1 Inledning Att tänka på vid beställning av forensiska undersökningar Kommunikation och kompetens Behov av prioriteringar...

Transkript

1

2 1 Inledning Att tänka på vid beställning av forensiska undersökningar Kommunikation och kompetens Behov av prioriteringar Kompletta och relevanta beställningar När ska beställningen göras Vad ska beställningen innehålla Återkallelse av beställda undersökningar När frågor uppkommer kring en beställd undersöknings prioritering och relevans Hur prioriterar NFC? Frågor kring en undersöknings relevans Resultatredovisning av forensiska undersökningar Mottagare av resultatet från beställningen Olika typer av resultatredovisningar Vad som ska redovisas i förundersökningsprotokollet Forensiska undersökningar Allmänt om forensiska undersökningar Biologiska spår och dna-analyser Biologiska spår Dna-analyser Blandbilder Redovisning av dna-träffar Avsaknad av spår, negativa resultat och uteslutningar Blodbildsanalyser Tidsbestämning av blod Fingeravtryck Framkallning Fingeravtrycks- och signalementsregister Redovisning och resultatvärdering Undersökningar i samband med skjutningar Jämförande vapenundersökningar

3 4.4.2 Funktionskontroll Tillämpning av vapenlagen Skjutavståndsbedömning Tändsatspartiklar Digitala spårundersökningar Beställning av digitala spårundersökningar Tillvaratagande och säkring av digital hårdvara Analys av materialet Mobiltelefoner Särskilt om ljud och bild Skoavtryck Verktygsspår Färgspår Glas Samhörighet Textila material/textila fibrer Textila material Textila fibrer/kontaktspår Rånarluvor Dokument- och handstilsundersökningar Äkthetsundersökningar Reliefskrift (dold eller otydlig skrift) Jämförande handstilsundersökningar Övriga undersökningar Internationella Prümsökningar Prümrådsbeslutet Sökning av dna-profiler Sökning av fingeravtryck Manuella sökningar mot andra länders register

4 Denna handbok är en omarbetning av Kriminalteknik en handbok för åklagare utgiven i juni Syftet med omarbetningen av denna handbok är dels att lyfta fram och tydliggöra vad åklagare behöver tänka på vid beställning av forensiska undersökningar, dels att ge fördjupad kunskap beträffande vissa mer vanligt förekommande kriminaltekniska undersökningar. Varje år genomförs ett stort antal forensiska undersökningar vid polisens forensiska sektioner och vid Nationellt forensiskt centrum (NFC). Efterfrågan ökar ständigt, vilket leder till att teknikernas och forensikernas arbetsbörda ökar samt att handläggningstiderna blir längre. 1 Därtill kommer att utvecklingen inom det forensiska området inom vissa områden har gått starkt framåt de senaste åren. Denna utveckling har medfört en ökad belastning på den forensiska laboratorieverksamheten, som i vissa ärenden har blivit en flaskhals i utredningsprocessen genom långa handläggningstider. Detta har fått till följd att redan långa häktningstider i vissa fall har blivit ännu längre. Det innebär i sin tur att det ställs högre krav på beställarna av forensiska undersökningar för att säkerställa att beställningarna är relevanta, kompletta och rätt prioritetssatta. Handboken har omarbetats i samverkan med NFC och Tore Olsson, f.d. chef för dåvarande Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL). 1 Ärendeutvecklingen vid SKL/NFC har under flera decennier varit stadigt ökande, se Årsberättelse 2015 från Polismyndigheten. 4

5 Det är främst i samband med själva beställningsmomentet av forensiska undersökningar som åklagaren kan bidra till en effektiv forensisk process med korta handläggningstider. Att prioritera rätt beställningar och att beställningarna är såväl relevanta som kompletta är avgörande faktorer för att nå en sådan effektiv forensisk process. För att nå dit är det viktigt att åklagaren har kunskap om vilka forensiska undersökningar som är möjliga och att kommunikationen mellan åklagare, utredare och tekniker samt forensiker vid NFC är bra och konstruktiv. Hållpunkter vid beställning av forensiska undersökningar Vad ska bevisas i ärendet? (läs mer i avsnitt 2.3) Finns det behov av att inhämta en spår- och godslista? (läs mer i avsnitt 2.2 och 2.3) Bör en brottsplatskoordinator och generalist utses? (läs mer i avsnitt 2.1) Vad ska undersökas och i vilken prioriteringsordning? (läs mer i avsnitt 2.2 och 2.3) Är undersökningarna relevanta för ärendet? (läs mer i avsnitt 2.3 och 2.5.2) Har referensmaterial i form av exempelvis dna och fingeravtryck inhämtats genom beslut om topsning eller daktning? Finns det behov av fördjupad kommunikation med utredare, tekniker och forensiker vid NFC? (läs mer i avsnitt 2.1, 2.2, 2.3 och 2.5.2) Är gjorda beställningar fortfarande aktuella? Om inte, har beställningarna återkallats? (läs mer i avsnitt 2.4) För att kunna beställa relevanta forensiska undersökningar måste polis och åklagare först och främst ha tillräckliga kunskaper om vilka undersökningar som är möjliga. Den forensiska verksamheten utvecklas ständigt och det tillkommer hela tiden nya undersökningsmetoder som medför utökade möjligheter att åberopa teknisk bevisning. I kapitel fyra redogörs för exempel på undersökningar som tillhandahålls av NFC. Den djupare kunskapen avseende vilka forensiska undersökningar som finns och som kan vara möjliga att genomföra i ett enskilt fall finns naturligtvis främst hos de forensiska sektionerna och NFC vid Polismyndigheten. 5

