Underlag inför seminarium om nyckelbiotoper 30 november 2017

Transkript

1 Datum Dnr 2016/3052 1(1) Underlag inför seminarium om nyckelbiotoper 30 november 2017 I underlaget ingår PM med preliminära förslag som samverkansprocessen om nyckelbiotoper arbetar med. Dessa förslag är olika långt utvecklade. Det är alltså ett levande material som inte kan ses som förankrat. Inför kommande ställningstagande från Skogsstyrelsens sida kommer förslagen att beredas ytterligare med koppling till myndighetens olika verksamheter. Seminariet om nyckelbiotoper den 30 november är också ett tillfälle att få in synpunkter på förslagen. PM:n med förslag har lagts ihop till denna pdf-fil för att det hela ska bli mer överskådligt. Börja gärna med att läsa förslaget till ramverk för det kan förhoppningsvis sammanfatta och ge en röd tråd. Det är möjligt att lämna synpunkter på förslagen senast den 1 december. Maila till synpunkter.nb@skogsstyrelsen.se Innehållsförteckning i detta underlag: 1. Diskussionsunderlag om ramverk för fortsatt identifiering av nyckelbiotoper. Avsikten är att detta efter ytterligare beredning ska kunna utgöra underlag för inriktningsbeslut som stakar ut färdriktningen för fortsatta förberedelser och utveckling av arbetet. 2. Förslag Metodutveckling inom NBI 3. Förslag till löpande uppföljning och kvalitetssäkring av inventering av nyckelbiotoper 4. Förslag till utvecklad metod för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige o Checklistor inom utvecklad metod för nordväst (Excel-fil) o Förslag till område där den utvecklade metoden för nyckelbiotopsinventering används i nordvästra Sverige o Bilaga Provytor till stöd för inventering av nyckelbiotoper 5. Plan för utveckling, test och utvärdering av metoden för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige 6. Förslag Markägarkommunikation vid nyckelbiotopsinventering 7. Förslag Kommunikation kring nyckelbiotoper vid externt ifrågasättande 8. Förslag till utredning Nyckelbiotop myndighetsbeslut eller inventeringsresultat C:\Users\anfo00\AppData\Local\Microsoft\Windows\INetCache\Content.Outlook\WFT4NODX\1 missiv NB docx

2 Utkast 1(6) Datum Dnr 2016/3052 Diskussionsunderlag om ramverk för fortsatt identifiering av nyckelbiotoper Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra en landsomfattande nyckelbiotopsinventering under perioden Avsikten är att detta förslag till ramverk tillsammans med andra underlag och ytterligare beredning ska kunna utgöra grund för inriktningsbeslut som stakar ut färdriktningen för arbetet med att förbereda och utveckla arbetet med inventeringen. Principiellt viktiga frågor lyfts fram ur de förslag som tagits fram inom samverkansgruppen. För utförligare beskrivning hänvisas i vissa frågor till respektive PM med förslag. Denna PM utgör nu ett diskussionsunderlag och bakgrundstexter mm kommer att kortas i senare skede. (Texten kommer att uppdateras med utgångspunkt i regeringsuppdraget) Syftet med nyckelbiotopsinventering och användning av resultat I avvaktan på regeringsuppdraget och den vägledning som ges där bör syftet med nyckelbiotopsinventeringen tillsvidare vara det som är fastställt i beslutad rutin med tillhörande PM: Syftet är ta fram och komplettera besluts- och planeringsunderlag för olika aktörer inom skogsbruk, naturvård och fysisk planering En översyn av syftet med inventeringen bör göras med utgångspunkt i regeringsuppdraget för att utformas efter de förutsättningar som ges där. För detta krävs mer tid och förankring. Om inte syftet tydligt framgår av regeringsuppdraget bör arbetet med den uttolkningen fortsätta under Resultaten av nyckelbiotopsinventeringen kan användas som kunskapsunderlag för bland annat: planering av skogsbruk, markägares frivilliga avsättningar och insatser för naturvårdande skötsel mm myndighetens arbete med formellt skydd av skogsmark myndigheters tillsyn arbetet med grön infrastruktur, fysik planering och beslut i tillståndsärenden mm forskning information och kunskapsspridning om skogens naturvärden statistik om skogens naturvärden uppföljning av biologisk mångfald C:\Users\anfo00\AppData\Local\Microsoft\Windows\INetCache\Content.Outlook\WFT4NODX\2 underlag ramverk NB docx

3 Skogsstyrelsen 2(8) Roller och ansvar för inventeringen I skogspolitiken har det beskrivits hur sektorsansvaret och dess generella principer om kunskapsuppbyggnad och kostnader för att värna miljövärden kommer till uttryck för skogssektorn (Prop. 1992/93:226). I den skogspolitiska utredning som föregick 1993 års skogspolitiska beslut (SOU 1992:76) utvecklar man dels skogsbrukets sektorsansvar och dels rollfördelningen mellan stat och näring. Näring i det här fallet menar man är skogsägare och skogsbrukare. Vidare menar man att en anpassning av verksamheten bör omfatta såväl planering av markanvändningen som en miljöanpassning av brukningsmetoder. Man menar också att sektorsansvaret ställer stora krav på kunskaper och att det får anses ingå i skogsägarens/skogsbrukarens sektorsansvar att tillfoga sig denna kunskap och att i övrigt engagera den sakkunskap som behövs för att tillgodose naturvårdshänsynen. I det ursprungliga regeringsuppdraget från 1993 framhölls det att Skogsstyrelsens medel för inventeringen i första hand skulle användas för inventering på det s k småskogsbrukets marker. Stor- och mellanskogsbruket förväntades ansvara för att motsvarande inventering utfördes på den egna marken. Skogsstyrelsens roll gentemot stor- och mellanskogsbruket var då att också ansvara för kontroll av inventeringen och utbildning av inventerare (Meddelande ). Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper har senare vidgats till att omfatta samtliga ägarkategorier (Rutin Arbete med nyckelbiotoper, 2017) samtidigt som skogsbruket fortsatt med egna inventeringar. Förslag om roller och ansvar vid fortsatt inventering (stäms av med skrivning i regeringsuppdraget): Storskogsbruket (de fyra största skogsägande företagen samt Fastighetsverket) Utför inventering av egen skog även i fortsättningen. Rapporterar in resultat av inventering och uppdateringar till Skogsstyrelsen enligt överenskommen form och kvalitet. Skogsbruket bör medverka till att nyckelbiotoper och motsvarande områden identifieras vid indelning och planering samt beaktas vid målklassning mm. Skogsstyrelsen kan registrera nyckelbiotoper även på storskogsbrukets mark. Bedömningar i fält kan exempelvis ske i ett andra steg i särskilt tveksamma eller svåra ärenden Dialog bör föras mellan markägare och Skogsstyrelsen om vilka inventeringar som utförts och vilka kompletteringar som behövs.

4 Skogsstyrelsen 3(8) Mellanskogsbruket (skogsägare över 5000 ha, kommuner och andra offentliga skogsägare, kyrkan, allmännings och besparingsskogar m fl) Utför inventering av egen skog och rapporterar in resultat av inventering och uppdateringar till Skogsstyrelsen enligt överenskommen form och kvalitet. Skogsbruket bör medverka till att nyckelbiotoper och motsvarande områden identifieras vid indelning och planering samt beaktas vid målklassning mm. Skogsstyrelsen kan inventera nyckelbiotoper på mellanskogsbrukets mark i de fall det behövs. Dialog bör föras mellan markägare och Skogsstyrelsen om vilka inventeringar som utförts och vilka kompletteringar som behövs. Skogsstyrelsen kan ta fram GIS-underlag med områden som potentiellt har höga naturvärden som stöd för inventeringen. Småskogsbruket Skogsstyrelsen utför inventering. Skogsbruket bör medverka till att nyckelbiotoper och motsvarande områden identifieras vid indelning och planering samt beaktas vid målklassning mm. Skogsstyrelsen Inventerar på småskogsbrukets marker och kan även registrera nyckelbiotoper på mark som tillhör övriga ägarkategorier Utvecklar system för inrapportering av resultat. Ta hand om inventeringsresultat som övriga aktörer skickar in med överenskommen form och kvalitet. Gör analyser som pekar på troliga områden med höga naturvärden som bör besökas samt kan tillhandahålla underlag för övriga aktörer att jobba utifrån Ordnar utbildningar och kalibreringsövningar. Dessa genomförs som avgiftsfinansierade uppdragsutbildningar om inte särskilda myndighetsmedel avsätts. Utveckling, uppföljning och kvalitetssäkring av inventeringsmetoden I regeringsuppdraget (budgetpropositionen) betonas att det är viktigt att inventeringarna håller hög kvalitet för att få ändamålsenliga kunskapsunderlag. Grunden för hög kvalitet är att den metod som används är ändamålsenlig och fungerar som avsett i förhållande till syftet med inventeringen. Fortlöpande uppföljning och olika former av kompetensutvecklingsinsatser är också viktiga inslag i kvalitetsarbetet.

