FÖRSLAG OM MALMÖ SOM ROMSKT FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Transkript

1 FÖRSLAG OM MALMÖ SOM ROMSKT FÖRVALTNINGSOMRÅDE EN POLITISK OCH JURIDISK INTERVENTION KATINKA STÅHL Ståhl, Katinka. Förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde. Socialt förändringsarbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för Socialt arbete,

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1.1 Problemformulering 1.2 Röster från fältet 2. BAKGRUND 3. KUNSKAPSÖVERSIKT OM DEN NATIONELLA MINORITETEN ROMERS HÄLSO- OCH LIVSSITUATION 3.1 Tidigare forskning 3.2 Malmö som finskt förvaltningsområde 3.3 Romsk inkludering i Malmö idag Förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde 4. TEORETISKT RAMVERK- Minoritetsrättigheter 5. HANDLINGSPLAN FÖR MALMÖ SOM ROMSKT FÖRVALTNINGSOMRÅDE 5.1 Syfte och målsättning 5.2 Hypotes Målgrupp Strukturellt Risker 5.3 Etiska utgångspunkter- Delaktighet och inflytande 5.4 Målgrupp 5.5 Ansökan 5.6 Implementering, uppföljning och redovisning 5.7 Övergripande mål, delmål och insatser Information och myndighetskontakter Barnomsorg och utbildning Sociala rättigheter Kultur och föreningsliv 5.8 Budget 5.9 Aktörer 5.10 tidsplan 6. UTVÄRDERING 7. REFLEKTIONER 8. REFERENSER 2

3 1. INLEDNING I det välfärdssamhälle vi i dagens Sverige eftersträvar, är den offentliga sektorn en central aktör inom uppdraget att serva och tillgodose de svenska medborgarna sina rättigheter. Att tillgodose dessa rättigheter innebär att på demokratiska grunder, främja individers ekonomiska och sociala trygghet, verka för jämnställda levnadsvillkor samt aktivt samhällsdeltagande av samtliga svenska medborgare. Det vill säga att erbjuda dessa individer god omsorg, hälso- och sjukvård samt sörja för service till äldre, personer med funktionsnedsättning och andra som är i behov av samhällets stöd (SFS 2001:453, SFS 1993:387). I detta arbete krävs det därav att öka den sociala rättvisan och möliggöra lika deltagande i det svenska välfärdssamhället (Denvall, Heule & Kristansen, 2010). I denna uppgift har jag valt att utforma ett förslag gällande en politiskt och juridisk intervention avseende den nationella minoriteten romer bosatta inom Malmö stad. I uppgiften har jag valt denna begränsning då Malmö är den kommun där det antas bo högst antal romer, d.v.s. uppskattningsvis individer (Popoola & Söderman, 2010). Samtidigt har det i flertalet rapporter samt genom intervjuer med romer bosatta i kommunen framkommit att det finns ett brett spektra av områden där romer i Malmö idag upplever sig ha begränsade möjligheter att ta del av sina sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter i förhållande till majoritetsbefolkningen. Idag finns det ingen kommun i Sverige som är romskt förvaltningsområde. Däremot finns det förvaltningsområden för samiska, meänkieli och finska inom sammanlagt 75 kommuner samt 14 landsting/regioner varav Malmö är finskt förvaltningsområde. Kortfattat kan förvaltningsområdesstatus beskrivas som en förstärkning av det befintliga övergripande grundskyddet som den nationella minoritets- samt minoritetsspråklagstiftningen utgör, genom att bland annat sörja för att bedriva äldre- och barnomsorg helt eller delvis på det nationella minoritetsspråket samt ge enskilda rätt att använda sitt respektive minoritetsspråk skriftligen eller muntligen i kontakt med olika myndigheter. Förvaltningsmyndigheterna ska även verka för att det ska finnas språkkunnig personal inom dem område där det behövs (lanstyrelsen.se, SFS 2009:724). 1.1 Problemformulering Forskning påvisar entydigt att romer är en de mest utsatta grupperna i det svenska samhället idag. Det framkommer bland annat att romer är den grupp som i störst omfattning och inom flest antal områden utsetts för diskriminering. Både strukturellt, institutionellt och individuellt. På så vis säkerställs inte den nationella minoriteten romers mänskligarespektive minoritetsrättigheter. I flertalet rapporter framtagna av bland annat Delegationen för romska frågor (SOU 2010:55) och även i andra studier påpekas därav att det krävs insatser för att förbättra bemötande samt för att stärka den romska minoriteten i kontakt med myndigheter, inom skola, bostads- och arbetsmarknad samt även generellt i relation till majoritetssamhället (Statens folkhälsoinstitut, 2014). I Delegationen för romska frågors slutrapport samt i en intervjustudie med romer bosatta i Malmö år 2008 (Halilovic, 2015), framkom det även behov och önskemål om att erhålla barn- och äldreomsorg på romani (SOU 2010:55) 3