6 Utvecklingen av forensiken ställer också ökade krav på kommunikation och informationsutbyte mellan åklagare, utredare, tekniker och forensiker vid NFC. Även om fördjupade kontakter idag oftast förekommer i utredningar av grövre brott gäller det sagda även beträffande utredningar av mängdbrottskaraktär, inte minst när det rör ärenden med frihetsberövade personer. För att säkerställa att beställningen av forensiska undersökningar är komplett, att undersökningarna sker i den ordning som för det enskilda ärendet är mest ändamålsenligt och effektivt samt för att så långt som möjligt säkerställa ett resurseffektivt utnyttjande av de forensiska resurserna är god kommunikation av central och avgörande betydelse. Inte minst är en tät och god kontakt med ärendets utredare och kriminaltekniker ofta en viktig faktor i dessa hänseenden. I större eller i mer komplicerade utredningar sker kontakten ofta genom regelbundna möten mellan åklagare, spanings- och utredningspersonal samt kriminaltekniker. För att underlätta informationsutbytet och för att säkerställa ett resurseffektivt utnyttjande av kriminaltekniken bör en brottsplats-koordinator och en generalist utses i dessa ärenden. En brottsplatskoordinator är en speciellt utbildad kriminaltekniker vid den forensiska sektionen i polisregionen. Koordinatorns uppgift är att samordna kriminaltekniska utredningar i större ärenden där det kanske är fråga om flera platser som ska undersökas och flera kriminaltekniker som medverkar. Brottsplatskoordinatorn har också till uppgift att sköta informationsutbytet med förundersökningsledaren. I det löpande arbetet är koordinatorn också en informationspartner till en generalist vid NFC. En generalist är NFC:s motsvarighet till brottsplatskoordinatorn och generalistens roll är att samordna och prioritera de undersökningar som ska utföras vid NFC. Kommunikationen, såväl inom NFC som externt med brottsplatskoordinatorn, blir därför en viktig del av generalistens arbete. I vissa stora eller mer komplicerade utredningar finns behov av deltagande av personal från NFC direkt på brottsplatsen. Vid sådana tillfällen är det av vikt att NFC bereds möjlighet att närvara vid första undersökningstillfället eller vid det inledande mötet med förundersökningsgruppen. En stor fördel med detta är att sållning av beslag och spår som ska undersökas vidare vid NFC kan ske redan på brottsplatsen eller vid den forensiska sektionen. I ärenden som inte är av den karaktären att en brottsplatskoordinator eller generalist ska utses ska kommunikationen främst ske med den forensiker som är ansvarig för ärendet vid NFC. 6

7 Tekniska analyser tar i vissa fall lång tid och mycket resurser i anspråk. En del av arbetet är manuellt. När väl ett resultat har erhållits ska detta utvärderas. Även utvärderingen kan vara tidskrävande. När det gäller t.ex. dna är det sällan den tekniska dna-analysen som är tidskrävande utan spårsökningen samt för- och efteranalyserna då resultaten utvärderas. Om ett stort antal föremål lämnas in för eftersök av t.ex. blod eller dna tar det tid att gå igenom materialet. Det kan vara allt ifrån flera påsar med kläder till genomgång av en bil. Om materialet är omfattande kan spårsökningen ta flera dagar i anspråk. Det kan också vara fråga om flera olika undersökningar som måste utföras parallellt eller efter varandra, vilket även det medför stor tidsåtgång. Vid beställning av tekniska undersökningar av ett eller flera föremål är det av stor vikt att en prioritering görs och att undersökningarna sker i rätt ordning så att inte vissa av undersökningarna omöjliggörs. Exempelvis är det ofta nödvändigt att söka efter dna innan en fingeravtrycksundersökning kan genomföras. Då resurserna vid NFC är begränsade kan det ofta bli nödvändigt, ur ett resurseffektivt perspektiv, att som förundersökningsledare fatta beslut om vilket material som ska prioriteras för undersökning. Att inledningsvis begränsa exempelvis en undersökning av dna till något eller vissa föremål där möjligheten att erhålla dna från gärningspersonen bedöms som störst skulle, för det fall dna från gärningspersonen erhålls, kunna göra en undersökning av övriga föremål överflödig. Beslut om en sådan prioritering ska ske i det enskilda fallet och vad som i så fall ska prioriteras bör fattas av förundersökningsledaren efter samråd med exempelvis utredare, kriminaltekniker och forensiker vid NFC. Den spår- och godslista som upprättas vid tekniska roteln ger en bra överblick över vilka spår och beslag som kan bli föremål för teknisk undersökning. Listan kan vara ett hjälpmedel för åklagaren när det exempelvis gäller att avgöra vad som ska prioriteras. Vid beställningar av forensiska undersökningar är det främst två brister som bidrar till ökade handläggningstider vid NFC. Det är fråga om ofullständiga beställningar och beställningar som inte är relevanta för den enskilda utredningen. Åklagaren bör, redan som en av de första åtgärderna i ärendet, kontrollera om det finns bevisbeslag eller spår som kan bli aktuella för undersökning vid NFC, exempelvis genom att ta del av den spår- och godslista som upprättas vid tekniska roteln. Ett tidigt möte med utredaren och om möjligt 7

8 kriminalteknikern i ärendet är angeläget. Ett viktigt syfte med ett sådant möte är att gå igenom vad som finns i ärendet, vad som eventuellt ska skickas till NFC för undersökning och med vilka frågeställningar. Detta bör kunna bidra till en mer effektiv process med mer kompletta beställningar. Samtidigt ger det åklagaren en helhetsbild av vilka forensiska undersökningar som kan bli aktuella. Redan gjorda beställningar av polisen bör kontrolleras så att dessa är relevanta i utredningen. Om gjorda beställningar inte är relevanta ska dessa omgående återkallas. Det är angeläget att åklagaren inför varje beställning av en forensisk undersökning ställer sig frågan vad som är syftet med undersökningen och vilket bevisvärde ett utlåtande kan komma att få. Är undersökningen relevant? Kan utredning vinnas på annat sätt? Om det råder oenighet i frågan om en undersökning är relevant eller inte ankommer det slutligen på åklagaren att avgöra frågan. Hon eller han bör dock vid varje beställning vara medveten om risken för att vissa undersökningar begärs slentrianmässigt för säkerhets skull eller av vana. Det kan exempelvis ske av förbiseende eller bero på avsaknad av dialog med forensiker vid NFC beträffande vad som är möjligt att uppnå med den begärda undersökningen. Naturligtvis måste hänsyn tas till åklagarens behov av att kunna presentera en fullständig och robust förundersökning i domstol, men detta krav får inte medföra onödiga beställningar av undersökningar. Nedan följer exempel på undersökningar vars relevans, i avsaknad av ytterligare information, kan ifrågasättas. I en förundersökning gällande våldtäkt där samlag har vitsordats skickas sängkläder för teknisk undersökning för eftersökande av sperma och dnaanalys, trots att den misstänkte vitsordat att samlag förekommit. Resultatet av undersökningen kommer förmodligen visa att sperma har hittats och att den enligt dna-analysen med viss grad av säkerhet kommer från den misstänkte. I en förundersökning gällande våldtäkt skickas den misstänktes kalsonger för eftersökande av sperma. I en förundersökning skickas föremål på teknisk analys trots att åklagaren redan bestämt sig för att lägga ner förundersökningen. Undersökningen beställs för att visa att man vänt på alla stenar. I en förundersökning gällande misshandel görs dna-undersökning av den som är misstänkt och dennes kläder, trots att det är ostridigt att den som är misstänkt befunnit sig på brottsplatsen och varit i kontakt med den blödande målsäganden När ska beställningen göras Även om en förundersökning ska bedrivas med skyndsamhet kan det ibland vara av värde att avvakta något med beställningen av en forensisk 8

