Artilleri & Luftvärn. Artilleri-Tidskrift

Transkript

1 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Nr

2

3 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte Årgång 132 Lars Bratt Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år... 3 Lave Malmgren Årsmöte och pokalskjutning Claes Silfwerplatz Luftvärnet en del av försvaret mot kryssningsrobotar Mats Nilsson Robotsystem 23 en del av kryssningsrobotförsvaret Johan Kämpe FOCUS Göran Myllymäki Artdemoprojektet & Bandkanon 1C:s sista år Stefan Bratt Sista skotten skjutna för bandkanonsystemet Omslagsbild: Chefen för Artilleriregementet, överste Göran Mårtensson, uppvaktar artillerihistoriens nestor, Jonas Hedberg. När 100-åringen pensionerades som överstelöjtnant var Göran Mårtensson ännu inte född! Olika generationer men stort samförstånd! Se artikel sida 3 ff! Foto: Artreg, Bo Arvidsson. Form och layout: Marie Thelander ISSN

4 2

5 Artilleri & Luftvärn Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år En lång smärt artillerilöjtnant med skarp profil och örnnäsa på en högbent, vacker häst, Aeolus, i kort samlad galopp passerade mig en dag i oktober 1931 på Artillerifältets galoppsträng i Uppsala. I uniform m/23 och med mössa uppbyggd efter profilen, säkert oreglementsenlig, väldig skärm, gjorde det eleganta ekipaget ett starkt intryck. Det var mitt första möte med löjtnanten vid Kungl Norrlands Artilleriregemente (A 4), Jonas Hedberg, som börjat vid Arméns underofficersskola (AUS) under min nära frändes överstelöjtnant Gösta Bratts befäl. Utan att ana hur vi senare skulle mötas, har intrycket bestått och befästs genom åren, vilket bekräftats när vi nu fått hylla honom på hans 100-årsdag! Han blev värdigt hyllad, en märklig upplevelse krönt av telegram från DDMM Konungen och Drottningen. Jonas föddes 18 april 1903 i Karlstad, son till framgångsrike köpmannen Anders Hedberg ( ) och hh Matilda f Wikström ( ). Äldst i en femhövdad syskonskara med enda systern i mitten, rödhåriga Zarah, blivande världsberömd skådespelerska, växte han upp till 3

6 Artillerihistoriens nestor Jonas Hedberg mottar Norrlandsartilleristernas uppvaktning av S O Abrahamsson. Standarförare (med ryggen mot kameran) Gösta Mittag-Leffler. Foto Artreg, Bo Arvidsson. en genuin, humoristisk Karlstadpojke, road av värmländska skrönor och passager, som fastnade i hans enorma minne. Realstudent i Karlstad 1923 med de högre betyg, som behövdes för en officersaspirant vid artilleriet, antogs han vid Kungl Upplands Artilleriregemente (A 5) i Uppsala. Efter officersexamen på Karlberg, där han tillhörde Den Mäktiga Äldre Curzens Höga Råd, blev han fänrik i mars 1926 vid A 4 i Östersund, då A 5 försvann vid de olycksaliga indragningarna Under A 4:s krävande chefer, först översten Johan-Georg Sylwan och från 1928 översten Georg Ohlson blev Jonas duktig artillerist och ryttare med stor förståelse för förbandsandans betydelse. Där fanns några rätt ålderstigna officerare, i och för sig duktiga men stora original, vars historier han lade på minnet och senare skickligt härmade för oss yngre officerare. Underlöjtnant 1928 genomgick han Artilleri- och Ingenjörhögskolan till 1930, då han blev löjtnant vid A 4. Han gifte sig 1931 med bankdirektörsdottern Anna, f Lignell, utnämndes senare till avdelningschef vid AUS tom 1936, då han varje sommar med sin häst Aeolus återkom i tjänst vid A 4. Efter militärförvaltningskurs tom 1938 erbjöds han transport till Intendenturkåren men tackade nej. Kapten 1938 blev han batterichef, då han började sin litterära verksamhet, som skulle bli enorm med krigshistoria och traditioner som bakgrund. Han var pådrivare då A 4 kamratförening bildades 1936, ritade plaketten och standaret samt tog 1938 initiativet till A 4:s museum. Vid A 4:s mobilisering 7 december 1939 blev han chef för 4. batteriet grupperat i 4

7 Tornedalen, med en kortare tjänst vid Svenska Frivilligkåren, till april 1940, så i Duved för att sedan återgå till A 4 Depå kommenderades han till Arméstaben som sekreterare i Stormartillerikommittén för att 1943 transporteras till nya Värmlandsregementet A 9 i Kristinehamn. Under 1944 var han i tjänst vid Arméstaben och chef för IX. pansardivisionen i IX. pansarbrigaden i Västergötland, senare Böcker av och med Jonas Hedberg Källa: Kungl Bibliotekets söktjänst Libris Blad ur Norrlandsartilleriets historia (Östersund, 1945) Villingsbergs bruk (Kristinehamn, 1949) Hedbergska gården i Carlstad (Karlstad, 1950) Artilleristaben: ett hundrafemtioårsminne (Uppsala, 1957) Två artilleriofficersporträtt (Helsingfors, 1960) Finska artilleriregementet: biografier gällande befälspersoner med källhänvisningar (Stockholm, 1963) Kungliga Finska Artilleriregementet (Helsingfors, 1964) Kungliga finska artilleriofficerares dagböcker: [ ] / samlade, kommenterade och utgivna av J H (Helsingfors, 1969) Äpplarö [Ingmarsö], 1973 / Redaktör Stockholmsartilleriet Kungl. Svea artilleriregemente har vaktat Konungen och slottet i 450 år (Uppsala, 1973) Artilleri & Luftvärn Skåne. Under våren 1945 var han chef för en 15 cm haubitsdivision ur A 9 i Sälen. Allt skött så bra att han 1945 utnämndes till major vid A 9 som stabschef, divisionschef och utbildningsofficer. Han började skriva som redaktör för Norrlandsartilleristen med många artiklar. Sedan följde Norrlandsartilleriets historia, skriften om Villingsberg i tre uppla- Artilleriets segernamn från Carl X Gustafs tid (Uppsala, 1973, särtryck ur Artilleri- Tidskrift) Kungl Artilleriet (del 1). Medeltid och äldre Vasatid (Östersund, 1975) Kungl Artilleriet och tyggårdarna i Karlstad (Stockholm, 1979) Kungl Artilleriet (del 3). Carl X Gustafs tid (Kristianstad, 1982) Kungl Artilleriet (del 2). Yngre Vasatiden (Stockholm, 1985) Kungl Artilleriet (del 6). Det ridande artilleriet (Stockholm, 1987) Kungl Artilleriet (del 4). Karl XI:s och Karl XII:s tid (Stockholm, 1993, redaktör: Hans Ulfhielm) Kungl Artilleriet (del 5). Frihetstiden och Gustav III:s tid (Stockholm, 1994, redaktör: Sten Claëson) Kungl artilleriet (del 7). Svenska artilleriet i Pommern (Stockholm, 1997, redaktör: Sten Claëson) Svenska artilleristprofiler under fyra sekel (Stockholm, 1999, redaktör: Hans Ulfhielm, medverkan av J H) 5

