NYLÄNDSKT FISKE UNDER ETT SEKEL

Transkript

1 NYLÄNDSKT FISKE UNDER ETT SEKEL 1

2 2

3 Göran Bergman Håkan Stjernvall Nyländskt fiske under ett sekel 3

4 Utgivningen av Nylands Fiskarförbunds 100-årshistorik har möjliggjorts tack vare donationer av: Svenska folkskolans vänner Helene och Walter Grönqvists stiftelse Walter von Frenckells stiftelse Därtill har betydelsefulla bidrag erhållits av: Borgå fiskargille Ekenäs västra fiskargille Pellinge fiskargille Pernå fiskargille Borgånejdens fiskeområde Bromarf-Tenala fiskeområde Ekenäs-Snappertuna fiskeområde Hangö fiskeområde Ingå fiskeområde Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Lovisa fiskeområde Pernå fiskeområde Sibbo fiskeområde Strömfors fiskeområde Ankkuri Fiskelag Pellinge Fiskandelslag Centralförbundet för Fiskerihushållning Finlands Yrkesfiskarförbund Nylands TE-central Nylands Fiskeriförsäkringsförening Lokalförsäkring Östra Nyland Konstsamfundet Aktia Sparbank Ekenäs Sparbank Borgå Sparbanksstiftelse Bromarv Sparbanksstiftelse Esbo-Grankulla Sparbanksstiftelse Helsingfors Sparbanksstiftelse Ingå Sparbanksstiftelse Kyrkslätt Sparbanksstiftelse Sibbo Sparbanksstiftelse Sydkustens Andelsbanksförbund Ernst & Young FIM Group Fortum Harmångers Maskin & Marin Ab Fma Gabi Lindholm Oy Scandi Net Ab Sumaris Oy Trollböle fiskkläckning Pekka Vääräniemi Oy Björn Wahlroos Nylands Fiskarförbund r.f. och Håkan Stjernvall ISBN Layout: Håkan Stjernvall Ombrytning: Camilla Stjernvall-Malmberg Tryckning: Ekenäs Tryckeri,

5 NYLANDS FISKARFÖRBUND 100 ÅR Du håller i Din hand en unik berättelse om den nyländska fiskarbefolkningen, om skärgården och om hur händelser i samhället påverkat både människor, skärgårdsnäringar och omgivningen under ett helt sekel. Nylands Fiskarförbund grundades år Skärgårdsbefolkningen och fiskarnäringens framsynta representanter insåg att fiskenäringen bäst skulle kunna föra sin talan genom att samlas i en gemensam organisation. Den stora rösträttsreformen, valdemokratins genombrott, så som John Österholm uttryckte den, satte fart på organisations- och föreningslivet i Finland. Nylands fiskarförbunds uppgift var för 100 år sedan och är än i dag i första hand att befrämja det kustnära yrkesfisket och vården av fiskestammar. Det har alltid fallit sig naturligt att man inom förbundet velat bevara en levande kulturmiljö i skärgården och en fast bosatt befolkning. Verkligheten i skärgården, i det övriga samhället och i hela landet har förändrats mycket under de gångna hundra åren. Den fasta befolkningen har minskat liksom antalet heltidsfiskare. Fiskebragderna och fiskemetoderna har förändrats, för att inte tala om fiskebåtarna. Också fiskstammarna och fångsterna av olika arter längs med vår kust har varierat mycket under årens lopp. Gäddkläckningsstationerna som i tiden var en viktig verksamhet är i dag ett minne blott, men däremot har utplanteringen av fiskyngel fortfarande en viktig roll i förbundets verksamhet. Idag utplanteras framför allt gös, sik och ål. Havsöring har tidvis varit en viktig utplanteringsart. På 1970-talet frågade man sig om den nyländska skärgården kan räddas undan miljöförstöringen. Idag kan vi konstatera att det fortfarande finns många moln vid horisonten. Under de senaste åren har övergödningen av Finska viken lett till årligen återkommande algblomningar, grumligt vatten och igenväxande vikar. Den kraftigt växande oljetransporten genom Finska viken är ett hot som inte heller kan förbises. All slags fartygs- och båttrafik har ökat och den ställer ibland till förtret för fisket. Sälstammen, framförallt gråsälen, har ökat starkt under de senaste decennierna och under de allra senaste åren har en explosionsartad ökning av skarven lett till nya bekymmer. Sälen söker sig idag ända upp i skär- Förbundsordförande Christina Gestrin. 5

6 gårdsvikarna där också nätfisket ofta försvårats. Då isbildningen sker sent eller uteblir innebär det att sälarna finns i skärgården så gott som hela tiden. Sedan Finland blev medlem i EU har fiskeripolitiken blivit en del av EU- politiken. Nylands fiskarförbund har aktivt jobbat för att Östersjön och det kustnära fisket i Finland skall betraktas som en egen helhet där man beaktar de lokala förhållandena som på många sätt skiljer sig från fisket i världshaven. Förbundet har allt mer betonat att det kustnära fisket som vi bedriver är ekologiskt hållbart. Det är ett selektivt fiske som inte hotar de naturliga fiskbestånden. Då man läser historiken märker man att många frågeställningar upprepats med jämna mellanrum under årens lopp. En viktig förutsättning för att fisket skall lyckas har alltid varit att hela kedjan från fiskaren till konsumenten har fungerat. För tio år sedan betonade förbundets dåvarande ordförande Sigurd Westerberg att det behövs fler landningsplatser med fiskhanteringsutrymmen. Samma sak kan vi konstatera idag. Kraven på fiskhanteringsutrymmena har ytterligare skärpts under de senaste åren och det innebär att många blivit eller kommer att bli tvungna att investera i hanteringsutrymmen. Inom förbundet har vi all orsak att uppmuntra den aktiva fiskarkåren att i mån av möjlighet utveckla sina hanteringsutrymmen, gärna i samarbete med andra aktörer. Förbundet har under hela sin historia stött utvecklingen av nya fiskmetoder och uppmanat fiskarkåren att nappa på nya fiskebragder då dessa kommit ut på marknaden. Från de senaste åren har vi också exempel på detta. En stort uppmärksammad händelse var det då en stiftelse donerade tolv nya sälsäkra pontonryssjor till förbundet år Dessa kunde förbundet överlåta till ett dussin tacksamma, unga yrkesfiskare. Då vi i styrelsen för några år sedan insåg att 100 års jubileet närmar sig var vi eniga om att en 100 års historik skall skrivas. Vi var mycket tacksamma för att Håkan Stjernvall åtog sig denna viktiga och krävande uppgift. Det har varit en glädje att få följa med den iver och det intresse med vilket Håkan Stjernvall utfört sitt arbete. Ett varmt tack vill jag rikta till författaren. Jag vill också tacka alla dem som ekonomiskt gett sitt stöd till detta projekt. Utan yttre finansiering skulle Nylands fiskarförbund inte ha kunnat genomföra historikarbetet. Denna bok är tillägnad alla de tusentals fiskare, fiskarhustrur och andra skärgårdsbor som levt och verkat i skärgården. Det kustnära yrkesfisket är en del av vår gemensamma historia men också av vår nutid och framtid. Esbo i januari 2007 Christina Gestrin Förbundsordförande 6

7 FÖRORD Då man från Nylands fiskarförbund för ett drygt år sedan frågade om jag kunde åta mig uppdraget att skriva förbundets hundraårshistorik var det med tveksamhet jag slutligen tackade ja. Min betänklighet berodde inte på att ämnet var ointressant, tvärtom. Jag har alltid känt samhörighet med kustbygden och dess folk, kanske beroende på att en hel del skärgårdsoch fiskarblod flyter i mina ådror. Nej, min tvekan berodde på att jag var rädd för att inte kunna ge en tillräckligt åskådlig skildring över fiskarförbundets mångskiftande historia. Att beskriva sådant man inte själv varit med om är inte det lättaste. Nylands Fiskarförbund grundades således år 1907 (fram till år 1913 benämnt som Nylands Fiskareförbund) och har allt sedan dess främjat fiskerinäringen och även skärgårdsbefolkningens intressen i övrigt. Att i en historik återge vad som hänt under det sekel som gått är otvivelaktigt på sin plats. Fiskarförbundets femtio första år skildrades i en skrift som gavs ut till halvsekelsjubileet år Det var förbundets dåvarande sekreterare, docent Göran Bergman som svarade för dess tillkomst. I fråga om de tjugo första åren baserade sig Bergman i hög grad på den tillbakablick som förbundets tidigare sekreteraren Rolf Palmgren skrivit ned år Göran Bergmans femtioårshistorik ingår i denna utgåva, dock till vissa delar kompletterad. Mina tillägg är signerade med H.S., liksom de rutor jag i form av personporträtt samt olika teman placerat in här och där i texten. Även bildmaterialet är delvis nytt. I motsats till Bergman, som skrev ämnesvisa kapitel, valde jag att skildra förbundets verksamhet under de senaste femtio åren i kronologisk följd, praktiskt taget år för år. Det ger visserligen en torrare text, men det är kanske lättare att följa skeendet. Under vissa rubriksättningar beskrivs dock längre tidsperioder, såsom fiskkläckningen och utplanteringen, trålfisket, matfiskodlingen och fiskförsäkringsverksamheten. Dessutom ingår också i den här delen en del nedtecknade personporträtt, liksom intervjuer med förgrundsgestalter inom förbundet. Många skall ha tack för att bokprojektet kunnat förverkligas, inte minst de ekonomiska bidragsgivarna. De finns uppräknade på baksidan 7

8 av titelbladet. För rent praktiskt bistånd under historikens tillblivelse vill jag tacka alla de sagesmän som bidragit med värdefull upplysning, liksom alla som ställt bildmaterial till förfogande. Tack också för den vänliga betjäning jag fått i de arkiv och institutioner jag besökt under forskningsarbetet. Ett alldeles särskilt tack vill jag rikta till förbundets mångårige ombudsman och distriktskonsulent Rolf Lindholm. Han är något av ett levande uppslagsverk då det gäller fiskarförbundet och fiskerirelaterade frågor överhuvudtaget. Att han dessutom ställde sitt omfattande privata arkiv till mitt förfogande var särskilt värdefullt. Hans granskning av manuskriptet har rättat till fel och missförstånd. Förre distriktskonsulenten Stig Sundström har även varit mig behjälplig. För all den handräckning jag fått under historikens tillblivelse skall givetvis verksamhetsledaren Mika Kiuru ha ett stort tack, liksom förbundsordförande Christina Gestrin. Ett tack även till raden av tidigare ordförande, nämligen Pär Stenbäck, Kurt Hemnell, Per-Henrik Nyman, Sigurd Westerberg, Ruben Winberg, Astrid Thors och Klaus Berglund, vilka alla tagit del av manuskriptet för sina respektive ordförandeår. För ombrytningen skall pol.mag. Camilla Stjernvall-Malmberg ha tack. Att sammanställa Nylands fiskarförbunds 100-årshistorik har varit ett trevligt arbete. Samtidigt har jag haft förmånen att få träffa genuina skärgårdsbor i sin egen livsmiljö. Mina färder i den nyländska skärgården, den sällsynt vackra sommaren 2006, har gett bestående minnen. Jag hoppas att jag lyckats återge Nylands fiskarförbunds sekellånga verksamhet så läsaren får en verklighetstrogen helhetsbild av förbundets historia. Borgå i januari 2007 Håkan Stjernvall 8

9 Göran Bergman Håkan Stjernvall NYLANDS FISKARFÖRBUND FÖRBUNDET GRUNDAS Ett halvsekel har förgått sedan Nylands fiskarförbund grundades, en tidsrymd som i sig rymmer en genomgripande utveckling och många avgörande händelser i vårt lands historia. En överblick av Nylands fiskarförbunds verksamhet under de gångna 50 åren är i själva verket en översikt över hur olika samhälleliga, ekonomiska och politiska tilldragelser inverkat på vår svenska skärgårdsbefolkning, dess levnadsvillkor, hur den i tider av prövningar och umbäranden gjort sitt bästa, fosterlandet och vår svenska folkstam till fromma. Men en historik över Nylands fiskarförbund visar oss också hur svårt det är för en liten yrkesgrupp som skärgårdsbefolkningen att göra sig gällande och få sina rättigheter i kombination med det vaknande samhälleliga intresset under seklets första årtionde som ledde till uppkomsten av Nylands fiskarförbund. Det var lantdagsvalet år 1907 som var den första direkta påstöten till fiskarförbundets grundande. Den 8 december 1906 samlades i Kyrkslätt ett antal mellannyländska fiskare för att dryfta frågan om en egen kandidat till det stundande lantdagsvalet. Det vittnar om vakenhet och optimistiskt sinnelag att redan detta möte med eftertryck gav uttryck för önskvärdheten att den nyländska skärgårdsbefolkningen skulle framträda med en egen man i dessa val. Vid ett nytt möte två veckor senare på samma ställe var anslutningen av fiskare, vattenägare och skärgårdsjordägare stor, denna gång var nämligen de flesta nyländska skärgårdskommuner representerade. Mötet enades om att i valet gå fram med gemensamma kandidater. Tyvärr lyckades den nyländska fiskarbefolkningen inte vid detta val förverkliga sin avsikt, skärgårdens röster räckte inte till, hur livligt valdeltagandet än var. Motgången ledde emellertid till att man fick upp blicken för nödvändigheten av gemensamt uppträdande i skärgårdens livsviktiga frågor och gav sålunda påstöten till bildandet av Nylands fiskarförbund. 9

10 Man hade redan länge haft behov av samarbete bland fiskarna, men först vid de ovannämnda mötena väcktes definitivt tanken på en organiserad sammanslutning för tillvaratagandet av gemensamma intressen. Ett möte sammankallades den 1 februari 1907 i Borgå på initiativ av redaktör Ossian Reuter, varvid en femmannakommitté tillsattes för att utarbeta förslag till stadgar. Vid ett nytt möte den 7 april 1907 i Helsingfors konstituerade sig det nya förbundet och sålunda tillkom landets första lokala sammanslutning av yrkesfiskare, Nylands fiskarförbund. I interimsstyrelsen invaldes redaktör Ossian Reuter, lärare Johan Emil Sundqvist, fiskare Emil Wahrman, godsägare Herman Saurén, fiskare Fredrik Forsell, sjökapten Alfred Gustaf Mannelin, fiskare Wilhelm Boström och agronom Bertel Bockström. Den 9 juli 1907 stadfästes stadgarna, varefter förbundet kunde inleda sin verksamhet. Samarbete upptogs genast med Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap samt med Fiskeriföreningen i Finland. Under förbundets första verksamhetstid företog lantbrukssällskapets instruktör Emil Wahrman resor i den nyländska skärgården och förvärvade medlemmar åt den nya sammanslutningen. Emil Wahrman ( ), stiftande medlem och fiskeriinstruktör. Här är några förtydliganden på sin plats. Sammankomsten i Borgå hölls inte den 1 februari utan den 18 januari i Arbetets Vänners lokal. Det upplyser ett referat i Borgåbladet ( ) om, där det inledningsvis omnämns att ett halvt hundratal fiskare hade infunnit sig och hälsades välkommen af fiskaren Emil Wahrman, som äfven sammankallat mötet. Förutom det förestående lantdagsvalet diskuterades många aktuella fiskefrågor, vilka även hade varit uppe vid de nämnda mötena i Kyrkslätt. Bbl-referatet avslutades med texten: Sist föreslog ordf. E. Wahrman bildandet af ett hela Nyland omfattande fiskarförbund och redogjorde i korthet för förbundets uppgift och den stora betydelse detsamma skulle hafva för fiskarena och fiskerinäringen i vår skärgård. Förslaget vann enhälligt understöd och beslöts att förbundet skulle omfatta hela svenska Nyland. En kommitté bestående af fiskarna Emil Wahrman, J.F. Blomqvist, Emil Andersson, redaktör Ossian Reuter och agronomen Bertel Bockström tillsattes och fick i uppdrag att snarast möjligt uppgöra förslag till stadgar och utlysa ett allmänt möte, helst i Helsingfors med representanter från alla skärgårdstrakter af det svenska Nyland. Enligt tidningsreferatet var det alltså Emil Wahrman, fiskare vid Kuggsundet i Tolkis, som var en av de verkligt drivande krafterna vid bildandet av Nylands fiskarförbund, om än mera skolat folk utsågs till de ledande posterna då förbundet grundades. Emil Wahrman dog redan våren 1913, endast 42 år gammal. I en nekrolog sägs bl.a. att han ifrade för fiskarnas bästa och begåfvad med snart sagt glänsande förmåga, verkade han genom föredrag och 10

11 Ossian Reuter Redaktör Ossian Reuter ( ) hade en avgörande roll under bildandet av Nylands fiskarförbund och valdes till dess vice ordförande. Insatsen blev dock kortvarig eftersom han plötsligt avled redan året därpå, sommaren Reuter hade år 1898 kommit till Lovisa, där han övertog redigeringen av tidningen Östra Nyland. Han hade därförinnan tjänstgjort som tidningsman på många olika håll, förutom i födelsestaden Ekenäs, i Tammerfors, Viborg och Helsingfors. Skolrådet John Österholm, som också var född i Ekenäs och kom att bli ordförande för det nyländska fiskarförbundet, beskrev Ossian Reuter som en idérik och stridbar tidningsman. Hans tidning var därför någonting annat än de slätstrukna och torftiga tryckalster som i förra seklets senare del presenterades som finlandssvensk tidningspress. Han var svensk först som sist. Hans kärlek till det svenska rätts- och kulturarvet var starkt framträdande i hans journalistik, tyckte Österholm. Ossian Reuter hade en stark känsla för den nyländska hembygden och framför allt skärgården. Han uppställdes som fiskarbefolkningens kandidat i lantdagsvalet 1907, på samma lista som Kristian von Alfthan, som blev invald och även valdes att leda det nybildade nyländska fiskarförbundet. Ossian Reuter var aktivt med om att starta Östra Nylands folkhögskola i Pernå år 1905 och valdes till direktionsordförande i dess Ossian Reuter ( ), stiftande medlem och viceordförande garantiförening. Skolan fick en särskild fiskeriavdelning år Nya Pressen avslutade sina minnesord över sin tidigare medarbetare så här: Under ett skiftesrikt långt liv glömde han aldrig de band, som förenade honom med den svenska allmogen och särskilt med skärens bebyggare. Hans bortgång skall väcka sorg hos många hans vänner, äldre och yngre, och minst skall den icke vara bland vår härdiga fiskarbefolkning, som lärt sig känna, att hans hjärta klappade varmt för densamma. (H.S.) andraganden i skärgården Det är därför inte att undra på att han valdes till fiskeriinstruktör och ersattes därvid i fiskarförbundets styrelse av hemmansägaren Hugo Sundbäck från Pellinge (Sundö). Nylands och Tavastehus läns lantbruksällskap hade för övrigt redan på 1800-talet riktat en viss uppmärksamhet mot fiskerinäringen. Exempelvis beviljades år 1887 stipendier åt två nyländska fiskare för att under ett par månaders tid kunna vistas i den åländska skärgården och bekanta sig med fisket där. Särskilt var det fångstens saltnings- och konserveringsmetoder man ville ta del av för att stipendiaterna vid hemkomsten kunde dela med sig av lärdomarna åt sina yrkesbröder. Efter 11

12 12 att Nylands fiskarförbund bildats inleddes det fruktbringande samarbetet med lantbrukssällskapet, vilket kom att fortgå till år Bland annat delades kostnaderna mellan de två organisationerna för instruktörsverksamheten i skärgården. Den första reseinstruktören i fiskefrågor var nämnda Emil Wahrman. Om än vi går händelserna litet i förväg kan den berättelse Wahrman skrev över sin verksamhet för år 1908 återges här i samma veva. Han skrev så här: Från början har min sträfvan gått ut på att genom sammanträden och föredrag hos fiskarbefolkningen väcka intresse för gemen-

13 De inledande paragraferna i protokollet från Nylands fiskarförbunds konstituerande möte i Helsingfors den 7 april Lägg märke till förslaget av fiskaren Hillman om att ett förbund borde bildas med enbart obesuttna fiskare, men avslogs men rösterna 37 mot 8. Frågan om motsatsförhållandet i vissa frågor mellan de obesuttna och besuttna skärgårdsborna kom ett flertal gånger upp under de närmaste åren efter att Nylands fiskarförbund bildades. Vid höstmötet år 1909 föreslogs exempelvis ett förtydligande i stadgarna så vardera parten skulle garanteras ett jämbördigt inflytande. Man enades dock om att broderligt dela på styrelseplatserna utan att för den skull göra en stadgeändring. Det beslöts i alla fall att ordförande kan utses bland förbundets passiva medlemmar, något som även varit mera regel än undantag under fiskarförbundets hundraåriga tillvaro. Att Kristian von Alfthan vid mötet den 3 oktober 1907 valdes till fiskarförbundets ordförande berodde på att han var den enda som blev invald i lantdagen av de tre kandidater som fanns på listan Nylands skärgård Helsingfors. I den ovan delvis avbildade urkundshandlingen står det längre fram i 7 så här: Emedan af de å den förenade fiskare och sjömanslistan uppställda landtdagskandidaterna endast frih. v. Alfthan blifvit invald till instundande landtdag, förklarar denne sig så väl villig som skyldig att framföra fiskarenas önskningsmål, uttalande tillika den tillförsikt att fiskarena oaktadt det kunde hysa obetingadt förtroende till hans goda vilja i detta avseende. Kristian von Alfthan hade också varit en aktiv kraft i den år 1891 bildade Fiskeriföreningen i Finland r.f.. (H.S.) samma sträfvanden. Glädjande nog ha dessa mina bemödanden krönts med den framgång att särskilda fiskare- och fiskevattenägareföreningar bildats uti Pyttis, Strömfors, Pernå, Borgå, Sibbo, Helsinge, Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå, Degerby, Ingå, Snappertuna, Ekenäs och Bromarf. Utom denna verksamhet har jag ägnat Skärgårdsfiskarenas Andelslag m.b.t. en stor del af min tid, i det jag icke mindre än 191 dagar såsom ledare och rådgifvare bistått detsamma. Som naturligt är har min verksamhet under det första året icke att uppvisa några synnerligen lysande resultat, men dömer man af de vinningar som gjorts, så finner man att de uppoffringar Sällskapet gjort för fiskarebefolkningens höjande icke varit förgäfves. 13

14 Strömmingsfiske med skötar vid tiden för bildandet av Nylands fiskarförbund. Bilden är tagen i Ekenäs skärgård, Jussarö år Efter den här beskrivningen av det banbrytande arbete Emil Wahrman stod för återgår vi i följande stycke till Göran Bergmans text. (H.S.) Vid fiskarförbundets första ordinarie möte den 3 oktober 1907 valdes till ordförande Kristian von Alfthan, till viceordförande redaktör Ossian Reuter samt till sekreterare och ekonom agronom Emil Blåfield. På hösten 1908 drabbades förbundet av en svår förlust, i det att dess insiktsfulla och högt uppskattade viceordförande Ossian Reuter avled. I hans ställe valdes läraren J.E. Sundqvist, vilken sedan förbundets ledande kraft under det första decenniet, dr Kristian von Alfthan av andra göromål tvungits lämna ordförandeskapet, utsågs till denna förtroendepost. Till viceordförande valdes sekreteraren i Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap agronom A. Sixtus Lindholm. Emil Blåfield ( ), förbundets sekreterare åren Han kallades till hedersledamot år Den oroliga tiden efter vårt lands självständighetsförklaring kom att få betydande efterdyningar också inom Nylands fiskarförbund. I verksamhetsberättelsen för år 1918 står det nämligen så här: Förbundets vårmöte, som inte kunde hållas på föreskriven tid, försiggick i H:fors den 15 juni och var enastående i Förbundets hävder. Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap som under många år samarbetet med Nylands fiskarförbund meddelade att det avbrutit alla förbindelser med förbundet 14

15 Kristian von Alfthan Friherre Kristian von Alfthan föddes i Uleåborg år 1864, var läkare och inom sitt yrke huvudsakligen verksam vid badanstalten i Nådendal. Men han var samtidigt politiker och deltog redan i de sista ståndslantdagarna. Han invaldes sedan i den första enkammarlantdagen år 1907 som representant för Svenska folkpartiet. Med anledning av von Alfthans 50-årsdag den 1 mars 1914 skrev Hufvudstadsbladet bl.a. så här: Med sitt lifliga temperament, sin entusiasm och stora arbetsförmåga är K. v. Alfthan den som till stor del organiserat hela partiet. [ ] Han har aldrig försummat de otaliga möten som av partiets krets- och lokalstyrelser hållits, politiken och partiet har helt upptagit hans tid från höst till vår, och om sommaren har han lika intensivt ägnat sig åt Nådendal, där han för badorten under ett par decennier varit allt i allo. von Alfthan hörde även till Svenska kulturfondens främsta tillskyndare. I Åbo underrättelser påpekas därtill att Af hans öfriga verksamhet bör här speciellt nämnas hvad han gjort för fiskarbefolkningens väl. Hur kom det sig då att en friherre och medicine och kirurgiedoktor intresserade sig för skärgårdsbornas väl och ve? Inför lantdagsvalet 1907 omnämns han som en försvarare af de fria näringarnas intressen och kan genom sin erfarenhet i landtdagsarbetet vara ifrågavarande yrkesrepresentanter till en synnerligen värdefull hjälp. Som det nämnts försökte fiskarbefolkningen få en egen representant invald i lantdagen, men det misslyckades. På deras vallista fanns emellertid också Kristian von Alfthan uppställd. Ett svar på frågan om hans engagemang för fiskarbefolkningen ges i protokollet från Nylands fiskarförbunds konstituerande möte den 7 april Där står det nämligen i 7 så här: Emedan de af de å den förenade fiskare och sjömanslistan uppställda landtdagskandidaterna endast frih. v. Alfthan blifvit invald till Kristian von Alfthan ( ), fiskarförbundets första ordförande. instundande landtdag, förklarar sig denne sig så väl villig som skyldig att framföra fiskarenas önskningsmål uttalande tillika den tillförsikt att fiskarena oaktadt allt kunde hysa obetingadt förtroende till hans goda vilja i detta afseende. Kristian von Alfthan kvarstod som förbundsordförande till år 1914, men från år 1912 vistades han långa tider utomlands varför vice ordföranden J.F. Sundqvist ledde förbundet i praktiken. von Alfthan var även under några år engagerad i Fiskeriföreningen i Finland, bl.a. som dess vice ordförande. Kristian von Alfthan deltog aktivt i kriget 1918, bl.a. i Skärgårdens frikår. Han anmälde sig även genast som läkare (till graden sanitetsmajor) då Estlands frihetskrig utbröt. Där ådrog han sig en lunginflammation som till slut ändade hans liv på Eira sjukhus i Helsingfors den 13 mars I Nådendal avtäcktes år 1927 en porträttbyst i brons till minne av badanstaltens mångårige överläkare och havsbadets grundläggare. (H.S.) 15

