18960 PVO-LÄMPÖVOIMA OY DEPONERINGSOMRÅDE FÖR ASKA FRÅN KRAFTVERKET I KRISTI- NESTAD PROGRAM FÖR MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

Transkript

1 Deponeringsområde för aska från kraftverket i Kristinestad PROGRAM FÖR MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

2 18960 PVO-LÄMPÖVOIMA OY DEPONERINGSOMRÅDE FÖR ASKA FRÅN KRAFTVERKET I KRISTI- NESTAD PROGRAM FÖR MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING Innehåll SAMMANDRAG INLEDNING MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING OCH DESS TIDSPLAN PROJEKTETS BAKGRUND, MÅL OCH PLANERINGSSITUATION Projekt som skall bedömas Projektansvarig Bakgrund och mål Projektets planeringssituation och tidsplan för att genomföra projektet BESKRIVNING AV PROJEKTET Specifi cering av projektet Projektets läge Typ av avfall som skall tas emot Funktioner som skall bedömas Insamling och transport av biprodukter samt trafi k Mottagning och uppföljning av biprodukterna Deponering av biprodukter Bortgrävning Mellanlagrings- och slutdeponeringsområdets konstruktion Hanteringsområdenas stödfunktioner Vattenuppsamling och -behandling Uppsamling och behandling av gas Andra funktioner och konstruktioner Uppföljning Trafi kleder Samband med andra projekt och planer ALTERNATIV SOM SKALL BEDÖMAS SAMT ATT INTE ALLS GENOMFÖRA PROJEKTET BESKRIVNING AV MILJÖNS NUVARANDE TILLSTÅND Läge och omgivande markanvändning

3 6.1.1 Läge och markägare Planläggningssituation Markanvändning Mark- och vattenförhållanden Topografi Markförhållanden Grundvattenförhållanden Ytvattenförhållanden Vegetation MILJÖKONSEKVENSER OCH BEDÖMNING AV DEM Konsekvenser som skall bedömas Konsekvensbedömning Konsekvenser för marken och berggrunden Konsekvenser för yt- och grundvatten Utsläpp i luften och konsekvenser av dem Buller Konsekvenser för naturen Konsekvenser för samhällsstrukturen, markanvändningen och landskapet Konsekvenser för människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna Risker och störningssituationer Förslag till avgränsning av infl uensområdet Material som fi nns tillgängligt samt behövliga tilläggsutredningar Osäkerhetsfaktorer och antaganden Minskning av de skadliga konsekvenserna Uppföljning av konsekvenserna ORDNANDE AV BEDÖMNINGSFÖRFARANDE OCH DELTAGANDE BEHÖVLIGA PLANER, TILLSTÅND OCH BESLUT KÄLLOR

4 SAMMANDRAG Projektansvarig och projekt: För projektet svarar PVO-Lämpövoima Oy. Bolaget producerar el vid sina kolkraftverk i Kristinestad och i Tahkoluoto i Björneborg. Dessutom äger bolaget ett oljedrivet reservkraftverk i Kristinestad. PVO-Lämpövoima är ett dotterbolag till Pohjolan Voima Oy. Det projekt som skall bedömas i ett MKB-förfarande är hantering, lagring och slutdeponering av fl yg- och bottenaska samt gips från avsvavlingen och fi lterkaka från kraftverket i Kristinestad på det nuvarande hanteringsområdet i Lålby och på en utbyggnad av området. Förutom biprodukter från kraftverket i Kristinestad tas också aska från Vasklot i Vasa emot på området tills kraftverket på Vasklot kan öppna ett eget hanteringsområde. Det här övergångsskedet varar i 3 4 år. På området bereder man sig också på att ta emot aska från värmekraftverk i kommunerna kring Kristinestad. Till askhanteringsområdet levereras nu bottenaska, fl ygaska och inkurant gips från kraftverket i Kristinestad. Området är tillräckligt stort för det här kraftverkets behov, men i MKB beaktas följande aspekter som påverkar verksamheten: Den ökade elproduktionen har ökat den mängd aska som uppkommer Beredskap att ta emot och behandla aska från värmekraftverken i de omgivande kommunerna Beredskap för tillfällig mottagning och behandling av aska från kraftverket på Vasklot i Vasa Beredskap för effektivare utnyttjande av fyllvolymen genom ökad fyllhöjd och brantare slänter Beredskap för ett kommande förbud av förbränning av fi lterkaka Det projekt som skall bedömas omfattar hela askdeponeringsområdet. Utbyggnadsområdet tas stegvis i bruk från och med år Bedömningsprogrammet är en plan för hur bedömningen skall genomföras. Projektets avsikt: Lålbyområdet används som lagerområde för fl yg- och bottenaska samt gips och som slutdeponeringsområde för den aska och den andel gips som inte kan levereras till nyttoanvändning. Det primära målet vid hanteringen av aska är nyttoanvändning, och därför pågår fl era forsknings- och utvecklingsprojekt inom PVO-koncernen. Trots utveckling inom nyttoanvändningen behövs lagrings- och slutdeponeringsområden också i fortsättningen. Målet för projektet är att på lång sikt hitta en lösning för deponeringen av biprodukterna från kraftverket i Kristinestad. Principerna för avfallshanteringen anges i avfallslagen (1972/1993). De här principerna och hur de skall genomföras samt de mål de medför har preciserats i Finlands nationella avfallsplan fram till år 2005 och i EU:s strategi för avfallshanteringen, vilken godkändes år Enligt dem skall avfallsfrågorna utvecklas enligt följande hierarki: avfallsmängden och avfallets skadlighet skall minskas återanvändning och återvinning av materialinnehållet andra sätt att utnyttja avfallet säker slutdeponering av avfallet. Det primära målet är att materialet i biprodukterna från kraftverket skall utnyttjas. Eftersom biprodukterna inte innehåller någon energi är säker slutdeponering ett annat mål för de biprodukter som inte duger för nyttoanvändning. 3

5 Projektets läge och innehåll: Det nuvarande mellanlagrings- och slutdeponeringsområdet för biprodukterna från kraftverket i Kristinestad fi nns i byn Lålby i Kristinestad på lägenheterna Rnr 13:80 och 13:79. Utbyggnadsområdet fi nns intill de här lägenheterna, som ligger cirka 5 kilometer från stadens centrum och 8 kilometer från kraftverket i Kristinestad. Förläggningsområdet gränsar i norr till Kristinestads avstjälpningsplats i Lålby och i väster till riksväg 8. I övrigt gränsar förläggningsområdet till skogsbruksområden. Deponeringsområdet för aska i Lålby fungerar som mellanlagrings- och slutdeponeringsområde för de biprodukter som uppkommer vid energiproduktionen. Vid kraftverket i Kristinestad uppstår aska som mest t/a. Den genomsnittliga askmängden är cirka t/a, vilket i fortsättningen används som dimensioneringsgrund. Bedömningen görs enligt genomsnittlig mängd och maximimängd. Bottenaskans andel av askan är % medan resten är fl ygaska. På området skall i genomsnitt följande mängder av biprodukter tas emot: fl ygaska från kraftverket i Kristinestad t/a bottenaska från kraftverket i Kristinestad t/a gips från kraftverket i Kristinestad t/a fi lterkaka från kraftverket i Kristinestad t/a fl ygaska från kraftverket i Vasa t/a aska från värmecentralerna i närliggande kommuner t/a. I inledningsskedet förs sammanlagt i genomsnitt t/a biprodukter till området, och då Vaskiluodon Voimas eget deponeringsområde har blivit färdigt (cirka år 2009) förs i genomsnitt t/a biprodukter till Lålby. Det område som planerats som mellanlagrings- och slutdeponeringsområde är cirka 32 ha stort. Av den här arealen ligger cirka 18 ha på det område som redan har miljötillstånd och delvis har tagits i bruk, och 14 ha är en ny utbyggnadsreservering. Förutom mellanlagrings- och slutdeponeringsområdena reserveras också utrymme för vattenuppsamlings- och behandlingssystem samt för trafi k. Kring området lämnas en m bred skyddszon. Fyllvolymen på området räcker för cirka 35 år. Användningstiden blir längre, om det går att hitta nyttoanvändning för biprodukterna. Miljökonsekvensbedömning: Miljökonsekvensbedömningen görs i den omfattning som lagen om miljökonsekvensbedömning kräver. I bedömningens fästs speciell vikt vid: konsekvenser för marken samt yt- och grundvattnet buller och damm konsekvenser för markanvändningen och landskapet konsekvenser av trafi ken samt konsekvenser för människornas levnadsförhållanden och trivsel Bedömningens gång och informering: Programmet för miljökonsekvensbedömning har framlagts till påseende. Man kan bekanta sig med bedömningsprogrammet på följande platser under deras öppethållningstid: Kristinestads bibliotek, Lappfjärds bibliotek, Kristinestads stadskansli (Rådhusgatan), Västra Finlands miljöcentral (Skolhusgatan 19, Vasa). Programmet fi nns också till påseende på webbadressen Efter kungörelsen kan invånarna framföra sina åsikter om bedömningsprogrammet. Kontaktmyndigheten Västra Finlands miljöcentral ger sitt utlåtande om bedömningsprogrammet till den projektansvarige. Efter slutförda utredningar sammanställs resultaten av bedömningen till en bedömningsbeskrivning, som också presenteras vid ett informationsmöte. 4

6 Bedömningsbeskrivningen framläggs till påseende på samma sätt som bedömningsprogrammet. När det gäller bedömningsbeskrivningen har alla invånare och intressenter också möjlighet att framföra sina åsikter till kontaktmyndigheten. Beskrivningen genomgår en omfattande remissbehandling, varefter Västra Finlands miljöcentral ger sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen och dess tillräcklighet. Därmed avslutas bedömningsförfarandet. För att genomföra det projekt som bedömningen gäller krävs dessutom fl era olika tillstånd. Till ansökningshandlingarna för dessa tillstånd bifogas bedömningsbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande om den. För att skapa möjligheter till växelverkan och deltagande i det här projektet samt för informering har planerings-, styr- och uppföljningsgrupper tillsatts och möten med allmänheten kommer att ordnas. Projektets kontaktpersoner anges på bakpärmen av det här programmet. Programmet fi nns också på internet på webbadressen 5