9 undersökning för att få en klarare bild av vilka forensiska undersökningar som är relevanta i ärendet. Tekniska bevis och spår förstörs sällan på grund av att man avvaktar en kortare tid med en undersökning. Det gäller emellertid att noga bevaka att så inte sker. Det finns fall då en snabb undersökning måste göras, t.ex. av brännbar vätska. Vid vissa brott kan invändningen komma att en anträffad blodfläck funnits på platsen sedan tidigare. Om en kriminaltekniker relativt omgående kommer till brottsplatsen kan han eller hon i vissa gynnsamma fall konstatera om blodfläcken är färsk eller inte Vad ska beställningen innehålla För undersökningar vid NFC använder polisen ett enhetligt förfarande för begäran på Intrapolis. Kriminalteknikerna och NFC bör få så mycket information att de för egen del kan reflektera över den begärda undersökningens relevans. Samtidigt är det viktigt att mängden information hålls på en sådan nivå att den som gör undersökningen tillåts dra sina egna slutsatser och utforma sina egna hypoteser utifrån gjorda iakttagelser. Av beställningen eller direktiven bör bl.a. framgå följande (observera att uppräkningen inte är uttömmande). Åklagarmyndighetens diarienummer och polisens K-nr. Vem som är förundersökningsledare, utredare och beställare (namn, telefonnummer och e-postadress). Vem som är kontaktperson. Uppgifter om brottet (tid, plats, beskrivning av händelsen m.m.). Parterna och deras respektive inställning till gärningen (om den är känd). Det material som önskas undersökt samt när och var det anträffats. Syftet med undersökningen ska noga anges. Undvik uttryck som sedvanlig undersökning, sedvanlig dna-analys, att binda gärningspersonen till brottet etc.). Prioriteringsordning. (Vid en begäran om undersökning av flera olika beslag bör anges i vilken ordning undersökning ska ske. Ange också om undersökningen kan avslutas, t.ex. efter dna-träff från den som är misstänkt på visst eller vissa föremål trots att det finns mer material att undersöka). Om ärendet är ett förtursärende ska det anges och även skälen härför. Vad som ska ske med materialet efter undersökningen. I vissa fall kan materialet förstöras medan det i andra fall är önskvärt att materialet återsänds till Polismyndigheten för ytterligare tekniska undersökningar. Till vem resultatet ska redovisas. 9

10 En beställning av en undersökning ska genast återkallas om den inte längre behövs t.ex. pga. att ett analysresultat som redan erhållits är tillräckligt i det enskilda fallet, att förhörsutsagor ändrats så att en undersökning inte längre är relevant eller att förundersökningen lagts ned. Det är åklagaren i rollen som förundersökningsledare som är ansvarig för att en återkallelse sker. En återkallelse kan exempelvis ske genom att åklagaren ger direktiv till ansvarig utredare att återkalla den begärda undersökningen. Skälen för återkallelsen bör dokumenteras, antingen direkt i direktivet eller genom en upprättad tjänsteanteckning Hur prioriterar NFC? Vid NFC finns fem typer av standardiserade förtursskäl som kan påkallas: Ungdomsärende (misstänkt under 18 år). Brott mot barn (målsägande under 18 år). Ärende med häktade personer. Spaningsskäl. Annat skäl (ska motiveras i fritext). Förtur kan begäras i samband med beställningen eller i ett senare skede. För det fall förtursskälen bortfallit ska NFC informeras. Det finns ingen inbördes prioritering av förtursskälen. Däremot kan de lagstadgade fristerna 2 i ärenden där målsägande eller misstänkt är under 18 år göra att dessa ärenden prioriteras före vissa andra förtursärenden. När allt fungerar optimalt hanterar NFC förturer direkt när de begärs. Inom flera undersökningstyper uppstår dock kö även av ärenden med förtursskäl. Vid mycket speciella situationer kan akut förtur begäras. Det kan t.ex. gälla utredningar där det föreligger behov av akuta utredningsåtgärder, som t.ex. vid ärenden angående pågående människorov, terroristbrott eller ärenden där det finns stor fara för att ett grovt brott ska begås. Vid sådan akut förtur ställer NFC annan verksamhet och arbetar dygnet runt. Detta medför att andra förturer får avvakta i den del av verksamheten som hanterar ärendet. Vid NFC finns funktionen tjänsteman i beredskap TIB som kan kontaktas dygnet runt för att aktivera akut förtur. 2 Se 2 a förundersökningskungörelsen (1947:948) och 4 lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. 10

11 Den prioriteringsordning av ärenden som finns vid NFC bör i normala fall följas. Att ärenden med förtur, t.ex. ärenden med häktade personer, tas i tur och ordning efter när beställningen gjorts borgar i allra flesta fall för en rättvis hantering av ärenden med samma typ av förtur. Det kan dock uppstå situationer eller omständigheter i det enskilda fallet som motiverar att en beställd undersökning ges ökad prioritet hos NFC. Det kan t.ex. vara omständigheter som har att göra med själva frihetsberövandet eller omständigheter av utredningsteknisk karaktär. I dessa fall bör man i första hand ta kontakt med ansvarig forensiker vid NFC och efterfråga en ökad prioritering av ärendet med hänsyn till de omständigheter som föreligger. Det är viktigt att skälen för att ärendet ska ges ökad prioritering framförs så att ansvarig forensiker kan göra en riktig bedömning av ärendets prioritering. För det fall ansvarig forensiker inte anser att ärendet kan ges ytterligare prioritering kan, om åklagaren anser att så ska ske, frågan lyftas till den sektionschef vid NFC som är ansvarig för ärendetypen. Det åligger då denne att, på de av åklagaren framförda skälen, avgöra om ärendet ska ges ökad prioritering Frågor kring en undersöknings relevans Det kan förekomma att det uppstår frågor från NFC om en beställd undersöknings relevans och det kan även i undantagsfall uppstå oenighet mellan åklagaren och ansvarig forensiker vid NFC om den beställda undersökningen ska genomföras. Det är åklagaren som förundersökningsledare som har ansvaret för förundersökningen i dess helhet och är den som fattar beslut om vilka forensiska undersökningar som ska genomföras, oftast efter samråd med utredare och kriminaltekniker. För det fall det uppstår frågor kring om en beställd undersökning är relevant är det dock i allas intresse att åklagaren själv ser till att föra en dialog med ansvarig forensiker vid NFC, för att utröna eventuella svårigheter med att genomföra den beställda undersökningen och för att belysa den beställda undersökningens betydelse i den aktuella utredningen. Många gånger kan en uppkommen oenighet kring om en undersökning ska genomföras på det här sättet övervinnas. Den uppkomna oenigheten kan t.ex. bestå i att någon av parterna inte har hela bilden klar för sig. Det kan röra sig om frågor kring om undersökningen är teknisk möjlig att genomföra, om undersökningen, som kan vara resurs- och tidskrävande, är rimlig att genomföra med hänsyn till dess syfte eller att ansvarig forensiker inte känner till omständigheterna i det enskilda fallet som motiverar att undersökningen genomförs. 11

