MAGASINET. Små museer med mycket att berätta TEMA: EKOMUSEUM BERGSLAGEN. Spännande artiklar och massor av tips inför sommarens utflykter i Bergslagen.

Transkript

1 EKOMUSEUM BERGSLAGEN MAGASINET 2017, ÅRGÅNG 4 TEMA: Små museer med mycket att berätta Spännande artiklar och massor av tips inför sommarens utflykter i Bergslagen.

2 Arbetsstövlar som använts av kanalbyggare under 1700-talet. Redskapsmuseet på Skantzen En gång i tiden var Skantzen i Hallstahammar Strömsholms kanals administrativa centrum. Här finns idag den gamla kanalchefen Mekanikus bostadshus kvar liksom det gamla kanalkontoret som nu är museum. På Skantzenområdet finns också ett redskapsmuseum fyllt med verktyg och föremål från den tid då kanalen byggdes. Här kan man se och förstå vilka yrkesgrupper som var involverade i kanalbyggets alla moment, vilka verktyg som användes och framför allt förstår man att kanalbygget var ett gigantiskt projekt i sin tid.

3 Välkommen till MAGASINET Temat i årets nummer är små museer som trots sin lilla yta har mycket att berätta. FOTO: TINA LINDBOM FREJD DET ÄR NÅGOT med små museer som lockar. Insikten gjorde jag i Värdens minsta museum, som också är världens största Hasse & Tage-museum i Tomelilla. Där ryms åtta besökare åt gången, så litet är det. För att ta sig in köar man, sen släpps man in gruppvis i det lilla rummet. Där är det fritt fram att dra ut lådor och läsa, trycka på knappar och lyssna, läsa klipp på väggarna och kika in i tittskåp med filmsekvenser. Massor av historia på 15 kvadratmeter. Man vill uppleva allt, inte missa något. Självklart för att ämnet intresserar men också för att informationen är koncentrerad. Lätt att överblicka och lagom mängd att ta in. Ett stort museum kan vara överväldigande och därför krävande. Inget fel i det, men ibland utmattande. Att inte riktigt veta vart man ska gå, eller om man sett det man borde se kan stressa. Man börjar leta efter kaféskylten. I det stora Ekomuseum Bergslagen ryms många små och intressanta museer. Förutom hyttor, gruvor och bruk i landskapet kan du kika in i smedjor, bostadsmuseer, bruksmuseer, hembygdsgårdar och verkstäder. Allt tillsammans bjuder på mängder av historia. Läs till exempel Yvonne Grönings artikel om vardagslivet under järnåldern, kanske vill du sen se det lilla museet i Dunshammar, eller om den nästan glömda historien om ryska krigsfångar i Bergslagen, berättat av Maria Backman. Det finns fler artiklar att fördjupa sig i innan du ger dig ut på upptäcktsfärd till de många små museerna i Ekomuseum Bergslagen. Och glöm inte att spana in traktens unika byggnadsarv; jordkällare, husgrunder, ladugårdar, industribyggnader, bostadshus och kyrkor med det gemensamma byggnadsmaterialet slagg. Några tips får du i Magasinet. Anna Falkengren Ekomuseum Bergslagen Ludvika våren 2017 Magasinet 2017, årgång 4. UTGES AV Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen Nils Nils gata 7, LUDVIKA Telefon: +46 (0) REDAKTÖR Anna Falkengren anna@ekomuseum.se FORMGIVNING/ ILLUSTRATIONER Jenny Findahl, Snowtrail jenny@snowtrail.net KORREKTUR Christina Lindeqvist TRYCK Elanders Fälth & Hässler, 2017 Mölnlycke, Sverige ISSN Om inget annat anges tillhör bilderna Ekomuseum Bergslagens arkiv. Ekomuseum Bergslagen är ett nätverk i två län, Dalarna och Västmanland. Två länsmuseer Dalarnas museum och Västmanlands läns museum samt kommunerna Ludvika, Smedjebacken, Norberg, Fagersta, Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar samverkar kring en gemensam kultur- och industrihistoria. Verksamheten i stort bygger på engagerade föreningar och ideella insatser. OMSLAGSBILD Foto: Peter Nyblom Slaggstensvägg i Högfors, Norberg 1

4 Röda jordens dag 9 juli & 6 augusti 2017 Röda jorden är en vacker plats i skogen och en år gammal plats för framställning av järn ur rödjord. Varje sommar arrangerar Riddarhyttans hembygdsoch intresseförening aktivitetsdagar då man från morgon till kväll kan vara med och följa processen från jord till järnklump. Under dagen kan man också prova på smide, hålla igång blåsbälgarna, äta kolbullar, fika och förstås njuta av naturen. 2

5 Innehållsförteckning 4 #järnrutten 4 Skribenter & fotografer 5 FA Myrbergs maskinaffär & reparationsverkstad 6 Stenhuset i Surahammar 7 Slaggsten Bergslagens skimrande pärla 10 Våra böcker 12 Gamla stugan på Gonäsheden en sann kärlekshistoria 16 Ekomuseum Bergslagens besöksmål 18 Små museer med stort innehåll 22 Rysslägren 27 Dräktkammaren på Ludvika gammelgård 28 När då var nu en resa genom den västmanländska historien 30 Thorshammars verkstad 32 Dunshammar 34 En helt vanlig järnåldersdag Finnmarksutställningen i Rikkenstorp 39 Paul Erikssonmuseet 40 Johan Ahlbäcks ateljé 44 Konstrum Bergslagen SID 12 Gamla stugan på Gonäsheden SID 22 Rysslägren SID 32 Dunshammar 3

6 Skribenter & fotografer Polhemshjulet i Kärrgruvan, Norberg. Strömsholms slott. Maria Backman Konstnär, född i Ludvika, verksam i Stockholm och södra Dalarna. Hanna Sjöberg Konstnär, verksam i Berlin. #JÄRNRUTTEN 1 9 juli, v 27 #JÄRNRUTTEN ÄR EKOMUSEUM Bergslagens årliga aktivitetsvecka med massor av händelser i nio dagar. Under veckan kan du välja bland många olika programpunkter med unik bergslagsprofil. Kanske vill du vara med om järnframställning som för år sedan på Röda jorden i Riddarhyttan, ta en tur med ångbåt på Strömsholms kanal, se när järn valsas i smedjan i Karmansbo, färska järn i Nya Lapphyttan eller höra hammarslag slå i Gravendal? Förra året innehöll veckan mer än hundra programpunkter. Årets kalender fylls på kontinuerligt fram till start. INVIGNING den 1 juli #järnrutten-veckan invigs i vackra Bråfors bergsmansby samtidigt som Västmanlands landshövding Minoo Akhtarzand inviger Bråfors byggnadsminne. Dag-för-dag-kalendern finns på Maria Norgren Skådespelare, bosatt i Stockholm och Gonäsheden i Ludvika. Anne Seppänen Kulturchef i Smedjebackens kommun, ledamot i Johan Ahlbäckstiftelsen. Bor i Gräsberg. Yvonne Gröning Författare, journalist och dramatiker bosatt i Olsbenning. Lars-Erik Lärnemark Arbetar med kultur i Norbergs kommun. Wizwork studios Ett film- och mediaföretag i Ludvika. Kenneth Sundh Fotograf med fotoateljé i Fagersta. Peter Nyblom Fotograf. Ahlbäckpristagare Bor i Fagersta. A Fryxell Photography Ann-Sofie Fryxell är fotograf boende i Virsbo. Maria Tjärnström Illustratör från Ådalen. Smeder i Karmansbo. Visning i Bråfors bergsmansby. 4

7 Anders Gustavsson, ideell och engagerad arbetskraft i Myrbergs verkstad. F A Myrbergs maskinaffär & reparationsverkstad PÅ KARLBERGS HEMBYGDSGÅRD intill Nya Lapphyttans besökscentrum i Norberg finns en unik byggnad. Den låg från början mitt i Norbergs centrum, revs och byggdes upp igen i originalskick. TIPS! Varje sommar arrangerar Myrbergs verkstadssällskap en veteranbilsrunda, det så kallade Myrbergsrallyt. Det är en 10 mil lång vägsträcka i den vackra Bergslagsnaturen runt Norberg. Det handlar om Norbergs allra första bilverkstad, byggd med inspiration från USA. Förutom reparationer, med allt vad det innebar under det tidiga 1900-talet var verkstaden också en butik där man sålde cyklar och motorcyklar av märkena Husqvarna och Rex. Till och med bilar av märket T-Ford fanns till försäljning. Under en period tillverkade man också egna cyklar, med det tjusiga namnet Rubin. Verkstaden var i gång ända fram till 1967, men då var epoken över. Nya tider krävde nya metoder och större lokaler. Byggnaden stod tom en tid, användes till förråd tills den revs Men i Norberg saknade man sin unika verkstad och idéer om att låta den återuppstå började ta fart. Myrbergs verkstadssällskap bildades 1989 och tack vare ideella krafter och kreativa idéer kunde man strax därpå börja återuppbyggnaden av Myrbergs verkstad, men nu på Karlbergs hembygdsgård. Ett besök i Myrbergs verkstad är verkligen en unik upplevelse i tid och rum. 5

8 Stenhuset i Surahammar NU VAR DET ett tag sedan Ekomuseum Bergslagen besökte Stenhuset i Surahammar, men desto roligare när det äntligen blev av vid ekorådets sammanträde tidigt i våras. Här finns fina lokaler för mindre möten, trivsamt och inspirerande. Stenhuset är faktiskt en liten destination att stanna länge i. Går du hit en helg är det öppet året om, utom i januari. I huset finns en hantverksbutik att botanisera i och på övervåningen en konsthall där det visas minst tio olika utställningar per år. Surahammars konst- och hantverksgille är aktiva arrangörer. Just nu när detta skrivs visas utställningen Bergslagsbilder med konst av syskonen Britt-Marie och Svante Rydberg från Ludvika. Sist men inte minst kan man förstås ta en fika. Vintertid inomhus, men på sommaren är det trädgårdsserveringen intill kryddträdgården som gäller. Missa inte att titta in i smedsbostaden efter fikat. Stenhuset byggdes för mer än 170 år sedan, år 1844 närmare bestämt. Man byggde enlig dåvarande hammarsmedsförordningen lägenheter till sex smedsfamiljer. Bruket låg ju strax intill och smederna skulle bo nära arbetet. Varje familj hade kök och en kammare och antalet familjemedlemmar var säkert många fler än vad vi idag tycker är lagom i en etta. Den sista familjen flyttade ut ur huset Surahammars hembygdsförening har sedan inrett den enda kvarvarande lägenheten med möbler så som det kan ha sett ut hos en familj under tidigt 1900-tal. Varje år visas smedsbostaden för skolklasser i Surahammar. Det är intressanta visningar och säkert en upplevelse för barn att få tillfälle att jämföra dåtid med nutid. Att tänka sig in i hur det kunde ha varit att leva utan det som idag är självklara saker, som dator, tv, tvättmaskin och telefon och rinnande vatten. 6

9 Slaggsten Bergslagens skimrande pärla Har du någon gång tittat nära på en slaggsten? Kanske undrat vad det är? Slaggstenar finns i olika former alltifrån pyttesmå flisor till stora byggblock. Hur kan det komma sig? Nu finns den ultimata boken om slaggsten, den heter Slaggsten och slagghus. Köp eller låna den på bibliotek. I boken får du veta allt om ursprung och användning. Boken är också full av vackra bilder. FOTON: PETER NYBLOM 7

10 Anna Falkengren, verksamhetschef på Ekomuseum Bergslagen, berättar här om sitt personliga förhållande till slaggsten och fina minnen med sin pappa. NÄR JAG VAR liten hände det att jag hängde med pappa på cykelturer till Västerbyhytta. Platsen var övergiven och spännande. En bäck, en tvättstuga och ett stort rött magasinsliknande hus och bebyggelsen en bit bort. Vi gick och tittade i backen efter blåskimrande glasaktiga stenskärvor. Att det hette slaggsten tänkte jag inte på då, det viktiga var att leta vackra stenar. De skulle vara små, platta på en sida och i alla nyanser vi kunde hitta. Från ljusaste himmelsblått till mörkt marin, grönt och nästan svart. På hemvägen höll jag påsen med stenarna där jag satt på pakethållaren. Vi var båda fascinerad av stenarna och slaggen vi hittade. I trädgården ställde pappa upp en stor slaggost på höjden och ovanpå den en stor bit järn, som en skulptur. Av de blå stenarna gjorde han så småningom en mosaik där slaggens blåtoner ersatte pensel och färg. Senare i livet när jag började arbeta på Dalarnas museum fick jag frågan om vad jag kände till om gruvor, masugnar och hyttplatser i Söderbärketrakten. Det var inte mycket jag kände till om det. Men jag vet hur slaggsten ser ut, svarade jag och tänkte på Västerbyhytta. Så småningom började förstås sammanhangen och bakgrunden till den blåskimrande masugnsslaggen att klarna. Därför är det så roligt att det äntligen finns en gedigen bok om slaggsten och slagghus med verkligt fina fotografier som lyfter fram det vackra och unika. I texten står allt man vill veta om materialet slagg från både kopparoch järnmalm, var det kommer ifrån, hur det skiljer sig från plats till plats och framför allt vad det har använts till. Än så länge finns slaggstenarna kvar i byggnader i allt från kyrkor till jordkällare i form av enkelt slaggflis eller konstfullt gjutna block. Boken kan bli en ögonöppnare för oss att begripa att detta med slaggstenar sätter en speciell prägel på byggnadsarvet i Bergslagen. Björsjö hytta, i förgrunden upplag av gjutna slaggstenar. Ludvika hembygdsförenings arkiv. Jordkällare nära Söderbärke. 8

11 Flatenbergs hytta. BOK: SLAGGSTEN OCH SLAGGHUS Text: AnnMarie Gunnarsson, bor i Ludvika och är pensionerad byggnadsantikvarie med stort intresse för vad bebyggelse har att berätta. Foto: Peter Nyblom, bor i Fagersta. UTSTÄLLNING Författaren och fotografen. Peter Nyblom visar ett 30-tal bilder, några ur boken Slaggsten och slagghus. I utställningen visas även prov på slaggsten i original. Plats: I Gamla kraftstationen i Avesta (vid Avesta Verket) Tid: 6 juni 17 september. 9