7 18960 PVO-LÄMPÖVOIMA OY DEPONERINGSOMRÅDE FÖR ASKA FRÅN KRAFTVERKET I KRISTINE- STAD PROGRAM FÖR MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING 1 INLEDNING Biprodukterna från energiproduktionen vid PVO-Lämpövoima Oy i Kristinestad deponeras nu på ett område i Lålby i Kristinestad. De största fraktionerna av biprodukter som uppkommer vid stenkolsförbränning och som deponeras på området i Lålby är fl ygaska, bottenaska, gips från avsvavlingen och s.k. fi lterkaka. De biprodukter som utgör de största mängderna och som har den minsta graden av nyttoanvändning är fl ygaska och bottenaska. I takt med ökad energiproduktion har mängden biprodukter också ökat. För verksamhet enligt det nuvarande miljötillståndet (LSU-2005-Y-104 (111) (ändring)) är det område som nu används litet. Därför måste området byggas ut och fyllhöjden ökas, vilket kräver ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning (MKB). Det här dokumentet är ett bedömningsprogram som beskriver bedömningens innehåll. PVO-Lämpövoima Oy är en del av koncernen Pohjolan Voima Oy. Bolaget äger kraftverket i Kristinestad, som omfattar en 250 MW enhet för kolkondenskraft och en 210 MW enhet för oljekondenskraft. Med enheten för kolkondenskraft produceras främst baskraft och med enheten för oljekondenskraft produceras topp- och reservkraft. Området i Lålby i Kristinestad används som lagerområde för fl yg- och bottenaska samt gips och dessutom som slutdeponeringsområde för den andel aska och gips som man inte kan leverera till nyttoanvändning. Det primära målet vid hanteringen av aska är nyttoanvändning och därför pågår ett fl ertal forsknings- och utvecklingsprojekt inom PVO-koncernen. Inom Kristinestadsområdet har man bl.a. tillsammans med Vägverket testat askans lämplighet i vägkonstruktioner. Slutdeponering är däremot ett sekundärt alternativ. Det projekt som skall undersökas i det här förfarandet vid miljökonsekvensbedömning är en utbyggnad av området i Lålby. Utbyggnaden omfattar följande verksamhetshelheter: mottagning av material, slutdeponering och behandling av material. På projektet tillämpas förordningen om miljökonsekvensbedömning (MKB), 6 projektförteckningens punkt 11) avfallshantering: förbränningsanläggningar för annat avfall än problemavfall eller fysikalisk-kemiska behandlingsanläggningar som är dimensionerade för mer än 100 ton avfall per dygn samt biologiska behandlingsanläggningar som är dimensionerade för minst ton avfall per år. Konsekvenserna av projektet bedöms således i den omfattning som lagen och förordningen om miljökonsekvensbedömning förutsätter. Det här programmet för miljökonsekvensbedömning är en plan enligt lagen om miljökonsekvensbedömning för de utredningar som Kristinestadskraftverkets askdeponeringsområde och dess alternativ förutsätter samt om hur bedömningsförfarandet skall ordnas. Det egentliga bedömningsarbetet görs då miljökonsekvensbeskrivningen utarbetas. Uppgörandet av beskrivningen påverkas av de utlåtanden och åsikter som ges om det här programmet samt av det utlåtande som kontaktmyndigheten ger utgående från dem. Målet för miljökonsekvensbedömningen är att få fram information om projektets miljökonsekvenser för planering och beslutsfattande samt att öka befolkningens till- 6

8 gång till information och möjlighet att delta. Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning omfattar bl.a.: presentation av projektet och olika alternativ att genomföra det utredning av miljöns nuvarande tillstånd uppskattning av konsekvenser som kan väntas utredning av möjligheter att lindra de skadliga konsekvenserna jämförelse av konsekvenserna av alternativa behandlingssätt förslag till uppföljningsprogram för konsekvenserna av projektet hörande av befolkningen och andra intressenter som fi nns inom projektets infl uensområde. Miljökonsekvensbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande om den bifogas till den miljötillståndsansökan som projektet kräver. Kontaktmyndighet för miljökonsekvensbedömningen är Västra Finlands miljöcentral. Miljökonsekvensbedömningen görs av Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Oy på uppdrag av den projektansvariga PVO Lämpövoima Oy. 7

9 2 MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING OCH DESS TIDSPLAN Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB) trädde i kraft Lagens mål är tudelat. Förutom att främja miljökonsekvensbedömning och beaktande av miljökonsekvenser redan i planeringsskedet skall den också öka invånarnas tillgång till information och möjligheter att delta i projektplaneringen. MKB-förfarandet i sig är inte en tillståndsansökan, plan eller ett beslut om att genomföra ett projekt utan dessa ger information som sedan används då beslut fattas. MKB-lagen tillämpas på projekt som kan orsaka betydande skadliga miljökonsekvenser. Sådana projekt är uppräknade i MKB-förordningen. I enskilda fall kan man också av andra projekt än dem som nämns i MKB-förordningen kräva ett motsvarande bedömningsförfarande, ifall miljökonsekvenserna antas bli betydande. Skedena i förfarandet vid miljökonsekvensbedömning beskrivs i fi gur 2-1. Bedömningsförfarandet börjar då den projektansvariga lämnar in ett bedömningsprogram till kontaktmyndigheten, som i allmänhet är den regionala miljöcentralen. Bedömningsprogrammet är en plan för hur den projektansvariga ämnar genomföra den egentliga miljökonsekvensbedömningen. Programmet presenterar bl.a.: information om projektet och dess alternativ miljökonsekvenser som skall undersökas, metoder och material som skall användas förslag till avgränsning av infl uensområdet plan för genomförande av projektet och systemet för deltagande under MKB anslutning till andra projekt och tillstånd som projektet kräver tidsplan för projektet och MKB-förfarandet. Sedan kontaktmyndigheten har fått programmet meddelar den offentligt att behandlingen av projektet pågår. Då har de som kan påverkas av projektet en möjlighet att framföra sina åsikter om de frågor som tas upp i bedömningsprogrammet. Åsikterna inlämnas till Västra Finlands miljöcentral, som fungerar som kontaktmyndighet. Kontaktmyndigheten begär utlåtanden om bedömningsprogrammet av staden Kristinestad och andra centrala myndigheter. Utgående från utlåtandena och anmärkningarna ger kontaktmyndigheten sitt eget utlåtande om bedömningsprogrammet. I utlåtandet anges vilka utredningar den projektansvariga speciellt skall koncentrera sig på då miljökonsekvensbedömningen görs och till vilka delar planen i MKB-programmet måste kompletteras. På basis av det erhållna utlåtandet om programmet utför den projektansvariga miljökonsekvensbedömningen. Bedömningen sammanställs till en rapport som kallas miljökonsekvensbeskrivning och som lämnas in till kontaktmyndigheten. Beskrivningen skall behandla samma frågor som i programmet samt dessutom bl.a. följande aspekter: bedömning av miljökonsekvenserna av projektet och dess olika alternativ i den omfattning som anges i programmet och i utlåtandet om programmet åtgärder med vilka de skadliga konsekvenserna kan förhindras, minskas eller lindras program för uppföljning av konsekvenserna material som använts i bedömningen samt uppskattning av dess brister uppgifter om bedömningens osäkerhetsfaktorer och risker ett lättfattligt och åskådligt sammandrag. Kontaktmyndigheten informerar om att MKB-beskrivningen blivit färdig genom en kungörelse enligt samma princip som för MKB-programmet. Åsikter om beskrivningen och de gjorda utredningarnas tillräcklighet får ges av alla som kan påverkas av projektet. Utlåtanden begärs av kommunerna och de centrala myndigheterna liksom i programskedet. Myndigheten samlar in åsikterna och kommentarerna och ger utgående från dem sitt eget utlåtande om beskrivningen och dess tillräcklighet. 8

10 Bedömningsförfarandet avslutas då kontaktmyndigheten ger sitt utlåtande om bedömningen till den projektansvarige och till de myndigheter som behandlar projektet. Resultaten av bedömningen är bedömningsbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande. De här dokumenten bifogas till de tillståndsansökningar som krävs för projektet. Det här bedömningsprogrammet blev färdigt i augusti 2005 och kungörelse om programmet ges 13/14 september Därefter påverkas bedömningsförfarandets tidsplan av den tid som går åt till att göra planerna och utredningarna samt till att ha dem till påseende och tiden för uppgörande av utlåtanden. Förfarandet skall enligt planerna slutföras under våren Figur 2-1 Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och dess förlopp i det här projektet. 9