12 Om oenigheten mot förmodan inte kan övervinnas och forensikern inte förklarar sig villig att genomföra den begärda åtgärden bör åklagaren lyfta frågan i första hand till den sektionschef vid NFC som ansvarar för den aktuella ärendetypen, i andra hand till kanslichefen vid NFC. Åklagaren bör även informera sin chef och gärna även Utvecklingscentrum Göteborg - om den uppkomna situationen. Utvecklingscentrum Göteborg, som har regelbundna samverkansmöten med företrädare för NFC, tar tacksamt emot återkoppling i dessa och andra forensiska frågor. 12

13 Resultatet av en forensisk undersökning redovisas till beställaren om inget annat anges. Om åklagaren omgående önskar ett eget exemplar ska det anges i beställningen. För att bättre kunna planera förundersökningsarbetet går det att, i samband med beställningen, efterfråga en prognos från NFC när man kommer att kunna påbörja undersökningen och när undersökningen kan förväntas vara klar. Vid redovisning av ett ärende används normalt någon av dessa redovisningsformer. Sakkunnigutlåtande Sakkunnigutlåtande används i de fall det genomförts någon form av forensisk bedömning för att komma fram till slutsatsen. Slutsatsen ska vara formulerad i enlighet med NFC:s utlåtandeskala i form av en grad eller i form av är eller är inte. I sakkunnigutlåtanden ska alltid NFC:s skala bifogas. En form av sakkunnigutlåtande är transparenta utlåtanden. Den grundläggande redovisningsformen har där kompletterats för att det tydligt ska framgå vilken huvudhypotes respektive alternativhypotes som använts och hur resultatvärderingen har gjorts, dvs. vad som ligger till grund för det skalsteg som rapporterats. En speciell form av sakkunnigutlåtande är träffrapport för registerträffar t.ex. dna. Den är ett exempel på en till vissa delar automatgenererad bedömning utifrån ett fastställt regelverk. Analysbesked och redovisning Analysbesked och redovisning används vid rapportering av faktaredovisningar, t.ex. analysbesked för narkotika och redovisning för dna och för s.k. FAP-jämförelser. En faktaredovisning är en redovisning där det inte har gjorts en forensisk bedömning för att komma fram till resultatet. Formen redovisning kan även användas för avslut i ärenden när det inte är relevant att göra ett sakkunnigutlåtande eller ett analysbesked. 13

14 Yttrande och meddelande Yttrande används framför allt i administrativa ärenden men kan även användas i undersökningsärenden, t.ex. vid principiella överväganden och i lagfrågor som är utöver standardmässig handläggning. I yttranden används normalt inte NFC:s utlåtandeskala. Meddelande kan användas vid korrespondens med uppdragsgivaren där de övriga redovisningsformerna inte passar. Utöver de ovannämnda redovisningsformerna förekommer också ett antal specialvarianter. Delredovisning Om uppdragsgivaren önskar kan delredovisning ske i ett ärende av utredningstekniska skäl, eller om det av andra skäl bedöms vara bättre än ett samlat gemensamt utlåtande, t.ex. vid omfattande eller över tiden utdragna undersökningar. Av utlåtandet ska det klart framgå att det är en delredovisning och vilket ordningsnummer den har. Komplettering Komplettering används vid redovisning av kompletterande undersökningar inklusive förnyad bedömning som begärs i ärendet efter slutredovisningen. Komplettering kan även användas vid klarlägganden och förtydliganden av tidigare redovisningar. Rättelse Om det i en redovisning upptäcks en felaktighet i något sakligt avseende efter expedieringen, digitalt eller via post, kommer en ny korrekt version av den första handlingen upprättas. Det kommer då mycket tydligt att framgå att det rör sig om en ny version och vad som skiljer sig från den tidigare (felaktiga) versionen. Förhandsbesked Ett förhandsbesked ska hålla sådan kvalitet att polis eller åklagare kan använda det i t.ex. häktningsförhandlingar eller i det fortsatta förundersökningsarbetet. Redovisningen sker i form av ett muntligt eller skriftligt meddelande. De sakkunnigutlåtanden och andra protokoll över kriminaltekniska undersökningar som tas in i förundersökningsprotokollet ska vara undertecknade eller försedda med en digital signatur. NFC har idag digital signatur på samtliga redovisningsformer. Det förekommer ibland att NFC och de forensiska sektionerna skickar ut preliminära protokoll till åklagaren. 14

15 Dessa är förhandsbesked och ska inte tas in i förundersökningsprotokollet eftersom de i sällsynta fall kan avvika från det slutliga protokollet. 15