8 Artillerihistoriens nestor gor mm. På så sätt fick han kontakt med Försvarsstabens krigshistoriska avdelning, där han placerades 1954 i sitt rätta element som chef för detaljen för äldre tider till 1962 med flera böcker som resultat. Avdelningen överfördes då till Militärhögskolan, där han fick uppdraget att skriva Artilleriets historia, vilket medförde ett intensivt samarbete med krigshistorikerna i Finland med bl a böckerna Kungl Finska Artilleriregementet och Finska artilleriofficerares dagböcker. Samtidigt arbetade han med Carl X Gustafs-studier för Militärhögskolan, vilka inte avbröts av pensioneringen Han skrev mängder av artiklar i media, kanske mest i Artilleri-Tidskrift (34 artiklar åren ), vilket renderade honom hedersmedlemskap i Artilleriklubben. Efter ett enormt arbete med forskningsresor på egen bekostnad till arkiv och museer i Västeuropa Rom, Paris, London, Salzburg, Marburg, Gent, Stade m fl platser utkom nästa storverk: Kungl Artilleriet Medeltid och Vasatid. Den har fått omdömet synnerligen välskriven och intressant, sannolikt ett av de bäst väldokumenterade forskningsverk som överhuvudtaget finns inom detta område. Boken är Del 1 i serien om Kungl Artilleriet utgiven i två upplagor, efterfrågad på bokauktioner. Men Jonas insåg det omöjliga i att ensam hinna med Kungl Artilleriets historia. Han startade Artilleriets Historiekommitté (AHK) 1978 samtidigt som han arbetade med Kungl Artilleriet och Tyggårdarna i Karlstad och Carl X Gustafs Artilleri för Militärhögskolan. Medan AHK började arbeta på Kungl Artilleriet Yngre Vasatiden, där Jonas var redaktör, skrev han själv Kungl Artilleriet Carl X Gustafs tid. AHK:s första bok var färdig och utgavs i Kristianstad Jonas var också redaktör för Kungl Artilleriet Det ridande Artilleriet. AHK under ledning av Jonas men med andra redaktörer utgav Kungl Artilleriet Karl XI:s och Karl XII:s tid och Kungl Artilleriet Frihetstiden och Gustav III:s tid. AHK har sedan utgivit ytterligare tre böcker i serien med Jonas som rådgivare. Hans fenomenala minne har förhindrat många fel och varit till god hjälp då varje bok normalt har överarbetats c:a tre gånger. Av Jonas produktion bör också nämnas krönikorna om släkten Hedberg från Värmland och Lignell från Finland liksom hans medarbetarskap i mängder av böcker och facktidskrifter. Hans stora biografisamling som gäller svensk-finskt 1500-tal är unik. Den är överlämnad till Krigsarkivet. Källförteckningar, notapparater och personregister är så imponerande att man sällan ser dessas like. Enbart AHK:s serie om Kungl Artilleriet överstiger 3300 sidor! Att Jonas Hedberg uppmärksammats och belönats är självklart. Nådevedermälen och hedersbetygelser som drabbat Jonas är legio. Utöver RSO fick han 1983 Konungens guldmedalj 8 i högblått band, samma år KKrVA:s stora belöningsmedalj ( till vårt lands främste artillerihistoriker ), Artilleriets honnörsmedalj nr 2, Bernadottemedaljen1994 m fl. Från Finland har han fått elva ordnar och medaljer: Nenonenmedaljen, Finlands frihetskors med svärd 1943, Kommendör av Finlands 6

9 lejons orden 1974, Finlands krigshistoriska samfunds förtjänstmedalj och hederssabel 1984 m fl. Sammanlagt har han c:a 18 ordnar och medaljer att bära om han vill. Han är hedersledamot av flera militära kamratföreningar med medaljer, Skol V Gm m fl. Dessutom är han ledamot av Finlands Svenska litterära akademi samt korresponderande ledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1966, som Jonas anser vara det finaste av allt han fått, och d:o av Finlands krigshistoriska samfund och mycket mera men här måste jag begränsa mig. Det märkliga är att han inte är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien i Sverige. Det finns inte många ledamöter som kommer i närheten av Jonas Hedbergs krigsvetenskapliga produktion. Hans syster, den världsberömda Zarah, råkade orättvist i onåd när hon 1942 återkom till Sverige. Jonas engagerade sig för henne. Ingen fick veta att hon hjälpt c:a 140 högt kvalificerade judar via Lönö till Sverige eller att hon reste ifrån stora penningsummor förtjänade i Tyskland. Till allas glädje är hon nu upprättad. Hon får officiellt en byst av sig uppsatt på Värmlands Musikteater och en minnes- Artilleri & Luftvärn platta på platsen där hon föddes i Karlstad, vilket Jonas har medverkat till. I kamratlivet har Jonas gjort stora insatser. Generös, humoristisk, glad, kunnig, korrekt, emaljerad med hög svansföring satte han oftast sin prägel på omgivningen. När Jonas nu fyllt 100 år har han sedan länge tagit Artillerihistoriekommittén till sitt hjärta och vi honom till våra. Vi kan aldrig tillräckligt uttrycka vad vi känner för honom eller tacka honom för vad han gjort för oss och främst för Sveriges krigshistoria! Lars Bratt Fänrik vid Kungl Norrlands Artilleriregemente 1936 Chef för Karlsborgs Luftvärnsregemente Befälhavare Östersunds försvarsområde Fo Han tog mig under sina vingars skugga under många år. Först som ungdomsryttare och gymnasist, på bjudningar hos hans chefer som var släkt eller vänner till mina föräldrar. Sedan vid A 4 både i tjänsten, vid ryttartävlingar eller middagar, på Artilleriklubben under många år och slutligen i AHK (vars arbete och ledamöter förtjänar sin historia). / LB 7

