: o Anförde Rådman Arent Larsson ifrån Luhleå huruledes han nu hade här en bra stoor håp liggandes, hv/ilken Allmogen af Sillbojockz församling af honom tillbödz till kiöp för 18 d:r kopp:mt kunnandes dhe af den samma sig för kyrkiobåt om Sommaren betiäna,effter ingen annan skall wara för handen än kyrkioherden H:r Larses som nu skall wara gl. och odugelig, Och som Rätten här till med Allmogen intet v/oro obenägne, dock att sådant Högwälborne H:r Landzhöf dingen måtte cornmuniceras, söckte Befäl :n Wäl:de Eric Biur sig här ernot att lägga,samt utlät sig att ingen kyrkia v/id Silbojock wara borde,hwilket han berättade sig hoos H:s Kl:e M:t remonstrera wilja,hwar af Hr Lars Rangius som tillstädes war så rörder blef,att han med största ifv/er utj

30 sitt fyllerij kom till Tingzbordet rusandes,utbristandes utj Lastwärdigt tahl så emot domhafwanden som Befäl :n, hwilket Rätten sökte honom förehålla och att dess ofog lagl:n resenteras torde,som dock hoos honom intet v/ar då att förwänta, utan bl ef han i dess fylleri j hembrackter och utforder,hwarföre som tiden presterar anstår denne saakz slut till nästa ting. Dombok,Västerbottens län nr 15,fol. 583 ff RA

31 / O^L^HL / J- /k -t^ JuçcjU ^r fa^j - ^ ^ / ó* a/, cc-asiui^&e^t tc^tcf ^ -{ f -, / r

32 Würdige och Wallärde Pastor ^ Såsom här förmärkes att en dehl af Pastorerne i Lappmarkenne icke med then nijt och ifwer sine församlingar som sig bör förestå,utan lemna några widskepelser oseder och gammal surdeg hoos sina åhörare opåtalt, eij heller som rätta Prästemän anstår,them med upbyggeligit lefwerne föregå. Ty är här medelst Oonsistorii alfwarliga befallning,att E:s wördigheet beflijtar sig ther om,att wara sina åhörare till efterdöme uti ostraffelig lefnad,så kiärt det honom är,att undwijka answar hoos gudh och tilltal hoos hwar ärlig och rättsinnig menniskia, sarnpt trogit efter sin Eds plicht underwisa i lärdom således,att ther försarnblingen icke är mächtig Swänska Språket Evangelium med thes uttydning i korta meningar må them genom tålken för bättre minne skull expliceras för all ting så lagandes,att all onödig widlyftigheet medelst åtskillige lärde mäns meningars uprepande uti en sak,må utelämnas,emedan en sådan crisis snarare länder en simpel och enfaldig försambling till förargelse än till upbyggelse. Utan bör Hr Pastoren ther orn endast och allenast wara angelägen, att texten och guds ord,rent och klart blifwer förklarat,och sädan några sådana usus ther af utdrager,som Hr Pastoren bäst wet skicka sig med å.hörarenas sinne och seder.elliest rnå och E:s wördighet som lapska språket förstår,fortfara med det samma,så i Confessionen som psalmarnas slungande, och särdeles Catechismi läras flitige drifwande,sampt i then wanlige förmaningen till Comrnunicanterne för altaret och andra ritualibus. Och skulle icke E:s wördigheet som wäll några sådana i wisse lapprnarcker gifwes,ännu wara språket mächtig,så bör han anwända all möjelig flijt, till att giöra sig där uti hemma,wäl v/ettandes,att sådant länder så wäl läraren som församblingen till stor hugnad och förkofring, Hälst som Consistorium intet kan finna ther uti någon särdeles swårhet,eftersom på höga öfwerhetens befallning och ornkåstnad så många wackra manualer och böcker på lappiske tungomålet äro utgifne,af hwilkas brukande jämte dagelig öfning,sampt det åstundade ändamålet med guds bijstånd kan erhållas, alt sådant lämnes E:s V/ördighet till efterrättel se, wil jandes Consistorium efterspörja framdeles,huru thes rättmätige will ja blir efterlefwat. för öfrigit näst^guds anbefallan förblif:r //tff/ige och Wäl lärde H Pa st orens wäl willige Hcrnösand d 1 martii 1716 G.Vallin Georg:'.Vallin fil. J:Unaeus Daniel Solander. Zacharias Plantin Israel Stecsenius I.Gene. Linköpings lands- och stiftsbibliotek: Walliana G 48. Sammanbundet med "Resan till Åsele".

33 Högwördige.Fader i Christo så ock Högärewordige och Höglrde Hjrar Consistoriales I-Iögtbewågne G-ynnareJ Högwördige Fardrns och Venerand. Consistorii höggunstige skrifwelse af den 1. Martii,är mig tilhanda kommit,hwar af jag ödmiukeligen ährhämptar des gudelig åhåga,och alfwarlig Nijt,jämpte Faderlig förmaning,nembl. huru såsorn icke allenast lärare,utan jämwähl åhörare här utj Lappmarkerne egäntel:n skole skicka sig,så utj lära som & lefwerne eftr gudz H. Ord: hwarföre och jag Högwördige Fad:ren jämpte Venerand. Gonsist: een underdån. tacksäyelse nederlägger. Men hwad methoden utj mijna predikningar angår,så hafwer jag enfaldeligen efterfölgt Högwördige Fäders dispositioner Försambl:n til wederbörlig efterrättelse utj deras tarfwelig Christendomb,och det efter des e- get Modersmåhl,förutan des siungande,som det aldrig här til hafwer warit practicerat: Men skulle wanan där til komma,wore icke så omöyeligt för oss som infödde are,som för Swänska Präster,för lappeska tungomåhls swårheet och owana,är omöyeligt komma til wäga,hälst som ännu inga wägwijsare,eller til det ringaste några reglor föresatte äre såsom utj alla andra språken: wore fördenskul önskandes,det Barnen nu för tijden utj Lycksehla Schola här efter begynte så småningom wänia sig med de brukeligaste Psalmers siungande,på det Försarnblingen, ju mehr och mehr där medelst til gudelig andacht måtte vtroinnerlig och ödmiuk> upwäckiaso J öfwerigt näst G-udz anbefallan är och förblifwer Hogwörd:ge Fa:Ärens jämpte Venerand. Consist: ödmiukaste T:re Silbojok den 11 may 1716 Laurent: Rangius 4 E 111:1$ Härnösands cb mkap. arkiv: Manualhandlingar , Silbojokk HLA

34 Härnösands domkapitels protokoll den 5 spetember Uplästes Pastoris Dni Rangs bref af d. 11 Maii der uthi han r tackas Gonsist för sin skrifwelsse af d. 1 Martii berättandes att alla predikningar skie på lapska språket men intet Psalmerna,emädan sådant här tils intet warit wanligit,begiärandes att barnen i Lycksele Schola hädanefter måtte v/än ja sig med de brukeligaste Psalmer på sitt modersrnåhlo Resolo Consistorium tychte detta wäll' wara och befalte skrifwas till Probsten Mag:r G-rubb att han fogar den goda anstalt wid Lycksele Schola att de der wänja sig rned lapska Psalmer dem de sedan under Scholaemästarens direction v/id G-udstienstens förrättande siunga, hv/araf och de äldre i församblingarna småningom kunna fatta lust at giöra det samma,och blifwe den wanan aldeles inrättad. i Ahrewörd. och Högl:de hr Probst Det berättar på Gonsist undersökande Pastor i Silbojoch Dnus Paurentius Rang igenom sin skrifwelse af d t, 11 Maii huru som Predikningarna i hans försarnbling skie på lapska språket men intet Psalmerna, emädan sådant här tils intet warit wanligit,begiärandes att barnen hädaneffter i lycksele Schola måtte tillhållas att wänja sig med de brukeligaste Psalmer på sitt modersmål; hwilket Consist tycker wäll wara begiärandes att Her Probsten wille wid Lycksele Schola foga den goda anstalt att lappungdomen dersamastädes v/änjer sig med lapska Psalmer och dem v/id gudztienstens förrättande under Scholaemästarens direction siunger,hwaraf och de äldre i Församblingarna kunna fatta lust att taga der effter: på det den wanan aldeles måtte 11 blifv/a hädan effter inrättat. Härnösands dornkap. arkiv: Protokoll HLA jl " " " Konceptbok under HLA

35 I De mål vid 1716 års ting rörande Rangius och hans hustru,vilka uppskjutits till förljande ting, ha icke handlagts vid 1717 års ting. Kyrkoherde Rangius var dock tillstädes vid tinget. Tingsprotokoll i Arjeplog den januari 1717» 10. Pastor widh Silbojockz försambling Lars Rangius påminte att som han nu ingen klåckare hafwer så föreslog han Siul Jacobsson ifrån Sorsehle försambling som skall både kunna läsa och siunga: och som wederbörande Allmoge war der med nögd,effter han skall hafwa gått wittnesbörd om sig,så lemnade och TingzRätten der till sitt bifall och samtycke. y I november 1717 avled kyrkoherde Rangius. Han hade rest till Skellefteå för att hämta sin lönespannmål. Efter högmässan på första advent söndagen var han bjuden till komminister E 0 Brunnström. Där drabbades han av döden. V Fru Rangius sökte utfå sin änkehjälp hos domkapitlet. Högwyrdige Fader och Biskop. Wählährewyrdige och Höglärde Herrar Consistoriales. Såsom Gud den alldrahögste hafwer behagat ifrån tenna usla werlden hädankall min för detta K. Man,Sal, Laurentius Rangius mig och de mina till en stor afsaknad; ty bönfaller iag i diupaste ödmiukhet hos Högwyrdige Biskopen och Venerandum Consistorium,det Högv/yrdige Biskopen och Venerandum Consistorium wille wara så hög-gunstiga till min och mina fattiga små barns uppehälle hos Hans Kongl. Maij:st andraga,hwad möda och arbete som min Sal. K. Man hade,i det han af satt det nya Testamentet på det lapska Språket, och rned sin föreskrifft,mig någon donation till mitt lifz uppehälle förskaffa. Se-,, 'Dombok,Västerbottens län nr J.5,fol. 103v Bygden,Leon. Härnösands stifts herdaminne under Silbojokk. RA

36 dan hos Högwyrdige Biskopen och Ven: Consist: anhåller iag,det de wille wara så gunstiga och enär tiden inkommer och benåda mig såsom andra fattiga änkior,med K någon änkiehielp. För en sådan hög gunst som mig härutjtannan warder wederfaren ftfrblifwer iag Hörwyrdige Biskopens och Ven: Consistorii aldraödrniukaste tienarinna Arjeplog d 25 Jan: 1718 Anna Rang En högbedröf enka Härnösands domkapitels protokoll den 12 mars o - - af hördes änckians Anna Rangs bref af Arieplog d. 25 Jan. begärandes Consistorii förskrifft til H:s K. Maij:tt med ödmiuk anmodan det hon för sig och sina srnå barn får en donation til underhåld för det arbete och möda som hennes salige man hade til at afsättia det nya Testamentet på det lapska språket o Resol. hennes begäran kunne nu för denna gången af Consistorio intet effterkommas för wissa orsaker skul,uthan upskiötz til en beqwämare tijd. Ärendet återkommer icke i domkapitlets protokoll. Efter nådåret flyttade frpc Rangius år 1719 med son och dotter till Norge. Sonen avled kort därefter,dottern blev gift med en handlande. Själv gifte Rangius änka KXi sig med lcateketen Arvid Bistock,bosatt i Saltdal en o '' ; Härnösands domkapitels prkiv: Manualhandlingar under Silbojokk. KLA & Härnösands domkap. arkiv: Protokoll HLA 2 Bygden:anf.a. under Silbojokk*

37 j m v D ' v s X S * /s~ 2 /o

38 1. Kyrkoherde Johan Johansson Laestadius i Arjeplog. Johan Laestadius - den andre med det namnet - var född den 30 januari 1664 Han var son till kyrkoherden i Arjeplog Johan Nicolai Laestadius och Anna Brenholm, kom till Piteå skola i februari 1677,till Härnösands gymnasium 1682 och inskrevs som student vid Uppsala universitet den 26 oktober 1686, Den 2 september 1690 blev han 1697 prästvigd till adjunkt åt fadern. Vid dennes död (utnämndes han till kyrkoherde i Arjeplogs pastorat och introducerades av prosten Christopher Anzenius den 29 januari År 1700 lades Arvidjaurs församling som annex under Arjeplog,varför Laestadius fick två församlingar att sköta med ett avstånd mellan kyrkorna på nära nio mil. )\U Jen mödosamma tjänstgöringen vid två kyrkor befriades Laestadius från,när kyrkoherde Lars Rangius år 1717 avlidit. Laestadius förordnades att förestå nådåret i Silbojokk och fick sedan ordinarie kyrkoherdetjänsten där. Leon 0 Bygden: Härnösands stifts herdaminne under Arjeplog och Silbojokk.