16 Emil Blåfield var en mycket omsorgsfull förbundssekreterare. Här ses ett stilprov från ett protokoll den 12 mars J.E. Sundqvist ( ), stiftande medlem och ordförande åren och dess mångåriga vice ordförande agronom A. Sixtus Lindholm hade avsagt sig sitt uppdrag. Likaså hade sekreteraren, agronom Blåfield, som i 11 års tid stått i Förbundets tjänst vägrat att kvarstå, allt detta av den anledning att det icke var utredt i vilket förhållande Förbundets ordförande J.E. Sundqvist stått till de röda i Kyrkslätt, erkannerligen deras livsmedelsnämnd. Av denna orsak anhöll herr Sundqvist att bli befriad från ordförandeskapet, vilket även blev mötets beslut. Till följd av klander från fiskargillet i Helsingfors mot förbundets styrelse i dess helhet avgick även styrelseledamoten Wilhelm Boström. Styrelsen kompletterades tillfälligt fram till höstmötet den 17 oktober. En fullständig förteckningen över såväl förtroende- som tjänstemän finns baktill i boken. Emil Sundqvists skuld år 1918 debatterades livligt, också i tidningspressen. Hur som helst var han åtminstone lite längre fram igen en betrodd bygdegestalt och kulturpersonlighet i sin hemkommun. Särskilt engagerade han sig i ungdomsarbete och i andelsrörelsen. Han var även ordförande för Svenska folkpartiets lokalavdelning i Kyrkslätt och satt med i kommunalfullmäktige. Sundqvist var lärare i sin födelsebygd under hela sitt verksamma liv, först i Porkala folkskola och därefter i Ingels folkskola fram till sin pensionering. Det var under tiden i Porkala som han kraftigt engagerade sig för fiskarbefolkningens väl och ve. Han var en av de drivande krafterna vid de tidigare nämnda mötena i Kyrkslätt inför lantdagsvalet år Då fiskarförbundet firade 25-årsjubileum år 1932 hörde Emil Sundqvist till den inbjudna skaran av hedersgäster. Vid det här laget hade även lantbrukssällskapets förhållande till fiskarförbundet normaliserats. Emil Sundqvist, som var född år 1872, levde fram till år (H.S.) 16

17 Storryssja telnas på Haxalö i Borgå skärgård av Hanna och Artur Wahrman samt dottern Brita. Bilden är tagen år Artur var för övrigt bror till Emil Wahrman. De var födda som fyrvaktarsöner på Söderskär. JOHN ÖSTERHOLM FÖRBUNDSORDFÖRANDE År 1918, som i så många avseenden omgestaltade landets öden, medförde även stora förändringar i förbundets ledning. Dåvarande föreståndaren för Östra Nylands folkhögskola John Österholm valdes till förbundets ordförande. På denna post har han ända sedan dess utfört ett synnerligen uppskattat arbete förbundet och skärgårdsbefolkningen till fromma. Till viceordförande valdes folkskolläraren Alarik Boström. Vid denna tidpunkt avgick agronom Blåfield, som allt från förbundets tillkomst fungerat som dess sekreterare, och efterträddes av mag. Rolf Palmgren. År 1928 lämnade denne initiativrike och intresserade man sekreterarbefattningen; till hans efterträdare utsågs fiskerirådet Gunnar Gottberg. Under John Österholms ordförandeskap och Gunnar Gottbergs sekreterarskap inriktades förbundets verksamhet som följd av krigen på uppgifter av helt annat slag och annan storleksordning än de som 17

18 Rolf Palmgren ( ), förbundets sekreterare åren förbundet tidigare kommit i kontakt med. Hangöområdets temporära överlåtelse till Sovjetunionen, det svåra försörjningsläget under krigsåren och slutligen Porkalaområdets arrendering och dess återlämnande hade genomgripande följder. Förbundets verksamhet koncentrerades under en lång följd av år mer eller mindre fullständigt på problem som hade direkt anknytning till de stora händelserna i landets historia. I förbundets ledning har även skett förändringar. Dess viceordförande, läraren Alarik Boström avled och efterträddes år 1938 av konsulent Fredrik Forsell, en av förbundets stiftare och under många år dess instruktör. Viceordförandeposten övergick år 1954 till bankdirektör Karl Ekman, som inträtt i förbundets styrelse föregående år. Konsulent Forsell kvarstår fortfarande som en bärande kraft i förbundets styrelse. Fiskerirådet Gunnar Gottberg, förbundets uppskattade sekreterare sedan år 1928, såg sig vid årsskiftet tvungen att av hälsoskäl anhålla om befrielse från sin befattning inom förbundet. Hans flitiga och insiktsfulla verksamhet på sekreterarposten bevaras av förbundet i tacksam hågkomst. Till hans efterträdare utsågs fil.dr Göran Bergman. Marinmotorernas intåg underlättade skärgårdsbornas vardag på ett revolutionerande sätt. Det blev lätt att färdas, samtidigt som fisket kunde utsträckas till områden som varit besvärliga eller omöjliga att nå med rodd- eller segelbåtar. Maskindriften innebar dessutom att färsk fisk behändigt kunde transporteras till konsumenterna. Nylands fiskarförbund hängde genast med i utvecklingen och beställde en motorbåt från Wickströms motorfabrik i Vasa våren 1911 (se kontraktet här invid). På hösten sägs i en protokollsanteckning: Instruktör Forsell, som haft hand om och använt båten vid sina tjänsteresor under hela sommaren, intygar att motorn funktionerat till full belåtenhet. Båten, som var försedd med elektrisk tändning och strålkastare, underlättade instruktörens resor och var samtidigt avsedd som modellbåt för fiskarna. Redan samma år beställde två av förbundets medlemmar båtmotorer. Det var Pernåfiskarna Isak Lindholm på Kämpholmen och Emil Blomqvist i Vårdösund. De monterades in i gamla skötbåtar. Några andra fiskare i trakten hade visserligen något tidigare skaffat sig s.k. kultändningsmotorer, men de hade visat sig ha många fel och brister. På tal om instruktörens resor stadgades det i Fredrik Forsells tjänsteinstruktion från år 1908 att Resekostnaderna skola godtgöras instruktören enligt III klass å järnväg och II klass å ångbåt. Rekvirent bör skjutsa till närmaste järnvägsstation, ångbåtsbrygga eller gästgifveri. (H.S.) 18

19 19

20 Sikryssja stenas hos lotsen Karl Karlsson i Söderby, Strömfors. Bilden tagen våren FISKARGILLENA Nylands fiskarförbund fungerade enligt stadgarna såsom en på frivillighetens grund vilande ideell sammanslutning för tillvaratagande av de nyländska fiskarnas intressen. Antalet till förbundet slutna fiskarorganisationer, fiskargillen, har under årens lopp varierat rätt betydligt. Det föll sig nämligen genast i början av förbundets verksamhet naturligt att fiskarbefolkningen inom bestämda distrikt skulle bilda lokala sammanslutningar. Dessa gillen har sedan i stort sett bestått under hela den tid förbundet funnits till. En uppspjälkning av geografiskt allt för splittrade gillen har dock skett och ett par fiskargillen har på grund av sitt ringa medlemsantal närmast en tillvaro till namnet. På grund av Hangöområdets utarrendering åren avbröts Hangö fiskargilles verksamhet temporärt, och Porkalaområdets utarrendering medförde att fiskargillena i Kyrkslätt, Sjundeå och Degerby upphörde med sin verksamhet. Antalet fiskargillen som för närvarande är anslutna till förbundet är 19 och deras sammanlagda medlemsantal ca Detta innebär att den manliga svenskspråkiga fiskarbefolkningen i den nyländska skärgården 20

21 Fiskargillenas utveckling under åren Som det tidigare framgått bildades det genast fiskargillen (eller fiskar- och fiskevattenägarföreningar som de vanligen hette till en början) längs hela den nyländska kusten. År 1919 hade någon av dem redan upphört, medan andra kommit till. Vid det här laget var fiskargillena fjorton till antalet, d.v.s. Hangö fiskargille med 65 medlemmar, Ekenäs skärgårds västra f.g. (33), Ekenäs skärgårds östra f.g. (38), Snappertuna f.g. (35), Ingå f.g. (62), Degerby f.g. (30), Sjundeå f.g. (31), Kyrkslätt f.g. (32), Helsingfors f.g. (107), Sibbo f.g. (28), Pörtö f.g. (37), Pellinge f.g. (22), Sarfsalö f.g. (20) och Östra Nylands f.g. med 60 medlemmar. En del av medlemmarna i Östra Nylands fiskargille bildade år 1921 Strömfors fiskargille, medan resten av dem kom att ansluta sig till Sarfsalögillet, som dock redan året därpå fick namnet Pernå fiskargille. År 1931 bildades ytterligare ett gille i Borgå skärgård, nämligen Borgå fiskargille. År 1935 bildades Bromarf fiskargille (eller kanske återuppstod). Ingågillet delades upp år Det nya gillet fick namnet Ingå östra fiskargille. Som det framgår i texten här intill avbröts verksamheten till följd av Porkala- områdets utarrendering för fiskargillena i Degerby, Sjundeå och Kyrkslätt år En del av de evakuerade fiskarna var initiativtagare till att ett nytt gille bildades i Helsinge samma år. Gillena var nu femton till antalet och hade sammanlagt cirka 700 medlemmar. Porkalafiskare som kom till Borgåtrakten trädde år 1946 ut ur ortens gille och bildade Borgå västra fiskargille. Nästan samtidigt blev det en ytterligare splittring då även ett östra gille tillkom. Nu fanns det således Borgå västra f.g., Borgå f.g. och Borgå östra f.g. År 1946 upptas dessutom igen Sarfsalö fiskargille bland förbundets medlemsföreningar. År 1947 delades också Bromarfgillet då Bromarf västra fiskargille bildades. Förändringar inträffade inte under de närmaste åren framöver. Anslutna till Nylands fiskarförbund vid dess femtioårsjubileum var således 19 fiskargillen, men tre av dem, Helsinge, Borgå östra och Sarfsalö förde en tynande tillvaro. Uppgifterna baserar sig på fiskarförbundets årsberättelser, inte på fiskargillenas urkunder, varför en viss inexakthet vad årtalen beträffar kan förekomma. (H.S.) från Bromarf i väster till Strömfors i öster praktiskt taget hundraprocentigt är ansluten till fiskargillen och därigenom till förbundet. Förbundets kontakt med gillena har upprätthållits på många olika sätt. Förbundets funktionärer och instruktörer har besökt gillena, hållit föredrag vid gillenas sammankomster och samlat dem till fiskardagar. Gillena å sin sida deltar i förbundets sammankomster. Samarbetet har ständigt varit det bästa vilket bådar gott för framtida verksamhet. 21

22 22

23 Fiskargillenas rapporter Fiskarförbundets medlemsföreningar fiskargillena gav årligen berättelser eller rapporter till förbundet över sin verksamhet. För att lättare få in dem lät man småningom trycka särskilda blanketter. Här invid ses framsidan av den rapport Pernå fiskargille gav för år Svaren på frågorna i blanketten sammanställdes och kom till synes i förbundets årsberättelse. Vad beträffar fisket lyder den för år 1937 så här: Fjällfisket har varit ganska växlande och i genomsnitt utfallit medelmåttligt. Från Pellinge rapporteras att fångsten av abborre varit ovanligt rik, enligt vad man antager beroende på den varma sommaren. Även gäddfisket har i en del trakter givit ett tillfredsställande utbyte, såsom i Ingå under sommaren och hösten samt i Snappertuna särskilt under hösten. Strömmingsfisket har i allmänhet utfallit medelmåttligt i östra Nyland, men i den västra delen av länet från Porkala västerut mindre tillfredsställande. I trakten av Helsingfors gav fisket om våren och sommaren ringa fångster, men förbättrades något på hösten. Vassbuksfångsten kan betecknas som ansenligt under medelmåttan. Sålunda rapporteras från den västra och mellersta kuststräckan att vassbuksfisket där givit ett mycket klent resultat eller rentav felslagit, såsom t.ex. i trakten av Helsingfors, Sjundeå, Snappertuna m.fl. I Porkalatrakten erhölls stora mängder vassbuk om våren och sommaren, men fisken försvann senare nästan helt och hållet ur nämnda kustvatten. I östliga Nyland har vassbuken likasom föregående år uppträtt ovanligt talrikt, varför man där lyckats göra ansenliga fångster. Det förefaller således som om vassbuken särskilt mot hösten årligen begynt draga sig längre in i Finska viken, där utbytet varit gott under de två senaste åren. Torsk- och flundrefisket har idkats i mindre utsträckning, främst i västliga Nyland. Kring Pörtö har även med framgång bedrivits fiske av torsk. Lax- och sikfisket har utfallit under medelmåttan. Från östra Nyland rapporteras att fångsterna varit jämförelsevis ringa. Sikfiske har dock bedrivits längs hela kuststräckan, ehuru mångenstädes i begränsad omfattning. Från Sjundeå meddelas att ålfisket med långrev givit ovanligt goda resultat. FISKODLING OCH FISKEVÅRD Den nyländska skärgården är i långt högre grad än våra andra skärgårdsbygder utsatt för kulturens inflytande på gott och ont, för inflyttning av stadsbor, för villabebyggelse. Den gamla bofasta fiskarbefolkningen som förr intog en dominerande ställning till bygden löper risk att allt mera förlora denna ställning. Samtidigt har fisket blivit mindre lönande, vilket lockat mången att övergå till de förtjänstmöjligheter som de närbelägna kuststäderna erbjuder, eller också till att endast bedriva fiske som binäring. Fiskevattnen i vår skärgård är till en del utsatta för en ytterst hård press. Där man för ett halvsekel sedan endast såg fiskare röra sig i rodd- eller skötbåtar ser man nu stadsbornas snabba motorbåtar, sportfiskande villabor och friluftsälskande turister. Fiskarbefolkningen håller på att bli en minoritet i sin egen hembygd. För att trygga den gamla huvudnäringen i skärgården är det ett första 23

24 Gunnar Gottberg, förbundets sekreterare åren och kallades sistnämnda år till hedersledamot. Gunnar Gottberg Fiskerirådet Gunnar Gottberg ( ) verkade som sekreterare vid Nylands fiskarförbund under nästan 28 års tid, från den första mars 1928 fram till utgången av år Strax efteråt, då förbundet firade 50-årsjubileum, kallades han till hedersledamot i förbundet. Gunnar Gottberg var filosofie magister till utbildningen och tjänstgjorde som fiskeriråd vid fiskeristyrelsen. Då det här verket indrogs överflyttades han till lantbruksstyrelsens avdelning för fiskerihushållning. Gottberg utförde vid sidan av sin tjänst ett omfattande arbete till förmån för fiskerinäringen och skärgårdsbefolkningen. Så här skrev tidningen Nyland bl.a. i samband med hans 50-årsdag 1933: Det är dock framför allt som sekreterare i Nylands fiskarförbund som Gottberg gjort sin stora fackkunskap och sitt aldrig sinande intresse för saken gällande, och på denna post har han givetvis i hög grad genom sin kunskap och initiativrikedom kunnat stöda och leda förbundets strävanden. Hans mest betydande insats står att finna inom arbetet för främjandet av fiskodlingen i öppna skärgårdsvatten, och det var på hans initiativ som Nylands fiskarförbund upptog arbetet för gäddstammens ökning, vilket numera tillerkännes stor betydelse. Gunnar Gottberg ägnade även frågan om fågelfredningen i skärgården ett stort intresse. Han var en flitig skribent, inte minst i egenskap av redaktör på Fiskeritidskrift i Finland. (H.S.) rangens intresse att bibehålla fiskevattnen i gott skick. Det var därför naturligt att vården av fiskevattnen redan då förbundet grundades framstod som en av huvuduppgifterna. Vi finner att det tack vare förbundets initiativ redan under dess första verksamhetsår grundades privata fredningsområden, tillsattes fisketillsyningsmän och utfärdades bestämmelser om fiskfredning. Även minimimåtten på fisk har i olika sammanhang varit föremål för förbundets intresse. Framställningar i dessa frågor har gjorts ett flertal gånger. Hårdast drabbades gäddan av det allt mera tilltagande intresset för sportfiske även i de mest avlägsna delar av skärgården. År 1919 väckte fiskerirådet Gottberg förslag att förbundet skulle sätta igång gäddodlingsverksamhet, som man hoppades även skulle häva den utveckling mot allt svagare gäddbestånd, som redan vid denna tid kunde förmärkas i skärgården. Man hoppades t.o.m. genom gäddodlingsverksamhet kunna öka gäddfiskets avkastning utan att bestånden äventyrades. Genom myn- 24

25 digheternas tillmötesgående kunde gäddodlingsverksamheten inledas redan år Det var ett nästan okänt arbetsområde som fiskerikonsulent Fredrik Forsell härmed fick sig anförtrott. Verksamheten förlades på Småholmarna i Pernå, en trakt där tack vare ett intensivt fiske tillräckligt med lekgäddor under lämplig tid kunde påräknas. Redan det första året gav kläckningssumparna ett så gott resultat att vidpass st. gäddyngel kunde planteras ut. Med beaktande av att inga tidigare erfarenheter av gäddodling i öppna skärgårdsvatten fanns måste det betraktas som ett mycket gott resultat att under de fem år försöksverksamheten i Pernå pågick en miljon gäddyngel kunde släppas ut. Genom privata donationer kunde förbundet åren 1927 och 1928 utvidga sin gäddodlingsverksamhet. Kläckningsstationer för gäddyngel anlades på Löparö i Sibbo och vid Svartviken i Degerby. Också genom sin instruktionsverksamhet har förbundet strävat att få till stånd gäddodling och på många håll i skärgården har det även skett. År 1930 upptogs för första gången ett särskilt anslag för gäddodling i statsbudgeten. Detta var av stor betydelse för fiskodlingsarbetet i landet. Anslaget utvidgades de följande åren till att omfatta alla viktigare vårlekande fiskslag. Det ökade statsunderstödet satte förbundet i tillfälle att utöver sin ordinarie instruktör anställa en särskild instruktör i gäddodling; samtidigt begynte förbundet anordna tävlingar i gäddkläckning. I dessa tävlingar, som under 1930-talet varje år regelbundet anordnats längs hela den nyländska kuststräckan, utdelades betydande summor i premier. Tack vare dessa åtgärder tog arbetet på gäddstammens förökande alltmer fart och ytterligare bidrog den under åren vunna erfarenheten till att göra gäddkläckningen till ett enkelt och som man hoppades verksamt medel att förbättra de hårt ansatta gäddvattnen. I överensstämmelse härmed ökades antalet deltagare i förbundets gäddodlingstävlingar år från år, då blott tillräckligt avelsfisk kunde uppbringas i skärgården. Även antalet gäddkläckningssumpar, över vilka förbundet hade uppsikt, tilltog ansenligt: år 1930 fanns det blott 60 stycken, år 1936 inalles 163 stycken. Medräknas ytterligare de sumpar, vilka sportfiskare m.fl. hållit utsatta, torde totalantalet vid den nyländska kusten årligen utsatta gäddkläckningssumpar kunna uppskattas till cirka 200 stycken. I dessa har enligt låg beräkning årligen utkläckts cirka en halv miljon gäddyngel, vilka utplanterats i de nyländska skärgårdsvattnen. Vid sidan av den praktiska handledningen i gäddkläckning i sump har även kläckning i glas företagits. År 1939 anskaffades i försökssyfte sex kläckningsglas, vilka utplacerades i Snappertuna, Ingå och Strömfors, där lämpliga platser med rinnande vatten förefanns. Yngelmängden uppskattades detta första år drygt Redan följande år anskaffades ytterligare några glas, vilka placerades i Sarvlax (Pernå) och Seitlax (Borgå lk.), och något senare anlades i Påvalsby (Pernå) en kläcknings- 25

26 Från år 1920 bedrevs gäddkläckning i förbundets regi. Det skedde i gäddkläckningssumpar av det här slaget. anstalt, som ger eleverna i Pernå fiskarskola praktiska erfarenheter i gäddkläckning. Kläckningsresultaten har i allmänhet varit medelmåttliga och visat relativt stora variationer från år till år. Vanligen har det erbjudit svårigheter att erhålla lekmogen avelsgädda i kusttrakterna, där förbundets kläckningsanstalter är belägna då leken här pågår under en långt utdragen tid. Denna olägenhet vid gäddodlingsverksamheten synes kunna avlägsnas endast om romanskaffningen sker vid insjöar där leken förlöper snabbt, vilket i hög grad underlättar uppsamlingen av rom och mjölke. Under och 1950-talet har intresset för gäddodling mattats av. En av orsakerna till detta var varmansfisket, som man allmänt ansåg spolierade resultatet av den möda som nedlagts på gäddbeståndets förkovran. Svårigheterna att under vissa av de senare åren erhålla rom bidrog även till att gäddutplanteringarna minskade. Trots detta intensiva gäddodlingsarbete under 1930-talet har gäddstammen i den nyländska skärgården under samma tid knappast i någon enda trakt visat ökning. Tvärtom ser det ut som om gäddstammen överallt skulle ha gått tillbaka. Frågan om gäddodlingens betydelse är tydligen inte ännu slutgiltigt avgjord. Men även om gäddodlingen eventuellt inte har den direkta betydelse som man hoppats, så har det arbete som inom vårt förbund nedlagts på gäddodlingen ingalunda gått till spillo. Arbetet på gäddstammens förkovran i våra skärgårdsvatten har riktat såväl yrkesfiskarnas som andra kretsars ögon på det problem, som skärgårdsvattnens utfiskande hotar att bli. Den betydelsen får inte underskattas. 26

27 Varje år premierades de fiskare som på ett framgångsrikt sätt lyckades med gäddkläckningen. Upp till ett trettiotal penningpris, i tre olika prisklasser, kunde delas ut. De som fick första pris tilldelades dessutom fiskarförbundets hedersdiplom, som Fredrik Tillman på Pellinge år

28 Fullt påtagliga ehuru av mindre ekonomisk betydelse är däremot de framgångar utplanteringen av sutare lett till på olika håll i Nyland. I Löparö odlingsvik (Sibbo) utsattes sålunda åren cirka 300 sutare, där de förökade sig starkt och gav upphov till en livskraftig stam, som spritt sig till angränsande vatten. De gynnsamma resultaten sporrade förbundet att utvidga denna planteringsverksamhet. Sålunda har flere hundra kilogram sutare utsatts i en del skärgårdsvatten i Snappertuna, Degerby, Sjundeå, Kyrkslätt samt Pernå, ävensom mindre mängder i insjövatten i västliga Nyland. Sutaren är numera fullt hemmastadd i stora delar av de innersta skärgårdsvattnen och kustvikarna både i östra och västra Nyland. ÖVERPRODUKTION AV VÅRSTRÖMMING Storryssjefisket som särskilt efter kriget blivit vanligt leder oundvikligt till överproduktion av strömming med åtföljande kraftigt prisfall under våren och försommaren. Det vore av största vikt att även denna vårströmming skulle finna tillfredställande avsättning antingen inom eller utom landet, eller också utbudet på våren minskas. Stämningarna inom förbundet i fråga om storryssjefisket och överproduktionen av strömming framgår ur ett uttalande som förbundet godkände vid ett möte den 23 oktober I uttalandet heter det bl.a.: Fiskerinäringens största aktuella problem i vårt land är det år efter år uppkommande överskottet av strömming, som trycker ned priset på marknaden och försätter havsfiskets utövare i de största svårigheter. Om inte åtgärder från statsmaktens sida vidtas för att råda bot på denna olägenhet kan havsfisket inte längre skänka sina utövare en skälig utkomst, vilket leder till att den yttre skärgårdens avfolkning tar allt större omfattning. Enär en av orsakerna till strömmingsfiskets kris är att antalet strömmingsryssjor starkt ökats och att fisket med detta redskap utövas av andra än egentliga yrkesfiskare, är det nödvändigt, att genom lagstiftningsåtgärder genomföra en inskränkning av fisket med strömmingsryssjor och överhuvud i tillförseln av strömming till marknaden. Detta kan ske endast genom att handeln med färsk strömming ordnas enligt i huvudsak samma system som i Sverige, nämligen att fiskarbefolkningen själv genom sina organisationer får ta hand om denna handel. Vi ser sålunda att förbundet varmt stöder tanken på strömmingshandelns auktorisering. Denna inställning från 1949 har även blivit bestående. Förbundet som sådant är dock inte direkt intressent i det nyländska fiskandelslag, som bildades år 1955 och som så snart nödig anslutning vunnits hoppas kunna inleda sin verksamhet. Redan under 1930-talet skymtar problemet med överskottsfisken, 28

29 Storryssjan var ett effektivt, men omdiskuterat redskap. Den här bilden är tagen vid Kamsholmen i Sibbo försommaren men under kriget och de närmaste efterkrigsåren rådde på grund av rådande knapphet på livsmedel inga avsättningssvårigheter för fisk. Angående 1930-talet förtjänar nämnas att förbundet på grund av den i landet rådande överproduktionen på billig havsfisk och bristen på förmånliga avsättningsmarknader i utlandet våren 1933 vände sig till statsrådet med anhållan om införande av exportpremier på fisk. Denna vädjan till statsmyndigheterna vann även understöd bland andra fiskarorganisationer, vilka i sina framställningar betonade vikten av att fiskexporten upphjälps medels exportpremier. På grund av en motion togs frågan upp i riksdagen och anslag beviljades för ändamålet. Sedan år 1934 erlades under ett antal år exportpremier för saltströmming och fiskkonserver, tillverkad av strömming eller vassbuk. Problemet med överskottsströmmingen har emellertid under åren efter andra världskriget fortgående intagit en central ställning i fiskarbefolkningens näringsliv. Redan under slutet av 1930-talet kunde, delvis genom förbundets verksamhet, ett visst intresse väckas för anskaffande av torkmaskiner för fiskmjölsfabrikation i större skala. Under 1940-talet och även under de senaste sju åren har fiskmjölsfabrikation i viss utsträckning förekommit i landet, men inte tillnärmelsevis i sådan omfattning att den 29

30 30 Nylands fiskarförbund lyckönskade sin värderade ordförande John Österholm på 50- årsdagen den 5 oktober 1932 med en vackert utformad hyllningsadress, textad och tecknad av ingen mindre än Lennart Segerstråle. Vid den här tiden var medlemsgillena femton till antalet.

