Privilegierat partnerskap mellan EU och Arabiska Maghrebunionen

Transkript

1 P5_TA(2002)0296 Privilegierat partnerskap mellan EU och Arabiska Maghrebunionen Europaparlamentets resolution om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Arabiska Maghrebunionen: införande av ett privilegierat partnerskap (2001/2027(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av att de fem arabiska Maghrebländerna den 17 februari 1989 i Marrakech undertecknade ett fördrag om att upprätta Arabiska Maghrebunionen (AMU), med beaktande av den förklaring och det arbetsprogram som antogs på Barcelonakonferensen den 28 november 1995, med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 11 mars 1999 om EU:s Medelhavspolitik 1, med beaktande av Europeiska rådets gemensamma strategi för Medelhavsområdet vilken fastlades av Europeiska rådet i Feira den 19 juni , med beaktande av IV:e Europa-Medelhavskonferensen i Marseille den november 2000 och det parlamentariska Europa-Medelhavsforumet den 8-9 februari 2001, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Nice den 7 9 december 2000, med beaktande av slutsatserna från Europa-Medelhavsforumet i Agadir den oktober 2001 och från det parlamentariska Europa-Medelhavsforumets extra möte i Bryssel den 8 november 2001, med beaktande av slutsatserna från utrikesministrarnas Medelhavskonferens (Barcelona V) i Valencia den april 2002, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets extra möte i Bryssel den 21 september 2001 och Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2001 om detta Europeiska rådets extra möte i Bryssel 3, med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2000 om Västsahara 4, med beaktande av Agadir-förklaringen av den 8 maj 2001 som har undertecknats av Marocko, Tunisien, Egypten och Jordanien, med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 10 januari 2002 om situationen i Västsahara samt FN:s säkerhetsråds resolution av den 29 juni 2001 om förslaget till ramavtal för Västsahara, EGT C 175, , s EGT L 183, , s. 5. EGT C 87 E, , s EGT C 377, , s. 354.

2 med beaktande av att den politiska dialogen inom Arabiska Maghrebunionen har återupptagits, vilket de olika möten som hölls under 2001 vittnar om, med beaktande av att utrikesministrarna från Barcelonaförklaringens 27 signatärstater på ett möte i Stuttgart den april 1999 beslutade att ge Socialistiska folkliga libyska arabiska Jamahiriya ställning som partner i Barcelonaprocessen, med beaktande av att Demokratiska folkrepubliken Algeriet och Konungariket Marocko har undertecknat Barcelonaförklaringen, med beaktande av Islamiska republiken Mauretaniens undertecknande av Cotonouavtalet, som reglerar förbindelserna mellan Europeiska unionen och AVS-staterna, med beaktande av trojkans besök i Algeriet, Marocko och Tunisien den januari 2001, med beaktande av Europa-Medelhavsassocieringsavtalen mellan å ena sidan EG och Marocko och å andra sidan EG och Tunisien, med beaktande av att associeringsavtalet mellan EG och Algeriet undertecknades den 22 april 2002 vid utrikesministrarnas Europa-Medelhavskonferens i Valencia, med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2001 om situationen i Algeriet 1, med beaktande av sina tidigare resolutioner om Maghrebländerna, med beaktande av de handlingsplaner för invandring som antogs vid Europeiska rådets möte i Tammerfors den 16 oktober 1999, med beaktande av resolutionsförslaget från Jorge Salvador Hernández Mollar om ett utvecklingsprogram mellan Marocko och Europeiska unionen (B5-0418/2001), med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5-0175/2002), och av följande skäl: A. Det är viktigt att betona följande grundprincip: ingen union utan regional stabilitet, ingen stabilitet utan fred och ingen fred utan respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten. B. Respekten för klausulen om de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten är ett viktigt inslag i de associerings- och partnerskapsavtal som ingås mellan Europeiska unionen och tredje land. För närvarande tillämpas inte denna klausul. C. En ekonomisk och politisk integration skulle innebära en rad fördelar för Maghrebländernas demokratiska utveckling och deras partnerskap med Europeiska unionen. D. Ett av de prioriterade målen med partnerskapet bör vara att förbättra den ekonomiska och 1 EGT C 262, , s. 261.