39 Hög Er ev/yr dige och Höglärde Hr Proubst Högförnäme Hr Patron och Befordrare o Hög Erewyrdige H:r Proubstens angenäma skrifwelsse tillijka rned BöndagsPlacaten; blef mig d 12. Junij sidstledne tillhändigat, och såssom iag tillförne hafwer giordt stämbning med almogen i Arfwidsjaur till denne nu förledne Fredag funno sig alla tillstädes, men måste nästkommande Fredag hållan i Arieplog för öfre lapparna sorn rnästedelen långt i Fiällen wistas och de för tidzens kortheet skull,omöijel:n kunde så snart få bud,och således lärer H:r Larss Rang giöra rned Silbojochz lappar. Predijkan,som så länge borta warit,hwarom iag ödmiukel:n bönfaller orn gunstig förlåtelsse,tillijka med PAqeten(?) skickas nu till HögErewyrdige Hr Proubsten,önskande s de wore någorlunda till måtto iag kan (icke? 1 ) eij heller seer iag nu bättre. Ifrån swåger Tuscher fick iag skrifwellsse strax efter Påska angående Barbro Fiellströrns kyrckiogång,och såsom han förmäler sig hafwa genom sin hustro här om Cornmunicerat rned HögErewyrdige Hr Proubsten och således tillåtelsse wunnit,det iag utan widare förfrågande måtte henne intaga i kyrckan så blef det af mig förrättat med den BöneForm hon förtient. straxt der efter fick iag Bror Anders skrifwellsse,hwarest han nämner några Hög Erewyrdige Hr Proubstens ordh,det iag skulle här med något fördröya,som och hade skedt,der iag hade fådt brefwet förr, Om iag här utinnan fehlat och illa giordt så nåste Tuscher rnig swara. Men uti största tystheet skedde detta och wore icke många tillstädes. Jag kan eij nogsampt beklaga den farliga och beklageliga händelsse med lappen Anders Mårtensson,en sådan stilla,sachtmodig och from man,att iag aldrig hördt det ringaste ondt orn honom,och skulle så gräseligen och i sådan ond Frestelse falla; G-ud förbarma sig öfwer hans hustru och hennes många barn, som

40 sörja utan måtto J iag lyster giärna weta huru det blif:r oin hans begrafning. Det säyes af somblige att han blifwit så förskräckt när Mördaren blef förafrättat,at han aldeles blifwit förandrat,och alt annorlunda till sinnes än som tillförne. Min K: Hustro håller ständigt wijd sängen,underlig siukdom underligt sinne, Gud omwände henne. J öfrigit näst tienstödmiuka hälsningar till dygdedla Fru Proubstinnan sampt Guds trogna anbefallande recommenderar iag mig stadze uti HögErewyrdige Hr Proubstens gunst och Patrocie Med förblifwande Högwyrdige Hr Proubstens Arfwidsjaur d 20 Junij A:o 1709 Tienstödmiuka T:e J: Lestadius P.S. Syster Agatha hälsar ödmiukel:n och kan icke försäkra HögErewyrdige Hr Proubsten om Pängarna för än åth hösten Hög Ere wyrdige och Höglärde Hr Proubst Högtförnäme Hr Patron och Befordrare. Efter Hög Erewyrdige Hr Proubstens anmodan skickes här Jnnelycht Copien af Swåger Tuschiers Bref angående Barbros Kiyrckiogång,hwar af HögEr ev/yrd ig e Hr Proubsten, huru iag här utinnan är bedragen, wäl kan afhärnpta, efter som iag icke heller annat här af sluta kunde,än så skulle wara,och hwad här utinnan fehlat är,beder iag ödmiukel:n HögErewyrdige Hr Proubsten wille icke mig det tillräckna utan honom förmedelst hwilkens skrifwelsse iag der till föranlåten är. Om Lappmuddens beställande,så lofwar syster Agatha skyldigast wilja här uti HögEhrewyrdige Hr Proubsten betiena,der hön på något sätt så många skin kunde bekomma,hwar om hon giör sin högsta flijt. Hon hällsar och betackar ödmiukeligast Hög Erewyrdige Hr Proubsten för underhållets befordrande och winnande för des K. Söner. För öfrigit Arvidsjaur d 15 Augusti 1709 J Lestadius Piteå landsförsamlings arkiv: Skrivelser J 1:1 nr 103 HLA " n.. t» nr 104 HLA

41 Tingsprotokoll i Arvidsjaur den 17 januari 1712, 5 o Kyrckioherden H:r Johan Lestadius angaf,det lappmannen Olof Mårtensson här i Arfwisjaur,på Sex åhrs tijd,icke begått Herrens heliga Nattward,och innom den tijden,allenast een Bönedag nästledne Sommar vvarit j kyrckan. Denne betättes och af Befallningsman Biuhr i desse åhren eij heller warit här wid Tings- eller Opbärdzställ et tilstädes, utan igenom Rådmannen Johan Sterner låtit betala Sn Dahl sr Silfjrmt hwart åhr till Kongl. Maijitt och Cronan. Och som denne Olof Mårtensons procedere,särdeles för Gudstienstens och dess Saligheets medels bruk,i förmågo af Kyrkiolagens 11 Capitis 2:dra finnes oförswarligen; Så ansades Landsmannen Anders Larson,at skaffa denne Olof Mårtensson tilstädes till nästa Ting,at undergå den Correction som hans brott förtient. Dombok, Västerbottens län nr 14,fol. ' RA

42 O*'- '7/3 Tingsprotokoll Arvidsjaur den 17 januari Almogen af Arwisjaur by kungiordes ibland andre Kongl. Maij:ts Placater Högstbemelte Kongl. Maij:ts Allernådigste Förordning af den 25 Aprilis 1696,angående deras straff, sorn understå sig, utom, och emot Kongl. Maij:ts befallningar,under hwariehanda skehn,antingen påläggia, emottaga eller upbära någre G-iärder Penningar eller Hwariehanda utgifter, rned förmaning,at optäckia,om någon betiänte them ther emot förorättat. Hwar på enhälleligen swarades,at dee där wid intet beswär emot en eller arman hafwa at andraga,än deth Rådmannen wäljtat Johan Höijer, dagen efter sin ankomst hijt opp,eller den 15 hujus,befallt alle skattlappar, at lefwerera sig Ett lispund tårra giäddor hwardera,för dhet arbete,som några Personer neder ifrån Landsbygden nästledne wåhrass giordt på Grono- eller Prästehusen här sammastädes,hwilka huus besichtigades,och bestodo af 2:ne stugur,hwardera Siu alnar långa och åtta och en half aln breda,med förstufwa emillan af fyra ahlnar,och högden till widebandet Tree och en fierdels aln,intet synnerlig wähl upphuggnajtyckandes lapparne,at Rådman Höijer warit them ther utj för swår, at han,för än Betienterne ankommo,skulle påbörda dem at gifwa så mycket för så ringa arbete,eftersom dee sielfwe framfördt alt timber,och dee hijt skickade, allenast uphuggit wäggarne, dern lapparne sielfwa uppå ett annat ställe sedan opsatt,mössiat med gålf och tak tillagadt,och Kyrkioherden H Johan Lestadius med fleres tilhielp,dörar,skårstenar och Innandömen förfärdigadt och påkåstadt,som ännu eij är jämkadt eller betalt. Dessutan skall Rådman Höijer eij welat af almogen taga Penningar till afbetalning,utan pålagdt dem at skaffa Giäddor,en och annan till olägenheet,upwijsändes Befallningsman Biuhr dess hållne Annotation på dem,som sig angifwit at hafwa måst lefwerera giäddor Nembl af TiuguTwå stycken,och af En allenast är tagit Penningar. Nijo stycken har Rådman Höijer borgadt till nästa åhr,dee där låfwadt giäddor (förutan några frånwarande). Almogen spordes,hurusom den utan erhållit tilstånd af Högwelborne H. Landshöfdingen och för rätta Stämmodag, eller betiänternes ankomst,understådt sig till een handelsman giöra ofwanrörde lefwerering? Swarade,at Rådman Höijer det så alfwarsamt befallt,och påtagit sig,at stå för alt påkommande answar,hafwandes Ländzman Anders Larsson (efter dess egen bekännelse) warit den förste, som måst giöra lefwereringen,och sedan understodo dhe öfrige sig icke längre at neka därtill. Rådman Höijer förekallades,och förehöltz denne allmogens utsago, hwilken därtill således swarade,att kyrkioherden H. Johan Lestadius, har honom anmodat,at betinga någre Tirnbermän neder ifrån Landet, som

43 ofwannämbde huus uphugga skulle,det han och giorde,accorderandes med fyra Pitheå borgare,erich Jönsson,Matts Isachsson,Abraham Carlsson och Olof Pärsson,kommandes hwardera at niuta Femton daler,och bonden Anders Hansson i Långnäs by (hwilken dessutan samma tijd här i Arfwisjaur för Rådman Höijer opsatt en stuga) warit såsom byggmästare till ofwannemde byggning,niuttit Fiorton dahl 24 öre,tilhopa SiuttioFyra dahl 24./* Kopparmynt,hwarföre han af dee Lappar som tilbudit Penningar, allenast welat gifwa En Carolin,som eij giorde fyllnaden,eftersom han beräknade giäddorne för Twå daler lisspundet,framwijsändes förberörde arbetares quittansier på på ofwannemde Penningar. Kyrkioherden Lestadius kunde icke undgå,sig anmodat Rådman Höijer, at betinga arbetare till ofwannemde byggnings ophuggande,af det timbret som för någre åhr sedan af allmogen war hijtfördt hwar om förledit åhr taltes,hwilket,där det längre kommit at liggia,blifwit fördärf wat. Sedan Lapparnas berättelse och Rådman Höijers swar således inhämptadt war,fan Tingsrätten nödigt at underställa Rådman Höijers egenwilliga Opbörd af allmogen utj ofwanrörde måhl,högwelborne Herr Baron och Landzhöfdingens Herr Engelbreet Mannerburgs gunstrettwijsa ompröfwande / J. M Dombok,Västerbottens län nr 15. Prot. Arvidsjaur d * RA

44 Tingsprotokoll i Arjeplog den januari Kyrkioherden v/ördige och wällärde H:r Johan Lestadius angaf närademannen Anders Nilsson i Norwästerbyn som skall hafwa boflyttat ft' sidstl: första stora Böndag hwilket han bestyrkte med Lappmannens Påhl Gråtz intygan if:n Lockteå byn jämte flere,och som Anders Nilsson här till intet neka kunde,uthan sökte allenast uhrsächta sig der med att Renbeten skall blifwit all för honom uppå den hemwisten; så Emedan det intet v/arit för honom en sådan hast att han ju eij förmådt wänta till dagen effter; Ty dömes Anders Nilsson saker till 40 mkr S:mt och det i anledning af Kongl. M:ts allernådigste BönedagsPlacater samt Stadgan af åhr o Dombok,Västerbottens län nr 16,fol. (\U* RA

45 Tingsprotokoll i A r jeplog den januari 1718«9 :o Kyrckioherden H:r Johan Lestadius företrädde,inlefwererandes en opsatz uppå den reparation som han af egna medell nödgatz giöra uppå Prästebordet här i Arieplog nembl: opsatt 2 st: Bodar,med dör, låås,gångjärn och annat tillbehör för 40 d:r kmt 7 st: fönster i stora stugan,4;st: i Mellanstugan,och 4 i Jnre Kammaren samt 2 st: i farstugu Cammaren föruthan de i Kiöket oppföres för 35 d:r krmt oppbygt en K^ällare med egen bekostnadh för 18 d:r krmt låtit afstänga Studere Cammaren i farstugan med en gawelwägg och upmuhrat / Spisen der sammastädes far 30. drr krmt,begiärandes at han nu för desse uthlagde Penningar och anwänd bekåstnad uppå Prästebordet måtte af allmogen niuta en wederbörlig betahlning och förnöijelse; Ty i anledning af Kyrck: Br 2 Capr Aro 1627 Åhrs biafskied 9 PrästePrivilegiernes Husesyns Ordningen: Pröfwar TingsRätten skiähligt det Bör kyrckioherden Hr Johan Lestadius för ofwannämde 123 dr kmts giorde reparation uppå Präste Bordet af denna Arieplogs försambling blifwa förnögder,hwar till och berörde allmoge sig jämwähl benägen wijste,som här med annoteras* Dombok,Västerbottens län nr 16,fol. ''! RA

46 10 i I november 1717 avled kyrkoherde Lars Rangius i Silbojokk vid ett besök i Skellefteå,, Prosten Solander i Piteå undere. rättade domkapitlet härom och föreslog skolmästaren Kpiicius Granlund i Lycksele till vikarie å kyrkoherdetjänsten i Silbojokk. Högwyrdige Allthenstund Pastor wid Sillbojocki församling,fordom ährew. och wällärde Hr Laurentius Rangius,genom ten timmeliga döden i Siälefteå sochn,är nyl. afgången,kan iag intet annat än tet hoos Högw. Hr Biskopen och Ven. Consist tillkänna gifwa; med ödmiuk begäran, tet Högw. Hr Biskopen och Ven. Consist. behagade någon hit förskicka, som gudztiensten förrättade,och tet ju förr ju hälre,som een Hög Fest tillständar och tersammastädes ingen är som gudstiensten opwachtar. Torde hända,i hastighet,tet Paedagogus Rev. Don. Kenicius Granlund till samma församling beordrades,hwilken tillförne gudstiensten ter förrättat, och någon svänsk studiosus, hans vices wid Lycksele scholan förrätta kunne. Jag förblifwer Daniel Solander Vid samma tid var kyrkoherde Johan Laestadius i Arjeplog i Piteå. I en skrivelse från Piteå anmälde han sig till det vakanta pastoratet i Silbojokk: Högwyrdige Fader och Biskop Såsom Pastor wid Sibojochz Försambling,Fordum ährewyrdige och wällärde Hr Lars Rangius är genom den timmelige döden i Skälleffteå sochn afgången,tå han war tijt rester sin anslagne lön att emottaga; ty hoos Högwyrdige Biskopen och Venerandum Consistorium anhåller iag aldraödmiukel:n det Högwyrdige Biskopen och Venerandum Consistorium tächtes gunstigast anse mina wilkor,som är den stora opwaktning som Härnösands domkap. arkiv: Manualhandlingar ,Silbojokk. KLA

47 iag så esomofftast emellan bägge Försambling nu på min stora ålderdom falla mig nästan odrägeliga; derjernte behagade Biskopen och venerandum Oonsistorium och behierta mitt fattiga tillstånd; på en så lång ti jd allenast 3 t:r korn i Hwilket Gud bättre intet kan långt sp och barn med, utan hafwer iag måst och äta det som her kunnat wara utan utan det äro och de inkomster,som iag kan haf ralet ganska ringa, hwilka och da^el:n af nu tillijka med Hustru och barn som äro satt kan hafwa wårdt nödige uppehälle,utan är ganska stor. Alt derföre hoos Högwyrdige Biskopen dum Consistorium bönfaller iag,det de wille wara stiga och mig till ofwennämbde vacante Pas «örat hielpa,på det iag med så sv/åra resor på min höga måtte någorlunda kunna blifwa lindrat,ther jem få någon bättre föda till mine små barns upfos och haf v/er nöden redan twingat mig att taga min älsta ifrån Trivial Scholan här i Pitheå,hwilken iag do, ch[ ärnat att med tijden betiena lappmarken Med Gudz arbetande. Emot en sådan hög gunst som rnig wa härutinnan wederfaren så skal iag altijd bidia den högsta guden att han Högwyrdige Biskopen och Venerandum Consistorium med alskiöns wällsignelsse wille belöna, och f örjblifwer iag Högwyrdige Pitheå d. 5 Decembris A:o 1717 Johannes Lestadius Att Laestadius icke överdriver,när han åberopar sin fattigdom, framgår av en anteckning som prosten Svanberg i Skellefteå gjort å en skrivelse till domkapitlet vid samma tid. Hr Lars Rangius valedicerade denna werldenes act under första adventsöndagen hooss Hr Erich Brunström straxt efter dett han kom i- från Högpredikan. Och så som Rangij Pastorat är bettre,än Hr Johannis Laestadij Pastorat; beggie v/arit mine disciplar, och Laestadius är en ' Härnösands domkap. arkiv: Manualhandlingar , Silbo jokk I-ILA Skrivelsen är mycket trasig.