4 Idag har den romska minoriteten i Malmö en institutionell förankring via Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC). RIKC har det kommunövergripande uppdraget att öka romers delaktighet i samhället och riktar insatser i lika stor omfattning till den romska minoriteten som till majoritetssamhället och dess institutioner (malmö.se). Centrets verksamhet utgörs därav av såväl strategiskt som operationellt arbete. Den operativa delen består av ett medborgakontor där fyra romska samhällsvägledare arbetar och kan vara behjälpliga på olika romska dialekter, i att exempelvis översätta/ tolka beslut, kallelser, vara ett stöd/ resursperson i kontakt med myndigheter som exempelvis skola och socialtjänst. En omfattande del av RIKC verksamhet består även i att kompetensutveckla andra verksamheter och myndigheter i inom romsksvensk historia, minoritetslagstiftning, normkritiska perspektiv och centrets arbetsmodell. Under 2016 har RIKC tillsammans med berörda förvaltningar inom kommunen samt med förankring till den nationella minoriteten romer i Malmö, tagit fram en handlingsplan- Handlingsplan för den nationella minoriteten romer. Handlingsplanen är ett viktigt steg i arbetet för att stärka den romska befolkningens deltagande och inflytande i Malmö i enlighet med rådande minoritetslagstiftning samt att säkerställa att Malmö stads förvaltningar besitter relevant kompetens för att tillgängliggöra information och bedriva verksamheter på ett informerat och icke-diskriminerande sätt. Dock medför inte denna handlingsplan möjlighet att erbjuda äldre- eller barnomsorg inom kommunen, som helt eller delvis bedrivs på det romska hemspråket romani chib vilket förvaltningsområdesstatus gör (malmo.se). Ett förslag om att Malmö, förutsatt att detta grundar sig i den berörda minoritetens egna önskemål, ansöker om att utses till romskt förvaltningsområde skulle därav kunna ses som ett komplement till det arbete som redan bedrivs inom Malmö stad i syfte att verka för romsk inkludering. Ett beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde skulle medföra att berörda kommunala verksamheter utöver RIKC ges ett tydligt ansvar, uppdrag och konkreta insatser att säkerställa att minoritets- samt förvaltningsområdesrättigheterna tillgodoses. Viktigt att betona är att detta är ett förslag som måste vara väl förankrat hos romska befolkningen i Malmö i aktuell tid och att det endast kan tas fram baserat på gruppens egna önskningar och upplevda behov vid. 1.2 Röster från fältet Tidigare under min utbildning fick jag möjlighet att praktisera på RIKC och därefter har jag även fått chansen att vikariera på centret under hösten Under denna tid har jag etablerat en mycket god kontakt med samtliga anställda och har även fått en god inblick i det nationella såväl som kommunala arbetet för att stärka den nationella minoriteten romer. Därav föll det sig naturligt för mig att i detta arbete fokusera på att utforma en intervention för ökad romsk inkludering. I framtagandet av mitt förslag av intervention har jag talat med de anställda på Romskt informations- och kunskapscenter i Malmö baserat på deras uppdrag och kompetens. Jag har även varit i kontakt med ansvarig utvecklingssekreterare för Malmö stads hemsida för finskt förvaltningsområde samt för framtagandet av Programmet för den nationella minoriteten Sverigefinnar i Malmö. Detta i syfte att undersöka hur processen från ansökan om att ansluta Malmö till finskt förvaltningsområde, till beslut gick till. Samtidigt syftar undersökningen om Malmö som finskt förvaltningsområde till att exemplifiera och beskriva vad förvaltningsområdesstatus innebär och vilka interventioner det konkret möjliggör. Det är därav ovan nämnda kontakter och deras respektive underlag så som den av RIKC redan framtagna handlingsplanen för den nationella minoriteten romer i Malmö samt Programmet för den nationella minoriteten Sverigefinnar i Malmö som har legat till grund för mitt val av 4

5 struktur i den handlingsplan jag har valt att utforma i mitt förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde. Urvalet av respektive röster från fältet gjordes baserat på att jag ansåg att dessa var särskilt relevanta aktörer i relation till min val av intervention. De båda aktörerna förmedlade dels direkt dels via sina respektive underlag ett grundperspektiv och förhållningssätt vilket format min egen ståndpunkt och därav ämnar genomsyra samtliga delar av detta arbete. Det vill säga att delaktighet, inflytande, insyn och samråd med den berörda minoriteten ett kvar för utformning av interventioner avseende nationella minoriteter. 2. BAKGRUND 1999 beslutade riksdagen att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Detta resulterade i en nationell minoritetspolitik och ett erkännande av fem nationella minoriteter; samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar och deras respektive minoritetsspråk (prop. 1998/99:143). Gemensamt har dessa fem grupper en uttalad samhörighet, uttalad vilja att behålla sin identitet, en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart samt historiska eller långvariga band till Sverige och anses utgöra en viktig del av det svenska kulturarvet. År 2009 presenterades en ny minoritetspolitisk strategi vilken innefattade förstärkta åtgärder i syfte att tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter. Därav antogs 1 januari år 2010, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724). Lagen syftar till att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka gruppernas möjligheter till inflytande och egenmakt samt till att stödja och bevara respektive minoritetsspråk. Den särskilda lagstiftningen syftar därmed även till att motverka diskriminering samt till att sörja för att nationella minoriteter ges likvärdig status och möjligheter i samhället exempelvis avseende utbildning, hälsovård eller social trygghet (SFS 2009:724, minoritet.se). Förtydligandet syftar även särskilt till att betona kommunala myndigheters ansvar. Det framgår exempelvis att förvaltningsmyndigheter på ett lämpligt sätt och vid behov ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt den nya lagen om nationella minoriteter. I Lag (2009:724) 5 fastslås även att: Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor. Samtidigt beskriver även lagen att det allmänna ska främja samt värna om minoriteternas möjligheter att behålla samt utveckla sin kulturella identitet (SFS 2009:724, mänskligarattigheter.se). 5

6 Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor Den nationella minoritetslagstiftningen gäller i hela Sverige och oberoende av vilken nationell minoritet en individ tillhör. Utöver minoritets- och minoritetsspråklagen och det grundskydd de syftar till, finns ytterligare en form av minoritetsskydd vilket erhålls inom de kommuner som definierats som förvaltningsområde (SFS 2009:724). Idag är det endast rättigheterna för samiska, meänkieli samt finska som är förstärkta i förvaltningsområdena. Detta grundar sig i uppfattningen och definitionen om att de tre minoritetsspråken är "territoriellt bundna", d.v.s. att de har historiskt en stark geografisk koppling vilket inte inkluderar jiddisch och romani. Dessa benämns istället som territoriellt obundna då de saknar denna historiskt geografiska anknytning och de omfattas därav endast av grundskyddet. I de kommuner som beslutats vara förvaltningsområdet ska samer, tornedalingar respektive sverigefinnar ges rätt att använda sitt språk muntligen och skriftligen i kontakt med myndigheter. I de kommuner som är förvaltningsområden ska även förvaltningsmyndigheter inom dessa, ansvara för att det finns personal som behärskar minoritetsspråken samt erbjuda barn- och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. I nuläget är 75 kommuner samt 14 landsting/regioner beslutade förvaltningsområden för samiska, meänkieli och finska (lanstyrelsen.se). En av dessa kommuner är Malmö. Malmö utsågs som finskt förvaltningsområde baserat på att de cirka 8000 individer med sverigefinsk bakgrund som är bosatta i kommunen och som framfört ett önskemål gällande detta (malmo.se). 6