16 Det finns ett stort antal möjliga forensiska undersökningar. Det är vare sig möjligt eller önskvärt att presentera dem alla. NFC har gett ut en beställningskatalog som innehåller en redogörelse för olika forensiska undersökningar som tillhandahålls. Beställningskatalogen finns på Åklagarmyndighetens intranät under ämnessidan kriminalteknik. Ytterligare information om tekniska undersökningar finns på NFC:s hemsida NFC har också gett ut en uppdaterad faktahandbok om kriminalteknik (april 2016) för brottsplatsundersökare, kriminalpoliser, åklagare m.fl. Nedan följer ett antal exempel på undersökningar som tillhandahålls av NFC. Avsikten är att ge fördjupad kunskap om framför allt de frågor som en åklagare vanligen har att ta ställning till beträffande värdet av vissa mer vanligt förekommande kriminaltekniska undersökningar Biologiska spår Analys av biologiska spår från brottsplats med dna-teknik sker i rutinverksamhet sedan mer än drygt två decennier, i allt från de grövsta till de mer alldagliga brottstyperna. Sedan länge är analyserna effektiva både vad avser resursåtgång och styrkan i de slutsatsgrader resultaten kan leda till vid träff mot person. Eftersom dna-analysen normalt ger ett mycket högt resultatvärde är det oerhört viktigt att säkerställa kvaliteten på de biologiska spår som säkras i samband med en brottsutredning. Tillvaratagandet, spårsäkringen, måste ske på rätt sätt. Identiteten på spåret eller materialet ifråga måste säkerställas genom en unik beteckning. När, var och vem som utförde spårsäkringen måste också dokumenteras. Material och tillvaratagna spår måste därefter hanteras så att spår inte förfars, förväxlas eller kontamineras med annat dna. De biologiska spårtyper som är aktuella för rutinmässig dna-analys är sekret (saliv eller vaginalsekret), blod, sperma och rotbärande hårstrån. Det är i dagsläget svårt att avgöra vilken sekrettyp det rör sig om. Även uppkastningar, snor, vävnadsrester och andra avsättningar kan komma ifråga 3 Kapitlet är skrivet av specialister vid NFC. 16

17 för dna-analys. Urin och avföring kommer relativt sällan ifråga, och de är också svårare material att erhålla användbara resultat från. Det har på senare år blivit allt vanligare med rutinmässig dna-analys av hud/cellrester, som inte utgörs av regelrätta besudlingar men tillvaratagits på exempelvis kläders insida (vem bar plagget?) och utsida (vem tog tag i plagget?). Detta benämns ofta kontakt-dna ( touch-dna ) och kan säkras på olika föremål som hanterats. Dessa spår syns inte och för att kunna göra någon undersökning behövs information om var på exempelvis ett plagg spår ska sökas. Värt att notera är att denna typ av spårundersökning på kläder sällan ger användbara resultat. Dagens dna-analyser är känsliga och riktlinjen för en rutinmässig analys är att dna från omkring 50 celler behövs för den enskilda dna-analysen. Spåret som sådant måste dock innehålla ett relativt stort antal celler/dna-molekyler, på grund av förluster under analysprocessen. De mängder som krävs för en dnaprofil har successivt minskat med införande av nya analystekniker. För specialanalyser såsom LCN (low copy number) kan dna från omkring tiotalet celler för den enskilda dna-analysen räcka för att ge ett användbart resultat. För dessa analyser finns risk att kontaminerande dna slår igenom. Hur materialet har hanterats är en av de avgörande parametrarna när det beslutas om någon LCN dna-analys ska genomföras. För att upptäcka om kontamination av främmande dna har skett kan dnaprover från de som hanterat bevismaterialet behöva analyseras. Sedan år 2014 för NFC med lagstadgat stöd 4 ett register, en s.k. elimineringsdatabas, med dna-profiler från laboratoriepersonal och brottsplatsundersökare. Registret innehåller även dna-profiler från andra personer som hanterar bevismaterial eller vistas i berörda lokaler såsom hantverkare, städpersonal, leverantörer och besökare Dna-analyser Analys av kärnbundet (kromosomalt) dna NFC analyserar regelmässigt 16 markörer (områden) i arvsmassan och resultatet kallas för en dna-profil. Tolv av markörerna utgör en beslutad europastandard; vilket är en förutsättning för internationellt dna-utbyte. En av de analyserade markörerna visar på kön. De övriga 15 markörerna består av s.k. STR (short tandem repeats) markörer som utgörs av nonsens-dna, men som genom variationen i antalet upprepningar (repeats) mellan olika personer gör att dna-profilerna blir särskiljande. Analysresultatet, dnaprofilen, anges som en sifferkombination vilken återspeglar just dessa repetitioner. Sifferkombinationen är användbar för jämförelse med andra dna-profiler som är analyserade med samma STR-markörer. 4 Se lag (2014:400) om Polismyndighetens elimineringsdatabas. 17

18 Eftersom varje STR-markör förekommer i två versioner, en från vardera föräldern, är antalet mätpunkter det dubbla. Med en populationsdatabas ( svensk normalbefolkning ) som visar hur vanlig eller ovanlig en påvisad variant i en markör är, beräknar NFC risken för att en person av slump skulle ha just den erhållna dna-profilen. Gränsen för den starkaste slutsatsgraden, ( grad +4 ), är 1 på 1 miljon vid träff mot person. Denna gräns är passerad med stor marginal om resultatet är en fullständig dna-profil med 16 markörer. Dna-profiler med färre än 16 markörer, dvs. ofullständiga dnaprofiler, kan vara resultatet av för små mängder dna, smuts som hämmar dna-analysen eller att dna till del har brutits ned. En slutsatsgrad beräknas och redovisas alltid så länge det finns användbara resultat i någon markör och en överensstämmelse mot en person. För närbesläktade personer är risken för att dna-profiler skulle överensstämma större än mellan obesläktade personer, just på grund av det genetiska släktskapet. Bortsett från enäggstvillingar som har samma dnaprofil, är risken som störst i relationen helsyskon av samma kön och ligger statistiskt sett som sämst i storleksordningen 1 på till 1 på när 15 STR-markörer undersökts. Den beräknade sannolikheten är lägre för andra släktskapsrelationer. Risken är med andra ord liten att två nära släktingar skulle uppvisa en med varandra överensstämmande dna-profil, och det har aldrig uppmärksammats i SKL:s/NFC:s ärendehantering. Risken för överensstämmelse ökar om resultatet utgörs av en icke fullständig dna-profil eller en blandbild. Om frågan om nära släktskap är aktuell nås klarhet om de utpekade släktingarna kan jämföras med det aktuella dna-spåret. Vilket kan göras om de förekommer i dna-registren eller topsas för en direkt jämförelse. Om detta inte är görligt kan NFC redovisa en statistisk beräkning av risken för en överensstämmande dna-profil. Detta är dock inte möjligt för blandbildsresultat. Analys av Y-kromosomalt dna Analys av Y-kromosomalt dna används relativt sällan i kriminaltekniska tillämpningar. Främst används analysen i sexualbrottsärenden för att utesluta någon person, eller förstärka en slutsatsgrad då resultatet är en blandbild med en kvinnlig huvuddel (exempelvis målsäganden) och ett mindre manligt inslag (exempelvis gärningsmannen) i det dna som påvisats. Resultatvärdet vid en överensstämmelse mot person blir begränsat då Y-kromosomen nedärvs oförändrad från far till son och många män därför har samma. Vid avvikande resultat mellan spår och person kan beroende på omständigheterna nog så viktiga uteslutningar göras. Den här typen av analyser är ofta viktiga komplement i identifieringssammanhang efter omfattande olyckor och katastrofer eller vid identifiering av enskilda individer. I dessa fall drar man nytta av att Y- kromosomen nedärvs på fädernet i oförändrat skick. 18