10 Årsmötet Lave Malmgren Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör. Årsmöte och pokalskjutning 2003 Artilleriklubbens årsmöte ägde rum på Väddö. Kanske skall man se det som ett tidens tecken att det var Artilleriregementet som stod för arrangemanget på LvSS f d skjutplats och med en visning som leddes av en amfibieofficer, övlt Peter Wennersten. Om nu detta var en metafor för Försvarsmaktens nya integration, så var dimman som omintetgjorde skjutmöjligheterna desto mer en symbol för det oföränderliga. Vi fick nöja oss med att se en av demonstratorpjäserna, den engelska Brave-Heart, rycka fram till eldställning, gruppera, markera skjutning mot två mål, därefter gruppera om och markera skjutning mot två nya mål och åter gå i skydd allt inom loppet av mindre än tio minuter. Imponerande! Och lika imponerande och intressant var det att se den materiel, som används i demonstratorprojektet, och höra de tankar redovisas, vilka har varit vägledande för försöken. Att NBF (det nätverksbaserade försvaret) har varit och är problematiskt har vi förstått av media. Men vi äldre besökare vid årsmötet fick ett intryck av science fiction, när vi jämförde med de prylar som vi tyckte var avancerade på vår tid. Målet tycks ligga inom räckhåll: att från vilken sensor som helst via en knutpunkt med lämplig beslutskompetens kunna nå målet med den bekämpande enhet, som ligger bäst till att uppnå avsedd verkan. 8 Peter Wennersten pekade också på en skillnad mellan angreppssätt. Demonstratorprojektet har angripit nätverksförsvaret utifrån metodsynpunkt. Det mer övergripande arbetet inom Försvarsmakten tycks ha haft materielens möjligheter som utgångspunkt. Den optimala (och fungerande) lösningen uppnår man kanske då materielens möjligheter möter personalens behov av metoder och dess färdigheter att utnyttja möjligheterna. Och här syns demonstratorprojektet visa vägen. Årsmötesförhandlingar Årsmötet godkände verksamhetsberättelse och bokslut och valde om styrelsen med Jan- Erik Jakobsson som ordförade. Enda skillnaden blev att Sören Möller, mångårig och engagerad sekreterare, lämnade styrelsen. I konstituerande styrelsemöte valdes Andreas Herlitz att efterträda honom som sekreterare. Parentation över avlidna medlemmar Lars Bejve Georg Harby Björn Hermond Reinhold Lahti Lars Lenfeldt Björn Lundquist Åke Sjöstedt

11 Pokalskjutning Årets vinnare av Pokalskjutningen blev löjtnant Fredrik Sandström, Skaraborgs Pansarregemente, från början officer vid Wendes Artilleriregemente. Finalen stod mellan Helge Nilsson, Norrlands Artilleribataljon, och Fredrik Sandström. De båda finalisterna hade kvalificerat sig genom teoretiska och praktiska prov. Inför finalen den 8 maj visste de båda löjtnanterna bara att de skulle leda eld med två skjutande pjäser någonstans på Villingsberg. Ovissheten har varit ett stort stressmoment, morgonen började med att jag och Helge satt i en bil och stressade upp varandra, säger Fredrik Sandström. Men när överste Mats Klintäng meddelade juryns utslag påtalade han att båda finalisterna hade uppträtt lugnt och sansat och använt de hjälpmedel som finns. Utslagsgivande var Artilleri & Luftvärn Stolt vinnare av årets pokalskjutning, löjtnant Fredrik Sandström, Skaraborgs Pansarregemente. hur finalisterna använde sig av genomförd skjutning för att träffa målet. Det var en stolt vinnare som tog emot den av Kungen skänkta silverpokalen och som fick äran att spika upp tavlan med sitt namn på ett träd vid oplatsen. 9

12 BAMSE Claes Silfwerplatz Major Claes Silfweplatz tjänstgör på Luftvärnsregementets utvecklingsenhet. Han har nyligen avslutat Försvarshögskolans chefsprogram och arbetar nu med studier och doktrinutveckling. Luftvärnet en del av försvaret mot kryssningsrobotar Den förändrade säkerhetspolitiska kartan Sedan slutet av 1990-talet har den av regeringen tillsatta försvarsberedningen redogjort för det säkerhetspolitiska läget. I sin senaste rapport från mars 2003 beskrivs en mycket positiv säkerhetspolitisk utveckling i Europa. Försvarsberedning har vidgat säkerhetsbegreppet från att fokusera på hot i vårt direkta närområde mot globala hot som exempelvis terrorism. Terrorhandlingarna i USA den 11 september 2001 illustrerade med skrämmande tydlighet denna vidgade hotbild. Mot bakgrund av denna förändrade hotbild anser försvarsberedningen att hoten mot freden avvärjs bäst genom gemensamma insatser med andra länder. Genom att bidra med förebyggande insatser och konflikthantering i potentiella konflikthärdar kan konflikter hindras enligt försvarsberedningen. Dock betonar försvarsberedningen de ökade riskerna för att Sverige blir utsatt för hot och påtryckningar i samband med ett internationellt engagemang. Hot kan riktas mot de svenska förbanden i konfliktområdet, men även direkt mot det svenska samhället. Aktörer behöver inte vara stater; terrornätverk, brottsyndikat eller religösa extremister kan utgöra hot mot det svenska samhället. Kryssningsroboten de nya aktörernas medel Medlen för dessa aktörer är troligtvis asymmetriska, dvs utformade för att nyttja svagheter i våra traditionella försvarssystem. Försvarsberedningen lyfter fram terrorattacker och IT-operationer men nämner även massförstörelsevapen och fjärrstridsmedel som möjliga medel för dessa aktörer. Enligt försvarsberedningen utvecklar 25 länder nukleära, biologiska eller kemiska vapen. En fjärdedel av dessa disponerar ballistiska robotar kapabla att leverera sin vapenlast upp 10

13 till 3500 km från avskjutningsområdet. När det gäller kryssningsrobotar ser beredningen en större och mer okontrollerad spridning av teknologi. Hotet från kryssningsrobotar beskrivs som följer: Kryssningsmissiler som framtida hot accentueras av att de kan föras fram dolt och avskjutas såväl från fartyg på ytan som under densamma, av flygplan och av markburna fordon. Vi kan anta att det finns ett flertal nya aktörer som besitter kryssningsrobotteknologin. Målet för sådana här asymmetriska angrepp är troligtvis inte Sveriges militära förmåga utan det civila samhället och nationens vilja att delta i en internationell operation. Mot denna bakgrund förefaller det naturligt att Sverige utvecklar en förmåga att möta kryssningsrobotanfall utöver det som traditionell ingår i ett mer konventionellt väpnat angrepp. Vi bör besitta en viss förmåga att möta hotet trots att situationen i vårt närområde är stabil. Ett angrepp av de nya aktörerna kommer troligtvis att ske utan tydlig förvarning, motsvarande händelserna den 11 september, vilka var ett svar på en händelse 10 år tidigare, nämligen de amerikanska förbandens närvaro i Saudiarabien under Gulfkriget Utformningen av ett kryssningsrobotförsvar Kräver morgondagens säkerhetspolitiska miljö ett kryssningsrobotförsvar bör detta utformas genom en väl avvägd balans mellan olika system. Inget system kan ensamt lösa denna komplexa uppgift. Samspelet Artilleri & Luftvärn mellan ett flertal system; kort- och långräckviddiga luftvärnssystem, jaktflyg, sensorer och insatsledningar, torde ge den optimala lösningen. Ett kryssningsrobotförsvar med en tillfredställande redundans bör omfatta ett flertal försvarslager 1. Kan vi påbörja bekämpningen tidigt ökar chanserna att inga kryssningsrobotar når våra skyddsobjekt, civila eller militära. I det fall Stockholm skyddas mot anflygande robotar från öst är bekämpning över Östersjön eftersträvansvärd. De yttre försvarslagren bör då bestå av samordnade insatser mellan jaktflyg och långräckviddigt luftvärn. Fördelen med luftvärn är dess uthållighet och höga responsförmåga. Dessa två begrepp ligger till grund för användandet av luftvärnet vilket beskrivs i den nyframtagna luftstridsdoktrinen. Luftvärnet har hög uthållighet eftersom konceptet inte är beroende av en plattform i luften en plattform som behöver tankas efter en viss tid i luften. Luftvärnet kan genom detta upprätthålla hög eldberedskap under mycket lång tid till en förhållandevis låg kostnad. Responsförmåga är förmågan att snabbt avge eld efter upptäckt. Luftvärnet kan omedelbart avge eld mot upptäckta mål utan att behöva starta någon vapenbärande plattform. Behoven av flera försvarslager framgick med all tydlighet under det andra Gulfkriget. Trots en av krigshistoriens största ansamling- 1 Lager i ordet försvarslager motsvarar det engelska ordet layer och står för ett område inom luftförsvaret med ett visst djup där olika system utför bekämpning. 11

