Perfluorerade ämnen (PFAS) i fisk och ytvatten i sjöar nedströms Malmö Airport lägesrapport juli Bakgrund

Transkript

1 Uppdragsnr: (7) PM Perfluorerade ämnen (PFAS) i fisk och ytvatten i sjöar nedströms Malmö Airport lägesrapport juli 2011 Bakgrund Perflourerande ämnen (PFAS) är en grupp av syntetiska ämnen som har använts i stor omfattning i samhället under cirka 50 år, i såväl hushållsnära produkter (klädimpregnering, smutsavvisning, golvpolish, matförpackningar mm) som i industriella tillämpningar (hydrauliska system, litografisk etsning av integrerade kretsar mm). Två av de mer kända ämnena i denna grupp är dels PFOS (perfluoroktylsulfonsyra), dels PFOA (perflourokarboxylsyra). Brandövningsplatsen på Malmö Airport har genom regelbundna brandövningar över åren blivit bemängd med släckskum. Den internationella flygmyndigheten ICAOs regelverk föreskrev under en längre period enbart användning av släckmedel av PFOStyp. Det släckskum som hela flygbranschen använde, innehöll PFOS fram t.o.m Sedan år 2008 har släckskum inte använts i brandövningssammanhang vid Malmö Airport. Globalt räknar man med att ca 500 ton ren PFOS producerats, samt ca ton av POSF, en precursormolekyl för en mängd olika PFC-ämnen som i miljön ofta brutits ner till just PFOS (Paul et al., 2010). För PFOS finns inga kända nedbrytningsmekanismer i miljön, varken biotiska eller abiotiska, vilket gör att ämnet riskerar att föreligga under mycket lång tid när en lokal väl förorenats (OECD, 2002, KemI, 2004) PFOS och PFOA kopplas till en rad olika effekter hos däggdjur. Ämnena är levertoxiska, samt misstänks vara reproduktionsstörande (sätter ner fortplantningsförmågan), de misstänks vara immunosupprimerande (hindrar immunsystemet), och de misstänks även vara hormonstörande. I studier på råtta och mus kopplas hög PFOS-exponering av hondjur till olika typer av utvecklingsstörning hos fostret. PFOS tillförs kontinuerligt Sverige genom atmosfärisk deposition av PFOS-bemängda partiklar, regn och snö. Så trots att ämnet i stort sett fasats ifrån all användning så föreligger en bakgrundshalt av PFOS. Härav uppvisar ingen sjö i Sverige PFOS-halter under rapporteringsgränsen. Vid Malmö Airport har Swedavia initierat ett omfattande provtagnings- och mätprogram för att få ett mått på spridningen av PFOS från flygplatsens brandövningsområde och nedströms flygplatsområdet. I maj och juni 2011 har provtagning utförts på vatten och fisk från nedströms belägna sjöar och resultaten från analyser av dessa prov redovisas i denna PM. WSP Environmental Box Malmö Besök: Jungmansgatan 10 Tel: Fax: WSP Environment & Energy Sweden Org nr: Styrelsens säte: Stockholm

