Utvirdering av deplacementmetod med vatten for bestimning av triets torrdensitet.

Transkript

1 TRITA-TRP. R ISSN ISRN KTHrrRNR SE Utvirdering av deplacementmetod med vatten for bestimning av triets torrdensitet. Staffan Carlsson Stephan Eskilander Dick Sandberg Stockholm 1996 Teknisk rapport Inst. for Produktionssystem avd. Trateknologi Kungl Tekniska Hogskolan Stockholm TRA

2 Forord Vid institutionen for Produktionssystem, avdelning Trateknologi (KTH-Tra) har vi ansvar for studieinriktningen Trateknologi inom fakulteten MMT. Darutover bedrivs har FoU-verksamhet som ar starkt sammanlankad med utbildningen. Hela verksamheten, saval utbildning som forskning, har som utgangspunkt att vi vill oka forstaelsen for sambanden mellan tramaterialet, marknaden och de industriella processerna. Under senare ar har vi skapat och senare utvecklat profilen for en sammanhallen verksamhet som ligger inom denna grundsyn och som samtidigt lampar sig for en god integration mellan utbildning och forskning. Ledordet for var inriktning ar Vardeaktivering. Vi vill aktivera varden som finns hos tra, men som i dagens industriella system inte tas till vara.!nom programmet "Vardeaktivering" testar vi saiedes forutsattningarna for och mojligheterna att utveckla och tillverka traprodukter med battre formstabilitet, hogre hardhet och attraktivare utseende an dagens traprodukter. Manga av projekten ar vetenskapliga fordjupningar, som skall ge underlag for tillampningar. Mekanosorptionens effekter ar ett av dessa projekt. Det finansieras via ett stipendium fran Stiftelsen Nils & Dorthi Troedssons Forskningsfond. Vart FoU-program kan bedrivas till stor del tack yare ekonomiskt stod fran sagverksindustrin via Trateks ramprogram och fran NVTEK. Andra delar av programmet finansieras av medel fran foljande organ med koppling till Sveriges nordligaste Ian: Arjeploggruppen, 3-lansdelegationen, Lansstyrelsen i BD-Ian, utvecklingsfonden i BD-Ian samt Norrbottens Forskningsrad. Jag vill rikta ett tack till alla vara finansiarer. Jag ar overtygad om att alla skall bli forvissade om att man har satsat pa ett FoU-program som dels okar vart baskunnande, dels ger utvecklade tillampningar for industriellt utnyt~ande. Stockholm i juli 1996 Martin Wiklund KTH-Tra I

3 Evaluation of the deplacement method with water for determination of dry wood density. by Staffan Carlsson Stephan Eskilander Dick Sandberg Abstract A new method (SP-method) for determination of wood density at 12 % moisture content has been developted at the Swedish National testing and Research Institute (SP). The method is a futher development of the deplacement method with water as. The volume of the specimens is determined with use of Archimeds principle. The specimen is immersed in water and a computer program compensate for errors in the measurement as a result of wateruptake in the specimen. This investigation describes the correlation between the dry density of wood, determined by the SP-method and a "traditional" method. Traditional method means that the dimensions of the specimen are measured with a slide-calliper in order to calculate the volume of the specimen. The test materials were taken from Scots pine and Norway spruce with dimension 40 x 60 x 120 mm. The results show a difference less than 3 % between dry density determined by the two methods. The correlation coefficient (R2) was 0.99 when linear regression was used. Repetition test showed mean deviation of 0.2 % when dry density for same specimens were determined two times with the SP-method. Keyword Wood Density Scots pine Norway spruce II

4 Sammanfattning Sveriges Forsknings- och Provningsinstitut (SP) har utarbetat en metod (SP-metoden) for bestamning av traets densitet vid 12 % fuktkvot. Metoden ar en vidareutveckling av deplacementmetoden med vatten som matmedium. Ett datorprogram kompenserar for den vattenintrangning som sker i provkroppen da den vid volymbestamningen nedsanks i ett vattenbad. Syftet med den nu genomforda undersokningen ar att bestamma korrelationen mellan densitetsvarden for torrt tra/ framtagna med SP-metoden respektive med en traditionell metod. Vid den traditionella metoden har provkropparnas volym bestamts genom dimensionsmatning med skjutmatt. Provmaterialet har utgjorts av rektangulara klossar av furu och gran med dimensionen 40 x 60 x 120mm. Resultaten visar att avvikelsen mellan densitetsvarden framtagna med SPmetoden och med den traditionella metoden ar mindre an 3 %. Linjar regression gav en korrelationskoeffident (R2) for densiteten bestamd med de tva metoderna pa 0,995. Repetionstest med SP-metoden gav god noggrannhet. Avvikelsen mellan tva matserier var i medeltal 0,2 %. ill