12 Våra böcker en bok om berg och stenar VISSTE DU ATT månen kommer från en bit av jorden? Eller att vi inte skulle ha mobiltelefoner och datorer utan mineralet kvarts som finns i stenar? Om inte - läs Ekomuseum Bergslagens nya geologibok. Den är pedagogiskt berättad och läckert illustrerad för både barn och vuxna. Här får du veta en hel del om berg och stenar från jordens inre, om sambandet mellan människor, kultur och jordens resurser. Text: Bisse Falk. Bild och form: Jenny Findahl. Stenfotografering: A Fryxell Photograpy. Text: Bisse Falk Bild & form: Jenny Findahl JORDENS FÖRSTA MILJONER år var dramatiska. Det sprakade och gnistrade och dånade. Då och då föll meteoriter ner och bildade stora sänkor i marken. Gång på gång skakades jorden av jordskalv SEDIMENTÄRA BERGARTER VÄDER OCH VIND gör att berg spricker ibland lösgör sig stora stenblock, andra gånger små stenbitar. Ja, även sand och lera har en gång varit berg. Sanden och leran kan samla sig i stora sandbankar på havsbotten. Om det hela tiden fylls på med mer från floder och bäckar pressas den understa sanden eller leran samman. Efter miljontals år har den blivit till en bergart. Om du ser en bergssida där berget verkar ligga i flera lager, är det säkert en sedimentär bergart, eftersom leran eller sanden lägger sig på havsbotten i olika lager. På havets botten samlas också döda fiskar, sjöstjärnor och växter. De flesta förstörs, men en del sjunker ner i sanden och blir kvar där. De förstenas också och blir till fossil. De trasiga söndermalda skalen kan också bli sten kalksten. Vinden kan blåsa sand och andra sediment till stora dynor uppe på land också. Där stelnar de till sten på samma sätt som i havet. Sediment betyder pyttesmå korn, därför kallar man berg som blivit till så här för sedimentära bergarter eftersom sand och lera består av pyttesmå korn. KALKSTEN ÄR FÖRSTENADE skal av döda djur och växter i haven. I sådana berg finns ofta grottor. Grottorna skapas då regnvatten tränger ner genom sprickor i berget. Vattnet löser upp kalken och så bildas mindre eller större hålor i kalkstensberget. Ibland blir det långa, långa underjordiska gångar. En av de största grottorna i Sverige Lummelundagrottan är en sådan grotta. Den ligger på Gotland och bildades för år sedan! Men först år 1948 hittades den av tre 12-åriga pojkar. En gång när pojkarna var i närheten av grottan, ramlade ett stort stenblock ner och öppnade en lång grottgång. Åh, så spännande! tyckte de och kröp in där för att kolla. Efter 20 meter vidgades gången så det blev som en stor sal. Det måste vara Bergakungens sal, tänkte de och undersökte den noga. Då hittade de en gång till Idag har man undersökt grottan noga och öppnat den, så turister kan få komma in i den och se bergets fantastiska inre. Men ännu finns grottgångar i närheten av Lummelunda som grottforskare letar efter. Några stenar av sand eller lera Så började det att regna KALKSTEN är skal från olika havsdjur och växter som levt i varma hav. När de dött har de sjunkit ner i sandbottnen och förstenats till kalksten. Ren kalksten är vit, men ofta har den blandats med lera och är grå. Röda jorden I SAND OCH jord finns ibland metaller som vi människor kan använda. Redan för 3000 år sedan kunde vi människor få fram järn ur marken. I Röda Jorden utanför Riddarhyttan finns ugnar som järnåldersfolket smälte sitt järn i för ungefär år sedan. Vill man se är gråvit men kan ha andra färger också. Om den har järn i sig blir den rödaktig. Den är som namnet säger, en sten som skapats av sand som kittats ihop efter många miljoner år, kanske i ett floddelta eller i en öken. I en del sandsten kan man se märken efter hur de gjorde kan man besöka det skulle bli riktigt varmt, vågor, andra har torra sprickor. Röda Jorden eller Dunshammar i grader, hade de blåsbälgar som närheten av Ängelsberg. de blåste in luft i gropen med. Då Järnåldersfolket samlade små träkolen brunnit upp plockade järnklumpar från myrar och de upp det smälta järnet och la har från början varit lera sjöbottnar, men också rödjord det på en sten. När de slog på som pressats ihop under miljontals år. Lerskiffer är lätt (jord med mycket järn i). Sedan det lossnade slaggen (den del att dela i sina olika lager. Det finns flera olika lerskiffrar. lade de ett par liter av malmen av jorden som inte var järn) från Alunskiffer används till att färga med och när man eller jorden i en lerfodrad stengrop själva järnet och så var det bara gör skinn mjuka. Takskiffer är som namnet berättar, i marken. Så fyllde de gropen att börja forma järnet till hårda skiffer som man lägger som takpannor. Förr var det de fina med träkol och tände på. För att fina verktyg. herrgårdarna som hade skiffer på sina tak. LERSKIFFER Från berg till spik om spikens långa vandring från gruva till spik VISSTE DU ATT en smed kan blåsa bort det onda om du slagit dig? Eller att ett barn förr i tiden ofta fick hjälpa till i gruvorna? I den här boken, som passar bra för både barn och vuxna, får du veta hur man gjorde spik förr, innan det fanns elektricitet, grävmaskiner och ordentliga vägar. Men allra först måste man hitta järnmalm i berget Redaktör och textbearbetning: Christina Lindeqvist. Bild och form: Jenny Findahl. 10 kallas det yttersta lagret. Det är bergen och marken vi går på och ungefär 5-6 mil ner i underjorden. MANTELN Jordskorpan spricker Från början var hela jordskorpan Vulkanerna blev till höga berg och hel och låg som ett skal runt vattenångan från vulkanutbrotten jorden. Men efter miljontals år samlades i större och större moln. sprack den upp i flera jättestora Till slut började det regna. Regnet bitar plattor. Plattorna flyter piskade marken och åskans blixtar långsamt omkring på manteln i lyste upp himlen. jordens inre. kan man hitta som hårda Det regnade i dagar, månader Ibland krockar plattorna klumpar i kalksten eller andra sedimentära och år. Regnvattnet samlades med varandra. Då skakar hela bergarter. Eftersom flintan är mycket i dalar och sänkor på jordytan. marken så att både hus, vägar hård och glasaktigt vass använde Och så hade haven, sjöarna och och annat börjar falla sönder i stenåldersmänniskorna den som kniv, men floderna skapats. häftiga jordbävningar. även till att göra upp eld med. finns under jordskorpan och sträcker sig djupt ner i jordens inre nästan 290 mil (Skulle du åka bil genom manteln i underjorden skulle du få sitta i bilen medan den hela tiden kör på utan att stanna i över 36 timmar!) Ju längre in desto varmare är det. I den del av manteln som är närmast jordskorpan är det trögflytande, som en tjock smet ungefär, och rör sig hela tiden av värmen. Det är de rörelserna som kan sätta igång en hel jordbävning. Men på de flesta ställen i manteln är det hårt och det kan bara röra sig pytte, pytte lite. KÄRNAN (yttre och inre) kallas det lager som finns längst in. Här är det allra hetast, ja ingen annanstans på hela jordklotet är det så varmt. Närmast manteln, i den yttre kärnan, är det ungefär 4000 grader och allt berg har smält och flyter. Längre in, i den inre kärnan, är det hela 6000 grader varmt! FLINTA MAGMA är smält berg. 6 SANDSTEN det är där, till exempel genom att mäta hur fort vågrörelser efter ett jordskalv fortplantar sig i marken. Man har kommit fram till att jorden är uppdelad i lager inuti sig. JORDSKORPAN LUMMELUNDAGROTTAN kyla, värme, tryck och press Jorden i genomskärning MAN HAR FÖRSÖKT borra sig ner i berget för att få veta vad som finns i jordens innandöme, men jorden är alldeles för stor för att det ska vara möjligt. Därför får man räkna ut på andra sätt hur och eldsprutande vulkaner. Det var den heta magman från manteln i jordens inre, som pressades ut genom sprickor i berget. Magman eller lavan som den kalls då rann ut över landskapet, där den så småningom stelnade. Gaser, aska och stelnade magmabitar kastades ut i våldsamma vulkanutbrott. En av gaserna från vulkanerna var vanlig vattenånga o En bok om berg och stenar KRASCH, BOM, BANG Text: Bisse Falk Bild & form: Jenny Findahl 4000 o En bok om berg och stenar EKOMUSEUM BERGSLAGENS GEOLOGIBOK Krasch, bom, bang EKOMUSEUM BERGSLAGENS GEOLOGIBOK LAVA är magma som rinner ut på marken vid ett vulkanutbrott. Ordet magma betyder egentligen salva eller gröt, för den har ungefär en sådan konsistens. 7 FOSSIL är växter eller djur som antingen stelnat tillsammans inuti lerskiffrar, eller kalksten. Många gånger syns det tydligt att det från början varit ett djur eller en växt. Hittar du märken efter ett långt rakt rör i stenen kan det ha varit en förstenad bläckfisk. Den heter ortoceratit och bodde i röret ute i havet. Den var vanlig för över 400 miljoner år sedan. Ormbunkar är nästan lika gamla som ortoceratiterna. På den tiden var de stora som träd. Kanske har du sett ett litet avtryck av ett ormbunksblad i en lerskiffer. Det här djuret var en trilobit, ett litet leddjur som kröp omkring på botten med sina små ben. Namnet har den fått eftersom den var tredelad huvud, kropp och stjärt. Oftast hittar man bara en bit av den som fossil. 31