14 BAMSE Hög robothastighet och många eldberedda robotar gör BAMSE till ett effeketivt vapen i försvaret mot kryssningsrobotar. ar av militära resurser kunde en kryssningsrobotliknande farkost nå in i hjärtat av Kuwait City. Hur kunde detta vara möjligt? Man kan anta att de allierade luftförsvarsresurserna var fokuserade mot andra mål: Jaktflyget mot att bekämpa anflygande irakiska attackflygplan och Patriotbatterierna mot att bekämpa inkommande ballistiska robotar. Strävan är alltid att bekämpa hotet på stora avstånd från skyddsobjektet. Men det går aldrig att ställa upp till match utan målvakt. Även världens bästa lag behöver en målvakt eller ett inre försvarslager. De inre lagren har karaktären av ett punktskydd koncentrerat kring våra viktigaste objekt. De mål som når den inre försvarslinjen lär dyka upp med mycket kort förvarning. Denna begränsade förvarning ställer mycket höga krav på responsförmåga. En annan aspekt på uthållighet är mättnadsförmågan. En motståndare kan nyttja ett flertal kryssningsrobotar mot ett skyddsobjekt för att mätta våra försvarssystem och öka penetrationsförmågan. Ett system med hög mättnadsförmåga kan bekämpa många mål under en kort tidsrymd. En möjlighet att öka mättnadsförmågan är att öka djupet på bekämpningsområdet kring skyddsobjektet genom att påbörja bekämpning längre bort från skyddsobjektet. Ett ökat bekämpningsdjup ger mer tid för bekämpning och ökad förmåga att motstå mängdanfall. 12

15 Utöver ökad räckvidd kan ett flertal andra faktorer påverka mättnadsförmågan. Mättnadsförmågan beror som tidigare sagts på tiden. Minskar vi tiden för bekämpningsförloppet ökar även mättnadsförmågan. En robot med mycket hög hastighet ger korta bekämpningsförlopp. En eldledningsradar placerad på en upphöjd plattform minskar terrängmaskernas inverkan och ger systemet möjlighet att påbörja engagemanget tidigt. Genom höga robotfarter och goda möjligheter till upptäckt ges möjligheten att skydda större ytor eftersom systemet inte behöver grupperas i direkt anslutning till skyddsobjektet. Genom att etablera ett områdesskydd kan ett flertal objekt skyddas. Man måste dock vara Artilleri & Luftvärn medveten om att högre fartprestanda på hotet tvingar systemet närmare skyddsobjektet med konsekvens att det skyddade området minskar. Svaret på hotet mot kryssningsrobotar RBS 23 är ett exempel på ett luftvärnssystem som väl svarar upp mot de eftersträvansvärda kraven. Systemets prestanda gör det särskilt lämpat för en roll inom kryssningsrobotförsvarets inre försvarslager. Den höga robothastigheten ger systemet en hög mättnadsnivå och möjliggör skydd av större områden med ett flertal skyddsobjekt. Den upphöjda eldledningsradarn minskar kringliggande terrängmaskers effekt vilket bidrar till bland annat ökad mättnadsförmåga. Systemets stora antal (6 st) eldberedda robotar i kombination med kort omladdningstid ökar även mättnadsförmågan. Dessa påståenden stöds av simuleringar genomförda under högkvarterets särskilda luftförsvarsstudie och FOI:s rapporter kring ett kryssningsrobotförsvar. Box1701, Täby Telefon Telefax Morgondagens förändrade säkerhetspolitiska situation ställer helt nya krav på förmågor. Ur ett luftoperativt perspektiv besitter luftvärnet de egenskaper som kryssningsrobothotet kräver. Egenskaper som uthållighet och hög responsförmåga är nödvändiga för att möta morgondagens asymmetriska hot. 13

16 BAMSE Mats Nilsson Kapten Mats Nilsson är chef för Funktionstöd Lv vid Teknikkontor Luftvärn i Halmstad. Robotsystem 23 en del av kryssningsrobotförsvaret I juni 1999 beställde Försvarsmakten sex eldenheter RBS 23 (EldE 23) av Saab Bofors Dynamics (SBD). EldE 23 skall med nuvarande inriktning utgöra förbandsdemostrator för framtida utveckling av luftvärnsfunktionen. Leverans till Luftvärnet kommer att ske under 2005/2006. EldE 23 ingående i en framtida insatsorganisation skulle tillföra det svenska luftvärnet förmåga att under alla ljusförhållanden och väderleksbetingelser bekämpa vapenlaster och flygande vapenplattformar intill ett avstånd av drygt 15 km och upp till en höjd av 12 km. Ledning RBS 23 medger en anpassningsbar och redundant insatsledning i olika nivåer: Central nivå insatsledning sker från StriC (Flygvapnets Stridsledning Central). Regional nivå insatsledning sker från UndE 23. Lokal nivå insatsledning/stridsledning sker vid enskild eldenhet. Ledningsnivåerna kan anpassas efter uppgiften eller förändras över tiden beroende på det aktuella läget. Den lägsta nivån innebär att den enskilda eldenheten använder den luftlägesinformation som finns tillgänglig för tillfället, exempelvis LuLIS eller information från egen målspaning. Målval och beslut om eld sker då längst ut vid eldenheten. Den högsta nivån medger samordning och optimering av hela luftförsvarsfunktionen i realtid, där mål kan fördelas mellan flygstridskrafter och luftvärn. Beslut om insats kan tas i den högsta nivån eller delegeras till lägre nivå om läget så kräver. Taktik/Stridsteknik De taktiska funktionerna är uppbyggda med hotutvärdering och insatsplanering, vilket innebär automatik för beräkningar av målhot mot skyddsföremål samt beräkningar av eldenhetens bekämpningsförmåga för varje mål. Automatiken före- 14