5 InnehAll 1 Bakgrund Densitetsbegreppet Undersokningens syfte Litteraturstudie SP-metoden Framtagning av SP-metoden Hantering av programvaran Fallgropar vid handhavandet av utrustningen Material och metod Resultat och diskussion Slutsatser... 9 N

6 1 Bakgrund 1.1 Densitetsbegreppet Ett flertal fysikaliska egenskaper hos tra har visat sig vara beroende av densite ten t.ex. hardhet, forslitningsmotstand, varmeledning, varmevarde, krympning och svallning. Ett traslags hallfasthet ar i stort sett proportionell mot dess densi tet. Det finns darfor behov av att finna enkla och noggranna metoder for be stamning av densiteten hos tra. Densitetsmattet anges som kvoten mellan vikt och volym (1) och ar saledes ett matt pa ett materials "tathet". m P=V P ~ densitet, Kg! m 3 rn- massa, Kg V-volyrn,m 3 (1) Tra ar ett porost material och densiteten for ett sadant material kan anges pa tva satt: Skrymdensitet som ar kvoten mellan traets massa och dess skrymvolym, dvs den volym som cellvaggsmaterialet och cellhalrummen tillsammans utgor. Kompaktdensitet som ar kvoten mellan traets massa och kompaktvolymen (volym exklusive haligheter). I fortsattningen avses skrymdensiteten da det talas om densitet. Densiteten hos tra varierar med dess fuktkvot. Foljande storheter anvands for att ange densiteten hos tra (Esping 1977): Paa = Po = massan av torrt tra / volymen torrt tra Pou = massan av torrt tra / volymen tra vid fuktkvoten u Puu = massan av tra vid fuktkvoten u / volymen tra vid fuktkvoten u Para = massan av torrt tra / volymen ratt tra Prtirti = Prti = massan ratt tra / volymen ratt tra 1.2 Undersokningens syfte Sveriges Forsknings- och Provningsinstitut (SP) har utarbetat en metod for den sitetsbestamning av tra vid fuktkvoten 12 %. Syftet med den nu genomforda unders5kningen ar att bestamma korrelationen mellan densitetsvarden fram tagna med SP-metoden och med en metod, dar provkroppens volym bestams med hjalp av skjutmatt. Densiteten skall darvid bestammas vid 0 % fuktkvot. Undersokningen begransas till provkroppar med dimensionen 40 x 120 x 60 mm. 1

7 1.3 Litteraturstudie Den litteraturstudie som utforts i samband med denna undersokning har haft tva syften: Att redovisa nagra olika metoder som kan anvandas for densitetsbestamning av tra och vilken noggrannhet dessa metoder kan ge. Att studera standardiserade metoder for densitetsbestamning av tra, och vilka krav pa noggrannhet som galler for dessa Olika metoder for densitetsbestiimning av tril Under det senaste seidet har ett antal olika metoder for densitetsbestamning presenterats. Dessa metoder har alia sina fordelar och svagheter. Pa grund av att tra ar en anisotrop och hygroskopisk cellulart material blir sj~i1va matningsforfarandet vid densitetsbestamningen ofta komplicerat, om hog noggrannhet onskas. Detta leder till att forenklingar maste goras i de modeller av tramaterialet som man baserar sina densitetsberakningar pa. Arkimedes princip med liimplig viitska, Deplacementmetoden Volymbestamning genom nedsankning av provbiten i nagon lamplig vatska ger god noggrannhet och underlattar volymbestamning av oregelbundet for made provbitar. Vanligt ar att kvicksilver anvands vid volymbestamningen. Provbiten nedsanks i kvicksilver och det undantrangda kvicksilvrets massa re gistreras pa en vag. Kvicksilvrets hoga ytspanning gor att det inte namnvart tranger in i traet och fororsakar matfel. Med hjalp av kvicksilver kan densiteten bestammas med en noggrannhet pa ± 0,1 kg/m3 (Saarman 1992). Nackdelen med kvicksilvret ar dess giftighet vilket innebar kemiska halsorisker vid upp repade hanteringar, samt att kvicksilvret har sa pass hog ytspanning att det eventuellt inte tranger in i haligheter i tray tan. Oftast anges densiteten som Pou' Da radenstiteten, Prd' bestams anvands istailet vatten som matmedium. Bestrykning Provbitens yta bestryks med ett tunt lager av paraffin eller silikon innan voly men bestams genom nedsankning i nagon vatska enligt den ovan namnda me toden. Pa detta satt forhindras vatskeintrangning i provbiten. Bitarna maste va gas en extra gang for att bestamma den mangd paraffin eller silikon som upp tagits av provbiten. Anvandning av paraffin innebar att bitarna maste doppas i smalt paraffin och sedan svalna for att paraffinet skall stelna. Silikon appliceras vanligtvis i sprayform. Den litteratur som genomsokts anger ingen noggrann het hos sjalva metoden (ASTM 1993). 2