13 GUIDEBOKEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN ÄR sedan 1986 ett nätverk av ett 60-tal olika besöksmål på temat industrihistoria. Det handlar om ett nära 20 mil långt område från Finnmarken i Södra Dalarna till Mälardalen i Västmanland. Besöksmålen är oftast autentiska på platser i landskapet där historien en gång hände på riktigt och beskriver olika aspekter av teknik, arbete och liv i Bergslagen förr bildades stiftelsen Ekomuseum Bergslagen av kommunerna Hallstahammar, Surahammar, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Smedjebacken och Ludvika samt Länsmuseet i Västmanland och Dalarnas museum. Syftet med stiftelsen är att värna det gemensamma industrihistoriska arvet och att medverka till att området blir ett attraktivt besöksmål. I stiftelsens nätverk ingår förutom kommunerna även föreningar vars ideella krafter är grunden till många av platsernas tillgänglighet. Likaså bidrar privata entreprenörer till besöksmålens fortlevnad och utveckling. I Ekomuseum Bergslagen kan du uppleva stora och små besöksmål allt från världsarv till den lilla vandringsleden. Här finns hyttplatser och besöksgruvor med guidade turer och brukspatronernas herrgårdar med mat och logi. Gamla industrilokaler med samtidskonst är ett relativt nytt inslag i Ekomuseum Bergslagen liksom kyrkbåtar som numera samsas med ångbåtar och fritidsbåtar på Strömsholms kanal. Det är under sommarsäsongen det mesta händer, då är det liv och rörelse i stort sett varje dag på nästan alla besöksmål. Hembygdsgårdar och arbetslivsmuseer är öppna och erbjuder ett myller av hus, historia och trevliga fikaställen. Allt detta och lite till är Ekomuseum Bergslagen. GUIDEBOKEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN INFORMATION: Föreningen Gruvcentrum Mojsen, Filmarkivet i Grängesberg, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Maskinhuset, N 60 04,499 E 14 59,294 SVERIGES STÖRSTA järnmalmsförekomst utanför de lappländska malmfälten ligger mellan Hörkensjöarna i norra Västmanland och Gräsberg i södra Dalarna. Området är tre mil långt. Rikast och mest lättillgänglig är fyndigheten på länsgränsen vid Grängesberg där malmen tidigare nådde upp till markytan. Grängesbergs malmer är av två typer med malmkroppar liggande i parallella stråk. Det västligaste innehåller förhållandevis fosforfattiga malmer medan det östligaste domineras av aptitmalmer med fosforhalter upp till 8 %. Grängesbergs gruvor är kända sedan 1584 och 1590 erhöll gruvfogde Per Jonsson avlöning. Namnet kan härledas från gruvorna i Gränge. De första platserna som bröts var Risbergsfältet och Norra fältet på grund av att malmen här låg i ytan. Malmens höga fosforhalt gjorde järnet kallbräckt. På grund av denna kvalitet var det från 1600-talet och fram till och med 1800-talet tidvis brytningsförbud i Grängesberg. Då den basiska färskningsmetoden, Thomasprocessen, infördes på 1890-talet blev de fosforrika malmerna intressanta igen. Vid 1800-talets början fanns här över 200 dagbrott och gruvor. Stånggångarnas längd var omkring 7 kilometer. Den engelske finansmannen sir Ernest Cassel satsade pengar i både järnväg och gruvor. Inom bergsbruket kom först nitroglycerinet och sedan dynamiten att bli en nödvändighet. Stora mängder behövdes och i Grängesberg kom en av Sveriges tre dynamitfabriker att byggas Grängesbergsbolaget var det första gruvbolaget och kanske det första företag i Sverige som införde semester Arbetarna under jord fick 6 dagars semester med bibehållen lön. Trots nedläggningar av gruvor i Bergslagen under 1900-talet överlevde Grängesbergs gruva ända fram till Då lämnade de sista gruvarbetarna sina arbeten. Bara 14 år tidigare arbetade personer på området. De tre gruvlavarna, Centrallaven från 1940, utställningslokal där gruvarbetarnas Jakobinalaven från 1947 samt Risbergs-laven från 1958 står kvar som arbetsplatser och i samhället visas. liv och kamp för bra förhållanden på landmärken och minnen från en av Maskinhuset, som tidigare försåg gruvan med kraft, är idag en sommaröppen Sveriges största arbetsplatser. Nu talas det återigen om att börja bryta malm i konsthall. Mitt emot ligger Gruvstugan, Grängesbergs gruva. en gång omklädningslokal för arbetarna, Inom Grängesbergs gruvområde finns numera Filmarkivet i Grängesberg. Ett det mängder av gruvbyggnader som arkiv för svenska folkets filmer. idag har fått nya funktioner. Mojsen var tidigare smedja som Filmvårdsanläggning Filmarkiv Gruvstugan/ Maskinhuset 1940 blev gruvarbetarnas matsal. Gruvmuseum Centrallaven Förutom matsal Mojsen fanns det även en Igenfyllt dagbrott sal med tvåvåningssängar så Lokmuseum att arbetarna kunde ta en middagsvila vilket ansågs hälsosamt. Ludvika Idag rymmer Mojsen ett gruvmuseum med 200 m Kopparberg Lillhärad vaccination hos barnmorskan. Foto: Eva Timm. Västmanlands läns museum. GUIDEBOKEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN FERDINAND BOBERG FÖDDES i Falun Året därpå flyttade familjen till Norberg och bosatte sig i Kärrgruvan där hans far fått tjänst som gruvfogde. Som elvaåring flyttade de tillbaka till Falun där Ferdinand började i läroverket. Så småningom kom han till Stockholm och utbildade sig till maskiningenjör och sedan arkitekt. Han reste mycket under sitt liv och tog intryck från olika länder och kulturer i sitt skapande som var mycket personligt men också påverkat av den internationella formrörelsen Art Nouveu eller Jugend som slog igenom i Sverige i slutet av 1890-talet. Boberg arbetade över hela landet men mest i Stockholm där han ritat en rad kända byggnader som bland annat Carlbergska huset, mer känt som LO-borgen, Rosenbad, före detta Posthuset på Vasagatan, Thielska galleriet och Waldemarsudde. Varuhuset NK på Hamngatan blev ett av hans sista stora uppdrag. Han kom därefter att ägna sig åt kulturminnesvård. Han ville från början dokumentera Bergslagen och gruvhanteringen men arbetet blev större och slutade med bildsamlingen Svenska bilder som innehåller cirka skisser och kolteckningar av historiska byggnader från hela landet. På Östra kyrkogården i Norberg finns ett unikt gravkapell ritat av Ferdinand Boberg, uppfört Gravkapellet är in i minsta detalj formgivet av Boberg och är en verklig arkitektonisk pärla. Även inredning som ljusstakar och ljuskronor, krusifix och altare är hans verk. Han fick ytterligare ett uppdrag i Norberg och det var att göra ett minnesmonument av Engelbrekt till Engelbrektsparken. När Norbergs hembygdsförening fyllde 10 år skänkte han till dem ett 15-tal teckningar och vid hans död ärvde hembygdsföreningen en del av kvarlåtenskapen. Allt finns bevarat på Norbergs hembygdsgård i Karlberg Anna-Stina Knas. Dan Andersson museet. Engelska parken, Stjärnsund. Foto: C G Rosenberg. Dalarnas museum Guideboken Ekomuseum Bergslagen om järn och människor VILL DU VETA lite lagom om alla platserna i ekomuseet och lite kort om Bergslagen i stort är ekomuseet guidebok bra att ha hemma. Den är dessutom behändig att ha med sig i bilen eller i väskan när du ger dig ut på en järnrutt i landskapet. I boken finns förutom fina bilder, historik om platserna, kartor och webbadresser också något om några kulturpersoner som satt präglat bygden. Texter: Örjan Hamrin, Christina Lindeqvist och Britt-Marie Hägerman. Form: Jenny Findahl. GUIDEBOKEN EKOMUSEUM BERGSLAGEN Om järn och människor MÄNNISKA MILJÖ LANDSKAP VAD ÄR EKOMUSEUM BERGSLAGEN? GRÄNGESBERGS GRUVOMRÅDE Gruvområdet är känt sedan 1500-talet, idag med välbevarad gruvarkitektur från 1930-talet. I byggnaderna finns numera nationella arkiv, museer och konstutställningar. FOTO: LUDVIKA KOMMUN Grängesbergs gruvområde Dillners väg FERDINAND BOBERG Välkänd arkitekt och kulturminnesvårdare med rötterna i Kärrgruvan. FOTO: OKÄND. STOCKHOLMS STADSMUSEUM JÄRN LADIES Från arvtagerskan till kolarhustrun Järnladies från arvtagerska till kolarhustru VÅR BERGSLAGSHISTORIA HANDLAR mycket om industrihistoria, om stålmän och kraftkarlar, om gruvarbetare och bergsmän. Kvinnorna hör vi inte talas om så mycket, de skymtar bara här och där i historien. Men det har funnits många järnkvinnor - på järnbruken, i byarna och i finnmarkerna. I boken får några av dem stiga fram och bli huvudpersoner i egna berättelser. Det handlar om arvtagerskor, brukspatronessor, husjungfrur, mjölkerskor, kolarhustrur, författare, konstnärer och några till. Redaktör: Christina Lindeqvist. Projektledare och form: Jenny Findahl. TIPS! Alla böcker Ekomuseum Bergslagen gett ut finns att köpa på på Ekomuseum Bergslagens kontor i Ludvika och hos utvalda bokhandlare. Änkan ANNA-STINA KNAS (82 år) Stugan och marken var allt hon hade, dem tänkte hon inte ge upp. Lillasyster kvar hemma En syster var kvar ogift, det var lilla Lijsa 17 år. Åren gick och Marias hushåll var mycket lättare nu. Ljisa hjälpte till med det mesta. Kosthållet var fortfarande enkelt men menyn med mjölk, dricka, bröd och vatten hade utökats genom att grönsaker, rotsaker, frukt, bär, nötter och frön hade fått en allt viktigare ställning. Det gällde att maten innehöll mycket livsandar. Däremot var kött något tveeggat. Det kunde å ena sidan ses som ohälsosamt och onaturligt att äta kött, men å andra sidan verkade det som om människan kunde vänjas till att göra det. Bättre var det då med fisk. I hushållet hade man alltid undvikit utländska manér och hetsiga kryddor. Sådant hade varken setts som hälsosamt för magen eller hushållskassan. Men att krydda med örter som timjan och rosmarin var något som ofta förekom. Till husets favoritkryddor hörde också ingefära, peppar och lemoner, dvs gröna citroner eller lime. Lijsa gifte sig det år hon fyllde 27 med en nästan dubbelt så gammal nybliven änkling med tre hemmavarande döttrar. Han var kamrerare i kammarkollegiet och hade även privat god hand med pengar och var stadd vid kassa. Således var även det giftet gott. Långt stabilt äktenskap Polhem skrev efter fyrtio års äktenskap att Maria alltid varit honom till behag. Han hade sina podager och kunde ibland inte gå på fötterna på grund av inflammationerna i stortårna. Då värmde Maria havregryn i en panna så att de blev riktigt heta och lade dem i en torr linneduk. De här havrevärmarna var det enda som lindrade den förskräckliga värken i hans fötter. När Maria hade sin besvärliga hosta som aldrig gav sig blev han mycket orolig, han kallade henne mamma och hoppades att hon snart skulle bli frisk. Det kanske var just samma känsliga luftrör som ändade hennes liv. Maria var 64 år när hon dog i oktober I augusti hade familjen firat yngsta dotterns bröllop i Stockholm. Lite senare på hösten skulle hon återigen besöka Stockholm men under resan förkylde hon sig och avled kort efter framkomsten. Maria kom aldrig tillbaka till sitt hem i Stjärnsund. 11

14 Maria Norgren framför Gamla stugan. Dan Anderssons sista bostad Gamla stugan på Gonäsheden En sann kärlekshistoria 12

15 Akta huvèt! Böj dig i dörren! Så ja, välkommen in i stugvärmen! Att vara en gammal stuga är att följa människors slit genom århundraden. Det kan verka tröstlöst men är nog samtidigt hedrande. Och att så här, i en ny tid, som stuga få omfamna sina besökare med väggar fyllda av minnen, det är att bidra till förståelse både för gamla stugor och för vår historia. Det finns många stugor men få är bevarade just för minnenas skull, så som Gamla Stugan på Gonäsheden är. FOTO: WIZWORKS STUDIOS BRYTA MARK, PLÖJA åker. Bygga hus. Bilda familj. Slita med sin jordlott, slava för gruv- och hyttherrar. Livet i en liten by förr i tiden, livet på Gonäsheden. Grannar, hjälpsamma mot varandra. Barn som föds, barn som dör. Barn som arbetar. Värna djuren. Äta djuren. Liv och död. Ibland svält, ibland kaffe. Skratt och berättelser. Doft av såpa, doft av ylle. Doft av svett och kyla, ved och brand. Och nybakt bröd. Och röster, alla dessa röster. Vad allt har väl inte en gammal stuga hört? Och känt? För att därpå en dag plötsligt bli övergiven, inte behövd och ur stånd att kunna rycka upp sig själv. En stuga behöver åtminstone en människa för att överleva. Det är du och jag, älskade stuga. Jag lovade dig räddning och du lovade mig att hålla ut. Och äntligen har du blivit upprätad, fått upprättelse. Du kan se ut mot byvägen med små pliriga fönster och le brett med en glad, blå ytterdörr. Bli kallad ett litet museum och bli omskriven i tidningen. Du kan äntligen säga: God dag! Välkommen att stiga 13

16 När de gamla såren heta tära, när din kind är vätt av ensamhetens gråt, när att leva är att stenar bära och din sång är sorg som vilsna tranors låt, gå och drick en fläkt av höstens vindar, se med mig mot bleka, blåa skyn! Kom och stå med mig vid hagens grindar, när de vilda gässen flyga över byn! Gässen flytta, från diktsamlingen Kolvaktarens visor av Dan Andersson på, och akta huvèt! Undrar hur många gånger författaren Dan Andersson slog i huvudet i den här låga dörrkarmen, undrar vilka svordomar han använde? Hans hustru Olga, småskollärarinnan, var nog mer försiktig, inte lika tankspridd som sin make. Det här var år 1920, stugan tog förväntansfull emot sina nya hyresgäster och lät sig villigt bli ompysslad och ommålad. Här gick nu paret Andersson och förberedde sig för familjelivet, föräldraskapet. Förhoppningar som nyfiket sögs upp av den gamla stugan och satte sig i väggarna. Även farhågor och rädsla kom och gick som objudna gäster. Oro för pengar som inte fanns, eller som fanns men som försvann. Olga som ville ha den vackra men dyra tapeten till stugan och Dan som bjöd laget runt på någon stockholmsrestaurang. Drömmar och livsglädje skulle samsas med en hård verklighet. Stugan kämpade mot skammen över att inte kunna vara deras önskade våning i den stora staden, men den visste att den var ett realistiskt och tryggt val. Deras renovering av stugan skedde från augusti 1920 och planerades vara klar första oktober, då skulle flytten från lägenheten i grannbyn Gonäs ske. Ett nytt litet liv växte inne i Olga. Dan var nog ganska orolig för framtiden och ekonomin och han reste ibland till Stockholm där han förhörde sig om arbete på tidningarna och fick också redan skrivna alster sålda. Den 15:e september 1920 blev det återigen dags för en sådan resa, han lämnade renoveringen hals över huvud och slängde sig försenad på cykeln och trampade bort mot Gonäs station och tåget till Stockholm. Det blev det sista han gjorde. Ingenting mer blev skrivet, ingenting mer blev gjort med renoveringen av stugan. Det var natten mellan den 15:e och 16:e september 1920 det hände. Dan Andersson dog i ett dåligt vädrat rum på hotell Hellman i Stockholm, rummet hade blivit gasat med cyanväte för att ta död på vägglöss, den farliga gasen fanns kvar i rummet och när Dan somnat så vaknade han inte mer. Olga fick ensam flytta in i stugan, sorgtyngd. Renoveringen slutfördes av familjen som hyrde ut stugan, de bodde i ett lite större hus alldeles bredvid med sina åtta barn. Ett av barnen hette Börje och var undertecknads pappa. När allt detta chockartade hände så var Börje sju år och hade Olga som lärarinna i skolan i Gonäs. Olgas gråt satte sig i väggarna hos den gamla stugan. Det gjorde även gråten, och skrattet, från den lilla flickan som Olga födde sex månader senare. Flickan som fick heta Monika var livet både för Olga och stugan. Och att stugan ägdes av familjen Norgren blev livet för Monika, det innebar glädje och skratt. Hon blev som ett av gårdens alla syskon och fick sig till livs allt det som hon annars skulle ha saknat i en tillvaro utan sin far. Det här har Monika själv berättat för mig. Hon och min pappa förblev syster och bror hela livet, båda dog

17 FOTO: WIZWORKS STUDIOS Fotografi i ram på Olga och Monika Andersson. Jag som skriver heter Maria Norgren, min far och farmor är födda på gården i byn Gonäsheden, en mil väster om Ludvika. Min farmors mor och far flyttade till stugan Stugan är byggd 1850 eller tidigare, den var illa åtgången då arbetet med renoveringen sattes igång Räddningen för Gamla Stugan kom i grevens tid, ett dåligt tak kan göra livslängden för en liten stuga väldigt kort. Renoveringen är gjord med kärlek av oss på gården och byggnadsvårdare av rätta virket. Målet har varit att det ska kännas som att någon bor här, någon från förr. Om denna någon är min farmors mor Sara Sofia, eller författaren Dan Andersson med hustrun Olga, eller Olga med dottern Monika, det avgör berättelserna och besökarnas fantasi. En liten stuga får åter ta del av människors värme, prat och tankar. Det är vad en liten stuga behöver och trots sin ålder kan hon nu stå här i minst hundra år till. Och hon har saker hon skulle vilja visa dig. Kom hit och lyssna på stugan, kom hit och lyssna på mig när jag berättar! Sätt dig i den gamla soffan och låt stämningen från förr omfamna dig! Maria Norgren är skådespelare, bosatt i Stockholm och Gonäsheden. Hon har berättarföreställningar och guidningar i Gamla Stugan. TIPS! Till minne av Dan Andersson arrangeras varje sommar en nio dagar lång vecka med musik, poesi och visningar i Ludvikabygden. DAN ANDERSSONVECKAN 29 juli 6 aug 2017 Ur programmet: Mån 31 juli Gonäsheden gamla stugan & Dramatiserad visning av Dan Anderssons sista bostad av och med Maria Norgren. Rikkenstorp Finngården Föreläsning: Dan Andersson Nya arkivfynd och överraskningar. 15