7 För de kommuner och regioner som ingår i förvaltningsområdet för finska, samiska och/eller meänkieli gäller särskilda rättigheter nedan: enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken kommunerna har särskilda skyldigheter att anordna äldre- och barnomsorg, helt eller delvis på minoritetsspråken om någon i förvaltningsområdet önskar detta. FAKTA: Idag utgörs de fem nationella minoritetsgrupperna av uppskattningsvis en halv miljon individer (lansstyrelsen.se, prop. 1998/199:143 & prop. 2008/2009:158). I vardagligt tal benämns ofta också andra grupper i samhället som minoriteter så som exempelvis hbtqpersoner eller personer med funktionshinder men dessa ska inte förväxlas med de nationella minoritetsgrupperna och omfattas inte den nationella minoritetspolitiken. 3. KUNSKAPSÖVERSIKT OM DEN NATIONELLA MINORITETEN ROMERS HÄLSO- OCH LIVSSITUATION 3.1 Tidigare forskning Enligt flertalet rapporter framtagna av bland annat Diskrimineringsombudsmannen (DO, 2004; DO, 2008:2; DO, 2008:3) och Statens folkhälsoinstitut (2014) samt i Romers rätt- en strategi för romer i Sverige (2010:55) framkommer det att romer är en av Sveriges idag mest utsatta och marginaliserade grupper i samhället. Det framkommer även att romer är den grupp som i störst omfattning och inom flest antal områden utsetts för diskriminering, både strukturellt, institutionellt och individuellt. Även Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter redogör för i en rapport från år 2004 att romer utsätts för fördomar och diskriminering i Sverige vilket begränsar romers möjligheter och tillgång till arbete, utbildning, bostäder, sjukvård och annan social omsorg. Vidare poängterar även kommissarien att en hög andel barn med romsk tillhörighet inte fullgör sin skolgång samt nyttjandet av rätten till undervisning i modersmålet i praktiken är mycket begränsat(ecri (CRI (2005)26)). 7

8 Detta faktum kan härledas till att romer delar en såväl svensk som världsomfattande tragisk bakgrund (SOU 2010:55). Under århundraden har romerna ständigt blivit förtryckta av olika majoritetssamhällen och då betraktats som ovälkomna, opålitliga, våldsamma, kriminella eller okunniga. Förtrycket har genom åren har tagit olika uttryck genom metoder som slaveri, förvisning, tvångssterilisering och även massmord. Många av dessa övergrepp har dessutom i flertalet fall varit utförda på uppdrag av staten. Övergreppen och förtrycket har i sin tur resulterat i att romer konstant tvingats förflyttas sig över hela världen i hopp om att finna en tryggare livssituation (SOU 2010:55). I Sverige har den romska minoritetsgruppen nu levt i över 500 år. Till trots för denna långa vistelseperiod i Sverige har den romska minoritetsgruppen ständigt exkluderats och inte erkänts som en del av det svenska samhället. Det utanförskap som råder än idag kan därav förklaras genom svensk lagstiftning och myndighetsutövning under förra seklet, vilka genom assimileringsmekanismer bidragit till att starkt marginalisera gruppen (SOU 2010:55). De övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet i Sverige redogörs för i den vitbok som regeringen gav ut år 2014 (Ds 2014:8). År 2006 beslutade regeringen om att inrätta Delegationen för romska frågor. Utgångspunkt för beslutet var Sveriges internationella åtaganden om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Delegationens uppdrag syftade därmed till att utreda, inhämta, sammanställa, analysera samt redovisa relevanta erfarenheter och kunskap samt lämna förslag på hur romers livsvillkor i samhället ska kunna förbättras. I delegationen uppdrag ingick det även att främja och stödja kommunala projekt och verksamheter som syftar till att förbättra romers situation. Samtliga delar av delegationens utredning förankrades till en romsk referensgrupp. Delegationens utredning avslutades år 2010 och resulterade i ett betänkande; Romers rätt en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55). År 2008 fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att undersöka de nationella minoriteternas hälsotillstånd. Resultatet av kartläggningen sammanställdes och redovisades i rapporten Hur mår Sveriges nationella minoriteter (2014). I en analys av rapportens kartläggning kan problematiken och behoven för respektive nationell minoritetsgrupp konstateras variera. Även statens folkhälsoinstitut betonar att de nationella minoriteterna är en heterogen grupp vilka sinsemellan har olika behov och förutsättningar. För att synliggöra och tillgodose gruppernas respektive behov kan det därav fastställas att ökade möjligheter till inflytande och delaktighet i minoritetspolitiken krävs för respektive nationella minoritetsgrupp grupper. Detta är samtidigt en förutsättning för att Sverige att nationellt ska kunna implementera de åtagande som riksdagen åtagit sig genom att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter år I rapporten framgår det dock att det övergripande och gemensamt förekommer stora brister och skillnader mellan de nationella minoriteternas hälsosituation i relation till majoritetsbefolkningen. Av sammanställningen framgår även att det finns en bristande kunskap inom majoritetssamhället och myndigheterna kring de nationella minoriteternas livssituation, historia, kultur, rättigheter och hälsosituation. Andra brister som rapporten påvisar är att det inom de nationella minoriteterna i större omfattning än inom övriga befolkningen råder utanförskap, arbetslöshet, bristande på kunskap/ medvetenhet om deras egna rättigheter samt att de i större omfattning utsetts för diskriminering (Statens folkhälsoinstitut, 2014). Romers hälsosituation påvisar enligt rapporten hög arbetslöshet, känsla av utanförskap, maktlöshet och diskriminering. Romer uppgav även att det förekommer en hög alkoholkonsumtion bland framförallt män och ungdomar. De uppgav även spelberoende, 8