48 berömlig prest,och beklagas öfwer hans fattigdom af alle Borgarer i o Pitheå: så supplicerar iag ödmiukast att vvinna den Transprten för sin fattigdom och wackra och skickeliga lefwerne. Härnösands domkapitels protokoll den 11 december Uplästes Probstens Mag Daniel Solanders bref af 5 Decemb upgifwandes det pastor i Silbojock forom Laurentius Rangius är död blif wen i Skiellefteå när han der sammastädes skulle emottaga sin lönings spanmåhl,recomrnenderandes Ii:r Probsten i des ställe paedagogurn Dn. Keniciurn Granlund,begärandes at någon di jt må beordras ju förr ju heldre för instundande Julehögtid skull 12. Uplästes Dn. Joh. Lestadii bref af d. 5 Decemb. hvvar medelst han begärer det lediga pastoratet Silbojock,hälst efter han i 18 åhrs tijd upwachtat Arieplogs och Arfwisjerfwis försarnblingar för ganska ringa löön hwar med han intet föda hustru och barn,orkar ej heldre för sin ålderdom längre resa de långa wägarna 0 Resol. Dn Joh. Lestadius beordres genom Probsten Mag. Daniel Solander at skyndsamblrn resa til Silbojock at uppehålla gudstiensten dersammastädes i instundande Juledag i hopp at bekomma det samma pastoratet sedan nådåhret är förflutit,och äfwen beordres Dn. Kenicius Granlund genom Probsten Mag. Nicolaus Grubb at skyndsamlingen,om eljest giörligit är,så fort begifwa sig i Dn Joh. Lestadii ställe nembl til Arieplog och Arwisjerfv/is försarnblingar at han der kan förrätta gudstienst en der i instundande Julehögtijd. Den orndisposition av prästerna som domkapitlet på prosten Solanders inrådan sökte genomföra misslyckades. Prosten Grubb berättar härom i brev till domkapitlet varvid han lämnar förslag till en pastoratsreglering i Pite lappmark. Hännösands domkap. arkiv: Manualhandlingar ,Diverse ärenden HLA,Svanbergs brev den P.S. Härnösands domkap. arkiv: Protokoll HLA

49 Högwördige Såsom Högwördige Hr Biskopens skrifwelse till Hr Kenig Granlund scholmästaren i Lyksele intet förr ankom hit än effter Juldagarna emädan den genorn postmästarens förseende war först försent till Burtresk och sedan först anlende hit,ty kunde bemelte Dn Granlund intill Arieplog,förmodel. lärer intet heller något derwid wara försuma tet förfoga sig till Högtiden,emedan H Pastor Lestadius ännu är qwar uti Arieplog och uti Silbojok sällan några lappar serdeles denne tiden komma neder till Kyrkian. Wid detta tilfellet kan iag ey underlåta at gifwa Högwördige Hr Biskopen och Ven: Consistorio wid handen,at det synes wara mycket råäligare samt nyttigare och upbyggeligare för lapalrnogen på den orten om uti Silbojok ingen Pastor wore emedan sällan några lappar komma K dit till den Kyrkian,ey heller är der någon marknadsplats som obligerar dera at då åtminstone komma dit,och altså Pastor som der sitter ganska litet kan och har at uträtta; men dereraot synes oförgripeligen at uti Arvieschervi som eljest är en annexa till Arieplog och har aldrig oftare präst än Pastor i Arieplog någon gång måste resa dit en 12 mil at der säger iag wore en egen Pastor emedan Silbojoks förb samling har närmare till desse bäggie Kyrkior,och kommer oftare dit, hwilket iag doch för öfrigt lemnar uti Högwördige Hr Biskopens och Ven. Consist&3 : egit rnognare gotfinnande,williandes iag der Högwörd. Hr Biskopen och Ven. Consistor: skulle behaga befalla at i ödmiukhet inkomma med en widare utförlig remonstration om bernälte orts och församlingars beskaffenhet efter den säkra effterrättelsen som iag derom hafwer utaf dem som årligen dit komma och der kunnige äro: Öwaraf Högwörd Hr Biskopen och Ven. Consist: sedan sielf kunde bäst pröfwa hwarest Pastor borde sitia wid desse bemälte Kyrkior. Hwad succession efter H Pastor Lestadius anlangar,så emedan iag hos Högwördige Hr Biskopen förnam at Hans Högwördighets mening war att befordra till Arieplog Dn Granlund Paedagogus i lyksele,ty frågade

50 iag honom när oag nu wid marknads tiden war i Lyksele om han hos Högwördige Hr Biskop och Ven: Consistorio ärnade sökia Arieplogs Pastorat, derpå swarade han att han icke allenast intet wille sökiat,utan och bad mig at iag wille så laga at han sluppo komma dit,sajandes at der han dertill skulle blifwa förordnad och det sedan förspordes at han i något måhl wore felachtig,wille han wara ursächtat,emedan han för någon tijd fåt genom köld en passion som wore honom i en sådan post hinderlig,men om endera skulle skie,så åstundade han heldre Sacellanien i Sorsele efter Hr Schul G-ranberg så frarnt han skulle bli befordrat derifrån,doch utlät han sig at han fast heldre wille bli wid den post han har wid Scholan. Deremot åstundar och begärar Hr Schul Granberg caplan i Sorsele at Högwördige Hr Biskopen och Ven: Consist: teckes wisa honom den höga gunst och befordra honom till Sucession efter Dn. Past. Lestadius, derföre iag och herhos sender hans bref till mig deruti han åstundar at iag honom hos Högwördige Hr Biskop och Ven Consist recommendera skal. At Ii Schul Granberg icke allenast synes wara mehra dertill meriterat, utan och i sielfwa werket skickeligare och dugligare är än Dn. Granlund,kan iag wäl intet neka,helst efter han icke allenast är fulkomblig mechtig språket,utan har och nu nyl. giort ternelig flit med lapalmogen i deras informerande, doch lernnar iag uti Högwördige Hr Biskopens och Ven: Consistorii egit ompröfwande och godtfinnande hwad de derwid behaga giöra. Men i fall at Högwörd: Hr Biskopen och Ven: Consistor: skulle bahaga förordna Hr Schul Granberg till Pastor,så wore det wäl att någon kommo till Sorsele igen som woro språket någor lunda mechtig kanskie Paedagogus Granlund om han pröfwes dertill dugl för ofwanmelte swaghet, sorn han sielf berättat,och i sådant fall torde kanskie Högwördige Hr Biskopen och Ven: Consist: wara så gunstig ernot Dn Nesler,som är collega i Uhmeo och promovera honom til lapscholan emedan han som sitter med hustro och barn och på sin 900 d k:mts löhn

51 om åhret knapt får ut 100 d. och altså arbetar med altför stor fattigdom. Detta alt hembsteller iag Högwördige Hr Biskopen och Ven: Consistorio. Eljest måste iag och berätta hurusom i Lyksele lapmark en aldeles förfallen kyrkia är,och utom des altför liten och på et olägligt stelle står der man intet kan rätt begrafwa lijk för berg och stenar, hwilket alt Hr Mag. Wallin kan besanna som det förledit åhr sielf sett har,så att altså synes nödigt at låta byggia en ny,större och lägligare kyrkia, dertill hafwa nu åtskillige både grernmande och Uhmeo-Borgerskap samt lapalmogen godwilleligen sammanskutit penningar hwar och en efter råd och egit behag,så at dertill nu redan kan wara en Summa af en 500 d k:mt och hoppas man mehra framdehls att få. Men som sådant byggiande ey bör eller kan k ie utan Högwördige Hr Biskopens och Ven. Consistorii wetskap och samtyckie,ty är hela dem församblingens samt min ödmiuka begiäran på deres wägnar att Högwördige Hr Biskopen och Ven: Consistorium teckes gifwa sit gunstige samtyckie och tilstädielse till denne kyrkiobygnad,hwarpå iag will afwachta Högwördige H Biskopens och Ven: Consistorii gunstige utlåtelse hwarmed förbi:r med skyldig wördnad Högwördige Uhmeo d 16 jan: 1718 Nils G-rubb i j Härnösands domkapitels protokoll den 5 mars J följe af Probstens Mag. N.G-rubbs förslags bref af d. 23 febr. beviljades at Dn Lestadius får Silbojocks pastorat i den afledne Dn. Laurentii Rangii ställe,och comminister i Sorsilla Dn. Sigv. ö G-ranberg,fast än han intet wist Consistorio den wárdnan och sielf skrifwit der om,som honom föga anständ gt är,får Arieplogs pastorat, efter honom kommer paedagogus i Lychsele Dn G-ranlund, och Dn. studioso Petro Fiälström tilbiudes paedagogiaetiensten i Lychsele orn han Härnösands domkapitels arkiv: Manualhandlingar ,Diverse ärenden HDA

52 först will antaga ordines sacros och förestå nådåhret i Silbojock: doch förblifwe hv/ar och en wid sin bestälning till des tijden infaller til ombytningen. Härnösands domkapitels protokoll den 12 mars uplästes Probstens Mag. Nicol. Orubbs bref d 16 jan. berättandes der uti widlyftel. åthskilligt (1) At Kenicius Granlund intet handt til Arieplog til Juuldagarna doch lärer der igenom intet wara försummat (2) At för lapalmogen wore nyttigare och upbyggeligare om ingen Pastor wore i Silbojock uthan i Arvieschervi som är en annexa til Arieplog (3) At Kenicius Granlund wil intet komma til Silbojocks pastorat, uthan recomrnenderar der emot coraminister i Sorsilla Sigvardus Granberg til pastor på förberörde ort. (4) at kyrkian i Lycksele lapmarck är förfallen,för liten,och står på et olägeligit ställe derest för berg skul intet lijk rätt kunna begrafwas,begärandes derföre lof at byggia en ny,större och lägligare kyrkia,hafwandaä der til medel 500. d:r kopp:rnt Resol. Angående det sidsta så tycker Consistorium rådeligast wara at Lychsela kyrkia blifwer stående,som förr,hälst som Consistorium eij äger macht i sådant måhl at disponera,uthan härflyter sådant af H:s Kongl. Maijrttz e;git nådige speciale bewiljande,hwilket Consistorium framdeles skal H:s M:t föredraga,och som någon ti jd torde fordras innan swar kommer ifrån Konungen så kan wäl i medlertijd hon bestå sig,el:r det nödigaste taga af de sarnblade medel. ' ' Prosten G r ubb återkom angående kyrkan i skrivelse den 10 april och domkapitlet hänvisade honorn till landshövdingen. i Härnösands domkap. arkiv: Protokoll HLA Skrivelsen den 23 februari 1718 från Grubb har icke anträffats i domk. handlingar. X Härnösands domkap. arkiv: Protokoll 12.3*1718 HLA " " Manual handl ,Div. är. Protokoll HLA

53 Genom att Pehr Fjeliström avböjt förordnande i Silbojokk n under nådåret,måste saken ordnas på annat sätt.prosten Solander skriver i brev till domkapitlet. - - (om Piteå skola) - - Högwyrdige Hvvad anstalt Ven. onsist. tänker giöra uti Sillboj o eks Lappmark e uti tenne tillstundande winter (sornmartijden är witt afläggii?) "till bäggie församlingarnas förmodel. nöije) önskade iag gierna weta,på det man härwid uti höstetjden,med någon här emillan gående lapp Ven. Consist. resolution tit skicka, för än hösten och rneenföret tet förhindrar: jämwäll hwad Pastor Hr Johan Lestadius hafv/er at förwänta för sin giorde tienst till thenna tijd; och om han samma gudstienst förrätta skall äfwen instundande winter,hwad och tärföre kan förwäntas,emedan Sal. Laurent. Rangs änkia är icke släpphänter,som förliudes,öfwer hwilken och Sal Fellenii relicta uti ÖfwerGalis högel, klagar sig icke fåt på många år hwad henne af Ven. Consist. tillslagit är till änkiehielp,nembl. hwarcken af Sal. Laurentii Rang el nu tes änkia (om smörtaxan) Pitheå d 14 Septb: 1718 Daniel Solander Härnösands domkapitels protokoll den 8 oktober På Probstens Mag. Dan. Solanders förfrågan af d 14. Sept. huru det skal blifwa rned Pastor Lestadius i Arieplog, som i sommar förestådt nådåhret för Rangs änckia i Silbojock,om han och får lof at förestå det samma i instundande winter och hwad han derföre skal hafwa, emedan änkian betättes intet wara släpphändt. Resol. Skrifwes Hr Probsten til det pastor Lestadius har Consistorii tilstånd at äfwen i winter förestå nådåhret i Silbojock för Härnösands domkap. arkiv: Manualhandlingar ,Div. ärenden KLA