8 Skjutmattsmetod Volymbestamningen sker med hjalp av skjutmatt eller motsvarande vilket innebar att de prover for vilka densiteten skall bestammas maste ha regelbundna geometriska former. Noggrannheten i metoden bestams av precisionen vid tillverkningen av provkropparna samt hur dimensionsbestamningen av provkropparna utfors. Datortomografi Genom att sanda rontgenstralar genom provbiten och sedan registrera hur mycket av rontgenstralningen som absorberas i materialet, kan dess densitet bestammas. Lindgren (1988) anger noggrannheten till ±4,0 Kg/m 3 For att fast stalla densiteten i en provbit kravs att tva separata matningar gors varvid fukt kvoten maste anses vara jamt fordelad och kand vid en av dessa matningar. Det ar svart att exakt identifier a den volym i provbiten dar densitetsbestamningen gors. Vidare ar sambandet mellan densitet och rontgenabsorption specifikt for varje tomograf vilket medfor att omfattande kalibrering av utrustningen maste genomforas. Mikroskopisk prickriikning - Dot counting lett mikroskop studeras tvarsnitt av provbiten och med hjalp av skallinjer eller dylikt uppskattas andelen cellvagg i provet. Cellvaggens densitet satts till 1500 kg/m3 och traprovets densitet bestams med hjalp av sambandet (2). Den rap port som studerats jamfor kvicksilvermetoden med prickrakning (Kifetew, Sandberg 1996). Nagon noggrannhet hos prickrakningsmetoden anges inte, men forfattarna konstaterar att metoden ar tidskravande och att saval nog grannheten som repeterbarheten ar dalig. Pprov = /1 Pprov - provkroppens densitet, Kg / m 3 1/1 - andelen cellvaggsmaterial (2) Standardiserade matmetoder ASTM (1993) - The American Society for Testing and Materials Designation D : Har ges en bred bakgrund om hur densiteten for tra bestams. Totalt sju olika metoder att bestamma densiteten hos tra eller trabaserade material anges, bland dessa deplacementmetoden med kvicksilver eller vatten och skjutmattsmetoden. Detaljerade anvisningar ges om utrustning och provkropparnas utformning. En mangd referensstandarder finns for de olika matmetoderna. For matning av volymen hos provbitar med oregelbundna former ges anvisningen att anvanda paraffinbestrukna provbitar vid vattendrankning eller att anvanda kvicksilver. Normen anger generellt vilken noggrannhet som kravs i viktbestamning (± 0,2 %) och i volymbestamning (± 0,3 %). 3