9 tablett- och drogmissbruk som ett ökande problem. Romska kvinnorna uppgav att de upplevde mycket stress förknippat till en hög arbetsbelastning i hemmet. Vidare påvisar rapporten att hjärt- och kärlsjukdomar förekommer mer bland romer än bland befolkningen i stort. I rapporten framkommer det även att romer upplever omfattande en misstro gentemot hälsooch sjukvårdspersonal och att det därav är vanligt förekommande att romer inte väljer att söka hjälp för sina besvär eller problem. I rapporten påpekas att det därav krävs insatser för att förbättra bemötande samt för att stärka den romska minoriteten i kontakt med myndigheter, inom skola, bostads- och arbetsmarknad samt även generellt i relation till majoritetssamhället. Det framkom även ett behov och önskemål om att erhålla barn- och äldreomsorg på romani (Statens folkhälsoinstitut, 2014). Betydelsen av en bra start i livet och ett värdefullt åldrande är något som Statens folkhälsoinstitut även poängterat i rapporten (Statens folkhälsoinstitut, 2010). I den framkommer det även att i flertalet studier om livssituationen för barn tillhörande nationella minoriteter påvisat att dessa individer i hög utsträckning utsetts för diskriminering och mobbning på grund av sin etniska identitet (DO, 2005, 2007; DO, 2002, 2004). I den studie som genomfördes 2008 i Malmö framkommer det även att högre andel av barnen tillhörande de nationella minoriteterna inte fullföljer sin skolgång (Popoola & Söderman, 2010). Då utbildning ur flera perspektiv är av stor vikt för barns hälsa, utveckling och framtid är detta ett område som noga bör beaktas i arbetet för att stärka de nationella minoriteterna. Åldrandet i sin tur medför för alla individer någon form av påfrestning. Tillhörande den nationella minoriteten romer riskerar åldrandet utgöra ökade risker att förlora det romska språket. Därav ett behov av äldreomsorgspersonal som talar modersmålet komma att uppstå (Statens folkhälsoinstitut, 2014). Utöver att den romska minoriteten är en erkänd nationell minoritet och omfattas av den nationella minoritetslagstiftningen beslutade regeringen år 2012 om en samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering under åren Det övergripande målet för denna tjugoåriga strategi är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som majoritetsbefolkningen i Sverige. För genomförande av strategin planerar regeringen att avsätta omkring 58 miljoner kronor under denna period, vilka ska avse åtgärder för romer utöver de ordinarie medel som finns för de nationella minoriteterna. 9

10 Strategin grundar sig på de mänskliga rättigheterna med betoning på icke-diskriminering samt på de givna förslagen i Delegationen för romska frågors slutbetänkande (SOU 2010:55) och innehåller bland annat åtgärder för att: Säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska språkstadgan, samt uppföljning av de åtgärder som redan vidtagits Motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna Stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande, samt Främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken Strategins främsta fokusområden är utbildning, arbete, bostad, hälsa, social omsorg, kultur, språk, civilsamhällets organisering samt åtgärder för att stärka romska kvinnor och barn. 3.2 Malmö som finskt förvaltningsområde I Malmö bor det cirka 8000 individer med sverigefinsk bakgrund (malmo.se). I december 2015 genomförde Malmö stad en enkätundersökning gällande äldreomsorg för samtliga sverigefinnar över 65 år som var bosatta i kommunen (malmo.se). Syftet med undersökningen var att utreda kring behovet av att erbjuda finskspråkig äldreomsorg för sverigefinska Malmöbor. I undersökningen framkom det önskemål om att få vårdas i sina hem, eller, vid placering inom äldreboende, att placeras i bekanta miljöer och vårdas av personal med kulturkompetens. Resultatet av undersökningen kom att användas som underlag för beslutet av Malmö som finskt förvaltningsområde och de insatser detta möjliggjorde. Beslutet om Malmö som finskt förvaltningsområde gavs 1 februari 2015 och innebär att kommunen antagit ett särskilt åtagande att värna om sverigefinnar i Malmö genom att sverigefinska Malmöbor har rätt till äldreomsorg helt eller delvis på finska samt rätt att använda finska vid muntlig och skriftlig kontakt med kommunen i enskilda ärenden där kommunen är beslutsfattare. De har även rätt till att få en skriftlig översättning av beslutet. Det är dock kommunen som definierar hur och när den finskspråkiga servicen ska komma att erbjudas. Då Malmö stad beslutats som finskt förvaltningsområde har kommunen under 2016 tilldeltas statsbidrag för finskt förvaltningsområde i syfte att tillgodose sverigefinska barn i Malmö förskoleverksamhet vilken bedrivs helt eller delvis på finska. I Malmö praktiseras detta genom att ambulerande stöd på finska erbjuds för barn inom de kommunala och fristående förskolorna samt pedagogisk omsorg i Malmö. Utöver dessa åtagande har Malmö stad även tagit ett större ansvar för att skydda och främja det finska språket och den sverigefinska kulturen genom att exempelvis anordna och stödja olika kulturaktiviteter med sverigefinska Malmöbor som främsta målgrupp. Samtliga insatser och utformningen av dessa har definierats genom samrådsmöten mellan Malmö stad och sverigefinska Malmöbor (Program för den nationella minoriteten sverigefinnar, 2016). I min kontakt med kontaktperson för Malmö stads hemsida för finskt förvaltningsområde, hänvisar hen till materialet på hemsida samt till Program för den nationella minoriteten 10