54 Rangs änckia; men hwad han derföre skal åthniuta det HÄXXÄXHXXXXKXX JSXM måste de sins emellan accordera om; och der de intet blefwo samse,måste Hr Probsten dem emellan mediera,skulle de och der med intet wara nögde,wil Consistorium sedan determinera hwad pastor Lestadius skal hafv/a,allenast Consistorio först föreständigas, hwad och huru stor pastoris lön är i Silbojock,sampt huru träget pastor Lestadius anwändt sit arbete under nådåhrs tiden. Härnösands domkap. arkiv: Protokoll den HLA

55 Tingsprotokoll i Arjeplog den januari Ytterligare anklagade LandzFischalen Wäl:de Johan Haleen följande lappar ifrån Norwästerbyn Nils Mårtensson,Pehr Amundson,Per Andersson Nimack,Jon Mårtensson,Pehr Larsson och Pål Jonsson,för det at dhe effter länsmannen Anders Pålssons stämning i samma by,intet infunnit sig att skiutza Kyrkioherden H:r Lestadius med dess utfalne Löningsspanmåhl af Cronan hwarigenom han blifwit brachter utj stor olägenhet och på åtskillige Expenser,hwilket han nu likwähl af dem intet äskar,effter som de honom en gång förnögt,utan allenast at dhe måtte lagligen blifwa ansedde sig sielf till rättelsse och andra slika genwé$rdige till warning;hwarföre som ofwan Specificerade Persso ner här emot intet hade at inwända: Ty blifwa dhe för skiutzens försittiande utj detta målet dömde at betala hwar 3 m:r S:mt och det til följe af giästgifw. ordningens de Anno 1664 den 29 Augusti 13. Dombok,Västerbottens län nr l6,fol. /3 RA

56 2 a Högwyrdige Fader och -^iskop Hwad angår Past. Lestadii tacksamhet för anträdet till Sillbojocks Pastorat,som här innelyckt föllier,behagar H:te Biskoppen originaliter anförtro H. Prosten Grubb uti Umeå,at utfordra, emedan Befälningsmannen Biur ter bor och således beqwäml. skie kan, hwar wid är till wetandes,at ten mannen lofwar rundt etc, icke tes mindre kan Probsten om icke så promt,doch lägel, och fogel. pgra bekomma,hwar och icke han accepterar sin revers,skall Past Lestadius på annat sät,tem got giöra. Med samma tillfälle behagade Högv. fad. låta Probsten Grubb fråga sama Biur,om icke han lofwat Pastorerna uti Pithå lappmarker at clarera teras Herdagzpgr,pro a nn o 1719, 6 dr kopmt för hwartera; hafwer han tet lofwat så må han och tet fullgiöra. Pitheå d 8 Octobr 1720 Daniel Solander Härnösands domk. arkiv: Manualhandl ,Piteå, HL A

57 % n \

58 Tingsprotokoll i Arjeplog den 16 januari Kyrckioherden öfwer Silbojockz Försambling här i Piteå Lappmarck, Wyrdige och Wällärde H:r Pähr Noraeus Fielström,lät igenom sin Broder ett meklåckaren der.sammastädes Mårthen Noraeus insinuera utj Rätten sixm&x morial,hwarutinnan han högeligen klagar öfwer allmogens,af samma försambling stoora trögheet och försummelse,i desse åhren att komma till kyrckan och Catechismi förhöör,och det i synnerheet af Norr- och Söder wästerbyarne,skolandes fuller af ven: Consistorio wara beslutit och v/ederbörligen publicerat, det Lappallmogen böör åhrligen^opå de 2:ne $toora fegtijder Juhl och Påska,då bästa föret warar,endrächteligen komma tilsamman wid sin ordinarie kyrckxa,och det Tre dagar förut,så att set den j medlerti jd, må i sin Christendom kunna informeras och Examineras, ISM1 1 och,tre dagar för Marcknadztijden,förutan på någre andre Söndagar och dubbla Högtijder; Men sådant oachtat,skall en deel af dem sällan komma tillstädes wid sin ordinarie Kyrcka,ehuru de åtfowarnade blifwit,och en Part,allenast sända någre af sine Barn och Tienstefolck till förberörde Högtijder och Bönedagar,och a sielfwa,med det öfriga sitt huusfolck,liggia hemma,sombligs och, icke mera skynda sig till berörde Högtijder,ähn h at dhe som nogast framkomma opå Förste w eller an- nan dag Juhl eller Påska,En Part skola och,effter sin beq^ämligheet, resa till andre Församblingar,hwarest samma Präst sig om deras Christendorns Förkofring intet bekymbrar; Hwarföre opå bem:te Kyrckioherdes anhållan,blef Silbojockz Försarnblings ledamöter i gemeen alfwarligen t befalt och atwarnat,med en slijk försummelse och näckleäzighet här effter al af stå, och effter wählbem:te Consistorii förordning,till de 2:ne store Högtijder Juhl och Påska sampt Stoore Bönedagarne,och dessa utan någns gångor om åhret,sig wid Silbojockz kyrckia infinna til Gudz tienstens bewistande,och det först både huusbonden och maatmodren, och sedan så många af huusfoleket, som icke rned Barnens eller Reenarnes

59 skiötsell och omwårdnad,hafwa at beställa; skier annorlunda,och v/ijdare besv/är inkommer,måge alle v/ederbörande, sorn befinnas förfallelöse uteblifwit,wara förtänckte,att undergå det straff som Kongl. Maijjttz Stadga och förordning orn Sabbatzbrått af d:n 17 octob: 1687 och dess May:tts 2. sampt Kongl:fexjcxirfcaallernådigste Bönedagz Placater förmå och innehålla. U A I Dombok, Västerbottens län nr 12,fol. 362 RA

60

61 När kyrkoherden Rangius i Silbojokk avlidit,transpor terade domkapitlet vid sitt sammanträde den 5 mars 1718 kyrkoherden i Arjeplog till Silbojokk och förordnade Sigvard Granberg till kyrko herde i Arjeplog. I brev den 20 april 1718 framförde prosten Solander i Piteå allvarliga erinringar mot Granbergs placering. Härnösands domkapitels protokoll den 30 april Berättar hr Probsten at af Consistorii förslag på dn. Granberg till Arjeplogs pastorat skal yppa sig någon eftertänckelig beswärlighet i det lapparna misshaga hans dissolute lefwerne och otien liga stränghet,hwarföre och de redan twänne gånger sina suppliqver inlagt hos högwälb. Hr Gen. maj. och Landzhöfdingen Cronberg,begärandes Dn. Granlund til sin Pastor,i annor händelse wilja de häldre fara öfwer til Norje än lefwa med en sådan själaherde. Resol. På den 5. puncten blef resolverat at bref skulle afgå til Probsten mag. N.Grubb med begäran at H:r Probsten inkommer med berättelse huru Dn. Granberg sig förehollit wid sin bestälning som han härtils förwaltat orn han dissolute lefwerne fördt och otienlig stränghet föröfwat. / Vid domkapitlets sammanträde den 14 juni föredrogs prosten ^rubbs svar av den 14 maj. Prosten hade meddelat, "At öfwer d:n Schiul Granberg förekom wäl första åhren kan kom til Lapmarken en och annan klagomåhl,derföre serdeles at han brukat orimliga maner til at twinga lapparna at gifwa til kyrkian och lära catechesen,men sedan han derföre af Probsten blef corrigerat har sådant af honom intet förspordts,uthan fast större flijt och beskedelighet än förr at underrätta sina åhörare i sin christendomb anwändto Säger H:r Probsten sig hafwa frågat Landzhöfd. Grönberg om Arjeplogs lappall- Härnösands domk. arkiv: Protokoll 30» den 20 april ej funnen. HLA.Skrivelsen

62 moge fsöckt\hade)at slippa dn. Granberg,hwar på han swarat det han sådant intet kunde påminna,men Secret. Dubb som äfwen war tilstädes sade at en borgare från Pitheå en skrif: insinuerat med begäran at få Dn. Granlund emedan de honom kiände." Granberg,som genom prosten Grubb fått kännedom om den diskussion som förts om hans lämplighet för kyrkoherdetjänsten i Arjeplog, sökte genom skrivelse till domkapitlet skingra de tvivel som uppstått orn hans duglighet. Högwördigste Eders faderl. Högwerdighet och Vener: Consistorio tackar iag alldraödmiukast som behagat genom skrifwelse till Hr Probsten Grubb af d 17 Martj lå/ta försäkra mig om succession till Arjeploug Pastorat. Hwilken höga gunst iag altid med diupaste wördnad skal ärkiänna. Men der hoos beklagar jag,at jag nu wid min hitkompst till Uhmeå måste förnima af åfwan bemälte Hr Probst at någon widrig sinnader emot mig har min ringa Person illa af målat hoos eders faderl. Högwördighet och Vener. Consist: som skulle jag wara dissolut i mitt lefwerne och bruka otiänlig stränghet emot mine åhörare. Jag tillstår giärna inför Gud och mina andel, höga förmän at jag har och kunnat hafwa mina ungdoms fehl dem iag ligwähl genom Guds nåde förbättrad; så och at jag i förstone brukade någon stränghet som jag effter mitt enfalldiga omdömme tychte wara håde tienlig och nödig,till en rätt kyrkiodisciplins upprättande och Catechesen underwisande ibland ett så wilt och nestan oregerligt folk som mästedelen af mina åhörare äro,och torde jag wäl uti något der wid hafwa felat dåck icke af uppsåt,utan mera af enfaldighet,til des mehr bemälte Hr Probst mig derutinnan corrigerade,hwilkens instruction jag sedermera så stricte fölgd har,at ingen har hafft orsak sedan sig öfwer mig at klaga; så at jag fruchtar at den som så widrigt omdömme om mig berät- ' Härnösands domk. arkiv: Protokoll HLA Grubbs skrivelse den 14 maj har icke påträffats.

63 1/ tat intet lärer mig och mitt wesende siälf så wäl kiänna,utan torde kan skie wara förförder af någon annan som sådant honom inbillat mehra af nijt för sitt egit intresse än af om sårg för församblingen. I medlertjd recornrnenderar hoos faderl. Högwördigheet och Vener Consist: jag min ringa person alldra ödmiukaste med en allfwarsam försäkran,at der jag winner den höga gunst och approbation,till denne succession jag effter min yttersta förmågo skal beflita mig at mig således före hålla som en rätt Prästeman ägnar och anstår som Eders faderl. högwördighet och Vener. Consist. altjd skola få spörja. Hwar med iag altid förblifwer Eders faderl. Högwördighets och Höglärde Herrar Consistorialium - Uhmeå d. 14 juli 1718 Sivardus Granbergh '/ Den 1 maj 1719 tillträde Granberg Arjeplogs pastorat stämdes Redan vid första infallande ting i Arjeplog såftiisita han för rätta. Tingsprotokoll i Arjeplog januari Det hafv/er Tingztollcen Jacob Olsson lagligen låtit instämma kyrr-j ö~ kioherden H:r Sigward Granbergh för det han en Stfndagz Morgon skall honom illa hanterat och med hugg och slag öfwerfallit; men som han nu intet befans wara tillstädes,ty blef han efterskickader igenom länssman Anders Andersson Thome och länsman Anders Hansson,hwilka kommo tillbakars med swar at han ligger till sängz och förmår intet komma utom dören,ty dilationerades med saken till Tingetz slut? Omsider som kyrkioherden ännu hölt alt stadigt wid sängen blef denne saken till nästa Ting uppskuten,så framt den samma dessförinnan på annat sätt in tet kan biläggas. V ' Härnösands domk. arkiv: Manualhandlingar ,Arjeplog HDA. J Dombok,Västerbottens län nr 16 fol. 471 v RA

64 Det har troligen kommit till uppgörelse i godo,ty målet förekommer icke mers i tingsprotokollen 0 Vid samma ting knorrade de som skjutsat Granberg från Sorsele till Arjeplog över att de icke fått betalning för tio lass. De hänvisades att söka handräckning hos befallningsmannen. Vid domkapitlets sammanträde den 24 september 1720 "oplästes Probstens Mag» Dan, Solanders visitationesacter för åhr 1720 i Argeplog d 25 Jan 0 uti Silbojock d 17 Jan 0 och uti Arwidsjaur d 10 Januarii. Och som intet der uti v/ar som remitterades til Consistorii afgiörande,ty lades de ad actao" Av dessa handlingar har endast protokollet från visitationen i Ar vidsjaur anträffats. Anno 1720 d:n 10 Januari bl ef hållit Probstting uti Arwidsjaurs församling,närwarandes KyrckioHerden Hr Siwardus Gran berg,då bl ef följande annoterato l:rao Efter Gudstienstens sluut så begyntes Catechismi förhör och be fans en dehl af Man och Qwinfoleken som icke allenast kunde Lutheri Cateches utan till och andra nödiga frågor och spörsmåhl; Doch v/oro sornlige i synnerhet af de Gambia som intet kunde Lilla Lutheri Cateches. Skedde nu alfwarsam förmaning at the skulle sig ombeflita,så mycket som giörligit wore,at förbättra sig,och at Föräldrarna utan all försumelse skulle låta undervvisa sina barn uti theras Christendoms stycken; tärjemte at Pastor uti berörde måhl,skall hafwa en noga upsickt,och uti en wiss book uti wissa columner införa,huru wida hwar och en är kommen uti sin Christendom; hwilcken Pastor straxt bör inrätta och åhrligen continuera 0 2:o Blef effterfrågot om Allmogen uti något måhl hade at klaga på sin Pastor: Resp: at de ingenting hade at andraga emot honom utan endast berätta,det de intet så wäl kunde förstå hans Lappeska,hwaremot han utfästade sig gierna effter giörligheten willia rätta,och ef //"utan till" står två gånger