9 515- Standardiseringskommissionen i Sverige I svensk standard har inga sarskilda bestammelser rorande densitetsbestam ning av tra patraffats. DIN (1991) - Deutsches Institut fur Normung e. V. (DIN ). Denna standard avser framst bestamning av densitet i normalklimat. Med normalklimat menas att provbitarna klimatiserats enligt en viss standard, (DIN 50014). I standarden anges normer for hur provbitarna skall vara beskaffade, hur fukt kvot och densitet beraknas samt all manna anvisningar for hur massa och volym skall anges i forhallande till aktuell fuktkvot. Noggrannhetskravet for viktbe stamning anges till 0,1 %. Volymbestamning med skjutmatt eller motsvarande skall goras med ± 0,5 % noggrannhet. Vid deplacementmetoden kravs dock endast en noggrannhet pa ± 1,0 %. Noggrannhetskravet enligt normen ar ± 0,1 kg/m3 for normalklimatiserade provbitar. Slutligen redovisas ett diagram med anvisningar for omrakning av densiteten mellan olika fuktkvoter (Kollmann 1960). 2 SP-metoden Den metod som utvarderas i denna rapport har utvecklats av Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP. Metoden ar en utveckling av deplace mentmetoden med vatten som matmedium. Forandringen bestar i att korrek tion gors av matdata med hjalp av ett dataprogram for att kompensera for den vattenintrangning som sker i provkroppen vid volymbestamningen. 2.1 Framtagning av SP-metoden Metoden fungerar sa att man forst yager provkroppen pa en vag kopplad till en dator, varefter man mater provbitens volym. Volymen mats genom att provbi ten sanks ned i ett vattenbad och den undantrangda volymens massa bestams. For att registrera vad som sker da en provbit av tra nedsanks i ett vattenbad, har SP anvant en vag som kontinuerligt levererar matvarden till datorn. Da provbiten nedsankts i vattenbadet har tva forlopp iakttagits. A) Den fuktupptagning som sker i provbiten ger upphov till den avtagande viktkurvan. I borjan sker en stor fuktupptagning och den registrerade vikten faller snabbt, dvs den undantrangda vatskevolymen minskar. Efterhand minskar fukttransporten och viktminskningen avtar. B) bverlagrat pa fuktupptagningskurvan finns ett oscillerande insvangningsforlopp. Detta harror fran de vagor som uppstar i vattenbadet da provbiten fors ned. Kurvan klingar av inom nagra sekunder. Figur 1 visar de tva forloppen. Det ar av stor vikt att vagen star pa ett vibrationsfritt underlag och att provkroppen kan hall as ordentligt fixerad i vattenbadet. Om provkroppen ror sig kommer vagen att registrera dessa belastningsforandringar vilket innebar en felmatning. 4

10 Vanligtvis har man inte nagon hoghastighetsvag liknande den som SP anvant och darmed ingen mojlighet att utfora denna analys av viktkurvorna. En konventionell vag registrerar matvardet da tillracklig stabilitet rader. Enligt Arkimedes princip okar viktbelastningen pa vagen da provbiten sanks ned i vattenbadet. Den viktkurva som hoghastighetsvagen registrerar vid ar avtagande eftersom vatten tranger in i provbiten. Det undantrangda vattnets volym minskar och vagen registrerar en lagre vikt an vad som skulle vara fallet om inget vatten tranger in i provkroppen. I figur 1 kan man se att det tar en viss tid till dess stabilitet uppnas. Innan en konventionell vag registrerar matvardet (vid tiden t 2 ) har provbiten hunnit ta upp vatten vilket ger upphov till ett fel i densitetsbestamningen. Med hjalp av de vikt-tid-kurvor som har registrerats med hoghastighetsvagen har en kompensationsfaktor bestamts. Denna faktor kompenserar for den viktforandring som erhalls pa en konventionell vag pa grund av vattenintrangningen i provkroppen. SP har bestamt denna faktor till 1,01 for den undantrangda volymens massa, det vill saga det yarde som levereras av vagen okas med 1 %. Kompensationsfaktorn ar framtagen for provkroppar med tvarsnittsdimensioner i storleksordning med dimensionerna for konstruktionsvirke och 12 % fuktkvot. Lampliga anvandningsomraden for denna metod ar, enligt SP, densitetsbestamning av stora serier av provbitar ur konstruktionsvirke dar en noggrannhet pa ± 50 kg/m3 ar tillracklig. Vikt A o ~1 Tid Figur 1. Insviingningsfdrlopp och miitviirden registrerade av vdgen. o-t 1: Provkroppen fdrs ned i vattenbadet. t2: Tidpunkt tid vardet fdr den undantriingda volymens massa avlases. m1: "Verklig" undantrangd massa. m2: A : Avliist undantriingd massa. Avtagande viktkuroa B: Overlagrat insvangningsfdrlopp 5