2 Uppdragsnr: (7) Provtagning Det finns fyra närliggande sjöar nedströms flygplatsområdet. Dels Fjällfotasjön och nedströms den Börringesjön i Sege ås avrinningsområde, dels Björkesåkrasjön och Häckebergasjön i Höje ås avrinningsområde. I ett första steg utfördes vattenprovtagning i dessa fyra sjöar. Referensprovtagning utfördes i Yddingen, då den inte ligger nedströms flygplatsområdet men geografiskt sett relativt nära. Utifrån resultaten från denna vattenprovtagning utfördes provtagning av fisk från Fjällfotasjön och Börringesjön. Resultat Vatten I tabell 1 redovisas resultaten från vattenprovtagningen. Analyserna har utförts vid IVL. Tabell 1. Uppmätta halter PFOS/PFOA i ytvatten Lokal PFOS [ng/l] PFOA [ng/l] pkt 1 Häckebergasjön < pkt 2 Björkesåkrasjön pkt 3 Börringesjön pkt 4 Fjällfotasjön pkt 5 Yddingen (referenssjö) pkt 6 Segeå Brännemölla pkt 7 sege å, Lilla Svedala Av tabell 1 framgår att halterna i sjön Yddingen kan antas vara representativa bakgrundshalter för PFOS och PFOA och är jämförbara med andra bakgrundssjöar i Sverige (se Woldegiorgis och Viktor 2008, samt Woldegiorgis et al., 2010). På basis av detta kan man dra slutsatsen att Häckebergasjön (i Höje ås avrinningsområde) ej förefaller vara belastad av PFOS ifrån flygplatsen. Inte heller i Björkesåkrasjön (i samma avrinningsområde) är halterna av PFOS och PFOA signifikant högre än de rådande bakgrundsförhållandena. Däremot uppvisar både Börringesjön och Fjällfotasjön kraftigt förhöjda värden. För att sätta dessa halter i relation till andra mätdata med avseende på PFOS så kan man konstatera att halterna av PFOS i Börringesjön är i paritet med tidigare uppmätta halter i Rosersbergsviken i Mälaren (där stora mängder PFOS-haltigt släckskum hanterats historiskt på f d Räddningsverkets skola, se Woldegiorgis et al., 2010). Halten PFOS i Fjällfotasjön är betydligt högre och är närmast jämförbar med uppmätta halter i sjön Halmsjön (precis bredvid Arlanda flygplats, samma användningshistorik i övrigt, se Woldegiorgis et al., 2010, Nordström et al. 2011).

3 Uppdragsnr: (7) Vidare kan konstateras att uppmätta halten av analogen PFOA i Fjällfotasjön och Börringesjön är en faktor 2-5 ggr lägre än halten PFOS, en haltprofil som tidigare identifierats just i sjöar och vatten dit släckmedlet AFFF läckt ut. Fisk Utifrån vattenresultaten utfördes analys av fisk från Fjällfotasjön och Börringesjön. Med hänsyn till människokonsumtion är det viktigast att analysera fiskmuskel ifrån typisk matfisk (abborre, gädda, gös mm), även om andra organ i fisk är ännu mer PFOS-belastade (lever, gälar blod). Från var sjö analyserades tre abborrar. Fisken erhölls från den lokala fiskaren som brukar båda sjöarna. Resultat ifrån fiskanalysen redovisas i Tabell 2. Analyserna har utförts vid IVL. Tabell 2. Uppmätta halter PFOS i abborrmuskel Sjö Medelvärde (n=3) Min PFOS Max Fjällfotasjön 217, ,6 Börringesjön 49,7 36,6 57,7 11,4 Standardavvikelse Alla fiskprover analyserades även med avseende på PFOA, men som väntat var halterna av PFOA i fiskmuskel under rapporteringsgränsen, 0,2 ng/g färskvikt (se t ex Woldegiorgis et al., 2010). Baserat på tidigare erfarenheter av PFOS i ytvatten och PFOS-kontaminerad fisk ifrån olika trofinivåer kan man ofta direkt korrelera halten i ytvatten till halten i fisk (Woldegiorgis och Viktor 2008, Woldegiorgis et al., 2010). I tidigare studier har en biokoncentrationsfaktor (BMC) mellan vatten och betande fisk (t ex mört) uppskattats till ca D.v.s. halten i fiskmuskel i mört kommer vara ca 1600 ggr högre än halten i det vatten som fisken lever i (fiskmuskelns densitet antas vara lika med vattnets densitet). Vidare har OECD för riskbedömningsändamål tagit fram en standard biomagnifieringsfaktor (BMF) mellan fiskar på olika trofinivåer som 2 (d.v.s. från mört till abborre/gös/gädda). I detta fall är det abborre som analyserats (således inte en betande fisk) men om halterna i abborrmuskel ifrån respektive sjö divideras med 1600 erhålls biomagnifieringsfaktor om 2,3 för abborre i Börringesjön och 2,0 för abborre ifrån Fjällfotasjön, således helt i linje med tidigare observationer rörande PFOS-kontaminerad sötvattenfisk i Sverige.