5 Skogsstyrelsen 4(8) Figur 1: Metoden utgör basen i kvalitetsarbetet. Löpande uppföljning med återkoppling används som en del av en lärprocess för att få så enhetliga bedömningar som möjligt. Genom utbildning och kalibreringsövningar utvecklas inventerares kompetens successivt. För att nå ökad transparens, objektivitet och förutsägbarhet bör Skogsstyrelsen utveckla metoden och vägledningen för hur inventerarna ska göra den samlade bedömning av nyckelbiotoper. De kriterier som ligger till grund för bedömningen bör arbetas in i metoden och förtydligas. Det behöver även tydliggöras vilka uppgifter som ligger till grund för bedömning av områdets naturvärden samt att bedömning utgår från definition och kalibrerad nivå. Motiv för den samlade bedömningen samt vilka uppgifter den grundas på bör dokumenteras enligt särskild mall. Handboken bör uppdateras med den utvecklade instruktionen. (Se förslag i PM Metodutveckling inom NBI). Särskild metodutveckling pågår för nordvästra Sverige vilket utvecklas under egen rubrik nedan. Skogsstyrelsen bör även utveckla arbetssätt för systematisk fortlöpande uppföljning och kvalitetssäkring av nyckelbiotopsinventeringen. Uppföljningen bör omfatta såväl registrerade nyckelbiotoper och objekt med naturvärden som övriga objekt som fältbesökts vid den systematiska inventeringen. Resultaten av uppföljningen bör efter analys kunna användas för återkoppling till inventerare och vid riktade utbildningar och kalibreringsövningar som en del av en lärandeprocess. Det bör också ligga till grund för fortsatt utveckling av metoden så att bedömningar och avgränsningar av nyckelbiotoper och objekt med naturvärde håller hög kvalitet och görs så enhetligt som möjligt. Resultaten bör även kunna användas för att ta fram statistik vad gäller överensstämmelsen mellan bedömning vid inventering och vid uppföljning. ( Se PM Förslag till löpande uppföljning och kvalitetssäkring av inventering av nyckelbiotoper). Den systematiska uppföljningen bör kunna tillämpas från våren För att utföra nyckelbiotopsinventering ställs höga kunskapskrav. Kalibreringsövningar för inventerare har en viktig funktion för att få bedömningen av nyckelbiotoper håller hög kvalitet och är enhetlig.

6 Skogsstyrelsen 5(8) Nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige I nordvästra Sverige förekommer större sammanhängande områden med äldre skog i större utsträckning än i övriga landet. I sådana områden kan det vara särskilt svårt att bedöma och avgränsa nyckelbiotoper. När Skogsstyrelsen återupptar identifiering och avgränsning av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige vid nyår 2018 bör den utvecklade och förbättrade metod som tagits fram inom samverkansprocessen användas i biotoptypen barrskog. (se särskilda PM med Förslag till utvecklad metod för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige samt Förslag till område där den utvecklade metoden för nyckelbiotopsinventering ska användas i nordvästra Sverige). I den utvecklade metoden ingår att med stöd av särskilt framtagna checklistor dokumentera uppgifter om skogsområdet som kan ligga till grund för den samlade bedömningen av objektet. Förekomsten av vissa naturvärdesvariabler skattas genom att provytor läggs ut i aktuellt skogsområde. Provytorna läggs ut på representativt sätt efter områdets storlek och karaktär. För att öka transparensen är varje provyta koordinatssatt, vilket innebär att de kan återbesökas och utvärderas. De skogsområden som bedöms utgöra nyckelbiotop behöver uppnå vissa tröskelvärden, som beskrivs under baskriterier i checklistan. Dessa tröskelvärden ger en bättre förutsägbarhet av om området uppfyller krav för att bedömas som nyckelbiotop. (Se Checklistor och bilaga om Provytor) Den utvecklade och förbättrade metoden bör testas och utvärderas under 2018 i linje med särskilt framtagen plan. Under test- och utvärderingsperioden sker registrering av nyckelbiotoper inom nordvästra Sverige som gäller tillsvidare. Efter utvärdering och eventuella förändringar av metoden görs en genomgång av samtliga objekt som registrerats under testperioden. Vid genomgången tas ställning till vilka objekt som behöver återbesökas i fält så att en ny bedömning kan göras. Om klassificeringen av objektet förändras så införs ändringar i databasen och kommuniceras med berörda. Under test- och utvärderingsperioden bör en utredning göras om uttolkning och tillämpning av nyckelbiotopsbegreppet i nordvästra Sverige. (Se PM Förslag till plan för utveckling, test och utvärdering av metoden för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige) Samverkan vid utbildning och kalibrering Det finns behov av kompetensutveckling om nyckelbiotoper och inventeringen av dem. Samverkan vid olika former av kompetensutveckling bör utvecklas. Skogsstyrelsen bör regelbundet och i olika delar av landet ordna kalibreringsövningar och andra utbildningar för skogsbrukets personal. Dessa genomförs som avgiftsfinansierade uppdragsutbildningar om inte särskilda myndighetsmedel avsätts. Även andra aktörer kan ordna utbildningar. Det bör finns särskilt goda möjligheter till samverkan vid utbildning och kalibrering de närmaste åren i och med att regeringsuppdraget kommer att medföra ett ökat behov av kompetensutveckling.

7 Skogsstyrelsen 6(8) Kontrollinventering Skogsstyrelsen bör inleda en ny kontrollinventering av nyckelbiotoper senast Syftet bör vara att få en uppdaterad skattning av förekomsten av nyckelbiotoper, och att kontrollera hur bedömningen av nyckelbiotoper överensstämmer med de inventeringar som genomförts. Kontrollinventeringen bör genomföras i hela landet. Upplägget av kontrollinventeringen styrs av vilken geografisk nivå som resultaten ska kunna redovisas på. Förtätningar kan eventuellt göras i delar av landet där man vill särredovisa resultat, exempelvis för nordvästra Sverige. En möjlighet skulle vara att återanvända de rutor som kontrollinventerades år Då skulle det också gå att skatta förändringar av arealen nyckelbiotop jämfört med den tidigare inventeringen. Kommunikation med markägare vid nyckelbiotopsinventering Skogsstyrelsen bör utveckla kommunikationen med berörda markägare vid nyckelbiotopsinventering. Det bör gå ut information innan fältinventeringen genomförs i ett område. Informationen bör i första skedet vara skriftlig för att därefter kompletteras av personliga kontakter. Det bör övervägas om information i samband med inventeringen är lämplig/möjlig. Under alla omständigheter bör alltid en återkoppling i fält erbjudas när objekt registrerats. Vid information om registrerade nyckelbiotoper bör både befintliga naturvärden, möjligheter att undanta området från skogsbruk och eventuella behov av naturvårdande skötsel ingå. Möjligheterna till ersättning och att själv föreslå området för områdesskydd via intresseanmälan för Komet bör tas upp. (Se förslag i PM Markägarkommunikation vid nyckelbiotopsinventering) Hantering av externt ifrågasättande av nyckelbiotoper Skogsstyrelsen bör utveckla arbetssätten när markägare ifrågasätter registrerade nyckelbiotoper. Det bör förtydligas hur den externa synpunkten värderas och bedöms i det första steget när det ska avgöras om en andra bedömning i fält ska göras. En särskild grupp av kvalificerade inventerare bör utses inom Skogsstyrelsen för att göra bedömningar i andra steget. Denna grupp bör också arbeta med fortlöpande uppföljning och kvalitetsgranskning av bedömningen av nyckelbiotoper enligt förslag ovan. Kommunikationen med markägaren bör ses över vid externt ifrågasättande, både inför det nya fältbesöket och efter. (Se förslag Kommunikation kring nyckelbiotoper vid externt ifrågasättande ) Former för ställningstagande vid bedömning av nyckelbiotop Skogsstyrelsen bör utreda vilken status ställningstagandet om nyckelbiotop bör ha, och om det bör ske i form av en beskrivande dokumentation eller ett myndighetsbeslut. Utredningen bör ske i två steg. I ett första steg utreds vissa principiellt viktiga frågor om juridiska förutsättningar och konsekvenser. Exempel på sådana frågor är vilket stöd i regelverk som krävs för att fatta

8 Skogsstyrelsen 7(8) myndighetsbeslut, vem eller vilka som kan komma att få överklaga eventuella beslut, hur varaktighet och omprövning av beslut kan gå till samt vilket ansvar staten i så fall har i fråga om konsekvenser för berörda skogsägare. Om det efter första steget fortfarande bedöms aktuellt bör utredningen gå vidare i ett andra steg med utredning om hur verksamheten skulle behöva ändras och vilka praktiska konsekvenser införandet av ett formaliserat myndighetsbeslut skulle medföra. ( Se PM om utredning Nyckelbiotoper myndighetsbeslut eller inventeringsresultat) Uppföljning av skogsägares syn på nyckelbiotoper I uppdraget till Skogsstyrelsen att genomföra en landsomfattande inventering framhåller regeringen (budgetpropositionen) att det är..viktigt att skogsägare accepterar arbetssättet samt har förståelse och motivation att bevara nyckelbiotoperna. Av bland annat detta skäl är det viktigt att inventeringarna håller hög kvalitet för att få ändamålsenliga kunskapsunderlag. Skogsstyrelsen bör utveckla ett arbetssätt för att fortlöpande följa upp hur skogsägare som fått nyckelbiotoper registrerade av Skogsstyrelsen på sin mark upplever detta och hur de ser på Skogsstyrelsens arbete med nyckelbiotoper. Uppföljningen bör göras genom att ett urval av berörda skogsägare kontaktas och får svara på enkäter eller intervjuas. Resultat och analyser av det bör används som underlag för ett systematiskt utvecklingsarbete av metoder och arbetssätt. Uppföljningen bör utföras av oberoende aktör eller av någon som inte arbetar vid det berörda distriktet. Det är viktigt att de som arbetar med uppföljningen både är insatta i sakfrågan och har kompetens att genomföra enkäter eller intervjuer. Skogsstyrelsen bör även göra en bredare undersökning om skogsägares attityder, kunskap och uppfattningar om arbetet med nyckelbiotoper. I denna bör belysas såväl nyckelbiotopsinventeringen som frågor om bevarande och naturvårdande skötsel av nyckelbiotoper. Undersökningen bör göras inledningsvis 2018 och sedan upprepas en till två gånger under perioden fram till Rådgivande grupp för nyckelbiotopsinventering Skogsstyrelsen bör inrätta en rådgivande grupp för nyckelbiotopsinventeringen som kan börja arbeta när samverkansprocessen avslutas Gruppen bör bestå av representanter för skogsbruk, myndigheter, ideell naturvård och forskning. Gruppens huvudsakliga uppgifter kan sammanfattas i följande punkter: Föreslå och ta initiativ till insatser för att få öka acceptans hos skogsägare för arbetssätten samt för att nå ökad förståelse och motivation för att bevara nyckelbiotoper Medverka i arbetet med metod- och kvalitetsutveckling och föreslå åtgärder för det Medverka till uttolkning av begreppet och att bedömningsnivåer blir enhetliga