18 St o l l b erge t F L O G B E R G E T ÄNGELSBERG FREDRIKSBERG 1 2 GRANGÄRDE GRÄNGESBERG LUDVIKA SMEDJEBACKEN SÖDERBÄRKE FAGERSTA 29 NORBERG RIDDARHYTTAN SKINNSKATTEBERG ÄNGELSBERG SURAHAMMAR HALLSTAHAMMAR Westerqwarn

19 Ekomuseum Bergslagens besöksmål 1. Mårtens & Kullens kyrkstigar 2. Grangärde kyrkby 3. Skattlösberg med Luossastugan 4. Gravendal 5. Strömsdal 6. Finngården Rikkenstorp 7. Bränntjärnstorpet 8. Cassels 9. Lokmuseet 10. Grängesbergs gruvområde 11. Stora Hagen 12. Klenshyttan 13. Lekombergs gruva 14. Hammarbacken 15. Ludvika Gammelgård med Gruvmuseum 16. Schisshyttans vandringsled 17. Stollbergs gruva 18. Flogbergets gruvor 19. Johan Ahlbäcks ateljé 20. Smedjebackens hamn & lokstall 21. Flatenbergs hytta 22. Stimmerbo-Torrbo bergsmansbyar 23. Söderbärke kyrkby & hembygdsgård 24. Malingsbo bruksmiljö 25. Thorshammars verkstad 26. Kärrgruvan: Norbergs gruvmuseum/ Svinryggens gruvor/ Polhemshjulet 27. ENJ & Järnvägen 28. Gamla Norberg & Engelbrekt 29. Nya Lapphyttan & Karlberg 30. Klackbergs gruvfält 31. Olsbenning & Lapphyttan 32. Högfors bruk 33. Landforsens hytta 34. Bråfors bergsmansby 35. Semlaområdet 36. Fagersta brukssamhälle 37. Västanforsområdet 38. Världsarvet Engelsbergs bruk 39. Stationssamhället Ängelsberg 40. Oljeön 41. Dunshammar 42. Ebba Brahes lusthus 43. Skinnskattebergs herrgårdsmiljö 44. Kolarbyn 45. Bastnäs gruvfält 46. Kopparverket 47. Lokstallet & KURJ 48. Lienshytte masugn 49. Röda jorden 50. Krampen 51. Uttersbergs bruksmiljö 52. Karmansbo bruksmiljö 53. Färna bruksmiljö 54. Virsbo bruksmiljö 55. Ramnäs bruksmiljö 56. Surahammar bruksmiljö 57. Trångforsområdet 58. Skantzen 59. Västerkvarn med Kvarnmuseum 60. Strömsholms slott 61. Knytpunkten Strömsholm 62. Borgåsunds hamn 63. Strömsholms kanal MER INFORMATION OM ALLA EKOMUSEUM BERGSLAGENS BESÖKSMÅL HITTAR DU PÅ: & 17

20 Små museer med Smedsbostaden Finnmarksutställningen Lokmuseet Gamla stugan Johan Ahlbäcks ateljé Bruksmuseum FREDRIKSBERG GRÄNGESBERG LUDVIKA SMEDJEBACKEN SÖDERBÄRKE FAGERSTA Luossastugan Stora Hagen Dräktkammaren Paul Erikssonmuseet Lokmuseet i Grängesberg GRÄNGESBERGSBANORNAS järnvägsmuseum är resmålet för dig som gillar tåg och järnvägshistoria. På Grängesbergsbanorna forslades malmen från gruvan i Grängesberg till hamnen i Oxelösund. I museet som ligger på malmbangården med ställverk och lokstallar från finns mer än 160 fordon bevarade från 1850-talet och framåt. Luossastugan HAN VAR 32 år när han dog av en olyckshändelse på Hotell Hellman i Stockholm Men det var i den här lilla stugan i Skattlösberg i Grangärde Finnmark som poeten och författaren Dan Andersson omkring 1912 skrev sina första betydelsefulla verk; Kolarhistorier och Kolvaktarens visor. Från Skattlösberg med sin utsikt mot blånande berg tar det en liten stund att gå till stugan men väl framme får du höra guiden berätta om Dans liv och andra som trängdes i stugan. Stora Hagen i Grängesberg GAMMAL BRUKSGATA I Grängesberg med arbetarbostäder, byggt 1896 efter engelsk modell. Ett av husen är museum med bland annat två inredda gruvarbetarlägenheter, från slutet av 1800-talet och från 1960-talet. Roligt att jämföra olikheterna. Museet visas av Grängesbergs hembygdsgille. Finnmarksutställning och rökstuga i Rikkenstorp PÅ FINNGÅRDEN RIKKENSTORP strax utanför Grängesberg finns två spännande museer. Den alltid tillgängliga rökstugan och utställningen i logen med scenerier från livet i Finnmarken förr. Artikel sidan

21 stort innehåll Torshammars verkstad Gruvmuseet Oljeön Dunshammar Krampen Ebba Brahes lusthus Verktygsmuseet NORBERG ÄNGELSBERG RIDDARHYTTAN SKINNSKATTEBERG SURAHAMMAR HALLSTAHAMMAR BORGÅSUND Myrbergs verkstad Lokstallet 1093 Bruksmuseum Dräktkammaren på Ludvika gammelgård GAMMELGÅRDEN I LUDVIKA är stor med massor av byggnader och föremål at titt på. I en av loftbodarna finns en liten dräktkammare. Där förvaras och visas bland annat kläder som använts av Karl-Erik Forsslund och hans fru Fejan. Forsslund var starkt delaktig i hembygdsrörelsen runt förra sekelskiftet, skapare av gruvmuseet på Gammelgården och känd författare och samhällsdebattör. De bodde på Storgården i Sörvik utanför Ludvika. Gamla stugan på Gonäsheden DAN ANDERSSONS SISTA hem, en stuga som berättar sin historia. Se artikel på sidan 13. Johan Ahlbäcks ateljé KONSTNÄREN JOHAN AHLBÄCK från Smedjebacken skildrade arbetarna i sin konst. Se artikel på sidan 40. Smedsbostaden på Hammarbacken i Ludvika SMED VAR ETT viktigt yrke på ett bruk, smedfamiljerna på Ludvika bruk bodde uppe på Hammarbacken. En smedsbostad är bevarad och inredd precis som den en gång kan ha sett ut. Huset byggdes 1798 och innehöll då fyra lägenheter med ett kök och en kammare i vardera. Med många barn i familjen kunde det säkert bli trångt. 19

22 Paul Erikssonmuseet i Söderbärke KAN ETT LIV sammanfattas i ett museum eller i ett konstnärskap? Paul Eriksson är okänd för de flesta. Han vigde hela sitt liv åt konstnärligt arbete i sitt hem i byn Saxe utanför Söderbärke. Där var han också född och uppvuxen. Efter studier i Paris och på Valands konstskola återvände han hem. Han efterlämnade cirka 300 konstverk, mest träfigurer men också målningar. Hans motiv var religiösa och historiska. Många bilder är studier av föräldrarna. soderbarkehembygdsforening.se Myrbergs Maskin & reparationsverkstad i Norberg DET HÄR VAR Norbergs allra första bilverkstad byggd med inspiration från USA. Här kan du se och uppleva hur en riktigt genuin bilverkstad såg ut och fungerade under 1900-talet. Idag är den flyttad från centrala Norberg till Karlbergs hembygdsgård och drivs av Myrbergs verkstadssällskap. Bruksmuseet i Fagersta DRAGEN TRÅD, LINOR, rör och sågblad I bruksmuseet mitt i Fagerstas centrum visas produkter från brukets verkstäder samt fotografier och modeller från bruket och staden. När du besökt det lilla men innehållsrika bruksmuseet vet du precis vad som tillverkades på bruket under 1900-talet. Norbergs gruvmuseum i Kärrgruvan PÅ ETT FÖRE detta gruvfält med vattenfyllda dagbrott ligger den mycket speciella byggnaden Risbergs konstschakt. Här finns idag gruvmuseet med massor av historia om gruvarbetarna och deras familjer, liv och arbete. Det gamla gruvfältet bjuder idag på spännande naturupplevelser. 20 Thorshammars verkstad EN HELT INTAKT metallverkstad och mässingsgjuteri från Här arbetades ända fram till 1983 då man stängde för gott. Det mesta finns kvar helt orört sedan den dagen verkstadsarbetarna låste dörren för sista gången. Själva byggnaden är i sig värd att lägga märke till, vackert byggd i slaggtegel, ritad av Axel Engborg från Kärrgruvan. Oljeön VILL DU GÖRA något riktigt ovanligt? Då ska du besöka världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, anlagt Att fabriken ligger på en ö är en medveten placering eftersom brand och explosionsrisken var hög när verksamheten pågick. Till oljeön måste du alltså åka färja, det förgyller besöket lite extra med en tur på den vackra sjön Åmänningen. Väl på ön får du kunnig guidning. Boka biljett i Besökscentrum Ängelsberg

23 Dunshammar ETT AV EKOMUSEUM Bergslagens minsta museum med blästerugnar från e.kr. Se artikel sid 32. Krampen Ett av Sveriges läger för ryska krigsfångar under andra världskriget. Se artikel sidan 23. Lokstallet i Riddarhyttan ENDA KVARVARANDE LOKSTALL längs banan Köping-Uttersberg-Riddarhyttan. Lokstallet är privatägt och visas endast ibland och på beställning. I tornet finns en liten men informativ utställning med bilder och föremål från järnvägen KURJ. Surahammars bruksmuseum MITT I SURAHAMMARS bruksmiljö kan du ta chansen att uppleva hur produktionskedjan från tackjärn till järnvägshjul såg ut på 1840-talet och framåt. Därefter passar det bra med en promenad på den historiska vandringsleden och upplevelsen blir komplett. Den gamla verkstadslokalen har varit bruksmuseum sedan 1950-talet.. Ebba Brahes lusthus i Bockhammar ETT MYCKET LITET museum, nästan helt utan föremål, men upplevelserikt. Lusthuset är byggt 1636, kan vara landets äldsta. Att gå in i det lilla rosa huset, som liksom flyter på vattnet, ger en särskild stämning av tid och historia. Ebba ärvde Bockhammar av sin far. Så småningom gifte hon sig med Jacob de la Gardie, fick 14 barn och styrde familjens gods och bruk med framgång. Läs mer om Ebba Brahe i boken Järnladies. Redskapsmuseet på Skantzen i Hallstahammar TITTA IN I redskapsmuseet och du förstår vidden av byggnationen av Strömsholms kanal. Att det gick åt massor av arbetskraft och skickliga yrkesutövare inom många olika områden till detta stora bygge förstår man lätt efter ett besök här. I en korg ligger arbetsstövlar i läder, fortfarande leriga. Ett historiskt dokument från verkligheten i slutet av 1700-talet. 21

24 Museet i Krampen. Minnen i naturen. 22

25 Rysslägren Krampen är ett litet museum nära Riddarhyttan i Skinnskatteberg. Där berättas historien om de ryska krigsfångar som bodde där under andra världskriget. Inte mycket finns kvar av lägret varken där eller på någon av de andra platserna i Bergslagen där läger fanns, det mesta brändes ner av svenska staten efter att ryssarna utlämnats till Sovjet Men minnen finns kvar. För några år sedan gjorde Maria Backman en utställning i MEKEN Smedjebacken om rysslägret i Abborrtjärn. Här berättar hon och Hanna Sjöberg om de sovjetiska soldaterna i Bergslagen. FOTO ÖVERST: KENNETH SUNDH, NEDERST: MARIA BACKMAN ABBORRTJÄRN, SÖDRA DALARNA. En öppen plats mitt ute i skogen. En glänta på några hundra kvadratmeter, en plan gräsyta, en inhägnad äppelträdsodling. En by, ja det måste väl kallas by ändå, fast det idag bara är ett hus, en lada och ett par uthus. Vägen som de sovjetiska krigsfångarna byggde, från Björsjövägen mot Simmelsjön, drogs nästan rakt västerut mot Abborrtjärn. De skulle ju arbeta, ryssarna, så de fällde träd och byggde väg. Och vägen var förstås ämnad för transporter av virket som de högg. Tidigare hade man kommit till byn genom skogen från Snöån. Det gick nog att åka cykel på de breda upptrampade stigarna men under lägertiden fraktades livsmedel och förnödenheter med häst och vagn upp till Abborrtjärn. Bilväg från Snöån fanns inte utan bussarna gjorde uppehåll nånstans vid Getbovallen, i närheten av IOGT-huset, och så lastade man över på hästsläpet som lunkade uppåt på stigarna. Ett tvåvåningshus, skogstorp kallas det oftast här, finns kvar vid sidan vägen, rött med vita knutar. Det här huset fanns här redan i början av 1900-talet. Under kriget när Rysslägret fanns i byn, från augusti 1943, bodde lägerchefen i det. Bakom huset var de sovjetiska männen inkvarterade i tre eller fyra stora baracker. Över 200 personer bodde här i byn under de dryga två år som lägret existerade, både lägerpersonal och ryssar. De sovjetiska männen var krigsfångar soldater ur Röda Armén som hade flytt från tyska fångläger i Norge där de utnyttjats som slavarbetare. Den tyska nazistregimen transporterade över hundra tusen sovjetiska krigsfångar och polska och jugoslaviska koncentrationslägersfångar till det ockuperade Norge. Under fruktansvärda förhållanden tvingades de att bygga järnvägar, vägar och hamnar som behövdes i Nordnorge för att säkra transporterna av nickel från Finland och järnmalm från Sverige till krigsindustrin i Tyskland. Det var gigantiska byggnadsprojekt som utfördes i Organisation Todts regi, den tyska militärens byggnadsorganisation. Det nazistiska Tyskland hade ett utstuderat system för tvångsarbete. Över 10 miljoner människor från nästan hela Europa tvingades till Tyskland för att arbeta. Det var civila från de ockuperade områdena i Europa, det var koncentrationslägerfångar och sovjetiska krigsfångar. Dessa tvångsarbetare sattes in överallt i den tyska ekonomin, framförallt inom krigsindustrin. I Norge var lägersystemet uppbyggt kring fyra basläger, s k Stalag; i Jørstadmoen vid Lillehammer, i Elvenes nära Kirkenäs, i Sagen nära Alta och i Drevja och Oppdal. Till dem hörde långt över hundra så kallade Nebenlager eller Aussenlager som låg spridda över hela landet. De flesta lägren stod under den tyska militären, Wehrmachts, kommando. Ett antal läger för politiska fångar från Jugoslavien stod under kommando av SS och dödligheten i dessa läger var enorm. Efter påtryckningar av Röda Korset togs de efterhand över av Wehrmacht. Lägren för sovjetiska krigsfångar fick inte besök av Röda 23

26 24 Överst vänster: Folke Jansson minns de sovjetiska flyktingarna med både namn och historia, foto: Maria Backman, Mitten vänster: Yngve Gunnarsson, Kolsva, med rysk hedersmedalj för sitt arbete med historiken om rysslägret i Krampen., foto: Maria Backman. Överst höger: Interiör från museet i Krampen, foto: Kenneth Sundh. Nederst vänster: Rysk flykting, bild från boken om Krampen Ryssläger i Sverige under andra världskriget. Nederst höger: Föreningen Kulturbygd i samverkan står för museet och informativ skyltning i området.