31 hade haft någon nämnvärd betydelse för fiskarbefolkningens utkomst. Garantipris för torkad strömming och för fiskmjöl har dock i viss mån förbättrat situationen, men samtidigt har det även inträffat att regniga försomrar omöjliggjort strömmingstorkning. Någon garanti för en tryggad ekonomi för utskärsfiskarna medför strömmingstorkningen för fiskmjölsfabrikation således inte. Skötfiskets lönsamhetsproblem under den korta vårsäsongen och avsättningen av överskottsströmming fångad med storryssja väntar sålunda ännu på sin lösning. Djupfrysning av överskottsströmming under våren har ofta även nämnts som ett verksamt sätt att fördela konsumtionen av vårströmming över en längre period. Än så länge står dock endast få fryserier till buds med tillräckliga utrymmen och lager. De nyländska fiskarna har således inte hittills haft möjlighet att i nämnvärd utsträckning ty sig till djupfrysning av överskottsströmmingen. I detta sammanhang förtjänar att nämnas, att man särskilt under 1940-talet på flera ställen även i den nyländska skärgården särskilt i öster och väster anlade minkfarmer. Minkarna har i stor utsträckning utfodrats med strömming, vilket i viss mån varit ägnat att öka avsättningen både på färsk och på djupfryst strömming. Under 1950-talet har dock intresset för minkfarmerna i skärgården åter på en del håll avtagit. De ovannämnda problemen avspeglas mycket tydligt i Nylands fiskarförbunds verksamhet under det senaste decenniet. År 1949 arbetade inom förbundet sålunda en särskild kommitté för behandling av frågor förknippade med strömmingsfisket med storryssjor. Förbundets ordförande har i olika sammanhang i riksdagen påverkat gången av ärenden gällande anslag som för olika ändamål ställts till fiskarförbundets disposition och bl.a. även för att garantera vissa minimipriser på torkad strömming, ävensom i riksdagen arbetat på att få till stånd en lag om auktorisering av strömmingshandeln. År 1953 framträder storyssjeproblemet i förbundets handlingar bl.a. i den segslitna frågan om fisket vid Pojovikens mynning, där fiskare från främmande orter på våren bedrivit ett intensivt och enligt förbundets åsikt lagstridigt ryssjefiske. År 1955 gjorde förbundet en framställning till myndigheterna att även för frusen strömming måtte utbetalas stödpremier på samma sätt som för torkad fisk. År 1956 och 1957 då strömmingsfångsterna i hela landet var ovanligt små och speciellt skötfisket under våren gav endast minimalt utbyte, stod frågan om yrkesfiskarnas ekonomiska ställning i förgrunden. I detta sammanhang riktade vårt förbunds ordförande i riksdagen ett spörsmål till regeringen angående möjligheten att lätta den svåra ekonomiska situation, som den yttre skärgårdens befolkning utan egen förskyllan råkat i. Dessutom diskuterades strömmingsfisket och ytterskärsfiskarnas situation även vid förbundets vårmöte år Förbundet har sålunda efter förmåga på olika sätt stött och bekantgjort 31

32 de strävanden och opinionsyttringar som syftar till att förbättra utnyttjandet av den tillgång som strömmingen utgör för skärgårdsbefolkningen och för rättvis fördelning av strömmingsfiskemöjligheterna. Problemens mångskiftande karaktär och komplicerade natur har dock medfört att vi ännu har ett drygt arbete framför oss innan vi, som man får hoppas, har dessa frågor ordnade på ett tillfredställande sätt. FISKHANDEL Det är naturligt att fiskhandelns ordnande intar en central ställning inom förbundets verksamhet. Redan år 1912 skymtar i årsberättelsen att instruktören såsom viktiga önskemål uttalat bl.a. att järnvägarna bör ha kylvagnar, att fryshus borde finnas i städerna och att kylanläggningar borde stå fiskarna till buds också på fångstorterna ute i bygderna. Sedan dess har ingenting inträffat som skulle göra de då uttalade önskemålens uppfyllande onödigt, men å andra sidan har transportnätet utvecklats så starkt, att fisktransporter till lands nu med långt mindre olägenhet kan ske från en ort till en annan. Helsingfors är ett naturligt centrum för fiskhandeln i Nyland. Fiskhandelns ordnande i huvudstaden har därför varit en central uppgift för fiskarförbundet. Förbundet har utverkat förlängning av den tid under vilken fiskhandel från båt i stadens hamn fick bedrivas, en rätt som dock i och med förlängningen av torghandeln bortföll. Förbundet har genom sin avstyrkande hållning även år 1923 förhindrat att fiskhandeln skulle förvisas till saluhallar. Även förhållandena vid de höstliga fiskmarknaderna har varit föremål för framstötar från förbundets sida. I fråga om var Helsingfors stad skulle anlägga sin synnerligen önskvärda fiskhamn för partihandeln och frysanläggningar för fisk har förbundet dock inte lyckats vinna tillräckligt gehör för sina synpunkter. Den föga lämpliga Nätholmen har trots förbundets avstyrkande anvisats för dessa ändamål. Sumpningsförsök vid vilka även förbundet var representerat, ådagalade otvetydigt att vattnet därstädes var olämpligt för ändamålet, och det är självklart att Nätholmens läge förlänger transporterna. Minut- och partihandeln med fisk från den närmaste skärgården har dock på framställning av förbundet såsom förr fått fortgå i Södra hamnen, men endast vid stadens slakthus i Nätholmens närhet står kylanläggningar till buds för fiskens uppbevaring. Till frågan om fiskhandeln ansluter sig även spörsmålet om strömmingshandelns auktorisering, som ju berördes i samband med överskottsproduktionen av fisk. Förbundets inställning till auktoriseringen är såsom redan nämnts obetingat positiv. Den ansträngda ekonomiska situation, som fiskarbefolkningen befinner sig i på grund av det svaga resultat fisket givit de senaste åren har dock i sin tur inverkat hämmande på det ny- 32

33 Här saluförs Ekenäs vassbukskaggar och Makilo vassbuk i modernare dosor vid höstmarknaden 1924 på salutorget i Helsingfors. bildade fiskandelslagets medlemsvärvning och ekonomiska underlag. Transportproblemen bör även nämnas i detta sammanhang. Genom utarrenderingen av Hangöområdet avbröts förbindelsen mellan Nylands och Åbolands skärgård nästan fullständigt, vilket självfallet medförde ett kännbart avbräck i fisktransporterna. Genom Porkalaområdets utarrendering blev åter sjövägen från västra Nyland till Helsingfors ett problem. Förbundets hänvändelse till myndigheterna att fisksumpar skulle få passera genom arrendeområdet ledde för det tre första åren till resultat, men sedermera avstängdes området för all finländsk sjöfart. Omvägen runt Porkalaområdet måste ske längs en öppen sjösträcka på 40 sjömil, som inte kunde passeras under annat än goda väderleksbetingelser. Detta inverkade starkt hämmande på sjötransporten av fisk västerifrån. Krigstida förhållanden, inflation och tendenser till en allt mer genomgripande reglementering av näringslivet satte under 1940-talet sin prägel på fiskhandeln. Förbundet var i olika sammanhang i tillfälle att yttra sig eller göra framställningar i aktuella frågor på hithörande område. Sålunda gjordes 1942 en framställning om fiskreglementeringens slopande åtminstone för vårfiskeperioden, dock utan att resultat nåddes. 33

34 Vidare gjordes under krigsåren framställningar till myndigheterna i syfte att frigöra färsk fisk från prisreglementering. Under åren efter kriget var förbundets uppmärksamhet länkad till de svåra olägenheter den fortsatta inflationen i kombination med prisreglementeringen på fisk och de höga prisen på fiskeförnödenheter medförde för fiskarbefolkningen. Av stor betydelse var sålunda den framstöt som förbundet år 1951 gjorde med anledning av att myndigheterna på hösten fastställt priset på viktiga fiskslag, däribland strömming, så lågt att fisket blev fullständigt olönsamt. Förbundets framställningar ledde i stort sätt till önskat resultat, dock så sent att de förhöjda prisernas inverkan på fisket inte mera kom till synes under fiskesäsongen Tecken och tydor Väderleksförhållandena har i alla tider ingripit i fiskarnas verksamhet. Det är därför naturligt att man sålunda sökt förklaringar på de företeelser, vi kallar väderlek, och på ett eller annat sätt försökt förutsäga väderleken för kommande dag eller dagar. Väderleksläran, barometern och radion var okända begrepp för forna dagars fiskare. Man hade dock genom gamla iakttagelser, gjorda från led till led under århundraden, samlat vissa väderleksmärken, vilka man blint litade på. Många sådana märken fanns bland vilka några få må nämnas. Gick solen på sommaren, i synnerhet sensommartiden, ned i bank (molnbank) betecknade det storm och regn. Var himlen klar i öster vid soluppgången och mörk molnbank betäckte himlavalvet i väster emotsågs blåst och regn innan kvällen. Flög måsfåglarna på kvällen skrikande över land var likaså sämre väder i antågande. [ ] Vid motsolsvind blev det sällan stadig vinter. De vindar som blåste dagjämningsdagarna, förblev huvudvindar till följande solstånd och tvärtom. Stor ring kring solen eller månen bebådade regn eller snö inom närmaste dygn. Om marienatten (gamla stilen) var kall följde 40 frostnätter därefter. Vid planeterna i almanackan fästes även stor uppmärksamhet, bland dessa tillerkändes isynnerhet Jupiter stor betydelse, men även vissa andra planeters förekomst kunde medföra både gott och ont. Grodleken på våren var ett synnerligen viktigt studieobjekt. För det första skulle strömmingens lek inträffa 4 veckor efter grodlekens början. Rådde det vackert och varmt väder under den tid grodleken pågick blev även vädret under fisketiden vackert. Om däremot köld inträffade, så att rommen blev frostskadad, då förstördes även fisketiden av stormar. Av grodleken drog man även vissa slutsatser huruvida strömmingen kommer att leka på djupt eller grunt vatten. Såg man den första grodan på våren i vattnet hade man att emotse god fiskelycka under sommaren, sågs den däremot på land, ja då var oturen framme. Om de sista vårisarna drev ut till havs, då gjorde också fiskstimmen sammalunda. Var vinden däremot under denna tid från sydost och isen drev in mot fjärdarna, då skulle även fiskstimmen följa samma stråk. Fick isen på våren ruttna (smälta) på platsen hade man att emotse ett givande fjärdfiske under sommarens lopp. Om man under färder ut till fiskeplatserna rodde eller seglade på någon undervattenssten kunde man genast avbryta resan, ty på den planerade färden fick man intet i fiskväg. Om man under natten i drömmen vadade i snö eller rodde i issörja, fick man fisk under dagens lopp. Ovanstående tydor är endast ett axplock ur mångfalden av sådana. Utdrag ur Fredrik Forsells skrift Fisket och fiskeriförhållandena i Pernå genom tiderna (1954). 34

35 ANSKAFFNINGEN AV FISKEFÖRNÖDENHETER UNDER OCH EFTER KRIGSÅREN Genom den nödtvungna isolering i vilken vårt land försattes under krigsåren blev knappheten på allehanda förnödenheter allt mera markerad. De partier av fiskeförnödenheter som stod till buds kunde täcka bara de allra oundgängligaste behoven. Likaså medförde knappheten på motorbränsle ett svårt avbräck för fisket, särskilt i yttre skärgården. Under dessa omständigheter blev en av förbundets huvuduppgifter att i görligaste mån påverka folkförsörjningsmyndigheterna i sådan riktning att fiskarbefolkningens behov och önskemål i mån av möjlighet tillgodosågs. Med större och mindre framgång gjordes framställningar angående tågvirke, fiskegarn, nät, socker för kryddfisk, regnkläder av olika slag, gummiförskor, gummistövlar, motorbränsle, ljus, karbid o.s.v. Korrespondensen mellan förbundet och lokala folkförsörjningsnämnder ävensom med fiskargillena svällde under denna tid ut avsevärt. Den vittnar om hur stort arbetet med förnödenheternas fördelning var. Förbundets framställningar till myndigheterna ledde inte alltid till resultat, vilket ju med beaktande av rådande förhållanden var naturligt. Årsberättelserna från åren är i sin skildring av förbundets strävanden att i tider av krig och såväl politisk som ekonomisk osäkerhet tidstrogna dokument över arbetet under svåra förhållanden. Krigstidens svårigheter Kriget förorsakade många svårigheter för hela fiskerinäringen och dess utövare. Som ovan nämnts var det i synnerhet knappheten på olika förnödenheter som försvårade fisket, liksom bristen på arbetskraft. Skärgårdsborna var ju liksom alla andra inkallade i krigstjänst. Samtidigt var efterfrågan på fisk stor. Fångsterna var under de knappa tiderna mera betydelsefull för livsmedelsförsörjningen än tidigare. För att ytterligare belysa olägenheterna följer här ett plock ur fiskarförbundets protokoll från den här tiden: Beslöts enhälligt att inhibera årets fiskardagar då trafiksvårigheter komma att yppa sig och tiden icke är stämd för festliga anordningar. ( ) livlig diskussion varunder särskilt bränsle- och belysningsfrågan ingående dryftades. I samband härmed demonstrerades en i Nystad tillverkad träförgasare, vilken visat sig vara den mest lämpliga, som hittills tillverkats för fiskarbåtar. ( ) 35

36 Fattades beslut om att ingå till försvarsministeriet och folkförsörjningsministeriet med en hemställan om att strömmingsfiskare, främst äldre sådana, samt i synnerhet ägare till strömmingsryssjor måtte tilldelas fiskepermission inför den stundande vårfiskesäsongen. ( ) Meddelades om den erhållna mängden fiskargarn och träkolstjära. ( ) Det viktigaste för höjande av fiskeproduktionen vore att anskaffa tillräckligt motorbränsle, fiskeredskap samt att erforderlig arbetskraft frigjordes för fiskets behov. ( ) den nuvarande reglementeringen utsattes för en dräpande kritik, framställdes enhälligt kravet på bibehållande av skärgårdsbefolkningens gamla rätt att själv sälja fisk direkt i minut från båt. ( ) Föredrogs skrivelse från folkförsörjningsministeriet, vari meddelas förbundets anhållan om E-brödkort åt skärgårdsfiskarnas behov. ( ) Meddelades att förbundet kommer att erhålla c:a 70 buntar 60/6 trådigt fiskargarn för reparering av skötar. ( ) Då det bland yrkesfiskare råder stor brist på oljekläder, stövlar och belysningsmedel uppdrogs åt styrelsen att söka utröna möjligheterna för anskaffning av dessa förnödenhetsartiklar. ( ) Med anledning av att medlemmen i Helsingfors fiskargille, Gunnar Hall, förlorat sin motorbåt vid ett fientligt luftangrepp natten den mars beslöts anordna en insamling inom gillena för att ekonomiskt bispringa honom. Som en grundplåt för insamlingen beslöt förbundet anslå mark. ( ) Med anledning av en från Strömfors insänd anhållan om utredning huruvida fiskarena genom en insamling av gummiskrot kunde erhålla gummiskodon beslöts att avlåta en skrivelse till Aktiebolaget Nokia. ( ) uppmanades skärgårdsbefolkningen att tillvarataga den förefintliga möjligheten att meddelst linodling anskaffa det för fisket erforderiga tågvirket. ( ) Beslöts att till folkförsörjningsministeriet avlåta en skrivelse med anhållan om att det i skärgårdsaffärerna förefintliga saltet reserveras till fördelning bland de nyländska fiskarna. ( ) Beslöts att rikta en skrivelse till försvarsministeriet med anhållan om att så snart läget det tillåter yrkesfiskare måtte hemförlovas för höjande av fiskeproduktionen. ( ) 36

37 ARBETET FÖR DE FÖRFLYTTADE FISKARNA FRÅN HANGÖ OCH PORKALAOMRÅDET När Hangötraktens befolkning den 13 mars 1940 nåddes av budet om utarrenderingen av deras hembygd till Sovjetunionen stod mången fiskarfamilj inför synnerligen stora svårigheter. Var skulle man finna en ny hemtrakt, hur skulle det bli möjligt att bygga upp ett nytt hem, få nya fiskevatten? Samma ödesdigra svårigheter ställdes en ännu större grupp av de nyländska fiskarna inför, när det stora och fiskrika skärgårdsområdet från Esboviken i öster till Ingå i väster år 1944 för en till synes oöverskådligt lång tidsrymd utarrenderades till Sovjetunionen. Den insamling som förbundet igångsatte för att bispringa fiskarbefolkningen från Hangöområdet inbragte inte mindre än i det närmaste trekvarts miljon mark. Även från Sverige fick förbundet betydande gåvor, främst från Finlandshjälpen, Isaac Been och av fröken Aina Cederblom. Ett antal nya bostäder kunde uppföras med det material som fröken Cederbloms insamling inbragte och som hon till större delen på egen farkost transporterade till Finland. Sammanlagt erhöll 123 familjer ekonomisk hjälp ur de medel som de olika insamlingarna inbragt under år Största delen av det disponibla beloppet gavs för inköp av fiskbragder, som då ännu trots kriget stod att få i landet. Förutom denna ekonomiska hjälpverksamhet sökte förbundet Bland dem som tvingades flytta bort från Hangö efter vinterkriget år 1940 var fiskaren Artur Ekholm. Han ansökte om understöd för kvarbliven egendom. 37

38 Kriget gjorde att lotsen John Åhman och hans familj i Kyrkslätt blev tvungen att flytta två gånger år 1939 då civilbefolkningen måste lämna Rönnskär, och år1944 vid evakueringen från Porkalaområdet. Bilden är från evakueringen, då familjen flyttade från Käringholmen till Barösund i Ingå, med bohaget nedstuvat i jollar efter motorbåten. även på alla andra tänkbara sätt stöda de förflyttade Hangöfiskarna i deras strävanden att bli rotfasta på de nya hemorterna. Förhållandena gestaltades sig dock som känt så, att Hangötraktens fiskare efter halvtannat år kunde återvända till sina gamla hem. Att de därvid i högsta grad var i behov av det stöd förbundet kunde skänka dem är självfallet. När Porkalaområdets befolkning fyra år senare, i september 1944, var tvungna att lämna hus och hem ställdes förbundet åter inför liknande uppgifter som år 1940, men av ännu större omfattning. Förutom att en penninginsamling igångsattes och de influtna medlen fördelades bland de fiskarfamiljer som ansågs vara i särskilt stort behov av ekonomiskt stöd, arbetade förbundet på följande linje: att bereda provisorisk tillflykt för de förflyttade skärgårdsborna under tiden närmast efter evakueringen, att förmå jordägare i svenska skärgårdstrakter att frivilligt och snabbt avstå från jord och fiskevatten till lägenheter för de förflyttade porkalafiskarna samt att uppgöra ett register över de förflyttade för att vid behov kunna stöda dem på olika sätt. Såsom extra instruktör och sakkunnig i angelägenheter rörande de evakuerade porkalafiskarna anställde för- 38

39 bundet, sedan extra anslag beviljats av myndigheterna, år 1944 och för en del av år 1945 fiskaren Ragnar Palmgren, evakuerad porkalabo och medlem i Porkalaförbundets styrelse. Förbundets insamling år 1944 gav ett gott resultat, som i sin helhet kom de förflyttade porkalafamiljerna till godo. Även i många andra avseenden gjorde förbundet sin insats för dem. Tyvärr visade det sig dock svårt att på frivillighetens grund få till stånd lämpliga fiskelägenheter för de evakuerade. Småningom, under de följande åren, blev porkalaborna placerade på skilda håll, många i Borgå skärgård, andra åter i Barösunds och Ekenäs skärgård. Minnet av den gamla hembygden hade ej förbleknat, men hoppet om att få återvända förbleknade småningom. Då inträffade hösten 1955 den oväntade händelsen att Porkalaområdet återbördades till Finland. Den glädje alla Porkalabor då hyste grumlades dock när området blev tillgängligt. De gamla hemmen hade nästan alla blivit nedrivna och de få byggnader som återstod i skärgården var alla i totalt obrukbart skick. Känslorna av besvikelse ökades då försvarsmakten fick rätt att för sina ändamål expropriera Obbnäs med sin skärgård, Järvö, Porsö samt en flik av Porkala udde. Nylands fiskarförbund har i det ännu pågående återflyttningsskedet efter bästa förmåga försökt stöda porkalafiskarnas sak. Porkalatraktens skärgård håller långsamt på att återfå sin gamla fiskarbefolkning och förbundet hoppas att en gång i sin krets återfå sin gamla fiskarbefolkning och i sin krets få återse de tre fiskargillen, som på grund av händelserna år 1944 måste inställa sin verksamhet, Kyrkslätt, Sjundeå och Degerby fiskargillen. FISKKONSERVERING OCH EXPORT Under en lång följd av år gav fiskkonservering en väsentlig del av våra nyländska fiskares inkomst. Ett energiskt arbete bedrevs för att höja fiskarbefolkningens kunskaper om konserveringens problem och i samband med av förbundet arrangerade utställningar av fiskprodukter premierades den bästa varan. Inte bara insaltning och kryddning, utan även rökning och andra sätt att göra fisken smaklig och samtidigt hållbar stod på programmet för förbundets instruktions- och propagandaverksamhet. Samarbetet med Fiskeriföreningen i Finland var vid detta arbete särskilt värdefullt. Strävandena att få till stånd tidsenliga kyl- och frysinrättningar bör även nämnas i detta sammanhang. Förbundet var representerat i de kommittéer som Helsingfors stad tillsatte för beredning av kylhusfrågan, fiskhamnen och fiskhandeln åren 1930 och Under krigsåren var fiskkonserveringen inte av samma betydelse som under tidigare år, då ju fisken i allmänhet alltid rönte efterfrågan. Under 1950-talet har frågan 39

40 om saltströmmingens avsättning dryftats men på grund av de dåliga fångsterna under senare år har spörsmålet trätt i bakgrunden. Till frågan om fiskkonserveringen ansluter sig den under de senaste åren på många håll av våra kuster aktuella frågan om anläggande av frysinrättningar för uppbevaring av överskottsproduktionen av strömming. Under tiden mellan de båda världskrigen exporterades inte alldeles obetydliga kvantiteter av fisk, främst strömming och vassbuk. Exporten gick huvudsakligen till Estland. Förbundets initiativ av år 1933 om att erlägga exportpremier för fisk har redan nämnts. Mellan åren 1934 och 1940 erlades sålunda exportpremier för saltströmming och fiskkonserver. Fiskexporten skedde delvis direkt från skärgårdsbygderna. Då det var av största vikt att utklareringen skedde snabbt utverkade förbundet myndigheternas tillstånd att klarera ut vid sjöbevakningsstationerna i Porkala, på Pörtö och på Våtskär. Detta ledde bl.a. till en betydande och välkommen ökning av vassbuksexporten. Under efterkrigsåren har åter import av utländsk fisk vid några tillfällen försvårat avsättningsmöjligheterna för fångst i vårt eget land, vilket förbundet även påpekat för myndigheterna. FISKEPLATSERNA OCH FISKARNAS RELATIONER TILL FÖRSVARSMAKTEN De yttersta ögrupperna har av naturliga skäl antagit en central ställning i det nyländska fisket. De har erbjudit fiskefarkosterna skyddade hamnar och viloplatser samt torkningsmöjligheter för fiskbragderna. Särskilt gruppen Mac Elliot (Makilo) utanför Porkala har varit en värdefull fiskebas. När dessa klippor inför hotet om ett världskrig kring år 1910 befästes av ryssarna förlorade traktens fiskarbefolkning sin urgamla stödjepunkt. Det var därför naturligt att vårt förbund efter det landet blivit självständigt vände sig till kustförsvarets ledning för att få tillstånd för fiskarna att åter använda sitt gamla fiskeläge. Detta bifölls även, men år 1933 när fortet åter byggdes ut råkade fiskarbefolkningens intressen igen i fara. Förbundets ingripande ledde dock även denna gång till önskat resultat. Ännu hösten 1939 kunde Mac Elliot utnyttjas som fiskebas, men under krigsåren låg fisket utanför Porkala praktiskt taget helt nere. När sedan Porkalaområdet återlämnades efter den ryska parentesen har försvaret utfäst sig att låta fiskarna i trakten såsom förut använda Mac Elliot som bas för strömmings- och vassbukfisket. Också i fråga om fiskarnas rätt att använda Hästö-Busö har förbundet gjort en framställning, som lett till resultat. Sommaröarna, Somarn, på Barösundsfjärden som även i viss mån kommer i fråga som stödjepunkt för fisket, står numera till förfogande för detta ändamål sedan ägaren, som inlöst de byggnader ryssarna där 40

41 Makilo eller Mac Elliot utanför Porkala erbjöd skyddad hamn och viloplats under strömmingsoch vassbuksfisket i det yttersta havsbandet. Upprepade gånger har det dock krävts förhandlingar med försvarsmakten om att få utnyttja den värdefulla fiskebasen. uppfört, ställt dem till förfogande. Denna åtgärd har väckt stor tillfredsställelse bland traktens fiskare. Under krigsåren införde kustförsvaret på en del orter i vår skärgård begränsningar i rörelsefriheten på sjön. När krigets muller år 1942 inte mera hördes på våra vatten gjordes framställning från förbundets sida om ökade rörelsemöjligheter ute till havs, särskilt i Pellinge, Borgåtrakten och Porkala. Dessa framställningar ledde till lättnader i restriktionerna. Ytterligare kan nämnas att förbundet under krigsåren vid flera olika tillfällen gjorde framställningar hos militärmyndigheterna om beviljande av permission åt fiskare för att tillgången på fisk skulle kunna tryggas i handeln. Vidare hemställde förbundet om att de fiskarmotorbåtar som vid krigsutbrottet övertogs av kustförsvaret måtte återställas till sina ägare för så vitt farkosterna inte oundgängligen behövdes för försvarets behov. Så långt förhållandena det medgav ledde framställningarna till resultat. 41

42 FISKETORPENS INLÖSEN, PLACERINGEN AV DE EVAKUERADE FISKARNA OCH ANDRA ÄGORÄTTSFRÅGOR Under de två första decennierna av förbundets verksamhet intog frågor rörande den obesuttna skärgårdsbefolkningens rättigheter till jord och fiskevatten en mycket central ställning. Redan år 1908 betonade förbundets dåvarande ordförande i en motion i lantdagen nödvändigheten av att den obesuttna fiskarbefolkningens ställning förbättrades. Detta föranledde lantdagen att anhålla om tillsättande av en kommitté av representanter för den besuttna och obesuttna fiskarbefolkningen med uppgift att utarbeta ändringsförslag i fiskerilagstiftningen och föreslå nödigbefunna åtgärder för förbättrande av den obesuttna skärgårdsbefolkningens ställning. Det dröjde dock ända till år 1918 innan en ljusning inträdde i de obesuttna fiskarnas ställning då arrendekontraktens giltighet genom lag förlängdes. År 1924 antog riksdagen lagen om inlösen av fisketorp. Denna lag hade utomordentligt stor social och ekonomisk betydelse, emedan fisketorpen blev självständiga lägenheter. Reformen inledde i själva verket en ny tid i vår skärgård. En annan fråga angående ägorättsförhållandena i skärgården framträdde efter krigsåren, när den förflyttade befolkningen från Porkala och från Karelen och utöarna skulle placeras. I olika skeden såg det mörkt ut i fråga om möjligheterna att bibehålla den språkliga karaktären i den svenska skärgårdsbygden oförändrad. Särskilt projektet om det såkallade Merikoivisto, varigenom ett stort antal finskspråkiga fiskare skulle placeras i Pernå, väckte bestörtning. Förbundet avgav i dessa frågor ett utlåtande, vari de olägenheter som projektets realiserande skulle ha medfört, utförligt klarlades. Förslaget förföll dock till sist. Det må dock framhållas att förbundet liksom fiskarbefolkningen i den nyländska skärgården hade full förståelse för de svåra problem som placeringen av de evakuerade fiskarna från östra delen av Finska viken medförde. De personliga relationerna mellan de evakuerade fiskare, som slagit sig ner i svenska trakter, och bygdens egen befolkning har utvecklat sig på ett med beaktande av förhållandena friktionsfritt sätt. Såsom i annat sammanhang i denna översikt påpekas var det även förenat med svårigheter att placera de evakuerade porkalafiskarna i svenskbygdens skärgård och man kom inte ens i fråga om dem långt på frivillig väg. Detta visar hur svårt det är att i den nyländska skärgården genomföra en ytterligare uppspjälkning av fiskevattnen. Redan såsom förhållandena var före krigsåren gav fisket sina utövare endast ett knappt levebröd och sedan dess har fiskets lönsamhet ytterligare försämrats, särskilt i fråga om havsfisket. 42