9 Skogsstyrelsen 8(8) Bidra till kunskap om inventeringen och genomförande av den samt hur resultat hanteras och kommuniceras av olika aktörer Medverka till att utveckla kommunikation om nyckelbiotoper och om inventeringen Behandla andra principiellt viktiga frågor Gruppen bör ha två till tre möten per år varav minst ett tillfälle genomförs med exkursion.

10 Utkast 1(6) Datum Metodutveckling inom NBI För att förtydliga och öka transparensen i Skogsstyrelsens bedömningar av nyckelbiotoper, jobbar vi med utveckling av instruktionen. Metoden för inventering av nyckelbiotoper utanför nordvästra Sverige kommer att vara likadan, i grund och botten. Den utgår ifrån definitionen: en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö. Det vi förbättrar är att beskriva hur vi gör bedömningen, och kopplar stöd i bedömning (t.ex. checklistor) samt motiv till bedömning direkt till definitionen. Handboken Skogsstyrelsens Handbok för inventering av nyckelbiotoper skrivs om. Den kommer ske i tre steg: 1. Förarbete (beskrivning av förberedelserna, GIS analyser som görs för att öka effektiviteten i verksamheten). 2. Fältinventering (hur fältinventering görs och vilka variabler som samlas in). 3. Efterarbete (registrering, kontakter med markägare, uppdatering av nyckelbiotoper). Förarbete GIS analys Anpassade kartor och GIS verktyg kommer att vara en viktig del av en systematisk kartläggning av nyckelbiotoper. För mellersta och norra Sverige finns numera ett skikt med potentiell kontinuitetsskog framtagen av Metria på uppdrag av Naturvårdsverket. K- skogs-skiktet kan tillsammans med andra underlag och information användas för att hitta områden som har potential att hysa höga naturvärden. Exempel på andra viktiga underlag är historiska ortofoton, information om var det finns kända områden med höga naturvärden samt underlag som visar jordart, lutning och markfuktighet med mera. I södra Sverige saknas K-skogs-skiktet för närvarande. Det är möjligt att använda sig av bland annat historiska flygbilder samt information om befintliga höga naturvärden, jordartskarta, lutning och markfuktighet med mera. Troligen kan historiska kartor såsom häradskartor med mera tillföra värdefull information med detta behöver utvärderas närmare. Eventuellt kan också skogliga information såsom trädhöjd från skogliga grunddata också vara ett stöd men detta behöver utredas närmare. En uppdatering av skogliga grunddata har framöver hög potential att identifiera C:\Users\anfo00\AppData\Local\Microsoft\Windows\INetCache\Content.Outlook\WFT4NODX\3 PM metodutveckling docx

11 Skogsstyrelsen Pm (6) skogar som slutat växa på höjden eller skogar med stor variation i trädhöjd och trädtäckning. En karttjänst kommer att skapas som innehåller alla GIS skikt och underlag som kan vara av intresse för nyckelbiotopsinventering. En projektgrupp (internt) har tillsatts för att jobba med dessa frågor. Olika kombinationer av variabler kan vara förberedda (t.ex. variabler som kan peka på underrepresenterade biotoptyper) och sökningar/filtreringar inom de olika skikten ska vara enkla att utföra av inventeraren. T.ex. sök ut artförekomster, en viss jordart, ÖSI punkter. Förslag till arbetssätt Ett rutnät läggs ut över hela landet, i karttjänsten som beskrevs ovan Varje ruta granskas på kontoret av nyckelbiotopsinventerare på Skogsstyrelsen. Rutan ges en granskningsstatus (t.ex. nej, pågående, ja,). Storleken på rutorna kommer att testas fram under vintern och det är flera faktorer som spelar in i bestämningen av storleken på granskningsrutorna. Inventeraren ritar in besöksobjekten i kartan. Besöksobjekten ges en fältinventeringsstatus t.ex. ej inventerat, planerat för inventering: brev skickat till markägaren, inventerat: ingen registrering, inventerat: objekt med naturvärden, inventerat: nyckelbiotop. Inritade besöksobjekten kan kompletteras med anteckningar för att lyfta det som är intressant, t.ex. hög ålder ÖSI, sandig mark, k-skog, osv. Det ska finnas utrymme för att motiverar varför ett objekt inte blev registrerat som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden för att underlätta framtida uppföljningar. Distrikten skulle kunna påbörja granskning i de områden som de misstänker hysa många oregistrerade nyckelbiotoper. Distrikten bestämmer vilka områden som granskas (t.ex. efter församlingsgränser eller någon annan indelning) för att kunna informera markägarna inom ett område när fältinventering kommer att vara igång. Fördelar med systematiskt tillvägagångssätt: Rutnät kan användas för test inom nordväst 2018, samt eventuella kontrollinventeringar. Rutnät och/eller inritade besöksobjekt kan användas för löpande kontrollinventeringar av verksamheten/inventerare. Utfallet av inventering av besöksobjekt kan analyseras för att förfina sökningar och granskningen. Systematiken i granskning av rutnät innebär att vi har koll på var vi har varit och inte varit: viktigt när inventeringen kommer att pågå under tio års tid.

12 Skogsstyrelsen Pm (6) Systematiken i granskning av rutor och inritning av besöksobjekt kan underlätta kontakter med markägare inför inventering. Fältinventering: förslag till ändringar Bedömning I Handboken kommer vi att tydliggöra vilka uppgifter som ligger till grund för bedömningen av ett områdets naturvärden en tydlig koppling till definitionen och ger exempel på när de olika principerna är viktiga i bedömningen. Vi ska också förtydliga att det som bedöms som nyckelbiotop utgår ifrån definitionen samt vår kalibrerade nivå på Skogsstyrelsen en skrivning som saknas i den nuvarande Handboken. Förslag till ny text: Bedömningsgrunder För att avgöra om ett område ska klassas som nyckelbiotop krävs alltid en helhetsbedömning av biotopens samlade naturvärden. Information om skogshistorik/störning, objektets fysiska miljö, strukturer och arter, samlas in i fält. Den relativa betydelsen av dessa faktorer kan variera mellan olika nyckelbiotoper. Till exempel krävs inte död ved som struktur för att ett område ska utgöra en nyckelbiotop. Ett stort antal rödlistade arter i ett område signalerar normalt en nyckelbiotop, särskilt vid förekomst av arter i hög rödlistekategori. Men eftersom inventeraren väger in många faktorer i bedömningen är det inte givet att fynd av rödlistade arter i ett skogsbestånd innebär att området betecknas som en nyckelbiotop. Ett område kan klassas som nyckelbiotop även utan fynd av rödlistade arter. Inventeraren har begränsad tid till förfogande för fältarbete och ska därför prioritera bedömning och avgränsning framför letande av rödlistade arter. När signalarter och rödlistade arter enbart förekommer på stubbar och lågor från en tidigare trädgeneration, och där det dominerande trädskiktet består av likåldrig yngre skog utan höga naturvärden, bör detta inte bedömas som nyckelbiotop. Med utgångspunkt i nedanstående aspekter görs den sammanvägda bedömningen. Historik Rödlistade och sällsynta arter uppträder inte jämnt eller slumpvis fördelat i dagens landskap, utan de påträffas vanligen aggregerade på vissa platser som har speciella egenskaper. Områdets skogshistoria och ekologiska kontinuitet utgör vanligtvis den viktigaste förklaringsgrunden till många arters uppträdande. I princip gäller att äldre skogar och strukturer (nyckelelement) har högre naturvärdeskvalitet än unga. En nyckelbiotopsinventerare måste därför lära sig att avläsa och tolka tecken på den lokala skogshistoriken, exempelvis ett områdes troliga trädkontinuitet,