4 Uppdragsnr: (7) Bedömningar Gränsvärden och kommentarer Det finns idag inga fastslagna EU-gränsvärden för PFOS i ytvatten, dricksvatten eller livsmedel trots mycket intensiv forskning på området. Naturvårdsverket fastslår i sin rapport 5799 (2008) ytvattengränsvärden för sötvatten mellan 3-30 µg/l, och ett gränsvärde i biota på 6-15 ng/g färskvikt (för att skydda människor ifrån sekundärförgiftning). Nyare forskningsrön och mer omfattande riskbedömning har fått den Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA att publicera ännu lägre rekommenderade gränsvärden (EFSA 2008). I Tyskland föreligger dessutom ännu något känsligare gränsvärdesrekommendationer för livsmedel. Nedan presenteras gränsvärden för livsmedel uttryckt som TDI ( Tolearable Daily Intake ), se tabell 3. Tabell 3. Föreslagna gränsvärden för PFOS i livsmedel. Källa TDI [ng/kg kroppsvikt och dag] PFOS Naturvårdsverket EFSA Bundesinstitut für Risikobewertung (Tyskland) Framräknat gränsvärde Beräkningen från TDI till gränsvärde i den faktiska fiskfilén baseras på ekvationen; faktorn 0,1 är en säkerhetsfaktor. Utifrån framräknade gränsvärden kan man konstatera att fisk ifrån bägge sjöarna överskrider de utifrån TDI-värden framräknade gränsvärden för dagligt intag med god marginal. Detta är oroväckande och måste komma allmänheten till känna. Dock torde det vara viktigt att ge kompletterande information för att inte skapa onödig oro hos de som brukar fiska i sjöarna. I den riskbedömning som gjorts för fisk ifrån de bägge sjöarna bör man även beakta speciellt känsliga delar av befolkningen. Framförallt bör barn avrådas ifrån att äta fisken. Det finns idag inga gränsvärden för PFOS riktade till barn men man vet att små barn även har andra betydande exponeringsvägar för PFOS förutom via livsmedel, t ex hushållsdamm varför dessa ej skall exponeras i onödan. PFOS passerar både placentabarriären (livmodern-navelsträng) och överförs via bröstmjölk. Således bör inte kvinnor i fertil ålder konsumera fisk ifrån de bägge sjöarna. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att varken PFOS eller PFOA bryts ner i kroppen och att bioeliminationshastigheten är försumbar (halveringstiden för PFOS i människa är drygt ett decennium ifrån exponeringstillfället, Olsen et al., 2007). Således

5 Uppdragsnr: (7) bör inte en 14-årig flicka äta fisk med förhöjda halter PFOS då höga halter riskera att byggas upp hos individen som sedan överförs till ett framtida foster år senare. I fallet Börringesjön skulle en vuxen man (70 kg) beräkningsmässigt kunna äta fisken 1 gång i veckan (115 gram fiskfilé) hela livet utan att överskrida gränsvärdet. Å andra sidan finns fördelar med att äta fisk som bör vägas in mot riskerna med en förhöjd PFOS-exponering. Vår uppfattning är att fördelarna av en fiskkonsumtion skulle kunna överväga, men vad som ska väga tyngst i detta fall bör avgöras av ansvarig myndighet. Men för barn och kvinnor i fertil ålder (kvinnor som är gravida eller planerar att bli det) föreslår vi att man ger en allmän rekommendation om att ej äta fisk ifrån sjön. I fallet Fjällfotasjön skulle en vuxen man beräkningsmässigt kunna äta fisken ifrån sjön högst en gång var 36:e dag hela livet för att inte överskrida det beräknade gränsvärdet (115 gram fiskfilé). I detta fall är vår uppfattning att detta innebär en så pass kraftig begränsning av konsumtion av fisk från sjön, som sannolikt inte kommer att kunna förmedlas på tillräckligt betryggande och tydligt sätt, varför ett totalt fiskeförbud nog är den enda hållbara lösningen. I detta fall bör fisken således inte konsumeras av någon. Det är i dagsläget inte känt om och i vilken grad PFOS och PFOA biokoncentreras i skaldjur som t ex insjökräftor. I väntan på ett bättre beslutsunderlag föreslår vi att fiskeförbudet även bör omfatta kräftor i Fjällfotasjön. I Sverige finns sedan länge utfärdade rekommendationer om begränsningar av konsumtion av fisk med hänsyn till förekomsten av olika miljögifter i fisk, såsom kvicksilver, PCB och dioxiner. Dessa rekommendationer från Livsmedelsverket är upprättade som kostråd (Livsmedelsverket 2007). Vid jämförelse med dessa kostråd är ovannämnda rekommendationer strängare, frånsett övriga konsumenter av fisk från Börringesjön (vuxna män, äldre kvinnor). Ingen exponering vid badande och rekreation Varken PFOS eller PFOA upptas genom huden, således är det inga risker förknippade med att bada i Börringesjön eller Fjällfotasjön. Enstaka kallsupar kan i detta sammanhang negligeras. Inte heller för små barn beräknas bad eller simlek kunna innebära några risker. För personer som passerar sjöarna när man är ute och går med hunden finns heller ingen källa till oro. En hund dricker förvisso av vattnet i samband med bad och lek men aldrig sådana mängder att djurets hälsa påverkas. Användande av ytvatten ifrån Börringesjön eller Fjällfotasjön som dricksvatten Det dricksvattengränsvärde som Naturvårdsverket beräknat (baserat på TDI om 250 ng/kg kroppsvikt och dag, 2 liters vattenintag/dag) är ng/l. Detta värde har granskats och spaltats in till 530 ng/l i en stor Europeisk studie (Moermond et al., 2010). Självklart bör inte dricksvatten framställas ifrån ytvatten ifrån dessa sjöar men det finns i fallet Börringesjön ändock en acceptabel säkerhetsmarginal om så skulle vara fallet. Fjällfotasjöns vatten bör ej utgöra dricksvatten för varken människor eller betande djur (som används i livsmedelsproduktion).