19 Analys av mitokondriellt dna Mitokondrierna, cellens energiomvandlare, har en begränsad men egen uppsättning dna, mtdna. Då mitokondrierna förekommer i stort antal i de flesta celltyper kan en analys vara möjlig när en vanlig analys av cellkärnans dna inte är möjlig på grund av mycket lite eller delvis nedbrutet dna. Det vanligaste kriminaltekniska materialet som analyseras är hårstrån utan rot. Resultatvärdet vid en överensstämmelse är begränsat då mtdna:t ärvs oförändrat från mor till barn. Vid avvikande resultat kan, beroende på omständigheterna, nog så viktiga uteslutningar göras. Mtdna-analys utförs inte vid NFC, men NFC svarar för handläggningen och kontakter med annat laboratorium som genomför analyserna. Analyserna är vanliga som komplement till sedvanlig dna-analys vid identifiering på motsvarande sätt som Y-kromosomala dna-analyser. Särskilt gäller detta vid starkt nedbrutna kroppar där analys av kärnbundet dna inte är möjlig Blandbilder En blandbild är ett analysresultat som uppvisar dna från två eller flera personer. Blandbilder är mer komplexa att utvärdera än dna som kommer från en person. Utvärderingen påverkas av mängden dna, de ingående dnaprofilerna, kvaliteten på dna:t samt proportionerna i mängd dna mellan de bidragande personerna. Den slutsats som avges kan därför variera kraftigt från blandbild till blandbild. Blandbilder kan bli så komplexa, att de inte kan utvärderas och därmed inte jämföras mot person. Blandbilder kan uppkomma på flera olika sätt och det är svårt att i efterhand avgöra hur de har uppkommit. Det kan röra sig om avsättningar av spår vid ett och samma tillfälle eller vara avsättningar vid olika tillfällen. Blandbilden kan även vara resultatet av en kontamination i samband med hantering av platsen, materialet eller provet. Vissa blandbilder kan förklaras bero på använd analysmetod, exempelvis en ofullständig separation av spermiers dna från vaginalcellers dna i ett vaginalprov med en blandbild som resultat Redovisning av dna-träffar Träffrapporter avseende dna återger enbart dna-träffar i dna-registret och slutsatsgrad. Det är därför av vikt att inse att en träffrapport inte står för sig själv. En träffrapport ska alltid kompletteras/samläsas med sakkunnigutlåtande eller analysbesked ( redovisning dna ) där undersökning och resultat för respektive spår redovisats. Det kan även finnas ytterligare information av vikt i dessa utlåtanden, exempelvis fler överensstämmande dna-profiler från spår på andra undersökta material, blandbildsresultat, gjorda bedömningar, spårs placering på undersökt material och andra iakttagelser. Vid behov, såsom vid större 19

20 ärenden eller ärenden med många eller komplicerade dna-resultat, kan ett nytt sakkunnigutlåtande begäras för att tydliggöra träffar mot person Avsaknad av spår, negativa resultat och uteslutningar När biologiska spår inte upptäcks kan det bero på att mängden spår är för liten för att täckas in av rutinundersökningen. Det kan också vara så att något spår inte har avsatts eller att det inte finns kvar. Avsaknad av ett (förväntat) biologiskt spår kan beroende på omständigheterna säga något i ett specifikt fall, medan det i ett annat fall inte säger något alls om händelsen som sådan. Allt vad som kallas icke-fynd behöver därför beaktas utifrån uppgifter i det specifika fallet. Beständigheten av biologiska spår avsatta på eller i kroppens håligheter, efter exempelvis sexuella övergrepp, är starkt tidsbegränsad. Möjligheterna till påvisande av dna-spår minskar också dramatiskt av aktiviteter såsom tvättning, toalettbesök och födointag. Beständigheten av biologiska spår på kläder och andra föremål är betydligt längre, åratal, om de hanteras och förvaras på rätt sätt och inte rengörs eller utsätts för väder och vind eller annan åverkan. Detta är också en faktor att beakta utifrån att en dna-analys inte ger någon vägledning vad gäller tidpunkten för avsättandet. En våldtäkt behöver inte nödvändigtvis innefatta ejakulation. Den mest uppenbara spårtypen sperma saknas då, men sannolikheten är stor att sekret/dna förts över från kvinnan till gärningsmannens genitalier (om inte gärningsmannen använt kondom) eller fingrar, beroende på vad som skett. Om spårsäkring av misstänkt gärningsman sker kort tid efter övergreppet kan i bästa fall dessa spår tillvaratas, påvisas och analyseras. Ett påvisat biologiskt spår såsom sperma behöver inte heller härröra från det påstådda övergreppet. Den som kan uteslutas ha avsatt påvisad sperma har bevisligen inte avsatt sperman, men sperman kan också härröra från ett tidigare (eller senare) samlag. Det kan även vara så att gärningsmannen helt enkelt inte fick någon utlösning vid övergreppet. Detta behöver beaktas vid uteslutande dna-resultat Blodbildsanalyser Ett dna-resultat kombinerat med påvisad förekomst av blod ger starkt stöd för att blodet kommer från en viss person. Vill man veta mer än att det finns blod/dna på ett föremål, en person eller en plats måste en blodbildsanalys begäras. En blodbildsanalys kan ge stöd för hur en händelse har förlöpt eller inte har förlöpt. Analysen kan därigenom ofta belysa viktiga frågor rörande gärning och uppsåt. 20