13 Skogsstyrelsen Pm (6) samt kontinuitet i markvegetation och bland nyckelelement. Det innebär även förmåga att tolka och värdera olika successionsstadier hos det lokala skogsekosystemet och dess ingående strukturer (nyckelelement). I detta ingår att avläsa viktiga ekologiska störningar, såväl naturliga som kulturbetingade, exempelvis spår efter tidigare skogsbränder, beteshävd, fodertäkt, stormar, ras, översvämningar etc. Fysiska miljön Flera av biotoptyperna är helt eller delvis beroende av den fysiska miljön som skapar förutsättningar för den biologiska mångfalden. Jordart och berggrund kan indikera att intressant flora och marksvampar kan finnas, till exempel kan nämnas kalkrika marker och väldränerade sandiga moräner. Vissa biotoptyper skapas på grund av topografin, till exempel bergbranter och raviner. Ett otillgängligt läge kan innebära en ökad sannolikhet att skogen har stått orört länge. Topografin påverkar också mikroklimatet: södersluttningar präglas ofta av varmare temperaturer medan norrsluttningar tenderar att vara skuggigare och fuktigare. Förekomst av vatten höjer ofta kvalitéer i nyckelbiotoper i egenskap av rinnande vatten, vattensamlingar, rörligt markvatten, eller hög luftfuktighet. Fysiska egenskaper kan också uppträda på mindre skala, till exempel mindre vegetationslösa jordytor, lodytor och stora block. Element Nyckelelement är inslag och strukturer i skogen som är speciellt värdefulla för rödlistade djur och växter och rent allmänt för biotopens naturvärde. Tillsammans med områdets markanvändningshistoria avgör de biotopens möjligheter att hysa rödlistade arter och indikerar vilka av dem som kan finnas. Frekvensen och kvalitéer av de olika elementen ska vägas in i bedömning av området.signalarter och rödlistade arter Signalarter utgör naturvärdesindikatorer som genom sin närvaro i ett område indikerar höga naturvärden. Frekvensen och kombinationen av olika signalarter och rödlistade arter kan dessutom förstärka eller ge ytterligare information om ett områdes naturvärde. Signalarter kan ha olika signalvärde (indikatorvärde) i olika delar av landet. Rödlistning görs däremot på nationell nivå, där en viss hotkategori speglar risken för att arten ska försvinna ur landet som helhet. Olika biotoptyper kan hysa helt olika grupper av signalarter och rödlistade arter. I en barrnaturskog utgör vanligtvis vedlevande arter och trädepifyter, såsom vedsvampar och hänglavar, en stor andel av de naturvårdsintressanta arterna. Där kan mängden död ved och dess kvalitet spela en mycket stor roll för den biologiska mångfalden. Däremot kan vedlevande signalarter helt saknas i en tidigare betad kalkbarrskog, en sandtallskog eller en hävdad löväng. Här kan det i stället vara kärlväxterna eller de marklevande mykorrhizasvamparna som utgör det största bidraget till områdets naturvärde. Det är därför inte befogat att i alla biotoper söka efter exempelvis vedlevande arter eller betrakta död ved som en avgörande struktur/nyckelelement. Vid nyckelbiotopsinventering är det alltså viktigt att anpassa sin sökbild efter de för biotoptypen relevanta nyckelelementen och signalarterna.

14 Skogsstyrelsen Pm (6) Stöd i bedömning Checklistor Checklistor har tagits fram som stöd i bedömning av tallskogar och granskogar i nordvästra Sverige. I nordvästra Sverige ska checklistan alltid användas för varje objekt av biotoptyp barrskog och barrnaturskog, dock inte de med kalkpåverkan eller på sandmark. Provytor Provytor kan med fördel användas för att skatta frekvenser av buskar och nyckelelement. I nordvästra Sverige ska provytor läggas ut i alla objekt för att objektivt skatta antalen naturvärdes träd samt liggande och stående död ved per hektar. Utlägget ska göras enligt den instruktion som tas fram för nordvästra Sverige i objekt av typen barrskog och barrnaturskog över två hektar. Litteratur Bland de publicerade böcker och broschyrer som kan vara av intresse inom nyckelbiotopsinventering och utgör ett stöd i bedömning är: Signalarter: Indikatorer på Skyddsvärd skog, Skogsstyrelsen förlag, 2000 Barrskogar: Nyckelbiotoper i Sverige, Skogsstyrelsen, 2011 Naturvårdande skötsel av skog och andra trädbärande marker, Skogsstyrelsen, 2014 Rapporter från Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter, Naturvårdsverket Anteckningar från kalibreringar Anteckningar från Skogsstyrelsens kalibreringar finns på myndighetens intranät och utgör ett stöd i bedömningar. Här finns information om de besökta objekten och motivering till bedömningen. Motiv till bedömning Det ska vara tydligt för markägaren varför vi har bedömt ett område som nyckelbiotop. I kommunikationen med markägare om nya nyckelbiotoper, skickas en objektsbeskrivning som innehåller information om beståndet samt vilka strukturer (s k element) och arter som har hittats. En del av beskrivningen är en fritext där inventeraren skildrar objektets naturvärden. Här kommer vi att införa en mall så att inventeraren tydligt skildrar objektets naturvärden och hur de har vägts ihop till en samlad bedömning som nyckelbiotop. Återigen är det en tydlig koppling till definitionen: Biotopen består av (översiktlig beskrivning av skogen trädslagen, ålder, slutenhet, skiktning. Beskriv den fysiska miljön topografi, jordart mm - om det är viktigt för naturvärden. Använd nyckelord på biotopnivå som stöd).

15 Skogsstyrelsen Pm (6) Skogens historik är mycket viktigt i bedömning av naturvärden (Beskriv de tecknen på kontinuitet som syns t.ex. gamla träd, lågor i olika nedbrytningsstadier). Beskriv tecken på påverkan - mänskliga och naturliga störningar - och vilken effekt de har haft). Inom området finns inslag och strukturer av så kallade element, som är speciellt viktiga för rödlistade arter och rent allmänt för biotopens naturvärde. Element som finns inom denna biotop är (beskriva några av de viktigaste elementen och gärna varför de är intressanta). En nyckelbiotop är en viktig livsmiljö för rödlistade arter. Inom nyckelbiotopsinventering registreras även signalarter, som indikerar miljöer med höga naturvärden. Bland andra har följande arter påträffats i biotopen: (nämna några av de påträffade arterna och hur de uppträda i området). En helhetsbedömning av biotopens samlade naturvärden har lett till klassningen som nyckelbiotop. Gränsdragning kan gärna nämnas, samt om biotopen behöver förstärkningseller skyddszoner för att bibehålla eller förstärka naturvärdena. För att långsiktigt bevara områdets naturvärden kan det bli aktuellt med naturvårdande skötsel i form av (beskriv områdets skötselbehov i grova drag t ex att hålla undan inväxande gran till förmån för lövträd, frihuggning av vidkroniga träd, naturvårdsbränning). Finns inget behov av skötsel skriv: Områdets naturvärden bevaras bäst genom att området lämnas orört, för fri utveckling. Observera att om du som markägare vill utföra skogsbruksåtgärder (t ex skötsel) som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, är du enligt miljöbalken skyldig att samråda med Skogsstyrelsen först.

16 PM 1(4) Datum Dnr 2016/3052 Förslag till löpande uppföljning och kvalitetssäkring av inventering av nyckelbiotoper Syfte Ge förslag på hur en framåtsyftande systematisk uppföljning och kvalitetssäkring av nyckelbiotopsbedömningar i fält kan utformas. Mål Bidra till att bedömningar och avgränsningar av nyckelbiotoper och objekt med naturvärden håller hög kvalitet och är så likartade som möjligt. Målet är ökad transparens, objektivitet och förutsägbarhet och på så sätt nå ökat förtroende och acceptans för inventeringsresultatet. Genom uppföljning och anpassad kompetensutveckling kan kompetensen hos inventerare upprätthållas och utvecklas samt inventeringen förbättras i en lärandeprocess. Bakgrund Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2018 en satsning på en landsomfattande inventering av nyckelbiotoper, dels för att applicera utvecklad och förbättrad metodik i nordvästra Sverige, dels för att uppdatera den nyckelbiotopsinventering som genomförts i övriga delar av landet. Målgrupp Detta förslag till uppföljning och kvalitetssäkring gäller nyckelbiotoper och objekt med naturvärden registrerade av Skogsstyrelsen. Även besöksobjekt där området inte bedöms vara nyckelbiotop eller objekt med naturvärden följs upp. Skogskonsulenter som utför inventering och registrering av nyckelbiotoper bör få återkoppling på utförda bedömningar och avgränsningar. Det ska även vara möjligt för storskogsbruket och mellanskogsbruket som själva registrerar nyckelbiotoper på egen mark att göra uppföljning och kvalitetssäkring på liknande sätt. Det är viktigt att det är en accepterad metod för uppföljning och kvalitetssäkring. Förutsättningar Detta förslag till uppföljning och kvalitetssäkring kan användas under förutsättning att Skogsstyrelsen får i uppdrag av regeringen och resurser till att göra en mer storskalig fortsatt inventering av nyckelbiotoper. Områden som registreras som nyckelbiotoper eller objekt med naturvärden, men även övriga besöksobjekt som inventerats, men inte bedöms vara en värdekärna, ska avgränsas och dokumenteras. Det kan vara bra med en kort beskrivning och motiv till varför de inte bedöms vara värdekärna.