11 sverigefinnar. Hen förklarar även att programmet antogs 5/ samt att nästa steg är ta fram en handlingsplan. I underlaget som finna att läsa via hemsidan redogörs för processen gällande implementering av Malmö som finskt förvaltningsområde. Det framgår att processen att identifiera nya organisatoriska lösningar och ett långsiktigt hållbart arbete så som det finska förvaltningsområdet i Malmö avser förväntas ta lång tid. Det beskrivs även att verksamheterna för förskola och äldreomsorg inom Malmö stad också behöver se över sin egen organisation för att sedan genomföra de förändringar som krävs för att Malmö stad ska kunna leva upp till förvaltningsområdesåtagandet. 3.3 Romsk inkludering i Malmö idag förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde Likt sverigefinnar har romer under en lång tid uttryckt önskemål och behov av förbättring av barn- och äldreomsorgen. I Malmö uppskattas det idag bo ungefär romer. I Malmö inrättades år 2009 Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) som en respons på minoritetspolitiken samt baserat på romers önskan om ett sådant center. Inför uppstarten och för att definiera RIKC:s verksamheter och arbetsätt intervjuades 302 romska Malmöbor (Halilovic, 2015). Informanterna var en heterogen romsk grupp, inom vilken alla romska grupperingar fanns representerade med undantag för finska romer då dessa är ytterst i Malmö. Informanterna var mellan år varav 55 procent av dem var kvinnor och 45 procent var män. Genom intervjuerna framkom det romers egna önskningar och behov av ökat erkännande, inflytandet och delaktighet generellt i samhället. Det framkom även upplevelser av en omfattande misstro gentemot myndigheter, brist på trygghet och struktur, låg självkänsla, dåligt självförtroende, dålig hälsa och brist på psykosocialt välbefinnande. År 2014 beslutade kommunfullmäktige i Malmö stad att ge Sociala resursförvaltningen ansvar för framtagande samt revidering av en handlingsplan för den nationella minoriteten romer utifrån Policy avseende Malmö stads arbete med att tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter och i november år 2016 antog Malmö stad Handlingsplan för den nationella minoriteten romer i Malmö. Handlingsplanen är framtagen av RIKC och för att säkerställa romers inflytande och delaktighet i framtagandet av handlingsplanen inleddes processen med att RIKC år 2014 anordnade ett dialogmöte med romska representanter för att definiera vilka behov den romska minoriteten i Malmö har. Under detta möte framkom det att den romska minoriteten i Malmö önskade att handlingsplanen skulle fokusera på insatser avseende utbildning, arbete, vård och omsorg, kultur, språk och diskriminering. Baserat på de behov som romska representanter förmedlade vid detta möte ingår följande förvaltningar i såväl framtagande som genomförande av handlingsplanen; förskoleförvaltningen, grundskoleförvaltningen, arbetsmarknads- gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen, fritidsförvaltningen, kulturförvaltningen, Sociala resursförvaltningen samt Malmö stads fem stadsområdesförvaltningar. Förvaltningsövergripande mål för handlingsplanen är att på förvaltningsövergripande nivå hitta lösningar för att stärka den romska minoritetens rättigheter i Malmö i enlighet med svensk och europeisk minoritetslagstiftning, att bidra till och möjliggöra för att det romska civilsamhället i Malmö stärks och främjas, såväl föreningsverksamhet som annan civil organisering för romska minoritetsrättigheter samt säkerställa att berörda förvaltningar har relevant kunskap för att stärka den romska minoritetens möjligheter att delta på lika villkor i både förvaltningens men också i förlängningen i föreningslivets verksamheter, samt att förvaltningens information och verksamheter tillgängliggörs och bedrivs på ett informerat och icke-diskriminerande sätt avseende den romska minoriteten. 11

12 Förskole, grundskole- samt vuxenutbildningsförvaltningens mål är att öka kunskapen om och förståelsen för romsksvensk historia, romska livsvillkor, minoritetslagstiftningen och RIKC:s arbete bland de anställda inom förvaltningen, öka kunskapen bland den romska minoriteten om verksamhet och stärka tilliten till den samt upprätta rutin för löpande kontakt, samverkan och informationsutbyte mellan förvaltningen och RIKC. Inom grundskoleförvaltningen ska man även bidra till att stärka och främja de olika varieteterna av romani chib. Inom arbetsmarknads- gymnasium- och vuxenutbildningsförvaltningen ska man öka kunskapen om och förståelsen för romsksvensk historia, romska livsvillkor, svensk minoritetslagstiftning och RIKC:s arbete bland anställda inom arbetsmarknads- gymnasieoch vuxenutbildningsförvaltningens verksamheter samt upprätta löpande kontakt, samverkan och informationsutbyte mellan förvaltningen och RIKC (Halilovic & Sällström, 2016). Implementeringen av denna handlingsplan utgör ett viktigt steg i Malmö stads arbete för att uppnå ökad romsk delaktighet och inflytande i majoritetssamhället och omfattar flertalet av dem område vilka den romska minoriteten önskade att handlingsplanen skulle avse. På så vis innefattar den verksamhet som RIKC bedriver och denna handlingsplan till stor del likande aktiviteter vilka förvaltningsområdeslagen fastställer som juridiska rättigheter för berörd nationell minoritet. Exempelvis kan RIKC:s anställda samhällsvägledare stötta romska klienter i deras kontakt med myndigheter. Till skillnad från förvaltningsområdesrättigheterna möjliggör dock inte handlingsplanen för romer bosatta i Malmö att erhålla barn eller äldreomsorg på romani vilket ligger till grund för mitt val av intervention- ett förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde och en komplementterande handlingsplan till den redan antagna. Som det framgår i underlaget för Malmö som finskt förvaltningsområde och i min kontakt med ansvarig utvecklingssekreterare, beskriver även verksamhetschefen för RIKC, att tillgodose den nationella minoriteten romers behov och önskemål kräver att Malmö stad utformar nya organisatoriska lösningar inom områden för vård och omsorg och förskola. 4. TEORETISKT RAMVERK - Minoritetsrättigheter En av de mest tongivande teoretikerna inom minoritetsforskning är den politiskt liberala filosofen Will Kymlicka. Kymlicka är en vår tids främsta förespråkare av minoritetsrättigheter. Den teori han har utarbetat gällande nationella minoriteter och minoritetsrättigheter bygger på ett antagande om västerländska staters strukturella uppbyggnad och deras försök att tillgodose samtliga individers mänskliga rättigheter baserat på respektive rådande majoritetssamhälle och kultur. Detta menar Kymlicka är problematiskt och inte skyddar de nationella minoritetsgrupper då endast bestämda etniska grupper och nationella grupper inkluderas i gemensamma statliga beslut om språkliga och kulturella rättigheter. Istället menar han att dessa tenderar att starkt marginaliserar de kulturella minoriteterna och bidrar till att reproducera orättvisa livsvillkor inom olika grupper i samhället. För att utmana majoritetsamhällets dominans menar Kymlicka att gruppspecifika rättigheter för etniska minoriteter bör utformas inom de områden där ett behov finns (Kymlicka, 1998). Vidare har även Kymlicka framhävt att nationella minoriteter på grund av deras speciella historia, kan ställa andra krav på rättvisa än vad andra minoriteter inom samhället kan göra. Samtidigt poängterar han att det gemensamma motstånd samtliga minoriteter möter i relation till majoritetskulturen i deras strävan efter självbestämmande, delaktighet och erkännande (Kymlicka, 1998). Kymlickas teori grundar sig i en uppfattning och definition av att nationella minoriteter utgörs av grupper som tidigare varit självstyrande och territoriellt 12