17 Robot Roboten har en mycket kraftig startmotor som snabbt ger roboten dess höga marschfart ungefär 1000 m/s, en hastighet som den håller under stor del av flygtiden. Detta ger korta skjuttider och bra manöverprestanda ut till räckviddsgränsen (15 km) Zonröret bygger på laserprincipen med god förmåga att detektera små och snabba mål (exemslår vilket mål EldE 23 främst skall välja för att optimalt skydda skyddsobjekten. För dessa funktioner ansvarar förbandets taktiska chef, som indirekt styr automatiken i bekämpningskedjan genom att prioritera skyddsobjekt och mål. Införandet av taktiska funktioner i luftvärnsenheterna innebär att luftvärnsförbandet kan insatsoptimera sin bekämpning under komplexa och sekundsnabba stridsförlopp. Striden samordnas i UndE 23 genom målfördelning. Syftet är att utnyttja tillgängliga eldenheters olika förmågor på ett optimalt sätt. Principen är att vid varje tillfälle skall insats ske mot de farligaste målen, dvs de mål som hotar våra viktigaste skyddsobjekt. Robotvagn Systemets robotvagn består av mast, robotlavett och personalutrymme. M asten med sensorplattformen kan resas till 8 m höjd. Sensorplattformen innehåller eldledningsradar, väder- sensor, antenner, IK-utrustning och IRV-kamera. Lavetten kan laddas med sex robotar vilka kan förbli laddade även under trans- port. En omladdning tar för fyra man ca 3 min. BAMSE: en robot med kraftig startmotor, hög marschfart och ett zonrör som kan detektera små och snabba mål. Artilleri & Luftvärn Robotvagnen, som är splitter- och NBCskyddad, har inbyggt dieselelverk, klimatanläggning och POS 2-system. Eldledningsradar/Robotstyrning Eldledningsradarn är utvecklad av Ericsson Microwave Systems (EMW) och är en Kabandsradar. Mål kan mottas från stridsledningscentralen och från luftvärnets spaningsradarstationer. Skytten kan även själv spana efter mål med hjälp av den egna eldledningsradarn eller genom att manuellt spana med hjälp av IRV-kameran. Dessutom kan invisning ske från en målangivare. Stridsledaren övervakar de taktiska funktionerna som väljer ut mål ur luftlägesbilden. Eldledningsradarn riktas automatiskt in och låser på det valda målet. Efter avfyring siktlinjestyr radarn roboten samtidigt som den följer målet. Detta sker automatiskt via styrsignaler i en robotlänk fram till träff. Radarn medger att två robotar kan styras samtidigt (skjuts efter varandra). Skyttens uppgifter under stridsförloppet är bl a avfyring, vid behov justering av träffpunkt, målväxling vid dubbelskott, samt stöttning och övervakning av automatik. 15

18 BAMSE Stridsledarens bildskärm. pelvis små kryssningsrobotar). I det fall terrängmasker skymmer sikten i skjutriktningen, t ex träd eller hus, kan vinkeln på lavetten (både i sida och höjd) korrigeras så att roboten kan lobbas in i radarloben för att styras vidare mot målet. Presentation För stridsledaren presenteras bl a luftlägesbild med kartbakgrund och för skytten visas bild från IRV-kameran. Utbildningsystem Utbildningssystemet består av integrerade simulatorer och fristående klassrumssimulatorer. Simulatorerna skall dessutom kunna kopplas in i och delta interaktivt i spel inom stridsträningsanläggning luftvärn (STA-Lv). Alla moment i striden kan övas och utvärderas. Övningar med utbildningssystemet kan genomföras både i fältmiljö och i övningshall. Utbildningen kan bedrivas under olika former beroende av tillgång till målflyg, grupperingsplatser och samövande enheter. Skyttens bildskärm. Införandeplanering En UndE 23- och två EldE 23-prototyper är framtagna. Dessa används vid metodförsök samt vid verifiering och validering av ställda krav. Teknikkontor Luftvärn deltar i materielutvecklingsprocessen genom att fortlöpande lämna stöd till FMV och industrin. TeK Lv sammankallar och leder användargrupper som deltar vid exempelvis granskningar av användargränssnitt, hanteringsprov mm. Lvutvecklingsenheten ansvarar för införande förberedelserna för RBS 23. Under utbildningsåret 04/05 och 05/06 genomförs metod- och organisationsförsök med Rb 23-förband. Till utbildningsåret 06/07 skall alla EldE 23 vara levererade. Utbildning startar vid Luftvärnsregementet och vid Luftvärnsbataljonen/I19. Den senare tilldelas en EldE 23 och en UndE 23 för kompetensutveckling av modernt luftvärn i vintermiljö. 16

19 Johan Kämpe Artilleri & Luftvärn Major Johan Kämpe är chef för Luftstridssektionen vid Luftvärnsutvecklingsenheten på Luftvärnsregementet. FOCUS 03 Övning FOCUS har under lång tid varit luftvärnets mest prioriterade och viktiga övning. Här har luftvärnet haft möjlighet att pröva ny stridsteknik mot kvalificerat motstånd i form av flygvapenflyg kryddat med enheter ur telekrigdivisionen och Nyge Aero. Så också i år under FOCUS 03 som gick av stapeln vecka 12 i området runt Vänern. Glädjande var också att vi lyckades få till stånd övningen efter tre års uppehåll. I år ingick övningen i armèns stora slutövning Våreld, och bataljonen lydde under 1. mekdiv som var grupperad i området runt Karlsborg. Övningsändamål Målsättningen för tidigare FOCUS-övningar har varit att det skall vara en tillämpad systemövning mellan luftvärns- och flygförband. Det var så även i år. Temat för övningen har under lång tid varit och kommer säkert också i framtiden att ligga på att utvärdera nyutvecklad teknik och stridsteknik inom luftvärnet. Detta är ju som alla vet en ytterst viktig del i utvecklingen av våra krigsförband. I år låg fokus på att öva ledning av strid mot luftmål i telestörd miljö och att utvärdera genomförda telekriginsatser. Veckan föregicks av övning för-focus under vecka 10 i samma terräng. Denna övning är en förövning för i första hand skyttar och operatörer vid luftvärnsbataljonen. En stor roll under övningen fick luftvärnets nya funktionsmodell för insatsledning. Som funktionsmodell utnyttjades programvaran FUM LvPLUS. Insatsledningen har till uppgift att ge förutsättningar för ledning av kompaniernas strid mot luftmål på ett förbättrat sätt. Denna funktionsmodell och likaså de officerare som bemannande densamma utsattes för bra prövningar. Under övningen var en av målsättningarna också att särskilt utvärdera stridsförloppen, 17