17 Skogsstyrelsen PM (4) Metod Urval Det är inte rimligt att följa upp alla av Skogsstyrelsen registrerade nyckelbiotoper,objekt med naturvärden och besöksobjekt, utan någon form av stickprovskontroll behöver göras. Hur stor andel av inventerade områden som följs upp avgörs av vad som anses rimligt utifrån resurser och syftet med inventeringen samt vad som krävs för att kunna presentera ett statistiskt säkerställt resultat på åtminstone nationell nivå. Det bör ske ett systematiskt urval av objekt som bedöms en andra gång. Dessa områden bör följas upp i fält av en annan person som gör en ny bedömning och avgränsning. Uppföljningen bör göras fortlöpande och så snart som möjligt efter den ordinarie inventeringen. Hur uppföljningen ska utformas med t.ex. urval av områden bör utredas vidare av Skogsstyrelsen. Utförare Förslaget är att en grupp av kvalificerade inventerare från Skogsstyrelsen utför uppföljningen. Uppföljning och kvalitetssäkring har även kopplingar till andra arbetsgrupper inom samverkansprocessen för nyckelbiotoper samt hur externt ifrågasättande ska hanteras. Ett förslag som framförts är att samma grupp som utför uppföljningen även kan göra bedömningar i andra steget vid externt ifrågasättande. Det bör utredas vilken kompetens utöver ordinarie kompetenskrav för nyckelbiotopsinventerare som ska ställas på den som utför uppföljningen. Figur 1. Flödesschema för uppföljning Resultat Huvudsyftet med uppföljningen är att inventeringen ska utvecklas och förbättras genom en lärandeprocess. Fokus bör vara på det sammanställda resultatet av inventeringen och inte resultatet på enskilda objekt, även om dessa också måste hanteras om en uppföljning leder till förändringar i

18 Skogsstyrelsen PM (4) bedömning och/eller avgränsning. Uppföljningen bör, om den visar att inventeringen inte uppnår acceptabel nivå, leda till förslag om förändringar i t.ex. metodik, urval av områden, kompetensutveckling. Detta kan i så fall ske genom återkoppling till enskilda inventerare, riktad utbildning, förbättrade kalibreringar, och utveckling av stöd för inventeringen för att höja kvalitén. Hur resultatet av uppföljningen tas om hand och hur det hanteras har betydelse för hur förtroende och acceptans påverkas. Det samlade resultatet av uppföljningen bör kommuniceras externt och publiceras. Avgränsning För att följa upp avgränsningen av nyckelbiotoper och objekt med naturvärden kan geografisk samstämmighet beskrivas t.ex. överlappande arealandel i procent. Hur stor samstämmighet som är en acceptabel nivå kan skilja mellan olika avnämare och beror på hur data ska användas. Återkoppling Resultatet av uppföljningen bör återkopplas till berörda inventerare som en del av lärandet. Det bör ske på såväl personnivå som på övergripande nivå. Det är viktigt att den uppföljande inventeringen sker i nära anslutning till den ordinarie inventeringen. Berörd markägare bör få information om resultatet av uppföljning på enskilt objekt om den uppföljande inventeringen skiljer sig från den ursprungliga. Det bör vara den senast gjorda bedömningen och avgränsningen som gäller. Ett förslag är att man avvaktar med publiceringen av nyckelbiotoper och objekt med naturvärden, vilka lottats ut för uppföljning, tills kvalitetssäkringen är utförd och därefter kommunicera med markägaren om resultatet av inventeringen. Utbildning och kalibreringar Med utgångspunkt från resultaten i uppföljningen och kontrollinventeringen utformas utbildningar och kalibreringar t.ex. tematiskt för viss biotoptyp eller vissa problem med bedömning eller avgränsning. Årliga kalibreringar sker alltid i fält och dokumenteras. Vid kalibreringar genomförs övningar i bedömning, beskrivning och avgränsning av områden. Ingående variabler som arter, strukturer, fysisk miljö och historik diskuteras. Olika typer av stöd för bedömningar används, t.ex. checklistor och olika definitioner kalibreras för att alla inventerare ska närma sig den kalibrerade nivån i bedömningar. Diskussion Uppföljning och kvalitetssäkring av inventering av nyckelbiotoper har kopplingar till andra uppgifter som olika arbetsgrupper inom samverkansprocessen för nyckelbiotoper jobbar med. Det är därför viktigt med dialog mellan arbetsgrupperna. T.ex. om den fortsatta identifieringen av nyckelbiotoper och hur externt ifrågasättande av nyckelbiotoper ska hanteras. Den senare frågan ligger på kommunikationsgruppen eftersom det till stor del handlar om hur den som ifrågasätter bedömningen bemöts och förtroendet för hur den andra bedömningen görs. En skillnad är att ett ifrågasättande initieras

19 Skogsstyrelsen PM (4) externt och i ganska få fall. Hur den fortsatta identifieringen av nyckelbiotoper görs har stor betydelse för utformningen av metod och urval av områden för uppföljning. Den förslagna uppföljningen är en viktig del i att kvalitetssäkra nyckelbiotopsinventeringen. Nyckelbiotopsinventeringen har inslag av subjektivitet och att komma till enhetliga bedömningar i varje enskilt fall när det gäller såväl avgränsning som bedömning är inte möjligt. Däremot bör man eftersträva mer likvärdiga bedömningar. Återkommande kalibreringar i fält är ett viktigt verktyg för att nå dit. Nivån för vad som är acceptabla skillnader mellan ordinarie inventering och uppföljning bör diskuteras inom samverkansprocessen. Till exempel, när ska en uppföljning leda till justering av den ursprungliga inventeringen t.ex. när det gäller avgränsning och vad är tillräckligt lika bedömning för att den fortfarande ska gälla?

20 Dnr 2016/30252 Utkast Förslag till utvecklad metod för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige

21 Innehåll 1 Syfte Avgränsningar Metod Stöd för avgränsning Om checklistor Guiden för checklistor Checklistans olika delar Antal strukturer per hektar Frekvens Baskriterier Stödkriterier Provytor som stöd till checklistan Storlek på provytan Strukturer Naturvärdesträd Liggande död ved Stående död ved Senvuxenhet Kontinuitet Arter

22 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige 1 Syfte Syftet med den utvecklade och förbättrade metoden är att öka förståelsen för viktiga naturvärden och komplettera den befintliga inventeringsmetoden. Fokus är att ge stöd vid bedömning och avgränsning av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. För att nå syftet så har vi fokuserat på tre ledord, som hjälper till att utveckla och förbättra den befintliga metoden som beskrivs i Handboken för inventering av nyckelbiotoper. Objektivitet: För att skapa en mer objektiv metod så kommer fundamentet för inventeringen bestå av provyteskattade naturvärdesvariabler. Provytorna kommer läggas ut subjektivt eller objektivt beroende på områdets storlek och karaktär. Transparens: De provyteskattade naturvärdesvariablerna är grunden för bedömningen, för att öka transparensen så är varje provyta koordinatssatt, vilket innebär att de kan återbesökas och utvärderas. Förutsägbarhet: Ett skogsområde som är klassat som nyckelbiotop behöver uppnå vissa tröskelvärden, som beskrivs under baskriterier. Dessa tröskelvärden ger en förutsägbarhet om betraktaren känner till definitionen på naturvärdesträd och död ved. Mängden naturvärdesträd och död ved är de viktigaste parametrarna för klassificering av barrskog till nyckelbiotop. 1.1 Avgränsningar Den föreslagna metoden kan tillämpas i skogar av typen barrskog, barrnaturskog, lövrik barrskog och myr- och skogsmosaik i nordvästra Sverige. Den ska inte tillämpas i barrskogar av typen sandbarrskog eller kalkbarrskog där annat stödmaterial finns. Beskrivning hur de olika biotoptyperna ska bedömas finns i handboken för inventering av nyckelbiotoper. 2 Metod Inför fältinventering är det nödvändigt att bestämma storleken på inventeringsområdet. Storleken påverkar sedan antal provytor samt hur de ska fördelas, subjektivt eller objektivt, vilket kan ses i tabellen nedanför. Vid fältinventering, bedömer inventeraren om områdets naturvärden är av homogen eller heterogen karaktär. Med homogena naturvärden menas inventeringsområden som till stor del består av samma typ av naturvärden. Med heterogena naturvärden menas inventeringsområden där naturvärdena har en stor variation inom området. Varje provyta koordinatsätts, och information samlas in på provytan. Checklistan används för att ge stöd i nyckelbiotopsbedömningen. Tydligt avvikande områden ska avgränsas och ges en egen bedömning. 3