11 3 PROJEKTETS BAKGRUND, MÅL OCH PLANERINGSSITUATION 3.1 Projekt som skall bedömas 3.2 Projektansvarig Det projekt som skall bedömas i MKB-förfarandet är hantering av fl yg- och bottenaska samt gips från avsvavlingen och fi lterkaka från kraftverket i Kristinestad, lagring och slutdeponering av dessa biprodukter på det nuvarande hanteringsområdet i Lålby och på utbyggnaden av detta område. Förutom biprodukter från kraftverket i Kristinestad tar området också emot aska från Vasklot i Vasa tills det kraftverket öppnar ett eget hanteringsområde. Det här övergångsskedet kommer att ta uppskattningsvis 3-4 år. Förberedelser görs dessutom för att området skall kunna ta emot aska också från värmekraftverken i kommunerna kring Kristinestad. Till hanteringsområdet för aska förs nu bottenaska, fl ygaska och inkurant gips från kraftverket i Kristinestad. Området har tillräckligt med utrymme för de behov kraftverket i Kristinestad har, men i MKB beaktas följande aspekter som påverkar verksamheten: Den ökade elproduktionen har medfört att större mängder aska uppkommer Beredskap att ta emot och behandla aska från värmekraftverken i de omgivande kommunerna Beredskap för tillfällig mottagning och behandling av aska från kraftverket på Vasklot i Vasa Beredskap för effektivare utnyttjande av fyllvolymen genom ökad fyllhöjd och brantare slänter Beredskap för ett kommande förbud av förbränning av fi lterkaka. Ansvarig för projektet är PVO-Lämpövoima Oy. Bolaget producerar el vid sina kolkraftverk i Kristinestad och i Tahkoluoto i Björneborg. Dessutom äger bolaget ett oljedrivet reservkraftverk i Kristinestad. PVO-Lämpövoima är ett dotterbolag till Pohjolan Voima Oy. Pohjolan Voima Oy grundades år 1943 som ett ömsesidigt producentbolag. De som bildade bolaget behövde elektricitet för sin verksamhet, men inte en enda av delägarna kunde ensam klara de höga kostnaderna för att bygga stora kraftverk: därför beslöt man koncentrera energiproduktionen och dela på kostnaderna. Till en början byggde Pohjolan Voima vattenkraftverk. På 1960-talet, då elbehovet ökade och möjligheterna att bygga ut vattenkraften minskade, började bolaget också bygga värmekraftverk. De första värmekraftverken använde olja som bränsle. Då oljekriserna fi ck bränslepriset att fl erdubblas byggde Pohjolan Voima kolkraftverk och var med om att bygga ett kärnkraftverk, Industrins Kraft Ab. Länsirannikon Voima Oy och Etelä-Suomen Voima Oy fusionerades på 90-talet med Pohjolan Voima, som också köpte Oy Nokia Ab:s energiaffärsverksamhet. Vid millennieskiftet inledde Pohjolan Voima tillsammans med sina delägare ett omfattande program för att bygga biokraftverk och främjade också Industrins Krafts kärnkraftsprojekt. De delägare som grundade Pohjolan Voima var fi nländska skogsindustriföretag. Senare har också vissa kommuners energiverk och -bolag samt annan industri blivit delägare i bolaget. Värmekraft kan indelas i kombinerad el- och värmeproduktion (Combined Heat and Power, CHP) och kondenskraft. Värme från CHP-kraftverk utnyttjas i form av processånga och fjärrvärme: detta höjer kraftverkens totala verkningsgrad till som högst över 90 procent. Samproduktionskraftverken använder stenkol, torv, träbränslen och naturgas som bränsle. Produktionskostnaderna vid samproduktionskraftverk är ofta förmånligare än vid kondenskraftverk. Vid kondenskraftverk omvandlas så stor del av bränslets energi som möjligt till elektricitet. Kondenskraftverken använder främst stenkol som bränsle. Reserv- och toppkraftverk som drivs med tung brännolja används då elförbrukningen är ovanligt stor eller då vissa andra kraftverk inte är i produktion. 10

12 Pohjolan Voima har en värmekraftkapacitet på sammanlagt megawatt, varav 733 är samproduktionskraftverk för el och värme (CHP) och 1221 megawatt är kondenskraftverk. Samproduktionskraftverkens andel av Pohjolan Voimas elproduktionskapacitet är 22,1 procent och kondenskraftverkens andel 36,7 procent. Figur 3-1 Elproduktionens strukturella fördelning vid PVO-bolagen år Figur 3-2 PVO-bolagens produktionsanläggningar. 11

13 3.3 Bakgrund och mål Innan området i Lålby togs i bruk deponerades fl ygaskan på kraftverksområdet i bassänger som avskilts från havet med hjälp av vallar byggda av sprängsten. Då askbassängerna blev fulla togs ett nytt område i Lålby i bruk. Området används som lagerområde för fl yg- och bottenaska samt gips och dessutom som slutdeponeringsområde för den andel aska och gips som inte kan levereras till nyttoanvändning. Det primära målet för askhanteringen är att askan skall utnyttjas och därför har PVOkoncernen nu fl era pågående forsknings- och utvecklingsprojekt. Trots utvecklingen inom utnyttjande av biprodukterna behövs områden för lagring och slutdeponering också i fortsättningen. Målet med projektet är att lösa deponeringen av biprodukter från kraftverket i Kristinestad på lång sikt. Principerna för avfallshanteringen anges i avfallslagen (1972/1993). De här principerna och hur de skall genomföras samt de mål de medför har preciserats i Finlands nationella avfallsplan fram till år 2005 och i EU:s strategi för avfallshanteringen, vilken godkändes år Enligt dem skall avfallsfrågorna utvecklas enligt följande hierarki: avfallsmängden och avfallets skadlighet skall minskas återanvändning och återvinning av materialinnehållet andra sätt att utnyttja avfallet säker slutdeponering av avfallet. Det primära målet är att materialet i biprodukterna från kraftverket skall utnyttjas. Eftersom biprodukterna inte innehåller någon energi är säker slutdeponering ett annat mål för de biprodukter som inte duger för nyttoanvändning. 3.4 Projektets planeringssituation och tidsplan för att genomföra projektet Det projekt som här skall bedömas är planerat att genomföras enligt följande tidsplan: Miljökonsekvensbedömningen slutförs våren 2006 Miljötillstånd ansöks våren 2006 Planering av utbyggnadsområdet inleds våren 2005 Byggande av utbyggnadsområdet inleds år 2008 Mottagning börjar senast år

14 4 BESKRIVNING AV PROJEKTET 4.1 Specificering av projektet Askdeponeringsområdet i Lålby används som mellanlagrings- och slutdeponeringsområde för biprodukter från energiproduktionen. De största mängderna av biprodukter består av fl ygaska, bottenaska, inkurant gipsutfällning och fi lterkaka. Området används främst av PVO-Lämpövoima Oy:s kraftverk i Kristinestad. Området tar dessutom emot biprodukter från kommunernas kraftverk samt biprodukter från Vaskiluodon Voima Oy:s kraftverk i Vasa, tills kraftverket i Vasa har ett eget område för mellanlagring och slutdeponering av biprodukter i användbart skick och med lagakraftvunnet tillstånd. Det här bedöms ta cirka 4 5 år. Vid kraftverket i Kristinestad uppstår aska som mest t torrt/a ( t/a vid 20 % fukt). Den genomsnittliga askmängden är cirka t torrt/a, vilket i fortsättningen används som dimensioneringsgrund. Bedömningen görs enligt genomsnittlig mängd och maximimängd. Bottenaskans andel av askan är % medan resten är fl ygaska. På området tas i genomsnitt följande mängder av biprodukter emot: fl ygaska från kraftverket i Kristinestad t torrt/a bottenaska från kraftverket i Kristinestad t torrt/a gips från kraftverket i Kristinestad t torrt/a fi lterkaka från kraftverket i Kristinestad t torrt/a fl ygaska från kraftverket på Vasklot i Vasa t torrt/a aska från värmecentraler i närliggande kommuner t torrt/a. I inledningsskedet förs sammanlagt i genomsnitt t torrt/a biprodukter till området och då Vaskiluodon Voimas eget deponeringsområde har blivit färdigt (ca år 2009), förs i genomsnitt t torrt/a biprodukter till Lålby. Det område som planerats som mellanlagrings- och slutdeponeringsområde är cirka 32 ha stort. Av den här arealen ligger cirka 18 ha på det område som redan har miljötillstånd och delvis har tagits i bruk, och 14 ha är en ny utbyggnadsreservering. Förutom mellanlagrings- och slutdeponeringsområdena reserveras också utrymme för vattenuppsamlings- och behandlingssystem samt för trafi k. En del av ovannämnda funktioner har redan byggts. Kring området lämnas en m bred skyddszon. Fyllvolymen på området är sammanlagt cirka m 3, vilket med nyssnämnda produktionsmängder räcker till för cirka 35 år. Användningstiden blir längre om det går att hitta nyttoanvändning för biprodukterna. Största fyllhöjd är ungefär på nivån +57 m ö.h., medan marknivån på området nu är m ö.h. 4.2 Projektets läge Det nuvarande mellanlagrings- och slutdeponeringsområdet för biprodukter från kraftverket i Kristinestad fi nns i byn Lålby på lägenheterna Rnr 13:80 och 13:79. Reserveringen för ett utbyggnadsområde fi nns intill nyssnämnda lägenheter på lägenheten Rnr 13:85. Lägenheterna ligger cirka 5 kilometer från stadens centrum och 8 kilometer från kraftverket i Kristinestad. Förläggningsområdet gränsar i norr mot Lålby avstjälpningsplats och i väster till riksväg 8. I övrigt gränsar förläggningsområdet till skogsbruksområden. 13

15 Figur 4-1 Lagrings- och slutdeponeringsområdets läge och utbyggnadsområdets avgränsning 4.3 Typ av avfall som skall tas emot Flygaska Flygaskans kornstorlek motsvarar silt. I torrt tillstånd dammar fl ygaskan och i vått tillstånd bildar den slam mycket lätt. Den deponerade fl ygaskans densitet är 0,6...0,8 t/m 3. Genom omsorgsfull komprimering kan askans densitet ökas till över 1 t/m 3. På grund av fri kalk CaO samt silikatföreningar i askan har den podsoliska egenskaper. Komprimerad fl ygaska har liten vattengenomsläpplighet, angett med k-värde är komprimerad askas vattengenomsläpplighet 1* *10-8 m/s. Askans kemiska sammansättning varierar beroende på det använda bränslets ursprung. Den innehåller förutom kalcium-, magnesium-, natrium- och kaliumföreningar också låga halter av salter, tungmetaller, selen och arsenik. I en analys av askan från PVO:s kraftverk i Kristinestad utgjorde tungmetallernas (Mo, V, Ni, Zn, Cr, Mn, Co, Cu, As, Cd, Pb) andel 0,058 % av torrsubstanshalten. I jord har halten en variation på 0, ,59 %. Tungmetallerna i askan är i allmänhet bundna till silikatföreningar och tungmetallerna i askan är vanligen svårlösliga. Av tungmetallerna i fl ygaskan är molybden en löslig metall. 14