27 Korset; Sovjetregimen hade inte ratificerat vare sig Haagöverenskommelsen (1907) eller Geneveöverenskommelsen (1929) som båda är överenskommelser om korrekt behandling av krigsfångar. Där ingår att krigsfångar ska kunna tillräkna sig rättsskydd genom Röda Korset - och att de inte kan tvingas till arbete. Den tyska Nazistregimen missbrukade detta rättsvakuum å det grövsta. De sovjetiska flyktingarna i Abborrtjärn i Smedjebackens kommun och i de andra lägren som upprättades för dem i Sverige Krampen, pensionat Udden i Baggbron, Baggå Herrgård, samtliga i Skinnskattebergs kommun, Storvreta i Uppland och Lissma i Huddinge hade mestadels flytt från tysk fångenskap i Norge, ett fåtal hade flytt från Finland. I Byringe i Sörmland fanns det ett läger för soldater som deserterat från Sovjets armé. Lägret i Abborrtjärn var liksom lägren i Baggå Herrgård, Baggbron och Krampen belägna på det statliga Domänverkets mark. Den ansvariga myndigheten var Socialstyrelsen och under det sista krigsåret Utlänningskommissionen. Man ansåg att lägren skulle vara belägna ganska isolerat men ändå ha tillgång till transportmöjligheter och järnväg inte alltför långt bort. Dessutom var det säkert praktiskt att ha lägren inom ett par timmars restid från Stockholm för den sovjetiska legationen som besökte lägren titt som tätt. Man brukar uppskatta att över sovjetiska medborgare lyckades fly från de tyska fånglägren och ta sig över gränsen till Sverige. Flyktingförläggningarna för dem styrdes och organiserades av den sovjetiska legationen i Sverige. Det innebar att Sovjet betalade för sina landsmäns uppehälle; fakturor för mat, cykelslangar, ryggsäckar, arbetskläder och sjukvård sändes till legationen i Stockholm. Man räknar med att det under Andra Världskriget kom omkring flyktingar till Sverige. Modellen för hur mottagandet organiserades utformades efter hur de norska flyktingarna togs emot. Tusentals norrmän flydde över gränsen i april 1940 när Tyskland överföll Norge. Den norska legationen upprättade ett eget flyktingkontor i Sverige och ansvarade för flyktingmottagningen av sina egna och stod också för kostnaderna för den. Den sovjetiska legationen följde detta mönster men utövade en stark kontroll över sina läger och utsatte dem som bodde där för hårt tryck och för prosovjetisk propaganda. Man kan säga att det rådde en dragkamp om makten i lägren mellan de svenska myndigheterna och den sovjetiska legationen. I vissa fall kunde svenska myndigheter förflytta personer som ansågs vara i fara på grund av avvikande åsikter till andra läger. Till exempel kunde de, som Andrej Levtjenko och några andra som bodde i lägret i Baggå efter ett år bli förflyttade därifrån till ett huggarläger i Bjuråker i Hälsingland. Den svenska huvudprincipen var att alla flyktingar så fort som möjligt skulle arbeta och försörja sig själva. Skogsarbete fanns det gott om, både för svenskar och för flyktingar. Genom att det var krig i alla länder runtom Sverige Bara i Dalarna fanns det långt över hundra olika läger där norrmän, danskar, polacker, tjecker och andra högg skog. kunde vare sig kol eller olja importeras och det rådde akut bränslebrist. Man måste elda med ved och åtgången var stor. Överallt i de mellansvenska skogarna upprättades huggarläger. Även svenskar var i huggarlägren genom AMS-åtgärder. Arbetsförhållandena och betalningen var lika för svenskar och flyktingar. Men manliga flyktingar som ville få ett arbetstillstånd för att kunna verka inom sitt eget yrke var tvungna att först arbeta minst fem månader i skogen. Bara i Dalarna fanns det långt över hundra olika läger där norrmän, danskar, polacker, tjecker och andra högg skog. Också i Abborrtjärn jobbade de sovjetiska flyktingarna i skogen. De fällde träd och byggde väg för transporten av virket, men flera av dem arbetade också hos traktens bönder. I Snöån, på vägen mellan Ludvika och Björsjö, bodde Folke Jansson vars föräldrar hade ett litet jordbruk. Flera av ryssarna var där och hjälpte till med höskörden. Folke var väl tio, elva år då men än idag minns han varenda en med namn och historia. Han visar fotografierna som han samlat ihop och pekar där är Arkadij, Leonid Och där uppe på hölasset är Andrej. De företagsamma ordnade också filmvisningar i IOGT-lokalen som då fanns i Snöån. Folk kom från byarna runtomkring för att se på, mestadels, sovjetiska propagandafilmer som hade skickats från legationen i Stockholm. Elsa Persson arbetade sommaren 1944 i köket i lägret i Abborrtjärn. Hon var arton år och familjen hade en gård några kilometer bort, i Laggbyn. Anatolij Emets knackade på köksdörren i lägret, han hade famnen full av tulpaner, en enorm bukett. De två hade träffats en tid och Anatolij hade till och med lärt sig lite svenska. Var har han fått tag i de här tulpanerna undrar Elsa. Här finns ju ingen blomsteraffär precis hennes hjärta smälte naturligtvis Anatolij hade tillsammans med fyra andra fångar flytt från ett tåg på väg upp genom Norge. En av vännerna blev snart tillfångatagen av tyskarna men de övriga vandrade i tre veckor genom Norge österut mot Sverige. Slutligen kom de över gränsen och togs om hand av svensk militär. Därpå fördes de till fängelset i Karlstad och hamnade efter några veckor i arbetslägret i Baggå. Anatolij förflyttades så småningom till Abborrtjärn. 25

28 Vänster: Minnessten, Krampen, Skinnskatteberg. Rest Höger: Ryssstenen i Krampen. När de sovjetiska männen troligen i september 1944, fick veta att de skulle repatrieras till Sovjet arrangerade de en avskedsfest som ägde rum på kvällen den 9 oktober, dagen innan de skulle resa. Från bygden runtomkring tog sig många upp genom skogen för att delta i festen. Folke Jansson var där med sina föräldrar och han berättar om musik och dans och fylla. Han berättar också om tårfyllda avsked vid affären i Björsjö dagen efter, när bussen med ryssarna startade mot Skinnskatteberg. Idag växer skogen i Abborrtjärn där lägerbarackerna stod. Granarna som växt upp efter 1945 är riktigt höga, i stort sett fullväxta och återigen mogna för avverkning. Barackerna revs eller brändes så fort man hade skickat iväg alla ryssarna. Senare flyttade åter ett par familjer tillbaka till Abborrtjärn och fortsatte med jord- och skogsbruk i mindre skala men från mitten av 1960-talet fanns inga fast bosatta här. Domänverket som ägde marken sålde de flesta av de mindre fastigheterna när verket lades ner och ombildades till Sveaskog på 1980-talet. Idag ägs torpet av Bengt, skogs- och jakttillsyningsman i Björsjö och äppelodlingen är hans. I november 1945 stängdes Krampens förläggning i Skinnskattebergs kommun. De flesta barackerna brändes ned. Platsen är sedan länge öde matsal, bostadsbaracker, Folkets hus och lägerchefens bostad är borta. Kvar finns tvättstugan, en del av den så kallade rysskällaren och en av banvaktarbostäderna. Krampen var det största lägret för sovjetiska soldater i Sverige. Som mest bodde här cirka 300 sovjetiska män. De byggde bland annat vägen från Kramptorget mot Karmansbo, som i folkmun kallas Ryssvägen. Folk från trakten ledde arbetslagen på mellan sju och tio man och instruerade männen i hur de skulle avverka skog och borra i sten för att sedan kunna spränga. Vägen hann inte bli klar före repatrieringen i slutet av år Innan soldaterna lämnade lägret vid Krampen ristade de in den röda stjärnan, hammaren och skäran samt CCCP i en sten vid vägkanten Ryssstenen. Ruinerna efter barackerna blev snart överväxta av ris och sly spåren av lägret och ryssarnas arbete gömdes och glömdes. Först tjugo år senare började hist- orien avtäckas när några privatpersoner intresserade sig för Rysslägret. Idag finns ett litet museum över händelserna i Krampen som drivs av den ideella föreningen Turistföreningen Kulturbygd i Samverkan. Museet är inhyst i den gamla tvättstugan bredvid järnvägen. Detta kulturarv handlar inte om en plats där svensk industrihistoria manifesteras, som många andra av Ekomuseums platser gör, men väl om arbetets historia och en speciell aspekt av denna. De sovjetiska männen hade flytt från obetalt slavarbete för tyskarna i Norge. I Sverige skulle de också arbeta, men för en timlön som till och med kunde sparas ihop och ge möjlighet att köpa en cykel. I Bergslagen finns fortfarande minnen av deras arbete, vägarna som byggdes och murarna som staplades. Och de barn, inte så få, som föddes sommaren 1945 och som fick uppgiften fader okänd i födelsebeviset. LÄSTIPS! Krampen Ryssläger i Sverige under andra världskriget Text: Hans Lundgren Förlag: Västmanlands läns museum Varför levde hundratals sovjetiska soldater i läger i Bergslagens skogar under andra världskriget. Vet de flesta av oss ens om att det var så? I den här boken har journalisten Hans Lundgren samlat minnen och fakta om dessa läger och människor. Boken bygger också på minnen från en av soldaterna, Anatolij Emets. 26

29 På Ludvika gammelgård arbetar många ideella grupper med olika arbetsområden som arkiv, textil, föremål och örtagård. Här syns Gun-Britt Udd och Marianne Sand som varje onsdag arbetar i vävstugan, med vård av museets textilier och förmedling av mönster och material till sockendräkten. Höger: broderad kyrkvante och detalj av Karl-Erik Forsslunds bergsmansdräkt. Dräktkammaren på Ludvika gammelgård IBLAND GÖMMER SIG små intressanta utställningar på stora hembygdsgårdar. Så är det med Dräktkammaren på Ludvika hembygdsgård. Härinne kan man bland annat titta på Ludvikas sockendräkt, se fint knypplade spetsar, stickade vantar och vackra broderier. Men här står också dockor uppställda bakom monterns glas, klädda i Fejan och Karl-Erik Forsslunds kläder och skor. Bergsmansdräkten, både den manliga och den kvinnliga har sina förebilder just i Fejan och Karl-Erik Forsslunds kläder. Fejan tog upp bruket av klänningsmodellen, som var vanlig fram till 1880-talet, och den blev senare förebild till den kvinnliga delen av bergsmansdräkten. Karl-Erik Forsslund ( ) var på sin tid en känd person som förtjänar att lyftas fram. Han var författare, debattör och skribent som gärna diskuterade aktuella idéströmningar. Familjen bodde på Storgården i Brunnsvik och det var han som startade folkhögskolan där. Forsslund hörde till dem som var engagerade i hembygdsrörelsen. Det var han inte ensam om i Sverige, men han var en av få som förstod att bevara Bergslagens historia och därmed gamla tiders järnhantering. I det avseendet var han tidigt ute och framsynt, inte bara som inspiratör till Ludvika gruvmuseum. Han insåg att gruvmuseet skulle knyta an till Marnäs bergsmansgård för sammanhangets skull. Sen ville han gå ännu längre och koppla Flatenbergs hytta till gruvmuseet för att järnets väg skulle kunna följas genom hela processen. Därmed var han en föregångare till dagens Ekomuseum Bergslagen. 27

30 När då var nu en resa genom den västmanländska historien Hur levde folk förr? Var det ungefär som nu, eller väldigt annorlunda? Vill du veta något om det, kan du med fördel bege dig till Västmanlands läns museum på Karlsgatan 2 i Västerås. Den nya basutställningen där har en hel del att berätta. Med landskapet Västmanland som utgångspunkt får man också en inblick i Bergslagens historia. Utställningen fungerar lite som ett visitors center. Den inspirerar till att ge sig ut i landskapet och se platser på riktigt. Varför inte ta en tur till Nya Lapphyttan i Norberg, Röda Jorden i Riddarhyttan, eller någon av de andra cirka 60 besöksmålen i Ekomuseum Bergslagen. Här berättar Annika Hirvonen, kommunikatör på Västmanlands läns museum mer om utställningen som egentligen är i fyra olika delar. ÄR DU NYFIKEN på den västmanländska historien? På Västmanlands läns museum kan du besöka fyra nya utställningar: Modärna tider, Nya tidens ordning och reda, Medeltidens makt och människor samt Forntidens folk och fä. De berättar om den västmanländska historien från stenåldern fram till millennieskiftet. Här får man lära sig om makt och näringar, om platser i länet och om de människor som levt här. Länsmuseet vill genom detta ge alla som bor i Västmanland idag, och de som besöker vårt län, möjlighet att på ett lekfullt och interaktivt sätt lära känna och identifiera sig med tidigare generationers västmanlänningar. Utställningarna passar för alla åldrar och inbjuder besökarna att använda alla sinnen. När man besöker museet får man svar på frågor som när de första människorna egentligen kom till Västmanland? Hur fick de tag på mat under stenåldern och hur gick det egentligen till när vikingarna spelade hnefatafl? Du kan se en järnåldersbåt från ett gravfält utanför Västerås på nära håll och en ansiktsrekonstruktion av ett skelett från medeltiden. Upplev allt från färgprakten i en medeltida kyrka, den pampiga slottsfasaden från 1600-talet eller stämningen i 1900-talets Folkets Park. Du hör röster och ljud och känner dofter från städernas hamnar och krigens fasor. Prova kläder, spela spel, lek i handelsboden eller sjung med västmanländska artister. Här bjuds du även in att följa järnets historia från den medeltida hyttan för järntillverkning via 1700-talets järnbruk fram till 1900-talets fabriker. Här får du även en inblick i gångna sekels hem- och familjeförhållanden, från stenålderns boplats, torpen i fattigsverige till senare tiders miljonprogram med lokalradio, tonårsrum och industrisemestrar. Välkommen på en resa genom den västmanländska historien. 28