20 FOCUS Vänern sedd från en grupperingsplats med en radiolänkmast, som avtecknar sig mot himlen. det vill säga ta fram facit för hur luftvärnet hade klarat sig mot flygvapnets attacker. Deltagande förband Mycket tid lades ner före övningen på övningsförberedelser för att 6. divisionsluftvärnsbataljonen med övlt Stefan Evander som truppförande bataljonschef skulle få till en bra övning. Till sin hjälp hade han sin bataljonsstab som var bemannad med elever från LvSS ur det taktiska programmet (blivande kaptener) samt officerare ur Lv 6 och I 19 luftvärnsbataljon. Ingående förband var ett luftvärnskompani rb 70/90 ur grundutbildningsbataljonen vid I 19 luftvärnsbataljon i Boden och tre grundutbildningskompanier ur Lv 6. Dessa organiserades som ett luftvärnskompani rb 90, ett stabskompani, försökspluton rb 97 och en mekaniserad luftvärnspluton 401/70 ur Hawkkompaniet. Till detta kom, vilket är mycket glädjande och förhoppningsvis årligen återkommande, luftvärnselever ur AmfSS, samt vår teknikdemonstrator luftvärnskanonvagn 90. Den senare var under övningen grupperad på Villingsbergs skjutfält i närheten av Karlskoga. Flygvapnet deltog med JAS 39 Gripen ur F 7 och F 17, AJS 37 Viggen ur F 21, SK 60 ur F 17 och SK 37 Viggen (telekrigutrustad) ur F 21. Vidare deltog transportdivisionen ur F 7 och helikopterbataljonen från Karlsborg. Som om detta inte skulle räcka så kryddades det hela med våra civila bröder ur Nyge Aero, som flög störuppdrag med sina Mu-2 och Learjet

21 Artilleri & Luftvärn Eldenhet rb 90 under gruppering. Alla dessa flygande enheter skapade en mycket bra och för luftvärnets del tuff verklighet under övningen. Övningen Övningen genomfördes med perfekta yttre förhållanden. Det var under hela övningen strålande solsken, vilket höll humöret upp på alla deltagare. I och med det fina vädret kunde Flygvapnet genomföra alla sin planerade attackföretag mot luftvärnsbataljonen, som därmed fick visa vad den gick för. Under tiden som bataljonen var i elden var den grupperad med ett kompani söder och ett kompani norr om Mariestad. Den hade 1 även i uppgift att försvåra attackanfall inom Villingsbergsområdet. För Flygvapnets del handlade det om att genomföra attackanfall mot prioriterade mål inom luftvärnets grupperingsområden. För att göra övningen så långt som möjligt tillämpad visste attackdivisionerna inte inledningsvis var luftvärnet hade grupperat utan sökte den kunskapen efter hand med hjälp av flygande spaning och pejling av sändande radarstationer. Det senare löstes till stor del av JAS 39 Gripens nya varningsoch motmedelssystem. Årets övning prövade luftvärnskompaniets förmåga att leda strid mot luftmål. 19

22 FOCUS Kvalificerade mål för luftvärnet: JAS 39 Gripen. Det var var också första gången som vi luftvärnare upplevde programvaran FUM LvPLUS som riktigt stabil och en bra grundsten att bygga vidare på i våra ansträngningar att utveckla en fulländad ledningsplattform. Resultatet av detta utvecklingsarbete skall bli spännande att få ta del av under de kommande åren. Resultat Luftvärnsbataljonen gjorde ett utmärkt arbete under veckan och kunde säkert ha pressats än hårdare. Övningen genomfördes av ekonomiska skäl i ett område som för luftvärnets del begränsade möjligheten för bataljonschefen att på ett taktiskt riktigt sätt strida med sin bataljon. Det krävs inför kommande FOCUSövningar ytterligare ansträngningar om vi ska få till stånd en ännu bättre övning som lyckas pröva chefer på både bataljons- och kompaninivå. Detta ska vi naturligtvis satsa på att uppnå i framtiden. Rom byggdes inte på en dag, och det krävs övning i att öva stora förband på alla nivåer samtidigt. Vidare får vi i framtiden förhoppningsvis öva i områden där vi kan spänna musklerna på ett effektivt sätt och verka taktiskt rätt med bataljonens kompanier. Detta kommer då att öka frekvensen av duellsituationer mellan luftvärn och flyg. På samma sätt som bataljonen till viss del upplevde sig låst inom sitt tilldelade grupperingsområde, kontrade flygförarna med att de till viss del kände sig bundna av övningsområdets utbredning och inte fick tillräckligt med manöverutrymme i sina anfall mot luftvärnsbataljonen. Ja, oavsett vilken sida man står på i denna duell kan man glädjande konstatera att det finns hög ambitionsnivå på båda sidor om att inte låta den andra sidan få övertaget i kommande stridsförlopp. 20

23 Artilleri & Luftvärn Focus gav även tillfälle till prov och försök med passiva sensorer (IRS), Jag är övertygad om att vi på framtida FOCUS-övningar får tillfälle att beskåda hårda och givande dueller mellan flyg och luftvärn. Låt oss med tillförsikt se fram emot dessa övningar! Framtiden Framtidens övningar kom i år fortare än tidigare beräknat! I maj åkte Lv 6 ut på övning igen. Denna gång till övning ELITE som genomfördes i södra Tyskland. Övningen är en tysk nationell telekrigövning mellan flygande enheter och luftvärn. 18 länder är inbjudna, däribland Sverige. Målsättningen för övningen är bl a att med engelsk NATO-tabulatur genomföra strid mot luftmål integrerat med ett norskt NASAM:s-förband. Lv 6 deltog med två Ps 90, två eldenheter rb 90 och till detta vår funktionsmodell för insatsledning. Ur Sverige deltog förutom Lv 6 tre SK 37 E Viggen. 21