16 Bottenaska Vid förbränning av kol samlas bottenaska på bottnen i pannan. Bottenaskan är grovkorning, förslaggad fl ygaska, vars partiklar till följd av hettan har bundits till varandra så att kantiga, porösa strukturer har bildats. De största kornen har glasartad yta. Bottenaskans kornstorlek motsvarar grov sand eller fi nt grus. Bottenaskans kemiska sammansättning motsvarar fl ygaska. Metallösligheten är ännu lägre än för fl ygaska. De föreningar som är mera lättlösliga i bottenaskan är klorider och sulfi der. Gips Gips (CaSO4*H2O) bildas i samband med avsvavlingen av rökgaserna. Gipsen innehåller små mängder fl ygaska som förorening. Den gipsmängd som uppkommer vid kraftverket i Kristinestad utgör cirka t/a, varav största delen levereras för användning i industrin vid tillverkning av byggnadsskivor. I avsvavlingsprocessen uppkommer det tidvis inkurant gips, som inte är lämpad som råvara. Gipsens metallhalter är mycket låga men däremot är sulfathalterna höga. Filterkaka Filterkakan uppkommer också i samband med avsvavlingen av rökgaserna. Nu går fi lterkakan tillsammans med stenkol till förbränning, men inom de närmaste åren blir man kanske tvungen att sluta bränna fi lterkakan på grund av skärpta krav. Metallhalterna i fi lterkakan ligger mellan gips och bottenaska. Metallernas löslighet är dock liten. Klorid och sulfat har större löslighet. Tabell 1 anger halterna av skadliga ämnen i fl yg- och bottenaska, avsvavlingsgips samt fi lterkaka i mg/kg. Halterna i fl yg- och bottenaskan samt i avsvavlingsgipsen är tagna från VTT:s forskningsrapport Nr KET2730/00, där det utreds hur lämpade fl y- gaskan, bottenaskan, fi lterkakan och avsvavlingsgipsen är för avstjälpningsplatsen. Som jämförelse innehåller tabellen också uppgifter om de rikt- och gränsvärden som bestämts för jord. Tabell 1. Halter av skadliga ämnen i biprodukter från stenkol, mg/kg. Grundämne Flygaska Bottenaska Filterkaka Avsvavlingsgips Riktvärde för jord* Gränsvärde för jord* Arsenik <4, Barium Kadmium 0,55 0,13 0,76 <0,05 0,5 10 Kobolt <4, Krom <4, Koppar <4, Mangan ,8 Ej angivet Ej angivet Molybden 10 <5 <5 <4, Nickel <4, Bly <4, Vanadin Zink <4, Kvicksilver 0,52 <0,1 1,4 0,18 0,2 5 Sulfat Ej angivet Ej angivet Klorid Ej angivet Ej angivet Fluorid 130 <

17 4.4 Funktioner som skall bedömas Insamling och transport av biprodukter samt trafik Trafi ken till området ökar till högst 10 långtradare i vardera riktningen per dygn. Transporterna från kraftverken till deponeringsområdet går längs regionväg 662 och väg E8. Figur 4-2 Transportled till lagrings- och slutdeponeringsområdet Mottagning och uppföljning av biprodukterna Uppföljningen av ask- och gipsmängden är baserad på att förarna räknar antalet laster samt att regelbunden vägning och fuktmätning görs. Lasterna vägs regelbundet vid kraftverkets vågstation, varvid volymen och fukthalten noggrant mäts. På basis av de genomsnittliga densiteterna, fukthalterna och volymerna samt antalet laster beräknas de mängder som går till deponeringsområdet och till nyttoanvändning. Lasterna lossas på deponeringsområdet på den plats som anvisas av entreprenören som ansvarar för skötseln av området. Olika fraktioner placeras på olika områden så att det går att gräva bort dem senare. Lasterna täcks under transporterna för att förhindra damning. 16

18 4.4.3 Deponering av biprodukter Slutdeponeringsområdena tas i bruk i fl era steg i takt med utrymmesbehovet. Cirka 2,0 4,0 hektar åt gången tas i bruk. Avfallsfraktioner av olika kvalitet och med olika egenskaper placeras åtskils så att de inte kan blandas med varandra på ett sådant sätt att det försvårar senare nyttoanvändning. På området blir det två separata fyllningar, av vilka den mindre (volym ca m 3 ) är för gips och fi lterkaka och den större (ca m 3 ) för fl yg- och bottenaska. Slutdeponeringen av biprodukter sker som skiktfyllning i cirka 1,5 meter tjocka skikt som komprimeras omsorgsfullt. De laster som körs till fyllområdet lossas vid kanten av fyllområdet och schaktas sedan till fyllområdet. Materialet breds ut och komprimeras genom att asktransportfordonen och de arbetsmaskiner som används för att formge fyllområdet kör fl era gånger ovanpå biprodukterna. Varje fyllskikt täcks preliminärt eller behandlas på annat sätt så att eventuella dammolägenheter kan förhindras. De delar av fyllområdet som är otäckta bevattnas vid behov med vattenspridare, om detta behövs för att förhindra damning. Fyllningens slutliga kantslänter görs så att den största lutningen är 1:3. För att åstadkomma rätt släntlutning byggs vid behov släntmodeller av träribbor på kantområdet. I takt med att fyllningens höjd ökar fl yttas släntmodellerna så att de alltid fi nns nära fyllningens övre kant och lätt kan ses. Toppen av avfallsfyllningen formas så att ingen lutning mindre än 1:20 fi nns på området. Fyllningens höjd och dess ytkonstruktioner når ungefär till nivån +57 m ö.h. Då man övergår till nya fyllområden slutbehandlas de gamla fyllområdena och anpassas till landskapet till den del som de inte sammanhänger med det nya fyllområdet Bortgrävning Biprodukter för nyttoanvändning tas genom grävning från fyllvallens front. Grävningsplatsen på fyllområdet placeras så att frontens höjd inte överstiger fem meter. Slänterna under arbetsskedet får vara högst 1:1,5. Det får inte uppstå sådana grävningsfronter som medför rasrisk. Efter att material tagits görs slänterna långsluttande med en lutning på minst 1: Mellanlagrings- och slutdeponeringsområdets konstruktion Mellanlagrings- och slutdeponeringsområdena byggs stegvis i takt med utrymmesbehovets utveckling. Cirka 2 4 ha åt gången byggs ut. När ett område är aktuellt för utbyggnad röjs träden och ytvegetationen bort. Ren ytjord mellanlagras och används senare då fyllområdena skall fås att smälta in i landskapet. Det röjda området jämnas ut genom schaktning och invallning till den form som dräneringen kräver. Bottenkonstruktionen görs av antingen motsvarande konstruktion som på det nu använda området eller genom att i högre grad än nu använda de egna biprodukterna från kraftverket. Bottenkonstruktionen på det område som nu används består av följande skikt, nedifrån och uppåt: bärande mark, fi ltertyg vid behov, tätningsskikt 0,5 m (fi berlera, dimensioneras enligt belastningen och med beaktande av den biologiska nedbrytningen), dräneringsskikt 0,5 m (sand, grus, kross eller motsvarande), fi ltertyg och trafi kskikt (0,5 m) av bottenaska. Nedre delen av dräneringsskiktet förses med täckdiken så att det vatten som sipprar till bottnen av fyllningen kan samlas upp. Alternativt kan grunden byggas så att man ovanpå den bärande byggnadsgrunden lägger ett tudelat tätningsskikt, vars totala tjocklek är över 500 mm. Tätningsskiktets nedre del byggs av fl ygaska och den övre delen av fi berlera. Skikttjocklekarna dimensioneras så att de motsvarar kraven i statsrådets beslut om avstjälpningsplatser beträffande tjocklek och vattengenomsläpplighet. Ovanpå tätningsskiktet läggs ett dräneringsskikt, vars tjocklek är minst 500 mm, och det byggs av grus, sand, kross eller motsvarande material som lämpar sig som dräneringsskikt. På dräneringsskiktet läggs fi ltertyg och sedan ett trafi kskikt (0,5 m) av bottenaska. Avsikten med den alternativa konstruktionen är att öka nyttoanvändningen av aska i anläggningskonstruktionerna. Också miljöministeriet har fäst vikt vid detta genom att starta utvecklingsprogrammet Ny materialteknologi inom infrabyggandet. På basis av lagstiftningen och högsta förvaltningsdomstolens beslut går det att använda alter- 17

19 nativa konstruktionslösningar, om den som ansöker om tillstånd redan vid ansökan om miljötillstånd tillförlitligt på basis av en totalbedömning av hälso- och miljökonsekvenser påvisar, att användningen av denna konstruktion inte ens under en lång tid kan orsaka fara eller olägenhet för hälsan eller miljön eller förorening av marken eller grundvattnet. Bergväggar Askfyllningen gränsar delvis till en sprängd bergvägg. Att askfyllningen delvis kommer att ligga mot en bergvägg beaktas redan i brytningsskedet så att man använder ett brytningssätt som söndrar den slutliga väggen så litet som möjligt. Efter sprängningarna rensas väggarna från lösa stenblock, och stora, öppna, vattenledande sprickor tätas vid behov med cementbruk. Bergväggarna tätas med ett vertikalt tätningsskikt, en isoleringsvall, i takt med ökande fyllhöjd. En isoleringsvall byggs genom att ett minst halvmetertjockt tätningsskikt placeras mot bergväggen med hjälp av material med liten vattengenomsläpplighet. Ifall det sipprar vatten genom sprickorna i bergväggen in mellan isoleringsvallen och tätningsskiktet, anläggs ett vertikalt täckdikesskikt. Det vatten som samlas i täckdikesskiktet leds bort från fyllområdet så att det inte blandas med lakvattnet. På den del av tätningsskiktet som fi nns mot fyllområdet byggs på motsvarande sätt ett vertikalt täckdikesskikt, som samlar upp vatten som sipprat genom fyllningen och leder det till systemet för uppsamling av lakvatten. De vertikala konstruktionsskikten mot bergväggarna görs stegvis i takt med ökande fyllhöjd. Skikten byggs så att den färdiga vertikalkonstruktionen alltid är minst en meter högre än den egentliga fyllnivån. Ytkonstruktioner och anpassning till landskapet Ytkonstruktionen består av följande skikt uppifrån och ned: ytskikt minst 1 meter, dräneringsskikt minst 0,5 meter, tätningsskikt minst 0,5 meter fl ygaska, genomsläppligt skikt minst 0,5 meter bottenaska. På fyllområdet byggs de slutliga ytkonstruktionerna som ändamålsenliga helheter i den takt som områdena fylls till slutlig fyllnivå och material inte mera kommer att tas till nyttoanvändning från det aktuella fyllområdet. De områden som stängs är 2 4 ha åt gången. Figur 4-3 Principiell bild av slutdeponeringsområdenas yt- och bottenkonstruktioner 4.5 Hanteringsområdenas stödfunktioner Vattenuppsamling och -behandling Vattenmängd och -kvalitet som avleds till behandling Den vattenmängd som kommer att samlas upp på området och avledas till behandling har undersökts genom en vattenbalansberäkning. I beräkningen har man be- 18