3 sociala situationen i Maghrebländerna. E. Europeiska unionen bör bemöda sig om att upprätta ett privilegierat partnerskap med det förenade Maghreb. Det ligger nämligen i unionens intresse att ett sådant partnerskap kommer till stånd. F. En förutsättning för detta privilegierade partnerskap är att de befintliga samarbetsinstrumenten där så behövs förbättras, och att det genomförs initiativ som eventuellt kan utmynna i en ny form av ekonomiska och politiska förbindelser mellan Europeiska unionen och Maghreb. G. Den nuvarande konflikten om Västsahara fortsätter att vara ett hinder för förverkligandet av Arabiska Maghrebunionen och för utvecklingen av den regionala integrationen. H. Västsaharafrågan har befunnit sig i ett dödläge i 27 år. I sin senaste rapport av den 19 februari 2002 presenterade dock FN:s generalsekreterare en rad slutsatser. Denna rapport hade framkommit efter medlingsförsök av generalsekreterarens personliga sändebud James Baker. I. Mauretanien vill stödja alla lösningar som kan återupprätta freden och vinna gehör hos alla parter. J. Europeiska unionen anser att det är betydelsefullt att fördjupa dialogen mellan kulturer, religioner och civilisationer. Det är i detta sammanhang viktigt att föra en dialog med de tredje länder som tillåter olika tolkningar av islam och som stöder ett sekulärt samhällsliv, ett demokratiskt styrelseskick och tillämpning av rättsstatsprincipen. K. Människan har sina rötter där hon är född och i den kultur där hon växt upp. L. Det är beklagligt att förhandlingarna om fiskeavtalet mellan EG och Marocko hittills har varit resultatlösa. M. Spanien, som är ordförandeland i Europeiska rådet under det första halvåret 2002, har beslutat att ge nya impulser till EU:s Medelhavspolitik genom Valenciakonferensen den april Europaparlamentet anser att starkare förbindelser mellan de olika Maghrebländerna är en förutsättning för att ett övergripande partnerskap mellan EU och Maghrebländerna skall kunna utvecklas. Parlamentet gläder sig åt att Arabiska maghrebunionens statschefer beslutat att sammanträda den juni 2002 i Alger. 2. Europaparlamentet välkomnar det sammanträde som hölls den 19 januari 2002 mellan utrikesministrarna i Arabiska Maghrebunionen. Detta sammanträde var det första på åtta år, och det avslutades med en utfästelse om att, under det första halvåret 2002, anordna ett toppmöte med statscheferna. 3. Europaparlamentet anser att det, i enlighet med andan i Barcelonaförklaringen, är Europeiska unionens plikt att genom dialog och medling hjälpa till med att lösa de konflikter som kan beröra EU:s Maghrebpartnerländer, till exempel den konflikt i Västsahara som tas upp i detta betänkande. Dessa hjälpinsatser bör genomföras i samarbete med Förenta nationerna och i överensstämmelse med parlamentets

4 resolutioner. 4. Europaparlamentet föreslår därför att man genom att ta intryck av den senaste revideringen av arbetsordningen för AVS/EU:s gemensamma parlamentsförsamling och den regionala omstrukturering av Gemensamma tjänsten för yttre förbindelser som skett genom inrättandet av generaldirektoratet EuropeAid skapar strukturer för dialog och reflektion på regional nivå inom ramen för det parlamentariska Europa-Medelhavsforumet. Dessa strukturer bör utformas som ständiga arbetsgrupper, som skall ha som huvuduppgift att runt ett och samma förhandlingsbord samla parlamentsledamöter som företräder alla parter i konflikten. Dessa arbetsgrupper bör även ha möjlighet att höra företrädare för det civila samhället. En av dessa grupper skall särskilt ägna sig åt Västsaharafrågan, medan en annan grupp skall ägna sig åt invandringsfrågor. 5. Europaparlamentet uppmanar återigen Europeiska unionens medlemsstater och tredje land att respektera ingångna avtal, särskilt klausulen om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten i Europa-Medelhavsassocieringsavtalen. Maghrebländerna uppmanas att garantera den politiska mångfalden och att inte lägga hinder i vägen för de politiska partiernas utveckling. 6. Europaparlamentet anser att alla de länder som har undertecknat Barcelonaförklaringen måste åta sig att vidta konkreta åtgärder för att utveckla och genomföra alla aspekter av partnerskapet. Alla parter uppmanas härvidlag att fastställa klara mekanismer när det gäller genomförandet av artikel 2 i associeringsavtalen. 7. Europaparlamentet betonar vikten av att de gällande avtalen varje år utvärderas av associeringsrådet, och begär att tillsammans med Maghrebländernas parlament engageras fullt ut i denna utvärdering. Det är angeläget att stärka den politiska dialogen med parlamenten i de Maghrebländer som undertecknat avtalen. Det är lämpligt att med dessa länder inrätta en blandad parlamentarisk kommitté, som skulle kunna stå i direkt förbindelse med det interparlamentariska Europa-Medelhavsforumet. 8. Europaparlamentet insisterar på behovet av att iordningställa de medel som krävs för att öka samarbetet i fråga om bekämpning av terrorism inom ramen för de avtal som slutits och den politiska dialogen mellan parterna. 9. Europaparlamentet erinrar om att det är mycket viktigt att främja och skydda föreningsfriheten inom ramen för arbetet med att upprätta och befästa rättsstaten. Det behövs en verklig garanti för denna princip. Kommissionen uppmuntras att agera självständigt i samband med tilldelningen av demokrati- och människorättsprogram. 10. Europaparlamentet gläder sig åt att samtliga Maghrebländer har fördömt de terrordåd som förövades den 11 september 2001 i New York och Washington. Parlamentet stöder kampen mot terrorismen, men denna kamp får under inga omständigheter rättfärdiga handlingar som strider mot rättsstatsprincipen, de grundläggande friheterna, de mänskliga rättigheterna eller folkrätten. 11. Europaparlamentet betonar att utvecklingen av det civila samhället måste vara en hörnsten i partnerskapet mellan EU och Maghrebländerna, och understryker behovet av direkt stöd till oberoende medborgarsammanslutningar och lokala icke-statliga organisationer.