13 koncentrerade kulturer men som av olika anledningar blivit inkorporerade av majoritetssamhället. Kymlicka (1998) för tre betonande argument för varför nationella minoriteter bör skyddas med särskilda minoritetersrättigheter. Det första argumentet, jämlikhetsargumentet, bygger på John Rawls syn på rättvisa och hans tankar om att reducera icke-valda ojämlikheter. Det vill säga att ingen stat kan vara kulturellt neutral vilket medför att individer inte kan behandlas jämlikt då det alltid existerar en majoritetskultur. Argumentet grundar därav sig i att individer som tillhör en nationell minoritet bör ges lika möjligheter att bevara, utöva och utveckla sin kultur som individer inom majoritetssamhället. Detta eftersom en minoritet enligt Kymlickas resonemang kan vara riskera att omedvetet eller medvetet, osynliggöras, marginaliseras och missgynnas starkt av majoritetens ekonomiska och politiska beslut. Baserat på detta följer Kymlickas uppmaning om att minoritetsgrupper bör tillhandahålla särskilda grupprättigheter som territoriell autonomi och en vetorätt vilken innefattar en garanterad representation inom institutioner samt i kulturella och språkliga rättigheter. Kymlicka menar att denna intervention kan minska majoritetens dominans men även stärka minoritetens sårbarhet inför den. På så vis påpekar Kymlicka även att särskilda grupprättigheter inte ska betraktas som en metod för att särskilt gynna specifika grupper utan som ett sätt att uppnå mer jämlika förhållande mellan minoriteter och majoriteten (Kymlicka, 1998). Enligt Kymlicka kan därav också gruppspecifika rättigheter avseende utbildning, lokalt självstyre och språk kompensera de ojämlikheter som existerar mellan minoriteten och majoritetsbefolkningen. Det andra argumentet kan ses som en komplettering till det första argumentet, då det grundar sig i att en del stater historiskt sett har avtalat om särskilda grupprättigheter med minoritetsgrupper och att dessa av moraliska och juridiska skäl bör uppfyllas (Kymlicka, 1998). I det tredje argumentet framhäver Kymlicka att särskilda grupprättigheter bidrar till ökad kulturell mångfald vilket hand menar är av värde i sig självt. Argumentet kan därav anses värna om både majoritetens och minoritetens intressen. Kymlicka menar att majoriteten bör verka för att bevara och utveckla den kulturella mångfalden då detta medför utvidgar majoritetens perspektiv och erfarenheter (Kymlicka, 1998). Dock beskriver Kymlicka (1998) att olika majoritetssamhällen historiskt sätt sällan valt att se vilka fördelar det medför även för majoriteten, att erkänna nationella minoriteters rättigheter. Snarare hävdar han att etnocentriska fördomar och även majoritetsfördelatigheter som exempelvis fördelning av land- och naturresurser, utgjort starka grunder till att många majoritetssamhällen vägrat erkänna nationella minoriteters behov och rättigheter (Kymlicka, 1998). Den redogörelse Kymlicka gör för etniska grupper respektive nationella minoriteters rättigheter kan användas som ett tolkningsverktyg i syfte att förstå hur rättigheterna för minoriteter utformats i Sverige då detta politiska område har omorganiserats ifrån att omfatta ett gemensamt ansvarsområde till att istället innefatta två ansvarsområden, d.v.s. nationella minoritetspolitiken respektive invandringspolitik. Kymlicka (2001) redogör även för tre typer av särskilda nationella minoritets grupprättigheter; rätten till självstyre, polyetniska rättigheter samt rätt till särskild representation. Med rätt till självstyre menar Kymlicka att politisk makt omfördelning krävs för att stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande i majoritetssamhället. Det politiska självbestämmandet menar Kymlicka är en grundförutsättning för att säkerställa de nationella minoriteterna en fri utveckling av deras respektive egna kulturer och intressen. 13