20 aktat de områden som kontinuerligt är öppna såsom servicefältet och vägarna, de fyllområden som är öppna åt gången och stängda fyllområden med färdig ytkonstruktion. Enligt uppföljningen kommer den vattenmängd som avleds från utjämningsbassängen att ha en variation på cirka m 3 /a. Då hela området har använts till slut och fyllbackarna har stängts med ytkonstruktioner, kommer den vattenmängd som avleds till behandling att vara uppskattningsvis 10 % av årsnederbörden (ca 45 m 3 /d). Den största årliga avrinningen inträffar i mars-april. På hösten är avrinningen som störst i november-december. En uppfattning om kvaliteten på det vatten som rinner från utjämningsbassängen får man av kontrollresultaten från år 2003 och Tabell 4-1 Kontrollresultat av kvaliteten på det vatten som rann från utjämningsbassängen år 2003 och 2004 Vatten som rinner från mätbrunnen medeltal 2003 medeltal 2004 Fast substans 8 < 2 < 2 7,40 4 ph 7,9 8,1 8,2 6,30 8,1 konduktivitet, ms/m COD-Cr mg/l <30 50 < F mg/l 0,2 0,1 0,4 0,60 0,2 Syre mg/l 7 8,5 11,1 8,9 Syremättnad % Nitratkväve, N mg/l 0,07 0,1 0,6 0,26 Fosfor, P mg/l Cl mg/l SO4 mg/l Hg mg/l < 0,05 < 0,05 < 0,05 0,00 < 0,05 As mg/l < 0,2 0,25 < 0,2 0,01 0,22 Cd mg/l < 0,1 < 0,1 < 0,1 0,00 < 0,1 Cr mg/l < 1 < 1 < 1 0,01 < 1 Cu mg/l 2,99 6,05 4,19 0,02 4,4 Mo mg/l 15,7 15,7 23,7 0,04 18 Ni mg/l 3,36 3,32 < 3 0,02 3 Pb mg/l < 0,6 < 0,6 < 0,6 0,00 < 0,6 Se mg/l < 5 < 5 < 5 0,00 < 5 V mg/l 0,79 < 0,5 < 0,5 0,01 0,6 Zn mg/l 0,01 < 2 6,1 0,01 2,7 Vattenuppsamling och -behandling Området för biprodukter är byggt så att lakvattnet avleds via endast en led. För avledning av lakvattnet används ett dike som passerar under riksväg 8. Innan lakvattnet avleds behandlas det i en utjämningsbassäng, som fi nns före utloppspunkten och som är byggd av vattentät asfalt så att vattenavledningen kan hållas under kontroll. Behandlingsmetoden är sedimentering och sandfi ltrering. Eventuell fast substans som följer med vattnet sedimenterar till bassängens botten och det klarnade vattnet avleds via en infi ltrationsdamm och en mätbrunn till ett utfallsdike. De skadliga ämnena i vattnet som rinner ut från området fi nns huvudsakligen i löst form, och vattenkvaliteten ligger nära haltnivåerna i de vattenprover som tagits från askbassängerna vid kraftverket i Kristinestad och fi ltrerats. Lakvattnet leds till utjämningsbassängen genom att det samlas upp från fyllområdena med hjälp av dräneringsskikt och täckdiken och leds till bassängen via självfallsavlopp. Bassängens botten muddras regelbundet så att bassängvolymen inte minskar. Muddringsmassorna deponeras i askfyllningen. 19

21 Då verksamheten byggs ut till lägenhet 13:85 måste en utjämningsbassäng till byggas på deponeringsområdet. Det vatten som skall samlas upp här leds med hjälp av tryckavlopp till den bassäng som har en infi ltrationsdamm. Vatten utifrån hindras med hjälp av laggdiken från att komma till området Uppsamling och behandling av gas Aska och gips som deponeras på området bildar inga deponigaser. Därför byggs inga särskilda konstruktioner för uppsamling och behandling av gas på området Andra funktioner och konstruktioner Skötsel och övervakning under driften Deponeringsområdet för biprodukter är inhägnat och övervakat. Områdets driftspersonal sköter regelbundet övervakningen. Årligen görs en uppföljning av hur fyllningen av områdena utvecklas. Konstruktionernas funktion och eventuell olovlig användning av området övervakas dagligen. En driftsjournal förs över driften på deponeringsområdet Uppföljning Verksamheten på deponeringsområdet för biprodukter och miljökonsekvenserna av verksamheten följs redan nu upp enligt ett kontrollprogram godkänt av miljöcentralen. Vid behov görs ändringar i kontrollprogrammet beroende på observerade miljökonsekvenser eller förändringar i verksamheten. Minst en gång om året i samband med årsrapporteringen kontrolleras att kontrollprogrammet är tidsenligt Trafikleder Infartsväg till området kommer i inledningsskedet att vara den nuvarande vägen till Kristinestads avstjälpningsplats. I ett senare skede, då verksamheten fl yttar till utbyggnadsområdet, övergår man eventuellt till att använda den skogsbilvägsanslutning som redan nu leder till området. Vid behov höjs väganslutningens nivå så att den blir tillräckligt trygg. De interna vägarna byggs så att de håller för tung fordonstrafi k och så att det fi nns möjlighet för fordon att mötas på vägarna. Vid behov byggs vägar ovanpå fyllningsvallarna för att betjäna deponeringen av aska. Det interna vägnätet byggs med sedvanliga konstruktionsskikt enligt behövlig bärförmåga. Som stommaterial används askblandningar. Som slitlager används grus eller asfalt. 4.6 Samband med andra projekt och planer PVO-Lämpövoima Oy lämnade den in en ansökan om ändring av miljötillståndsbeslutet för askavstjälpningsplatsen i Lålby. Ansökan kompletterades Enligt ansökan har kolkraftverket i Kristinestad varit i drift mer än vad man på förhand uppskattat. Ändring i tillståndet ansöks så att deponeringen kan uppgå till högst ton per år. Dessutom önskas en ändring av tillståndet så att aska från kolkraftverk på andra platser i närområdet (inom cirka 100 kilometers avstånd) vid behov kan deponeras på askdeponeringsområdet i Lålby, dock så att nämnda maximimängd förblir ton per år. Andra projekt i anslutning till utbyggnadsområdet: Projekt att anlägga ett deponeringsområde för biprodukter från Vaskiluodon Voima Oy:s kraftverk i Vasa Möjligheter för värmecentralerna i de närliggande kommunerna att deponera aska. MKB av hanteringsområdet för biprodukter står i samband med fl era principiella och nationellt viktiga projekt: Nationell avfallsplan fram till år 2005 I den nationella avfallsplanen fram till år 2005 (godkänd av statsrådet 1998 och reviderad år 2002) föreslås att det borde fi nnas ett tillräckligt nätverk för mottagning och behandling av sorterade avfallsfraktioner i vårt land. 20

22 I avfallsplanen föreslås som mål att avfallsmängden skall minskas och återvinningen ökas samt trygg slutdeponering ordnas. I avfallsplanen betonas ordnande av ett regionalt mottagnings- och behandlingsnät samt användning av avancerade och högklassiga metoder i avfallshanteringen. Det projekt som skall bedömas i det här projektet följer principerna i avfallsplanen och stärker således miljöförvaltningens riktlinjer. Närhetsprincipen Av de fyra huvudprinciperna i EU:s miljöpolitik anger närhetsprincipen att avfallet skall behandlas så nära den ursprungliga uppkomstplatsen som möjligt, alltså den plats där avfallet producerats. Enligt självförsörjningsprincipen skall varje land ha ett tillräckligt antal egna behandlingsanläggningar och andra funktioner som avfallshanteringen kräver. Enligt upphovsprincipen skall kostnaderna för miljöskyddet betalas av den som ger upphov till problem. Enligt försiktighetsprincipen skall man genom åtgärder försöka förebygga problem. Avsikten med de här principerna är att främja skyddet av människornas hälsa samt övervägd och förnuftig användning av naturresurser. Också i den nationella lagstiftningen är den s.k. närhetsprincipen (avfallslagen 1073/1993) viktig i avfallshanteringen. Enligt den här principen skall avfallet behandlas så nära uppkomstplatsen som möjligt. Biprodukter från industrin I industriproduktion uppstår det ofta avfall eller biprodukter i form av fraktioner som tidigare slutdeponerades på avstjälpningsplatserna. Möjligheterna till nyttoanvändning av det här avfallet och de här biprodukterna har varit föremål för omfattande undersökningar under de senaste åren. I fråga om biprodukter från industrin konstateras i den regionala avfallsplanen att graden av utnyttjande av industriavfall skall stiga till 70 procent fram till år Biprodukterna kan användas till exempel som yt- och bottenkonstruktioner på avstjälpningsplatser, vid byggande av vallar och vägar samt i energiproduktion. Genom återvinning av industrins biprodukter vill man minska slutdeponeringen av dessa material på avstjälpningsplatserna och ersätta användningen av naturens stenmaterialresurser i jordbyggnadsverksamhet. Skydd av marken och grundvattnet I Finland publicerade miljöministeriet långsiktsmålen för utveckling av markskyddet år De största markproblemen anses vara platser och verksamhet som äventyrar grundvattnet, till exempel platser som misstänks vara förorenade, oljecisterner bland bosättningen, olje- och kemikalieolyckor i trafi ken, marktäkt, avlopp och avstjälpningsplatser. Styrningen av markanvändningen på grundvattenområdena anses vara problematisk. Grundvattnet är redan i viss mån förorenat i många kommuner. Dess kvalitet försämras av kloriden i det salt som används vid saltning av landsvägarna, nitrat främst från jordbruket samt olika lösningsmedel. Dessutom påverkas grundvattnets kvalitet av försurningen av marken. I lagstiftningen anges förbudet mot förorening av marken i miljöskyddslagen 7 (86/2000). I den här paragrafen står det: På eller i marken får inte lämnas eller släppas ut avfall eller andra ämnen som försämrar markkvaliteten så att därav kan följa risk eller olägenhet för hälsan eller miljön, avsevärd försämring av trivseln eller annan därmed jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse. I den här miljökonsekvensbedömningen försäkrar man sig om att projektet inte medför konsekvenser som strider mot förbudet mot förorening av grundvattnet enligt miljöskyddslagen 8 (86/2000). Statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997) och ändringen av beslutet (1049/1999) ställer särskilda krav på avstjälpningsplatsens grund- och ytkonstruktioner. Från början av november 2007 får avfall deponeras endast på en avstjälpningsplats som fyller de krav som ställs i beslutet. På områden där förorenad jordmassa behandlas eller slutdeponeras måste det byggas grund- och ytkonstruktioner som motsvarar ovannämnda beslut och har de vattengenomsläpplighetsegenskaper som krävs. 21