43 Den år 1924 antagna lagen om inlösen av fisketorp var oerhört betydelsefull för den obesuttna fiskarbefolkningen. Bilden, som är tagen våren 1922, visar Kalvö fisketorp i Sjundeå, med byggnader som delvis härstammar från 1700-talet. En för fiskarbefolkningen beklämmande utveckling av ägoförhållandena i skärgården har blivit allt tydligare de tre senaste decennierna. Allt flera gamla fiskehemman har övergått i stadsbors händer, oftast till följd av att för dessa hemman erbjudits pris som inte står i rimlig proportion till den ekonomiska avkastning de kan ge. Då ett hemman på detta sätt övergått i icke-ortsbors ägo blir urgamla fiskeplatser inte utnyttjade och fiskets avkastning i skärgården minskar. En utveckling i denna riktning ökar skärgårdens avfolkning och försvårar ytterligare de kvarvarande fiskarnas utkomst. Hithörande frågor har i flera olika sammanhang blivit föremål för en livlig diskussion vid förbundets sammankomster. Den egentliga villabosättningen i skärgården är inte i samma mån störande för fiskarbefolkningens utkomst, men om man i alltför hög grad överlåter jord och vatten för villabosättning och sportfiske leder detta till att fiskelägenheternas ekonomiska bärkraft avsevärt minskas. Det allt mera tilltagande sportfisket också i trakter utan villabosättning är även en fråga som för var dag bli allt aktuellare. Gäddstammen tål inte en obegränsad beskattning av såväl yrkesfiskare som sportfiskare. Utarrendering av fiskevatten åt sportfiskare är därför en åtgärd som man bland fiskarbefolkningen oftast ser med blandade känslor, i synnerhet i sådana fall då arrendatorerna inte tar nödig hänsyn till ortsbefolkningens berättigade önskemål. Nylands fiskarförbund följer vaksamt med utvecklingen på dessa 43

44 Sammandrag över Nylands fiskarförbunds inkomster och utgifter för år 1928 Sammandraget ger en bra bild av verksamheten vid förbundet. Statsbidragen var helt avgörande. fronter. Det ligger dock främst i den jordägande skärgårdsbefolkningens egna händer hur framtiden i detta avseende kommer att gestalta sig i våra skärgårdsbygder. Samtidigt bör emellertid framhållas att man inte på fiskarhåll ställer sig oförstående till turist- och friluftsliv i skärgårdsbygderna. De kan medföra ekonomiskt uppsving, men samtidigt bör de länkas i banor som gör att fiskets avkastning inte minskas och att den ursprungliga skärgårdsbefolkningens trivsel inte äventyras. Fiskevård, landskapsvård, hembygdsvård och naturskydd borde hand i hand garantera att utvecklingen i vår skärgård länkas i en för fiskarbefolkningen gynnsam riktning. Ett oskrivet blad i den nyländska skärgårdens historia är slutligen den inverkan som den moderna gruvindustrin kommer att ha i Ekenäs skärgård. 44

45 Östra Nylands folkhögskola och dess fiskeriavdelning hade från början ett fruktbringande samarbete med Nylands fiskarförbund. Många av förbundets tjänstemän fungerade under åren vid sidan om som lärare på skolan, medan elever från den nyländska skärgården fick utbildning i bl.a. fiskerilära, navigation, båtbygge och maskinlära. Här invid ses ett brev i vilket skolans föreståndare John Österholm hösten 1913 anhåller om att instruktören Fredrik Forsell också under nästa läsår ges 45

46 John Österholm Folkbildaren, publicisten och politikern John Österholm blev under en lång och sällsynt aktiv livsgärning en av Svenskfinlands stora förgrundsgestalter. Han föddes i Ekenäs den 5 oktober 1882, blev student 1902 och ägnade sig åt universitetsstudier under några år, för att sedan bli lärare vid nystartade Östra Nylands folkhögskola i Pernå. Ett par år senare utsågs han till föreståndare för skolan, som år 1911 fick en särskild fiskeriavdelning. Österholm blev snabbt omtyckt i bygden, var med i ungdomsföreningsrörelsen och snart även inom kommunalpolitiken i Svenska folkpartiets led. Han var frisinnad, hade rätt och frihet som sina honnörsord, och skrev i sin dagbok i januari 1918 så här: Själv har jag John Österholm, ordförande för Nylands fiskarförbund i över fyrtio års tid, möjlighet att verka som lärare vid skolan. Fem år senare valdes Österholm till ordförande för fiskarförbundet, på vilken post han kom att kvarstå i drygt fyra decennier. År 1922 gavs fiskeriavdelningen vid folkhögskolan i Kuggom en relativt självständig ställning och fick namnet Pernå fiskarskola. År 1978 uppgick fiskarskolan i den tvåspråkiga fiskeriläroanstalt som då grundades i Pargas. Vid Kuggom-skolan bildades en ersättande linje som antog namnet Pernå skärgårdsskola. (H.S.) 46

47 alltid stått långt ut till vänster och icke älskat de borgerliga i landet, men de röda ryssvännerna äro kulturens och frihetens fiender och med dem kan ingen hederlig gå. Följaktligen blev Österholm en aktiv skyddskårist, hörde till Pelligekåren och dem som tvingades ta sig över isarna till Estland. John Österholm uppställdes som kandidat vid riksdagsvalet 1919 och blev invald. Han var tilltalande för många väljargrupper, framförallt för fiskarbefolkningen i egenskap av nyvald ordförande i Nylands fiskarförbund. Som riksdagsman kom han att lämna folkhögskolan och Pernå, om än han formellt kvarstod till år I egenskap av direktionsordförande fram till år 1931 hade han i alla fall kvar en stark anknytning till skolan och därefter ännu genom samarbetet mellan fiskarförbundet och fiskarskolan i Kuggom. Vid sidan av politiken fortsatte John Österholm som folkbildare i Helsingfors. Under åren var han nämligen föreståndare för Helsingfors stads arbetarinstitut. Han erhöll skolrådstitel år Trots att Helsingfors blev bostadsort var Österholms kontakt till hela Nyland stark. Tidningen Västra Nyland hade i honom en inflytelserik huvudstadskorrespondent och ledarskribent en politisk dirigent och opinionsbildare som gjorde tidningen till ett betydelsefullt språkrör. I sin födelsetrakt, Ekenäs skärgård, hade Österholm även sitt kära fritidsviste. I Vem och Vad uppgav han för övrigt Nylands skärgård som sitt särintresse. John Österholm satt kvar i riksdagen val efter val, ända till sitt frånfälle. Han var alltså riksdagsman i drygt fyrtio års tid ett åtminstone tills vidare oslaget rekord i riksdagens historia. En ännu något längre tidsperiod ledde han Nylands fiskarförbund. Åren var han därtill verksam inom Fiskeriföreningen i Finland, nästan hela perioden som dess vice ordförande. Skolrådet John Österholm avled på Eira sjukhus i Helsingfors den 16 november Signaturen K.E. avslutar sin minnesruna över Österholm i Svenska Folkskolans vänners årsbok för år 1960 så här: Den har inte rätt känt John Österholm, som inte sett och upplevat honom inför havets anlete, där han hade förmågan att slänga alla bekymmer överbord och helt hänge sig åt den studentikosa glädje, alltid parad med kravet på spiritualitet och vettighet, som han genom livet bar som ett arv från ungdomen. Med John Österholm förlorade vi inte bara en föregångsman på folkbildningens område och en hövding i vår finlandssvenska politik utan också en för våra breddgrader särpräglad personlighet i sin vänsällhet, sin umgängeskonst och sitt vittfamnande väsen. (H.S.) STATSLÅN ÅT YRKESFISKARE Det har såväl i början av förbundets verksamhet som senare yppat sig svårigheter för fiskarna att skaffa sig erfoderligt kapital för större investeringar, vare sig det gällt att anskaffa dyrbara fiskeredskap, fiskebåtar med tillhörande utrustning, eller att anlägga fiskförädlingsanstalter. I en lantdagsmotion anhöll förbundets dåvarande ordförande år 1908 om att en lånefond för fiskarbefolkningens kapitalbehov skulle inrättas. Lantdagen hemställde även om att billiga amorteringslån för inrättande av fiskkonserverings- och insaltningsanstalter skulle ges åt andelslag, bildade bland fiskarbefolkningen. Beslutet ledde dock inte helt till målet och en förnyad framställning år 1923 gav inte heller det resultat man 47

48 hoppats på. Dock ställdes statsmedel i annan form till fiskarnas disposition för olika anskaffningsändamål. Senare har statens låneverksamhet till förmån för fiskarbefolkningen utvidgats. Förbundets ordförande har därvid gjort en vägande insats i riksdagen för beviljandet av medel för räntenedsättning för de lån, vilka andelskassor och sparbanker beviljar fiskarna. Förbundet har haft till uppgift att avge sitt utlåtande angående de ansökningar om fiskerilån för anskaffning av redskap och båtar, som kommit de nyländska andelskassorna och sparbankerna tillhanda. Särskilt betydelsefulla har lånen blivit för anskaffningen av sjögående båtar för laxfiske och på senaste tid även vid inköp av båtar för fiske med trål. FISKREDSKAPSFÖRSÄKRINGEN Den viktiga frågan om försäkring av fiskredskap och båtar dryftades redan under förbundets första verksamhetsår. I berättelsen för år 1910 ingår bl.a. ett av instruktören författat referat i frågan om bildandet av fiskredskapsförsäkringskassor. Tanken på en sådan försäkring mognade så småningom och sedan försäkringsanstalten Sampo öppnat en avdelning för dylik försäkring bildades år 1914 en försäkringsförening kallad Nylands läns Fiskeriförsäkringsförening m. b. t.. Även om tidpunkten för den nya föreningens start vid första världskrigets början var föga gynnsam, visade föreningen till en början stor livaktighet. Försäkringstagarnas antal var år 1916 cirka 70 fastän ingen fiskare väster om huvudstaden anslutit sig till föreningen på grund av svårigheterna att där under krigstiden utöva fiske utomskärs. Trots instruktörens lovvärda ansträngningar tynade intresset för försäkringen av fiskeredskap så småningom av. Den främsta orsaken till detta torde ha stått att söka i den begränsade rörelsefriheten i kustvattnen. Året 1938 betecknar en vändpunkt i försäkringsverksamheten. Nämnda år ordnades fiskeriförsäkringen genom en lag, enligt vilken fiskeriförsäkringsföreningar kunde bildas för olika områden. Föreningarna berättigades att av statsmedel årligen uppbära hälften av de av dem erlagda skadeersättningarna, vilka i sin tur uppgick till två tredjedelar av den försäkrade egendomens värde. Skadeersättningarna utgör dock numera, enligt en lag år 1946, tre fjärdedelar av den försäkrade egendomens värde. Efter det denna lag trätt i kraft företogs förberedande åtgärder för att få en försäkringsförening till stånd i Nyland. På Nylands fiskarförbunds försorg utarbetades stadgar för den blivande föreningen och samtidigt anordnades en preliminär försäkringsteckning i avsikt att utröna den nyländska fiskarbefolkningens intresse för saken. De insända förhandsuppgifterna gav vid handen att man ställde sig positivt till 48

49 Vinternotfiske på Vessö i Borgå skärgård i december Kalven med flånhugge och stenhugge uppe på isen. redskapsförsäkringen, varför i samband med förbundets vårmöte 1939 utlystes ett extra möte för bildande av en fiskeriförsäkringsförening. Mötet beslöt därvid bilda en försäkringsförening för hela den nyländska kuststräckan. Föreningen erhöll namnet Nylands fiskeriförsäkringsförening. Därefter antogs stadgar och en interimsstyrelse valdes med konsulent Fredrik Forsell som ordförande. Sedan föreningens stadgar stadfästs sammankallade föreningen till konstituerande möte den 22 april 1939 varvid ett förslag till försäkringsvillkor godkändes och försäkringspremiens storlek fastställdes. Vid verkställt val fick den första styrelsen följande sammansättning: Fredrik Forsell, ordförande, en post som han fortfarande med all heder innehar, Helge Öhman viceordförande, Hugo Hall, Erik Bäckström, Oskar Lundberg och Ivar Strandberg. Till verkställande direktör utsågs Uno Polenius. Sedan föreningen införts i handelsregistret kunde den under hösten vidta med sin verksamhet och under det första året upptogs 169 försäkringar till ett värde av mark. Under krigsåren höll sig försäkringsvärdet omkring en miljon mark men steg sedan i snabb takt efter kriget. År 1949 översteg summan 10 miljoner, år miljoner och nådde år 1955 rekordet 36,4 miljoner. Försäkringssumman, som 49

50 under år 1956 var cirka 36,4 miljoner mark, kunde ha varit cirka 15 miljoner större om föreningen tagit risken att försäkra ett antal trålfiskebåtar. Ett större haveri hade dock kunnat äventyra föreningens existens, varför man blir tvungen att vänta på en revision av lagen om fiskeriförsäkring förrän sådana försäkringar till fullt värde kan upptas. Under de senaste åren har de ersättningar som föreningen betalat ut för förstörda eller skadade fiskbragder uppgått till vidpass en miljon mark per år. Av ovanstående siffror framgår tydligt att intresset och förtroendet för föreningen och dess verksamhet stigit år för år. Fastän Nylands fiskarförbund och Nylands fiskeriförsäkringsförening är två skilda sammanslutningar, som envar arbetar på sitt område, kan ovan anförda översikt anses motiverad eftersom förbundet varit initiativtagare till föreningen och dess instruktörer biträtt vid upptagandet av försäkringar och vid värderingar av skador. SJÖSÄKERHETENS FRÄMJANDE Förbundet har i olika sammanhang vidtagit åtgärder syftande till ökad säkerhet för fiskarna vid deras färder på havet. Av särskild betydelse är de fiskefyrar, som i de flesta fall på vårt och andra fiskarförbunds eller fiskargillenas initiativ inrättats på många olika ställen i havsbandet. År 1919 ingick Nylands fiskarförbund till sjöfartsstyrelsen med en anhållan om ett antal fiskefyrar. Riksdagen beviljade sedan under talet medel för ett inte ringa antal sådana fyrar, som i hög grad underlättade fiskebåtarnas färder till och från fiskeplatserna i havsbandet. Under krigsåren sattes dock största delen av dessa fiskefyrar ur funktion. Tack vare ett årligt anslag har under de senste åren systemet med fiskefyrar återigen utvidgats, och förbundet noterar med glädje att det allt fortfarande mött förståelse för sina förslag om inrättandet av fiskefyrar på olika håll i den nyländska skärgården. Till sjösäkerhetens främjande hörde före radions väderleksrapporter den stormvarningstjänst som inrättats vid våra kuster. Stormvarningssystemet före vårt land blev självständigt var föga lämpat för fiskarbefolkningen och överhuvudtaget för skärgårdsförhållanden. Förbundet dryftade ingående stormvarningsfrågan och skärgårdsbefolkningens synpunkter bragtes år 1925 till riksdagens kännedom genom en motion. Anslag beviljades som följd härav för inrättande av 72 stormvarningsstationer, därav 12 vid den nyländska kusten. När sedan radion blev var mans egendom bortföll stormvarningsstationernas betydelse och i stället ges utförliga väderleksrapporter i radion. Dessa sistnämnda har dessutom den allra senaste tiden fått en mera detaljerad utformning än tidigare. Frågan om fiskebåtarnas lanternor har varit rätt segsliten. På sjöfarts- 50

51 Säkerheten till sjöss har av fiskarförbundet ägnats uppmärksamhet. Oftast har önskemålen till olika förbättringar kommit från fiskargillena. I skrivelsen ovan, daterad vintern 1924, efterlyser Pörtö fiskargille påstötar till Fiskeristyrelsen om två fiskefyrar. håll har man velat gå in för att samtliga farkoster oberoende av storlek skulle ha fasta lanternor, således både sido- och toppljus. Förbundet avgav år 1954 ett utlåtande, i vilket det påpekades hur svårt det ställer sig för små fiskemotorbåtar att föra fullständig uppsättning lanternor. Trots detta fastställdes sedermera en förordning att farkoster oberoende 51

52 I den här skrivelsen efterlyser Strömfors fiskargille en förordning med föreskriven säkerhetsutrustning för segel- och motorbåtar. Strömforsgillet hänvisar till en olycka då en segelbåt kantrade i en åskby och tre personer drunknade eftersom de saknade livbälten. Man påpekar i skrivelsen att mycket även kunde göras på frivillig väg för att förbättra säkerheten till sjöss. av storlek skall föra såväl sido- som toppljus. Endast för små maskindrivna båtar, vilka på grund av sin ringa storlek eller sin konstruktion inte kunna föra föreskrivna ljus berättigades ett vitt runt horisonten synligt ljus. Genom en förordning av år 1956 genomfördes dock åter vissa lindringar. Det heter nämligen i denna förordning: Små maskindrivna öppna båtar, vilka på grund av sin konstruktion icke kunna föra de föreskrivna ljusen, skola föra ett vitt ljus synligt runt hela horisonten eller hålla till hands en elektrisk lampa eller en tänd lanterna med vitt sken och visa ljuset tillräckligt tidigt för förekommande av sammanstötning. Bestämmelsen om att varje båt av mindre än sju meters längd skall föra 52

53 fasta lanternor har sålunda bortfallit, men å andra sidan lämnas rum för tolkningsmöjligheter om en båt är öppen och av sådan konstruktion att inte fullständiga lanternor kan föras. Nylands fiskarförbund har i fråga om fiskebåtarnas lanternor arbetat för att givna bestämmelser skall efterlevas. Bland annat i reglerna för förbundets motorbåtstävlingar har sålunda krav på lanternor uppställts. Ett förslag som förbundet år 1954 var med om att avvärja genom att ange ett utlåtande var den av Skeppsbefälsföreningen i Åbo framförda idén om en obligatorisk examen för alla som för farkost, oberoende av dess storlek. I fråga om de ljus som bör användas för att utmärka fiskeredskap i havet har förbundet gjort sin åsikt gällande och vunnit gehör för sina synpunkter. INSTRUKTIONSVERKSAMHETEN Tyngdpunkten i förbundets verksamhet har alltid varit dess instruktionsverksamhet och i detta avseende har dess tjänstemän ålagts många krävande uppgifter. Under förbundets första verksamhetsår gällde det att bland fiskarbefolkningen väcka intresse för gillesverksamheten och ordna denna. En annan synnerligen viktig uppgift, som ankommit på förbundets tjänstemän, har varit att genom föredrag, kurser och utställningar få fiskarna medvetna om fördelen av marknadsfiskens omsorgsfulla behandling, vilket resulterar i ökad konsumtion och höjer fiskarens ekonomiska utbyte. Till tjänstemännens uppgifter har även hört att informera skärgårdsbefolkningen i gällande fiskelag. Då lagen om fiske påbjuder bildandet av fiskelag inom oskiftade vattenområden har instruktörerna bistått vattenägarna vid ordnandet av fisket i samfällda vatten. Bland åtgärder, som vidtagits för att höja fiskevattnens avkastning, må nämnas undervisningen i konstbefruktning av gäddrom samt utsättandet av kläckningssumpar. För att främja fiskredskapsförsäkringen har instruktörerna strävat att klargöra försäkringens ändamål och fördelar samt lämnat handräckning vid upptagandet av försäkringar liksom vid värderingen av skador. Tjänstemännen har även aktivt deltagit i förbundets strävan att åstadkomma förbättringar i fråga om fiskhandelns ordnande. Slutligen må nämnas instruktörernas bistånd åt den förflyttade nyländska fiskarbefolkningen. Ovannämnda uppgifter utgör endast en liten del av dem, som förelagts förbundets tjänstemän, men redan dessa torde ge en antydan om instruktionens omfattning. Med tillfredsställelse må omnämnas att förbundet som sin första instruktör år 1909 var i tillfälle att anställa Fredrik Forsell, en framstående och uthållig arbetskraft, som under en tidigare företagen stipendieresa 53

54 Fiskeriinstruktören blickar tillbaka Då fiskarförbundets energiske instruktör Fredrik Forsell skrev berättelsen över sin verksamhet för år 1923 gjorde han samtidigt en tillbakablick och uttryckte sig så här: Då jag härmed har äran till Nylands Fiskarförbund avgiva min femtonde årsberättelse, kan jag icke underlåta att kasta en kort återblick till tiden för mitt inträde i Förbundets tjänst och återkalla i minnet de gamla goda tider och de förhållanden under vilka fiskarena då utövade sin näring. Jag kommer ihåg den dag, den 10 okt. 1908, då jag efter min hemkomst från en studieresa i Skandinavien höll mitt första fackföredrag vid en fiskarsoaré i Lovisa samt några dagar senare ett annat dylikt vid ett samkväm å Arbetets vänners lokal i Helsingfors. Bl.a. berättade jag då om drivfisket i södra Sverige och förtäljde, att man allmänt använde motorbåtar vid fiskets utövande. Man ansåg då allmänt att drivfiske måhända möjligen kunde bedrivas på några vissa platser, men motorbåtarna ja det var då rent omöjligt för våra fiskare att tänka på dylika fortskaffningsmedel. I föredragen utlades huru t.ex. Söderhamnfiskarena konserverade sin fisk och erhöll goda pris för sin vara samt att man bildat flera salterier längs Sveriges kust. Vi skakade då betänksamt på våra huvuden och frågade var man i detta land kunde försälja kryddad fisk och vad salterierna beträffade, så var det nog bäst att varje fiskare försökte bibehålla sitt gamla namn och goda rykte. I dag som är torde man emellertid kunna försälja snart sagt huru mycket god kryddfisk som hälst ehuru produktionen är flere tiotalet gånger större än då. Och salterierna sedan! Vi ha redan nu ett stort antal dylika i detta land och allmänna önskemålet är att långt flera dylika borde uppstå. Man avundades yrkesbröderna i Skandinavien, som hade det så bra vid hemkomsten från fiskeplatserna då fiskefyrar kastade sina strålar ut i nattens mörker och vägledde fiskarna förbi alla blindskär; och vi kunde väl knappast drömma att vi efter 15 år själva skulle åtnjuta samma förmåner. Likaså torde mången fiskare den tiden stått med knuten hand i byxfickan då han hörde berättas att Skandinaviens fiskare icke begrep ordet dagsverke, och här hemma skulle mången fiskare träla flera vackra sommardagar i gårdens arbete för rättigheten att bo på ett ödsligt skär. Har vi icke i detta nu även i detta avseende närmat oss grannarna i väster. till Sverige och Danmark utvidgat sina kunskaper i fiskerihushållning. Instruktör Forsells fruktbringande arbete inom förbundet fortgick till år 1926, då hans verksamhet utvidgades till att omfatta den svenskspråkiga kustbygden i vårt land, i det han utnämndes till konsulent i Fiskeriföreningen i Finland. Sedan år 1930 var konsulent Forsell dock igen verksam inom förbundet, först i egenskap av styrelsemedlem och sedan som dess viceordförande. Vid sidan om sin ordinarie tjänst skötte Fredrik Forsell från början av år 1947 instruktörsbefattningen i östra Nyland. På grund av den stora arbetsbördan inom Fiskeriföreningen avgick han i maj 1949 från förbundets tjänst. År 1926 valdes Arne Karlsson till instruktör och handhade tjänsten till hösten 1930, då den övertogs av Helge Öhman, som under 15 år på ett förtjänstfullt sätt skötte denna viktiga verksamhet. Genom Porkalatraktens utarrendering spjälktes förbundets verksam- 54

55 Inomskärs var fjällfiske med spjälkatsor betydelsefullt. Här sätts bostycket på plats, spjälarna drivs in i bottnen. Bilden är tagen i juni 1928 mellan Svinö och Ruskis strax utanför Borgå. hetsområde upp i tvenne delar, vilket genom de starkt försämrade kommunikationerna i hög grad försvårade instruktörernas tjänsteresor. Av denna orsak utverkade förbundet ett tillskottsanslag för en andra instruktör. Hösten 1945 anställdes Birger Enros som instruktör i östra Nyland och till en motsvarande tjänst i västra Nyland valdes i början av år 1946 Levi Nordqvist. Av dessa avgick magister Enros i september 1946 och efterträddes som tidigare nämnts av Fredrik Forsell. I början av år 1949 övertog Hans Öhman instruktörsbefattningen i västra Nyland och avgick i februari 1952, då den nuvarande instruktören Karl-Johan Nyman inträdde i förbundets tjänst. I östra Nyland efterträddes konsulent Forsell av Ragnar Palmgren, som sedan 1931 verkat som tillfällig fiskodlingsinstruktör. Det förtjänar måhända särskilt framhållas att förbundet stått och fortfarande står i nära kontakt med fiskarskolan i Pernå. Detta har kommit till uttryck inte bara genom stipendier för nyländsk skärgårdsungdom som besöker fiskarskolan utan även sålunda att förbundets tjänstemän Fredrik Forsell och Ragnar Palmgren under en lång följd av år tjänstgjort vid fiskarskolan, den förra som lärare i fiskerihushållning, 55

56 Båtar och fiskredskap Utdrag från årsberättelsen år 1950: Med ledning av de årsrapporter, som gillena insänt, har sekreteraren utarbetat en översikt av det nyländska skärgårdsfisket år Nämnda år uppgick i bruk varande motorbåtar till 629. De använda fiskredskapens antal var följande: storyssjor 1 079, småryssjor , skötar , nät , notar 42. Fiskeresultatet utföll något under medelmåttan. Fångsten av fjällfisk var normal, medan strömmingsfisket gav ovanligt klent utbyte. den senare som lärare i båtbyggeri. Dessutom har förbundets tjänstemän gjort besök i fiskarskolan och där hållit föredrag och fiskarskolans elever har genom reseunderstöd av förbundet beretts tillfälle att övervara förbundets vår- och höstmöten. Förbundets instruktionsverksamhet har emellertid inte enbart hänfört sig till fiskerihushållningen utan även sträckt sig till andra betydelsefulla områden av skärgårdsbefolkningens näringsliv. Särskild omsorg har ägnats instruktionen i trädgårdsskötsel och huslig ekonomi. År 1912 anställdes i förbundets tjänst fröken Karin Warelius, som i egenskap av instruktris framgångsrikt handledde skärgårdens husmödrar bl.a. i matlagning, konservering, hemvård, trädgårdsskötsel och sjukvård. Detta arbete nedlades år 1927, efter det Finlands svenska Marthaförbund samt dess lokala föreningar började anordna kurser i skärgården, ofta med understöd av Nylands fiskarförbund. Även för lantbrukets framåtskridande i skärgården har förbundet försökt verka, bl.a. genom att åren anställa jordbrukskonsulenter samt utge ströskrifter rörande lantbruket i skärgården. För hönsskötselns främjande har förbundet anordnat instruktion, som dock varit av relativt kort varaktighet. Slutligen må nämnas att med understöd av förbundet har anordnats instruktion i rationell skogsvård och skogshantering i nyländska skärgården. Vid sidan av instruktionsverksamheten har förbundet, utöver den sedan år 1910 årligen i tryck utgivna årsberättelsen, publicerat bl.a. följande ströskrifter, vilka utdelats bland förbundets medlemmar. Fr. Forsell: Fiskevård och Fiskodling, Ivar Almark: Jordbruket i skärgården, Börje Lindberg: Om potatisodling, Erik Borenius: Skogsvård i skärgården, Helge Öhman: Hemkryddning av vassbuk. År 1936 utgav förbundet ett instruktivt arbete Handbok för skärgårdsfiskare, omfattande 244 trycksidor och innehållande ett 40-tal artiklar från olika områden av fiskerinäringen jämte för skärgårdsborna viktiga lagar och författningar. Arbetet har på åtgärd av förbundet tillhandahållits fiskare till nedsatt pris. 56

