Jag ville skilja mig för att leva ett ensamt liv med Gud. Men Ordet sade att jag inte skulle skilja mig, hur sjutton skulle jag fixa detta?

Transkript

1 Ingemars berättelse. Eftersom jag redan skrivit min berättelse om hur jag fick möta Gud och hur jag blev botad ifrån alla mina sjukdomar, vill jag här berätta om hur jag fick möta min fru Maria. Jag delar detta med dig ifall du möter något som ser onaturligt ut i ditt liv, då skall du inte förkasta det innan du tagit reda på om det är ifrån Gud eller inte.

2 När jag omvände mig till Herren och tog emot Honom var jag gift med en kvinna som inte ville dela min nyvunna tro med mig. Vi levde ihop under ca tre år efter min omvändelse. Vi hade köpt ett nytt stort radhus och min fru arbetade på Ericsson och jag hade gjort mig av med mitt företag och arbetade på ett företag som var underleverantör till Ericsson. Men då och då knakade det i vårt äktenskap och vi blev allt oftare osams om allt möjligt. Till slut gick det så långt att jag tyckte att det var bättre för mig att leva ensam med Herren än att ha den ofrid som jag så ofta hade. Det var inget speciellt negativt med min fru, det var nog snarare jag själv som hade problem att hantera hennes sidor. Men jag upplevde också hur jag drevs allt längre och längre bort ifrån henne. Jag ville ha eget rum t.ex. då jag ville umgås med Herren mycket och jag fick lov att tillsammans med en god vän åka ut i bilen och i den sjunga lovsånger till Herren, vilket inte gick att göra i hemmet med en fru som inte delade Herrens glädje med mig. Jag gjorde allt jag förmådde för att hon skulle omvända sig, men inget hjälpte. Jag bad om förbön överallt och jag bad och grät själv många tårar för hennes frälsning. Situationen var så svår för mig att jag nästa varje kväll var i behov av att möta en god vän som jag ofta sjöng lovsånger med i bilen, jag kunde dela min smärta med henne och hon delade sin smärta över samma problem som hon hade med någon person som hon berättar om på sin sida, som heter Marias sida. Man kan säga att våra omständigheter drev oss närmre varandra och då det skilde trettio år emellan oss, var det inga problem, då relationstankar inte fanns med i vårt bagage. Jag fick lov att vara som en sämre far för denna flicka och hon var bra på att trösta och visa ett gott stöd för mig, och vi hade glädjen tillsammans att lovsjunga Herren. Mitt äktenskap blev det sämre och sämre med, men då Guds Ord säger att man inte skall skilja på det som han har sammanfogat vågade jag inte skilja mig. Och alla människor i de församlingar som jag på den tiden vistades i sade samma sak. Men till slut drevs jag ändå dithän att jag överlade med min fru om det inte var bäst att vi gick skilda vägar eftersom vi inte kan hålla fred i vårt hem. Hon tyckte också detta, och vi bestämde oss för att vi skulle skiljas som vänner. Nu hör det till saken att jag hade många troende vänner som jag hade träffat utanför den så kallade kyrkans murar och några av dem hade profetisk gåva. Dessa ringde mig ofta för att tala om för mig att jag inte skulle vara rädd för att fullgöra mina planer att skilja mig, och att Gud hade något annat för mig som skulle visa sig därefter. Jag träffade återigen min gode vän för att lovsjunga i bilen och jag grät ut min sorg över den frustration jag kände inom mig. Jag brottades med Gud och det gjorde mycket ont.