11 2.2 Hantering av programvaran Programmet ar lattanvant och bygger pa ett Excel kalkylblad. Det operatoren behover gora ar att skriva in provbitarnas identitet, samt att hall a ratt ruta i ex celbladet aktivt vid tva matningar. Forst bestams provkroppens massa genom att vagen nollstalls, provet laggs pa och man vantar tills det att vagen stabilise rats innan matvardet kvitteras. En volymmatning genomfors sa att vattenbemi laren stalls pa vagen, provbiten satts fast i en fixtur och operatoren startar matningen. Provkroppen sanks darefter ned i vattenbehallaren och halls stilla tills programmet visar ett matvarde. 2.3 Fallgropar vid handhavandet av utrustningen For att undvika felaktigheter i matningarna bor foljande observeras: Kvitteringen av matvardet vid bestamningen av provkroppens massa maste ske nar vagen har stabiliserat sig, eftersom programmet registrerar ett momen tanvarde precis nar kvitteringen utfors. Vid volymbestamningen kan operatoren starta matningen for sent, dvs da provkroppen redan har brutit vattenlinjen, samt att provbiten kanske inte helt tacks med vatten vid nedsankningen. Om operatoren startar programmet for sent innebar det att viktskillnaden blir felaktig eftersom programmet da har en felaktig startpunkt for sin matning och darmed far fel slutresultat, biten tros vara lattare. Om provkroppen inte ar helt nedsankt i vattnet, blir slutpunkten i matningen felaktig, dvs provbiten anses av programmet vara lattare an vad den egentligen ar. Ytterligare en felkal1a ar att bitarna kan sankas ned olika djupt. Om detta in traffar fas matfel fran de fastanordningar som hailer i provbitarna da dessa sanks ned i vattnet. Vidare bor man nollstalla vagen mellan varje forsok och da med fixturen i sitt nedre lage, dvs med fixturen nedsankt i vattnet i samma lage som vid mat ningen. Pa sa vis minimeras att fixturens volym paverkar matningen. I forsoksuppstallning fixeras provkroppen pa fern nalar som delvis kommer att sankas ned i vattenbadet. Det matfel som da blir foljden nar provbitarna sanks ned i vattnet omfattar en liten del av dessa naiar, vilket kan anses forsumbart. Den undantrangda volymens mass a okar endast med i storleksordningen 0,2 0,3 g i jamforelse med vara minsta provbitar som yager cirka 100 g. 6

12 3. Material och metod 25 virkesstycken av furu och gran valdes slumpmassigt ut fran ett storre virkesparti. Kvistfria amnen med langden 300 mm kapades ur det utvalda virket. Sammanlagt 49 provbitar togs fram. Bitarna rikt- och planhyvlades samt kapades med cirkelsag till 60 mm langd. Darefter putsades andtraytorna pa bandputs. Den slutliga dimensionen pa provbitarna var 40 x 120 x 60 mm. Densiteten har bestamts for dessa prover dels med en traditionell metod, dels med SP-metoden. Proverna torkades i varmeskap vid 103 C till dess att viktminskningen pa grund av avgivet vatten avstannat. Vikt och volym bestamdes for samtliga prover. Vid den traditionella metoden beraknades volymen utifran provbitens dimensioner vilken bestamdes med hjalp av ett skjutmatt med noggrannheten 0,01 mm. Proverna torkades ater till 0 % fuktkvot innan densiteten bestamdes med SP-metoden. For att bestamma repetitionsnoggrannheten hos SP-metoden har densiteten for varje provbit matts tre ganger (matning 1-3) med mellanliggande nedtorkning i varmeskap under 24 timmar vid 103 C. Forsoksuppstallningen visas i figur 2. Provkropparna fastes pa 5 nalar som i sin tur ar fastsatta pa en i hojdled rorlig lankarm. Lankarmens rorelser begransades med linor for att sakerstalla att alla provbitar doppades lika djupt i vattenbadet. Som vattenbehallare anvandes ett platkarl med stabila vaggar, vilket underlattade dampningen av de vagor som uppkommer vid nedsankningen av provkroppen. En vag av market METTLER med noggrannheten 0,1 g anvandes. Vagen var ansluten till en dator som registrerade matvardena fran forsoket. A 8 C F o E Figur2 Forsoksuppstttllning vid densitetsbestttmning med SP-metoden. A - Lina for att begrttnsa Ittnkarmens rorelse B-Uinkarm C - Fixtur med 5 ndlarfor fixering av provkropp D - Behdllare med vatten E- Vdg F- Provkropp 7