21 En blodbildsanalys kan exempelvis innefatta att beskriva och dokumentera blodförekomster, att bedöma vilka blodbilder som ses och hur sådana normalt uppkommer, att bedöma de iakttagna blodspåren i relation till kända skador hos personer, att bedöma de iakttagna blodspåren i relation till kända utsagor från personer, att bedöma den tidsmässiga ordningen för uppkomsten av blodspår och andra spår Tidsbestämning av blod Vid skador uppstår ofta blodspår som sedan torkar in ganska snabbt. En mycket viktig tidsbestämning är att iakttaget blod fortfarande är fuktigt och inte helt har torkat in eller koagulerat. Har blodet väl torkat in får man förlita sig på andra tecken. När blodet lämnar blodbanorna påbörjas en långsam process där hemoglobinet till en början successivt förändras i en jämn takt, framför allt i de fall blodet sitter på ett poröst material såsom tyg. Förändringen är störst den första månaden. NFC har för närvarande (mars 2017) inte någon analysmetod för att värdera denna förändring. Forsknings- och utvecklingsprojekt pågår vid NFC i samverkan med andra aktörer i världen som kan leda till nya metoder för såväl laboratoriearbete som fältarbete. I vissa grova brott kan tidsbestämning av en blodförekomst vara av avgörande betydelse för att klara upp brottet. Sådana blodspår kan frysas in för att på så sätt avstanna förändringsprocessen, i väntan på framtida analysmetoder. En fingeravtrycksidentifiering av en misstänkt eller annan person har högt bevisvärde och är därmed ofta av stor betydelse för en utredning. För att en fingeravtrycksundersökning ska bli så bra som möjligt och samtidigt medge en rationell hantering är det viktigt att så tidigt som möjligt ta ställning vilken/vilka frågor en undersökning ska besvara. Vill man koppla en person till ett material eller en plats? Tillför en eventuell identifiering av den här personen på detta material något till utredningen? Exempelvis är det kanske inte alltid nödvändigt att t.ex. undersöka alla blixtlåspåsar eller sedlar i ett beslag. För att göra arbetet så effektivt som möjligt och samtidigt försöka korta handläggningstiderna är detta frågor som bör ställas i inledningsskedet. Även om och hur man kan göra ett första urval av materialet och hur fingeravtrycksundersökningen ska prioriteras i förhållande till andra undersökningar på samma material är viktiga frågor. T.ex. kan en 21

22 identifiering av ett avtryck på klistersidan av en tejp som suttit på en narkotikaförpackning vara mer betydelsefull än ett avtryck utanpå förpackningen Framkallning I de allra flesta fall är avtryck avsatta på ett material latenta, dvs. inte synliga. Då krävs någon form av framkallning eller förstärkning, vilket utförs genom kemikaliska eller fysikaliska metoder. Möjligheten för att ett fingeravtryck ska kunna framkallas, säkras och identifieras till en person påverkas av ett antal faktorer, t.ex. materialtyp och vad det utsatts för. Vilken framkallningsmetod som ska användas beror på vad det är för slags material, hur och var det har legat samt vad som avsatt avtrycket. T.ex. kräver ett material som legat i eller varit utsatt för vatten speciella framkallningsmetoder och därför är det viktigt att ange hur materialet har anträffats, t.ex. inomhus eller utomhus eller om det varit fuktigt. En annan viktig faktor för att kunna få fram avtryck är vad eventuella avtryck är avsatt med, dvs. hur mycket avsättaren utsöndrar från huden, b.la. fetter, aminosyror, proteiner m.m. Olika personer avsätter mer eller mindre av dessa ämnen. Variation finns även individuellt då en person utsöndrar olika vid olika tidpunkter och affektionstillstånd. Vissa personer utsöndrar ytterst lite vilket gör att en frånvaro av framkallade fingeravtryck inte behöver betyda att personen inte tagit i materialet. Material som har en ojämn, skrovlig yta och/eller är flexibelt såsom tyg, skinn eller hud är svåra material. Generellt finns avtryck kvar mycket längre tid på ett poröst pappersmaterial än på en mer oporös blank yta som plast. På papper där avsättningen har absorberats in i materialet finns exempel på avtryck som framkallats efter 30 år. På t.ex. plastmaterial eller knivar sitter avsättningen mer på ytan och är därför mycket mer känslig för hantering. Det finns dock flera exempel på avtryck som framkallats på plast, och till och med material som legat fuktigt, efter lång tid. Idag finns ingen vetenskapligt fastställd metod för att bestämma hur länge ett avtryck suttit på ett material. Det är därför väldigt svårt att bestämma ålder på ett fingeravtryck Fingeravtrycks- och signalementsregister En förutsättning för en bra och effektiv fingeravtrycksjämförelse är att misstänkta personers fingeravtryck finns upptagna med bra kvalitet. Om behöriga personer tagit i ett material utan handskar kan man ta upp jämförelseavtryck från dessa för att kunna eliminera avtrycken från ärendet. Idag används nästan uteslutande livescan för att ta upp fingeravtryck, vilket innebär att fingeravtryck tas upp digitalt. Som reservrutin när livescan inte finns tillgänglig tas avtrycken upp på pappersblankett som sedan skannas in i systemet. NFC administrerar de fingeravtrycksregister som finns idag. I 22

23 registret med upptagna fingeravtryck (daktylogram) finns det cirka personer (september 2016). Dessa fingeravtryck är upptagna på personer som är dömda eller figurerar i en förundersökning för brott. Sedan hösten 2014 finns möjlighet att även ta signalementsbilder och bilder på kännetecken som t.ex. ärr och tatueringar i livescan, i samband med digitalt tagande av fingeravtryck. Man tar tre porträttbilder (framifrån samt höger och vänster profil) och tre helkroppsbilder (framifrån samt höger och vänster profil) samt ett relevant antal bilder på kännetecken. Bilder som efter att fingeravtrycken kvalitetskontrollerats finns tillgängliga i ett signalementsregister. Uppgifter i fingeravtrycks- eller signalementsregister gallras när personen gallras ur misstanke- och belastningsregistren Redovisning och resultatvärdering Vid fingeravtrycksjämförelser används idag en icke-numerisk standard vilket innebär att det inte finns något krav på ett visst antal överensstämmande detaljer för att en identifiering ska uppnås. Man bedömer all information i avtrycket som en helhet. I AFIS-systemet (Automated Fingerprint Identification System) söks dock, enkelt utryckt, bara på detaljer som avslutande och påbörjade linjer och det krävs en viss mängd av dessa för att det ska vara meningsfullt att söka. Detta betyder att ett avtryck kan vara användbart för identifiering men inte sökbart i AFIS-systemet. AFIS är ett system som automatiskt kan söka brottsplatsavtryck mot avtryck i fingeravtrycksregistret eller spårregistret. En manuell verifiering av de föreslagna träffarna måste dock alltid utföras. Vid en fingeravtrycksjämförelse är det en fördel att ha de misstänktas (om det finns några) personuppgifter för att kunna jämföra direkt mot dessas upptagna fingeravtryck i registret. Även om personerna finns i registret är det inte säkert att dessa kommer upp vid en sökning. Detta kan bero på att det aktuella säkrade fingeravtrycket eller det upptagna daktylogrammet är av sämre kvalitet. Alla fingeravtrycksundersökningar redovisas i ett sakkunnigutlåtande där det finns information om vilka metoder som använts, vilka material som undersökts, om det säkrats fingeravtryck, eventuella urval och resultatet från fingeravtrycksjämförelsen. Fingeravtrycksjämförelser har av tradition redovisats med en hundraprocentig säkerhet där man utesluter att alla andra fingrar i hela världen kan ha avsatt just det avtrycket. Detta har man de senaste åren börjat gå ifrån för att gå mot ett mer vetenskapligt synsätt och på grund av några fall av felidentifieringar. Uttrycket ovan kan likställas med det högsta steget i skalan och kan också formuleras som att sannolikheten att ett avtryck med så många överensstämmelser, och inga avvikelser, ska härröra från någon annan är i praktiken utesluten. 23