5 12. Europaparlamentet begär att Europeiska unionen och medlemsstaterna under den Valencia-konferens lägger om sin migrationspolitik gentemot Maghrebländerna. Liberaliseringen av marknaderna inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet bör nämligen åtföljas av ett större öppnande av gränserna för medborgarna. Man bör i detta sammanhang respektera rättssäkerheten och den nödvändiga balansen mellan å ena sidan flyktingarnas skydd och deras strävan efter ett bättre liv, och å andra sidan EU:s och dess medlemsstaters möjligheter att ta emot flyktingar. Vidare bör man intensifiera kampen mot den illegala människohandeln. 13. Europaparlamentet föreslår för det första återigen en ny ansvarfördelning när det gäller hanteringen av migrationsströmmarna som skall basera sig på principen om mobilisering av invandring när det gäller att skapa arbetstillfällen och utveckling i ursprungslandet och för det andra att genomföra en klart fastlagd migrationspolitik, baserad på lika rättigheter, i mottagarlandet för de invandrare som bor där lagligen. Mot denna bakgrund föreslås att man genom nya bestämmelser gör det lättare att utfärda visum till de personer till exempel affärsmän, akademiker, forskare, studerande, företrädare för det civila samhället och fackföreningsrepresentanter som deltar i verksamhet som har till syfte att främja Europa-Medelhavssamarbetet. Alla de behöriga instanserna i Europeiska unionen, medlemsstaterna och partnerländerna uppmanas att utnyttja associerings- och samarbetsavtalen till att samordna genomförandet av denna politik, och att framför allt bekämpa illegal människohandel på ett effektivt sätt. 14. Europaparlamentet noterar president Khadaffis uttalanden och hoppas att dessa inom en snar framtid kan omsättas i praktisk handling genom att Libyen upprättar en rättsstat med demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. 15. Europaparlamentet önskar att de olika förslag till lösningar som läggs fram i den senaste rapporten från FN:s generalsekreterare om konflikten i Västsahara, liksom andra eventuella förslag, blir föremål för direkta förhandlingar mellan de berörda parterna. 16. Europaparlamentet hoppas att utvecklingen av samarbetet mellan Arabiska Maghrebunionens länder kan gynna upprättandet av ett fredligt klimat i regionen. Detta ligger i alla berörda folks intressen. Särskilt viktigt är det för sahrawierna, som i 25 år varit utsatta för mycket allvarligt lidande. 17. Europaparlamentet poängterar att det är angeläget att fördjupa dialogen mellan kulturerna och religionerna på båda sidor om Medelhavet, uppmanar kommissionen och uppdrar åt utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att ta initiativ på detta område. De nuvarande programmen på området för kultur och utbildning måste bli flera till antalet, och de måste genomföras på ett effektivare sätt. 18. Europaparlamentet begär att kommissionen skall upprätta en sammanställning över de ekonomiska och sociala konsekvenserna i samband med genomförandet av associeringsavtalet. 19. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att förbättra exportvillkoren för produkter från Maghrebländerna till EU, och att samarbeta med Maghrebländerna för att främja ökade privata investeringar, upprättande av samriskföretag och handelsliberalisering, vilket är mycket viktigt i ett djupgående och stabilt partnerskap. 20. Europaparlamentet beklagar återigen att fiskeavtalet mellan EG och Marocko har

