Y idterfarna M edicinska F acultetens i Upsala samtycke, kom iner a tt offentligen försvaras. Anatomie Prosector vid Upsala Universitet.

Transkript

1 Om IjÏIjIjA h j e r m w f u n k t i o n. Fysiologisk A f handlings, hvilken, med Kongl. M aj:ts AllernAdigste T illstånd och Y idterfarna M edicinska F acultetens i Upsala samtycke, kom iner a tt offentligen försvaras af DOCTOR P. J. LIEDBECK Anatomie Prosector vid Upsala Universitet. 3 Del. utgifven af JO H A N F R E D R IK T H U R E H A C K SELL af Södermanlands Landskap. å M edicinska Lärosalen den 9 Juni p. v. t. f. m. U P S A Ii A, G. TORSSELL.

2 B R U KSPATRONEN HÖGÄDLE H err PHILIP HITAHDEn och VÄLBORNA F r» IL It I Kl mitakdeb F ö d d NO R» 12*1 \F t i L «X med sann högaktning ocli tacksam het tillegnadt af J. F. T. IIACFiSELL.

3 i Till livad redan deroin är an fö rd t, lägge vi ock följande lians ex perim en t: IIos cn tu p p, pa hvilken han b o rtskurit en stor del af lilla hjernan och den han bibehöll vid lif i 8 m ånader 1\ säg han propagationsinstinkten fortfara 2). I lä ra f drager Flourens den slutsats, a tt denna instinkt icke b ero r af lilla hjern an, desto m indre, tillägger han slu tlig en, som tuppens testiklar voro enorm a, och L onget Ka. st. {) ) går än längre i förnekande, sägande det hvarken p ath o lo g i, anatom i eller experim entalfysiologi adm ittera Galls tankar om lilla hjernans funktion. O a k ta d t d etta förnekande af en stor a u k to rite t, tala likväl de, äfven af honom sjelf anförda, data tillräckligen för Summarisk T a I) c 11 Tfir sista decennium, utvisande för livar je Socken särskildt l:o Folkmängden, 2:o antalet af under dessa Sr födda barn, 3:o luiru mänga Qvinnor genom, eller till följ«af oljeklig barnsbörd, aliidil inom Rättviks eller Norra Dalarnes Kxtra I'rovincial-Läkare-Distrikt. Socknarnes nnmn. 2 Û* «Ant. TZ Qvinukön. CA B 3 p Födda Barn. zr > CJ = 5 V» p O Oj_ k S - 1? C; = I 5 1 Leksand... 49,649 55, , Rättvik... 36,239 41,672 77,911 2, Mora... 38,307 42,133 80,440 2,161 9 O rs a... 19,240 22,755 41,995 1,141 8 Sophia Magdalena.... 7,282 8,400 15, Ohre... 10,572 11,585 22, Venjnn... 6,781 8,106 14, Flfduleu... 15,349 17,983 33, Särna ,275 8, Summa 187, , , , Ärliga medeltalet a f alla ofvanstdende summor under det anförda decennium erhållas dä man gör sisla si/fran i hvarje tal till decimal. 1) Longet ). a. st. säger dock att foglar icke mer fln vissa dygn öfverlefdc större læsioncr, af lilla hjernan. 2) Cet animal avoit clé mis plusieurs fois avec des poules et il avait toujour cherché a les cocher, sans avoir pu y réussir, tante d equilibre. (jfr I.onget a. st. p. 768).

4 denna opinion, bekräftad äfvenväl af Jleusingers iakttagelse hos 2:ne hastigt döde foglar m ed sto ra, inflam m erade och svullna testiklar och blodutgjutning å lilla h jern an, äfvensom, utom de anförda fallen, D u n g lieso n iakttog priapism us vid inflammation af samma hjerndel (B urdach, Bau und Leben des Gehirns III, ). Samme författare anför än flere exem pel, dem vi, sa lärorika de äro, likväl nu kunne förbigå. Skulle vi, på grund af det anförda, våga e tt försök till sam m anställning af lilla hjernans fysiologiska bestäm melse, så vore den korteligen följande: Då så väl Galls, som F lourens åsigt stödjer sig på rön och iakttagelser, återstår till dessas förm edlande eller försoning ingenting annat, än a tt i de olika hjernsubstanserna söka olika funktioner 1). F ö ljer man de skenbart stridiga iakttagelserna med kritiskt öga, sä beflnnes, a tt den grå substansens aflektion vanligtvis verkar rubbande på könslifvet, vare sig m ed re t lighet eller lam het, medan det a tt hvita substansens förstöring, genom læsioner i synnerhet, verkar störande på rörelsernas coordination under viljans inflytande. Också hafva de skiljaktigaste forskare ansett hvita fibersubstansen i hjernan som ledare, sam t den grå såsom hufvudsaklig och specifik. Liksom således ej blott ådrornas, men äfven nervernas län d - och korsflätor inåt vända sig till eller ifrån bäckenets innanm äten, men utåt till de för m enniskan i synnerhet för gång- och locom otion egnade nedre lem m arna eller extrem iteterna ; så innefattas i lilla hjernan ock sålunda, för samma nedandelar i synnerhet, bestäm m ande och specifikt skiljda k än slo - och rörelsefunktioner. 1) Hvad äter, efler M alacarn e, blifvit af åtskilliga författare anföidt om ett farre antal laminte i lilla bjernans mellandel hos fånar ocli ett större bos snillrika personer, är»ss \etlerligen hearken förnekadt eller bekréfladt af»eduare iakttagelser. En noggrann bestämning bäraf fordrade i vår tid Daguerrotjpens verksamhet.