24 Då säkrade fingeravtryck är av varierande kvalitet når man inte alltid ända fram till en identifiering. Det kan vara så att ett avtryck har information som överensstämmer med en misstänkt persons avtryck men att informationen inte räcker till för en identifiering. Jämförelsen kan då redovisas som inkonklusiv i ett sakkunnigutlåtande eller som ett forensiskt uppslag Jämförande vapenundersökningar Då en patron avfyras i ett vapen avsätts märken från vapnets delar på de ytor hos kulan/hylsan som kommer i kontakt med vapnets insida. Sådana spår är potentiellt individuella och kan användas för jämförande undersökning i syfte att utröna om en viss kula eller patronhylsa har utskjutits ur/avfyrats i ett visst vapen. Jämförelsen sker i s.k. jämförelsemikroskop och utförs separat av två undersökare som generar individuella slutsatser. Undersökarna enas därefter genom diskussion om en gemensam slutsats som båda kan stå bakom. Resultatet, som är på källnivå, redovisas med hjälp av NFC:s utlåtandeskala. Registrering enligt FAP Jämförelser av spår på kulor och hylsor görs regelmässigt på alla vapen, kulor, patronhylsor och patroner (i de fall de har spår användbara för jämförelse) som har eller kan misstänkas ha brottsligt sammanhang i enlighet med FAP Syftet är att finna kopplingar mellan olika skjutningar eller mellan vapen och skjutning. Kulor och patronhylsor från ouppklarade brott registreras och förvaras i ett sökbart nationellt vapenspårsregister, s.k. Open Case File (OCF). Beslagtagna skjutvapen provskjuts varefter kulor och patronhylsor från provskjutningen jämförs med materialet i OCF. Då överensstämmelser iakttas genomförs och redovisas jämförelsen på samma sätt som beskrivits ovan. Kulor och patronhylsor från brottsplats som bedöms härröra från ett och samma vapen registreras i en och samma registerpost. Vid sådan jämförelse skrivs av rationalitetsskäl inget graderat utlåtande. Att flera material läggs in i samma registerpost betyder i praktiken att sannolikheten att materialet skulle kunna ha avfyrats i olika vapen har bedömts vara så låg att den kan lämnas utan hänsyn. Internationella jämförelser Materialen i OCF samt provskjutna vapen registreras och jämförs även i ett gemensamt nordiskt vapenspårsregister. Detta innebär att sökning automatiskt sker även mot OCF i Norge och Danmark. Därutöver finns även möjlighet att via det nordiska vapenspårsregistret göra sökningar mot OCF i andra länder genom nätverket IBIN (Interpol Ballistics Information Network). Sökning mot IBIN görs endast på uttrycklig begäran från 24

25 uppdragsgivaren. En sådan begäran bör vara grundad på faktiska misstankar om samröre med/kopplingar till brottslighet i andra länder Funktionskontroll Funktionskontroll av vapen sker i flera syften: Utröna om ett vapen fungerar alls (dvs. om det går att avlossa skott/utskjuta projektiler), i syfte att avgöra vilka delar av vapenlagstiftningen som är tillämpliga. Utröna om ett vapen fungerar förväntat/som avsett. Härvid kan exempelvis undersökas om vapnets säkring fungerar, vilken kraft som krävs mot avtryckaren för att avfyra vapnet (avfyringskraft), om vapnet laddar om som det ska, om vapnet ger eldavbrott (av vilken orsak/i vilken omfattning) etc. Om vapnets funktion är relevant eller ifrågasatt rekommenderas direktkontakt med NFC:s vapenundersökare för att klarlägga vilken frågeställning som är relevant och vilka försök som kan krävas för att besvara den Tillämpning av vapenlagen I samband med vapenundersökning lämnas förslag på vilka delar av vapenlagstiftningen som är tillämpliga. Bedömningen görs baserat på tidigare domstolsavgöranden, tidigare bedömningar av liknande material samt parallellresonemang med bedömningar av andra material. Vid gränsdragnings- eller principfrågor konsulteras Polismyndighetens rättsavdelning, enheten för förvaltningsrätt. Om vapnet har egenskaper som är potentiellt kvalificerande för grovt vapenbrott, dvs. om vapnet är av särskilt farlig beskaffenhet 5, kan även sådan information tillhandahållas Skjutavståndsbedömning En skjutavståndsbedömning utförs då det är av vikt att bedöma avståndet mellan skjutvapnets mynning och ett beskjutet objekt. Förutom att få skjutavståndet kan en skjutavståndsbedömning vara användbar för att bedöma ingångs- respektive utgångshål, få en indikation om skottriktning, bekräfta vittnesuppgifter samt få viss information om händelseförloppet. En skjutavståndsbedömning kan utföras på kläder, bar hud (säkras med kartplast) och olika ytor så som väggar och glas. När ett skott avlossas ur ett vapen skjuts skottrester ut ur vapenpipan tillsammans med kula/projektil. Skottresterna innehåller bl.a. sot, bly, krutrester och fragment från projektilens yta. Om skytten står tillräckligt 5 9 kap. 1a vapenlagen (1996:67). 25