31 29

32 30

33 Thorshammars verkstad Precis utanför Norberg ligger Thorshammars verkstad. Arbetarna slutade för dagen, låste dörren och gick hem Då stannade tiden därinne. Lars-Erik Lärnemark berättar mer. DET HÄR ÄR en i det närmaste intakt verkstadslokal så som den såg ut då den byggdes år Materialet som använts är traktens slaggsten som omsorgsfullt och dekorativt utformats av byggmästaren Axel Engborg från Kärrgruvan, i som det står på ritningen Italiensk Renessance. Thorshammars Verkstads AB, som bildades 1876, är i dag Västmanlands äldsta bolag. Metallverkstaden och mässingsgjuteriet expanderade snabbt. Här tillverkades mortlar, ljusstakar, ljuskronor, kaffepannor, tekök, kranar och kopplingar av olika slag, fotogenköksdelar, smörjkannor, fettsprutor, dricksvattencisterner, vikter och mycket annat. Illustrerade priskuranter finns bevarade och mässingsartiklar med Thorshammars stämplar är i dag eftertraktade på auktioner. Som mest arbetade här ett 30-tal personer, så småningom upphörde tenntillverkningen medan produktion av prydnadsföremål i mässing fortsatte ända in på talet. Under sista tiden tog Bertil och Harald Eklöf endast emot kopparföremål för putsning och reparation. Dessa bröder liksom deras far och farfar arbetade alla sina yrkesår på Thorshammar. Sedan verksamheten upphört köptes aktiebolaget 1989 av Norbergs Kommun. Remdrivna svarvar och slipmaskiner samt annat ingick bildades Föreningen Thorshammar som sedan dess ordnat visningar och skött förvaltningen av detta unika arbetslivsmuseum. Stor möda har bland annat lagts i återställandet av dammen och renovering av originalturbinen. År 2004 utsåg länsstyrelsen Thorshammars Verkstad till byggnadsminne. Visning sker under järnrutten-veckan och efter överenskommelse via Norbergs Besökscentrum på telefon FOTO PETER NYBLOM FOTO: PETER NYBLOM 31

34 Dunshammar Museet i Dunshammar är ett av ekomuseets minsta, men mycket intressant. På platsen finns blästerugnar i original. Vid två tillfällen har arkeologiska utgrävningar gjorts och genom C14- metoden har man kunnat datera ugnarna till e.kr. Inne i museet finns information om blästerugnarnas teknik. Här kan du läsa Yvonne Grönings målande berättelse om hur livet på platsen kan ha tett sig, för cirka år sedan. TIDEN FRÅN 500 F. KR. till 1050 e.kr. kallas Järnåldern.Blästerugnarna i Dunshammar, Västervåla, dateras till ungefär Folkvandringstid e.kr. I närheten av järnframställningsplatserna finns ett gravfält, man har även hittat en förmodad boplats. Fornlämningsbilden i Västervåla, med tre kända järnframställningsplatser i närheten av ett gravfält som ligger mitt i den historiskt kända lilla jordbruksbygden i Våladalen, gör det troligt att järnframställningen kopplas till en fast bebyggelse. För att framställa järn i Dunshammar har man använt sig av sjömalm från Åmänningen. Man tog upp malmen från sjöbotten antingen med båtar på sommaren eller genom hål i isen under vinterhalvåret. En glaspärla har hittats vid Dunshammar. Glaspärlor importerades vid den här tiden från romarriket. Utanför Åhus i Danmark har arkeologer grävt ut rester efter en verkstad där det tillverkades pärlor av importerat glas. Hur pärlan i Dunshammar har kommit dit det vet man inte. Vid den här tiden var landskapet både fuktigare och kallare, det fanns gott om myrar och mossar. Det växte granar och björkar. Människorna bodde i långhus, eldstaden, härden, fanns mitt i huset och gav både ljus och värme. Grisar och höns fick också bo i boningshuset, de hjälpte till att hålla värmen. Kanske fanns det väggfasta bänkar, man vet inte mycket om färger, de möbler som finns bevarade är 32

35 Det lilla museet i Dunshammar ligger i glömskans trakter, vägen dit går längs en nästan igenvuxen stig i skogen. Stora granar står på parad och kolbottnar som slocknat sedan länge ligger längs stigen. Åmänningen glittrar mellan granarna. Ett litet pyramidhus stiger fram och det är museet. Där inne finns bl.a. teckningar på hur det kan ha sett ut när detta var en arbetsplats för sådär år sedan. Det finns även beskrivningar på järnframställningen vid blästerugnarna. Museet är öppet på somrarna och det är Västervåla hembygdsförening som sett till att Järnets historia här kan berättas. En glaspärla hittad vid utgrävningarna i Dunshammar, daterad till någon gång mellan talet. Kanske är den ett tecken på kontakt mellan Bergslagen och Mälardalen eftersom pärlmakare fanns på handelsplatsen Birka. FOTON: KENNETH SUNDH nästan alla färglösa. Man kunde syssla både med jordbruk och boskapsskötsel, det som odlades var korn, vete, bönor, ärtor och lin. Plogen fanns inte, utan ett åder användes. I närområdet av boplatsen fanns också betesmarker för kor och hästar, får och getter. Djuren, kor, grisar och hästar var mindre på den här tiden, av dem fick man mat, skinn och päls. Kanske hade de en katt som husdjur, fjäderfä började också hållas. Under järnåldern började man stalla djuren för att få bättre kontroll av mjölk och gödsel. Smultron, slånbär och lök kunde man hitta i naturen och det användes till matlagningen, sädeskorn maldes till mjöl för mat och bak. Man kunde blanda mjöl och gryn med blod för att få en kraftig gröt. Smör och ost kunde finnas. Kvinnorna lagade maten i härdar och kokgropar, ett matpaket sveptes in i fuktig näver och lades mellan heta stenar i en grop i marken. Att tillverka garn, tyger och kläder var tidskrävande arbetsamma uppgifter. Under järnåldern användes ull, lin och hampa till tyg. Kvinnorna vävde på en upprättstående vävstol och för att hålla varpen sträckt fästes tyngder nertill. Sådana vävtyngder har hittats vid arkeologiska utgrävningar. Kvinnorna vävde i vitt, brunt och svart, men de hade även lärt sig att växtfärga. Det fanns inga knappar i kläderna utan spännen fibulor användes för att hålla ihop dem. De såg ut ungefär som en stor säkerhetsnål. Rika personer hade givetvis vackra nålar av guld och med ädelstenar. Kvinnans ställning var stark, det var hon som hade ansvar för hus och hem, så det var hon som hade hand om nyckeln till huset till kistan till skrinet. Hon bar nycklarna i en ring som var fäst vid bältet. Det kunde finnas en äldre kvinna, en speciell, som man trodde hade magiska krafter. Hon kanske hade en sticka med tecken och kunde läsa vad det stod på den. Hon kunde förmedla magiska krafter och trolldom och det var bäst att folket höll sig väl med henne. Människorna kunde offra till asar eller andra gudar. Offren kunde vara både hästar och människor. Offer har hittats i mossar och myrar, de hade först blivit grymt strypta. Barnen som levde under järnåldern fick förmodligen hjälpa till med olika sysslor. De kanske lekte kurragömma, klättrade i träd och hade dragkamp? Barn var viktiga, det har man sett i de gravar som hittats. De hade fått med sig dockor, bjällror och andra leksaker, Många barn dog mycket små och unga av olika sjukdomar. Riskerna var de samma som i dag. De kunde bränna sig, riskera att drunkna eller gå vilse. 33

36 En helt vanlig järnåldersdag ZZZZZZZZ BSSSS, BZZZZZ Ylva och Tor sprang med sina snurror och skrattade. De hade fått dem av sin far han hade gjort dem av grisens ben och barnen tyckte det var underbart att springa runt i solen och låta som humlor. DE VAR GLADA, ikväll skulle far komma hem och då skulle mor göra blodgröt och de skulle sitta vid elden och kanske skulle de få höra nya historier från fars arbete. Om malmen som han och de andra männen fått upp ur sjön, hur hårt järnet var och hur de måste elda i ugnarna för att kunna böja det och smida. Hur han hade tillverkat nitar till båtar och yxor för att kunna hugga träd. Ylva och Tor lyssnade andlöst när far berättade om hettan från elden och Tor tänkte, när jag blir stor då Deras far arbetade vid Blästerugnarna och han var alldeles svart när han kom hem, skinnklädet var så svart och smutsigt att det stod för sig självt när han tog det av sig. Men han var alltid så glad när han kom, mor också. Det var så mycket som de alla måste prata om. Ylva och Tor, sluta och lek, ni måste springa iväg och passa fåren och getterna jag måste ha mjölk från getterna om jag ska kunna göra gröten tills far kommer i kväll. Mor stod på tunet och ropade åt dem. Hon var vacker där hon stod, hon hade håret i flätor runt huvudet, Ylva såg att mor redan satt på sig sin bästa klädedräkt och att hon satt ihop den med fibulan. Nycklarna hängde blanka och stora i bältet. Maten, ett stort stycke kött, insvept i näver, låg redan i kokgropen. Ylva och Tor var glada och förväntansfulla det var bra att far skulle komma hem. Ylva och Tor sprang iväg som mor bett dem om, de måste igenom en skogsdunge och där intill låg en myr, 34

37 TEXT: YVONNE GRÖNING ILLUSTRATIONER: MARIA TJÄRNSTRÖM den var Ylva rädd för, det var mycket blött där och det enda som växte var lite gräs och buskar. Ylva kom ihåg att gamla Urid, som bodde längst ner i hörnet av deras långhus, berättat om onda väsen som ville dra ner barn i den kalla myren. Urid slår på sin sticka och mumlar otäcka ord som Ylva inte förstår. Ylva sprang så fort hon kunde långt ute i myrkanten. Hon var också rädd när hon sprang efter stigen, man kunde aldrig veta vad som gömde sig bland träden. Hon tyckte det var mycket bättre när hon fick vakta korna som fanns på ängarna runt deras hus. Då var hon inte rädd alls, far hade satt upp staket så att inte djuren skulle gå in på åkrarna och äta de kunde få ont i magen. Det är bra med korna i alla fall, tänker Ylva. Vi får kött och mjölk och mor kan göra både ost och smör och när de står inne i stallet då är det Tor och jag som ska samla upp allt gödsel och sprida ut det på åkrarna för då växer det ännu bättre, säger mor. Äntligen var de framme i skogslyckan där getterna gick, barnen bröt varsin lövruska och drev getterna med sig hem så mor kunde få mjölk att göra gröt av. Nu var det bara att vänta att far skulle komma. Ylva hade hjälpt sin mor några dagar tidigare att samla in nässlor, syrablad och mjölkört. De hade också plockat blåbär och hallon. Det skulle bli till en riktig festmåltid när far kom hem. Maten förvarades i lerkärl, dem hade Ylvas mor gjort själv och bränt dem i elden. Mor gör så god mat, det som jag tycker bäst om är kokta rotfrukter med smält smör och honung. Mest får vi väl gröt, det äter vi med en sked, men när vi får kött då äter vi med händerna, en kniv är ju bra att ha för den kan man skära med. Jag har ingen än det är bara Tor som fått en egen, den har far smitt åt honom. Men jag ska också få en, det har mor sagt och det är hon som bestämmer! Mor kan allting! Hon kan väva och kan göra fina mönster, det är viktigt, säger hon, att jag, som är flicka, lär mig att väva och sy kläder, jag ska ju få en egen familj och då ska jag bli lika duktig som mor. Det finns många får på gården och dem klipper mor med en sisare, en sorts sax. Det blir stora högar av ull, innan mor spinner så måste hon karda ullen så gräs och smuts försvinner. Ullen är vit, brun eller svart mor kan färga den så att den blir blå. Blå som himlen! Då använder hon en växt som heter Vejde. Men nu ska de bara vänta på far, Mor, Ylva och Tor går ut på tunet utanför huset och ser bortåt stigen. Där ska far komma. Solen håller på att gå ner, Åmänningen skymtar bland träden, det glittrar i vattnet. Sjön som ger dem järnet så att far kan få arbete. Och där kommer han ju Ylva tar ett skutt livet är härligt! 35

38 Mitt i Bergslagen, i delar av Dalarna och Västmanland, hittar du Ekomuseum Bergslagens besöksmål. Att resa runt här är en blandning av historiska upplevelser och härlig semester på en och samma gång. hjälper dig att planera din utflykt. Här får du några rutt-tips. SEVÄRT ÄTA/FIKA SOVA KÖPA TURISTINFO Planera din egen järnrutt! UNDER SOMMAREN HÄNDER det mesta. Det görs guidade turer, hammare slår och vattenhjul snurrar som förr. Ekomuseum Bergslagens besöksmål bara väntar på att du ska komma och besöka dem. Men är du osäker på vad du vill uppleva? hjälper dig att hitta dina favoritplatser. Gå in på webbsidan, klicka på de olika kategorierna/ färgerna och välj mellan egna intresseområden och teman. Kanske är du särskilt intresserad av gruvor och gruvmuseer? Ja då klickar du på sevärdheter så kommer temat upp och du ser lätt var platserna ligger. Blir du fikasugen, vill äta eller kanske övernatta? Fortsätt då bara att klicka på prickarna för att hitta kaféer, restauranger, boenden och butiker, vid eller i närheten av besöksmålen. Ekomuseum Bergslagen önskar dig en trevlig resa här intill får du några idéer om vart du kan bege dig. 36