14 De polyetniska rättigheterna syftar till att etniska grupper och religiösa minoriteter ska ges möjlighet till att uttrycka och utveckla sin kultur utan att det hindrar eller marginaliserar dem i något avseende inom majoritetssamhället. Dessa rättigheter omfattar exempelvis stöd och bidrag för framtagande av offentliga evenemang under kulturella högtidsdagar eller olika tidskrifter. Den tredje gruppspecifika rättigheten som Kymlicka redogör för är rätt till särskild representation. Kymlicka menar att underrepresentationen av historiskt missgynnade grupper inom den politiska kontexten generellt är ett vanligt förekommande fenomen. För att förändra situationen menar han därav att de strukturella hinder vilka hindrar olika minoriteter från att delta i politiken bör utmanas eller genom att införa krav på proportionerlig representation. I relation till förslaget om Malmö som romskt förvaltningsområde för nationella minoriteter kan dessa enligt Kymlickas teori rättfärdigas baserat på resonemanget om att de allmänna rättigheterna behöver kompletteras med gruppspecifika rättigheter för de nationella minoriteterna då deras intressen inte skyddas av de övergripande medborgerliga rättigheterna. I Sverige utgör svenska majoritetsspråket och det officiella språket och de allmänna helgdagarna är baserade på majoritetens tradition och religiösa tillhörighet. På så vis skulle gruppspecifika rättigheter såsom beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde, enligt Kymlickas teori också ses som en intervention i syfte jämna ut en sådan obalans genom att tillgodose minoritetens intressen samt stärka dess egenmakt och inflytande. Interventionen kan därav också ses som en form av den gruppspecifika rättighet som Kymlicka benämner som rätten till självstyre (Kymlicka, 2001). Även i regeringens strategi för romsk inkludering förs diskussionen om självstyre. I Europa har bland annat Ungern och Kroatien inrättat regionala eller lokala självstyre för den romska minoriteten. I Sverige har självstyre hitintills endast anförtrotts den nationella minoriteten samer genom riksdagens beslut om inrättandet av Sametinget. I strategin beskrivs självstyre som en legitim representation vilken kan anta olika former och som inte nödvändigtvis behöver vara beslutas av riksdagen. Man påvisar även att samtliga minoritetsgrupper förutom den romska minoriteten har någon form av egen representation och poängterar att detta måste förändras (SOU 2010:155). Kymlicka påpekar att gruppdifferentierade rättigheter avseende nationella minoriteter även bör vara av majoritetens intresse då dessa syftar till att bevara och utveckla den kulturell mångfalden. Kymlicka tillstår dock att rätten till självstyre kan riskera medföra ökad eller oförändrad segregering då denna form av politisk intervention automatisk bidrar till att förstärka maktobalansen mellan minoritet och majoritet och samtidigt också reproducerar stigmatisering genom att individer fastlåses i specifika kategorier. I sitt försvar av den kritik Kymlicka mött, framför han att fördelarna är övervägande då bland annat rätten till särskild representation medför att minoritetsmedlemmar i större utsträckning involveras i politiken och vilket ökar gruppens delaktighet och erkännande i och av samhället. Vidare poängterar Kymlicka menar även krav på polyetniska rättigheter är ett resultat av att minoritetsgrupper vill delta och inkluderas i samhället (Kymlicka, 2001). 5. HANDLINGSPLAN FÖR MALMÖ SOM ROMSKT FÖRVALTNINGSOMRÅDE 14

15 I förslaget som följer nedan har Handlingsplan för den nationella minoriteten romer i Malmö, Program för den nationella minoriteten Sverigefinnar i Malmö samt Handlingsplaner: Implementering av finskt förvaltningsområde i Karlskoga (karlskoga.se) legat till grund för mitt val av innehåll och struktur av nedan handlingsplan gällande Malmö som romskt förvaltningsområde. 5.1 Syfte och målsättning Kommunfullmäktige i Malmö 2013 beslutade om att anta Malmö stad Policy avseende Malmö stads arbete med att tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter. Policyn utgörs av en sammanställning av de lagar och styrdokument som utgör grund för arbetet med nationella minoriteter. Policyn berör samtliga förvaltningar och verksamheter i Malmö stad och ska vid behov kompletteras med särskilda handlingsplaner för respektive nationell minoritet. År 2016 antog Handlingsplan för den nationella minoriteten romer i Malmö vilken främst syftar till att stärka gruppens egenmakt, delaktighet och inflytande inom skola och i kontakt med myndigheter samt till att motverka antiziganism. Handlingsplan för Malmö som romskt förvaltningsområde syftar därav tillfullo säkerställa ett implementerande av policyn och därigenom även Malmö stads åtagande att aktivt tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter utifrån den nationella minoritetslagstiftningen d.v.s. att tillgodose och säkerställa den romska minoritetens rättigheter genom att konkretisera insatser vilka baserats på romsk delaktiget och inflytande. Att tillgodose de nationella minoriteternas rättigheter utifrån den nationella minoritetslagstiftningen innebär att genom beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde öka romsk delaktighet och inflytande för romer bosatta i Malmö. Förslag om Malmö som romskt förvaltningsområde syftar även till att säkerställa att berörda anställda inom Malmö stad besitter relevant kunskap vilken krävs för att tillgodose den romska minoritetens behov och rättigheter. Ett beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde syftar på så vis även till att stärka den romska minoritetens möjligheter att delta i samhällslivet på lika villkor som övriga invånare genom att erbjuda icke-diskriminerande och tillgänglig information och service. De anställda på RIKC menar att detta är mycket viktiga steg i syfte att öka måluppfyllelsen av den tjugoåriga strategin för romsk inkludering Då det i Malmö sedan november 2016 finns en handlingsplan för den nationella minoriteten i Malmö stad, framtagen av RIKC, kan beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde ses som ett komplement till denna och som en utökning av den redan befintliga handlingsplanen inom de områden där behov finns men möjlighet till att genomföra interventioner i nuläget saknas. Detta då den befintliga handlingsplanen och den verksamhet som bedrivs i syfte att öka romsk inkludering är baserad på den allomfattande nationella minoritetspolitiken, vilken berör de flesta samhällsområden men som dock inte innefattar de språkrättigheter som förvaltningsområdesstatus medför och som även särskilt betonar beaktandet av barn och äldre tillhörande de nationella minoriteterna inom berörda verksamheter. 5.2 Hypotes Eftersom denna intervention riktar sig till en nationell minoritetsgrupp har jag endast kunnat utforma förslaget av den och innehållet av en eventuell handlingsplan utifrån en hypotes om att det är något som den romska minoriteten i Malmö önskar. Denna hypotes grundar sig i de intervjuer som genomfördes i samband med RIKC uppstart samt det dialogmöte som hölls år 2014 med romska representanter för att utforma den nu antagna handlingsplanen för den romska minoriteten i Malmö. 15