13 4 Resultat och diskussion Figur 3 a-e visar resultaten fran linjar regressionsanalys for densiteten bestamd med SP-metoden oeh den traditionella metoden. Korrelationen mellan densitetsvarden bestamda med de tva metoderna ar myeket god, (R2 = 0,995). Statistisk analys kunde inte, 99 % signifikansniva, pavisa skillnad i medelvarden for densiteten bestamd dels med SP-metoden, dels med den traditionella metoden. I bilaga 1 redovisas samtliga densitetsvarden. Medelvarden far den relativa avvikelsen* mellan den traditionella metod en och SP-metoden visas i tabell 1. Tabell 1 visar att avvikelsen mellan densitetsbestamningsmetoderna ar mycket liten. Den starsta skillnaden ar 3 %. Vardena for den relativa avvikelsen i matning 1 avviker fran vardena i matning 2 och 3. Denna skillnad ar signifikant pa 99 % nivan enligt Wi1coxon/Kruskal-Wallis test (Montgomery 1991). Vid efterforskning visade det sig att denna skillnad i densitetsvarden mellan matning 1 oeh de tva avriga matningarna troligtvis beror pa ett avbrott i slutet av torkfasen fore matning 1. Detta kan ha medfart att provkropparna tagit upp fukt innan matningen genomfardes. Den relativa avvikelsen i densitet mellan SP-metodens matning 2 och matning 3 ar i medeltal 0,2 % (max 1,3 %), vilket tyder pa att SP-metodens repeternoggrannhet ar myeket god. Sprickor uppkom i vissa provkroppar vid den upprepade uppfuktningen oeh nedtorkningen som gjordes far att kunna bestamma densiteten tre ganger far varje prov. Dessa sprickor tyeks inte ha paverkat provresultaten i nagon starre utstrackning. Dock kan man eventuellt se en inverkan da den maximal a relativa avvikelsen akar ju fier matningar som gars, tabell1. >I- Relativ avvikelse = skilinad i densitetsvarde mellan de tva metodema / densitetsvardet bestamd med den traditionella metoden 480,-----~ %0 ~"" // '" r, 400..~ 380, <Jl Figur3 Unjttr regressionsanalys mellan densiteten (Kg/m3) bestttmd med SP-metoden och den traditionella metoden. Figur a-c visar de olika mtltningarna med SPmetoden. 8

14 Tabell1 Medelvarden for den relativa awikelsen mellan densiteten bestamd med SP-metoden och med traditionell metod. Densiteten har besuimts 3 g~nger med SP-metoden. (matning 1-3) (%) Relativ awikelse 1,4 0,6 0,6 Maximal relativ awikelse lui "...rll nn 3 5 Slutsatser Den relativa avvikelsen mellan SP-metoden och den traditionella metoden ar mindre an 3 %. Repetitionsnoggrannheten for SP-metoden ar god med en maxi mal avvikelse pa 1,3 %. SP-metoden kan med god noggrannhet anvandas for bestamning av torrdensi teten for furu och gran om relativt stora provkroppar anvands, det vill saga provkroppar av den storleksordning som anvants i denna undersokning (40 x 120 x 60 mm). Anvands mindre provkroppar finns risk att vattenintrangningen i provet vid volymbestamningen okar relativt provkroppens massa och for vranger matresultaten. Detta maste dock undersokas vidare. 9

15 Referenser ASTM 1993: Annual book of ASTM standards, Section 4, Construction, Volume Wood, PCM: DIN 1991: Deutsches Institut fiir Normung e.v., DIN-Taschenbuch 31, Normen iiber Holz, 6. Auflage, Beuth Verlag GmbH Berlin Esping, B. 1977: Handbok i virkestorkning. STFI-meddelande A nr 443 (TI:74) Elmarsson, B.; Nevander, L-E. 1994: Fukthandbok - praktik och teori, Svensk Byggtjanst, Stockholm. Kifetew, G.; Sandberg, D. 1996: A Comparasion of Dot-counting and Mercury immersion Methods for Determinig Density. KTH-Tra, Internrapport nr 39/96 Kollmann, F. 1960: Zur frage des Auftretens exothermer Reaktionen bei Holz. Holz als Roh und Werkstoff nr 6 Lindgren, o. 1988: Matning av densitets- och fuktkvotsvariationer i tramaterial med datortomografi, licentiatavhandling vid KTH, Institutionen for trateknologi, TrateknikCentrum, Rapport L l. Montgomery, D. C. 1991: Design and analysis of experiments. John Wiley & Sons, New York Saarman, E. 1992: Trakunskap, Sveriges Skogsindustriforbund specialbok X-726. Muntliga referenser: Ziethen, Rune: Sveriges Forsknings- och Provningsinstitut, SP tel. 033/

16 Bilaga 1 Prav Traditionell metod SP-metoden mitning 1 SP-metoden matning 2 SP-metoden matning 3 (Nr) (Kglm3) (Kglm3) (Kglm3) (Kglm3)