3 Jag ville skilja mig för att leva ett ensamt liv med Gud. Men Ordet sade att jag inte skulle skilja mig, hur sjutton skulle jag fixa detta? Då kom Guds Ord till mig och tröstade mig så här. Ingemar det som Jag har sammanfogat får ingen skilja åt, men det som den onde har sammanfogat skall man skilja åt. Ja ha, hur då undrade jag? Jo min fru hade jag träffat många år innan jag omvände mig till Gud, så vårt äktenskap var mer grundat på sinnenas liv än andens. Det var inte så att jag hade bett Gud visa mig vem jag skulle leva tillsammans med, utan vi träffades på en restaurang och vi gick vidare i detta då grund av vad våra sinnen upplevde, och inte ett bönesvar ifrån Gud. Ok, då tändes det upp ett ljus i mörkret, och min vän och jag blev glada och uppbyggda av att Herren hade visat vägen för mig. Sagt och gjort vi sålde vårt stora radhus och delade på vinsten som blev. Jag köpte en husbil för mina pengar och min fru köpte en insatslägenhet för sina pengar. Jag hjälpte henne lite med lägenheten och hon var snäll och tvättade mina kläder lite då och då. Jag var ofta tillsammans med henne i hennes nya lägenhet och vi var goda vänner på alla vis. Jag hade även min postadress hos henne under en tid. Det var mycket lättare att vara vänner nu, än tidigare. Nu var jag ensam Herre på täppan kunde man säga och då jag gick ut ifrån vårt radhus hade jag inget mer med mig än de kläder jag fick rum med i de små garderoberna i husbilen. Allt annat lät jag gå med i husköpet.. När jag kommit in i min husbil kastade jag nycklarna på sätet och sade till Herren, nu får Du köra och säga mig var vi skall vara från dag till dag. Jag bodde nu helt och fullt i min husbil i ca åtta månader och jag arbetade kvar i det företag jag tidigare arbetat på. Herren var med mig och han ordnade till och med att jag fick en plats utanför företaget som jag arbetade på med framdragen el och tillgång till företagets duschar. Jag hade löst något problem för företaget som man uppskattade så högt att man den första semesterdagen jag hade detta år ringde och ville bjuda mig på en resa till Danmark med allt betalt. Men jag tackade nej till detta och bad att istället få en el plats utanför företaget där jag kunde stå med min husbil på nätterna. Detta ordnades omedelbart och jag kunde nu åka omkring hur som helst på min lediga tid men vara i närheten av arbetet under arbetsveckorna. Jag hade nu en fantastisk tid med Herren, jag njöt verkligen av hans närhet och jag fick ge allt till Honom. Men.. så en gång när jag var stod på en liten fiskecamping vid Tranemo hände det något.

4 Jag gick runt sjön och lovade Herren och jag sade till Honom: Herre låt mig för alltid få vara fri och ensamt leva med dig. Jag var så trött på äktenskap att jag inte ens ville tänka på något sådant. Jag vill vara frii. Nej sade Herren du skall gifta dig igen! Detta kom som en stor chock för mig. Gifta mig igen? Jag tog fram en campingstol och satte mig vid vattnet och såg upp emot Himmelen och undrade vad Gud menade. Då började det spelas upp en film inom mig där jag såg mig själv sitta på en matta i ett vardagsrum och jag var liten och runt om mig var det vuxna som bråkade. Herren sade mig att detta är vad den kvinna har varit med om som du skall gifta dig med, och jag hämtade block och penna för att notera ner allt på papper. Det blev mycket som noterades ner och det var många detaljer med i den film jag var med i. Situationen för denna flicka hade inte varit enkel det var helt klart. Jag ha, sade jag till Herren. Då vill jag be dig om att den kvinna som passerar tröskeln in i min husbil nästa gång skall vara den kvinna som du vill att jag skall gifta mig med. Sedan gick tiden, efter några månader var jag åter nere vid samma fiskecamping och då ringer telefonen och det var min vän som jag brukade sjunga lovsånger tillsammans med som ville att vi skulle träffas och lovsjunga och tillbe Herren tillsammans. Ja visst sade jag, jag åker till Borås omgående. Nu hade jag ingen tanke på vad som tidigare kommit till mig ifrån Gud, och papperen hade jag lagt undan i skåpen. Min bön till Gud om att nästa kvinna som stiger in i min husbil skall vara de jag gifter mig med fanns inte heller kvar i mitt minne. Detta var nu som borta i mig och jag tänkte nu bara på att det var kul att träffas och be tillsammans med min gode vän. Vi hade ju trots allt delat allt med varandra och det var på något vis som naturligt för oss att vi skulle vara tillsammans, men naturligtvis bara som goda vänner. Hon kom in i Husbilen och vi lovsjöng och bad, och Herrens närhet var så påtaglig att vi liksam badade i hans Härlighet. Det går inte riktigt att förklara med bra ord. Efter en tid var jag på ett möte på Ralingsåsgården och min gode vän var i Frankrike med sina föräldrar. Detta var vid midsommartid. Jag satt nere vid vattnet på en lite brygga och grät, för jag kände mig så himla ensam just då. Precis som jag satt där och utgöt mina ensamhetskänslor inför Gud kom det en kvinna och satte sig bredvid mig och sade Hej.. Hon hade någon väninna med sig och någon friare också, och jag bjöd dem in i min husbil och vi lovsjöng Herren tillsammans och hade det mysigt. Vi bytte telefonnummer och allt var väl.