23 5 ALTERNATIV SOM SKALL BEDÖMAS SAMT ATT INTE ALLS GE- NOMFÖRA PROJEKTET Som alternativ vid miljökonsekvensbedömningen fi nns att projektet genomförs på det föreslagna utbyggnadsområdet och att biprodukterna nyttoanvänds. Med nyttoanvändning avses beskrivning av de metoder som kan användas för att effektivera nyttoanvändningen av biprodukterna. Samtidigt beskrivs hur olika sätt att nyttoanvända biprodukterna påverkar de askmängder som skall hanteras på området i Lålby. Att inte alls genomföra projektet innebär att utbyggnadsområdet inte byggs. Då förkortas kraftverkets driftstid till år, om inga stora förändringar sker i nyttoanvändningen av askan. Därför anser den projektansvariga att 0-alternativet inte är realistiskt förrän nyttoanvändningen har kommit så långt att efterfrågan är tillräckligt stor. Det här alternativet fi nns med i undersökningen. 22

24 6 BESKRIVNING AV MILJÖNS NUVARANDE TILLSTÅND 6.1 Läge och omgivande markanvändning Läge och markägare Läget för deponeringsområdet för biprodukter anges i avsnitt 6. Området ligger i Lålby i Kristinestad på lägenheterna Rnr 13:80, 13:79 och 13:85. Lägenheterna 13:80 och 13:79 ägs av PVO-Lämpövoima Oy. För lägenhet 13:85 har PVO-Lämpövoima Oy ingått ett villkorligt köpeavtal. I villkoren ingår att området får tas i bruk för den planerade användningen. Förläggningsområdet ligger cirka 5 km från Kristinestads centrum och cirka 8 km från kraftverket i Kristinestad Planläggningssituation Regionplan På området fi nns gällande regionplaner 1, 2 och 3 för Vasa kustregion. Dessa har fastställts år 1981, 1990 och I regionplanen för Vasa kustregion fi nns inga anteckningar om det aktuella planområdet. Området ligger intill den regionala huvudleden. Närmaste område för tätortsfunktioner ligger ca 1 km söderut och ett reservområde för tätortsfunktioner fi nns ca 2 km norrut från planområdet. Gränsen för ett kulturlandskapsområde går ca 1 km sydost om området. Genom planområdet går gränsen för området Project Aqua. Vattendragsområdet Isojoki-Lappfjärds å är ett vattendragsområde som kräver särskilt skydd och ett Project Aqua-objekt som är klassifi cerat som internationellt värdefullt. I regionplanebestämmelserna konstateras att man vid planeringen av området skall beakta att det aktuella vattendragsområdet är ett internationellt skyddsobjekt och att man vid byggande på området måste fästa särskild vikt vid att vattenkvaliteten i vattendragsområdet inte får försämras. Bilden nedan visar ett utdrag ur regionplanen. Regionplanen ställer inga hinder för byggande av ett område för biprodukter. Figur 6-1 Utdrag ur regionplanen 23

25 Landskapsplan Ett utkast till landskapsplan fanns till påseende hösten Utgående från synpunkter från intressenterna och allmänheten kommer man i förbundet att börja bereda ett förslag till landskapsplan, och en särskild omgång för hörande om landskapsplanen kommer då att ordnas. Den nya omgången för hörande kan ordnas tidigast våren I landskapsplanen fi nns en märkning ej-1 för planområdet. Märkningen betyder område för avfallshantering/område för avfall från energiförsörjning. Norr om planområdet fi nns Tjöck ådal. Enligt planbestämmelserna i anslutning till ådalen måste man vid mera ingående planering fästa uppmärksamhet vid ett hållbart utnyttjande av naturen och miljön, landskapsvård, tryggande av vattenkvaliteten i ån som är i naturtillstånd och i hela avrinningsområdet samt bevarande av strandbrinkens naturtillstånd. Tjöck ås betydelse som ett värdefullt vattendrag i fråga om fi skbestånd måste främjas, i synnerhet vattendragets betydelse för bevarande av arter i naturtillstånd. Figur 6-2 Utdrag ur landskapsplanen Delgeneralplan I Lappfjärds delgeneralplan, som stadsfullmäktige godkände , är området utmärkt som jord- och skogsbruksdominerat område (M). Avgränsningen av skyddsområdet för en pälsfarm går tvärs över områdets västra del. Delgeneralplanen är inte fastställd och den har därför inte rättsverkan. Regionplanen ställer inga hinder för att anlägga ett område för biprodukter. Delgeneralplanen för Lålby i Kristinestad når inte fram till planområdet. Stadsstyrelsen fattade hösten 2004 ( ) ett beslut om revidering av delgeneralplanen för Lappfjärd. 24

26 Detaljplan Ingen detaljplan har uppgjorts på området Markanvändning Lägenheterna Rnr 13:80 och 13:79 fi nns redan nu med i den användning som anges i projektbeskrivningen. Områdena togs i bruk år 2003, då det första området på 5 ha för mellanlagring och slutdeponering blev färdigt. Avsikten är att områdena skall byggas ut på cirka 3 hektar under åren Utbyggnadsområdet på lägenhet 13:85 är nu i skogsbruksanvändning. Ställvis har kalavverkningar gjorts på området. Dessutom fi nns ett småskaligt stenbrott på lägenheten. Omgivningen kring planområdet används huvudsakligen för skogsbruk. Norr om området fi nns Kristinestads avstjälpningsplats för kommunalt avfall. Verksamheten på avstjälpningsplatsen upphörde år Området är nu stängt, men eftervård och rekonstruktion av landskapet återstår att slutföra. I väster gränsar planområdet till riksväg 8. På andra sidan vägen på ca 500 m avstånd fi nns en pälsfarm, vars skyddsområde, som är utmärkt i delgeneralplanen, tangerar västra delen av planområdet. I övrigt används området väster om vägen för skogsbruk. Söder om området fi nns en smal skogszon. Därefter följer odlingsområdena i Lålby. I planområdets omedelbara närhet fi nns inga skyddsområden. Närmaste skyddsområden, som fi nns på 3,5 km avstånd, är Lappfjärds ådal och Tegelbruksbackens naturliga slåtter- och betesmarker, som båda hör till programmet Natura Cirka 1,5 km sydväst om planområdet fi nns Västerängens lokalt värdefulla lundområde. Närmaste klassifi cerade grundvattenområde ( Bötombergen), ligger ca 8 km öster om området. Närmaste bosättning fi nns på cirka 400 m avstånd i Lålby. 6.2 Mark- och vattenförhållanden Topografi Planområdet är beträffande topografi n i naturtillstånd orienterat i nord-sydlig riktning. Området har genomskurits av en fl ack ås med kala klippor och åsen har delvis kantats av försumpade dalsänkor. Ungefär hälften av åsen har sprängts bort på området i samband med att det nuvarande slutdeponeringsområdet anlades. De områden som nu används bildar ett jämnt område med fl ack sluttning västerut. I övrigt sluttar området fl ackt söderut. De lägsta delarna av planområdet ligger i områdets södra del ungefär på nivån +17,00 m ö.h. De högsta punkterna på planområdet fi nns i ostsydost ungefär på nivån +35, Markförhållanden Tvärs genom området går en delvis redan bortsprängd ås med kala klippor. Jordmånen mellan klipptrösklarna består av (siltartad) sandmorän, som täcks av ett ganska tunt humus- och torvskikt. Jordmånen mellan bergåsarna består av ett ganska tunt humus- och torvskikt, och under det fi nns tät, siltartad sandmorän. Då de nuvarande fälten byggdes konstaterades bergytan i dalsänkorna fi nnas på 1,3 2,8 m djup. Bottenmoränen ovanpå berget är blockrik. Mot söder går bergytan djupare och de fi nkorniga markskikten blir tjockare Grundvattenförhållanden Infi ltreringen av vatten i marken och grundvattenbildningen påverkas av bl.a. jordmaterialets kornfördelning, täthet och skikttjocklek samt områdets växttäcke och topografi. Jordmånen på planområdet består huvudsakligen av tät silt med liten vattenledningsförmåga samt silt- och sandmorän. Den mängd grundvatten som bildas på området är liten. Uppskattningsvis % av nederbörden blir till grundvatten, medan resten försvinner från området genom yt- och ytskiktsavrinning samt återgår till atmosfären genom avdunstning. Grundvattnets strömning följer områdets ytformationer mot dalbottnarna. Därefter följer det dikenas strömningsleder i dalbottnen. Mineraljordsskikten är tunna, vilket innebär att någon lagring av grundvatten på området i praktiken inte sker. I natur- 25

