En upplandskyrkas gotiska trätunnvalv : undersökning rörande proportioneringsmetoder i Tensta kyrka Westlund, Per-Olof Fornvännen 16-26

Transkript

1 En upplandskyrkas gotiska trätunnvalv : undersökning rörande proportioneringsmetoder i Tensta kyrka Westlund, Per-Olof Fornvännen Ingår i: samla.raa.se

2 EN UPPLANDSKYRKAS GOTISKA TRÄTUNNVALV UNDERSÖKNING RÖRANDE PROPOHTIOXEH1XGS- HBTODBB I TENSTA KYRKA AV PER-OLOF WEST LUND Knappast någon av de uppländska landskyrkorna med trätunnvalv torde ha ägt den resning och den omsorgsfulla proportionering som Tensta kyrka (daterad till 1280-talet). 1 Med sin nästan svindlande höga och luftiga interiör, sina lysande röda togelväggar och sitt lätta, spänstiga trävalv, som varit dekorerat med målningar, måste kyrkan en gång, då den var ny, på en samtid, förtrogen med tunga och mörka gråstenskyrkor, ha gjort ett överraskande och starkt intryck. Redan på ett tidigt stadium i varje fall förö do nuvarande valvens tillkomst på 1430-talet har kyrkans långhus blivit utökat åt väster. På vinden synas tydliga spår efler den bortbrutna ursprungliga västgaveln, och takstolarna i tillbyggnaden skilja sig i vissa detaljer från do ursprungliga. Vid bedömandet av den allra äldsta långhitsinteriören har man därför att taga hänsyn ondast till det område, som upptages av do nuvarande båda östligare travéema. Söker man bilda sig en uppfattning om do schematiska beräkningar, som legat till grund för proportioneringen, 2 visar det sig, att långhusets formning varit utgångspunkten. 1 G. Boéthius, De togelornerade gråstenskyrkorna i Norra Svealand, sid. 35 f. o. 100 ff.; E. L u n d b e rg, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden , sid. 582 f. 2 För själva kyrkobyggnadens vidkommande vilar undersökningen på uppinätningsritningar, utförda i skala 1: 100 år 1913 av Gripe och Anckert. För takstolarna och innertaken i såväl Tensta som övriga här omnämnda kyrkor (utom S. Råda) ligger förf:s egna uppinätningsritningar till grund. De tillkommo på riksantikvarieämbetets föranstaltan såsom ett led i rekonstruktionen av Ärentunataket i Statens historiska museum.

3 S.V UPP L A N 1) S K V R K A S G t) T I S K A T RÄT U N N VAL V Rg. l. Tensta kyrka. Plan, utvisande långhusets urspr. utsträckning. Om långhusets plan exakt konstruerats enligt gyllene snittet, skulle nord- och västväggarnas innerliv ha placerats så som de streckprickadc linjerna utvisa. The plan reklangle of lhe nnve has ulmosl the dimensions ol the»gniden section», whieh is shown in the drawing above hy the dolled lines. Långhusets bredd utgör något mer B /«av längden, d. v. s. planen är i stort sett proportionerad enligt gyllene snittet. Korets proportioner bygga på långhusets (man måste vid studiet av koret räkna in (riiimfbågsmurens tjocklek i korets längdmått). Korets totala längd är _ långhusets brodd, bredden på koret är = s / 4 av långhusets bredd, korets plan, bortsett från den tresidiga avslutningen åt öster, kvadratisk. Triumfbågens bredd är = halva långhusbredden (eller om man så vill = halva totala korlängden), triumfbågens höjd är korels bredd. Vid bestämmandet av kormiii-arnas höjd tycks man ha utgått från korets brodd, ty höjd- och breddmått motsvara tämligen nära varandra. Hur långhusets sidomurar höjdberäknats är svårare att ange. Höjden motsvarar emellertid tämligen nära höjden i en liksidig triangel, vars sidlängd är lika mod långhusets bredd. 2 Fornvännen OCH AN-.

4 18 PER-OLOF W E S T LUND Fig. 2. Sektion av Tensta kyrkas långhus, visande det troliga sättet för bestämningen av höjden på murarna. Section of the navc of Tensta Church, showing the probable method of determining the height of the walls. Till sist må här nämnas att långhusets gavelröste utgör ej fullt en liksidig triangel. Givetvis måste man, då man med passaren i handen undersöker de här berörda förhållandena, taga med i beräkningen, att inga mått stämma på centimetern när, utan att större eller mindre avvikelser självfallet förekomma, väl i regel beroende på, att måtten inte utsatts med vederbörlig noggrannhet vid kyrkans uppbyggnad. Men avvikelserna äro ingenstädes så flagranta, att man synes behöva draga det resonemang, som ovan rekonstruerats i allvarligare tvivelsmåi. Emellertid är det into själva kyrkobyggnaden och dess proportionsförhållanden, som varit huvudföremålet för föreliggande undersökning, utan takstolarna och formen på trätunnvalvet, eller rättare trätunnvalven, ty medan långhuset täckts av ett enkelt tunnvalv, är korvalvet brutet i klöverbladsform (fig. 3 och 4).