24 Artdemo Göran Myllymäki Major Göran Myllymäki vid Norrlands Artilleribataljon var den sista kompanichefen vid utbildning av Bkan 1C. Artikeln är tillkommen under slutfasen av försöken 2002/03. Artdemoprojektets & Bkan 1C:s sista år Högkvarteret gav 1999 Armécentrum uppdrag att med stöd av Marincentrum och FMV bl a föreslå hur ett koncept till artilleridemonstrator skulle realiseras. Huvudsyftet var att öka kompetensen avseende strids- och förbandsledning samt moderna pjäser och artilleriteknik inför införandet av ett nytt försvarsmaktsgemensamt eldrörsartilleri. Genom att nyttja befintlig materiel inom fältartilleriet och amfibiekåren och samtidigt studera eller anskaffa ny materiel, skulle möjligheterna till en bred utveckling av nya artillerisystem säkerställas. Under artilleridemonstratorprojektets tid mellan 1999 och 2003 har olika eldrörspjässystem nyttjats, bl a 15, 5 cm bandkanon (Bkan 1C), 12 cm KA-kanon 12/80, Karelinpjäsen, 15, 5 cm Haubits 77 BD L/45 och nu senast brittiska AS90 B (Braveheart) och tyska PzH 2000 i syfte att erhålla erfarenheter om hur framtidens pjässystem skall vara utformade. 38 år gammal försökspjäs Det pjässystem som har nyttjats över tiden i Artilleridemonstratorprojektet har varit Bkan 1C. Denna första serietillverkade bandkanon anlände till Boden med järnväg den 12 december 1965 och har sen dess varit en pålitlig trotjänare här uppe i norr. Trots sina 38 år har bandkanonsystemet aldrig varit bättre än det är idag, detta på grund av alla ombyggnader och modifieringar som har gjorts på pjäsen. Idag är pjäsen helt autonom 1 med PPE 2, SKER 3, POS 4, SLB 5, m.m. P gr a erfarenheterna och kunnandet av autonoma pjässystem kom Norrlands Artilleriregemente A 8 fr o m utbildningsåret 2000/01 att utnyttjats i Artilleridemonstra- 1 Autonom: Pjäsen kan agera självständigt och effektuera beordrade eldgivning. 2 PPE: Pjäspresentations enhet ( presenterar data som sänds från SKER ) används för att rikta in pjäsen. 3 SKER: Skjutelementräknaren tar emot eldsignaleringar och beräknar skjutelement till pjäsen. 4 POS: Positionsbestämmningsutrustning, presenterar pjäsens position och eldrörets elevation och bäring. 5 SLB: Stridsledningssystem bataljon, nyttjas för förbandsledning av pjäserna med oleat och position på kartunderlag. 22

25 Artilleri & Luftvärn Bandkanon 1 C under eldgivning. torprojektet. Under det första året var det vid A 8 endast 7. kompaniet som deltog. Detta år användes samma organisation som vid ett fördelningskanonkompani och erfarenheterna dokumenterades i DemoR (Demonstratoranvisningar: Anvisningar avseende stridsteknik för Artilleridemonstratorförband) och i Metodanvisningar. Efter försvarsbeslutet 2000 gick uppdraget vidare till I 19 och Norrlands Artilleribataljon att fortstätta att stödja Artilleridemonstratorprojektet från nya kaserner på I 19-området i Boden. Andra försöksåret 2001/02 Under utbildningsåret 2001/02 fortsatte deltagandet i projektet med huvuddelen av bataljonen ur Norrlands Artilleribataljon. Även de utländska pjäserna ingick i Demobataljonen med personal från Amf 1, Artreg och Norrlands Artilleribataljon. Det som var specifikt under detta utbildningsår var att pjäserna inom bataljonen delades in i 4 pjästroppar samt underhåll och två rekognoseringsgrupper. Under detta år genomfördes många försök där erfarenheterna nedtecknades och sammanställdes i en försöksrapport. En Målbild FM IE-bataljon skapades inför kommande utbildningsår. Att deltagande befäl skapade en gemensam målbild visade sig vara en mycket bra metod för att inrikta personal och soldater mot gemensamma mål, även om målsättningar och inriktningar ändrades under färdens gång 23

26 Artdemo Övningsorganisation 2002/03. sedan nya erfarenheter och svar på försöksfrågor hade erhållits. Tredje försöksåret 2002/03 Utbildningsåret 2002/03, det sista i Bkan 1 C och Artilleridemonstratoprojektets historia, startade liksom året före med ett gemensamt målbildsarbete. Det som är specifikt under detta utbildningsår är att pjäserna stridsleds direkt av bataljonsstaben. Stabs- och trosskompaniet är grupperat i en gemensam bas, där även resten av bataljonen förläggs. En rekognoseringspluton med en plutonstab och fyra rekgrupper rekognoserar för hela bataljonen. Kraftsamlingen under årets försök har varit utveckling av: ledningssystemet, bataljonsstabens ledning av flera direkt underställda chefer (DUC) samt bataljonsstabens metodik inom planering, genomförande och uppföljning. Även under detta utbildningsår genomförs många försök där erfarenheterna nedtecknas och sammanställs i en försöksrapport. En Målbild FM IE-bataljon kommer att skapas i syfte att föra vidare erfarenheter till Artilleriprojektets slutrapport, som kommer ut efter projekttidens slut vid årsskiftet 2003/04. Erfarenheterna förs även över till spelkorten FM IE-bataljon. Detta är levande dokument, som utgör underlag under Försvarsmaktens ASSÖ 6 och ASÖ 7, där erfarenheter kan dras rörande taktiska krav på bataljonens användbarhet. 6 Arméns stabs- och sambandsövning. 7 Armén slutövning (genomförs vartannat år). 24

27 Artilleri & Luftvärn Första sidan spelkort. Organisation FM IE-bataljon. Bkan 1C vägvisare till framtiden Under de tre utbildningsår som Norrlands Artilleribataljon och bandkanon 1C har varit i Artillerdemonstratorprojektets tjänst har många erfarenheter för framtiden dragits. Personalen och soldaterna i projektet har fått förmånen att få handha det senaste av materielen. Innovation, flexibilitet och kreativitet har krävts för att kunna genomföra alla planerade försök och idéer. Allting har en baksida och i det här fallet har soldaternas allmänmilitära utbildning fått stå tillbaka. Att leva i en utvecklingsmiljö kan ibland vara påfrestande. Det tar mycket utbildningstid i anspråk med omtag och kompletterande utbildning i specialtjänst, olika förberedelser och installationer mm. Dock ger det till dem som arbetat i projektet mångfaldigt tillbaka i form av nytänkande och inspiration inför framtiden. Förhoppningsvis har Norrlands Artilleribataljon med bandkanon 1C, som för övrigt har skjutit från I 19 område för sista gången den 31 mars 2003 (se nästa artikel!), bidragit till att utveckla stridsteknik, metoder och ledningssystemet för det indirekta eldsystem som anskaffas i framtiden. Artilleridemonstratorprojektets vision 2010 bör kunna intas inom en snar framtid. Bekämpnings-demonstrator Utvecklingen av system för indirekt eld fortsätter via Bekämpningsdemonstratorprojektet, som kommer att ta vid där Artilleridemonstratorprojektet slutade med 25

28 Artdemo de erfarenheter som har dragits och dokumenterats efter projekttidens slut. Det nya projektet kommer att fokuseras mer på raketartilleri och markrobot samt forsatt utveckling av ledningssystem för framtida bekämpningssystem. Artdemo vision Så skall den indirekta elden utvecklas för att fortfarande vara ett eftertraktat och ef- fektivt vapen på morgondagens nationella och internationella slagfält. 26