5 5 H L iksom vidare stora hjernan i sin helhet är rep resentant af psychisk kraft; sä är den lilla regulator ej blott för den fy sisk a kärleken, såsom Gall velat, utan, hvad m era är, för den fy sisk a kraften öfverhufvud. D enna yttrar~ sig i 2:ne rigtningar: 1) den m era individuella i coordination af m usklernas verksam het under viljan, 2) för slägtet, i propagationsbegäret, såsom en blind och rå djurinstinkt, hvaraf n atura natu ra n s et naturata betjenar sig för sitt af individen oberoende sjelfbeståud.

6

7 Illu stratio T ab ulæ Anatom icae. P ræ ter ea, quæ in dissertatione de Cerebello hum ano, pagg. 3, 4, 1 6, 1 7, 2 4 sunt allata ad hanc cerebelli sectionem illustrandam, hæc in m edium proferenda nobis videntur: F ig 1, eadem fere, atque tabula Reiliana, exhibet (T. III, fig. 1, Archiv V III). A t cerebellum, quoniam, cum spiritu vini conderetur, dedità operâ sic positum erat, u t superior ejus superficies fundum convexum vitri prem eret, fere planum factum sit. Linea finiens partis inumbratae a ß, quod nos ju g u m obliquum tonsillœ appellam us, cum ea, quæ in fig. 2 allata est, com parata, cursu inverso extenditur et evidentior est in fig. 3. Praeterea fig. 2 m onstrat, uvulam non tam longe extend i, quam tonsillam ; quam quam u t in aliis partibus, sic in hac quoque nonnulla interdum rep eritu r varietas. Item - que raro usu venit, u t facies tonsillae tam evidens exstet rotundatis angulis quam hic, adhibità eà sectione, quam hac tabula depinxim us et in tra c ta tu ipso descripsimus.

8

9 Gr. ö S. CjM estertom i Gen, StabXiitk.Inr. Tiönder dêl /

10

11 Förklaring' ftfver planche«. O riginalteckningen verkstäld m edelst användning af P a n to g raf, å teknologiska In stitu tet i S tockholm, under direkt ledning af Ö fver-d irektören och R iddaren, Professor S c h u a r tz, föreställer vida naturtrognare än som m ed annan m inia urtekning af conturernc är u tfö rb a rt, i accura t tredjedel ( l/3 ) af den naturliga lin e ar-sto rlek e n, de rena profilerna af en medelålders D alkarl (a) och en 2G 3 0 :årig kulla (o) ifrån Leksands socken i D alarn e; sam t deras hakhufvudens kraniologiska facer (6 och ß). O likheter emellan m annens och qvinnans Cranium falla här lä tt i ögonen. U tom d e t, a tt det förra i allm änhet är större än d et sednare, företer sig, i m otsats h ärtill, qvinnans bakhufvud längre än m annens. D enna bakhufvudets större längd röjer sig dock endast ofvan nackbenets öfre linea sem icircularis. Ilv ad nerom denna dem arkationslinje finnes, ä r åter hos qvinnan m indre än hos m a n n en, så a tt hennes lilla h je rn a, sålunda fullständigare betäckt af den storas bakre lober än m annens, innehar e tt m indre rum, innefattad som den är, emellan m er och m indre hårda delar. A fståndet em ellan nackbenets lam bdavinkel och nackbandets öfversta fästepunkt å sam m a ben är hos qvinnan större än hos m annen, m en lam bdavinkeln sjelf, hos qvinnan en rät, är stö rre än en r ä t hos m annen samt företer hos honom äfven enklare bensöm (sutura lam bdoidea). Processus m astoidei äro hos m annen m era skiljda än hos qvinnan, hvars tu b era parietalia åter äro m era åtskiljda, an hos m annen. M annens hufvud är ock i sin helhet m era h ö g t, qvin: ans m era långt. D essa skillnader m otsvara ock hvad som hos d ju r, i synnerhet ibland prim ates hos A pan, enligt Galls och Vim onts anatom iska fo lio v erk, blifvit fram stäldt. R iktigheten af deras slutsats e r, men ej af deras planchverk är blefven af L e u r tf,

12 Flo ur en s y Longet rn. fl. bestrid d, och likväl synes mau här fö rg ätit riktigheten af de sednare för de förras skull. M ärklig och egen är föröfrigt den stö rre och sta r kare utbildningen af de nedre tuggm usklerna, (m asseteres) och deras fästen, som D alkarlsracen företer, hvarem ot fästlinien för öfre tuggm uskeln eller tinningsm uskeln (linea sem icircularis superior) syns något lägre, än bos annan allm oge. D enna skillnad visar sig tydligast vid jem förelse af Dalkarlsskallen m ed L apparnes, der förhållandet är m est m otsatt.

13 L eksan ds Dal karl L elvsau cu R ulla b /

14