57 Helge Öhman Helge Öhman ( ) skötte vid sidan av sitt skärgårdshemman Halstö i Snappertuna på ett förtjänstfullt sätt befattningen som fiskeriinstruktör vid Nylands fiskarförbund under åren Han var sedan unga år förtrogen med praktiskt fiske och inhämtade även teoretiska kunskaper vid fiskarskolan i Pernå årskursen Han var vaken för nyvinningar och fick år 1922 lantbruksstyrelsens hedersdiplom för rationell fiskevård och fiskeribokföring. Året innan Öhman tillträdde som instruktör invaldes han i representantförsamlingen i Fiskeriföreningen i Finland. Han var aktivt med då Nylands fiskeriförsäkringsförening bildades år 1939 och fungerade som dess vice ordförande och sekreterare. Han var givetvis även en förgrundsgestalt i Snappertuna fiskargille. Inför Helge Öhmans 50-årsdag skrev tidningen Västra Nyland bl.a. så här: Instruktör Öhman är en föregångsman på sitt område och strävar oavlåtligt att införa nya, ekonomiskt givande fiskemetoder. Han har i sina vatten bannlyst fiske med gäddryssjor om våren för att därmed bereda den ekonomiskt värdefulla fisken möjlighet till ostörd förökning. I stället tar han gäddan med kastdrag i vilket fisksätt han är en erkänd mästare under sommaren och hösten, då fisken förrättat sin lek och står högt i pris. Denna kloka hushållning har bidragit till att hans gäddvatten räknas till de bästa i Nyland, vilket mången sportfiskare med fägnad varit i tillfälle att Helge Öhman, förbundets fiskeriinstruktör konstatera. I många andra hänseenden har han fört fiskedriften framåt i modern rationell anda och i sin verksamhet som instruktör låtit sina yrkesbröder i nyländska skärgården bli delaktiga av hans rön och erfarenheter. Helge Öhman var verkligt aktiv även inom det kommunala livet i Snappertuna. Han satt med i kommunens högsta beslutande organ, fullmäktige och styrelse, i flera årtionden, liksom i ett otal nämnder. Ytterligare kan nämnas att Snappertuna skärgårds andelskassa i Öhman hade en engagerad ordförande. (H.S.) SJÖFÅGELSKYDD Ända sedan förbundet grundades har sjöfågelskyddet stått på dess arbetsprogram. Under tidigare skeden av förbundets verksamhet har särskilda utskott inom förbundet behandlat frågor angående sjöfågelskydd och jaktvård i skärgården. Ett av de viktigaste önskemålen som förbundet framfört var att skytte från motorbåt skulle förbjudas. Detta önskemål beaktades även då den nya jaktlagen utarbetades och trädde i kraft år

58 Fredrik Forsell Fiskeriinstruktör Johan Fredrik Forsell ( ) tjänstgjorde energiskt för skärgårdsbefolkningens och fiskarnas väl och ve i hela sitt liv och kan i många avseenden betraktas som en banbrytare. Han var son till en fiskartorpare på Hudö i Pernå skärgård och var själv fiskare till en början. Forsell hörde till Nylands fiskarförbunds stiftande medlemmar och år 1909 blev han utsedd till förbundets fiskeriinstruktör, en syssla som han skötte fram till år Då utnämndes han till konsulent vid Fiskeriföreningen i Finland och fick hela den svenskspråkiga kustbygden i vårt land som arbetsfält. Som styrelsemedlem verkade Forsell i alla fall inom det nyländska fiskarförbundet från år 1930 och som dess vice ordförande Därefter satt han ännu med som styrelsesuppleant åren och ytterligare som ordinarie styrelsemedlem t.o.m. år Vid sidan om sin ordinarie tjänst vid Fiskeriföreningen skötte Fredrik Forsell för fiskarförbundets räkning instruktörsbefattningen i östra Nyland åren Tidigare gjorde Fredrik Forsell dessutom under vintrarna en betydande insats som lärare vid Östra Nylands folkhögskolas fiskeriavdelning, sedermera Pernå Fiskarskola. Han var med genast från starten år Fredrik Forsell hade besökt Borgå folkhögskola läsåret och fick tydligen därifrån impulsen till sitt engagemang för skärgårdsbefolkningen. Bl.a. höll han tillsammans med en kurskamrat och sin syster en s.k. hemskola och de tog även initiativet till skärgårdsföreningen De ungas vänner i Pernå, vars första ordförande Forsell blev. Att Fredrik Forsell föreslogs som kandidat i lantdagsvalet 1907 ger vid handen att han var betrodd i sin hembygd. Han avböjde emellertid med motiveringen att han inte ansåg sig vara kompetent för ett så viktigt uppdrag. Han stödde sedan energiskt redaktör Ossian Reuter under valkampanjen. För att bättre kunna sköta sina åligganden flyttade Forsell med sin familj till fastlandet, Fredrik Forsell ( ) var en banbrytande gestalt inom fiskerinäringen. Han kallades år 1956 till hedersledamot i Nylands fiskarförbund. till Malmsby. Även här engagerade han sig i olika lokala frågar, var ordförande i Pernå fiskargille, i Kabböle folkskoledirektion och i Kabböle andelskassa, satt med i styrelsen för Lovisa fiskandelslag och en tid även i kommunalfullmäktige. På riksplanet tillhörde han också Svenska Finlands folkting och å yrkets vägnar satt han med i många kommittéer och nämnder. Många artiklar och mindre skrifter bar hans signatur, liksom olika inlägg i dagspressen. Inför 85-årsdagen den 3 mars 1964 avslutade Borgåbladet sin intervju med honom så här: Fredrik Forsell har i alla samhällskretsar gjort sig känd som en varm vän av skärgårdsbefolkningen och genom sin lugna saklighet och försynta väsen har han tillvunnit sig en synnerligen stor vänkrets. Han avled i Helsingfors på hösten följande år. Då verkade han fortfarande som styrelseordförande i Nylands fiskeriförsäkringsförening, en post han innehaft allt sedan föreningens tillblivelse år (H.S.) 58

59 Det räckte emellertid inte med enbart jaktrestriktioner, det behövdes även skyddande häckningsområden. Förbundet vaknade redan tidigt till insikt om detta. Det första fredningsområdet i Nyland var Nothamn i Snappertuna; fredat sedan år Det tillkom visserligen inte på skärgårdsbefolkningens initiativ, men några år senare tog skärgårdsborna själv initiativ till olika fågelskyddsområden. Det viktigaste av dem är Aspskären i Pernå, som varit fredat ända sedan Detta värdefulla och fågelrika områdes övervakning och ledning innehades åren av fiskarförbundet. Sistnämnda år överlät förbundet områdets vård till den nybildade Östra Nylands fågel- och naturskyddsförening. Förbundet har dock även därefter regelbundet stött denna fågelskyddsverksamhet. Aspskären förklarades år 1956 för naturskyddsområde och fågelfaunan har där blivit föremål för ingående vetenskapliga undersökningar. Det kan nämnas att en för landet ny häckfågel, sillgrisslan, sommaren 1957 uppträdde på Aspskären. Förbundets initiativ att freda Aspskären har varit av största betydelse, både för den jaktbara sjöfågeln och för annan skärgårdsfågel. Andra fredningsområden, vid vilkas bildande förbundet spelade en mer eller mindre framträdande roll är Hangöudds sjöfågelskyddsområde, Tunnholmens fredningsområde och Söderskärens fågelskyddsområde. Dessa områden är numera samtliga fredade enligt naturskyddslagen och spelar en utomordentlig roll för skärgårdens fågelbestånd. Mellan åren 1928 och slutet av 1930-talet har förbundet haft hand om sjöfågelskyddsarbetet i skärgården. Genom anslag för ändamålet arbetade förbundet på olika sätt på sjöfågelstammens förkovran. Bland annat utdelades premier för vakthållningen på Aspskären, för skrakholkar och för annat arbete för sjöfågelstammen. I samråd med Finlands Allmänna Jägarförbund har vårt förbund bedrivit en intensiv kamp mot kråkorna, dessa svåra äggrövare. Gillesmedlemmar erhöll kostnadsfritt fosforolja för detta kråkutrotningsarbete. Under senare år har kråkgift ställts till gillenas och intresserade viltvårdares disposition genom lantbruksministeriets försorg. När den nya jaktlagen år 1934 trädde i kraft övergick småningom huvudparten av sjöfågelskyddsarbetet till de nybildade sjöfågelskyddsföreningarna. Ett flertal områden förklarades för fredningsområden och överhuvudtaget länkades sjöfågelskyttet in på just de banor som man inom förbundet redan tidigare funnit önskvärda. Det förarbete som förbundet utfört hade säkerligen den största betydelse för de nya sjöfågelskyddsföreningarnas verksamhet. Förbundet har dock även senare haft skäl att ta ställning till frågor gällande sjöfågelskyddet. En sådan fråga var då man i en riksdagsmotion sökte göra rätten till sjöfågelskytte på våren i skärgården beroende av lantbruksministeriets tillstånd. Förslaget blev avböjt och förhållandena har blivit orubbade eller sådana de fastställdes i jaktlagen Under 59

60 60 den senaste tiden har åter vissa strävanden att införa förändringar i vårskytterätten kunnat förmärkas. Förbundet vill avböja den tendens som finns att låta jakträtten i skärgården på våren övergå i icke-ortsbors händer. Under krigsåren tillät myndigheterna skytte av sjöfågel i en utsträckning som i hög grad äventyrade beståndet. Samtidigt var beskattningen säkerligen under flyttningsfärderna starkare än vanligt. De svåra isvintrarna krävde även sin tribut. Den nyländska sjöfågelstammen var år 1945 lika svag som efter första världskriget. Nästan allt det arbete som under 1930-talet nedlagts på sjöfågelstammens förkovran hade spolierats. Sjöfågelskyddsföreningarna hade dock blick för lägets allvar och i samråd med myndigheterna har man återupptagit arbetet på stammarnas förkovran. Resultatet lät heller inte vänta på sig. Ejderstammen steg på tio år till större än i mannaminne, och även de andra sjöfåglarna visade allt bättre bestånd. Fiskargillenas och sjöfågelföreningarnas stöd var även ett villkor för förlängningen av fridlysningstiden, som verkställdes år 1953 i skärgården mellan Esboviken och Pellingetrakten. Representanter för den nyländska skärgården har medverkat i en av Nylands jaktvårdsdistrikt tillsatt kommitté för sjöfågelstammens förkovran. Slutligen må nämnas att förbundets nuvarande sekreterare i egenskap av biträdande jaktinspektör vid lantbruksministeriet har hand om jaktfrågor som gäller den nyländska skärgårdsbefolkningen. I samband med sjöfågelskyddet må några spörsmål med anknytning till jakt och naturvård behandlas. Sälarna anses av skärgårdsbefolkningen vara betydande skadedjur där de förekommer talrikt. Till följd av de skador som sälarna förorsakade fiskbragderna och kanske även fiskbeståndet under de första åren av detta sekel väcktes inom förbundet förslag angående skottpenning på säl. En framställning ledde till resultat, och från och med år 1908 har premier betalats för dödad säl. Förbundet förmedlade under tiden före första världskriget även skjutförnödenheter för säljaktens behov. Under 1940-talet minskade isynnerhet vikarstammen i Nyland ytterst starkt och sälskyttet gav föga ekonomiskt utbyte. Den höjning av sälpremierna som under inflationens inverkan blev nästan utan betydelse, kompenserade inte prisfallet på tran och sälskinn under 1950-talet. I den östra delen av förbundets verksamhetsområde har sälstammen åter den senaste tiden ökat, vilket gjort att man bland fiskarbefolkningen i dessa trakter med tillfredsställelse hälsat den höjning av sälpremierna som verkställdes år Enligt fiskarbefolkningens åsikt har skärgårdens större måsfåglar, gråtruten och silltruten, blivit alltför talrika. Förbundet har gjort framställningar angående upphävande av dessa arters fridlysning. Lokala undantag från fredningen av dessa fågelarter har även allmänt beviljats, tack vare samarbete mellan Nylands jaktvårdsdistrikts sjöfågelkommitté, representanter för skärgårdsbefolkningen och förbundets nuvarande sekreterare.

61 Fiskarförbundet hade en aktiv roll i skyddandet och övervakandet av fågelskyddsområdet på natursköna Aspskären i Pernå yttre skärgård. Ett glädjande resultat av arbetet var det då sillgrisslan sommaren 1957 här uppträdde som ny häckfågel i Finland. ÅTGÄRDER OCH VERKSAMHET MED ANLEDNING AV FISKERILAGSTIFTNINGEN Alltsedan Nylands fiskarförbund bildades har vår fiskerilagstiftning varit föremål för förbundets uppmärksamhet. Fiskeristadgan av år 1902 befanns mycket snabbt otidsenlig, men det dröjde dock nästan femtio år 61

62 62 innan en ny lag om fiske blev godkänd. Under dessa omständigheter har under största delen av förbundets hittillsvarande verksamhet förelegat skäl att genom framställningar till olika myndigheter framhäva nödvändigheten av att de mångskiftande frågorna angående fisket utan onödiga dröjsmål reglerades med tidsenliga lagbestämmelser. I detta sammanhang behöver vi inte i detalj gå in på de många olikartade framstötar förbundet av dessa orsaker under de gångna åren gjort i fiskerilagsfrågan, men vi har tyvärr skäl att erinra oss med vilken långsamhet myndigheterna handhaft dessa för fiskets utveckling livsviktiga lagstiftningsärenden. När den nya lagen om fiske slutligen år 1951 trädde i kraft visade det sig inom kort att den trots det mycket långa förberedelsearbetet i några avseenden var bristfällig. Förbundet har därför även de senaste åren sett sig föranlett att göra ett antal framstötar i frågor rörande fiskerilagstiftningen. Förbundets ordförande har sålunda genom motioner i riksdagen sökt avlägsna olägenheterna av den nuvarande lagens bestämmelser angående strömmings- och vassbuksfisket med nät i havsbandet. Detta fiske är som känt fritt endast för de inom kommunen bosatta. Särskilt i Bromarfoch Hangövattnen samt i Porkala för att inte tala om Åland har denna begränsning varit till förfång. Förbundet har vidare till den kommitté, som tillsatts att revidera lagen om fiske av år 1951, avgett utlåtanden och levererat olika slags statistiskt material. Den nu gällande lagen om fiske förutsätter att för oskiftade vatten bildas så kallade fiskelag. Förbundets instruktörer har utfört ett digert arbete i bygderna genom att organisera och närvara vid de möten vid vilka frågan om fiskelag för de oskiftade byavattnen i varje särskilt fall behandlats. Instruktörerna har härvid utsträckt sitt arbete till att omfatta också insjöarna inom det svenska befolkningsområdet i Nyland. Inte mindre än 109 olika fiskelagsangelägenheter har på detta sätt under de senaste åren varit upptagna till behandling vid möten i den nyländska bygden. Vidpass två tredjedelar av fallen har lett till att fiskelag bildas, medan återstoden av samfälligheterna anhållit om befrielse från skyldigheten att bilda fiskelag. Förbundets instruktörer har vidare under tiden efter den nya lagens ikraftträdande vid olika sammankomster informerat fiskarna om lagens innehåll. Under och efter krigsåren rådde som känt inom fisket i vårt land förhållanden som i många avseenden avvek från det normala. Genom undantagslagar gällande åren mellan 1941 och 1948 tilläts fiske på annans vatten och den förflyttade befolkningen hade även därefter, intill år 1952, vissa speciella rättigheter. Det såkallade varmansfisket visade sig, såsom förbundet framhöll redan då frågan om detta fiske under kriget aktualiserades, mycket förödande. Detta dels genom den direkta inverkan på fiskstammen och dels genom att det

63 Påtalade brister Nylands fiskarförbund gav i olika sammanhang sin syn på brister i skärgårdsbefolkningens levnadsvillkor och efterlyste konkreta förbättringar. Det kunde gälla kommunikationer av olika slag, såsom vägar och telefonförbindelser eller postgång och elförsörjning. År 1949 avgavs till Skärgårdskommittén ett detaljerat förslag till olika förbättringar. I den utredning som låg bakom programmet hade fiskargillena aktivt varit med. Det kan vara av intresse att ta del av vilka konkreta åtgärder fiskarförbundet efterlyste i sitt förslag år 1949, varför årsberättelsens text i frågan återges här nedan. Här togs även en del rent yrkesmässiga frågor upp. (H.S.) Beträffande kommunikationerna framhöll förbundet i utlåtandet till Skärgårdskommittén vikten av att tillräckliga statsanslag beviljas för upprätthållande av trafiken på linjen Helsingfors Hangö Åbo samt österut från Helsingfors. Slutförandet av arbetet på Jumalvik kanal utanför Ekenäs borde påskyndas och Lappvik hamn iståndsättas. Bland andra viktigare trafikfrågor framhölls, att en vägförbindelse borde fås till stånd från Barösunds skärgård upp till landsvägen vid Fagervik, att statsunderstöd måtte beviljas för färjtrafiken mellan Sarfsalö och fastlandet, att staten måtte övertaga vägen från Virvik färjstrand till Ebbo- Tirmo vägskäl, anlägga en landsväg från Lovisa till Strömfors skärgård, övertaga byvägen Isnäs Kabböle samt Köpböle Rösund Box och uppföra en landningsbrygga vid Spjutsund. Beträffande telefonlinjer föreslås, att statsanslag måtte beviljas för inköp av ordentliga kablar för Kejvsalö skärgård, att en telefonlinje måtte dragas ut till Långholmens fiskeläge i Borgå yttre skärgård, en annan från Skärslandet över Ängholm och Älgö till Hästö, en tredje från Lappvik över Ekö och Hermansö till Koö och därifrån eventuellt till Kalvö samt en fjärde i västra Bromarf, där fiskarena har 3 9 km till närmaste telefon. Med avseende å skärgårdens elektrifiering uttalas önskemålet att Strömfors och Snappertuna skärgård måtte bli delaktiga av elektrifieringens förmåner. Slutligen belyste förbundet skärgårdens mest brännande problem, nämligen överskottsströmmingens placering och de utvägar, som borde anlitas för att tillfredsställande lösa detsamma. Särskilt påpekades nödvändigheten att staten understöder anläggandet av frysinrättningar, fiskrökerier och fiskmjölsfabriker samt främjar fisktransporten och propagandaverksamheten för ökad fiskkonsumtion. Dessutom betonades vikten av att skärgårdens hemindustri, främst båtbyggeriet, uppmuntras och understödes. undergrävde respekten för äganderätten till fiskevattnen. Vårt förbund gjorde i ett flertal sammanhang uttalanden och framstötar som syftade till att upphäva denna undantagslagstiftning eller, under krigsåren, till att minska de skadliga inverkningarna av detta fiske. Först under de senaste åren har varmansfiskets menliga biverkningar småningom i stort sett försvunnit, men dess direkta inverkan isynnerhet på gäddbeståndet kan tyvärr fortfarande skönjas. 63

64 Sälbekämpning med krut, bly och rävgift Sälarna var ett gissel för fiskarna redan vid Nylands fiskarförbunds tillblivelse. I januari år 1908 skrevs följande i ett styrelseprotokoll: Genom cirkulär borde förbundsstyrelsen erinra de lokala fiskeriföreningarna i Nyland om den i lag bestämda premieringen för utdödande af gråsäl samt tillika hos Fiskeristyrelsen hemställa om åtgärd därhän att enhetliga bestämmelser förande villkoren för sagda premiering blefve de lokala fiskeriföreningarna delgifna. Att premieringen hade haft en viss effekt framkommer i protokollet från förbundets vårmöte i mars 1912, men allt kraftigare åtgärder efterlyses i sälbekämpningen: Efter återupptagande av förhandlingarna föredrogs Styrelsens hemställan i frågan om tillstånd att utlägga gift för dödande af säl. Representanten Nylund från Hermansö framhöll i ett längre andragande att de skador sälarna åstadkommo genom att förstöra fiskbragderna fortfarande vålla skärgårdsfiskarna stort bekymmer om ock sälarnas antal någon mån minskats genom den för några år sedan införda premieringen. Talaren fann förklaringen däri att sälens djärfhet ökats i samma proportion som tillgången på fisk minskats och trodde att gift vore ett effektivare medel för sälens utrotande än krutet och blyet. Understödd af flera talare yrkade Nylund på att åt Förbundsstyrelsen skulle uppdragas att hos vederbörande myndighet söka tillstånd för de Gillen, som önska begagna sig af sådan rätt, att genom utsedda förtroendemän utlägga förgiftade beten för säl. Förbundsstyrelsen gavs i uppdrag att vidta åtgärder för att föra frågan vidare och i maj 1913 antecknades: Uti den 30 sistvikne april gifvet utslag hade Guvernören i Nylands län vädjat Nylands Fiskarförbund rätt att under en tid af tre år från nyssnämnda dag, för sälens utrotande genom förtroendemän, utsedda af de filialer eller fiskargillen som anslutit sig till förbundet utlägga i hafvet med räfgift förgiftade beten. Styrelsen beslöt i alla fall vänta till hösten, efter att guvernörens resolution vunnit laga kraft. Utrotad blev sälen i varje fall inte, om än målsättningen på den här tiden var så pass desperat. (H.S.) FÖRBUNDETS SAMMANKOMSTER Ända sedan förbundet för 50 år sedan grundades har dess årliga stadgeenliga möten varit två: höstmötet och vårmötet. Då särskilda omständigheter påkallat har förbundet därutöver sammanträtt till extra möten. Vid förbundets sammankomster har behandlats snart sagt alla de frågor och problem som under de gångna åren varit aktuella för den fiskande nyländska skärgårdsbefolkningen. I regel har förbundets ordförande vid mötena gett en kort presentation av aktuella frågor, varefter någon sakkunnig inom förbundet eller utanför dess krets hållit ett föredrag. Efter föredraget har vanligen följt en ofta mycket livlig diskussion. På detta sätt har förbundets ledning ständigt hållits i direkt kontakt med opinionerna i skärgården. Därjämte har självfallet både styrelsens medlemmar, av dem många själva fiskare, och förbundets funktionärer på resor och genom kontakter i bygderna varit i tillfälle att följa med stämningar och problem i skärgården. 64

65 Många öppna fiskarbåtar av den här typen byggdes vid Pernå fiskarskola under och 1950-talen och fanns även med på fiskardagarna runtom i den nyländska skärgården. Det står varje fiskargillesmedlem fritt att delta i förbundets sammankomster, men formellt röstberättigade vid mötena är endast gillenas befullmäktigade representanter. På grund av det goda samförstånd som rått inom förbundet har dock omröstningar vid mötena endast mycket sällan förekommit. Även om olika åsikter rått i detaljfrågor har enighet ständigt uppnåtts om de riktlinjer som förbundet skall följa. De framförda åsikterna har varit en god vägledning för förbundets styrelse. Förbundets årligen återkommande fiskardagar uppvisar en mera otvungen form av samvaro. Fiskardagen hålls någon högsommarsöndag och har i regel gynnats av ett strålande vackert sommarväder. Programmet vid fiskardagarna omfattar tal och föredrag, motorbåts- och roddtävlingar samt någon form av lättare underhållning. Efter den officiella fiskardagen brukar det lokala fiskargillet stå som arrangör för kvällens danstillställning. Fiskardagarna hålls i skilda delar av vårt landskap med beaktande av att fiskargillena i tur och ordning får stå för värdskapet. Vid fiskardagarna ligger tyngdpunkten i den kamratliga samvaron och i den kontakt som man strävar till att få även med andra kretsar i skärgården, särskilt med sommargäster och med den jordbrukande befolkningen. Fiskarens yrke är inte lätt och den roll en duktig, kunnig och arbetsam fiskarhustru spelar i skärgårdshemmet kan inte värderas nog högt. Nyligen har inom förbundet väckts tanken på att i våra bygder ge ett synligt erkännande åt den roll som fiskarhustrun spelar i hemmet. Denna utmärkelse, en guldnål i form av en stiliserad fisk, utdelades första gången vid fiskardagen i Pellinge år Det var fiskarhustrurna Signe Andersson och Agnes Hall såsom de första tilldelades denna utmärkelse. Några gånger har förbundet i stället för fiskardagar arrangerat exkursioner, och under krigsåren kunde självfallet inte några fiskar- 65

66 66 Fiskardagar hölls på olika håll i skärgården redan kort efter att Nylands fiskarförbund bildades, till en början med lantbrukssällskapet som medarrangör. Nytta förenades med nöje. Kunskap delgavs genom föredrag, demonstrationer och utställningar, om än huvudsyftet var att under trevliga former sammanföra fiskarbefolkningen från olika trakter. Här invid ses programmet från fiskarnas sommarsamling på Rönnskär intill Porkala den 9 10 juli Tre veckor senare hölls en motsvarande fiskardag på Hudö i Pernå skärgård. Då hölls föredrag om fiskarnas yrkesutbildning, om byggnadssättet i skärgården, om binäringar till jordbruket och om simkonstens nytta och nödvändighet.