16 Beslut om Malmö som romskt förvaltningsområde samt implementering av en tillhörande handlingsplan medför ökade möjligheter för myndigheter och verksamheter att konkretisera ansvarsfördelningen och specificera insatser som syftar till att tillgodose de rättigheter vilka minoritetslagstiftningen statuerar för berörda tjänstemän. I linje med implementering av de insatser vilka handlingsplanen för Malmö som romskt förvaltningsområde möjliggör kommer även att det nationella minoritetsspråket romani chib vid rekrytering i en högre grad efterfrågas och betraktas som en resurs Målgruppen En positiv effekt av en denna politiska och juridiska intervention skulle kunna vara ökad romsk delaktighet och inflytande i frågor som rör den nationella minoritetens livssituation och levnadsvillkor i Malmö. Vid positivt utfall skulle interventionen även kunna minska den exkludering och diskriminering som romer idag i stor utsträckning utsetts för i kontakt med olika myndigheter eller inom vård och skola. Det är en intervention som syftar till att öka jämlikhet såväl inom den romska minoriteten som i relationen mellan minoriteten och majoritetssamhället då den riktar sig till och omfattar samtliga individer med romskt tillhörighet vilka är bosatta inom Malmö stad. På så vis är interventionen inte kopplad till någon specifik åldersgrupp och inte heller kön Strukturellt Då denna typ av intervention även innefattar att säkerställa att berörda tjänstemän inom kommunen har relevanta kunskaper om romska levnadsvillkor samt verka för att det ska finns personal som behärskar romani vid behov i kontakt med myndigheter, skulle interventionen även kunna möjliggöra av bättre bemötande och även ett ömsesidigt ökat förtroende. På individnivå och i en socialarbetares perspektiv skulle ökad kunskap och ett tydligare uppdrag kunna bidra till att öka dennes trygghet och underlätta i att arbeta med romsk inkludering såväl som med övriga minoritetsfrågor. Effekten av att möjliggöra äldre- och barnomsorg på romani skulle kunna bidra till att öka andelen romska barns närvaro i skolorna samt till att förbättra såväl deras trygghet i skolorna som deras betyg och möjlighet till att vidarutbilda sig. I ett långsiktigt perspektiv skulle interventionen därav även kunna leda till förbättrade arbetsmöjligheter för den romska minoriteten. Som romskt förvaltningsområde ska kommunen genom åtagandet anta ett särskilt ansvar att främja och skydda det romska minoritetsspråket samt verka för att bevara och utveckla den romska kulturen vilket i sin tur kan bidra till ett ökat upplevt erkännande inom den romska minoriteten (SFS 2009:724). Sammantaget kan samtliga ovan nämnda hypotetiska positiva effekter resultera i en förbättrad hälsosituation inom den romska minoriteten, då faktorer som egenmakt, erkännande och delaktighet är betydelsefulla avseende en individs hälsa och utveckling Risker Vid utformning och genomförande av insatser riktade till nationella minoriteter och för ett övergripande lyckat folkhälsoarbete är samlade åtgärder och samverkan mellan nationella minoriteter och berörda aktörer centralt. Samtidigt är detta en förutsättning för att Sverige att nationellt ska kunna implementera de åtagande som riksdagen åtagit sig genom att ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter år 1999 (SOU 2010:55). 16

17 Vid genomförande av interventioner inom ramarna för det sociala arbetet bör man alltid noggrant överväga interventionens eventuella risker, fördelar och nackdelar. En risk med denna typ av intervention är stigmatiseringsaspekten. Då minoritetspolitik syftar till att tillgodose vissa grupper partikulära rättigheter i syfte att uppnå ett mer jämnlikt samhälle, innefattar den per automatik ett särskiljande vilket i sin tur kan anses omöjliggöra att radera stigmatisering och vi och dem förhållningssätt. I ett annat avseende finns det en risk i att besluta om Malmö som romskt förvaltningsområde då andra närliggande kommuner skulle kunna använda det som argument för att själva inte erbjuda liknande service. Minoritetsinterventioner kan därav anses vara paradoxala i den mening att man å ena sidan syftar uppnå minskad exkludering, marginalisering och diskriminering genom normalisering samtidigt som minoritetspolitiken i sig självt medför ett ständigt särskiljande. Detta bör man ha i åtanke vid utformning av interventioner avseende minoriteter och då noga överväga samtliga fördelar i förhållande till eventuella risker. Kymlicka (2001) hävdar dock att för att uppnå ett mer jämlikt mångkulturellt samhälle, d.v.s. att minoriteter under lika förutsättningar som majoritetsbefolkningen ska ges möjlighet att leva och delta i samhället, krävs det att minoriteterna tilldelas gruppspecifika rättigheter. Vidare menar Kymlicka att endast dessa rättigheter, såsom rätten att tala ett minoritetsspråk och rätt till politisk representation av en minoritetsgrupp inom beslutande organ, kan säkerställa att minoriteter inte missgynnas eller marginaliseras på bekostnad av majoritetsbefolkningens egenintresse och dominans. Enligt Kymlicka är även det ett ytterst viktigt statligt erkännande att tillgodose historiskt missgynnade minoriteter gruppspecifika rättigheter ur ett både ett filosofiskt, psykologiskt och sociologiskt perspektiv. Han menar även att det är en förutsättning för att uppfylla demokratiska grundvärderingar om individers lika rätt och jämlikhet (Kymlicka, 2001). Samtidigt kan det i relation till Kymlickas resonemang om de nationella minoritetsrättigheterna samt avgränsningen i den förstärkta nationella minoritetslagstiftningen, påpekas att romer idag liksom judar saknar en historisk geografisk koppling till en särskild del av Sverige och att de därav definierats som territoriellt obundna. Detta anser jag dock är ett svagt och problematisk argument då romer till följd av den globala historiska utsattheten, den ofrivilliga men tvungna ständiga förflyttningen, svenska myndigheters agerande fram till sent 1900-tal, omöjliggjort en sådan geografisk central tillhörighet såväl i Sverige som i andra länder. Ett annat motargument som skulle kunna riktas mot att besluta om Malmö som romskt förvaltningsområde är det faktum att den romska minoriteten är heterogen samt att minoritetsspråket romani chib innefattar flertalet olika dialekter. Detta skulle kunna ses som en risk eller problematik då det medför ett mer omfattande arbete i att tillgodose de språkliga rättigheterna på de fem erkända varieteterna av romani chib. Jag anser dock att detta inte bör utgöra ett motiv för att avstå från att inrätta romskt förvaltningsområde. Enligt ovan redogjord kunskapsöversikt är romer en konstaterat utsatt minoritetsgrupp med starka rötter i det svenska samhället. Inrättandet av ett romskt förvaltningsområde skulle kunna innebära ett ännu tydligare erkännande av minoritetsgruppen, än vilket getts genom erkännandet av romer som en nationell minoritet och genom regeringens vitbok Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. Malmö som romskt förvaltningsområde skulle dessutom bidra till att öka uppfyllelsen av uppsatta mål inom den tjugoåriga strategin för romsk inkludering