5 JV UPPLANDSKYRKAS GOTISKA TRÄ TUNNVALV 19 1-tg. 3. Tensta kyrka. Takstol i långhusets äldsta parti. Tensta Church. lloot-tmss in the oldest part of the näve. Fig. 4. Tensta kyrka. Takstol i koret. Tensta Church. Hoof-truss in the chancel.

6 80 PER- O L O F W E S T L V N D Fig. 5. Proportionering av långhusvalvet i Tensta kyrka. 1'ioportioning ot the vault ot the näve in Tensta Church. Frapperande är, då man först kommer upp på kyrkans vind, dels takstolens väldiga mått, dels dess ytterst välkonserverade tillstånd. Materialet är genomgående furu och dimensionerna hos virket omkring 17 å 18 X 10 å 11 cm (= 7,5"X4,5"). Hammarbanden sammanhållas av inlaxado bindare. 1 långhuset återstår dessutom avsågade rester av trenne bjälkar, vilka förefalla att ha gått tvärsöver rummet, en vid vardera gaveln och en i mitten. Dimensionerna hos dessa tvärbjälkar äro dock ej mer än 19X21 cm. Det kortare koret tycks ha saknat tvärbjälkar. Takstolen sammansättes av spärrar, hanbjälkar och kryssade strävor. De bågformiga spikreglarna för innerpanelen äro omsorgsfullt bilade ur fyrkantvirke samt väl hophuggna med takstolen. Även själva takstolen har tagits i anspråk för inncrpanelens fästande och i motsvarande grad huggits ur efter formen på innertaket. De olika takstolsdelarna äro hophuggna men sammanhållas huvudsakligen genom träpluggar. Även spik förekommer dock ställvis. Takpanelen har självfallet varit spikad fast spikhålen sitta på 25 a 30 cm avstånd från varandra. Den nedersta brädan i panelen har stöttat på hammarbandet, icke läckt detsamma. På långhusets hammarband kvarsitta för övrigt ställvis ännu svaga spår efter en målad dekorering i svart och rött samt något gult en slingrande ranka med palmetter på norra sidan, ett sick-sack-formigt band på

7 EN UPPLANDSKYRKAS GOTISKA TRÄT UN NV ALV 21 Fig. (i. Proportionering av Tensta kyrkas korvalv. rroporlioning of the vault ot the chancel in Tensta Church. Fig. 7. Proportionering av valvet i Jumkils kyrka. 1'roportioning ol the vanlt in.inmkil Church. den södra, omslutande triangulära fält, vilka utfyllas av trebladiga palmetter. Bestämningen av valvens höjd har tydligen gått till på följande sätt (fig. 5 och 6). På en baslinje, gående från anfang till anfang, har uppritats en likbent triangel, vilkens sida är lika med 3 / 4 av basens längd. Denna triangels höjd tages till höjd för valvet. För långhusets vidkommande blir följden av denna höjdberäkning den, att valvet omfattar mer än en halvcirkel. Valvbågen blir hästskoformig, och detta synes för övrigt tydligt på takstolens högben, vilka äro smalare på mitten än nere vid tassen. Även korvalvets totalhöjd är bestämd på ovan angivna sätt. Mittvalvet, vars cirkelbåge, om den slutes, tangerar baslinjen, har den på nyss beskrivna sätt konstruerade triangelns höjd till diameter, medan do lägre sidovalven ha en diameter, som motsvarar halva basen. En följd av denna metod vid

8 22 PER-OLOF W EST LU N D Fig. 8. Tuna kyrka, Uppland. Uppmätning av takstol. Tuna Church, Uppland. Mcasurcmcnts ot the roof-truss. valvprofilens uppritning har givetvis blivit en alldeles särskild resning hos valvet, en resning, som direkt svarar mot gotikens tendenser. I huru hög grad takstolen i Tensta i tekniskt avseende såväl som med hänsyn till sin form är ensamstående bland vårt svenska material undandrager sig författarens bedömande. Säkert är emellertid, att de klöverbladsvälvda kyrkorna, åtminstone om man skall våga döma efter det fåtal exemplar, som bevarats, och om vilka författaren äger någon kännodom, haft takstolar av en tämligen avvikande konstruktion. Som exempel kan väljas takstolen i Tuna i Uppland (fig. 8; omkr. 1300). 3 De konstruktiva elementen äro ungefär desamma som Tensta, ehuru kryssträvorna fota på takstolstassen. Spikreglarna ha emellertid ett helt annat utseende än i Tensta, i det de utgöras av enkelt tillyxade slanor, vilka spikats fast vid takstolen, 4 som för övrigt icke såsom i Tensta behövt huggas ur efter formen på innertaket. Denna metod att konstruera spikreglama innebar gentemot s Boéthius, a. a. sid. 103 f. 4 Denna typ av spikreglar synes av allt att döma ha varit vanlig i den stora mängden tunnvälvda kyrkor.