65 i ter theras språk böija sin dialect 3:o Frågades Allmogen huru mycket the gifwa till Kyrckian,när de begrafwa sina döda; hwaruppå de swarade,at enär några små li jk läggas in uti Kyrckian så gifwa de S x dalil: r Kopp :mt, och för de mindre till det ringaste 2: Carol:, rnen när lijken läggas på Kyrckiogården, så gifwer hwar och en efter sitt wilckor 0 4:o Kyrckian war aldeles färdig,endast at hon bör tiäras,hwar till tiäran af Kyrckians medell upkiöpes, rnen arbetet skier af Allmogen, hwilcket the biföllo,tå äfwen the gissnade bräden på taket böra tillslås o Stapel en war äfwen färdig,men bogården till en stoor dehl förfallen,* ty tillsades Allmogen at the samma skulle reparera,och hwar och en sin dehl tär uti taga,och sedan wid macht hålla, 5:o Bl ef Pastor tillsagt,at wäl och ricktigt försälja Kyrckians wijnsäd,och at de gråskin som lapparne gifwa när de gå till skrifft, bör at honom uti Kyrckiowärdarnes närwaro emottagas och till then rnästbiudande för sälj as o 6:o Såssorn ingen Kyrckiokista war så åligger Pastori af Kyrckones medell en uphandla,med 2:ne Låås före,tå Pastor hafwer en nyckel och then andra Kyrckiowärden,uti hwilcken Kyrckones medell förwaraso Item måste Pastor åhrligen upläsa Kyrckioräkningen uti Församlingens närwaroo 7:o Begiärte Församlingen at the så wähl skulle få Predikningar om stora Hälgar som Arjeploug,- Res. at XMKXXÄXKäMXXKiiXXiSXXåXXKKaXKXX MXKgMXXS ået bör blifwa wid then förra wanligheten och effter giörligheten med församlingarna alterneras o 8: o Bl ef Pastor till spord orn han richtigt får sin ti j ende, hwaruppå han swarade,sig med alt annat wäl wara nögder,men beklagandes endast, at han sin tijende uti ost intet richtigt uthfådt. Och såssom Pastor härutinnan hafwer Kongl: Maij:ttz Nådige Förordning,ty ställer han "utan-till " två- g ång e r

66 1/ then samma sig till underdånig effterrättelse,och ther hans åhörare TV wijsa therutinnan ^lågon oredlighet, så måste han wid werldslig rätt söckia handräkning o 9:a Framsteg Clemet Andersson och begiärte at thes Hustrus Faders Syster,som han lång tid hoos sig hafft hafwer,skulle få någon hielp \d/ af församl: emedan hon är bliner och gamma}., så at hon på intet annat sätt kan sig försörja,och berörde Lappman åter aldeles medellös, förutan thet at han henne hyst(?) födt och klädt uti 5 åhrs tijd, hafwandes therjemte hoos sig sin egen Moder som äfwen är blinder Q Och såssorn nu inga pgr gifwas till the fattigas behof,ty påtog sig friwilligt Allmogen at willia gifwa något till hennes uppehälle. 10: Kyrckians Medell kunde icke till någon sluut Summa uptagas, emedan Räkningarne genom Debet och Credit icke woro XXX formerade; utan bör Pastor Laestadius wid aldraförsta tär om draga försorg,och thern samma sin Successor Dn: Granberg tillställao 11: o Dopskåhlen then bör Erifé Noraeus och Barbro Fiällström, bäst de gitta igenskaffao 12:o Till ett sluut önskades öfwer Församlingen Herrans milderika wälsignelse Daniel Soländer // Past: & Praepos: Pith: / Arvidsjaurs kyrkoarkiv: Visitationsbok (N:l) HLA

67 Det har antagligen kommit till/uppgörelse i godo,ty målet kom yr yf js / icke före på nytt vid tinget. X X /. Vid via samma ting knorrade Knorrade deft aefl som skjutsat skjutsat b-ranoerg Granberg från iran borseie Sorsele över att/de icke fått betalning för tio l^ss. De hänvisades att söka / handräckning hos befallningsman. Rangius. År 1723 drabbade tingstolken åter samman med ixh^stocikshx Tingsprotokoll i Arvidsjaur den 24 januari Tingztolken Jacob Olofsson beswärade sig öfwer Pastor Hr Siuhl Granberg,som i går här i Tingzstugan skal beskylt honom at hafwa stulit ifrån sig 10 Rdr och en silfwerskied,samt kallat honom 1jugare och dragit honom i håret twenne gånger, j emwel gifv/it honom en örfijl; anhållandes at Hr Granberg må derföre komma at plichta,hr Siuhl wille undandraga sig de orden fält; Jacob beropade sig på följande wittnen neml:n 1 StadzFiscalen ifrån Pitheå Nils Hortling* 2. Länzman Siuhl Clemettsson, 3 skickaren Clemmet Månsson och 4 drängen Jonas Olofsson, hwilka alla aflade sin witnes Ed och sedan berättade. 1 StadzFiscalen Nils Hortling,att i går enär han med Kyrckioherden Hr Siuhl Granberg och några andra wore stadde i Tingzstugan har han frågat Fiscalen om han kunnat sine Christendoms stycken,den andre swaraåt sig hafv/a sine egne Präster at skrifta sig före; men Hr Siuhl förmente honom och böra giöra det för honom, der efter har Häradzhöfdingen Bostadius frågat Pastor Granberg om slcilnad wore skedt emillan lappman Måns Mortensson i Arieploug och Ebba Pärsdotter i samma by,som för än Måns sig med hänne giftade war med barn rådder,eftersom Häradzhöfdingen sade sig hördt at honom wore sådant af Högwyrdige Herr Biskopan och de Höglärde Herrar Consistoriales befält; Hr Siuhl sade sig det ej skola giöra,emädan bemelte personer ej kunna sine cristendoms stycken. Häradzhöfdingen frågade hwarföre han ej förhörde om sådant för än han wigde dem tillhopa? Swarade eftersom de hade någre cautionister för sig i det måhlet,som wore enligit med kyrckio-

68 lagen, widare sade han att TingzTolken Jacob Olofsson hade stulit ifrån honom en silfwrskied,och stundom sade han,at han hade länt af honom 10 Riksdr och stundom han hade dem stulit,och slog Hr Siul Jacob med flata handen wid örat, f J <2.Länzman Siuhl Clemetzson berättade at Hr Siuhl tagit TingzTolken n twå gånger JiMX&XäX i håret, och een gång rned handen slagit honom wid örat, samt kallat Jacob tyf,at hafwa stulit ifrå sig een silfwerskied och 10 Rdr och at Jacob berättat att Hr Granberg sagdt at domaren wore en tyf, kyrckioherden har och tagit Fiscalen i håret; men angående hwad det taltes om ächtenskaps skillnaden kunde Siuhl icke så wäl fatta emedan han eij så noga förstod swänskao 3«Skickaren Clernmet Månsson berättade lika som länzman at kyrckioherden Granberg slagit Tolcken med flata handen wid kinbenet och 2:ne gånger dragit honom i håret,och sagt,honom stulit ifrån sig een silfwerskied och 10 Rdr som Hr Siuhl uppå tilfrågan sade sig hafwa lugit. Hr Siuhl har och sagt sig skola klaga på Jacob,men eij nämdt hwarföre. 4. drängen Jonas Olofsson wittnade att Hr Siuhl slagit tolcken Jacob en örfijhl och 2:ne gånger dragit honom i håret,jacob har och för honom berättat det Hr Siuhl sagt att Häradzhöfdingen wore en tyf. Nämbdeman Nilss Henricksson klagade däröfwer,at kyrckioherden Granberg har slagit hans hustro,den söndagen som predijkades om yttersta domen nästledit åhr,för det Nilss sielf ej war tillstädes u- tan allenast hans hustru och dotter,oansedt Nilss sielf 3ine söndagar förr warit til Kyrckian,och den gången sände sin hustro och dotter at höra Gudz ord,uthan Pastor welat det endera af dem skulle löpa hem efter Nilss,som war ungefär twå mijlar derifrån på sit skatteland, det de i hastighet eij kunde giöra och dy huggen upbära,tingztolcken Jacob Olofsson sade sig med wittnen enär Tinget blir i Arieploug skola sin giorda berättelse bewisa och att Pastor Granberg med flere förseelser kommer der att beträdas; Ty låter oclf TingzRätten med widare bero till ankomsten till Arieploug. n S Västerbottens södra lappmarkers domböcker HL A

69 Tingsprotokoll i Arjeplog den 30 januari 1723o 2«Kyrkoherden Granberg förekallades och förehöltz at bewisa sin tahlan at Tingztolken Jacob berättat at Häradzhöfdingen wore en tyf,swarade,at det sket förledit åhr Kyndersmessodagen om afftonen, beropandes sig på Borgarne Johan Höj er,jacob Rysell och Nils Staphan son, så wäl som hela lapalrnogen till witne. Borgaren Nils Staphansson tillstod,at Pastor Granberg har i Arwidzjaur tillstått det tolken Ja cob sagt,häradzhöfdingen wara en tyf? ofwanbemte Borgare Johan Höjer och Jacob Rysell förekallades och intygade sig sådant tahl af Tingztolken aldrig hört,lapalrnogen nekade och aldeles dertill,pastor Gran berg sade att Tolken mehra stulit än som han giet åt de fattiga,och at han dörnt många fattiga faderlösa barns egendom dem ifrån, och at han skal dragit Pastor ur dess kammare med håret förste böndagen 1721,frågades effter witneni Swarade Jacobs Broder Per Olsson som bewiste sig den gången eij warit i Prästegården. Jacob sade at Nils Påhlsson,Tomas Johanssons hustro Elsa Andersdotter,Anders Perssons hustro Karin,Lars Kolare,Per Andersson i Arieplog,skole alle sett att H:r Siuhl drog honom den gången med håret i dess Kammare; men Jacob eij kyrkoherden; ofwanuämde Personer effterskickades; rnen Pastor Granberg sade enär Nils Pålsson som warit en Scholaediäkne och talar rent swänskajförekomj, honom wara dömd för Uyfwerij uti Härad zhöfdingens och Justitiariens H:r Sadlins tijd för en ren och dy jäfwade honom,men samtelige läns och nämbdemännerna sade det Nils för tyfnad aldrig dömder blifwit. Fougde Tolken Thomas Johanssons hustro Elsa Andersdotter,sökte kyrkoherden at jäfwa,för det hon eij kan sina Christendornsstycken och skal ingen af hans åhörare de samma kunna och dy wille ingendera för lagligit witne ehrkänna Q Kyrkoherden Lestadius som en lång tijd warit Pastor här i för-

70 10 sarnblingen till spordes om Almogen är så ogrundat i sin Cristendom som Pastor Granberg will föregifwa? swarade at de enfallelin weta giöra beskied för sig derutinnan det så wäll sal:n H:r Probsten Anzenius som H:r Probsten Molander wid håldne visitationer här oppe äfwen befunnit. Tolken Jacob påstod at Pastor Granberg har kallat Häradshöfdingen och Justitiarien H:r Carl Sadlin tyf och skiälrn uti hans och fleras när v/ar o. Tingzrätten fant nödigt att desse angifwelser emot Pastor ^rånberg cornmuniceras hörwyrdige H:r Biskopen och de Höglärde Herrar consistoriales,hwar wid och är at berätta det ingen Tingzprädikan är blefwen hållen här i Arieplog eij hel:r i Arwidzjaur för denne gången» ^ ' Prosten Solander i Piteå fick snart kännedom om det som varit före vid tingen. I brev till domkapitlet anmäler han Granbergs uppförande och yrkar på intensivare undervisning under marknaderna. Högwyrdige - Högwyrdige Hr Biskopen och Ven. Consistoriurn gifwes uti ödmiukhet wijd handen,at pastor Sigvardus Granberg i Arieploug under påstående marknadstijd uti innewarande åhr sig mycket otijdigt förehållit, och förutan det,at han mehrendels warit drucken och öfwadt fyllerij,hafwer han intet hållit någon Tingspredikan hwarken uti Arwijerf eller Arjepluug,eij eller förrättadt bönestunderne,som dock hans antecessorer alltijd giordt emedan marknaden $ uppåstådt. Äfwen berätta lappallmogen uti Arfwijjerf,at bemellte deras Pastor intet så offta predikar tär nedre hoos dem,som deras förra Kyrkioherdar giordt,och de således blifwa utan någon Gudztienst på många tijder om åhret,sorn de dock tillförne warit wanlige at undfå,hwilket allt iag underkastar jjögwyrdige Hr Biskopens och Ven 0 Consistorii gunstiga Västerbottens södra lappmarks domböcker HLA

71 omdöme,samt wederbörliga correction och ändring. Äfwen understår iag mig at giöra en ödmiuk förfrågan,at såsom lappen Måns Mårtensson hafwer sig infunnit uti Arjeploug,i tanka och mening at blifwa skillder ifrån sin hustru,ebba Pärsdotter,tymätigt Ven» Consistorii Höggunstige tillåtellse; men hon sig intet infunnit utan tagit flyckten till Norrige; om icke berörde Måns Mårtensson får anstånd och lof at ingå ett annat ächtenskap,om hwilket han på det högsta anhåller., _ - - -(korpral Bruses äktenskap) - - Och som lappallmogen i synnerhet sig endräcktigt infinna wijd marknads ti j den; ty är min ödmiuka anhållan,at H:r Biskopen och Ven«, Consistorium behagade gunstigast anbefalla,det wederbörande pastores tå äfwen förrätta Catechismi förhör,emedan intet lägligare tillfälle kan gifwas dem sin jjsmbetej^ plickt at effterkomrna, eij eller lapparne rned sina hustrur, barn och tienstefolik, sig uppå andra tijder orn åhret så flitigt och enhälligt infinna; hwar igenom man äfwen kunde få tillfälle at afhålla dem ifrån sitt öfwerflödiga bränwijns supande,samt andra tär af flytande synder och laster,och tijden lickwähl wara för dem nog tillräckelig at handla uppåo Por öfrigt är iag den som oaflåteligen Pitheå d 6 Martii 1723 Daniiel Solander / / ^rosten Solanders brev föredrogs vid sammanträde den 30 mars?då domkapitlet beslöt att tilldela Granberg en skriftlig varning och ställa honom under särskild uppsikte Till H:r Probsten Mag. Daniel Solander 0 Här innelyckt följer ett alfwarsarnt warningsbref till Pastor Granberg hwilcket Hr Probsten behagar recornrnendera samt en noga upsicht på honorn hafwa och Consistorio förständiga orn han sig här af Härnösands domkap. arkiv: Manualhandlingar ,Piteå(ElII:13) HLA