23 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige Storlek Homogena naturvärden Heterogena naturvärden Mindre <2ha Inga provytor. Hela området total-inventeras. Inga provytor. Hela området total-inventeras. Medelstora 2-10ha 2-5 subjektivt utlagda provytor. 1 provyta/ 2 ha. Minst 2-10 subjektivt utlagt provytor. 1-2 provyta/ha. Stora ha Objektiv utläggning av provytor. 200 m mellan provytorna. 1 provyta/ 4 ha. >100 ha Med GIS-analys, delas inventeringsområdet upp till hanterbara områden som inte är större än 100ha. Mycket stora >500 ha GIS analys pekar ut områden med sammanhängande naturskogskvalitéer >500ha. Objektiv utläggning av provytor. 200 m mellan provytor. Förstärk med subjektivt utlagda provytor vid avgränsning. Med GIS-analys, delas inventeringsområdet upp till hanterbara områden som inte är större än 100ha. GIS analys pekar ut områden med sammanhängande naturskogskvalitéer >500ha. Mindre områden under 2 ha inventeras i sin helhet, de naturvärden som finns summeras direkt på checklistan. Medelstora områden 2-10 ha inventeras först översiktligt för att utreda om området är homogent eller består utav heterogena naturvärden. Tydligt avvikande delar avskiljs eller får utgöra en egen bedömning. Nästa steg är att lägga ut ett passande antal provytor utifrån de intervall som är beskrivna i tabellen. Stora områden ha används objektivt utlagda provytor med ett intervall på 200 m mellan provytorna. När området är homogent så behövs inga kompletterande provytor och samtliga provytor summeras till en helhetsbedömning. Områden större än 100 ha delas in i hanterbara inventeringsområden som understiger 100 ha. Med fördel används naturliga gränser vid uppdelning av ett större område. När naturvärdena är heterogent och svåravgränsade så används 50/50 metoden (enligt Vilhelminamodellen), den förutsätter ett sammanhängande naturskogsområde som väger mellan objekt med naturvärden eller nyckelbiotop. Om området håller mer än 50% nyckelbiotopsklass så klassas hela området som nyckelbiotop. Om andelen nyckelbiotop understiger 50 % så klassas hela området som objekt med naturvärden. Andelen nyckelbiotop noteras senare i nyckelbiotopsbeskrivningen. När samtliga provytor har summerats så bildas ett mönster som leder till ett eller flera områden, vid avgränsning av områdena kan flera subjektivt utlagda provytor vara nödvändigt som stöd för avgränsningen. Inriktning är att så lång som möjligt göra en avgränsning av objekt med naturvärden och nyckelbiotop. Mycket stora områden (>500 ha) som utgörs av sammanhängande naturskogsområden och har stor landskapsekologisk betydelse. Själva metoden och bedömningen fungerar i större sammanhängande områden. För att undvika att nyckelbiotopsinventering ytterligare ska leda till en fragmentering av större värdekärnor så ges länsstyrelsen eller Naturvårdsverket möjlighet att granska 4

24 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige området. När inventering påbörjas så delas området in i hanterbara inventeringsområden som understiger 100 ha. 3 Stöd för avgränsning Själva gränsen tas fram via en visuell bedömning av gränsområdet. När samtliga provytor har summerats så kan det bildas mönster som utgör stöd vid avgränsningen av områdena. Vid avgränsning av områden kan flera subjektivt utlagda provytor vara nödvändiga som stöd för avgränsningen. Tydligt avvikande områden större än 1 ha ska avgränsas och utgöra en egen enhet som bedöms för sig. Naturvårdande skötsel kan vara en anledning att dela på ett område, framförallt om det väger mellan NS och NO. 4 Om checklistor Checklistor har tagits fram för att vara ett stöd i identifiering av nyckelbiotoper. De innehåller parametrar som är viktiga i bedömning av ett skogsområdes naturvärden. Finns förekomster av tillräckligt många av dessa parametrar kan skogen hålla nyckelbiotopsklass. Checklistor finns för tallskog och granskog i nordvästra Sverige. De ska dock inte användas för barrskogar på sediment- och kalkpåverkade marker, där det finns annat stöd. Checklistorna ska användas som ett stöd i bedömning och ska inte utläsas som ett facit. Det är alltid en helhetsbedömning av skogsområdet som leder till klassningen som nyckelbiotop. Helhetsbedömningen utgår ifrån skogens historik, element, fysisk miljö och förekomst av signalarter och rödlistade arter. Denna princip av helhetsbedömningen i definitionen för nyckelbiotop har fångats in i checklistorna. Det finns checkpunkter som syftar på skogens historik, olika viktiga element, karaktärsdrag och artförekomster. På detta sätt tydliggörs det att förekomsten (eller avsaknaden) av en viss parameter inte nödvändigtvis är avgörande i bedömningen om ett område är nyckelbiotop eller inte. 4.1 Guiden för checklistor En guide till checklistorna kommer att skrivas. Syftet med en guide är att beskriva hur checklistorna ska användas och definierar de olika parametrar som ligger till grund för punkterna i checklistan. I guiden kommer varje begrepp som förekommer i checklistorna förklaras för att leda till ökad samstämmighet i bedömningar av de enskilda parametrarna. Gemensamt för alla checklistor är insamling av olika uppgifter knutna till strukturer, arter, miljöer, och processer inom skogen. Mer information om dessa kommer finnas i guiden. Ett antal undantag kommer vara beskrivna för specifika förutsättningar och parametrar som drar ner helhetsbedömningen av ett område. 5

25 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige 4.2 Checklistans olika delar Checklistorna har delats upp i olika moment. Först summeras naturvärdena från provytorna. Summering noteras sedan under Antal strukturer per hektar. Antalen används sedan som grund under baskriterier och stödkriterier. Baskriterierna utvärderas först och uppfylls ett antal kryss så behövs inte stödkriterierna. Stödkriterierna fylls i när antalet kryss understiger gränsvärdet för baskriterier. Det finns ett tydligt samband mellan stödkriterier och baskriterier. Varje kriterium är värderat utefter sin betydelse som naturvärdesvariabel och viktas gentemot antal kryss som krävs för att det sannolikt är en nyckelbiotop. Som exempel om det finns rikligt med naturvärdesträd i baskriterier så kan det bli flera kryss under stödkriterier. Vissa viktiga strukturer kan få två eller fler kryss, anledning är att strukturen är av stort naturvärde och viktas på så viss upp Antal strukturer per hektar Här redovisar inventeraren antal naturvärdesträd, liggande död ved och stående död ved som finns per hektar som summeras från provytorna. Denna punkt kommer också användas vid kommunikationen med markägare för att öka förståelsen av områdets naturvärden Frekvens Frekvensen av olika parametrar kategoriseras enligt: Förekomst: 1-5/ha Flera: 5-10/ha Tydligt: 10-20/ha Rikligt: >20/ha Baskriterier Baskriterier anger viktiga egenskaper som kännetecknar skogar med höga naturvärden. Är tillräckligt många punkter ifyllda är skogen sannolikt en nyckelbiotop. Det finns fyra områden som utmärker sig när det gäller bedömning av naturvärden i barrskog. Trädskiktet Trädskiktet fångas in med naturvärdesträd och senvuxenhet. Naturvärdesträd sätter ofta sin prägel på beståndet, och är ofta den mest utslagsgivande parametern vid en naturvärdesbedömning, av olika anledningar. Naturvärdesträden har ofta ett stort egenvärde för den biologiska mångfalden och kan vara ett tecken på att ett område håller trädkontinuitet. Senvuxna träd och hela bestånd som är senvuxna är en viktig kvalitetshöjande aspekt som många arter är beroende av. Naturligt uppkomna bestånd där självgallring och beståndsdynamiken har fått råda fritt består huvudsakligen av senvuxna träd. Död ved I checklistan är död ved uppdelad på grov respektive klen död ved vilket är en anpassning till andra inventeringsmetoder för att fånga mängden död ved på ett 6

26 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige pedagogiskt och praktiskt vis. När det gäller död ved så är kvalitén av den döda veden av stor betydelse. Här spelar undantagen en avgörande roll som kan dra ned betydelsen av en stor mängd död ved i ett bestånd. Kontinuitet I barrskogar är skoglig kontinuitet ofta avgörande för att många arter ska fortleva. Signalarter och rödlistade arter Förekomst av signal- och rödlistade arter är ofta ett kvitto på att området håller höga naturvärden. De är ofta knutna till specifika substrat eller miljöanpassade förutsättningar. För att förenkla för inventeraren så kommer ett antal biotopspecifika arter, som är kvalitetssäkrade i det landskapsavsnitt inventeraren jobbar i finnas presenterade. Utav dessa arter så behövs ett antal registreras i området för att räknas som en punkt Stödkriterier Stödkriterier är faktorer som styrker ett områdes sannolikhet till nyckelbiotop. De beskriver, på detaljnivå, många av de element och karaktärsdrag som kännetecknar skogar med höga naturvärden. Inventeraren markerar vilka av punkterna som stämmer för skogsområdet som ska bedömas. Är tillräckligt många av punkterna ifyllda kan skogsområdet vara en nyckelbiotop, även om nivån i baskriterier inte uppfylls. Till skillnad från baskriterier finns viktiga karaktärsdrag i beståndet, vilka ofta förstärker ett områdes sannolikhet att klassas som nyckelbiotop. 5 Provytor som stöd till checklistan För att underlätta bedömningar av frekvens i stora skogsområden har en mall för provytor placerats på baksidan av checklistan. Parametrar som ingår i baskriterierna är gråmarkerade. Sedan finns det utrymme för inventeraren att fylla på med de olika elementen som finns inom biotopen. För varje provyta antecknas antal av varje struktur eller förekomst av karaktärsdrag. Dessa kan sedan summeras till ett antal per hektar som representerar hela skogsområdet. 5.1 Storlek på provytan Inventeraren väljer centrum på provytan och mäter sedan in yttergräns på en 25 metersradie. Inom denna cirkelyta räknas naturvärdesvariablerna som sedan summeras ihop till ett stöd i bedömningen. 25 x 5 Cirkel med 25 m radie, ger en areal på ca 0,2ha. Multipliceras med 5 för att få antal/ha. 6 Strukturer Strukturer är uppdelad i olika element, några av de viktigaste är naturvärdesträd, liggande död ved och stående död ved som samtliga finns under baskriterier. 7