9 EN UPPLANDSKYRKAS GOTISKA TRÄTUNNVALV 23 Fig. 9. S. Råda gamla kyrka, Värmland. Sektion av långhuset. S. Råda Old Church, Värmland. Section ot the näve. Tensta en stark förenkling, en förenkling, som även medfört en viss inexakthet i fråga om valvformens regelbundenhet. Även i ett annat avseende märks en olikhet gentemot Tensta, och det är sättet för spikreglarnas hopfästning i klöverbladsvalvets brytningspunkter. I Tuna äro spikreglama fastade vid en mot sparren vinkelrätt anbragt kort bjälke, en detalj, som Tensta saknar. Tuna verkar här onekligen stabilare. Även i andra avseenden utmärkes Tunatakstolen genom en stabilare konstruktion än takstolen i Tensta. Sålunda äro

10 _4 P E It-O L O F IV EST L I N I) Fig. 10. Takstolarna i Tensta kyrkas långhus. The roof-trnsscs in the navc ot Tensta Church. hammarband, strävor och tranben överallt inlaxado i spärrarna. Laxning saknas anmärkningsvärt nog i Tensta kyrkas takstol. Utinärkes Tensta av den mest fulländade elegansen och precisionen i detaljerna av de två kyrkorna, ar Tuna i gengäld stabilare i sin konstruktion. En med Tuna likartad takstolskonstruktion utmärker en rad klöverbladsvälvda kyrkor i Uppland, bl. a. Fundbo och Lägga. Börje och Estuna kyrkor, som också enligt vad bevarade putsspår utvisa haft klöverbladsvalv, ha tyvärr förlorat sina takstolar. Södra Råda kyrkas anordningar för takvalvens bärning äro åter helt annorlunda utbildade och sammanhänga med do timrade väggarna. Bågformigt svängda reglar, på vilka takbräderna spikats, äro fastade på timmerväggarna på takpanelens undersida. Relativt glest sitta på panelens ovansida motsvarande spikreglar, vilka emellertid åtminstone i koret snarare tjäna till att styra takbräderna än att bära upp dem.

11 EN UPPLÄNDSK Y RK AS GOTISKA T R Ä TUNN V.1 /. V 25 Fig. 11. Tensta kyrka. Korets takstolar. Tensta Church. The roff-trusses of the chancel. Det anmärktes nyss. att valvformen i Tuna iir någol oregelbunden. Proportioneringen har inte heller den resning och den elegans som i Tensta. Tenstafonuorna ha möjligtvis förekommit i Börje, ehuru det tack vare sparsamheten hos de putsrester, som nu bära vittne om den tidigare takformen, är svårt att bestämt fastslå detta. I Jumkils kyrka återstå bl. a. fullt tydliga pulsspår på gavlarna. En uppmätning av dom visar, alt formen förenklats på sådant sätt, att diametern gjorts lika stor i samtliga cirkelbågar (fig, 7). S. Råda (fig. 9) har avlägsnat sig ännu längre, i det all cirkeldiametrarna förefalla rätt godtyckligt valda.

12 26 PER-OLOF WESTLUND S U M M A R Y PER-OLOF WESTLUNB: The Gothic Barrel-vaults of an Uppland Church. An investigation of the methods of proportioning in Tensta Church. In the above paper the author gives an account of an investigation into lhe proportioning of the parish church at Tensta. Tho investigation was centred principally on the church's wooden barrel-vaults, whoso rooftrusses are still preserved (figs. 3, 4, 10 and 11). The latter are extremely elegantly hown and differ in construction from most other roof-trusses preserved in Sweden, as e. g. those in Tuna Church in Uppland (fig. 8). The vaults are characterised by an obvious striving after height. The method of proportioning is shown in fig. 5 (the vault of the nnvc) and fig. 6 (the vault of tho chancel). With regard to the proportions ot tho church for tho rest, it may be mentioned that the rectangular plan of the näve appears to be constructed in accordance with tho»golden scction>. Tensta Church, which is situated about 12 milcs north ol Uppsala, is built of brick and can bo datcd to tho 1280's.