27 tillstånd rinner grundvattnet från området längs två eller tre leder. Knappt hälften av det grundvatten som bildas på området strömmar västerut och rinner slutligen ut i Mångärdsdiket och dess sidogrenar. Det här avrinningsområdet är numera så gott som helt bebyggt. Den andra strömningsriktningen är söderut, där grundvattnet till största delen övergår i ytvatten i det dike som rinner genom tätortsområdet i Lålby. Lägenheten 13:85 hör nästan i sin helhet till det här avrinningsområdet. En liten del av grundvattnet från planområdets nordöstra hörn kan sippra norrut mot Kristinestads avstjälpningsplats. På grund av den fl acka topologin och den täta jordarten är strömningshastigheterna låga. I litteraturen anges följande vattengenomsläpplighetsvärden för de jordarter som förekommer på området: sandmorän m/s siltmorän m/s I de markundersökningar som gjorts på området intill, där avstjälpningsplatsen för kommunalt avfall fi nns, har markens vattengenomsläpplighet i laboratorium bestämts till 4,2 1,3 * 10-9 m/s Ytvattenförhållanden Planområdet hör till avrinningsområdet för Lappfjärds ås nedre del och det fi nns vid övre loppet av de diken som rinner ut i Lappfjärds å. Knappt hälften av områdets ytvatten strömmar västerut längs kärrdiken som leder under riksväg 8 och rinner cirka 5,5 km längre bort i form av Mångärdsdiket ut i Lappfjärds å cirka 2 km från åns mynningsområde. Intill Mångärdsdiket fi nns två pälsfarmer och omfattande åkerodling. Största delen av områdets ytvatten rinner söderut. Det här södra avrinningsområdet hör till Nätibäcksdikets övre lopp. Det här området är inte dikat utan vattnet strömmar som ytskiktsavrinning cirka 300 m innan det rinner ut i diket. Nätibäcksdiket rinner genom åkerområden och mynnar efter cirka 3,3 km ut i Mångärdsdiket. Från ett litet område i nordöstra hörnet rinner ytvattnet mot det kärrområde som fi nns vid kanten av avstjälpningsplatsen. Vattnets fria strömning i den här riktningen har delvis förhindrats på grund av konstruktionerna på avstjälpningsplatsen. Från kärret på avstjälpningsplatsområdet rinner vattnet längs utfallsdiken norrut och mot nordväst och rinner ut i Tjöck å. Isojoki-Lappfjärds ås vattendragsområde hör främst på grund av sin havsöringsstam till UNESCO:s internationella s.k. Project Aqua-vattenskyddsobjekt. Området är med stöd av forsskyddslagen skyddat från byggande i vattendraget. Dessutom hör vattendraget till objekten för skyddade vattendrag i en arbetsgrupp vid jord- och skogsbruksministeriet, och miljöministeriet har år 1992 klassifi cerat området som ett av de vattendrag som kräver särskilt skydd. Vattenkvaliteten i Lappfjärds ås nedre lopp varierar. På g rund av de sura, sulfathaltiga jordarna och den ökade belastningen gör att vattnet försuras och dess buffertkapacitet minskar samtidigt som konduktivitet, färg, fast substans, närings-, järn- och sulfathalter ökar. Den största belastaren vid åns nedre lopp är jordbruket. Åkerodlingen är den största enskilda näringskällan. Andra belastningsfaktorer har mycket liten betydelse för vattenkvaliteten i ån. Lappfjärds ås avrinningsområde omfattar cirka km 2 och medelvattenföringen är 13,6 m 3 /s. Planområdets areal är 0,21 km 2 dvs. 0,02 % av Lappfjärds ås hela avrinningsområde. 6.3 Vegetation Vegetationen på planområdet varierar från torr moskog till blandskog och försumpad moskog. Ställvis fi nns det också plantskog på området. På området fi nns också moskog med kala klippor, som i skogslagen anges vara en viktig livsmiljö. 26

28 7 MILJÖKONSEKVENSER OCH BEDÖMNING AV DEM 7.1 Konsekvenser som skall bedömas Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning är avsett att bedöma konsekvenserna av askhanteringsområdet på det sätt och med den noggrannhet som förutsätts i lagen och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. De konsekvenser som skall bedömas är sådant som påverkar: människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel marken, vattnet, luften, klimatet, växtligheten, organismerna samt samverkan mellan dessa och naturens mångfald samhällsstrukturen, byggnaderna, landskapet, stadsbilden och kulturarvet utnyttjandet av naturresurser samt samverkan mellan ovannämnda faktorer. I MKB-förfarandet bedöms konsekvenserna av att ett behandlingsområde byggs samt konsekvenserna vid användning av området. Figur 7-1 Miljökonsekvenser som skall bedömas. I det här projektet skall bedömningen speciellt fokuseras på: konsekvenser för hälsan, levnadsförhållandena och trivseln konsekvenser för yt- och grundvattnet dammbildning och andra utsläpp i luften buller förändringar i markanvändningen och i landskapet samt förändringar i trafi kmängder och konsekvenser av trafi ken. 7.2 Konsekvensbedömning I miljökonsekvensbedömningen beskrivs konsekvenserna av askhanteringsområdet och de förändringar de medför i de nuvarande förhållandena på förläggningsplatsen. Miljökonsekvensbedömningen skall vara baserad på: de projektplaner som preciseras under bedömningens gång befi ntliga utredningar om miljöns nuvarande tillstånd tilläggsutredningar som skall göras under bedömningens gång kontrollresultat litteratur sådant som framkommer i samband med grupparbete och möten med allmänheten sådant som framförs i utlåtanden och åsikter de konsekvensbedömningar som med olika metoder görs utgående från vad som framkommit ovan. 27

29 Det material som fi nns till förfogande samt en på basis därav gjord bedömning av de tilläggsutredningar som behövs anges i avsnitt 7.4. Den allmänna planeringen av projektet görs, till den del det behövs, under förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, och den nya informationen ämnar man omedelbart ta med i bedömningen. På motsvarande sätt kan konsekvensbedömningarna ge upphov till frågor som behöver utredas samt lösningar som måste planeras, till exempel för att minska de skadliga konsekvenserna. Nedan beskrivs olika metoder som används vid konsekvensbedömningen Konsekvenser för marken och berggrunden Utgångspunkt för bedömningen är den information som fi nns om området. På basis av uppgifterna om marken och berggrunden samt projektplanerna bedöms behovet av schaktnings- och sprängningsarbeten vid bygget samt de här arbetenas omfattning. Under den tid som området används kan skadliga ämnen komma ned i marken till följd av behandling och deponering av biprodukter. Vid bedömning av konsekvenserna under den tid området används och de konsekvenser som är förknippade med verksamheten beaktas markens nuvarande kvalitet, de skadliga ämnenas egenskaper samt konstruktionslösningarna såsom tätningskonstruktioner och vattenbehandlingsmetoder som förhindrar skadliga konsekvenser Konsekvenser för yt- och grundvatten Bedömning av yt- och grundvattnets kvalitet och mängd Mängden lak- och dagvatten som bildas på behandlingsområdet för biprodukter uppskattas kalkylmässigt på basis av projektplanerna samt informationen om marken och nederbörden. Med hjälp av vattenbalansberäkningar och uppföljning av vattenmängder uppskattas de förändringar som projektet medför i mängden yt- och grundvatten som uppkommer på området. Vid bedömning av kvaliteten på det lak- och dagvatten som uppkommer utnyttjas uppgifter från den nuvarande kontrollen av kvaliteten på det vatten som bildas. Konsekvenserna för vattenmängden och -kvaliteten till följd av utökad verksamhet bedöms på basis av befi ntliga resultat av löslighetstester, information i litteraturen och praktiska erfarenheter från motsvarande platser. Vid bedömningen beaktas de planerade vattenskyddskonstruktionernas inverkan på kvaliteten och mängden av det vatten som bildas. Konsekvenser för ytvattnet På basis av vattenbalanskalkyler och information om vattenkvaliteten bedöms belastningen på ytvattnet. Utgående från belastningen och kvaliteten i de mottagande vattendragen bedöms hur ytvattnets nuvarande tillstånd påverkas av de utsläpp som eventuellt kommer ut i miljön. Speciell vikt fästs vid förekomsten och spridningen av tungmetaller och andra föreningar som är giftiga för organismer. Vid bedömningen beaktas det mottagande ytvattnets särdrag såsom naturtillstånd, humushalt, näringsnivå, hydrologi, organismsamhällen och vad vattendraget används till. Grundvatten I bedömningsbeskrivningen presenteras den information som fi nns till förfogande om grundvattennivån, grundvattenbildningen, strömningsriktningarna och kvaliteten vid förläggningsplatsen och dess näromgivning samt uppgifter om användning av grundvattnet och de grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen i närheten av planområdet. Konsekvenserna för grundvattnet bedöms i en situation där de nya avfallsbehandlingsområdena byggs med täta konstruktioner och med behandlingen av lak- och dagvatten under kontroll. Inverkan på människornas hälsa bedöms enligt kraven och rekommendationerna för kvaliteten på hushållsvatten. Vid bedömning av konsekvensernas betydelse beaktas den nuvarande användningen av grundvattnet. 28

30 7.2.3 Utsläpp i luften och konsekvenser av dem Dammbildning Trafi ken och hanteringen av biprodukterna orsakar askdamm. Dammspridningen bedöms utgående från resultat av mätningar i Finland. Dessutom utnyttjas observationer av dammbildning från den nuvarande verksamheten. I bedömningen utnyttjas även projektplaner och erfarenheter av observationer från andra motsvarande objekt. Trafik Trafi ken orsakar buller, avgasutsläpp och damm. Vid bedömning av utsläpp i luften på grund av trafi ken beaktas projektets prognoser för trafi kmängderna samt trafi kledernas skick och nuvarande trafi kmängd. Bedömningen baseras på tillgänglig information från undersökningar av utsläpp från trafi ken intill vägar med olika användningsgrad. Bedömningen av trafi kbullret beskrivs nedan i avsnittet om buller Buller En kalkyl görs över hur hanteringen av biprodukter och den därav orsakade trafi ken påverkar bullernivåerna i närområdena. Vid beräkning av bullerzoner används en 3-dimensionell beräkningsmodell för vägtrafi kbuller (B&K Predictor 2.11). I modellen kan man beakta bl.a. terrängformer, byggnaders hindrande och refl ekterande verkan, markens dämpning samt eventuella hinder som behövs och inverkan av dessa. De kalkylmässiga bullernivåerna jämförs med allmänna riktvärden för bullernivån (Srb 993/1992) Konsekvenser för naturen Naturutredningarna görs upp enligt Finlands miljöcentrals guide Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja Natura-arvioinnissa. En naturutredning görs enligt dessa metoder i form av en terränginventering under växtsäsongen sommaren I terrängen utreds bl.a. dominerande vegetationstyper, värdefulla vegetations- och naturobjekt, av vilka trädbeståndets art- och åldersstruktur samt dominerande arter i busk- och undervegetationen utreds närmare. Faunan beskrivs i allmänna drag. För miljökonsekvensbedömningen uppdateras dessutom informationen om skyddsområden, områden som hör till något skyddsprogram och till Natura 2000, enligt naturskyddslagen skyddade kartlagda naturtyper i närheten av området samt annan tillgänglig information om den omgivande naturens nuvarande tillstånd och kända naturvärden. I bedömningsbeskrivningen ges information om naturmiljöns nuvarande tillstånd och i vilken omfattning naturmiljö avlägsnas. Inverkan på den omgivande miljön bedöms bl.a. på basis av utsläpps- och konsekvensbedömningarna Konsekvenser för samhällsstrukturen, markanvändningen och landskapet I bedömningsbeskrivningen ges en bedömning av hur verksamheten passar in i den befi ntliga samhällsstrukturen, markanvändningen samt viktiga funktioner och nätverk. Planerna jämförs med planerade former av markanvändning. Speciell uppmärksamhet fästs vid objekt som fi nns i närheten av projektområdet och eventuellt är känsliga för störningar. Det skisseras upp hur hanteringsområdet för biprodukter inverkar på den bebyggda miljön och landskapet utgående från områdets nuvarande tillstånd och planerna för hanteringsområdet. Landskapets nuvarande karaktär utreds med hjälp av bedömning i terrängen samt kartor och fotomontage. Fotomontagen görs av horisontella bilder av den nuvarande situationen samt av den kommande situationen enligt projektplanen. Utgående från projektplanerna bedöms vilka förändringar som projektet medför i landskapet, och det uppskattas det område där förändringar kommer att synas. På basis av dessa bedöms omfattningen av förändringen i landskapet. 29