27 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige 6.1 Naturvärdesträd Naturvärdesträd är ett av de viktigaste elementen. Definitionen av ett naturvärdesträd är av stor betydelse för inventeringen. Vi vill invänta den definition som tas fram inom målbildsarbetet, förhoppningen är att den går att använda inom nyckelbiotopsinventeringen. En viktig aspekt är att i vissa fall kan hela skogsbestånd bestå av naturvärdesträd. 6.2 Liggande död ved Enligt uppföljning biologisk mångfald (UBM) så är storleken på den liggande döda veden inte direkt avgörande för ett stort antal rödlistade arter, som är beroende av liggande död ved. Här betonas snarare vikten av kvaliteten på den döda veden. Av den anledningen så är det av stort vikt att även den klena döda veden av hög kvalitet fångas upp i den samlad bedömning av områdets naturvärden. Den döda veden är uppdelad i två dimensioner över och under 15 cm. Även här väntar vi på målbildsarbetet för död ved. 6.3 Stående död ved Antal torrträd, torrakor och högstubbar som är över 15cm i brösthöjd noteras. Högstubbar med lägre höjd än brösthöjd räknas inte med som stående död ved, i vissa fall kan de räknas in som silverstubbar om de har rätt sorts kvalitet. 6.4 Senvuxenhet Senvuxna träd är en naturvärdeskvalite som har stor betydelse för arter och dess förekomst i en skog, vilket är ett av baskriterierna i checklistan. Senvuxen hård död ved tenderar att skapa förutsättningar för flera rödlistade arter att fortleva under en längre tid och ger möjlighet för mer substratspecifika arter. Senvuxna träd: Kan både vara grova och klena liksom ung som gammal. Ofta är träden lågvuxna och med klena stammar trots mycket hög ålder. Typiska karaktärer för ett senvuxet träd är ofta ålderdomliga grova barkstrukturer och nedåtvinklade grenar eller spärrgrenighet. De har en årsringsbredd mindre än 0,7 mm i medeltal. Ett 100-årigt träd är smalare än 14 cm. Varför ett träd har vuxit extra långsamt kan bero på flera olika saker som ofta beror på markegenskaper eller intern beståndsdynamik. Några exempel kan vara hällmark, blockmark, myr. Det kan också uppkomma i bestånd med stor intern konkurrens, där träden konkurrerar med varandra om ljus och näring, vilket ofta är typiska karaktärer för en naturskog. Stavagranskog: Mycket stamrik gammal skog karakteriserad av klena dimensioner och mycket svag diametertillväxt. Stavatallskog: Tät relativt jämnåldrig gammal tallskog med klena dimensioner och mycket svag diametertillväxt som vuxit upp naturligt efter hårda bränder eller annan störning. Barrnaturskog på svagare marker: Här tenderar den interna beståndsdynamiken och den svaga marken skapa träd som står och stampar under 8

28 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige en lång tidsperiod. Skillnaden mot stavaskogar är att träden inom beståndet har en större diameterspridning där beståndet har uppkommit mer ojämnt och ofta med en kontinuerlig inväxt av nya träd. 6.5 Kontinuitet Med kontinutet avses graden av obrutenhet på bestånds- och elementnivå.vissa processer, strukturer eller element har funnits under lång tid vilket ökar sannalikheten att vissa arter som är anpassade till den aktuella biotopen kan leva kvar. Inslag av gamla träd, död ved i olika nedbrytningstadier är ofta synliga markörer för kontinutet på beståndsnivå. Kunskap om traktens historia bland annat med stöd av historiska kartor är en värdefull hjälp i bedömningen av såväl bestånd som omgivande landskap. Några begrepp som används med koppling till kontinutet är: Kontinutetsskog Avser äldre skog inom ett område som bedöms varit kontinuerligt trädbevuxet utan väsentliga trädslagsbyten under de senaste två skogsgenerationerna. Med skogsgeneration avses det tidsspann som utgör regionens normala produktionsgeneration fårn planetering till slutavverkning. I praktiken handlar det nästan uteslutande om självföryngrade skogar med hög ålder vilka inte slutavverkats under 1900-talet. I kontinutetsskogarna finns ofta spår efter plockhuggning och tidigare dimensionsavverkning. Trädkontinutet Påtagligt inslag av äldre träd med koppling till minst två trädgenerationer (utifrån produktionsperspektiv). Träden kan förekomma i tidigare/nutida betade, plockhuggna eller domensionsavverkade barrskogar. I brandpräglad skog finns ofta en trädkontinutet i form av äldre tallar ofta med brandljud. Lågakontinutet Lågor i olika nedbrytningsstadier, åldrar och dimensioner vittnar om en kontinuerlig och i stort sett obruten och naturlig dödvedsprocess som spänner över minst två trädgenerationer (produktionsperspektivet) 6.6 Arter Nyckelbiotopsinventering är ingen regelrätt artinventering men ända sedan inventeringen startade så har förekomsten av rödlistade arter eller signalarter varit en viktig indikator på höga naturvärden. Det innebär att arter som är relativt vanliga men ändå har höga krav på sin livsmiljö används som kvitto på att ett område är av mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. I denna utvecklade metod inom nordvästra Sverige kommer ett litet antal kvalitetssäkrade arter att ges extra stort värde för att förenkla inventeringen. Det rör sig om arter som är relativt lätta att känna igen och som i tidigare studier visat sig fungera mycket bra som indikatorer på viktiga substrat eller miljöer i de landskapsavsnitt inventeraren jobbar i. Dessa arter ska finnas i ett visst antal för att rendera i ett kryss i checklistan. Arter noteras områdesvis vid inventeringen oavsett om de finns inom en provyta eller inte. Samtliga signal och rödlistade arter 9

29 Utvecklad metod för naturvärdesinventering i nordvästra Sverige som påträffas inom inventeringsområdet noteras oavsett om de ingår i den utpekade listan eller ej och ingår i den samlade bedömingen av nyckelbiotopen. De aktuella arterna kommer att presenteras under Versionshantering Versionsnr Fastställt datum Ändring Ansvarig

30 NB-checklista/samverkan Utkast Tallskog (nordvästra sverige) OBS! För sediment- och kalkpåverkade marker, se annat stöd!**) Antal strukturer/ha BASKRITERIER STÖDKRITERIER Använd 25*5 metoden Finns 4 av punkterna är det sannolikt en nyckelbiotop. Faktorer som styrker NB-kvalitet. Finns 7 av punkterna kan området Se andra sidan om provytor vara NB, trots att nivån "Baskriterier" inte uppfylls. Träd Struktur NV-träd tall NV-träd gran NV-träd björk NV-träd rönn/sälg/asp Provyta (antal av substrat i varje, *JA/NEJ i vissa karaktärsdrag) Summa / ha Arter knutna till substratet Naturvärdesträd (tall) /ha > 20 /ha naturvärdesträd (alla trädslag) > 50 /ha senvuxna tallar Naturvärdesträd (övriga) /ha > 100 /ha senvuxna tallar > 10 /ha spärrgreniga träd > 5 /ha tallar med pansarbark eller >200 år Liggande död ved >15cm /ha > 30 /ha dödved >15cm > 5 /ha brandljud i levande träd Total antal naturvärdesträd Stående död ved >15cm /ha > 50 /ha klen hård död ved <15cm (tall) > 5 /ha naturvärdesträd gran Liggande död ved >15cm > 5 /ha naturvärdesträd björkar Stående död ved >15cm NO Trädkontinuitet Förekomst av grova träd > 50 cm Död ved <15cm av tall NS Lågakontinuitet Förekomst av gammal rönn/sälg/asp Brand/silverstubbar av tall Skötsel: > 10 /ha liggande död ved >15cm Torraka Förekomst: 1-5/ha Flera: 5-10/ha Tydligt: 10-20/ha Rikligt: >20/ha OBS! Blanketten ska inte användas för att "bevisa" nyckelbiotopsstatus eller inte, utan är tänkt som ett stöd. Uppfylls kriterierna bör man ta kontakt med erfaren inventerare eller Skogsstyrelsen Anteckningar: Minst 6 olika signal- och/eller rödlistade arter* > 10 /ha stående död ved >15cm Silverlåga > 10 /ha klen hård död ved <15cm > 10 /ha brand/silverstubbar > 5 /ha torrakor > 5 /ha silverlågor Stor diamterspridning Olikåldrigt (gäller tall) Tydlig självgallring Hänglavsrikt Förekomst av hällmark/lodyta/block* > 5 rödlistad art* Stor diameterspridning* Olikåldrigt (gäller tall)* Tydlig självgallring* Hänglavsrikt* Hällmark/lodyta/block* > 5 signalart* Hotade art VU Andra kvalitetshöjande inslag.. Övriga rödlistade arter *) Ej per hektar Signalarter **) Handbok för inventering av nyckelbiotoper, indikatorarter (t.ex. Signalartsboken), "Åtgärdsprogram för kalktallskogar, "Svampar i sandtallskogar (lavtallhedar)", "Barrskogar - nyckelbiotoper i Sverige", broschyrerna "Sandtallskogar", "Kalktallskogar" och "Taggsvampskogar", etc. Träd Art Karaktärsdrag Död ved Död ved Karaktärsdrag Arter Gråmarkerade strukturer ingår i baskriterier