72 ey rättar,utan än widare i sin obeskiedelighet framfar. Såssorn hust: Ebba Pärsdir i Arjeploug tagit flychten till norje och ey widare kan återställas at någon ordentel skildnad skie kan; altså må lappen Måns Mårtenson lijka fult blifwa fri j ifrån henne i ett annat gifftermåhl at träda, För öfrigit påminnes Hr Probsten här medelst at han hädaneffter med egen hand sina bref,som till Consistoriurn insändes,underskrifwer, i widrig händelse blifa de ey uptagna. Förblir G.W Ep (Consistoriales) Till Pastor i Arieplog Sigvardus Granberg. Det beswärar sig Hr Probsten i Pj theå Mag: Daniel Solander gienom bref af d: 6 Martii nästl:ne öfwer Hp Pastorn,och berättar huru såsom I under påstående marcknadztid innewarande åhr Eder mycket otidigt förehållit och ett stadigtwarande fyllerij och dryckenskap föröfwat,samt hwarcken någon Tingz Predikan el:r bönestunder wid Arvijerf el:r Arjeploug förrättat,hwar till och kommer at lappallmogen i Arvijerf klagar deröfwer at de ey effter wanligheten sin fulla gudstienst får, utan måste på många tider orn åhret utan gudstienst wara 0 Hwarföre föranlåtes Consistoriurn härrnedelst Hr Pastorn thes syndiga och straffbara wäsende alfwarl:n förehålla, hwilcket Den.Store Guden ey allena i sitt heliga ord med swårt straff hotar,utan äfwen MXSM wähl strider twert emoth Kyrckiolagens 19. Cap 0 och 23,samt denna gången en för alla strängelm hafwa förmant at Eder wähl och anständigt i alt förehålla, sarnt wederbörl:n Gudstiensten effter wanligheten förrätta, så kärt Eder är undwijka det straff som på slijkt wäsende följer i widrig händelse därest I widare i det ringaste måhl Mer oskickelig wisar,och ey med denna ogudachtighet afstår,så skall I wara tienst och Embete förlustig,häl st som detta är andra gången I redan för Edert oskick warit anklagat,och äfwen nu andra gången förty Härnösands domkap. arkiv: Konceptbok under 9«4ol723. HLA

73 rnanter,ty om Hr Pastor har sin egen wälfärd sig sielf angelägen så wachte sig at ey tridie resan framkomma då alt hopp om någon restitution uthe är. förbi:r U Varningsbrevet är i konceptboken infört under den 8o4o1723,men detta datum är överkorsat och ersatt med datum 1 juli. En anteckning i konceptboken vid sistnämnda datum anger orsaken: "Detta bref blef af Högwördige Hr Biskopen contrarnanderat, emedan Han finner at Granberg något swårare förtient. dock sedermera fant högwördige Hr Biskopen skiäligt at han än en gång skulle förmanas innan man skrider till extremiteten och kom sålunda detta at affärdas under Probst: Solanders couverto" ^'-J Häradshövding Bostadius ansåg sig pliktig att fullfölja målet och begärde att domkapitlet måtte utse en fullmäktig till den fortsatta handläggningen vid häradstinget i Arjeplog. Högärewyrdige Det besvärade sig Tingztolcken Jacob Olofsson under nästledit Ting i Arieploug och Pitheå Lappmarek öfwer Pastor Granberg där sammastädes för tillagde ärerörige beskyllningar, sorn berörde Pastor, wid hållen undersökning ej kunde sig undangå,förutan någre andre dess förseelser, som ej böra lämnas ostraffade och jag längzt för detta cornmunicerat Ärewyrdige Ho Probsten Solander; men som Granberg sedermera, förspöries ej hafwa sig rättat eller i något måhl bättrat,* Fordenskul är min hörsamme begiäran,det de Iiöglärde Herrar behagade förordna Sn Consistorii fulmächtig som biwistar samma sakz afslutande under ordinarie Tinget uppå berörde Tingzställe den 29 Januarij nästkommande åhr 17 24,will Gud,afwachtar här å de Höglärde Herrars gunstige swar, hwaremot lefwer Schiellefteå do 27 Nov Marcus Bostadius sv "Mag. Carl Solanders 1?isi- Om tinget i Arjeplog och visitationen där se tationer 1724" )) Härnösands domkap. arkiv: Konceptbok under %% 8.4*1723 HLA.OJ....»i» 1.7 o "» " Manualhandlingar ,Arjeplog (E III:12)HI

74 Häradshövding Bostadius,som lett rannsakningen vid vintertingen i lappmarken, ansåg sig pliktig att fullfölja målet och begärde att domkapitlet skulle utse en fullmäktig till den fortsatta handläggningen vid nästa ting. Högarewyrdige Det besvärade sig Tingstolcken Jacob Olofsson under nästledit Ting i Arieplog och Pitheå Lappmarck öfwer Pastor Granberg där sammastädes för tillagde ärerörige beskyllningar,som berörde Pastor,wid hållen undersökning ej kunde sig undangå,förutan någre andre dess förseelser,som ej böra lämnas ostraffade och jag längst för detta commiimicerat ^rewyrdige H.Probsten Solander; men som Granberg sedermera,förspöries ej hafwa sig rättat eller i något rnåhl bättrat; Fördenskul är min hörsamme begiäran,det de Höglärde Herrar behagade förordna En Consistorii fulrnächtig som biwistar samma saks afslutande under ordinarie Tinget uppå berörde Tingsställe den 29 Januarij nästkommande åhr 1724,v/ill Gud,afwachtar här å de Höglärde Herrars gunstige swar,hwaremot lefwer Schiellefteå d.27 Nov.,1723 Marcus Bostadius Samtidigt anmälde prosten Solander behovet av visitation i Lappmarken och föreslog sin son Mag.Carl Solandertill visitator«prosten var av flera skäl förhindrad att resa hemifrån. Domkapitlet villfor prostens önskan och utfärdade fullmakt för sonen. När målet år 1724 åter togs, före vid tinget i Arjeplog,anmäldes att förlikning ingåtts mellan parterna: Dhe håldne undersökningar utj saken emellan Tolcken Jacob Olofsson och Pastoren Hr Siuhl Granberg håldne så utj Arwidsjaur och Arieploug uolästes utj Magistern Hr Carl Solanders och Bäfallningsman Erich Biurs närwaru,då Mörckioherden berättar sig sedermera utj wänligheet rned Jacob öfwerenskornrnit och förlijkz uti hwad han kunde hafwa att för hans dehl ju-.'"1. ( rned begiäran Härads Rätten behagade wara af den Godheeten och honom förhielpa utj alt hy/ad möjeli&it kan wara tillståendes sig af Missförstånd sådane ord sagdt och sedan revocerat som Ransakningen äfwen uthwijsar och ingifwen Förlijkningsskrift bredare wijd handen gifwero Befallningsman Biur påstår att såssom Kongl Maij:tts och Cronones Interesse bero er der med saken må lagligen afgiöras Kiörckioherden der emot sorn tillförende begiärte,ock anhölt der med må förblifwa efter han utj dryckenskap och af Missförstond sådant utj hastigheet giordt och sådane ord fält. Rätten tog denne saken utj öfwerwägande,och fant så wida skiäligt Kiörckioherdens anhållan och begiäran willfara emedan TingsTerminsdagarne äro framflutne, och rnan kan finna höra och see,att Kiörckoherden här efter sig som Een Prästman ägnar och bör ställer och sig utj sitt lefwernr förhåller, till nästa Ting saken upskiuta,då Definitive Uthslag utj alt skall rpeddelaso 1 Manualhandlingar :Arj eplog HDA j/dornk.prot 7.12*1723 Brev t.solan Manualhandlingar rv sPiteå " HDA <~1 der O T i Conceptbok HDA

75 Förlikningsskriften var av följande lydelse: Såsom jag undertechnadt så i Arfwidsjaur som här i Arieploug dhe Qwädisorden j hastigheet och missförstånd sagde emoth Tings Tolcken Jacob Olofsson revocerat som Protocollet wijdare uthwijsar; Ock nu här med honom Jacob från sådan beskyllning frijkallar, ey wettandes annat rned honom änn Ähra och Redeligheet.Y/arandes således förlijkte och öfwerenskombne att Jag honom med det första som giörligit är ock skie kan Een tunna korn skall tillställa. Hwaremot Jag Jacob Olofsson lembnar all den tahlan Jag kan hafv/a mot Hr Kiörckioherden för min dehl. Således wara slutit bekräftom Wij med V/år a Nampn och Boomercken. Och underskrefne såssom wittnen begiärat. Arieploug den 5 februarii Anno S. Granbergh Jacob Olofsson (bomärke) Att således utj wår Larwaru wara talt och slutit attestera Jacob Hyssel Nils ELingius Erik Buurman y i Vid samma ting förekom ett mål rnot Granberg av ännu allvarligare art. Pigan Segrid Olofsdotter påstod "det Kiörckioherden Sigvardus Granberg med henne kiötslig beblandelsse haft". Pigan förhördes och flera vittnen hördes utan att klarhet kunde vinnas i saken."kiörckioherden nekar till alt hwad Segrid talt ut in actis Begiärandes nu som ofta tillförne med sin liflige Eed bestyrcka sin oskyldigheet. Hwilcket honom att betänckia tillförne så af Hr Mag. Solander som HäradsRätten blifwit förestält och till wijdare Morgondagen att giöra 1embnadesx"«På sista tingsdagen avlade Granberg eden. 1 samband med tinget ägde visitation rum och hördes församlingen om Granbergs uppförande. Frågades samtel. allmogen genom Tingstållken Jacob Olofson,om de uti något måhl hade att klaga öfwer sin Kyrkioherde Hr Sigvard Granberg,hwar till de alla swarade neij,* men som man tilförne hördt,det han uti sitt lefwerne skulle warit något straffbahr,förhöllts allmogen att bekenna och tillstå sanningen,dock blefwo de ständigt wijd sin förra tahlan,och sade sig intet uti lära elr lefwerne emot honom hafwa att andraga. Och förmantes sedan Pastor så wähl sorn åhörarena till sämija och kärlek sig emellan. I brev till domkapitlet redogör Carl Solander för sitt besök i Arjeplog och nämner därvid om målet rnot Granberg. Beträffande Hr Pastorn Granberg, så v/ar den af Hr Häradshöfdingen Bostadius angifna saken,emellan honom och dess wederdeloman förenter,med de conditioner som protocollet utwisar. Elljest war det en lappepijga som både för Hr Häradshöfdingen och mig bekände det berörde pastor henne wålltagit och oloflig beblandellse öfv/adt hwilken sin giorda bekännellse hon wijdare in för Häradsrätten itererade,hwarest saken lägel, blef examinerad och Hr Granberg efter sitt eget påstående samt i anseende till några andra omstän- " Löst blad i slutet av Vb.Sö.Lappmarkers Domböcker KLA![, Konceptprotokoll (ofullständigt )d.l febr.1724 i Vb.S.Lapprn.Domböcker HL A 3 Visitationer i Lappmarken:Arvidsjaur HDA. 16

76 % digheter bief Eden tillåten,sig ifrån sielfwa gärningen tär med att befria. Hwad sorn mehrbemelte Pastors lefwerne och förehållande wijd församblingen ärörer behagar Ven Consistorium af hoosfölljande extract gunstigast inhemtaj wijd hwilket tillfälle,till min större säkerhet betiente mig af Tingstolken,ehuruwähl iag sielf här neder ifrån hade egen tolk som iag ex proprio måst underhålla och för des beswär contentera Pitheå d 22 febr Carl Solander // Skrivelsen upplästes vid domkapitlets sammanträde den 11 mars 1724 och dess innehåll antecknades i protokollet. Några dagar senare utsände domkapitlet till prosten Solander 1723 års förordning av lapparnas flitigare undervisning i kristendomen.i samband därmed anmodades prosten att ge Granberg ytterligare varning: - - Tillhållandes der hos kyrkioherden i Silbojock,som i synnerhet Pastor Sigvardus Granberg,at de för all ting med wederbörlig åhåga ställa sig Kongl Ma j:t s Nådiga Påbud till underdånig och wärkelig efterlefnad; i widrig händelse,den senare Pastor Granberg, skulle sig än vvidare i ringaste måhl komma at förse, så antydes honom alfwarl:n at han skall wara förlgrstig Embete och Lägenhet hälst emedan Consistorium jempte Hr Probsten honom så ofta åthwarnat,och redan har en skickelig man i beredskap,därest han i alt ey sig så förehåll er sorn Hans dyra answar honom tillbinder Hernösand d 16 Martii ' (Consistoriales) / Skrivelsen i Härnös.domk.arkiv:Manualhandlingar , Piteå. IILA 2-Härnös.domk.arkiv:Protokoll "rfilet 3 Piteå landsförs.arkiv:j 1:1 nr 162. HLA (Skriv*feldaterad,skall vara 1724)