67 dagar hållas. Under de första åren efter kriget inställdes de annars alltid brukliga motorbåtstävlingarna på grund av bristen på motorbränsle. Sommaren 1937 företog förbundet, som svarsvisit på ett rikssvenskt fiskarbesök i Finland föregående sommar, en exkursion till Stockholms skärgård. I denna exkursion deltog 17 nyländska fiskare och färden skedde med egna båtar. Motorbåtstävlingarna, vid vilka de senaste byggena presenteras för alla båtintresserade, utgör säkerligen en betydande dragningskraft och visar att båtbyggandets konst står högt i vår skärgård. I dessa tider av ekonomiska svårigheter för det egentliga fisket utgör båtbygget en inte obetydlig inkomstkälla för vår skärgårdsbefolkning. De regler som förbundet utarbetat för motorbåtstävlingarna har till uppgift att inte låta hastigheten ensam fälla utslaget utan fäster vikt även vid båtens ändamålsenlighet och utrustning för sin egentliga uppgift, att användas vid fiske i öppna vatten. Förutom hastighetstävlingar i klasser med olika maskinstyrka har särskilt i fiskargillenas regi arrangerats även precisionstävlingar för motorbåtar. Bindnålar och nackstickor samt fiskeredskapssänken i form av stenar med näverhöljen gjorda i olika teknik. Ett gott exempel på hur material tagna från naturen utnyttjades fyndigt. Lägg även märke till näverarbetet på den lilla nackstickan. 67

68 Fiskarförbundets sekreterare åren , fil.mag. Rolf Palmgren, var kanske mest känd som intendent för Högholmens djurpark och som statens naturskyddsinspektör. Han skrev även många böcker om livet i naturen och var tydligen också poetiskt lagd. Åtminstone skrev han ofta dikter till fiskefesterna. Med dikten Havets folk bidrog han till programmet vid Fiskardagen på Pörtö den 1 juli (H.S.) Havets folk Det bor ett folk på Nylands karga skär Med vågens salta stänk på hällarna, Där i de vårliga ljusa kvällarna Vi lyssna till, hur ejdern poar, leker, Hur truten ropar ut sin längtan över hav och vidd. Att fånga lyckan i en vårnatt smidd, Då varje liv ett annat trånsjukt smeker Vid hembygdsgrynnor, bränningar, Där alla vi, nylänningar Hör hemma Hör vindarnas brus Och tallarnas sus Och alla röster som sjunga Om gamla tider och unga Med modersmålets tunga. Det är havets röst, Skärkarlens tröst, Utan den sången kan han ej leva, Fastän han måste vid klangen bäva, Ty ropen pocka och kräva. Kräva ja kräva tribut av havets folk, Liv, som gjort sig till tolk För det starka att möta faran Med bröst mot fiendeskaran, Som ständigt hotar med snaran. Kring strupe och hals. Det vet inte alls Av fruktan, sin kamp det strider Och brottas med havet och lider I hopp om ljusare tider. Må svenskfolket enat i Finlands bygd Ge skärfolket rätt, ge det stöd och skygd. Det folket är saltet och kryddan, livet och musten, Det står vaket vakt kring fädernekusten Och tror på ett kall i stormen och dusten. 68

69 Jag vet ett folk på Nylands karga skär, Ett trofast folk med gamla traditioner, På tysta bragder rikt, med kärva toner Som bottna i kultur. I ur och skur De redo är att sig mot våldsmakt resa Det känner ej av ynkedom och nesa, Ett folk, som har sin sköna skärbygd kär, Det folket samlats här! Rolf Palmgren ÅTERBLICK PÅ FISKARFÖRBUNDETS FEMTIO FÖRSTA ÅR En återblick på de femtio åren som gått sedan förbundet grundades visar i många avseenden en glädjande utveckling i vår skärgård, men i andra avseenden har skärgården inte vunnit gehör ens för sina mest elementära önskemål. Vi ser hur en ny tid bröt in för skärgårdsbefolkningen under de femton första åren av detta sekel i och med motorbåtens allt allmännare användning. Hur ägorättsförhållandena reglerades fiskarbefolkningen till utomordentligt stor nytta och hur de genom sina organisationer söker göra sina berättigade anspråk gällande. Men vi finner även hur svårt det mången gång varit att under senare tid få myndigheternas stöd för mera genomgripande åtgärder skärgården och dess befolkning till fromma. Skärgårdsbefolkningen har därför inte kommit i åtnjutande av den trygghet andra liknande, men numerärt talrikare befolkningsgrupper lyckats ernå i vårt samhälle. I många avseenden har utvecklingen i skärgården inte hållit jämna steg med händelsernas gång. Orsaken till detta är den brist på förståelse från statsmaktens sida som skärgårdsbefolkningen fått röna. Man behöver endast hänvisa till den långsamhet med vilken kommunikationsförhållandena i vår skärgård förbättrats, hur elektrifieringen länge stampat på stället, hur svagt skärgårdens telefonnät är, hur postförhållandena och sjukvården är bristfälliga. Då dessutom fiskets ekonomiska avkastning inte på något sätt är tryggad ställs ytterst stora krav på vår fiskar- och skärgårdsbefolkning. Det är endast befolkningens kärlek till hemtrakten, till den karga fädernebygden, som gör att våra skärgårdar inte avfolkas mera än fallet hittills varit. Och dock skulle vår skärgård med en annan inställning från myndigheternas sida kunna erbjuda fullt tillfredsställande levnadsvillkor. Det ligger någonting onaturligt i att fisket som näring gått bakåt i en tid då befolkningen i landet oavbrutet växer. Tvärtom borde fisket som näring vinna ökad förståelse, fångsterna ökad efterfrågan. Låt vara att 69

70 ytterskären kanske inte kan bli lika eftersträvade bosättningsplatser för fiskarna som fordom, men det är ett nationalekonomiskt intresse att se till att fisket som näring i vår skärgård och vid våra kuster inte lämnas efter i utvecklingen. Också hos oss bör möjligheter finnas att utveckla fisket, att övergå till nya redskap, att bedriva fiske på öppet hav, kanske t.o.m. långt borta från hemstranden. För allt detta behövs dock en fast ekonomisk grund, en trygghet för dem som genom initiativ och kunnighet skall leda in fisket på nya banor. Denna trygghet har fiskaren inte åtminstone hittills haft. Mången kommitté har haft hand om ärenden, vilkas lösning i positiv anda skulle ha förbättrat levnadsvillkoren i skärgården, och förslag om avgörande förbättringar har inte saknats. De flesta har dock stannat på papperet. Skall det gå på samma sätt med de förslag, som den så kallade skärgårdskommittén nyligen framlagt? Nylands fiskarförbund har i många fall kunnat sprida kunskap om skärgårdsbornas önskemål, om deras svårigheter, om opinionerna bland dem. En ideell sammanslutnings möjligheter att tillvarata en fåtalig befolknings ekonomiska intressen är dock starkt begränsade. Det förtroendefulla samarbete som under de gångna femtio åren rått mellan vår nyländska fiskarbefolkning och Nylands fiskarförbund vittnar om att förbundets verksamhet även i fortsättningen skall vara fruktbringande, vår nyländska hembygd och hela landet till fromma. Så här sammanfattade Nylands fiskarförbunds sekreterare, docent Göran Bergman år 1957 i sin kritiska återblick utvecklingen i skärgården och befolkningens levnadsvillkor under förbundets femtio första år. I det följande skildras vad som hände under de följande femtio åren inom förbundet och hur utvecklingen kom att gestalta sig i den nyländska skärgården och för dess befolkning. (H.S.) 70

71 Håkan Stjernvall NYLANDS FISKARFÖRBUND FEMTIOÅRSJUBILEUM Då Nylands fiskarförbund samlades till sitt höstmöte den 19 oktober 1957 var det under högtidligare former än vanligt. Förbundet firade nämligen sitt 50-årsjubileum. Inramningen var festlig, jubileumsmötet hölls i samma sal där förbundet slutgiltigt bildades den 3 oktober 1907, i Nylands Nations Vikingasal vid Kaserngatan. Förutom fiskargillenas representanter var ett antal inbjudna gäster på plats, främst från olika fiskeriorganisationer. Förbundsordförande John Österholm redogjorde i sitt hälsningsanförande i korthet för verksamheten under det halvsekel som gått. Han tog fasta på att lantdagsvalet år 1907, som samtidigt var valdemokratins genombrott, utgjorde upptakten för förbundet. Fiskarbefolkningens samling i valet och förbundets tillkomst samma år, var den nyländska skärgårdsbefolkningens uppvaknande till medborgerlig verksamhet på yrkesintressets grund. Österholm nämnde de personer som satt särskilda spår i förbundets liv, under tillkomsten och längre fram. Av dem fanns två på plats, vilka kom att bli särskilt uppmärksammade, nämligen mångårige sekreteraren, fiskerirådet Gunnar Gottberg samt stiftaren, styrelseledamoten och konsulenten Fredrik Forsell. De kallades under livligt bifall till hedersledamöter i förbundet, som erkänsla för det utomordentligt värdefulla arbete de under många år oförtrutet nedlagt på våra fiskeriförhållandens utveckling och alldeles särskilt till fromma för Nylands fiskarförbund och den nyländska skärgårdsbefolkningen. En pinfärsk historik över fiskarförbundets femtio år hade sammanställts av den nytillträdda sekreteraren, fil.dr Göran Bergman. Skriften fick mötesdeltagarna sig tilldelade. Festföredraget hölls av fil.dr Eric Fabricius, docent vid Stockholms högskola. Han gav med tillhjälp av högklassiga färgfilmer som illustration, 71

72 Jubileumskaffe. Från vänster räknat ses fiskarförbundets sekreterare Göran Bergman, nyutnämnde hedersledamoten Fredrik Forsell, ordförande John Österholm och styrelsemedlem Edvin Wikstedt, även ordförande i Ekenäs västra fiskargille. en presentation över fiskars lekbeteende. Föredraget, som livligt uppskattades av åhörarna, gav en intressant inblick i hur modern beteendeforskning kan avslöja förut okända detaljer och ge rön som sedan kan bli betydelsefulla i praktiskt fiskodlingsarbete. Till festens lättare program hörde pianomusik samt recitation av fru Gerda Wrede. Hon läste några av Arvid Mörnes skärgårdsdikter. Festdagen avslutades med supé på Svenska klubben för ett trettiotal personer och beskrivs bl.a. så här i förbundets handlingar: Bland de tal och hälsningar som vid samvaron framfördes må särskilt nämnas fiskerirådet Gottbergs och konsulent Forsells å egna vägnar uttalade tack till förbundet för den ära som hedersmedlemskapet innebär, och instruktör Westlings hälsning från Ålands fiskarförbund. Stämningen vid samvaron var den bästa och de närvarande hade även glädjen att få höra ingenjör Runar Svensson föredra några sånger till luta. När deltagarna efter midnatt bröt upp var man allmänt av den uppfattningen att dagen och dess program uppfyllt de förhoppningar man hyst och att förbundets femtioårsjubileum fått en värdig ram. Inledningsvis konstateras i jubileumsårets berättelse över verksamheten, att den ljusning i fisket och fiskarnas ekonomiska ställning som man länge väntat på inte inträtt. Tvärtom återspeglades den allmänna försämringen av det ekonomiska läget också i fiskarbefolkningens levnadsvillkor. Fjällfiskets avkastning var överlag svag, skötfisket av strömming direkt dålig och ryssjefisket av strömming var inte heller stor. Positiv betecknas däremot strävan att med hjälp av trålare förflytta fisket utom- 72

73 skärs. Intresset för havsgående fiskefartyg utrustade med stora trålredskap är påtagligt och även för mindre farkoster i kustvattnen. Fångststatistiken för fiskarförbundets område enligt fiskargillenas uppgifter ger besked om att strömmingsfisket var helt dominerande kilomässigt sett. Strömming fångades nämligen kg och vassbuk kg. Gädda fångades kg, abborre kg, braxen kg, sik kg, lax kg och övrig fjällfisk kg. Förbundets instruktörer tjänstgjorde som tidigare, Karl-Johan Nyman i områdets västra del och Ragnar Palmgren i den östra. Förutom instruktionsverksamhet runtom i skärgården deltog de flitigt i fiskargillenas möten och hade även i stor utsträckning hand om fiskeredskapsförsäkringen. Framställningar om fiskefyrar på olika håll gjordes under året till sjöfartsmyndigheterna och i en skrivelse till stadsstyrelsen i Helsingfors framhöll förbundet sin önskan om att fiskehamnen i staden skulle placeras på en lättare åtkomlig plats än Nätholmen. Förbundet erhöll genom statsrådsbeslut den av Sovjet under den s.k. Porkalaparentesen uppförda tvättinrättningsbyggnaden vid Pickala gård i Sjundeå. De byggnader som ryssarna uppfört på Sommarö i Barösund hade av ägaren till Sommarö ställts till besökande fiskares disposition. PLOCK FRÅN ÅR 1958 Fiskardagen hölls den här gången i verksamhetsområdets västligaste hörn, i Hangö den 3 augusti, vid Hangöudds segelförenings klubbhus. Fiskarhustrurna Olivia Jonsson och Agda Sjölund tilldelades förbundets utmärkelsetecken guldnålen. Vid höstmötet i Helsingfors konstaterade förbundsordförande John Österholm i sitt hälsningsanförande att fisket i många avseenden befinner sig i en brytningstid. Nya fiskemetoder vinner insteg, fiskhandelns organisation är på tapeten, men de åtgärder genom vilka fiskarna önskar trygga avsättning och vinstmöjligheter seglar tyvärr i motvind i riksdagen. En skrivelse riktades till försvarsministeriet vari anhölls om att fiskarna i Porkalatrakten åter skulle beviljas rätt att få använda Lilla Makilo som fiskebas, på samma sätt som före och delvis även under kriget. Ett understöd gavs åt Östra Nylands Fågel- och Naturskyddsförening för anskaffning av en utombordsmotorbåt till Aspskärs fågelskyddsområde i Pernå skärgård. De endast formellt existerande fiskargillena, Helsinge fiskargille och Borgå östra fiskargille, sammankallades för upplösning. 73

74 RELATIONEN SKÄRGÅRDSBOR FRITIDSFOLK Särskild uppmärksamhet ägnades under år 1959 relationerna mellan skärgårdsbefolkningen och det allt mer ökande fritidsfolket. Bland annat hölls en föredragsafton vid Helsingfors svenska arbetarinstitut med människan i skärgården som tema. John Österholm talade om nämnda relationer, medan Kristian Gestrin redogjorde för lagen om fiske och dess tillämpning och Göran Bergman om skärgårdens naturvårdsfrågor. Vid förbundets vårmöte vädjades i en resolution till villaägare och sommargäster i skärgården att respektera vattenägarnas rätt och inte utan tillstånd bedriva fiske i andras vatten. Av mark- och vattenägarna igen önskade man att de skulle beakta yrkesfiskarnas utkomstmöjligheter genom att åt dem i första hand upplåta fiskevatten mot skäligt arvode. Det kunde samtidigt vara till gagn mot det florerande tjuvfisket. I resolutionen framhölls även önskemålet att sjöbevakningen skulle skärpa övervakningen beträffande innehav av fiskekort och kontrollera att vederbörande skaffat sig rätt av vattenägaren att bedriva fiske. I svaret på en skrivelse i den sistnämnda frågan ställde sig sjöbevakningen synnerligen positiv och meddelade att bevakningspersonalens hjälp kan påräknas då den inte är upptagen av speciella tjänsteärenden. Förbundets fiskardag sommaren 1959 hölls den 2 augusti i nyligen Här vajar igen Finlands flagga i Porkala. Kyrkslätt fiskargille har återupptagit sin verksamhet och står som lokal värd vid förbundets fiskardag den 2 augusti Förbundsordförande John Österholm hälsar den talrika publiken välkommen. Det kom att bli hans sista fiskardag, han avled ett drygt år senare. 74

75 av Sovjetunionen återlämnade Porkala, vid Kyrkslätt andelslag där. Kyrkslätt fiskargille, som igen var i full verksamhet, stod som lokal arrangör. Förbundsordförande John Österholm erinrade om att ett halvsekel förflutit sedan förbundet höll sin första fiskardag, just i Porkala. Förbundssekreteraren Göran Bergman talade om Porkalanejden, dess natur och speciella förhållanden. Den här gången tilldelades guldnålen åt fiskarhustrurna Margit Rönnberg och Fanny Wikstedt. Förutom i sedvanliga hastighetsklasser tävlade motorbåtsförarna nu även i en precisions- eller idealtidstävling. En naturskyddsfråga som förbundet i skarpa ordalag protesterade emot var jakttiderna på dykänder. Skärgårdsborna tyckte det var upprörande att svärta, vigg och pracka under två höstar varit tillåtna att jaga från den 20 augusti trots att ungarna inte ännu varit flygga. Ifråga om kommunikationer antecknades att den s.k. Skärgårdsvägen från Lovisa till Strömfors skärgård håller på att bli färdig, men att även andra vägar borde åstadkommas i den nyländska skärgården, främst landsvägen till Barösund i Ingå. Med tillfredställelse konstaterades att framställningen från förbundet över nödvändigheten av att sundet mellan Odensö och Gullö i Ekenäs skärgård rensas haft åsyftad verkan. En negativ anteckning förorsakade däremot fortfarande den länge påtalade förorening av havsvattnet som cellulosafabriken i Tolkis förorsakar. Det kom att dröja femton år innan miljökraven tvingade fabriken att upphöra med sin verksamhet. Styrelsemedlemmen Felix Andersson från Pellinge avled hösten Han hade under drygt tjugo års tid aktivt deltagit i förbundets arbete. Andersson var till en början fiskare för att sedan bli handlande och förestod även Pellinge andelskassa. Felix Andersson, styrelsemedlem från år 1938 fram till sin död år JOHN ÖSTERHOLM IN MEMORIAM Nylands fiskarförbund drabbades under år 1960 av en tung förlust. Skolrådet John Österholm avled den 16 november, efter att ha stått i förbundets ledning sedan år 1918, alltså i 42 års tid. Han var vid sitt frånfälle 78 år gammal. Det sista sammanträde Österholm ledde inom fiskarförbundet var det styrelsemöte som hölls den 8 februari. Kort därefter togs han in på sjukhus för en operation och orkade därefter inte längre återuppta arbetet. Inför höstmötet den 23 oktober överlämnade han ordförandeklubban tillsammans med en sista hälsning till fiskarförbundet. En hälsning som hos de närvarande väckte en stämning av tacksamhet för utförd gärning och samtidigt svårmod inför ett allt mera definitivt avsked från en person, för vilken man hyst ett odelat förtroende och som för hela den svenska kustbefolkningen, liksom för landets välfärd varit av oskattbart värde. 75

76 Vid höstmötet valdes vicehäradshövding Kristian Gestrin till ny förbundsordförande. Under Österholms sjukdomstid leddes förbundet av dess vice ordförande Karl Ekman. John Österholms i många avseenden unika livsgärning berörs i historikens första del. Kristian Gestrin, som även kom att ta säte i riksdagen, sammanfattade sina minnesord över sin företrädare så här: I det parlamentariska livets labyrinter förlorade John Österholm aldrig kontakten med folket och hembygden. I Helsingfors kunde han glädja sig åt att hans läroinrättning, arbetarinstitutet, utvecklades till den populäraste bildningsinrättning staden på svenskt håll hade. Och ute i den nyländska bygden, där han hade sina rötter och utförde ett långt dagsverke som folkhögskoleman, var hans hemortsrätt fullt erkänd. Hans ställning som ledarskribent i Västra Nyland och kanske främst hans fyrtioåriga verksamhet som ordförande i Nylands fiskarförbund borgade redan för att han var ett med bygden. Hans personliga förbindelser till skärgårdsbor från hela Nyland och hans kärlek till skärgården hör till bilden av hans rikt facetterade personlighet. Rik på mänsklig värme, med humorns och självironins glimt i ögat, havsdyrkare och humanist, sådan minns vi honom, svenskhetens främste banérförare i dagens Finland. PLOCK FRÅN ÅR 1960 Instruktörsbefattningen i östra Nyland omvandlades till heltidstjänst, vilket samtidigt innebar att den direkta kontakten mellan fiskarförbundet och Pernå fiskarskola kom att påverkas. Instruktör Ragnar Palmgren, som delvis tjänstgjort som lärare vid skolan, meddelade att han önskar fortsätta vid skolan och inte åtar sig ett heltidsengagemang vid förbundet. Han avtackades för det arbete han med sakkunskap utfört fiskarbefolkningen och Nylands fiskarförbund till fromma. Som heltidsanställd instruktör för östra Nyland valdes bland fem sökande fiskaren Wilhelm Stenstrand från Valkom. Han tillträdde den 1 februari Fiskardagen hölls på Sandö i Pernå skärgård den 31 juli. Också här togs skärgårdsproblem med anknytning till villabosättning, naturvård och fiske upp. Det var förbundssekreteraren Gösta Bergman som behandlade frågan, sedd ur fiskarbefolkningens synpunkt. Fiskarhustrurnas guldnålar tilldelades Hanna Holmström och Agnes Jeppe. Trålfiskets genombrott följdes inom förbundet med sympati och intresse. Under året behandlades frågan om en trålfiskehamn i Lovisa upprepade gånger. Förbundets ansträngningar att rätta till vissa för fiskarna oförmånliga bestämmelser i ordningsreglerna för Jussarö naturpark kröntes med framgång. 76

77 Ragnar Palmgren Fiskaren, båtbyggaren och fiskeriinstruktören Ragnar Palmgren ( ) hörde till dem som måste lämna hembygden vid evakueringen av Porkalaområdet år Efter att ha tillbringat den första vintern i Brändö flyttade familjen till Sköldvik i Borgå landskommun. Palmgren var född och uppvuxen på en fiskelägenhet i Porkala, men förvärvade senare Grönhamn i grannbyn Böle. Där var han verksam som fiskare och båtbyggare fram till evakueringen. Därtill verkade han från år 1931 som tillfällig fiskodlingsinstruktör vid Nylands fiskarförbund under kläckningsperioden. I unga år var han även lots, stationerad på Rönnskär. Ragnar Palmgren var en ivrig föreningsmänniska och hade ett levande intresse för skärgården. I Kyrkslätt fiskargille var han bl.a. sekreterare och skattmästare och han var aktivt med i det gille som bildades av de evakuerade fiskarna i Sköldviktrakten, d.v.s. Borgå västra fiskargille. Om än Palmgren blev kvar i Sköldvik efter att Porkalaområdet återlämnades var han aktivt med och återupplivade Kyrkslätt fiskargille hösten Han var också verksam inom Porkalaförbundet. Ragnar Palmgren efterträdde år 1949 Fredrik Forsell som ordinarie instruktör för den östra delen av fiskarförbundets verksamhetsområde. Ungefär samtidigt blev han även lärare i båtbygge vid Pernå fiskarskola. Han undervisade också i nätmontering. Befattningen som instruktör lämnade Palmgren vintern 1960, men fortsatte som lärare i Kuggom till år Ragnar Palmgren var tack vare sitt försynta och vänliga väsen omtyckt och uppskattad. Han hade alltid en medveten strävan att gagna skärgårdsbornas sak. Ragnar Palmgren var vid sidan av instruktör vid fiskarförbundet även lärare i båtbygge vid Pernå fiskarskola. På bilden ses han undervisa eleverna på årskurs

78 TRÅLFISKET SLÅR IGENOM Trålfisket, som i utlandet hade utvecklats under lång tid, kom att inledas i Finland först i medlet av 1950-talet, för att sedan under följande årtionde ha sin glansperiod. Dess utveckling var beroende av fiskarnas egna initiativ rentav våghalsighet och stora ekonomiska uppoffringar. År 1955 utförde fiskaren Erik Liljeberg från Helsingfors fiskeförsök med en enbåtstrål som anskaffats av Lantbruksstyrelsen för att användas vid fiskeriundersökningar ombord på havsforskningsfartyget Aranda. Redan samma år inledde han trålning i parspann med Hitisfiskaren Einar Fagerström. De här yrkesbröderna betraktas som trålfiskets egentliga pionjärer i vårt land. De fiskade tillsammans under ett par år. Försök att tråla hade visserligen gjorts tidigare, men resultatet hade varit negativt. Avsaknaden av trålfiskets oumbärliga hjälpmedel, ekolodet, gjorde att redskapen revs sönder. Senare skulle det visa sig att det fanns trålbara bottenytor. I Lovisatrakten var man nästan lika tidigt ute. Kamrer Holger Holmberg på Sparbanken i Lovisa ordnade ett stipendium för att någon fiskare från trakten skulle ges möjlighet att bekanta sig med trålfisket i Lovisas vänort Karlskrona i Sverige. Helge Holmström och Lars Puurtinen från Pernå samt Olof Sund från Strömfors delade på stipendiet. Också det här skedde år Redan följande år köpte Sund, tillsammans med Gösta Andersson och Wilhelm Stenstrand från Pernå, trålaren Tamara SUOMI 46 från Åland. Lars Puurtinen byggde tillsammans med brodern Per-Olof själva en trålare, som blev färdig i augusti Hon fick namnet Ann-Maj SUOMI 95 och drog sedan i par med Tamara. Den här delen av historien belystes ingående vid den utställning om trålfisket i Lovisavattnen som Lovisa sjöfartsmuseum påpassligt höll sommaren 2006, femtio år efter trålfiskestarten. Eldsjäl bakom utställningen var Birger Bengts, tidigare disponent för Lovisa fiskandelslag. Fångsterna inspirerade traktens andra fiskare att börja tråla med sina motorbåtar. Finska Fiskeri, som år 1953 med sin sillfiskeflotta hade gjort sin sista resa till de isländska vattnen, hade sillnotbåtar som fiskarna använde sig av. Bragderna var hemgjorda. En del av de första fångsterna togs även emot av Finska Fiskeri som bl.a. gjorde de kända Suomisardinerna. Kryddfisk var i alla fall den stora produkten. Vid den här tiden inleddes även för finländska förhållanden en speciell form av trålning småbåtstrålning med flyttrål efter vassbuk. Även här var Lars Puurtinen en pionjär, tillsammans med Pernåfiskaren Ingvar Holmström och ekonomidirektör A.F. Aalberg i Kotka. Den här fiskemetoden spridde sig snabbt längs sydkusten. Inom kort hade över etthundra småbåtstrållag bildats. Man partrålade i mellanvattnet, men visste att den grövre ström- 78

79 I början av 1960-talet fiskade ett stort antal trålare från när och fjärran i Lovisavattnen. Här ses från vänster följande trålare förankrade vid Tullbron i Lovisa: Molly SUOMI 182, Martin Holmström, Hitis, Måsen SUOMI 116, Hilding Österberg och Backman, Hitis, Nordvåg SUOMI 200 och Stella SUOMI 85, Göran Eriksson, hemma från Hitis, men var även bosatt i Pernå, Ann-Maj SUOMI 197, Lars och Pelle Puurtinen, Lovisa/Pernå, Ansi SUOMI 95, Uno Westerholm, Hitis, Florece SUOMI 170, Harry Andersson, Hangö, Dorthe SUOMI 73 och Dorita SUOMI 44, Einar Fagerström, Hitis, Diana SUOMI 94 och Salve II SUOMI 84, Nils Eriksson, Hangö samt Sydic (?) SUOMI 166, Ingvar Holmström, Pernå. På andra sidan av Tullbron, utanför bilden, låg vid det här tillfället dessutom trålarna Brattvåg och Tanja, med Hangö som hemhamn och Martin och Jan Andersson som skeppare. En cirka nio meter lång fiskarmotorbåt av den typ som bl.a. användes för småbåtstrålning. Uppspänd mellan träden på Kuggomåsen ses en trål för ifrågavarande fiske. Båten och trålen är elevarbeten från Pernå fiskarskola. 79