6 strandat, och önskar att förhandlingarna återupptas inom kort och att de leder till ett nytt avtal som gör det möjligt att återuppta balanserade handelsförbindelser som tar hänsyn till det berättigade önskemålet om att bevara fiskebestånden. 21. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att en av förutsättningarna för en hållbar utveckling är att det bedrivs en politik som främjar och erkänner suveräniteten och säkerheten på livsmedelsområdet i utvecklingsländerna. Det nödvändiga öppnandet av marknaderna måste ske på ett rimligt sätt för alla berörda parter, och åtföljas av åtgärder som garanterar hållbarheten i jordbruket och den regionala fiskenäringen. 22. Europaparlamentet stöder ökat samarbete på området för offentliga tjänster (transporter, energi, telekommunikation, utbildning, hälsovård), vilket kan gynna den ekonomiska utvecklingen i Medelhavsländerna och tillgodose folkens behov. 23. Europaparlamentet anser att det är lämpligt att Maghreb-dimensionen i Europa- Medelhavspartnerskapet även omfattar en förstärkning av handeln med varor och tjänster. 24. Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande handelsnivån mellan Maghrebländerna inte överstiger fyra procent, vilket visar att det inte är tillräckligt att öppna gränserna om öppnandet inte åtföljs av produktinvesteringar och infrastrukturella investeringar som kompletterar varandra och som är inriktade på ekonomisk integrering, i första hand inom jordbruket och på energiområdet. 25. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att utveckla de regionala integrationssträvandena på miljöområdet (kamp mot ökenspridning, kustförorening, förslumning av stadsområden). Dessa strävanden bör även gälla samordning av ekonomiska reformer och harmonisering av sociala trygghetssystem. 26. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utnyttja detta tillfälle till att manifestera Europeiska unionens vilja att beakta de krav som ställs av dess partners, och att utveckla nya samarbetsinstrument i en anda av ömsesidig respekt. 27. Europaparlamentet anser att Agadir-förklaringen måste betraktas som ett första steg i utvecklingen av en omfattande syd-syd-handel som skall ha till syfte att bättre integrera samtliga ekonomier i regionens länder. 28. Europaparlamentet föreslår att förbindelserna mellan EU och Maghreb i framtiden skall fastställas i ett innovativt system som skulle kunna konkretiseras genom ett avtal om stabilitet, demokrati och utveckling för att upprätthålla och stärka den ekonomiska och politiska integrationen mellan de fem Maghrebländerna, i enlighet med vad som fastställs i fördraget om upprättande av Arabiska Maghrebunionen. 29. Europaparlamentet anser att de förslag som lades fram av Europeiska rådet i Barcelona den mars 2002 liksom Ekofinrådets beslut inte står i strid med möjligheten att vid ett senare tillfälle inrätta en utvecklingsbank för Europa-Medelhavsområdet. Beslutet att inrätta en förstärkt investeringsmekanism för Europa-Medelhavsområdet inom ramen för EIB samt inrättandet av ett EIB-kontor i området är ett första positivt steg i denna riktning, vilket inom den närmaste framtiden kan främja ett investeringsflöde. Parlamentet bör yttra sig över detta, och kommissionen uppmanas därför att skyndsamt lägga fram ett nytt särskilt meddelande som skall omfatta en undersökning av de finansiella behoven, de aktuella finansiella flödena och den lämpligaste institutionella

7 finansiella strukturen. 30. Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att särskilda ansträngningar görs för att rikta investeringarna så att de stöder regionala och transnationella projekt i Maghreb. Kommissionen uppmanas även att stärka Meda-programmens multinationella dimension och att förbättra deras effektivitet, så att det regionala samarbetet vidareutvecklas och främjas. 31. Europaparlamentet betonar vikten av en interkulturell dialog, inte endast mellan länder utan även mellan olika kulturella grupper inom EU-medlemsstaterna och de olika Maghrebländerna. För att kunna uppnå detta kan det vara lämpligt att utveckla en hållbar turism som respekterar och har som syfte att bevara den ekologiska mångfalden och skydda kulturarvet. 32. Europaparlamentet hoppas att Maghreb-dimensionen kan innebära att politiken i Europa- Medelhavspartnerskapet fördjupas och att de regionala aspekterna kommer i förgrunden. Parlamentet stöder i detta syfte ett förstärkt samarbetet mellan länderna i västra Medelhavsområdet. 33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Islamiska republiken Mauretaniens president, Hans kungliga höghet av Marocko, Republiken Algeriets president, Republiken Tunisiens president, ledaren för Socialistiska folkliga libyska arabiska Jamahiriya, samt till rådet och kommissionen och Förenta nationernas generalsekreterare.