6 Uppdragsnr: (7) Rekommendationer Vår rekommendation är att ansvariga myndigheter i samråd med markägarna/fiskerättsinnehavarna i Fjällfotasjön och Börringesjön: 1. utfärdar fiskeförbud i Fjällfotasjön (fisk och kräftor). 2. informerar allmänhet genom att sätta upp fiskeförbudsskyltar i anslutning till Fjällfotasjön. 3. För Börringesjön bör man ge en allmän rekommendation om att barn och kvinnor i fertil ålder (kvinnor som är gravida eller planerar att bli det) ej äter fisk ifrån sjön. För den övriga befolkningen bör intag av fisk ifrån sjön ske högst en gång i veckan. 4. tillser att betande djur (som används i livsmedelsproduktion) inte har Fjällfotasjön som dricksvattenkälla. Malmö WSP Environmental Erik Bergstedt Andreas Woldegiorgis

7 Uppdragsnr: (7) Referenser Becker, W., Darnerud, P.O., och Petersson-Grawé, K., Fiskkonsumtion risk och nytta. Rapport 12, Livsmedelsverket. European Food Safety Authority (EFSA) (2008) P erfluorooctane sulfonate (PFOS), perfluorooctanoic acid (PFOA) and their salts. Scientific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food Chain (Question No EFSA-Q ). Adopted on 21 February 2008, The EFSA Journal, 653, PFOS-relaterade ämnen- Strategi för utfasning, Kemikalieinspektionen, Best.nr , Moermond CTA, Verbruggen EMJ, Smit CE (2010) Environmental risk limits for PFOS : A proposal for water quality standards in accordance with the Water Framework Directive., RIVM rapport Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen - Stöd till vattenmyndigheterna vid statusklassificering och fastställande av MKN, Naturvårdsverket rapport nr 5799, April 2008, ISBN HAZARD ASSESSMENT OF PERFLUOROOCTANE SULFONATE (PFOS) AND ITS SALTS, ENVIRONMENT DIRECTORATE Joint Meeting of the Chemicals Committee and the Working Party on Chemicals, Pesticides and Biotechnology. OECD, ENV/JM/RD(2002)17. Olsen, G.W., Burris, J.M., Ehresman, D.J., Froehlich, J.W., Seacat, A.M., Butenhof, J.L. and L.R. Zobel (2007) Half-life of serum elimination of perfluororoctanoate in Retired Fluorochemical Production Workers, Env. Health Perpect., 115, 9, Paul, A G, Jones K C, Sweetman, A J.(2009). A First Global Production, Emission, And Environmental Inventory For Perfluorooctane Sulfonate, Environ. Sci. Technol. 2009, 43, Woldegiorgis A och Viktor T, (2008), Studie av halter av perfluorerade alkylsufonater (PFAS) i fisk och vatten från Västra Ingsjön, IVL U2308. Woldegiorgis A, Norström K, Viktor T (2010), Årsrapport 2009 för projektet RE- PATH, IVL B1899.