77 ;y<kj /C, Å ^ ^ w ' ^ -,, ^, 1,,, ^ ^ I t J / W" /C^^tp # / V

78 //Atf -. / ' / r fst> * * r j r r z * ^, * /w&ejl 4, /

79 su W / j. y T^y-^-y y / /pj>? /y. A*

80 digheter bl ef men tillåten, sig ifrån sielfwa gärningen tär med att befria o Hwad som mehrbernelte Pastors lefwerne och förehållande wijd församtelingen ärö^er behagar Ven Consj/Storium af hoosfölljande extract gunstigast inhemta; wijd hwilket tillfälle,till min större säkerhet betiente mig / / / / af Tingstolken,ehuruwähl iag/sielf här neder ifrån hade egen tolk som iag / / ex pröprio måst underhålla ybch för des beswär contentera. Skrivelsen upplästes va/d domkapitlets sammanträde den 11 mars 1724 och dc^u innehåll antecknade/ i protokollet.någ/n åtgärd vidtogs icke. jire år senare visiterade MagoCarl Solander åter församlingarna i Pite lappmark.han hörde sig för om gudstjänsterna och antecknade i protokollet: Angående Gudstienstens förrättande,hade församblingen uti Arvidsjaur intet at påminna,eij eller uti Arjeploug wijdare,än at Hrr Kyrkioherden sidsta Bönedagen, så wäll som förlsne söndag, rnehrendels predikade swänska, n hwilket större delen af dera intet första kan; jemte det han wid samma senare tillfälle förekom dem antingen drucken eller mycket underlig,hvad det förre angår,så berättade Pastor,det han om Bönedagen uppå bägge tungomålen samma sak predikat,som och orsaken warit,at det så länge med gudstiensten utdragit; hwilket sal.hr Biskopen Asp,under tiden befalt honom giöra på det lappallrnogen efter handen måtte få större lust,at wänja sig rnehr och mehr till swenska språket. Söndagen sidstl. åter,hafwer han äfwen sinnad warit det samma giöra rnen af hällsans swaghet och den starcka kiölden tärifrån hindrad och afhållen,förutan det en stor dehl af dåwarande åhörare allenast swenska språket förstodo. Hwad det samma widkommer,så skall hoos Venerandum Consistorium tär om en ödrniuk berättelse ingifwas. Pastor föredrog wijdare huruledes Lokteb.yn Gudstiensten sällan i Arieplog bewistar,och honom således intet tillfälle gif:s dem efter sin åstu.ndan i Christendomens kundskap at underrätta,hwaremot berörde by föregaf,at de för sin wijda aflägsenhet intet kunna så tidigt som andre sig uti Arjeploug infinna,utan gudstiensten en dehl i Silbojouch,och en dehl i Joukmok och Norrhyttan bewij sta, hwilket de rned attester äfwen intyga kunde.irnedlertid förmantes de tillijka rned de andre, at flitigt och så ofta åöijeligit är, gudstiensten wid sin egen försarnbling bewista,och när sternningar till Catechismiförhörens hållande ske,enhäll:n sig infinna. Längre fram i protokollet heter det:emellan Hr Kyrkioherden och dess åhörare v/ar elljest ett gådt förstånd. 11 Kyrkoherde Granberg fann det säkrast att till domkapitlet avge en egen version av sitt underliga uppförande i kyrkan: 1 Skrivelse/från Carl ^ölander till domk.den 22.2d724 i Manual handlingar rfiteå,.I1DA Dbrnk. pro t.11^3.17^4 HDA ) Visitationer i Lappmarken:Arjeplog Nb.l. HDA

81 HÖgärewyrdige och Höglärde Herrar Consistoriales. Såsom Ehrewyrdige och Höglärde Hr Mag: Carl Solander mig förstå låtit att han uti Ven: Consist: mig angifwa skulle,som iag hade under Predikans förrättande Dominica Septuagésima drucken warit,alt therföre nödsakas iag hoos Ven:Consist: med följande skiähl och orsaker angifwa,nembl:n Först predikade iag i Arieplog tre predikningar om JuleHögtiden,tridie och fierde skriftade och messade,och femte dag gaf iag mig på resan till Arvidzjaur under samma resa måste gå,renna,dag och natt,att komma fram till Nyåhrsdagen,kom och äntel:n fram wijd middagstijden,och antog straxt att förrätta G-udstiensten, och måndagen ther efter continuerade med predikande och comrnunicanterna som woro etthundrade personer, tisdagen och ondsdagen continuerade iag med predikande och catechismi förhör,torsdagen måtte begifwa mig på resan upföre till Arieploug och anlände så om Lördagen fram,och d.18 Febr: måtte iag åter begifwa mig på resan till Arvidsjaur, och korn så fram om fredagen, och d 22 dato predikade och continuerade, och sedan fick iag aldrig någon nattroo, ehuru v/ähl iag äntå predikade på Pauli omwändelsedag, både på Lapperska och Swenska språken: hwar på Hr Mag: Solander straxt begynte Cattechismi förhööxr med almogen,höls ProbsteTing, då iag och måtte wara tillstädes, d 26 Janu måtte iag begifwa mig på resan till Arieploug med HäradsHöfdingen och Fougden,ehuruwähl iag them intet fölia kunde,förty the hade twenne ombyten med friska rehnar,så anlände iag doch d 28 till Arieploug,då iag nestan hela natten öfr läste min Predikan; och mig beredde emot Söndagen att predika,då om morgonen anmodade iag min Hustru att gifwa mig warmt öhl och Bröd,att stärka min utmattade kropp,som af ett så tidigt resande och mycken utstående kiöld war aldeles ktaftlöös straxt ther efter lät iag ringa,och gick upp i kiyrkan att hålla G-udstiensten, och som den stadigvarande kiölden min utmattade kropp ännu mehra ansatte och det upwärmde öhl et begynte sökia rner och rnehr, kunde wäl hända att någon lät sig tyckia såsom iag drucken war, emedan rnåhlet begynte swäfwa,och intet alt så redigt kunde blifwa,som eljest uthfördt,anhållande therföre medelst ödmiuk Böön,att för ofwannämde skiähl och orsaker af Ven: Consist: för något answar jtjöggunstigast warder befrjat, helst emedan iag bedyrar det iag icke wettandes,än mindre wiljandes och upsåtl:n med någon stärker dryck mig betungat, för öfrigt blif:des iag fattig och ringa Person.Venerandi Consistorii aldraödmiukaste Tiänare Arieploug d 14 Februarii A:o 1727 Sigvardus G-ranbergh / Manualhandlingar Arjeplog HDA (FILA)

82 Mag.Solander kompletterade visitationshandlingarna med ett brev,vari han skildrade Granbergs beteende och uttalade sig orn hans ämbetsförvaltning. - -Utan detta föranlåtes iag äfwen ödmiukel. vvid handen gifwa,huruledes Kyrkioherdens i Arjeplog H Sigvard Granberg,under förrättningen af dn sin do29 Jan, sidstlo håldne Högrnessopredikan, innewarande åhr,i begynnellsen af den samma,anförde sig mycket underl«så uti miner som åtbörder,förutan det man få ord höra kunde,fast än wijd slutet af begge delarne någon förändring skedde. Och ehuruwähl berörde Hr Kyrkioherde,uppå förestellande enstendigt nekade,det sådant af någon dryckenskap ärrördt,utan allenast att han orn rnårgonen druckit något varmt dricka,att styrckia sig, emedan han till krafterna af de långa och sv/åra resorne skulle utmattad warit,så understår iag mig intet eljest,än sielfwa causam härmedelst angifwa«hwad för öfrigit merbemellte H Kyrlcioherdes förehållande wijdkornrner, så kan och bör iag intet annat än Ven. Consistorio giöra den tillförlåteliga berettellse och försäkran,att större dehlen af hans åhöra re,.. allenast en god ande uti sina Christendombs stycken för sig giöra kunna,utan äfwen hoos dem åhr ifrån åhr en serdeles förkofring är till förspöri ja, j ernte det en wacker Kyrckiodisciplin föres,som wisitations acterne än wijdare utwijsa; eij elr någon af församblingen tärsammastädes,det han annorledes än skickel. och wähl uti sitt lefwerne nu sig skall f örehålla, hade at berätta,. Domkapitlets protokoll för detta år äro spolierade,men i konceptboken kan inhämtas att det även denna gång stannade vid en allvarlig förmaning: ' Till pastor i Arieplog Dn. Sigvardus Granberg, I anledning af Hr Mag.Carl Solanders berättelse af d 30 Martii,samt Eders Ärew:ts förklaring af d 14 Febr. sidstledna wil Consistorium här med hafwa Eder Ärew:t på det alfwarligaste förmant,at hädan efter sig så i Embetet som."lefwernet skicka,at ingen i ringaste måtto theraf rnå taga sig någon förargelse. 1 annor händelse hafwer Eder Ärew:t at undergå det hårda answar som Kl. lag och Förordningar förmå. Consistorium förbi:r - - Vid 1727 års ting i Arjeplog förekom en uppgörelse mellan pxärleinspektoren Petter Edin och Granberg dels angående egendom som Edin förvaltade <iv sorn förmyndare för Granbergs barn i ett föregående gifte med Gertrud Edin dels angående Edins värd av dessa barn i Åsele.Förlikning korn till stånd. I ett kravrnål som en herr Forsell anhängiggj ort mot Granberg nåddes även för likning,rnen i ett annat mål dömdes Lokteå by att ersätta kostnader sorn Granberg haft för reparationer i prästgården.de följande åren ha inga kontroverser förekommit vid tinget. 3 ' Kyrkoherde Granberg omkom den 31 juli 1732 genorn drunkning.undersökning ägde rum vid tinget 1732.Även i detta sammanhang lämnades uppgifter som belysa Granbergs person, I Härnösands dornk.arkiv:manualhandlingar , Piteå skriv HLA M " " Konceptbok HLA 3 Lappmarkens domböcker HLA

83 Tingsprotokoll den 25 januari i Arjeplog S.D. förekom och berättade å ämbetes wägnar Befall ni ngsrnan wälb:de Jöns Nortman,at emedan afl:ne 'V^kioherden Siuhl Granberg och hans son Olof af ungefär 13 åhrs ålder n Andersson Blöt uti Arieplog under kyrkia uti wattnet omkommit ock wid deras upptagande utur wattnet förrnälta Blöt befunnits skadd i ansicktet;altså har Befallningsman ey mindre kunnat än begiära, det Rätten öfwer deras omkommande en behörig ransakning anställa wille ock sedermera sig utlåta huru ock på hwad sätt de omkomna rnåge begrafne blifwa. G-ranbergs änckia dygdesarnma Anna Ekberg sorn efterskiekades,lät i sitt ställe förekomma sin mans swåger borgaren ifrån hernösand wählid Daniel Edin samt bonden wählförståndig Anders Andersson ifrån Roswjks By i Pitheå sockn,ock instälte sig järnwäl Blöts änckia Gunnila Påhlsdotter, samt hennes Swärfader Anders Nilsson Blöt, förklarandes alle sarnptilige sig så mycket mindre kunna v/etta huru dessa omkommit, som de, när sådant skiedde,ingen haft i följe med sig,utan är sådant allenast Gudi bekandt; har ock som berättes på den dagen nernbl den 20 Julii nästl sommar en tisdag vvarit stilla wäder ock alle icke med något brännev/jn belastade, när de orn samma dags morgon reste förbij lendsmannen Johan Johanson uti Catsj aur, sorn Käft har sitt hemwist ifrån det stället de skola omkommit ungefär 2J mihl; anhållandes föröfrigit tillika rned Befallningsmannen at dräng Nils Pärsson ifrån Catsjaur,som sedt dem om tijdsdagsmorgonen ock de som de döde uptagit,såsom länsman Johan Johanson ifrån Gatsjaur, Tomas Johanson ock Swän Siuhlson ifrån Arjeplog måtte på ed berätta hv/ad de i den saken kunna hafwa at seja; ock ty aflade de alle sarntelige, som woro af god frägd den wanliga wittneseden med finger å bok ock sedan alle om edens wikt ock wärde underwiste blifwit,wittnade Nils Pärson uti de andras frånwaro detta: om tjsdags morgon näst för 3:die store a/ bönedagen bl ef iag, som stod wid gården warse på siön en båth rned 2:ne personer uti, en rodde ock den andre satt bak uti starnmen, hafv/andes en hatt på hufwudet,såg ock at båten läckte mycket,efter som den roende måste en gång hålla upp med årorne ock utösa wattnet som påstod en stund; wädret war så stilla,at wattnet allenast litet rörde sig,ock hördes eliest hwarken tahl eller rop af dem i båten woro,utan woro helt stilla,så länge iag dem såg,ock woro de mig så nära,at de wähl kunnat höra mit rop,ock så mycket iag mig nu ärhindra kan v/ar ett wäder hela dagen,undantagande om aftonen, då wädret ökte sig litet rnera,dåck så at en wähl kunde bär ja sig,rnen huru stark wäder war om natten,det wet iag icke,af ordsak,at iag låg ock sof, båten war wähl stor,rnen gammal ock at A yrkioherden ock Blöth woro i Båten,det slutar iag der af,at en af dern hade hatt på hufwudet den eliest ingen annan här i neigden brukar,den tredie person såg iag icke utan lärer den legat neder i båten. Eliest sedan kyrkioherden ock Blöt woro omkomne reste iag ock flere i början af Septembris månad at