80 80 mingen gick närmare bottnen. Lars Puurtinen studerade sjökorten, lodade och märkte ut lämpliga trålbottnar. Den första halplatsen, det s.k. stora halet, blev utmärkt år Ryktet gick och redan tre dagar senare var Erik Liljeberg från Helsingfors där med sin trålare Kirstine SUOMI 63. Till vattnen utanför Lovisa kom trålfiskare från när och fjärran. Allt flera halplatser togs i bruk och motorbåtarna ersattes med riktiga trålare, som köptes från de nordiska grannländerna. Kring år 1960 ägde traktens fiskare ett tiotal trålare, som tillsammans med ett tjugotal båtar från öst och väst samsades om fiskevattnen så gott det gick. Då vattnet började frysa till drog sig fiskeflottan allt mera västerut, med Helsingfors, Hangö, Mariehamn, Björneborg och Gotland som baser. Det snabbt ökade trålfisket i hela landet medförde att statsmakten tillsatte en trålhamnskommitté för att planera en trålhamn. Holger Holmberg från Lovisa utsågs till dess ordförande. Tack vare hans energiska arbete och den relativt stora lokala trålflottan, kom den första trålhamnen i landet att byggas i Lovisa, Valkom. Hamnen togs i bruk år I anslutning till hamnen byggdes förädlings- och uppbevaringsanläggningar för fångsterna. Fryskapaciteten var till en början 20 ton i gången, men utökades avsevärt år Trålfiskarna från andra orter letade fram egna halplatser och småningom upphörde av olika orsaker flera av traktens fiskare med trålningen. Trålarflottan var även utsatt för svåra olyckor. En särskilt sorglig påminnelse om de faror man utsatte sig för inträffade vid jultiden 1962 då två Hangöfiskare omkom när deras trålare Britton förliste, förmodligen till följd av kraftig nedisning. Dramatiskt var det också år Då decimerades den nyländska trålarflottan med hela tre båtar. Flera av de trålare som försökte sig på fiske mellan isflaken fick ansenliga skador. För trålaren Ansi gick det så illa den 13 maj att ett djupliggande isflak söndrade bordläggningen så illa att båten förliste. Ett par veckor senare sjönk trålaren Brattvåg till följd av brand och explosioner i maskinrummet. Den 20 december gick ytterligare trålaren Dayspring förlorad då hon i tät sjörök och 20 graders köld, på väg från Pellinge till Helsingfors, fick en så våldsam brand i maskinrummet att besättningens släckningsförsök var förgäves. Även märkliga, för att inte säga livsfarliga fångster, fick man emellanåt. Då trålaren Julanta drog utanför Porkala, troligtvis år 1961, detonerade plötsligt en mina. Av trålen fanns inget annat kvar än en famn med garn. Lyckligtvis skadades ingen, inte heller på trålaren Helgoland som var alldeles i närheten. Det var med bestörtning man hörde den kraftiga explosionen och såg en tiotals meter hög vattenpelare höja sig mot skyn. En annan gång hade Helgoland, under ett nattligt drag utanför Jussarö, av allt att döma en ubåt i trålen. Man trålade i två knops fart, men plötsligt blev det istället back med tre knop. Man började genast dra in vajrarna

81 för att se vad som stod på. Till en början gick det bra, men plötsligt knyckte det bara till och endast stropparna fanns kvar av trålutrustningen. Pälsdjursfarmarnas foderkök var inte ännu i början av 1960-talet intresserade av den alltför feta höstströmmingen och vassbuken. Ett överutbud av trålströmming uppstod, vilket ledde till osund konkurrens och prisdumpning. Tidvis måste fångstbegränsningar tillgripas, varför lönsamheten minskade. Samtidigt lade sig den första entusiasmen, då alla ville vara med och dela på kakan. De mest skuldsatta eller rentav i spekulationssyfte anskaffade fiskefartygen såldes bort. Därtill var några fiskare utsatta för olyckor och någon drog västerut. Så av den stora trålarflottan som haft trålhamnen i Valkom som bas återstod år 1968 endast tre trålare, nämligen Kennedy SUOMI 208 samt ovannämnda Helgoland SUOMI 439 (sedermera SF 222) och Julanta SUOMI 258 (SF 97). Dessa var större båtar, utrustade med kraftigare motorer och större trålar samt erfarna besättningsmän, vilket gjorde att de tre enheterna fiskade mera än den stora flottan hade gjort tillsammans tidigare. Kennedy ägdes av Håkan Sandvik, Pernå, Helgoland av Ivar, Håkan och Göran Holmström, Pernå och Julanta av Nils, Helge och Henry Holmström m.fl. En strömmingsfångst på tio-tolv ton håller på att tas in till trålaren Westerland (SUOMI 220, sedermera SF 78). Trålaren inköptes från Danmark år 1961 av Ingvar Holmström, men var så ny att den året innan hade byggts i Holland. 81

82 82 Här kan nämnas att trålarna registrerades först som SUOMI plus ett nummer. År 1972 blev det istället SF plus nummer, för att år 1995 enligt EU-direktiv ändras till FIN plus nummer plus U för den nyländska fiskeflottan (Uusimaa). Erik Liljeberg var inte bara med om att etablera trålfisket i landet, han var också aktivt med om dess utveckling. Hans tankar förverkligades i den av Laivateollisuus i Åbo år 1963 byggda ståltrålaren Aniara SUOMI 300. Det var den första s.k. häcktrålaren i Norden, d.v.s. trålen drogs in från aktern, dessutom på en arbetsunderlättande tråltrumma. Tillsammans med Valmets varvsindustri var han längre fram med om att utveckla tekniken ytterligare, i en för finska förhållanden isgående trålare. Hans nya trålare fick vid dopet i januari 1979 namnet Järvsaar (SF 800). I november var det dags att döpa systerfartyget, en ny Julanta (SF 760). Just innan nybygget skulle tas i bruk avled plötsligt skepparen Ingvar Holmström. Han var tidigare ägare till den första ståltrålaren i Finland. Det var i Holland byggda Westerland SUOMI 220 (SF 78) som Holmström tagit till landet år Gamla Julantas skeppare Nils Holmström, tillsammans med Henry Holmström och Ingvars son Ronald, satte igång med trålningen på nyförvärvet. Ytterligare ett systerfartyg byggdes i den här serien av moderna trålare. Gamla Julanta (SF 97), som också var byggd i Holland och i samma storleksklass, såldes åt Hemming Eriksson i Hangö. Trålhamnen i Hangö hade vid den här tiden just blivit klar efter en lång väntan, där inte minst Nylands fiskarförbund hört till pådrivarna. Inte bara Hangöfiskarna hade nytta av hamnen. Många trålfiskare från Hitis kom att flytta till Hangö, som låg lägligare till, inte minst vid tillvaratagandet av fångsterna. Finska Fiskeri hade anläggningar även i Hangö. Men också här blev det aktuellt med fiske av foderströmming. Vintertid var Hangö ofta bas för trålare från när och fjärran. Enligt en förteckning fanns det år 1979 sexton trålare i Hangö, men många av dem användes inte längre som regelrätta trålare, utan i laxfiske. Det var en brokig fiskeflotta. Förutom holländskbyggda ståltrålaren Diana SF 97 var alla byggda i trä, elva av dem i Sverige, två i Danmark, en i Norge och endast en i hemlandet. Fartygens längd varierade mellan 11 och 26 meter. Störst var Hemming Erikssons Diana (tidigare Julanta). Som en kuriositet kan nämnas att norskbyggda Gunborg SF 241, med sin skeppare Folke Barck, under en flera månader lång laxfiskeresa i medlet av 1970-talet kom att återvända till norska vatten. Det här skedde tillsammans med en annan skeppare och trålare från Hangö, nämligen Hans Sandin på Albany SF 8. Tidvis under mycket svåra väderförhållanden fiskade man utanför Lofoten. Så långt borta hade nyländskt trålfiske nog aldrig bedrivits. Försöket upprepades inte då myndigheterna förbjöd laxfiske i Atlanten laxen skulle sparas för älvarna. Förutom de ovan nämnda Hangötrålarna och -skepparna upptar förteck-

83 Trålhamnen i Hangö användes som vinterhamn för trålare från när och fjärran. Bilden är tagen i medlet av 1980-talet. ningen dessutom Svanskär SF 73, Helmer Söderström, Nita SF 148, Fjalar Bernstedt, Västervåg SF 192, Kaj Andersson (från Dragsfjärd), Windö SF 216, Viking Eriksson, Laguna SF 240, Harry Andersson, Vingaland SF 376, Herbert Forsman, Sandefjord SF 421, Jarl och Dan Andersson, Woyland SF 430, Lars Eklund, Delfin SF 486, Bo Lindholm, Yvonne SF 542, Sven Boström, Svanholm SF 636 Leif Lindholm, Davina SF 706, Einar Fagerström och Janette SF 744, John Wiklund. PLOCK FRÅN ÅR 1961 Låt oss efter den här betraktelsen över trålfisket under en längre tidsperiod återgå till början av 1960-talet. Enligt fiskargillenas rapporter från år 1961 hade gillena sammanlagt cirka 770 medlemmar. Av dessa hade omkring 300 fiske som huvudnäring, medan lika många hade fiske som en väsentlig binäring. Vintern var ovanligt mild så Nylands skärgård var praktiskt taget isfri hela vintern, vilket även inverkade på fisket såväl i positiv som i negativ bemärkelse. Trålfisket drog självfallet nytta av den milda väderleken. Fiskardagen sommaren 1961 hölls i Barösund med de bägge fiskargillena i Ingå som lokal arrangör. Förbundets guldnål tilldelades fiskarhustrurna Betty Nordqvist och Elin Nordqvist. 83

84 Vid förbundets höstmöte i oktober i Helsingfors, framhöll förbundsordförande Kristian Gestrin bl.a. att fiskarbefolkningens yrkesutbildning inte får underskattas och hänvisade till den viktiga uppgift Pernå fiskarskola härvidlag har. FÖRBUNDETS ORDFÖRANDE KRISTIAN GESTRIN INVÄLJS I RIKSDAGEN I årsberättelsen för år 1962 framhålls det glädjande faktum att förbundets ordförande Kristian Gestrin invalts i riksdagen. Förbundet lyckönskar sin ordförande till detta värv och är tacksam för att fiskarbefolkningens intressen på detta sätt får den auktoritativa förespråkare som så väl behövs. Konstaterades att gränsen mellan den yttre och inre skärgården fastställts vid lantmäteriförrättningar från Strömfors i öster till gränsen mellan Esbo och Kyrkslätt i väster. Vid förrättningarna bidrog förbundet med sin sakkunskap. Förbundet uttryckte sin tillfredsställelse över att det i riksdagen över nyval vilande förslaget om pilkfiskets jämställande med mete hade förkastats. Fiskardagen sommaren 1962 hölls i Pellinge med bl.a. traditionella motorbåtstävlingar på programmet. Här kan i sammanhanget konstateras att i samband med förbundets vårmöte fick två framgångsrika tävlande ståtliga vandringspris för alltid. Efter fem inteckningar fick nämligen Per-Erik Holmberg från Pellinge, Wickströms stånka, och Ragnar Boström från Porkala, Fiskarenas AB:s vandringspris. Vid fiskarfesten fick fiskarhustrurna Ina Ekholm och Lilly Liljeberg förbundets guldnål. Vid höstmötet i Helsingfors i oktober höll agr.o.forstkand. Gösta Bergman ett anförande där han framhöll fiskets behov av saklig och väl avvägd upplysning. En ensidig svartmålning leder lätt till att fisket med orätt börjar betraktas som en helt på avskrivning stadd näring, som det inte längre lönar sig att stöda. En sådan negativ inställning skulle lätt återspegla sig i ytterligare försvårade levnadsvillkor, tyckte han. Det var samtidigt något av ett introduktionstal för Gösta Bergman. Han valdes nämligen till ny vice ordförande i förbundet efter bankdirektör Karl Ekman, som av hälsoskäl önskade avgå efter att under många år aktivt tagit sig an fiskarbefolkningens sak i många sammanhang. Helsingfors sparbank kom för övrigt efter hans inträde i styrelsen år 1954 att bli en mer eller mindre permanent mötesplats, såväl för förbundets våroch höstmöten, som för styrelsens sammanträden. Utgående från ett aktuellt fall i Barösunds skärgård gjordes en framstöt till myndigheterna beträffande postförarnas anställnings- och avlöningsvillkor. 84

85 PLOCK FRÅN ÅR 1963 I samband med förbundets vårmöte 1963 konstaterades att sälbeståndet ökat kraftigt under den senaste tiden i vissa delar av den nyländska skärgården och vållade fisket betydande skada. Det ansågs sannolikt att en fördubblad skottpenning skulle vara en tillräcklig stimulans för att öka avskjutningen. Den skulle ske som tillfällighetsbetonad säljakt och i form av jakt i väntan på säl vid fiskeplatser. Skadegörelsen vid fjällfiskenäten skulle därmed minskas avsevärt. Laxrevsfisket hade däremot inte varit utsatt för nämnvärd skadegörelse. På hösten togs frågan upp på nytt och förbundet beslöt påminna lantbruksminister Verner Korsbäck om den höjning av skottpenning som utlovats. Fiskardagen sommaren 1963 hölls på Skåldö i Ekenäs skärgård. Hederstecknet guldnålen tilldelades fiskarhustrurna Tyra Malmlund och Anna Weckström. Konstaterades med tillfredsställelse att den av Väg och Vattenbyggnadsdistriktet gjorda bryggan i Kabböle, Pernå, stod klar på hösten. Förbundet var inkopplat på projektet och bistod de lokala intressenterna. NÄRINGSPOLITISK DELEGATION Åren innebar för fiskarförbundet en aktivitet utöver det vanliga p.g.a. den fackliga organisering som aktualiserats för fiskarnas del. Det s.k. Wälläris upprop (den färgstarka ordföranden för Sjömansunionen), som gick ut på att fiskarna fackligt skulle ansluta sig till Sjömansunionen, diskuterades med blandade känslor. Alternativt var även en anslutning till lantbruksproducentorganisationen aktuell. Det hela utmynnade i att styrelsen vid förbundets höstmöte i oktober 1964 i Helsingfors föreslog att en näringspolitisk delegation skulle inrättas vid förbundet. Man ansåg att Sjömansunionens fiskerisektion endast kommer att samla en del av fiskarkåren. För att tillvarata de oanslutna fiskarnas intressen skulle delegationens uppgift vara att etablera ett livligt fältarbete och söka samarbete med andra instanser och sammanslutningar. Det poängterades att delegationen inte får bli en kamporganisation utan en samarbetspartner med alla som aktivt vill föra fisket framåt. Anslutningen bör ske på frivillig väg, sades det vidare och medlemsavgiften skulle förslagsvis vara 20 mark per år för enskilda fiskare. En livlig diskussion följde, där olika åsikter framfördes, varefter man skred till omröstning. En näringspolitisk delegation tillsattes med femton röster för och elva emot förslaget, medan sju av fiskargillenas befullmäktigade medlemmar avstod från att rösta. Till ordförande för delegationen valdes fiskaren Sigurd Westerberg samt till medlemmar agr.o.forstkand. Gösta Bergman, riksdagsman Kristian 85

86 Gestrin, fiskaren Gustaf Grönroos och kamrer Holger Holmberg. Som sekreterare fungerade fil.dr Göran Bergman och som sakkunniga anlitades instruktörerna Karl-Johan Nyman och Wilhelm Stenstrand. I fiskarförbundets årsberättelse för år 1964 står det sammanfattningsvis att fiskarbefolkningen icke kan nå väsentliga förbättringar i sin ekonomiska och sociala ställning utan en aktiv facklig insats. Till de olika organisationsformer som aktualiserats, har förbundet ställt sig neutralt och lojalt samt genom sin näringspolitiska delegation dels försökt aktualisera och driva viktiga ekonomiskt-fackliga frågor, dels försökt utjämna motsättningarna mellan de tvenne fackorganisationer för fiskare, som tillkommit under året. Nylands fiskarförbund ser som sin uppgift att enligt de riktlinjer, som under det gångna året utstakats, medverka i fiskarbefolkningens fackliga strävanden och verka för en möjligast enig fiskarfront samtidigt som förbundet givetvis även i fortsättningen kommer att arbeta för de målsättningar, som sedan gammalt är aktuella för de ideella fiskarförbunden i vårt land. Den näringspolitiska delegationen hann sammanträda en gång under slutet av år 1964, för att följande år på allvar inleda sitt arbete. Då togs bl.a. initiativ till de fackliga fiskarorganisationernas gemensamma framträdande i arbetet för en överenskommelse med pälsfarmarna om minimipris på foderfisken. Vidare arbetade delegationen för en sänkning av priset på motorpetroleum, påpekade nödvändigheten av att det villkorliga anslaget för trålhamnar fastställs, uppdrogs riktlinjer för att möjliggöra en ökad användning av vassbuk med mera. PLOCK FRÅN ÅR 1964 Förbundsledningen deltog i uppvaktningar hos statsrådet och lantbruksministern om ökade anslag för fiskerinäringen, bl.a. till transportbidrag för strömming samt till fiskerilån. En av förbundsordföranden inlämnad motion i riksdagen ledde till att ett första anslag för byggande av trålhamnar upptogs i budgeten för år Planerna på en tidsenlig trålhamn i Lovisa kom därmed närmare en lösning. Fiskardagen sommaren 1964 hölls vid Svartbäcks brygga, på gränsen mellan Sibbo och Borgå lk, med Sibbo fiskargille som lokal värd. I motorbåtstävlingen deltog fjorton fiskarbåtar och i idealtidstävlingen därtill ett antal utombordsmotorbåtar. Förbundets utmärkelsetecken till förtjänta fiskarhustrur, guldnålen, tilldelades Hilda Albrecht och Ellen Grönholm. Ett arbetsutskott tillsattes på hösten, bestående av förbundets ordförande, vice ordförande, sekreterare samt de båda instruktörerna. 86

87 OCH ÅR 1965 I samband med vårmötet i mars i Helsingfors fick styrelsemedlemmarna Edvin Wikstedt och Ivar Winberg emotta utmärkelsetecknet Finlands Vita Ros ordens medalj av I klass, som de förlänats på fiskarförbundets förslag. Veteranen inom förbundet, Fredrik Forsell, som tilldelats Förtjänsttecknet av Finlands Lejons orden, kunde inte närvara. Han avled 86 år gammal ett halvår senare, den 16 oktober, för övrigt samma dag förbundet var samlat till höstmöte. I årsberättelsen för år 1965 står det bl.a. så här i minnesorden över Fredrik Forsell: Hans gärning är så känd och erkänd, att ett uppräknande av de olika sammanhang i vilka han ägnade sina krafter åt strävanden för skärgårdsfolkets väl, ej är av nöden. Saknaden efter en banbrytande kämpe är stor bland kustens inbyggare långt utöver språkgränsen. Fredrik Forsell har presenterats närmare i bokens första del. Notlaget i Padva i Bromarf var ännu vintern 1965 ute och prövade fiskelyckan med gamla fångstmetoder. Och det med framgång, strömmingsfångsten blev god. Här ses notkungen Bror Lignell med sina mannar. En av dem, Verner Lindroos, var med redan år 1914 då notlaget var ute för första gången. Bilden är tagen den 12 mars. 87

88 Förbundet hyrde från den 1 maj kansliutrymmen i anslutning till Nylands svenska lantbrukssällskaps kansli vid Elisabetsgatan 21 i Helsingfors. Instruktörerna var anträffbara två dagar i veckan, Karl-Johan Nyman på tisdagseftermiddagarna och Wilhelm Stenstrand på lördagsförmiddagarna. Den ojämförligt största delen av kansliarbetet utfördes dock av förbundets tjänstemän som hemarbete. Under året avsändes sammanlagt 780 cirkulär och 120 andra skrivelser. Stenstrand hade antecknat 111 hel- och 46 deltidsdagar, medan motsvarande siffror för Nyman var 99 respektive 71 dagar. Docent Göran Bergman lämnade sekreterarbefattningen vid förbundet den 30 juni. Sysslan togs över av Wilhelm Stenstrand. Bergman kvarstod dock som skattmästare fram till årsskiftet, varefter kassörs- och bokföringsarbetet togs över av notariatet vid Helsingfors Sparbank. Fiskardagen sommaren 1965 hölls i Barösund med Ingå fiskargille som lokal värd. Hård vind och häftiga regnbyar under förmiddagen hindrade många att ta sig till festplatsen. Trots allt hölls sedvanliga tävlingar. Vid festen på föreningslokalen Valhalla utdelade förbundsordförande Kristian Gestrin guldnålen till fiskarhustrurna Märtha Nyholm och Ella Rosenqvist. Instruktör Wilhelm Stenstrand berättade om det östnyländska arbetet för fiskhandel i fiskarnas egen regi, genom det i Lovisa allt sedan år 1941 verksamma Lovisa Fiskandelslag. Tidigare under året hade för övrigt frågan väckts om fiskandelslaget kunde uppträda som uppköpare även i västra och mellersta Nyland. Den brand som fryseriet i Ingå drabbats av inverkade menligt på strömmingsfisket i trakten. Nylands fiskarförbund hade år 1965 sexton medlemsgillen med sammanlagt 615 medlemmar. Av dem uppgav sig 220 få hälften eller mer av sin inkomst från fiske. Konstaterades att motorkälken visat sig vara ett mycket användbart vinterfordon. Priset borde dock bli sådant att också en mindre väl situerad skärgårdsbo hade möjlighet att anskaffa detta fortskaffningsmedel, varigenom vinterfiske väsentligt underlättas. Vilka tulltariffer som tillämpades på de importerade motorkälkarna/snöskotrarna skulle därför utredas. ÖKA KONSUMTIONEN AV FISK! Vid förbundets vårmöte i Helsingfors i mars 1966 diskuterades i en panel ingående vilka möjligheter det fanns och vad som kunde göras, för att öka konsumtionen av inhemsk fisk. Här kan påpekas att vid den här tiden kunde en avtagande efterfrågan av orensad fjällfisk tydligt skönjas, samtidigt som importen av djupfryst fisk ökade. Efter att förbundets vice ordförande Gösta Bergman gett sin syn i frågan fick paneldeltagarna ordet. De representerade konsumenterna, 88

89 Göran Bergman Filosofie doktor Göran Bergman ( ) tog över som sekreterare för Nylands fiskarförbund strax innan dess 50-årsjubileum år Till hans första uppgifter hörde att sammanställa en historik, vilken ingår som nytryck i denna utgåva ett halvsekel senare. Vid den här tiden tjänstgjorde Bergman (sedan år 1952) som biträdande jaktvårdsinspektör vid lantbruksministeriet. Bisysslan som sekreterare vid fiskarförbundet hade han fram till sommaren Göran Bergman hade redan år 1950 blivit docent vid Helsingfors universitets zoologiska fakultet. Sin filosofie kandidatexamen hade han avlagt år 1946 och disputerade för doktorsgraden tre år senare med en avhandling om roskarlens etologi. Fågelskådning var Bergmans stora intresse och han betraktas som en av landets mest framstående ornitologer. Strax innan Bergman kom till fiskarförbundet kallades han till medlem i Finska Vetenskaps- Societeten. Åren var Göran Bergman knuten till universitetets Zoologiska museum, från år 1968 som kustos och från år 1981 som museets prefekt. Han tilldelades professors titel år Bergman engagerade sig särskilt för den hotade skärgårdsmiljön. Han skrev flera böcker och Göran Bergman fungerade som fiskarförbundets sekreterare åren en mängd naturvetenskapliga artiklar. Framförallt blev Göran Bergman känd som naturväktarprofessor i radion tillsammans med kollegan Harry Krogerus. De besvarade lyssnarnas frågor på ett gemytligt och underhållande sätt. handeln, distributionen och frysindustrin. Även mötespubliken gavs möjlighet att delta i debatten, som stundvis var rätt frän. De åsikter och önskemål som framfördes kan närmast sammanfattas så här: en förstklassig skötsel av fisken från det ögonblick den tas ur vattnet fram till dess den når konsumenten är ett oeftergivligt villkor ett jämnare pris är i längden ägnat att öka konsumtionen smakligare inhemska fiskkonserver inhemska fiskinläggningar måste förses med varudeklaration kunden måste få handla färdigt rensad fisk, vilket säkert skulle öka konsumtionen, särskilt i tätorterna PR-verksamheten är betydelsefull, i form av demonstrationer, instruktiva recept och broschyrer, modern reklam m.m. 89

90 Förbundsordförande Kristian Gestrin (i mitten) fotograferad på fiskardagen i Strömfors sommaren 1966 tillsammans med en del av publiken. Stående ses fiskaren Helmer Andersson med hustrun Gunhild samt barnen Maja och Karl-Johan från Sarfsalö, medan Lars Pelin och Gun Holm, hemma från Lovisa, sitter bredvid Gestrin. Även förbundets näringspolitiska delegation ägnade den här frågan uppmärksamhet. Man talade för en centralisering av utbudet till egna, av fiskarna ägda handelsföretag. Dessa skulle saluföra en för konsumenterna för anrättning färdigt beredd fisk, d.v.s. rensad, fryst och insatt i förpackningar av lämplig storlek. Delegationen tog även aktivt del i de fackliga fiskeorganisationernas gemensamma aktion för ett godtagbart minimipris på foderfisk. För övrigt kan för år 1966 noteras att förbundskansliet den 1 mars flyttade till de nya lokaliteter som Fiskeriföreningen i Finland tagit i användning vid Idrottsgatan 14 i Helsingfors. Här kunde förbundet dra nytta av kolleger i branschen. Förbundet gav sitt utlåtande om 32 ansökningar om fiskarlån ur 1966 års medel för ändamålet. Av dessa placerades hela 30 stycken i angelägenhetsgrupp I. 90