39 Konstupplevelse INDUSTRIMILJÖ Maskinhuset Grängesberg Upplev sommarutställningen i Grängesgruvans modernistiska maskinhus. Disponentparken Grängesberg Trädgårdscafé. Strosa i parken med massor att se. Sädesmagasinet Hammarbacken Ludvika Utställningar hela sommaren. Turistbyrå, Smedjebacken Första stoppet i hamnen för att samla lite information. Café Ankaret, Smedjebacken Planera resten av dagen över en fika/ lunch i Smedjebackens hamn. Meken Smedjebacken Identitet/ - Identitteeti - Identity. Sommarutställning med finsk samtida konst. Arkivhuset Smedjebacken Sommarutställning med konst av Beth Laurin. Vanbo herrgård Här drev Anny Wernström en gång det som kallades Snillepanget (se Järnladies). SMÅ MUSEER 2 Västanfors hembygdsgård Titta in i bergsmansgården, soldattorpet eller herrgårdsflygeln. Handelsboden, Västanfors hembygdsgård Det är ett måste att efter fikat gå till handelsboden. Här tar det lite tid. Kaffestugan, Västanfors hembygdsgård Pusta ut efter lite shopping. Kaffe med dopp. Alltid mycket folk och trevlig stämning både inne och ute. Ebba Brahes lusthus Som en rosa bakelse på den svarta vattenytan. Ett äkta och välbevarat lusthus från 1600-talet. Café Bockhammar Dags för en fika igen, nu i idylliska Bockhammar. Karmansbo smedja Orkar du mer så kolla in smedjan och smedsbostaden. Färna herrgård Här kan du bo fint och äta gott. Missa inte originella mausoleet i slaggsten. SMÅ MUSEER 1 Hammarbacken Ludvika Upplev en äkta smedsbostad, ett rum och kök, möblerad som på 1800-talet. Sommarcafé, Ludvika gammelgård Passa på att fika på det gröna tunet. Hembakat bröd. Byggnadsvårdsbutik på området. Dräktkammaren på Ludvika gammelgård Se t. ex. bergsmansdräkterna som använts av Fejan och Karl-Erik Forsslund. Paul Erikssonmuseet, Söderbärke kyrkby Unika snidade skulpturer i trä och oljemålningar av konstnären från Saxe. Handelsboden, Söderbärke hembygdsgård Handla hantverk och böcker om bygden i mysiga handelsboden. Café bagarstugan, Söderbärke hembygdsgård När du ändå är här, ta en fikarast med hembakat i fin miljö vid sjön Barken. Tolvsbo bergsmansgård Övernatta på bergsmansgården som också varit ålderdomshem. SMÅ MUSEER 3 Dunshammar i Västervåla, Ängelsberg Följ stigen genom skogen tills du ser vattnet mellan träden. Se riktiga blästerugnar i original. Besökscentrum i Ängelsberg Få information om omgivningen, köpa böcker med mera. Nya Serveringen Ängelsberg Dags för fika eller mat. Här har du utsikt över sjön Åmänningen och nästa stopp för dagen. Oljeön, Ängelsberg Ta färjan Petrolia till ön med ett oljeraffinaderi från Norbergs gruvmuseum I Kärrgruvan Inte långt till Norberg, Missa inte Gruvmuseet och den häftiga naturen bakom museet. Elsa Anderssons café Nu är Elsas invigt igen. En kopp kaffe med tangotårta är svårt att motstå. Abrahamsgårdens hantverksbod På den fina begsmansgården hittar du hantverk med kvalité. Brogårdens bed & breakfast Nära Abrahamsgården hittar du idylliskt boende vid ån. 37

40 Finnmarksutställningen i Rikkenstorp Birger Lundberg från Svarttjärnstorp väster om Grängesberg var mer förutseende än andra. Under tiden då finnmarken avfolkades, och 60-tal köpte han på auktioner vardagsföremål som annars skulle ha kastats på stenrösen eller eldats upp. Flera gånger fraktades föremålen hem på den överlastade cykeln från någon avlägsen finnmarksby. Många av föremålen här i finnmarksutställningen kommer från Birgers samlingar, som vi fått överta. Vi är alla skyldiga Birger ett stort tack för att finnmarkens små vardagskära och nödvändiga föremål får leva vidare i sin bygd. SÅ STÅR DET på en skylt vid entrén till finnmarksutställningen i logen på Rikkenstorp. Rikkenstorp är en av de äldre finngårdarna i Grangärde finnmark, troligen från 1600-talets början. Hélène Littmarck Holmdahl och Nils Holmdahl kom hit De har sedan dess återställt gård och marker, bit för bit, till det skick åkrar, hackskog och körvägar hade då de fortfarande var i bruk. Att komma hit idag som besökare är att uppleva kulturlandskapet som det var förr och samtidigt förstå att historia går hand i hand med framtid och utveckling. Utsikten är fantastisk, som den bara kan vara i finnmarken. På gården finns en rökstuga, en vandringsled och en kulturstig, alltid tillgängliga. Finnmarksutställningen är inrymd i logen och bygger på de föremål som familjen fått överta från Birger Lundberg, men också sådant som de själva samlat under många år, saker och kunskaper. I utställningen får man ta del av människors liv i finnmarken, Anna-Stina Knas som senare blev farmor till författaren och poeten Dan Andersson är bara en av dem. Med hjälp av föremålen är logen full av upplevelser, berättelser som är uppbyggda i olika scenerier. Att det behövs stort intresse och kunskap i ämnet för att berätta om den nästan bortglömda finnmarkskulturen är självklart. Här har utställningens producent och scenograf Hélène också använt sitt eget hantverk och skapat ett berättande konstverk. Om du inte var intresserad av finnmarkskulturen innan, så blir du det nu. TIPS! 4 augusti Guidad finmarksvandring med Nils Holmdahl, utgår från Rikkenstorp. Finnmarken förr och nu utges 2 ggr per år av Nils Holmdahl och Lars-Olof Herou. Besök också Finngammelgården i Skattlösberg 38

41 Paul Erikssonmuseet I SÖDERBÄRKE KYRKBY, i före detta pastorsexpeditionen vid prästgården, finns sedan några år tillbaka ett litet museum med målningar och skulpturer av den okände konstnären Paul Eriksson född 1883, död Vem var han? Inte många utanför Söderbärke känner till honom men den som sett hans konst glömmer inte, konstverken talar ett tydligt språk. Efter utbildning i unga år på bland annat Valands målarskola i Göteborg flyttade han tillbaka hem till gården i Saxe där han var född och uppvuxen. Han kom med tiden att arbeta i det tysta och leva ganska isolerat. Av hans 300 efterlämnade verk var nästan allt kvar i hans egen ägo när han gick bort. Ingenting sålde han, några målningar gav han bort. Paul Erikssons konstnärliga uttryck var träsnideri, mest små skulpturer, och hans bildvärld handlade om religion, historia, musik, arbete och inte minst hans föräldrar. De flesta konstverken är alltså träarbeten i björk och furu men även en del oljemålningar finns i museet. Han testamenterade hela sitt samlade livsverk till Söderbärke församling som överlät till Söderbärke hembygdsförening att ta hand om den. Under många år visades delar av samlingen i hembygdsgården. Det är en stor glädje att Paul Erikssons konst nu har ett eget museum, litet men fint arrangerat. ÖPPET Museet är öppet söndagseftermiddagar från midsommar till början av augusti och alla eftermiddagar i vecka FOTO: SÖDERBÄRKE HEMBYGDSFÖRENINGS ARKIV 39

42 Johan Ahlbäcks ateljé Konstnären Johan Ahlbäck ( ) har som ingen annan visualiserat det tunga och manliga arbetet i ett järnverk. Det var säkert en utmaning för honom att bryta mot normen på bruksorten Smedjebacken och ägna sitt arbetsliv åt att i bild berätta om arbetets känsla, både i valsverket och runt hyttor, gruvor och kolmilor. Anne Seppänen, kulturchef i Smedjebacken, gör här en personlig reflektion över arvet efter Johan Ahlbäck. JAG PARKERAR BILEN vid det stora hyreshuset där ett av Ekomuseum Bergslagens troligtvis minsta och kanske också minst besökta besöksmål finns. Jag har varit här flera gånger förr; visar gärna platsen för gäster i olika (konst)sammanhang. Ikväll har jag utrustat mig med både kamera och ett extra skärpt sinne eftersom jag ska skriva om det lilla museet med stort innehåll. Innan jag går in stannar jag till och läser texten på skylten till vänster om porten: JOHAN AHLBÄCKS ATELJÉ. I denna byggnads vindsvåning inreddes år 1951 en ateljé åt konstnären Johan Ahlbäck ( ), även kallad Arbetets målare. Ahlbäck skapade här en del av sina främsta verk, oljor, gouacher, akvareller och teckningar med motiv från arbetslivet i Bergslagen. 40

43 Det finns ytterligare en skylt som berättar att det finns en konstnärsateljé här. Den är utformad som en palett med några färgklickar och orden J. Ahlbäcks Ateljé och det står att den är gjord av Jörg Jeschke på uppdrag av Ahlbäcksstiftelsen. En konstnärligt utformad skylt som bör flyttas inomhus, tänker jag, i skydd från väder och vind här ute på fasaden till Vasagatan 18 E. Kliver in i trapphuset och förundras som alltid över den smala trappan, ja, den är smalare än brukligt med anledning av hissen som installerades Jag har läst att Johans konst förändrades i och med tillgången till den här ateljén som ligger högst upp i huset. I ateljén finns ett stort fönster och två mindre takfönster. Fastän rummet inte är större än 58 kvm blev det stor skillnad mot de tidigare arbetsutrymmen han haft. Ljuset i den nya ateljén påverkade koloriten samtidigt som han kunde gå upp i format. Hyreskontraktet är undertecknat den 12 april Hans bostadsadress var Kyrkogatan, i ett hus mittemot valsverket vid Kolbäcksån. Huset står kvar och är idag granne med kulturhuset/konsthallen MEKEN. När jag hänger av mig jackan ser jag de blå träskidorna lutade i hörnet tillsammans med stavarna. Han var en frilufts- och renlevnadsman och älskade naturen; förmodligen ett bidragande skäl till varför han återvände till Bergslagen efter studierna på Konstakademin i Stockholm. Men han återvände inte för att skildra landskapet, nej, han återvände för att skildra arbetarna och arbetsmiljöerna. Johan hade börjat sitt arbetsliv i mycket unga år på valsverket och fortsatte sitt slit där i långt fler år än vad kroppen egentligen klarade. Den egna upplevelsen och erfarenheten av det tunga kroppsarbetet skapade den starka samhörighetskänsla med arbetarna som varade livet ut. Jag väntar med att tända takbelysningen inne i rummet, än är det inte helt mörkt ute och det går att fota utan blixt. Stående på tröskeln ser jag staffliet som han stod och målade vid. Det står ytterligare två stafflier längre in i rummet, de är bra att presentera bilder på. Mitt i rummet står ett mindre köksbord med pinnstolar. Några enkla pallar och bänkar, men även en liten nätt gungstol vid sidan av bäddsoffan står placerad nedanför det stora fönstret. Jag tittar ut genom fönstret över taken i det magiska blå skymningsljuset och längst bort syns det upplysta kyrktornet. Mittemot soffan finns en öppen spis, som ger en speciell stämning åt rummet. För ett antal år sedan besökte jag ateljén tillsammans med en kollega från Dalarnas museum, min dåvarande arbetsplats. Vi gick runt med museiglasögonen på. Uppgiften var att komma med synpunkter om hur ateljén, Johan Ahlbäcks arbetsplats, kunde tydliggöras helst med enkla ingrepp. Jag vet att vi reagerade på mängden av privata tillhörigheter utan direkt anknytning till det konstnärliga arbetet. Hade Johan inrett ateljén med dessa minnessaker eller hade de hamnat här efter hans död? Antalet lerfigurer borde minskas till förmån för oljor och gouacher. Genom att sätta upp ett tidstypiskt draperi skulle spis och diskbänk i det undanskymda pentryt 41

44 Men han återvände inte för att skildra landskapet, nej, han återvände för att skildra arbetarna och arbetsmiljöerna. Johan hade börjat sitt arbetsliv i mycket unga år på valsverket och fortsatte sitt slit där i långt fler år än vad kroppen egentligen klarade. döljas ytterligare. Översta byrålådan, där bl.a. kritor, färgtuber, pennskrin, handtextade kartongbitar, tryckkliché och den minsta storlekens Mörksugga förvarades, kunde med fördel dras ut och exponeras med ett plexiglas som skydd för sakerna. Däremot kändes det naturligt att hantlar och andra träningsredskap låg framme; han var ju faktiskt med och startade och ledde Smedjebackens Atletklubb. Naturligtvis kommenterade vi fönstren och behovet av skydd mot solljuset. Träställningen där tavlorna stod och lutade hit och dit borde ersättas med ett riktigt förvaringsskåp i stil med kart- och ritningsskåp. TIPS! Ahlbäckdagarna i Smedjebacken Till minne av konstnären Johan Ahlbäck arrangeras varje år ett seminarium om konst och litteratur med skildringar av arbetsliv och arbetsmiljöer. Johan Ahlbäckstiftelsen delar också ut ett pris årligen till en konstnär som arbetar i Ahlbäcks anda. Datum. 6-7 oktober. Plats: Folkets hus Årets tema Mångfald och integration i arbetslivet Mörkret faller utanför och jag måste tända lysrören i taket. Sätter mig ner vid det lilla bordet tänker att i år måste någon slags rullgardiner monteras och träställningen tas bort! Det vore bra om vi kunde ta hit fler konstverk och hänga om lite. Lerfigurerna är inte så störande när allt kommer omkring och påminner om den keramikkurs som startades samma år som Johan började arbeta i sin nya ateljé, här på Vasagatan. Ateljén är hjärtat i det konstnärliga arvet efter Johan Ahlbäck. Efter hans död 1973 fortsatte Svea Morin, hans livskamrat sen slutet av 1940-talet, att betala hyran för den, men vände sig i början av 1990-talet till Smedjebackens kulturförvaltning bekymrad över ateljéns framtida öde och hur Johans gärning skulle kommas ihåg. Detta blev startpunkten för bildandet av Johan Ahlbäckstiftelsen med syftet att förvalta det konstnärliga arvet men också att uppmuntra konstnärer att fortsätta skildra arbetsliv och arbetsmiljöer. Därför delar Ahlbäckstiftelsen varje år ut ett pris till en konstnär som arbetar i Johan Ahlbäcks anda, håller ateljé öppen för besökare samt sprider information om hans konstnärsgärning. Det bästa sättet att lära känna Johan Ahlbäck är att kombinera besöket i ateljén med ett besök i Ahlbäcksalen på biblioteket, ca 400 meter härifrån. I maj 2011 invigdes den nuvarande utställningen i Ahlbäcksalen med idé och form av Ann Olander, Dalarnas museum. Ahlbäckstiftelsen hade ett par år innan framfört önskemål om en ny utställning med fokus på Johan Ahlbäck som både människa och konstnär. En påskyndande faktor var att flera av konstverken i den 30-åriga utställningen började visa behov av vård. Den nya utställningen fick ett varmt 42