84 upsökia kyrkioherden, den v/ij ock, sedan wj sökt efter honorn en half dag igen funno wid storbodan ungefär ett kiäppkast ifrån det stället andre funnit Blötens kropp. Kroppen låg framstu.pat fluten på ett grund,ryggen allenast syntes öfwer wattnet,wänstra armen v/ar utsträckt men den högra låg $wid sidan i sådant skick, som han hållit på at simma, ansicktet v/ar upswullet ock näsan bortta, men inga åkommor sågo w j, ey heller at han hade något i sina händer. Kroppen lades uppå landet ock så foro v/j v/år v/äg. hade ej mera at berätta. Ländsman Johan Johanson förekallades ock berättade: när K yrkioherden ock Blöt skolat rest?pörbi min gård Catsjaur,war iag icke hemma stadd, dåck träffade iag honom,sonen Olof ock Blöten om måndagsaftonen näst för tredie store böne dagen faoos tolcken Jacob Olofsson i Korriwäk,en half rnihl ifrån Arieplogs kyrkia ock 2 mihl ifrån Catsjaur, ock v/oro de som skulle resa till Arfwidsjaur kyrkia då både nyktre ock gode wännerjock när iag korn ifrån Silbojocks kyrkia 8 dagar der efter, fick iag förnimma,at Prästen ock blöten icke kommit fram till Arfwidsjaur kyrkia,utan omkommit, ock derföre begaf iag mei straxt tillika med flere åstad at upsökia dem,finnandes då allenast på storboda fiählen deras båt stående upned wid en holrna,2 1/4 rnihl ifrån Catsjaur, samt en hatt, en hufwudkudd, en drickskagge af 2:ne kanrum,en rniölkflaska, en smörbytta, ock masten af 4 alnars längd omkring snörd ined en Rahna ock ett tåg derutanpå, sorn kyrkioherden plägat bruka till segel, hwilket alt v/räkt till landet ock låg ett stycke ifrån båten ock uti drickskaggen war ungefär ett stop dricka ock det surt,men blötens säck funno wj på 2:ne famnars diup ungefär 2:ne bösseskott ifrån det stället båtten stod, ock at båten war orn kull, det lärer händt när de omkommo,sorn huru derrned tillgångit är,det är för mig obegripeligit,de döde sökte wj efter uti 3me dagars tid,men funno dem icke förr än 3:ne wekor der efter då wj allenast igen funno gåssen ock Blöten,den förra ungefär l/6 ock den senare wid storbodan 1/4 mihl ifrån båten,upflutne till lands. Gåssen v/ar förfallen i ansiktet ock gingo maskar både igenom näsa ock rnun,den ena handen låg på hans bröst ock den andra samt armen hade han som låg wid öppen,utsträckt,ock på handen syntes ingen åkomma,den andra hade hufwudet på sned,fingren igen knäpte ock bägge armarne utsträckte,hafwandes twänne ärr i ansiktet,det ena fans nedre före högra ögat ock det andra en fingers bred der nedan före ock det tredie på samma sjda upp i pannan, hv/ar t era så långt sorn ett finger, ock när wj rned en sticka uprörde såren gick utur de 2:ne första blod ock skum, men utur det tredie eller det öfwersta ran intet, på högra sjdan straxt nedanföre örat fans ock en blådnad, v/idare än en treöres slant,ock fram på bröstet en ännu större blå«dnad,ock som iag kunde förstå v/ar afle benet sönder krossat i det at när iag med en kiäpp stack på blådnaden, knarkade der under, rnen på andra sjdan eller der icke blådnan sträkte sig,v/ar det hårt.

85 gåssen war full med wattn,men uour blöten,som hade mun ock ögonen igen ock låg wid öpen rann intet wattn. Eliest på det stället blöten igen fans war ungefär en alns diupt wattn ock låg den döde emellan 2:ne stenar, liggande ungefär 3:ne steg ifrån landet,hufwudet war allenast kommet mitt emellan stenarne,som lågo ifrån hwarandra ungefär 1-J- al:r,men & den andra kroppen låg utom stenarne af ordsak at han icke kunde komma inn bättre för sine utsträckte armar,stenarne kunde wj eij hellre se wara kantige,utan slätte ock aflånga,sårerne sågo ut som de woro skurne eller huggne med hwast,rnen icke sargade, ock kan iag icke förstå,huru blöten fått desse åkommor sedan han omkommit i wattnet. ock som wj tyckte war blöten då nyligen upfluten,halfwa kroppen låg upp om ock halfwa ned under wattnet ack war hel hwit,ock icke illa luktande, men gåssens der emot icke så, utan hans ansickte hel swart ock hans kropp illa luktande, ock uppå frågan orn Kyrkioherden ock Blöt haft uti Koorqwäk något brännewijn med sig? s:de& wittnet sig sådant ey v/etta, än mindre at någon under deras resa mött eller kommit i lag med dem. Båten v/ar stor ock gammal ock läckte något,dåck kunde en bärga sig rned honom,af ordsak at wittnet ock flere kornrno wähl hern der på sedan de funnit ljken. Kyrkioherden fans då icke igen förr äm än långt der ef ter, då wittnet icke v/ar rned; Eli est hafwa de satt ljken på landet uti kistor,som sedan åkföret blef,hemfördes och insattes uti Scholan genom kyrkioherdeänkans föranstaltande som Edin nu berättar.wittnet hade ej mera at brätta* Tomas Johansson inkallades ock wittnade hwarken mera eller mindre än Johan Johansson,allenast tillade det,at han fölgt med kyrkioherden andra stora böne dagen till Arfwesjaur ock då i7ar kyrkioherden drucken af öhl ock bränwjn,dåck så at han wähl wiste hv/ad han talte ock giorde,en gång wist sig otålig på Tomas, så at orn Tomas hade lagt sig upp ernot honom med oanständiga ord,torde kyrkioherden hafwa honom med hugg öfwerfallit, Eliest v/ar han när han fans drucken mycket otålig, ock orn han haft något bränv/jn med sig, det wet wittnet icke;hafwandes ey heller sig bekandt ^lötens frägd så wida Blöt icke öfwer 1-g- åhrs tjd wistats i församlingen, mera hade wittnet eij at berätta. Sv/än Siuhlson sorn warit med endast när Blöten ock den unga Granberg igenfunnos, instämde äfwen wähl rned Johan Johanson uti sin berättelse till alla dehlar,undantagande det at han icke mött kyrkioherden uti Korriqwäk, ock war eliest sade han på den dagen de skola omkommit stilla wäder hade ey mera at intyga,wittnesmåhlen uplästes ock widkiändes. v/idare anhölt Befallningsman,at Mats Nilsons uti Arieplog hustru Karin Andersdotter, som warit wistande wid storbodan den dagen kyrkioherden Granberg dit förwäntades måtte edeligen afhörd blifv/a,om hon wet gifwa någon närmare uplysning i saken;emot hv/ilken som intet jäf anfört blef,hon med finger å bok wittneseden aflade ock efter undfången förmaning till sanningens be-

86 kiannelse wittnade detta: På tidsdagen näst för nästl:ne store bönedagen infant iag rnei på en udda,liggiande l/4 mihl ifrån storbodan i den akt ock mening at iöxg iag skulle få mig tobak af kyrkioherden som iag wiste skulle på den tjden komma den wägen resande ock emot solenes nedergång hörde iag en trenne gånger å slag ropa,hög,hög,hög,ock som iag tyckte kom ropet ifrån kyrkioherden, men om han ropte efter någon hielp,det hörde iag icke än mindre något annat rop,eller låtande såg ey heller någon ménniska eller någon båth,ock om någon båt warit på det ställ et,kyrkioherden ock Blöth skola omkommit,hade iag som såg derefter wähl kunnat se båten emedan ingenting hindrade utsickten,war ock på den stunden helt stilla wäder,ock efter som kyrkioherden icke korn, så reste iag rnin wäg, tänkande at kyrkioherden rest förbj eller hon hört galet,i det någon lohm torde hafwa skrikit. Eliest för någre åhr sedan fölgde iag kyrkioherden ifrån storbodan ock till Arfv/idsjaur ock då slog han en gång sin då v/arande skiutsbonde^dräng Pär Larson,som satt ock rodde uti båten,med sin hand att drängen bl ef blåd och blodig,lät då änteligen blifwa honom i fred uppå min begiäran, ock sedan han slagit honom,lät han mei twätta af honom blodet ock sielf satte han sig at ro, ock war han då. litet druken af bränwjn si om han hade med sig der af han ock plägade skiutsbonden som ock war drucken,men hwad de hade obytt sins emellan,det kunde iag icke förstå,emedan de bägge talte swänska,som iag icke är mäcktig uti 0 wittnesmåhlet,som uttolkades,widkiändes. det förr afhörda wittnet Tomas Johansson tilfrågades huru lång distance är ifrån det stället Karin stådt ock til det rum på hwilket båten igenfans? S:de ungefär 300 stegoden af Karin nemde Pär Larsson som nu tienar Granbergs änkia,förekallades ock berättade,at den gången Karin Andersdotter fölgde med honom ock Kyrkioherden til Arfwisjaur hafwr han ock kyrkioherden warit en gång druckne under resan,och at kyrkioherden då slagit honom blå och blodig,för hwad ordsak sade han sig nu icke minnas;törhända sade han derföre,at han brukade otidig mun,har ey heller sedt om kyrkioherden wid sidsta afresan hemifrån haft bränwjn med sig eller eij,samma berättelse hwad bränwjnet angår,aflade dräng Anders larson, sorn den tjden tient kyrkioherden Granberg ock burit hans saker i båten,ingen annan wiste ey heller lämna beskied der orn. För öfrigit intygade närndeman måns mårtenson ifrån Arjeplog at när han åhr 1730 om sommaren fölgde med Granberg till Arfwidsjaur kyrkia,har kyrkioherden en gång under resan v/e lat öfwerfalla honom med en kiäpp,för det at närndeman v/ilade efter hans begiäran, ock har han då v/arit drucken ock förargad deraf at ingen skiutsbonde möt honorn wid ett wanligit ombyte, rnen förmedelst ens annans emellankommande fick han intet bära något hugg på honom. Sidst intygades af nämdemännerne ock den närv/arande allmogen, Zi.

87 at när kyrkioherden vvar drucken fans han nog otålig ock benägen till slag måhl emot dem, som uti tahl satte sig upp ernot honom, rnen eliest war han en braf ock stilla man, ock hv/ad Blöts lefwerne angår, så wiste ingen gifwa något beskied der om,såwida han icke länge wistats i församblingen utan i Pitheå sockn. mera war här wid intet at påminna, ransakningen uplästes ock widkiändes ock togo wederbörande deras afträde,hwarefter Rätten tog saken i öfwerwägande ock stadnade deröfwer i fölljande sluth: HäradstingsRätten har i följe af Befallningsmannens wälbsde Jöns Nortrnans giorde påstående å ämbetets wägnar, behörigen undersökt huru ock på hwad sätt kyrkioherden i Arjeplog Siuhl Granberg ock hans son Olof, samt skiutsbonden Anders Anderson Blöt uti \rieplog,som nästl sommar blifwit döde uptagne utur siön Storafwan,der uti omkommit;finnandes wähl af Länds mannens Johan Johansens uti Catsjaur edeligen giorde berättelse,som ock 2:ne andre wittnen såsom Tomas Johanssons ock Swän Siuhlson i Arjeplog rned deras utsagor till alla delar besannat,at när de ungefär 8 dagar efter deras ankomst funnit båten har den samma legat wid ett land omkull ock 3:ne wekor der efter funnit Olof Granberg ock Anders blöt till lands flutne liggiande widöppne ock den förra hafwr igen knäpta finger ock den senare lika så samt utsträckta armar ock mun ock ögon igen lyckte,hafwandes Blöts kropp haft å sig åtskillige åkommor,såsom 2:ne sår,så långa som ett finger,ock lika som skurne ock huggne med något hwast,ock det tre die såret fram uti pannan,en blånad nedan före högra örat ock en något större fram på bröstet,ock som wittnen kunnat förstå skall afel benet warit sönder krossat;har ock des utan blöt när han uptogs icke haft något watn uti sig,af hwilket senare will lika som följa at Blöt warit död förr än han kommit uti wattnet ock af det förra nernblrn hans åkommor som hade han af någons handawärk döden lutit efter som ock på den dagen de skola förgåts v/arit stilla wäder at storm icke kunnat warit ordsaken till deras undergång; men när derernot i öfwerwägande kommer, at ingen sedt deras affärd,eller någon kunnat intyga at kyrkioherden ock blöt förr deras afresa o i rr ifrån Arieplog eller under deras wistande g- rnihl derifrån uti Koaiqwäk, som förr omrörde wittnex Johan har wettat at berätta warit owänner rned bränwjn öfwerlastade eller haft någon hetsig dryck med sig,igenom hwilkens öfwerflödiga supande de kunnat kommit at råka i slagsmål med hwar andra ock föl jackteligen til skynda hv/arandrorn döden, utan hafwa de allenast haft med sig något dricka uti en kagga af 2:ne kanrum,som så mycket mindre har kunnat öfwerlasta dem, sorn när kaggan igen fans, har der uti warit qwar ett stop dricka;hwar till ock kommer,at när de på samma dags mor gon, sorn de förmenas skola omkommit, rest förbij Catsjaur har, som ett annat på ed afhört wittne nembligen Kils Pärson intygat intet tahl hörts ifrån dem än mindre något oliud eller owäsende;allenast har wittnet Karin An- M

88 dersdotter berättat sig hört wid solenes nedergång en trenne gånger å slag ropa ock som hon tyckte har ropet kommit ifrån kyrkioherden,som eij häller kan wara tillförlåteligit,emedan ens hörsel kan ofta wara bedrägelig, när ögonen der jernte icke rnedbringa någon hielp i saken sorn här skiedt är i det wittnet som v/ar i t wistande ungefär 300 steg ifrån det stället f på hwilket båten blifwit igenfunnen,hwarken sedt något folk eller någon båth, ehuru det likwähl sedt der efter;hafwandes eij heller någon kunnat emot de döde den intygan giöra,at de uti lifstjden fördt ett ogi^cktigt lefv/erne samt dödt uti gofwe synder; Fördenskull wid sådan beskaffenhet ock at denne en rnörck sak är, sorn endast &ud har sig bekandt, finner Rätten för skiähligit samt 31 dommare reglan likmätigt,det måge kyrkioherden Siuhl Granbergs,ock hans son Olofs samt lappmannen Anders Anderson Blöths döde kroppar af ährligit folk handteras ock sedwanligen uti A yrkia eller Kyrckiogård begrafwas. Resolution afkunnadeso / Dombok,Västerbottens län,år 1732 RA