29 Stefan Bratt Artilleri & Luftvärn Stefan Bratt är informatör vid Artilleriregementet. Sista skotten skjutna för bandkanonsystemet Klockan 1321 måndagen den 31 mars 2003 satte 52 avfyrade artillerigranater punkt för en nära 40-årig epok inom det svenska artilleriet. Då rullade bandkanon 1 C, ett av svenska arméns tyngsta vapensystem, ut ur arméns organisation. Efter att dånet från fem 15,5 cm bandkanoner klingat ut över bandkanonhallens körplan i Boden hade sista skottet skjutits med den pjäs som varit ett signum för det norrländska artilleriet. Bandkanonepoken inleddes den 12 december 1965 då den första av Bofors 26 tillverkade pjäser anlände till Hednorets station i Boden. Efter en hel del problem med att få igång pjäsen i den kalla väderleken kunde avlastning ske påföljande dag och Norrlands artilleriregemente, A 8 i Boden, tillföras den hypermoderna bandkanonen. Första pjäsen sköt sista skottet Den sista pjäsen med nummer 029 levererades till A 8 fyra år senare och var en av de fem pjäser (Ivar Fem) som deltog i finalskjutningen. Den första pjäsen var också den pjäs som sköt det sista skottet. I besättningen på Ivar Fem ingick kapten Ronald Lahti (förare), kapten Tommy Andersson (riktare och den som fick äran att avfyra det sista skottet), kapten Kenneth Nygren (vagnchef), fänrik Fredrik Ågren (SKER-operatör) samt löjtnant Per Berglund, tekniker/laddare. Visst är det tråkigt att ett högkompetent artillerisystem nu läggs ned men livet måste gå vidare. Personligen tror jag att vi skulle kunnat hålla liv i pjäserna under ytterligare några år. Nu tycker jag det känns som att 27

30 Bkan 1C Ok titta nu i kameran, grabbar. Major Göran Myllymäki förevigar kollegorna från Norrlands artilleribataljon som utgjorde besättningen som sköt det sista skottet med bandkanonen. Från vänster kaptenerna Kenneth Nygren och Robert Sjökvist, löjtnant Per Berglund samt stående kapten Tommy Andersson och sittandes kapten Ronald Lahti samt fänrik Fredrik Ågren. Fjorton lag. Färdiga, ett två eld! Kommandot ges av kapten Johan Karlman och sedan börjar kanonaden med fulla ammunitionsmagasin från de fem bandkanonerna. 28

31 Artilleri & Luftvärn Besättning på Ivar fem ger sin sista hälsning för besökarna och ceremoniens hedersgäster, chefen för Norrbottens regementet, överste Ola Hansson. Sista hylsan är hämtad och har lämnats över från Artilleribataljonen till överste Ola Hansson av företrädare för Bodenartilleristerna. Från vänster major Roland Lundberg, överstelöjtnant Johnny Börjesson samt major Björn Isaksson. 29

32 Bkan 1C ta ett kliv tillbaka när vi ska övergå till att utbilda värnpliktiga på 77-systemet, säger Ronald Lahti, som själv genomförde sin värnplikt som gruppchef på en bandkanon. Lahti och Andersson är ense om att de tekniskt komplicerade pjäserna med sin avancerade mekaniska funktion i t ex ammunitionsmagasinet har fört samman tekniska officerare med pjäsinstruktörer. Vi har jobbat väldigt nära truppbefälen eftersom hela systemet är så tekniktungt och har behov av teknisk kompetens under hela grundutbildningen, säger Tommy Andersson som stoppat ned sin överkropp i maskinutrymmet ett antal hundra timmar under årens lopp. Känns sorgligt Efter det sista skott marscherade såväl pjäser som publik till bandkanonhallen där pjäserna kunde studeras. En studie som väckte minnen och reaktioner till liv hos många av besökarna. Det känns lite sorgligt. Det är en bra pjäs och ett bra system som vi har haft stor nytta av för att prova och utvärdera nya metoder för ledning av autonoma pjäser, säger Artilleridemonstratorprojektets biträdande ledare, överstelöjtnant Christer Olofsson. Sedan sekelskiftet har fem bandkanoner utgjort en viktig referent gentemot de utländska pjäser som leasats i Artdemoprojektet. Däremot har inte bandkanonerna ingått i Försvarsmaktens nya insatsorganisation. Erik G Holmgren och Hans Hermansson är två glada pensionerade officerare från A 8 som nu kommit för att se stålgrisarna för sista gången innan det är dags för antingen skroten eller museiplacering. Det har tagit lång tid för bandkanonen att bli ett fäigt och kraftfullt system. Nu, när systemet anses vara bland de främst i världen med sin taktiska rörlighet trots sin ålder tas det ur organisationen. Det finner jag märkligt, säger Erik G Holmgren. Jag hoppas i alla fall att den traditionsgrupp som finns inom I 19 tar hand om en pjäs och bevarar den för eftervärlden, säger Hans Hermansson. Hedersplats för patronhylsa En annan prominent gäst under finalskjutningen var nytillträdde chefen för Norrbottens regemente, överste Ola Hansson, som bara några timmar före avskedsceremonin övertog ledningen av regementet från överste Per Lodin. Överste Hansson fick också i egenskap av regementschef som traditionen bjuder ta emot den sista patronhylsan med en vädjan från bataljonschef Börjesson: Vi hoppas från artilleribataljonens sida att denna hylsa kommer att ges en hedersplats på I 19. En plats där hylsan för alltid kommer att påminna var och en om bandkanonens tid i Boden och den epok som nu går i graven för Norrlandsartilleriet! 30

33 Bofors Defence 30

34 Artilleriklubben Artilleri-Tidskrift Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet Utgiven av Artilleriklubben Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, SKÖVDE Tel och fax: E-post: Biträdande redaktör: Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS KRISTINEHAMN, tel E-post: Ekonomichef både i klubben och tidskriften: Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, KRISTINEHAMN Tel: (bost) (arb). Fax: E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se Redaktionskommitté: Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för Art öv Göran Mårtensson, Artilleriregementet, KRISTINEHAMN tel och Lv övlt Roland Jostrup, Lv-regementet, Box 1515, HALMSTAD tel Redaktionsadress: Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till ekonomichefen enligt ovan. Artilleriklubben Adress: Artilleriregementet, Att: Övlt Bo Arvidsson KRISTINEHAMN Ordförande: Överste Jan-Erik Jakobsson, Luftvärnsregementet, Box HALMSTAD Tel: Sekreterare RO major Andreas Herlitz, Drottninggatan 108, STOCKHOLM Tel: E-post: andreas.herlitz@kundskaparna.se Medlemsavgifter: Årsavgift 125 kr Ständigt medlemskap kr Medlemsavgifter betalas till Artilleriklubbens postgiro Artilleri-Tidskrift postgiro bankgiro Prenumerationspriser: Inom Europa 180 kr per år Utom Europa Lösnummerpriser: 240 kr per år Enkelnummer 70 kr vid köp av minst 10 ex 50 kr Dubbel-/Temanummer 90 kr vid köp av minst 10 ex 70 kr 2003 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE