Yttrande över förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning), COM(2017) 753 final

Transkript

1 Regelrådet är ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket vars ledamöter utses av regeringen. Regelrådet ansvarar för sina egna beslut. Regelrådets uppgifter är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag. Livsmedelsverket Yttrande över förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning), COM(2017) 753 final Inledning Regelrådet har i uppdrag att på begäran bistå regelgivaren med att granska konsekvensutredningar till sådana förslag från EU-kommissionen som bedöms ha stor påverkan på företag i Sverige och lämna råd om vad en svensk konsekvensutredning bör innehålla. Innehållet i förslaget Det föreslås en omarbetning av rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten 98/83/G av den 3 november Detta för att säkerställa hållbart tillhandahållande av dricksvatten av hög kvalitet under kommande årtionden. Det anges att det framförallt är rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten som har stor betydelse för att skydda människor från de skadliga effekterna av att dricka förorenat vatten genom att säkerställa att dricksvattnet är hälsosamt och rent. I direktivets metod för kontroll av kvaliteten på konsumtionsstället används dock parametrar som fastställdes för mer än 20 år sedan. Förslaget anges hjälpa medlemsstaterna att hantera dricksvatten på ett resurseffektivt och hållbart sätt, och därigenom bidra till att minska energianvändningen och onödiga vattenförluster. Det anges också bidra till att minska antalet plastflaskor som används, genom att stärka människors förtroende för kranvatten. Översynen anges vara en direkt uppföljning av det europeiska medborgarinitiativet Right2Water. Översynen är också en del av planen för övergången till en cirkulär ekonomi. Utifrån utvärdering av direktivet, samråd med berörda aktörer med mera har fem problemområden identifierats. 1. Föråldrade kvalitetsnormer. 2. Föråldrat tillvägagångssätt. 3. De flexibla bestämmelserna om material i kontakt med dricksvatten skapar hinder på den inre marknaden. 4. Bristen på öppenhet och tillgång till aktuell information för konsumenter samt alltför komplicerad rapportering. 5. Omkring 2 miljoner människor saknar tillgång till kranvatten enligt medborgarinitiativet Right2Water. Målet för direktivet anges vara att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av alla slags föroreningar av dricksvatten. Detta kommer uppnås genom att införa minimikvalitetsnormer på EU-nivå Postadress Webbplats E-post 1/6

2 samt genom att fastställa minikrav för övervakning, rapportering, tillgång till vatten, öppenhet och avhjälpande åtgärder i de fall normerna inte uppfylls. Medlemsstaterna får dock avgöra vilka konkreta åtgärder de vill vidta. Det föreslås bland annat en riskbaserad metod för vattensäkerhet vilket inkluderar farobedömning av vattenförekomster som används för uttag av dricksvatten, försörjningsriskbedömning och riskbedömning av fastighetsinstallationer. På grundval av riskbedömningen och kontrollen kan medlemsstaterna vidta åtgärder som exempelvis utbildning av VVS-montörer, information och rådgivning till fastighetsägare och lämpliga beredningstekniker. Avseende försörjningsriskbedömning ska medlemsstaterna bland annat säkerställa att vattenleverantörerna utför en försörjningsriskbedömning som gör det möjligt att anpassa kontrollfrekvenserna för parametrarna som anges i bilagorna till direktivet. Det anges att bestämmelserna om riskbedömning av fastighetsinstallationer ska kompletteras med relevanta harmoniserade standarder i enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter. Detta i syfte att fastställa krav för byggnadsmaterial och byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Avlägsnandet av tekniska hinder för byggprodukter kan endast åstadkommas genom fastställande av harmoniserade tekniska specifikationer för att bedöma byggproduktens prestanda. Det föreslås också att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra allas tillgång till dricksvatten och främja dess användning inom det egna territoriet. Detta ska bland annat omfatta att identifiera människor som inte har tillgång till dricksvatten och orsaken till detta, upprätta och underhålla utrustning för tillgång till dricksvatten på offentliga platser samt främja dricksvatten genom kampanjer. Det ska även inkludera till att uppmuntra tillhandahållande av dricksvatten samt främja fritt tillhandahållande av dricksvatten i restauranger, personalmatsalar och cateringstjänster. Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att tillräcklig och aktuell information om kvaliteten på dricksvatten finns tillgänglig på nätet för konsumenter på ett användarvänligt och lämpligt sätt. Medlemsstaterna ska också säkerställa att försörjda personer, utan att begära det, minst en gång om året får information. Informationen ska bland annat inkludera uppgifter om kostnadsstrukturen för avgiften, åtgärder som vidtagits av vattenleverantörer för farobedömning och volym som förbrukats. Vidare framgår att kontroll av skyldigheter enligt direktivet ska innefatta ett program för operativ övervakning som kompletterar den kontrollerande övervakningen. Det ska också ge snabb kunskap om driftsprestanda och vattenkvalitetsproblem för att möjliggöra snabba och i förväg planerade avhjälpande åtgärder. Operativa övervakningsprogram ska vara försörjningsspecifika och vara utformade så att de kan bekräfta att alla kontrollåtgärder i samband med uttag, beredning, distribution och lagring är effektiva. Medlemsstaterna ska också fastställa regler om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet. Förslaget innehåller även förtydligade definitioner som exempelvis att en vattenleverantör är en enhet som tillhandahåller minst 10 m 3 dricksvatten per dag i genomsnitt och en liten vattenleverantör tillhandahåller mindre än 500 m 3 per dag eller försörjer mindre än 5000 personer. Alternativa lösningar I EU-kommissionens konsekvensanalys framgår att ett antal alternativ har utarbetats för att ta itu med vart och ett av de identifierade problemområdena. De fem politiska alternativen innefattar Postadress Webbplats E-post 2/6

3 - alternativ för att anpassa förteckningen över parametrar i direktivet till senaste normer genom utökning eller begränsning av förteckningen, - antagandet av den riskbaserade metoden för stora och små vattenleverantörer, - harmonisering av normer för material i kontakt med dricksvatten, - förbättring av konsumenters tillgång till aktuell information och bättre övervakning av genomförandet och - alternativ för att ge tillgång till vatten. I konsekvensanalysen presenteras olika alternativ för att uppnå målen med respektive problemområde. Dessa alternativ har sedan analyserats utifrån hälsa, ekonomi, sociala samt miljöaspekter. För att förslaget ska täcka fyra av de identifierade problemområden har tre åtgärdspaket tagits fram. Detta eftersom en kombination av olika alternativ anges vara det bästa sättet att långsiktigt hantera alla de problemområden som identifierats i utvärderingen. Alternativen rangordnades och tre åtgärdspaket utarbetades. Åtgärdspaket 1 har en lägre kostnad men också en lägre effekt för att nå huvudmålet om hälsa. Paket 3 minskar dock den del av populationen som potentiellt har, eller kan ha, tillgång till dricksvatten som innehåller föroreningar som kan resultera i hälsoproblem bäst, medan paket 2 är mer kostnadseffektivt. Två av åtgärdspaketen omfattar båda en utvidgad och uppdaterad förteckning över parametrar, främjande av en riskbaserad metod, avlägsnande av hinder på den inre marknaden, tillhandahållanden av smart information till konsumenter och mer fokuserade rapporteringsskyldigheter. De har en positiv påverkan på miljön eftersom det antas att konsumenternas ökade förtroende för kranvatten kommer att leda till en minskad konsumtion av buteljerat vatten. Vidare anges att kravet på att använda den riskbaserade metoden kommer att leda till mindre behov av behandling och därmed energibesparingar och mindre utsläpp av kemikalier till miljön. Ett av paketen omfattar dessutom förbättring och främjande av tillgången till dricksvatten. Vilket innebär att det mer direkt behandlar tillgången till vatten inklusive skyldigheten att säkerställa tillgång till säkert vatten för utsatta och marginaliserade grupper. I konsekvensanalysen framgår också uppgifter för hushållens kostnader för respektive åtgärdspaket. Både åtgärdspaket 2 och 3 rekommenderas eftersom de bäst motsvarar initiativets mål. En problemorienterad version av åtgärdspaket 3 som är anpassat till enskilda medlemsstaters behov anges dock vara det förordade. Det innebär att en allmän skyldighet att förbättra tillgången bör införas, men medlemsstaterna bör besluta hur man bäst ska förbättra tillgången till vatten med hänsyn till specifika lokala situationer. EU-kommissionens konsekvensanalys Aktörer som berörs av förslaget I konsekvensanalysen anges att förslaget berör medborgare/konsumenter, vattenindustrin samt offentlig sektor. Det anges att vattenleverantörer påverkas mest av kostnader för övervakning och ytterligare behandling. Genom tillgången till bättre information förväntas förtroendet för dricksvatten öka, vilket anges leda till en minskning av inköpen av flaskvatten. Därmed går det indirekt att utläsa att denna bransch även berörs. Därutöver framgår att förslaget kommer ha en positiv inverkan för tillverkare och leverantörer av material och produkter i kontakt med dricksvatten. Certifierings- och provningsinsituten anges också kunna beröras av förslaget. Postadress Webbplats E-post 3/6

4 Analyser av effekter för företag Det anges att den årliga kostnaden för drickvattensektorn är 46,3 miljarder euro och väntas öka till 47,9 miljarder euro Åtgärdspaketen innebär en uppskattad ytterligare ökning av uppbyggnadskostnaderna med mellan 5,9 och 7,3 miljarder euro. Kostnaderna bedöms till största delen överföras på konsumenterna, men EU-finansiering eller nationella åtgärder skulle kunna minska denna effekt. Det framgår även uppgifter om ökningen av hushållsutgifterna för vattentjänster utifrån de olika åtgärdspaketen. På längre sikt kan också en minskad administrativ börda förväntas. Detta eftersom antalet parametrar som ska övervakas och rapporteras minskas. Vidare anges att genom tillgången till bättre information förväntas förtroendet för dricksvatten öka vilket leder till en minskning av inköpen av flaskvatten. Den totala minskningen av kostnaden för hushållen för flaskvatten förväntas bli 610 miljoner kronor. Vattenleverantörer påverkas mest av kostnader för övervakning och ytterligare behandling. Sammantaget förväntas åtgärdspaket 2 leda till startkostnader om 5923 miljoner euro och åtgärdspaket 3 till kostnader om 7337 miljoner euro. De totala årliga kostnaderna för behandling ökade med 1651 miljoner euro för paket 2 och 1660 miljoner euro för paket 3. Tillämpningen av det riskbaserade tillvägagångsättet anges på längre sikt medföra att onödig övervakning och behandling undviks. Dessa förändringar antas dock leda till behov av att hitta nya sätt för hantering och behov av mer utbildning. Eftersom förslaget också kräver att leverantörerna ger med information till konsumenterna måste vattenleverantörerna förbättra användningen av modern teknik och arbeta för att skapa tydliga kommunikationskanaler. För att följa proportionalitetsprincipen kommer små vattenleverantörer att få längre tid på sig än stora och mycket stora vattenleverantörer att genomföra den riskbaserade metoden. Detta anges vara för att undvika att belasta små vattenleverantörer som därför inte kommer att behöva uppdatera sin nätbaserade information lika ofta. Stora leverantörer kommer att förväntas genomföra den riskbaserade metoden inom tre år, medan små vattenleverantörer kommer att ha sex år på sig. Därutöver anges bland annat följande. Vatten är inte en kommersiell vara utan en naturlig och regenerativ resurs. Alla användare drar således nytta av den. Eftersom vattenleverantörer har en monopolställning kan de överföra kostnader till konsumenterna. De sektorer som främst är beroende av offentliga system anges framförallt vara livsmedelsindustrin och turismsektorn. Det anges att små och medelstora företag är mer beroende av offentliga vattensystem. Effekterna av alla alternativen som analyserats anges vara lika för alla storlekar av företag. Möjliga effekter på handeln anges vara mindre ökningar av importerad testutrustning, apparater för behandling eller tjänster. Detta i motsats till viktiga exportmöjligheter för företag i EU som framgångsrikt utvecklar ny behandlingsteknik till exempel i membranfiltrering och desinfektion. Avlägsnande av hinder på den inre marknaden anges ha en positiv inverkan för leverantörer av material och produkter i kontakt med dricksvatten. Detta eftersom anbudsförfarandet blir enklare och handeln mellan medlemsstater kommer att öka. Förslaget förväntas ha en positiv inverkan på tillverkare av material i kontakt med dricksvatten, inklusive deras materialleverantörer. Bland dessa tillverkare finns många små och medelstora företag. Hela installationssektorn anges domineras av små och medelstora företag. Det antas att kostnader för certifieringar och godkännanden utgör upp till 1 2 procent av företagens omsättning vilket kommer att minska avsevärt om produktgodkännanden harmoniseras. Vidare anges att förslaget kommer ha en positiv inverkan på handeln inom EU eftersom nuvarande handelshinder genom nationella godkännandesystem kommer att försvinna. Dessutom kan hindren för innovation minska och påskynda tillgången till nya marknader. De långsamma och komplicerade Postadress Webbplats E-post 4/6