45 mottagande då den lyfter fram mer personliga sidor hos Johan med brev, foton, teckningar och många bilder från hans resor. Hela presentationen är mycket pedagogiskt utformad, till exempel avsnittet om hans framgångsrika grafikstudier på Etsarskolan i Stockholm hur skissen i rödkrita via en lavering landar i en akvatintetsning. Till utställningen togs även fram en folder med texter ur boken Johan Ahlbäck Arbetets målare från 1979 av Örjan Hamrin och Erik Hofrén samt citat ur Johan Ahlbäcks egna texter. När jag inledningsvis kallade detta arbetslivsmuseum och besöksmål för minsta och kanske minst besökta gör jag det eftersom jag anser att ateljén är en pärla som förtjänar många regelbundna besök av skolklasser, konstföreningar, studiecirklar, konst- och/eller kulturhistoriskt intresserade m.fl. Tillsammans med Gina Persson, IF Metall och Ann Olander, Dalarnas museum har jag ingått i arbetsgruppen kring en långsiktig utvecklingsplan där ateljén givetvis finns med. Till exempel har diskussioner förts med dramatikern och regissören Arne Andersson i Norberg om hjälp att ta fram ett nytt visningsmanus. En text som med fördel kan läsas in för uppspelning för besökare som om Johan själv berättade. Samme Arne Andersson skrev och regisserade den berörande monologen Genvägar finns inte (2009), vilken framfördes av skådespelaren Ismo Nurmilehto. Ateljébesök skulle kunna kopplas ihop med eget skapande på MEKEN. Ateljén skulle kunna införlivas i konst- och kulturhistoriska vandringar. Och mycket, mycket mera. Nu är det dags för mig att lämna ateljén för denna gång. Timmarna har flugit, det planerade korta besöket blev två timmar långt utan att jag märkte hur. Välkommen att följa med på nästa visning och hör gärna av dig till oss på kulturförvaltningen i Smedjebacken om du vill besöka Johan Ahlbäcks ateljé innan dess! 43

46 Konstrum Bergslagen Gamla industribyggnader och deras omgivningar har sin egen historia som under hundratals år format människor och bygd. Några av dessa miljöer, som ibland stått tomma och övergivna, fylls numera av svensk och internationell samtidskonst och konsthantverk av hög kvalitet. Mötet mellan konst och unik industrihistorisk miljö ger konstupplevelsen en extra dimension. De åtta konstrummen Avesta Art, Meken Smedjebacken, Maskinhuset Grängesberg, Skulpturparken Ängelsberg, Galleri Astley Uttersberg, Bryggeriet Nora, Frövifors Pappersbruksmuseum och Gallerirum Stripa Gruva sträcker sig över hela Bergslagen, kulturhistoria och vacker natur får man på köpet på och under resan till de olika platserna. Aktuella utställningsprogram och öppettider finns på konstrummens respektive webbplatser. Vissa har öppet året runt andra under sommaren. Café eller restaurang finns på eller i närheten av alla konstrummen. Här presenteras de fyra som finns inom Ekomuseum Bergslagen. Maskinhuset, Grängesberg BLAND BERGSLAGENS INDUSTRIARV hittar du Maskinhuset, en funkispärla som i dag är en plats för samtida uttryck i form av konst och upplevelser. En gång rymde denna magnifika hall hissmaskineriet till Grängesbergsgruvan. Maskinhuset hade som funktion att förse gruvan med kraft i olika former. Det var dragkraft från gruvspelen för uppfordringen via hissarna i laven, tryckluft för att driva maskinerna i gruvan samt elkraft till fläktar, maskiner, belysning och vattenpumpning. För dig som är arkitektoniskt intresserad är byggnaden en konstupplevelse i sig och väl värd ett besök. Dillners väg 10, Grängesberg MEKEN, Smedjebacken INNANFÖR DET GAMLA valsverkets fasad finns en konsthall och ett kulturhus för nyskapande utställningar och kreativa möten. Miljön som präglats av tungt arbete har blivit en skärningspunkt där kultur och industriarv möts. Under året visar MEKEN flera egenproducerade utställningar där lokala, nationella och internationella konstnärer deltar. Återkommande är bland annat sommarens stora utställning. Den visar ofta ett flertal konstnärers verk som har en gemensam utgångspunkt i ett tema eller ett material. En annan fast punkt är Ahlbäckpristagarens separatutställning under hösten. MEKEN ligger intill Kolbäcksån i centrala Smedjebacken, mitt i ett område av kulturhistorisk bebyggelse och alltjämt vägg i vägg med stålindustrin den växt fram ur. Genom åren har MEKEN formats för nya användningsområden och är i dag en rå industrihall där betong, järnbalkar och rymd utgör resonansbotten för samtidens olika uttrycksformer. Kyrkgatan 12, Smedjebacken Skulpturparken, Ängelsberg ÄNGELSBERG LIGGER INTE bara i hjärtat av Bergslagen utan också i de hjärtan som bor och verkar här. Även om inte hamrarna i de en gång så produktiva järnbruken dunkar längre, så finns en puls av annat slag. Vid sekelskiftet fanns här pensionat dit gästerna kom med tåg och båt. Hit kom Isak Gustav Clason med sin banbrytande konst som inspirerade till en för Ängelsberg typisk byggnadsstil med tinnar och torn. Än i dag kan du 44

47 Maskinhuset Grängesberg Meken, Snedjebacken FOTO: A FRYXELL PHOTOGRAPHY FOTO: A FRYXELL PHOTOGRAPHY Galleri Astley Skulpturparken Ängelsberg dricka kaffe, äta mat och övernatta som förr. Dessutom finns verk av olika konstnärer att beskåda året runt. Skulpturparken återkommer varje sommar med konstnärer som tillsammans skapar en dynamisk miljö med ett brett uttryckssätt. Parkområdet sträcker sig längs med ån i närheten av Ängelsbergs bruk. Bruket med sin enastående miljö är tillsammans med skulpturparken ett spännande utflyktsmål. Vernissagen äger rum i slutet på maj och sedan står parken öppen dygnet runt fram till september. Utställningen bjuder ett stort skifte i utomhusrummets karaktär och grönska. Ängelsbergsvägen/Sågholmsvägen, Ängelsberg Galleri Astley, Uttersberg I UTTERSBERGS FORNA järnvägsstation från 1897 och Uttersbergs Bruks stora tegelmagasin på tre våningar, arrangeras utställningar med många svenska och internationella konstnärers verk inom måleri, grafik och skulptur allt från figurativ konst till abstrakta uttrycksformer. Galleri Astley är ett spännande kulturcentrum känt bland konstintresserade både i Sverige och utomlands. Galleriet startades av Astley Nyhlén med familj redan 1968 i Köping och flyttade till Uttersberg The Museum Tree of Life by Ernst Neizvestny inryms på översta våningen i tegelmagasinet där en samling av hans skulpturer, måleri och grafik visas permanent. På bottenvåningen finns ett café där du kan njuta av hembakat kaffebröd samt en butik med konsthantverk och smycken. Galleriet arrangerar också konserter och annan programverksamhet och har en konstklubb med över tusen medlemmar. Uttersberg 11, Skinnskatteberg

48 #JÄRNRUTTEN En vecka i Bergslagen, fylld av aktiviteter 1 9 juli 2017 v. 27 Unika upplevelser, visningar och händelser med järnets historia i centrum. Se dag-för- dag-kalender på I Surahammars kommun är det tryggt och naturskönt. Du kan uppleva bruksmiljöer, vandringsleden Bruksleden samt Strömsholms kanal som erbjuder många skiftande naturupplevelser. I Surahammar finns också ett mc-museum som är mycket populärt och välbesökt. Varmt välkommen till Surahammar, i hjärtat av Västmanland! EKOMUSEUMBERGSLAGEN instagram: #järnrutten Mångfald och integration i arbetslivet 46

49 Välkommen att uppleva NORBERG Historierikt - Attraktivt - Kreativt Låt Dig överraskas alla årstider! Världsarv, olja och hembygdsgård Världsarvet Engelsbergs bruk räknas som ett av världens främsta industriminnen. Under en guidad visning får man bl a komma in i mulltimmerhyttan där vattenhjulet sätts igång. Visningstid: ca 1,5 tim. Dagliga visningar sommartid. Natur- och Kulturmiljöer av Riksintresse Matserveringar med olika menyer Byvandring Konditorier Mysiga butiker Många former av boende Konsthantverk Hembygdsgården Karlberg Besökscentrum Elvisbod Ankrace Graffitiväggar Bergslagens Medeltidsmuseum Utställningar vid Klackberg, Gruvmuséet, Polhemshjulet och Nya Lapphyttan Medeltida järnframställning Olaus Magnus Naturspår Aktiviteter i Kärrgruveparken Norbergs Marknad Engelbrektslopp: skidor, cykel och löpstafett Sommarrälsbuss till Engelsbergs Bruk Konstsnö med lång säsong m.m Information: Årets Företagarkommun 2012 Årets Industriminne 2013 Oljeön, världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, ligger i Ängelsberg. Härifrån fick de svenska hushållen och industrin såväl smörjoljor som fotogen under 50 års tid. Visningstid: ca 1,5 tim. Dagliga visningar sommartid. Västanfors hembygdsgård ligger i Fagersta, ca 15 km från Ängelsberg, med ett naturskönt läge vid en av slussarna i Strömsholms kanal. Här finns en gammaldags handelsbod med utställningar och försäljning av presentartiklar. På området finns även kaffestuga, keramikverkstad och flera museistugor. Välkommen! Fagersta Turism Fagersta Tel turism@fagersta.se 47

50 Sommar Ekomuseum Järnrutten SKINNSKATTEBERGS KOMMUN 1 juli Järnets dag Kamansbo smedja 1 juli Underhållning mm. Skinnskattebergs hembygdsgård 2 juli Underhållning mm. Skinnskattebergs hembygdsgård 2 juli Kampenmuseet öppet 4 juli Tidsresa för barn Skilå torp Riddarhyttan kl. 11:00-16:00 5 juli Guidning i Lienshyttan, Riddarhyttan kl. 18:00-20:00. Även efterföljande onsdagar i juli 6 juli Ebba Brahe vid Bockhammar kl. 13:00 7 juli Konsert i ruinen vid Östanfors, Uttersberg 8 juli Guidning i Bastnäs, Riddarhyttan kl. 11:00-13:00 8 juli Underhållning mm. Skinnskattebergs hembygdsgård 9 juli Alla lördagar-söndagar i juli: Underhållning mm. Skinnskattebergs hembygdsgård 9 juli Aktiviteter vid Röda Jorden. Heldag 9 juli Krampenmuseet öppet. Även efterförljande söndagar i juli 29 juli Vandring på Romboleden tillsammans med Svenska kyrkan och Köpings kommun. Start i Hed 6 aug. Röda Jordens dag Galleri Astley i Uttersberg har öppet dagligen Ytterligare information kan fås på eller NYTÄNKANDE KREATIVT NATURFOTOGRAFISKA I HALLSTAHAMMAR Naturfotografiska är en del av Hallstahammars kommuns vision där kreativitet, nytänkande samt social och ekologisk hållbarhet ska genomsyra alla kommunens verksamheter. Fotogalleriets utställningar cureras av naturfotografen Anders Geidemark. Läs mer på SKANTZEN Upplev Skantzenområdet i Hallstahammar sommaren 2017 med guider som levandegör denna unika kulturmiljö vid Strömsholms kanal. Även hembyggdsföreningen håller i guidade turer under sommaren. Läs mer på 48 Fotograf: Tomas Lundquist/N

51 Upplev fantastisk finnmark, betagande bergslag och mysiga kulturmiljöer! GRAVENDALS RÄCKHAMMARE DAN ANDERSSONVECKAN STRÖMSDAL KONST I MASKINHUSET OCH MAGASINET MOJSEN GRUVCENTRUM FINNGÅRDEN RIKKENSTORP CASSELS KONSERTHUS GUIDNING AV KLENSHYTTAN LUOSSA- STUGAN OCH FINNGAMMELGÅRDEN LOKMUSÉET MÅRTENS OCH KULLENS KYRKSTIGAR LUDVIKA GAMMELGÅRD ARBETARBOSTADEN I STORA HAGEN LEKOMBERGA GRUVOMRÅDE BRÄNNTJÄRNSTORPET GRANGÄRDE KYRKBY MUSÉET OCH MUSIKEN PÅ HAMMARBACKEN. VÄLKOMMEN TILL LUDVIKA ludvika.se ekomuseum.se visitdalarna.se DÄR DÅTID MÖTER FRAMTID OCH ALLT DÄREMELLAN Ett besök på Västmanlands läns museum är roligt både för dig som är stor och för dig som är lite mindre. Kom och upplev våra interaktiva, lekfulla och spännande utställningar om Västmanlands historia från forntiden och framåt. Vi har alltid fri entré! Fri entré Karlsgatan 2, Västerås minuter från Västerås centralsstation