31 NB-checklista/samverkan Utkast Granskog (nordvästra sverige) OBS! För sediment- och kalkpåverkade marker, se annat stöd!**) Antal strukturer/ha BASKRITERIER STÖDKRITERIER Använd 25*5 metoden Finns 3 av punkterna är det sannolikt en nyckelbiotop. Faktorer som styrker NB-kvalitet. Finns 8 av punkterna kan Se andra sidan om provytor området vara NB, trots att nivån "Baskriterier" inte uppfylls. Träd Struktur NV-träd gran NV-träd tall NV-träd björk NV-träd rönn/sälg/asp Provyta (antal av substrat i varje, *JA/NEJ i vissa karaktärsdrag) Summa / ha Arter knutna till substratet Naturvärdesträd (gran) /ha > 20 /ha naturvärdesträd (alla trädslag) > 50 /ha senvuxna granar Total antal naturvärdesträd Naturvärdesträd (övriga) /ha > 100 /ha senvuxna granar > 10 /ha granar med grov barkstruktur Liggande död ved >15cm > 10 /ha granar med hög ålder > 180 år Stående död ved >15cm Liggande död ved >15cm /ha > 30 /ha dödved >15cm > 5 /ha naturvärdesträd av tall och/eller björk Död ved < 15 cm gran Stående död ved >15cm /ha > 50 /ha klen hård död ved <15cm (gran) > 5 /ha gamla rönn/sälg/asp Granlågor med vedsvampar > 20 /ha granlågor med vedsvampar Lågor i olika nedbrytningsstadier NO Tecken på sentida påverkan saknas > 10 /ha lågor i olika nedbrytningsstadier Rötbrutna träd NS Träd- och lågakontinuitet > 10 /ha rötbrutna träd Torrträd/högstubbar Skötsel: > 10 /ha torrträd/högstubbar >1,3 m Minst 8 olika signal- och/eller rödlistade arter* Flerskiktat/stor diam.spridning (gäller gran) Flerskiktat Olikåldrigt (gäller gran) Olikåldrigt (gäller gran) Pågående självgallring Pågående självgallring Förekomst: 1-5/ha Flera: 5-10/ha Ålderdomlig kulturmarksprägel Ålderdomlig kulturmarksprägel Tydligt: 10-20/ha Rikligt: >20/ha Skyddat klimatläge Skyddat klimatläge Ansluter till vattendrag >0,5 m bredd Ansluter till vattendrag OBS! Blanketten ska inte användas för att "bevisa" nyckelbiotopsstatus eller inte, utan är tänkt som ett stöd. Källa/källpåverkad mark/översilning Källa/Källpåverkad mark/översilning Uppfylls kriterierna bör man ta kontakt med erfaren inventerare eller Skogsstyrelsen Luckdynamik Luckigt Förekomst av stora block och/eller lodyta Lodyta/block Anteckningar: Hänglavsrikt (sätter prägel på beståndet) Hänglavsrikt Markskikt domineras av högörter Högörter > 5 rödlistad art* Hotade art VU > 5 signalart* Övriga rödlistade arter *) Ej per hektar Andra kvalitetshöjande inslag.. Signalarter **) t.ex. Handbok för inventering av nyckelbiotoper, indikatorarter (t.ex. Signalartsboken), "Barrskogar - nyckelbiotoper i Sverige". Träd Död ved Karaktärsdrag Art Död ved Karaktärsdrag Arter Gråmarkerade strukturer ingår i baskriterier

32 NB-checklista/samverkan Struktur NV-träd björk NV-träd asp NV-träd sälg NV-träd rönn NV-träd tall NV-träd gran Lövträd m signal/rödlistade art Naturvärdesträd (Löv) /ha >20 NV-träd /ha (Tall, gran och björk) > 20 lövträd/ha > 30 cm Naturvärdesträd (övriga) /ha >10 NV-träd/ha (Asp, sälg och rönn) > 5 spärrgreniga träd /ha (Tall, björk och asp) Summa naturvärdesträd > 5 lövträd /ha med grov barkstruktur Liggande död ved >15cm Liggande död ved >15cm /ha >30 /ha död ved >15 cm (alla trädslag) > 5 NV-träd /ha (Asp/sälg/rönn) Stående död ved >15cm Stående död ved >15cm /ha >10 lövlågor /lövhögstubbar ha >10 cm > 5 lövträd /ha med synliga tickor Lövlåga Förekomst av träd med brandljud (alla trädslag) NO Trädkontinuitet bland lövträden Förekomst träd m bohål /håligheter (alla trädslag) NS Lövbrännelik > 20 /ha död ved >15 cm (alla trädslag) Skötsel: Förekomst: 1-5/ha Flera: 5-10/ha Tydligt: 10-20/ha Rikligt: >20/ha Anteckningar: Utkast Lövrik barrskog (nordvästra sverige) >20% lövträd OBS! För sediment- och kalkpåverkade marker, se annat stöd!*) Antal strukturer/ha BASKRITERIER STÖDKRITERIER Använd 25*5 metoden Finns 3 av punkterna är det sannolikt en nyckelbiotop. Faktorer som styrker NB-kvalitet. Finns 7 av punkterna kan området Se andra sidan om provytor vara NB, trots att nivån "Baskriterier" inte uppfylls. Minst 8 olika signal- och/eller rödlistade arter* OBS! Blanketten ska inte användas för att "bevisa" nyckelbiotopsstatus eller inte, utan är tänkt som ett stöd. Uppfylls kriterierna bör man ta kontakt med erfaren inventerare eller Skogsstyrelsen > 10 /ha grov död ved >30 cm (alla trädslag) > 10 /ha lövhögstubbar /lågor > 10 cm > 30 /ha klen hård död ved <15cm > 10 /ha lågor i olika nedbrytningsstadier Förekomst av död ved med brandspår Fältskiktet domineras av hög-/lågörter Tydlig självgallring Flerskiktat, stor diam.spridning Förekomst av vät-ar/lokar Lövträdens ursprung kan kopplas till brand > 5 rödlistad art* > 5 signalart* Andra kvalitetshöjande inslag.. *) Ej per hektar Signalarter **) Handbok för inventering av nyckelbiotoper, indikatorarter (t.ex. Signalartsboken), "Åtgärdsprogram för kalktallskogar, "Svampar i sandtallskogar (lavtallhedar)", "Barrskogar - nyckelbiotoper i Sverige", broschyrerna "Sandtallskogar", "Kalktallskogar" och "Taggsvampskogar", etc. Träd Död ved Karaktärsdrag Art Träd Arter Karaktärsdrag Död ved Summa död ved Fältskiktet domineras av hög-/lågörter Tydlig självgallring Flerskiktat, stor diam.spridning Förekomst av vät-ar/lokar Lövträdens ursprung kan kopplas till brand Hotade art VU Övriga rödlistade arter Gråmarkerade strukturer ingår i baskriterier Provyta (antal av substrat i varje, *JA/NEJ i vissa karaktärsdrag) Summa / ha Arter knutna till substratet

33 utkast 1(2) Datum Dnr 2016/3052 Förslag till område där den utvecklade metoden för nyckelbiotopsinventering används i nordvästra Sverige Bakgrund Inom ramen för arbetet med att ta fram en utvecklad och förbättrad metod för nyckelbiotopsinventering i nordvästra Sverige ska även det område där metoden ska användas avgränsas. Vid pausen för identifiering och avgränsning av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige ingick hela kommunerna längs fjällkedjan från Kiruna till Malung samt Torsby kommun nordost om Klarälven i området. Pausen upphör vid nyår 2017/18 och dokumentationen av nyckelbiotoper ska då återupptas i det området. Den utvecklade metoden innebär vissa kompletteringar till den etablerade metoden för nyckelbiotopsinventering. Den kommer bland annat innehålla utvecklade checklistor som stöd för bedömningar baserat på skattning av förekomst av naturvärdesvariabler samt utvecklat stöd vid avgränsning i områden. Avsikten är att den utvecklade metoden ska testas och utvärderas under I samband med det ska det också ses över hur begreppet ska tillämpas och uttolkas med hänsyn till förutsättningarna i nordvästra Sverige. Förslag till ny avgränsning av nordvästra Sverige Den utvecklade och förbättrade metoden föreslås användas i följande område från 2018: Hela kommunerna Kiruna, Gällivare och Jokkmokk samt området väster om E 45:an från Arvidsjaur till Torsby nordost om Klarälven, se karta i bilaga 1. Den utvecklade och förbättrade metoden kan användas även nedan den föreslagna gränsen i Norrlands inland och nordvästra Svealand i de fall det är särskilt svårt att bedöma och avgränsa nyckelbiotoper i större områden med äldre skog. Detta bör då motiveras och dokumenteras. Det finns synpunkter om att å ena sidan även Pajala kommun borde ingå, samt å andra sidan att gränsen borde dras vid E 45:an även i Jokkmokk kommun. Dessa synpunkter kommer att tas med i den fortsatt beredningen. C:\Users\anfo00\AppData\Local\Microsoft\Windows\INetCache\Content.Outlook\WFT4NODX\7 Avgräsning nordväst docx

34 Skogsstyrelsen (2) Bilaga 1: Förslag till avgränsning av området där de utvecklade och förbättrade metoden för nyckelbiotopsinventering ska användas (blå linje). Den blå gränsen följer alltså väg E 45 från Arvidsjaur kommun till Klarälven.