5 godkännanden som tillämpas idag anges ha avskräckt företag från att utveckla nya produkter och närma sig nya marknader. Minskade hinder på den inre marknaden uppskattas ge kostnadsbesparingar om 669 miljoner euro, förutsatt att material i kontakt med dricksvatten fullt ut erkänns inom en inre marknad utan hinder. Dessa besparingar innebär dock potentiella förluster för vissa nationella organ för produktbestämmande. Certifierings- och provningsinstitut i samma medlemsstater kan förväntas förlora affärer eftersom materialet endast måste testas en gång för att accepteras i hela EU. Regelrådets bedömning av EU-kommissionens konsekvensanalys Regelrådets synpunkter på EU-kommissionens konsekvensanalys Utifrån EU-kommissionens konsekvensanalys framgår bland annat vilken företagsgrupp som berörs i störst utsträckning och vissa övergripande uppgifter om företagens storlek. Det framgår även tydlig redovisning att viss hänsyn tagits till små företag genom att de får längre tid på sig att genomföra den riskbaserade metoden. Därutöver innehåller analysen även vissa uppgifter på medlemsstatsnivå vilket är positivt. Uppgifterna avser dock huvudsakligen konsekvenser för hushåll. Analysen saknar närmare information om hur förslaget kan komma att påverka företag i olika medlemsstater samt närmare uppgifter om hur indirekt berörda branscher kan komma att påverkas. Detta kan till viss del förklaras med att det ligger inom medlemsstaternas handlingsutrymme. Vidare finns inte heller uppgifter om antal företag. Till viss del framgår uppgifter om kostnader till följd av förslaget. Dessa hänförs dock främst till hushåll med motiveringen att kostnaderna kommer övervältras. Mot den samlade bakgrunden finner Regelrådet att det är motiverat att ta fram en kompletterande svensk konsekvensutredning. Rekommendationer avseende en kompletterande svensk konsekvensutredning Enligt Regelrådet skulle en svensk kompletterande konsekvensutredning med fördel kunna omfatta följande punkter: Närmare uppgifter om vattenleverantörer i Sverige utifrån antal och storlek samt med fördel även om det finns några som inte är offentligt ägda. Tydliggöra de krav som kommer att åläggas vattenleverantörer och vilka kostnader dessa är förknippade med såsom utökat informationskrav och eventuella nya rutiner för riskbedömningar. Tydliggöra huruvida företag i Sverige upplever hinder på den inre marknaden idag avseende produkter som är i kontakt med dricksvatten samt uppgifter utifrån antal och storlek för de branscher som berörs. Detta för att tydliggöra hur förslaget kan komma att påverka konkurrensförhållandena när standardiseringsuppdragen genomförs och de harmoniserade standarderna offentliggörs. Närmare uppgifter om andra branscher i Sverige som kan komma att beröras av förslaget. Det går exempelvis inte att utesluta att förslaget kan ha en påverkan på andra vattenintensiva branscher än turismsektorn och livsmedelsindustrin och andra anknytande branscher såsom VVS-montörer. Utreda huruvida de ämnen som föreslås ingå i, eller få nya parametervärden, vid bedömningen av kvaliteten på dricksvatten medför en skärpning i Sverige och vad konsekvenser skulle kunna Postadress Webbplats E-post 5/6

6 bli för vattenleverantörerna. Det vore vidare önskvärt med en analys om förändringarna kan komma att få någon följd för de branscher som använder dessa ämnen. Redovisning om förslaget kan komma att påverka företag som handlar med buteljerat vatten i Sverige, främst utifrån ett internationellt handelsperspektiv. Utifrån svenska förhållande analysera olika lösningar för att genomföra direktivet i Sverige, inkluderat kvantifiering eller försök till beräkningar för de olika alternativen. Sammanfattning EU-kommissionens konsekvensanalys innehåller övergripande information om hur förslaget kan komma att påverka företag. Det saknas dock närmare information om bland annat de indirekt berörda företagen, likaså saknas närmare information om hur företag i Sverige kan komma att påverkas av förslaget. Enligt Regelrådet bör därmed en kompletterande svensk konsekvensutredning tas fram. Regelrådet behandlade ärendet vid sammanträde den 28 februari I beslutet deltog Pernilla Lundqvist ordförande, Annika Bergman, Hanna Björknäs, Yvonne von Friedrichs och Lennart Renbjer. Ärendet föredrogs av Katarina Porko. Pernilla Lundqvist Ordförande Katarina Porko Föredragande Postadress Webbplats E-post 6/6