5 Efter en tid ringde denna kvinna mig och frågade om jag ville komma och hälsa på hos henne, hon bodde strax utanför Jönköping i Småland. Jag fråga min gode vän om hon skulle vilja följa med dit och det ville hon, så vi bestämde att vi skulle komma till Småland över en helg. Min vän och jag for iväg i min husbil och vi kom in till Gunilla som hon heter, och vi satte oss ner i soffan, jag på ena sidan och min vän på andra sidan. Vi berättade för Gunilla att vi ofta träffas för att lovsjunga Herren och att vi är de enda för varandra som kan dela allt med varandra. Då säger Gunilla som också var rustad med en profetisk gåva så här: Herren säger att ni skall gifta er! Ja sade vi det tror vi också, men vi vet ännu inte med vem.. Ni skall gifta er med varandra säger Gunilla då, detta är ett ord ifrån Herren! Med varandra sade vi, aldrig! Vi är de bästa vänner som finns och det skiljer mer än trettio år emellan oss, det går inte. Jo sade Gunilla det går, för i Himmelriket räknar man inte år. Ni skall gifta er punkt slut. När vi skulle åka hem igen sade jag till min vän att hon inte skulle bry sig om denna falska profet, utan bara glömma allt så fort som möjligt, och det tyckte hon också. Väl hemkommen börjar nu en kamp som blev mycket svår. Min gode vän hade sin kamp på sitt håll och jag hade under en hel månad en så tuff kamp med Gud att jag en gång åkte till ett berg som ligger jämte en järnväg. Och jag gick fram och tillbaka till järnvägsspåret för att se om jag skulle kunna få mod till mig att kasta mig framför tåget. Kampen var outhärdlig för mig. Min gode vän hade samma svårigheter och vi sms,ade mycket till varandra om det hela. Jag fråga min gode vän om vi kunde träffas uppe i skogen vid en liten sjö som vi då och då brukade vandra till. Vi bestämde att på lördagen träffas där för att försöka förstå vad kampen handlar om. Vi vågade först inte riktigt närma oss själva kärnan utan vi gick lite runt om det hela, men till slut frågade jag henne om hon trodde att det kunde vara sant detta som Gunilla hade profeterat för oss. Skulle vi i så fall vilja och våga följa detta eller skulle vi avvisa det hela? Vi klargjorde för varandra hur svårt det skulle vara för oss att inte mer ha varandra, då vi inte kände någon annan som vi kunde dela vår tro med, så som vi under flera års tid nu hade gjort. Vi var överens om att det skulle vara svårt att vara ifrån varandra för alltid, men om vi skulle avvisa profetissans råd, var det tvunget att bli så, eller så fick vi lov att acceptera och ge oss in i detta, det var de val vi hade. Vi kämpade nu var och en på sitt håll och vi kämpade tillsammans med alla frågor, och vi avkrävde Gud mycket tecken i denna fråga. Det lustiga var, att vi fick all den hjälp vi behövde av Gud.

6 Han överöste oss med budskap i från alla håll, och sade att om vi vågar gå, skulle han välsigna oss över alla brädder. Men detta skulle vi inte kunna se något av innan vi har gått.. Då tog jag med mig min gode vän ner till min fiskecamping och där tog jag fram mina papper som låg gömda i skåpet och jag bad henne läsa dessa papper, och jag frågade henne därefter om detta handlar om henne? Ja, a svarade hon, det handlar om mig som barn. Men vänta lite, var det inte så att det också var min gode vän som hade passerat igenom dörren som den första kvinnan efter min bön till Gud? Jo, det var det ju. Vi träffades ju och sjöng lovsånger någon månad efter att jag skrev ner breven. Då så, nu var det inte många motargument kvar i oss, och vi avsade oss vår egna natur och lovade följa Herren in i detta nya och okända som skulle komma, och som inte var inskrivet i någon instruktionsbok. Vi gifte oss borgerligt eftersom vi gifter oss för världen och inte för Gud. Och Gud var med oss till och med så att han vände ett stort regnoväder över Danmark, så vi fick strålande sol den 2 November i stället för det som var förutspått, ett rejält oväder. Att nu leva med en trettioårig skillnad är inte en enkel sak det kan vi båda intyga. Men Gud visste att detta skulle få oss att hålla oss helt beroende av Honom hela tiden, och så har det även varit. Vi har i allt varit beroende av Gud, och han har i allt besvarat alla våra önskemål. Vi har berikats med två söner Emanuel som var det första löftesbarnet och sedan Isak som skrattade redan då han föddes, det första ljudet ifrån hans mun var ett stort skratt. Gud hade för både min fru och för mig talat om att vi skulle få en son vi skulle ge namnet Emanuel till. Så när Maria var gravid besökte vi aldrig någon mödravårdscentral vi visste vad det skulle bli och vi visste vem som hade allt i sin hand. Gud hade ju även långt tidigare då jag bodde med min förra fru i vårt radhus sagt till mig en gång då jag sökte Honom under en vandring i skogen, att jag skulle bygga och driva lovsångens hus. Nu hade jag så många år senare fått en fru som hade sångens gåva i halsen. Maria hade också många år tidigare fått ett budskap ifrån Gud att hon skulle få sjunga in en cd skiva som skulle ära Herrens namn. Denna cd skiva gjorde vi långt senare. Det finns mycket att berätta om allt som vi därefter varit med om, men detta är berättelsen om hud Gud förde oss motsträviga tillsammans. Det blev till inte genom den sinnliga världens naturliga metoder, utan genom hans Ande. Men vi har levt beroende av Herren i mer än tretton år nu, och inte en enda dag har vi ångrat vårt val. Även i våra lidanden har Gud varit närvarande och lett oss rätt. Det är nu

7 som Guds Ord gäller för oss, att det som Gud har sammanfogat får ingen skilja åt, vilket inte heller skulle vara möjligt. Vad som gjorde allt möjligt för oss var detta att Gud i sin stora vishet först sammanfogade oss i vår ande och själ, därefter och sist även vårt kött. De flesta börjar tyvärr med köttet men lägger ingen grund att stå på när stormen viner runt knutarna. Allt som inte är grundat på Klippan faller i stormen. Men vår situation gjorde det omöjligt att börja med köttet, då vi inte för ett enda ögonblick kunde umgås med sådana tankar som att vi skulle leva ihop. Då gick det bra att klara detta då inga frestelser fanns där. Dock skall du veta att den religiösa gruppen av människor och även människor i vår närhet har fördömt allt detta och visat och visar ännu, sitt förakt för vårt liv tillsamman. Men detta betyder inget i Herrens närhet. Vad kan sådant göra där kärleken är stark och ren. Mörkret har ingen makt emot ljuset. I Kristi Kärlek genom Ingemar