31 7.2.7 Konsekvenser för människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel Levnadsförhållanden och trivsel Bedömningen av konsekvenserna för människorna indelas här i två delar: konsekvenser för hälsan samt s.k. sociala konsekvenser för levnadsförhållanden och trivsel. Det fi nns många olika faktorer som påverkar människornas levnadsförhållanden och trivsel. I allmänhet påverkar alla miljökonsekvenser antingen direkt eller indirekt de lokala invånarnas levnadsförhållanden och trivsel. Eftersom olika projekt i alla fall till sin karaktär och sina konsekvenser skiljer sig från varandra, avgränsas konsekvenserna från fall till fall enligt varje projekts särdrag. Vid insamlingen av bakgrundsinformation samt identifi ering och bedömning av sociala konsekvenser utnyttjas dessutom: lokalbefolkningens och de lokala myndigheternas sakkunskap befi ntligt socioekonomiskt material samt utredningar som tidigare gjorts på området i anslutning till bl.a. planering av markanvändningen motsvarande tidigare projekt social- och hälsovårdsministeriets guider samt identifi eringslistor utlåtanden och åsikter om bedömningsprogrammet tidningsartiklar om det aktuella ärendet. I samband med det här projektet ordnas ett särskilt tillfälle för invånarna i närområdet. Då ges information om projektet och samtidigt samlas information in om invånarnas synpunkter om det aktuella projektet. Konsekvenser för hälsan Under miljökonsekvensbedömningen strävar man till att observera eventuella sanitära olägenheter som hanteringsområdet kan orsaka. För eventuella faktorer som orsakar sanitära olägenheter såsom luftkvalitet, buller, hushållsvatten, livsmedel, badvatten och mark fi nns det riktvärden och nyckeltal, och om dessa överskrids betraktas det som en sanitär olägenhet. Konsekvenserna för hälsan bedöms genom jämförelse av de uppskattade utsläppsnivåerna och bullret i förhållande till lagstadgade riktvärden och karakteristika Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna Projektet påverkar utnyttjandet av naturresurserna främst indirekt. Genom nyttoanvändning av askan kan jungfruligt byggnadsmaterial ersättas. Detta förutsätter dock att aska, som under den aktuella tidsperioden inte duger för nyttoanvändning, kan deponeras någonstans Risker och störningssituationer I miljökonsekvensbedömningen identifi eras olycksrisker och eventuella störningar i anslutning till hanteringen av biprodukter. Dessutom bedöms sannolikheten för dem och följderna om de inträffar. 7.3 Förslag till avgränsning av influensområdet Infl uensområdet avgränsas på typiskt sätt för varje konsekvens. Av de direkta konsekvenserna av projektet är utsläpp via lakvatten samt trafi k de som påverkar det största området. Konsekvenserna för vattendragen bedöms från närområdena ända fram till ett större mottagande vattendrag. Bedömningen av trafi kens inverkan begränsas till transportrutterna i omedelbar närhet av förläggningsområdet. Största delen av konsekvenserna begränsas dock till området i omedelbar närhet av hanteringsområdet. 30

32 7.4 Material som finns tillgängligt samt behövliga tilläggsutredningar I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning utnyttjas den information som samlats i de befi ntliga utredningarna om planområdet, dess omgivning samt olika alternativ att tekniskt genomföra olika funktioner samt deras konsekvenser. Sådana är bl.a.: Information om klassifi cerade grundvattenförekomster Uppgifter om skyddsområden och fornlämningar Miljöcentralens kartläggningar av naturtyper, uppgifter om hotade arter samt andra naturutredningar som gjorts på området Planer på olika nivåer som gjorts för planområdet samt utredningar som gjorts i samband med dem Vägförvaltningens beräkningar av trafi kmängder Geotekniska undersökningar och utredningar om utgångstillståndet, vilka gjordes då området anlades Resultat av kontrollen av inverkan på yt- och grundvattnet på planområdet samt Preliminära utbyggnadsplaner. Den tillgängliga informationen kompletteras med utredningar som görs i samband med miljökonsekvensbedömningen. Utredningar och planer som på basis av utgångsinformationen är nödvändiga är: Inventering av terrängen på området beträffande vegetation och fauna mätningar av dammspridning och horisontella fotomontage av landskapet. 7.5 Osäkerhetsfaktorer och antaganden Projektplaneringen och miljökonsekvensbedömningen påverkas av all den osäkerhet som är förknippad med den information och de metoder som använts. I bedömningsbeskrivningen beskrivs de centralaste antagandena och osäkerhetsfaktorerna i anslutning till projektet och bedömningsmetoderna, och det presenteras en uppskattning av hur dessa påverkar genomföringen av projektet och de bedömningar som gjorts. 7.6 Minskning av de skadliga konsekvenserna Under förfarandet vid miljökonsekvensbedömning identifi eras de viktigaste skadliga konsekvenserna av projektet, och olika möjligheter att minska konsekvenserna utreds. I bedömningsbeskrivningen ges en redogörelse för de viktigaste skadliga konsekvenserna och ett förslag till åtgärder för att minska dem. 7.7 Uppföljning av konsekvenserna För bedömningsbeskrivningen görs ett förslag till program för uppföljning av konsekvenserna av projektområdet. Förslaget kompletteras i det skede då ansökan om tillstånd görs upp, och det preciseras i enlighet med villkoren för miljötillstånd. Kontrollen och uppföljningen av konsekvenserna kan indelas i driftskontroll, utsläppskontroll och konsekvenskontroll. 31

33 8 ORDNANDE AV BEDÖMNINGSFÖRFARANDE OCH DELTAGANDE I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning kan alla de invånare delta, vilkas förhållanden och intressen såsom boende, arbete, rörelse och fritidssysselsättningar kan påverkas om projektet genomförs. Invånarna kan enligt lagstiftningen: framföra sina synpunkter om behovet att utreda konsekvenserna av projektet, då det meddelas om att bedömningsprogrammet för projektet är under behandling och framföra sina åsikter om de gjorda utredningarnas tillräcklighet i samband med att bedömningsbeskrivningen fi nns till påseende. Användningen och skötseln av hanteringsområdet för biprodukter är förknippade med många olika målsättningar samt många slags föreställningar och åsikter, som förändras i takt med att ny information kommer fram. Människornas målsättningar och åsikter är viktiga för dem, och vid bedömningsförfarandet är målsättningen att beakta dessa åsikter. Målsättningar som står i konfl ikt med varandra kan därför tas fram i planeringen så att alla åsikter kan beaktas då beslut fattas. Därför är det nödvändigt att i samband med bedömningen utöka det hörande som lagen förpliktar till. I det här projektet ämnar man förbättra möjligheterna till växelverkan och deltagande samt informering genom att bilda planerings-, styr- och uppföljningsgrupper samt ordna möten med allmänheten. Planeringsgruppen är en arbetsgrupp som består av den projektansvariga och planeraren och som leder bedömningen. Styrgruppen är en arbetsgrupp sammansatt av centrala intressegrupper. Den här gruppen leder bedömningsförfarandets gång i alla dess skeden. Den garanterar att viktiga intressenter hörs och att det informationsmaterial som de har också beaktas. I det här bedömningsförfarandet kommer det under bedömningens gång att tillsättas en styrgrupp med representanter för förutom planeringsgruppen också följande intressegrupper: Västra Finlands miljöcentral Staden Kristinestad, Tekniska centralen, miljötillsynen, lantbruksbyrån Hälsovårdsmyndigheten Kristinestads fi skekommitté Lantbruksproducenterna TE-centralen Uppföljningsgruppen består av centrala intressegrupper, vilkas förhållanden och intressen kan påverkas av projektet. Uppföljningsgruppen tar ställning till bedömningsprogrammet och bedömningsbeskrivningen innan de blir färdiga. Till uppföljningsgruppen kallas närområdets invånare och markägare eller representanter för dem. Utöver styr- och uppföljningsgrupperna vill man i samband med miljökonsekvensbedömningen också nå sådana intressenter som eventuellt inte deltar i arbetet i styr- och uppföljningsgrupperna. Därför hålls ett möte med allmänheten i det skede då bedömningsbeskrivningen blir färdig. Programmet och beskrivningen kommer att fi nnas till påseende på webbadressen Bedömningsprogrammet fi nns dessutom till påseende på Kristinestads stadskansli, stadens bibliotek, Lappfjärds bibliotek och på Västra Finlands miljöcentral. 32

34 9 BEHÖVLIGA PLANER, TILLSTÅND OCH BESLUT För att projektet skall kunna genomföras krävs förutom förfarandet vid miljökonsekvensbedömning också följande planer, tillstånd, beslut eller anmälningar. För att genomföra projektet krävs miljötillstånd enligt miljöskyddslagen och -förordningen. Projektet kan beviljas miljötillstånd, då förfarandet vid miljökonsekvensbedömning är slutfört. En förutsättning för att tillstånd skall beviljas är att projektet inte orsakar sanitära olägenheter, förorening av marken eller grundvattnet eller annan betydande miljöförorening. Verksamheten kan inte heller placeras i strid med detaljplanen. Miljötillstånd söks av Västra Finlands miljöcentral. För de nya byggnader som ingår i projektet behövs byggnadslov, som söks av staden Kristinestads byggnadsmyndighet. I projektet kan man bli tvungen att bygga en ny väganslutning från allmän väg. För den nya anslutningen måste planerings- och anslutningstillstånd ansökas av Vägförvaltningen. Som bilaga till ansökan om miljötillstånd behövs en översiktsplan. För att projektet skall kunna genomföras krävs också att byggnadsplaner görs upp. Beslut om att genomföra projektet fattas av PVO Lämpövoima Oy. Figur 9-1 Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och de tillstånd som krävs för projektet. 33