91 Fiskardagen hölls den här gången i Strömfors. Tidningen Östra Nyland säger i sitt referat från sommarfesten så här: Vattnet fräste om båtarna då de kämpade om sekunderna, publiken njöt i solgasset där de stod på Tjäderörn och följde tävlingarnas gång. Skärgårdsfolket samlades till sin egen fest i söndags. Nylands fiskarförbunds traditionella fiskardag hade detta år förlagts till Tallbacka i Strömfors skärgård. Från Barösund i väster, ja kort sagt från hela den nyländska kustremsan hade man anlänt i båtar och bilar för att vara med om den gemensamma sommarfirningen. Fiskarförbundets styrelse lät sig representeras av förbundsordföranden Kristian Gestrin och viceordföranden magister Gösta Bergman samt ett flertal ledamöter. Tvenne fiskarhustrur Adele Blomqvist från Kovik och Emmi Eriksson från Tallbacka tilldelades guldnålen som erkänsla för aktiv insats vid fisket. Fiskarförbundets ordförande konstaterade i sitt festtal att minskningen av yrkesfiskare är en naturlig företeelse, men att ett färre antal fiskare tar upp större fångster än tidigare ur havet. Han hävdade att Nylands fiskarförbund bör tillvarata fiskerinäringens intressen och se till att vi även för framtiden har ett livligt kust- och skärgårdsfiske. Runtom tvåhundra personer åsåg motorbåtstävlingarna. Publiksiffran hade givetvis varit långt högre om inte så många tillställningar hade sammanfallit i söndags. Arrangemangen var prima och fiskerikonsulent Wilhelm Stenstrand, som tillsammans med magister K J Nyman var tävlingsledare och domare, hade säkert fått ligga i hårt för att fiskardagen till alla delar skulle bli värdig att inlemmas i raden av ett sextiotal samlingsdagar som i stort sett följt samma mönster. Möjligheter skulle kanske finnas att strö in någonting nytt i programmet, som demonstration i nätbindning och dylikt, tyckte tidningen Östra Nylands reporter. SEXTIOÅRSMÖTE MED FÖRTJÄNSTTECKEN Nylands fiskarförbunds sextionde verksamhetsår föranledde ett högtidligare höstmöte än vanligt och en del dekorationer. I samband med höstmötet, som dagen till ära hölls på restaurang Royal i Helsingfors, fick följande personer Fiskeriföreningens i Finland förtjänstmärken i silver jämte diplom: fiskaren Karlo Blomqvist, Bromarf, f.d. fiskaren Frans Lindholm, Strömfors och f.d. fiskeriinstruktören Helge Öhman, Snappertuna. Fiskargillenas representanter och de inbjudna gäster som fanns på plats fick i samband med förbundsordförande Kristian Gestrins hälsningsanförande sig serverad en kort historisk tillbakablick. I den översikt av aktuella frågor som vice ordförande Gösta Bergman gav, tog han bl.a. upp den osakliga kvicksilverdebatt som florerade. Förekomsten av kvicksilver i gädda hade resulterat i en överdrivet uppjagad opinion, vilken förorsakat en avsevärt minskad efterfrågan på all fjällfisk. Bergman hade 91

92 Karl-Johan Nyman, fiskeriinstruktör och revisor även i massmedia gjort tillrättalägganden för att lugna konsumenterna. Jubileumsmötet avslutades med gemensam lunch. Till trevnaden bidrog ordföranden i Sällskapet Visans Vänner, Limpan Nils W. Lindholm, som framförde glada sjömansvisor. En annan fråga som bland skärgårdsbefolkningen förorsakade oro och aktivitet under år 1967 var den aktuella generalplaneringen. Förbundet fäste de kommunala myndigheternas uppmärksamhet på att den sakkunskap som skärgårdsborna företräder borde ges en tillräcklig representation i de organ som tillsätts för att biträda de instanser som utför planeringsarbetet. Årets fiskardag hölls den 6 augusti i Porkala under traditionella former, med Kyrkslätt fiskargille som värd. Förbundets guldnål överräcktes till fiskarhustrurna Lisi Rönnberg och Signe Wikstedt. En förändring skedde även bland förbundets befattningsinnehavare. Insruktör, fil.mag., Karl-Johan Nyman avgick den 1 september 1967, efter att ha tjänstgjort i drygt femton års tid, för att bli biologilärare vid Lönkan i Helsingfors. Till ny instruktör för den västra delen av förbundets verksamhetsområde valdes fiskaren och båtbyggaren Stig Sundström, hemma från Heimusholm i Ekenäs skärgård. Han inledde sitt arbete den 1 juni. Yrkesutbildning hade Sundström fått vid Pernå fiskarskola läsåret Karl-Johan Nymans anknytning till förbundet bröts dock inte helt. Han valdes nämligen året därpå till revisor, ett uppdrag som han skötte ända fram till år PLOCK FRÅN ÅR 1968 Fiskardagen för året hölls den 27 juli i strålande väder på Emsalö under värdskap av Borgå fiskargille. Förbundsordförande Kristian Gestrin framhöll i sitt hälsningsanförande, att det är ett centralt samhällsintresse att skärgården även framdeles är en levande kulturmiljö med en fast bosatt befolkning. Det är också av vital betydelse att det värdefulla bidrag till vår dagliga kost som ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan lämna, tas tillvara. Följaktligen bör samhället för sin del se till att de grundläggande förutsättningarna upprätthålls för en fast skärgårdsbebyggelse och för ett tidsenligt yrkesfiske. Han avslutade sitt anförande på ren östnyländska med uppmaningen: itin meira fisk! I samband med att Gestrin delade ut förbundets guldnål åt Gertrud Hamström och Helmi Uddström, sade han att förbundet vid sina fiskardagar önskar uppmärksamma ett par fiskarhustrur, som gjort en omfattande arbetsinsats i fisket. Genom utmärkelsen vill man symboliskt hedra även alla de övriga, ofta bortglömda fiskarhustrurnas livsgärning. Under året förbereddes fiskarna på skyldigheten att från ingången av år 1969 föra bok över sina inkomster och utgifter. Bl.a. stiftades 92

93 Nytillträdda fiskeriinstruktören Stig Sundström, hemma från Heimusholm i Ekenäs skärgård, hann också med praktiskt fiske. Här tar han tillsammans med sin far Valdemar Sundström och Alf Malmlund (inne i ryssjan) vara på en sällsynt god strömmingsfångst. Det var handkraft som gällde på den här tiden. Innan fångsten nådde uppköparen skulle den hanteras i många omgångar. bekantskap med Anteckningsbok för fiskarens skattedeklaration, som blev ett måste att kunna fylla i. Enligt medlemsföreningarnas uppgifter hade de femton fiskargillena sammanlagt 599 medlemmar. Av dessa hänfördes 268 till gruppen yrkesfiskare. Under året betalade 55 personer en frivillig medlemsavgift till förbundets näringspolitiska delegation. Fiskaren Sigurd Westerberg lämnade över ordförandeklubban i näringspolitiska delegationen åt kamrer Holger Holmberg från Lovisa, men kvarstod i delegationen, där även Holmberg satt med från tidigare. Holmberg framhöll i sitt jungfrutal som ordförande att en förbehandling av den i landet fångade fisken måste åstadkommas, i likhet med nästan all importerad fisk. Fiskehamnar där all fisk kan tas emot bör anläggas på lämpliga platser längs kusten och dessa hamnar förses med behövliga byggnader och anordningar. Här skall fisken sorteras, rensas eller fileas, sättas i lämpliga förpackningar och kunna frysas ned. Delegationen försökte för övrigt i olika sammanhang få fiskproducentorganisationerna, d.v.s. Sjömansunionens fiskerisektion och Fiskproducenterna, att ha en mera samordnad linje. Det gällde inte minst vid förhandlingar med statsmakten om minimipris på foderfisk och transportbidrag. 93

94 REGIONPLANERING, MEN PÅ VEMS VILLKOR Det var ord och inga visor då den aktuella regionplaneringen i den nyländska kustbygden togs upp som huvudtema vid fiskarförbundets vårmöte på Handelsgillet i Helsingfors den 15 mars Redan i sina hälsningsord anförde förbundsordförande Kristian Gestrin kritik mot planerarna, som han tyckte att i många fall gick för långt för att tillgodose områden för allmänt bruk. Att det fortfarande finns en grupp av medborgare som livnär sig av fiske och bygger och bor i vår skärgård har planerarna tydligen helt förbisett, påpekade han. Gestrin riktade dock den skarpaste kritiken mot statsmakten, som inte ens nämner ordet ersättning då det gäller att tillgodose fritidslivets behov. Regionplanechefen i östra Nyland, Sigurd Slätis, och arkitekt Nils Hindrik Aschan var på plats och redogjorde vilka olika faktorer planerarna ålagts att ta i beaktande vid utförandet av sitt uppdrag. De påpekade bl.a. att om markstyckningen och sommarstugebebyggelsen ohämmat får fortgå innebär det att de disponibla stränderna i den nyländska skärgården kommer att vara helt utnyttjade inom en kort tidsrymd. Därför planeras områden som är avsedda att tjäna det rörliga fritidsbehovet, att ge rekreationsmöjligheter i skärgården åt det stora flertal som aldrig har möjlighet att skaffa ett eget fritidsviste. I den efterföljande debatten stod åsikterna ofta i skarp kontrast till varandra. Visserligen förstod skärgårdsborna/fiskarna att planering är nödvändig, men den får inte gå ut över dem som ännu håller fast vid sitt fäderneärvda näringsfång. Det betraktades som ett rättsvidrigt förfarande från statsmaktens sida att frånta en redan förut missgynnad befolkningsgrupp dispositionsrätten till sina lägenheter. Något entydigt resultat gav den stundtals ganska fräna diskussionen således inte, men den bidrog i alla fall till att klargöra vissa begrepp och gav mötesdeltagarna en större insikt om ändamålet med planeringen. I samband med det ovan relaterade vårmötet tilldelades f.d. fiskaren och lantbrevbäraren Alvar Svanbäck från Ingå, Fiskeriföreningens i Finland förtjänsttecken i silver jämte diplom. Detta som bevis på uppskattningen av den uppoffrande livsgärning han i sin hemtrakt utfört till skärgårdsbefolkningens fromma. Mötet präglades även av nedstämdhet. För en mångskiftande arbetsinsats för skärgårdsbefolkningen hedrades minnet av den nyligen avlidna fiskaren och förbundsstyrelsemedlemmen Karl Öhman från Esbo. Sommarsamlingen år 1969, Fiskardagen, hölls på Koön i Ekenäs skärgård, med Ekenäs västra fiskargille som lokal värd. Förbundets guldnål tilldelades fiskarhustrurna Ingrid Nyholm och Bertha Österlund. Ett nytt programinslag var information om oljebekämpning, förtydligat genom en praktisk demonstration. Det betänkande som förelåg för omorganisering av fiskeriinstruk- 94

95 tionen, kritiserades av förbundet. Om det i sin nuvarande form läggs till grund för den blivande omorganisationen, kommer detta att medföra en avsevärd förändring av yrkesfiskarnas ställning till förmån för fritidsfisket, påpekade man. Förbundet informerade i olika sammanhang om den nya pensionslagen för lantbrukare och fiskare. Det från början av år 1970 begynnande systemet ger möjlighet till såväl ålderspension som familjepension samt ersättning för arbetsoförmåga. Nyordningen medförde premier för de försäkrade, men bidraget från statligt håll annoterades som positivt. PLOCK FRÅN ÅR 1970 På initiativ av ordföranden i förbundets näringspolitiska delegation, Holger Holmberg, hölls i januari 1970 ett informationsmöte i Ekenäs. Avsikten med samlingen var att utreda fiskarnas åsikter om behovet av ekonomiskt samarbete bland fiskarna i Västnyland. Senare företog man en exkursion till fiskehamnen i Lovisa (Valkom), där man bekantade sig med Lovisa fiskandelslags förädlingsanläggning. Vid vårmötet i mars i Helsingfors informerades bl.a. om de ändringar i systemet med den räntesubventionerade långivningen till yrkesfiskare, som bestäms av den nya lagen om stöd för utövande av fiskerinäring. Fiskardagen sommaren 1970 hölls i landskapets västligaste kommun, Bromarf, i samband med Bromarf västra fiskargilles sommarfest. De traditionella tävlingarna hölls i Wättlaxvik och det övriga programmet på fiskargillets danspaviljong Fiskarfjället. Festen hade samlat en publik på 650 personer. I samband med fiskardagen tilldelades fiskaren Einar Nylund från Ingå Fiskarförbundets i Finland förtjänsttecken i silver jämte diplom för långvarig och fruktbar verksamhet skärgården och fiskarbefolkningen till fromma. De fiskarhustrur som den här gången fick förbundets guldnål var Ingeborg Blomqvist och Margit Lignell. Förbundet efterlyste ett snabbt utbyggande av oljeskyddsberedskapen längs kusten och att oljetransportörerna bör uppträda ansvarskännande. Bakom reaktionen låg bl.a. ett oljeutsläpp i trakten av Pellinge, vilket kännetecknades av nonchalans och ansvarslöshet. En grundstött tanker lättade på lasten genom att helt enkelt pumpa olja i havet. Holger Holmberg, ordförande i förbundets näringspolitiska delegation GESTRIN LÄMNAR BERGMAN TAR ÖVER Vid höstmötet i Helsingfors i oktober 1970, då val förrättades för följande år, avböjde Kristian Gestrin återval som ordförande för Nylands fiskarförbund. Som nybliven försvarsminister ansåg han sig inte längre kunna 95

96 leda förbundet på ett tillfredsställande sätt eftersom de statliga åtagandena numera upptog hela hans tid. Till ny förbundsordförande utsågs dess tidigare vice ordförande Gösta Bergman, med riksdagsman Pär Stenbäck som ny vice. Kristian Gestrin avtackades för det engagerade och fruktbringande arbete han under tio år som ordförande ägnat fiskerinäringen. Han framhöll att kontakten med skärgårdsfolket gett ett stort utbyte och försäkrade att han även framöver kommer att stöda skärgården och dess näringar. Inom förbundet satt han fortfarande kvar i den näringspolitiska delegationen. NEJ TILL OLJERAFFINADERI I TVÄRMINNE Vid vårmötet i mars 1971 höll förbundets nyvalda vice ordförande, Pär Stenbäck ett uppmärksammat föredrag under rubriken: Kan Nylands skärgård räddas undan miljöförstöringen. Han påpekade att storindustri efter storindustri slår sig ned i kusttrakterna och varje sådant företag bidrar mer eller mindre till att förstöra den ursprungliga skärgårdsmiljön. På Hästholmen i Lovisa hade just vårt lands första kärnkraftverksbygge inletts och Neste hade planer på ett nytt oljeraffinaderi i Tvärminne på Hangö udd. Ifråga om det sistnämnda föreslog Stenbäck ett mötesuttalande, i vilket det bl.a. sades att erfarenheterna av oljeraffinaderierna i Sköldvik och Nådendal är entydigt dystra. De ständiga mindre utsläppen av oljeprodukter leder till redskapsförstöring och minskat fiske. Vissa känsliga fiskarter försvinner helt i samband med den miljöförstöring som tycks vara oundviklig kring ett oljeraffinaderi. Om vår industripolitik bedrivs så att alla oljeraffinaderier, flera atomkraftverk och en rad storindustrier placeras vid den södra kusten, kommer den unika skärgården att systematiskt täppas till, stympas och nedsmutsas, sades det vidare i resolutionen, som utmynnade i en vädjan till regering och riksdag, att säga nej till Tvärminneplanen. Den allmänna opinionen tvingade Neste och regeringen att retirera, men redan året därpå kastade oljebolaget blickarna på Kopparnäs i Ingå skärgård. Fiskarförbundet var här lika negativt till en raffinaderietablering. Byggplanerna i den västnyländska skärgården blev aldrig förverkligade. I stället utbyggdes raffinaderiet i Sköldvik i Borgå landskommun. För övrigt kan från år 1971 noteras att förbundets fiskardag hölls i Kabböle, med Pernå fiskargille som värd och medarrangör. Till programmet hörde ett skärgårdskåseri av Albert Gustafsson, styrelsemedlem i förbundet och till professionen fiskare och båtbyggare i Pellinge. För aktiv insats inom fisket fick Anna Henriksson och Berit Warma var sin guldnål. Förbundet påpekade i en framställning att de bofasta skärgårdsborna bör tillerkännas rätt att inom det fredade området kring Kalk- 96

97 Kristian Gestrin, förbundsordförande Kristian Gestrin Vicehäradshövding Kristian Gestrin ( ) efterträdde hösten 1960 legendariske John Österholm som ordförande för fiskarförbundet och kom att leda förbundet i drygt tio års tid. Gestrin tjänstgjorde vid tillträdet som jurist på bankirfirman Ane Gyllenberg, men kom snart att på allvar bli politiker. Han invaldes nämligen i riksdagen år 1962 och hann bli utnämnd till försvarsminister (och nordisk samarbetsminister) under sin tid i ledningen för fiskarförbundet. I kommande regeringar, fram till år 1978, satt Kristian Gestrin på många andra ministertaburetter. Han var under åren även handelsoch industriminister, justitieminister och undervisningsminister. Som ordförande för Svenska folkpartiet fungerade Gestrin åren Han lämnade rikspolitiken år 1979 för att bli chefdirektör för Helsingfors Sparbank. Den posten kom att bli hans sista efter en tids sjukdom avled Kristian Gestrin den 7 april Han hade året innan förlänats titeln minister. Vid sidan av uppdrag anknutna till politiken anförtroddes Kristian Gestrin många poster av vitt skilda slag. Detta beskrivs så här av Carl Jacob Gardberg i de minnesord som ingår i Svenska folkskolans vänners årskalender för år 1990: Enbart en uppräkning av Kristian Gestrins meriter förmår dock inte ge en bild av den ansvarskänsla, den plikttrohet och det rättsmedvetande som präglade hans väsen. Utgången från en hemmiljö, som kännetecknades av djupa kulturintressen och en stark känsla för samhällelig rättvisa, hade han de bästa förutsättningar för ett liberalt engagemang i både kulturella och sociala frågor. Betecknande är att han, trots sin stora arbetsbörda, hade tid och intresse att ta sig an t.ex. de nyländska fiskarnas problem lika väl som ordförandeposterna i Arbetets vänner i Sörnäs och Svenska blindskoleföreningen. Det är också skäl att annotera, att han genom sin starkt markerade rättskänsla och sin grundlighet i det politiska engagemanget åtnjöt ett stort förtroende över både språk- och partigränser. [ ] Med Kristian Gestrins bortgång förlorade finlandssvenskarna en av sina karismatiska ledare, en vänfast människa, vars väsen präglades av ansvar, medkänsla och temperament. Ifråga om skärgård och fiske må här dessutom nämnas att Kristian Gestrin verkade som ordförande för statens skärgårdsdelegation, liksom i förvaltningsråden för Fiskcentrallaget. Därtill var han viceordförande för Fiskeriföreningen i Finland/Centralförbundet för Fiskerihushållning åren Gestrin var redan aktivt med vid bildandet av Nylands fiskandelslag i medlet av 1950-talet och valdes till ordförande i dess förvaltningsråd. Andelslaget fick emellertid aldrig den vind i seglen man hade hoppats på och måste avskrivas. Att Kristian Gestrin var en varm vän av skärgården bevisas även av den minnesfond som instiftades skärgården till fromma. Anknytningen till den östnyländska skärgården var stark, inte minst tack vare fritidsvistet utanför Sarfsalö. 97

98 Edvin Wikstedt, styrelsemedlem från år 1950 fram till sin tragiska död i december Han hörde till dem som till följd av den s.k. Porkalaparentesen måste lämna sin hembygd. skärsarkipelagen i Borgå skärgård få utöva sin på gammal hävd grundade jakträtt på sjöfågel samt vid den fredade holmen Söderskär i Strömfors få bedriva fiske med strömmingsryssja. I december 1971 nåddes förbundet av ett sorgebud. Styrelsemedlemmen Edvin Wikstedt från Kyrkslätt hade omkommit under en fiskefärd. Han hade suttit med i styrelsen sedan år 1950 och hörde således till veteranerna inom förbundet. SNABBT LEDARBYTE PÄR STENBÄCK ORDFÖRANDE Gösta Bergmans tid som ordförande kom att bli kort. Efter ett halvår nödgades han nämligen avsäga sig uppdraget då han utsågs till överinspektör vid Jord- och skogsbruksministeriets avdelning för jakt och fiske. Eftersom han som ledande tjänsteman var med om att bevilja anslag åt fiskarförbunden kunde han inte längre sitta kvar. Men han deltog 98

99 Så här blev Gösta Bergman känd för en stor allmänhet. Inom Nylands fiskarförbund verkade han som vice ordförande åren och som ordförande år Gösta Bergman Gösta Bergman ( ) var en särskilt betydelsefull person inom fiskerinäringen. I sitt mångskiftande arbete gav han även sin tid och kunskap åt Nylands fiskarförbund. Efter att ha fungerat som förbundets vice ordförande åren valdes han till ordförande, men såg sig nästan genast tvungen att avstå från posten då han blev utsedd till överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriets avdelning för fiske och jakt. Från år 1984 fram till pensioneringen verkade han som byråchef vid fiskeriavdelningen. Gösta Bergman hade utskärsblod i ådrorna. Han föddes våren 1924 som lotsson på Utö i Korpo. Barndomshemmet på Utö kom att bli hans smultronställe i livet. Bergman knöts redan år 1946 som lärare till Pernå fiskarskola. Samtidigt tog han sin agronomie- och forstkandidatexemen med limnologi som huvudämne. Bergman var kvar i fiskarskolan som ordinarie lärare i fjorton år, men undervisade ännu därefter periodvis. Han var allmänt uppskattad, såväl bland elever som hos bygdens folk och deltog i samhällsnyttigt arbete på orten, liksom senare i Sibbo. Innan Gösta Bergman inledde sin bana som statstjänsteman verkade han bl.a. som fiskeribiolog vid Fiskeriföreningen i Finland. Han utförde jämsides en mångfald andra uppgifter, inte minst som huvudredaktör vid Fiskeritidskrift i Finland, där han redan sedan länge varit redaktör. Han fungerade därtill som redaktionssekreterare för Suomen Kalastuslehti. Gösta Bergman gjorde sig känd som en förespråkare för ökad fiskkonsumtion och demonstrerade vid olika tillställningar med humor och jovialitet hur man tar vara på fisken rensar och filear. Så här skrev Borgåbladet i sitt reportage från förbundets Fiskardag på Emsalö sommaren 1968: När fiskarförbundets viceordförande magister Gösta Bergman klev upp på scenen, kavlade upp ärmarna och demonstrerade olika knep i fiskrensandets svåra och för många äkta män motbjudande konst, kunde man nästan höra den kvinnliga publiken sucka tänk om man hade en sådan karl. Fisken var garanterat färsk, en flundra sprattlade fortfarande och skinnet åkte av i flygande fläng och behändigt skar magister Bergman bort bröstbenen från en gäddfilé Gösta Bergman omkom i en trafikolycka den 7 april 1998 i hembyn Vesterskog i Sibbo. också i fortsättningen flitigt i förbundets möten och tillställningar. Förbundets vice ordförande Pär Stenbäck utsågs till t.f. ordförande för resten av år 1971 och valdes sedan enhälligt till ordinarie förbundsordförande från ingången av år

100 STENSTRAND I PENSION LINDHOLM NY OMBUDSMAN Nästan samtidigt skedde även en annan väsentlig förändring inom Nylands fiskarförbund. Mångårige ombudsmannen och förbundssekreteraren Wilhelm Stenstrand gick i pension vid ingången av februari Hans kunnande och erfarenhet ville förbundet i alla fall fortfarande dra nytta av, varför han valdes till vice ordförande i styrelsen. Till ny ombudsman och sekreterare utsågs fiskaren Rolf Lindholm från Lovisa. Han hade sedan september 1971 varit i tjänst vid förbundet för att bekanta sig med verksamheten. Tillsammans med regionplansförbunden i västra och östra Nyland hölls i april 1972 i Lovisa och Ekenäs informationsmöten, där atomkraftverkens inverkan på omgivningen, främst beträffande fisket, togs upp. Som föredragshållare hade inbjudits professor Ulf Grimås från Naturvårdsverket i Stockholm. På hösten uppmanade fiskarförbundet Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet att företa en undersökning vid Hästholmen i Lovisa, för att där klarlägga atomkraftverkets inverkan på fisktillgången. Fiskardagen sommaren 1972 hölls i Barösund i Ingå, med en publik på nära femhundra personer. Festföredraget hölls av professor Hans Luther under rubriken: Hotet mot livet och produktionen i Östersjön. Förbundets guldnål tilldelades Ester Nordqvist och Alina Nyholm. Under året bildades en samarbetsdelegation mellan de fyra finlandssvenska fiskarförbunden, d.v.s. Nylands, Åbolands, Österbottens och Ålands fiskarförbund. Initiativet till delegationen togs av ordförandena för de nyländska och åländska förbunden, Pär Stenbäck och Evald Häggblom. En viktig fråga som delegationen tog upp var en gemensam linje ifråga om prisstöd och transportstöd på strömming. En uppvaktning vid Finansministeriet året därpå bidrog förmodligen till att medel för prisstöd intogs i den ordinarie statsbudgeten. För att öka allmänhetens kännedom om fisk och därmed konsumtionen, hölls tre fiskdemonstrationer på olika håll. Dessa besöktes av sammanlagt över sexhundra personer. Aktiviteten möjliggjordes tack vare ekonomiskt bidrag som kommit förbundets näringspolitiska delegation till del. Fiskarförbundet beslöt ansluta sig som medlemsförening i Naturoch miljövård r.f. eftersom man ansåg de båda organisationernas intressen vara gemensamma i många avseenden. Förbundets uppvaktning vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående byggande av en fiskehamn i Ingå resulterade i att en arbetsgrupp tillsattes för att utarbeta en preliminär generalplan för hamnen. Förbundet motsatte sig den ändring i lagen om fiske som enligt en till riksdagen inlämnad proposition skulle tillåta pilkfiske från is i samma utsträckning som mete. 100

101 Wilhelm Stenstrand Fiskaren Wilhelm Stenstrand ( ) var i många avseenden en förgrundsgestalt inom fiskerinäringen och för skärgårdsbefolkningen i sin hemtrakt redan då han år 1960 blev ombudsman för Nylands fiskarförbund. Han var född och uppvuxen på Kattö fiskelägenhet i Pernå skärgård och kom således från barnsben att lära känna havet och fiskarens ofta påfrestande yrke. Efter giftermålet bodde familjen på Kejvsalö i tjugo års tid. Vid tiden för tillträdet som ombudsman blev en flyttning till fastlandet i Valkom aktuell. Stenstrand hade skaffat sig yrkesutbildning vid Östra Nylands folkhögskola/pernå fiskarskola läsåret Långt senare kom han själv att verka som timlärare vid skolan, i vars direktion han även satt. Han undervisade bl.a. i fiskerilagstiftning. Wilhelm Stenstrand tog redan som yngling med iver del i arbetet inom hemortens ungdomsförening De Ungas Vänner, där han hade ledande poster. Han var även med i Pernå marinskyddskår från det han uppnått tillåten ålder och under krigen deltog han i kustförsvaret med sergeants grad. Stenstrand var en av initiativtagarna då Kejvsalö privata folkskola bildades. Senare satt han med i Pernå kommunalfullmäktige och i flere kommunala nämnder. Det var ändå inom fiskerinäringen han engagerade sig allra ivrigast. Han var sekreterare i Pernå fiskargille under trettio års tid. En ännu längre tidsperiod satt han med i styrelsen för Lovisa fiskandelslag, som ordförande i två repriser. Stenstrand var för övrigt initiativtagare till fiskandelslaget och följaktligen stiftande medlem. Han var även engagerad i Lovisa andelskassas förtroendemannaorgan. Wilhelm Stenstrand var en förgrundsgestalt inom fiskerinäringen. I Nylands fiskarförbund verkade han som ombudsman och förbundssekreterare åren Som ombudsman och sekreterare vid Nylands fiskarförbund verkade Wilhelm Stenstrand i exakt tolv år, från år 1960 fram till pensioneringen i början av år I samband med förbundets vårmöte år 1972 tilldelades han Fiskeriföreningens i Finland förtjänsttecken i guld, jämte diplom, för sitt omfattande arbete för fiskerinäringen. Att Stenstrand ännu därefter valdes till vice ordförande i förbundet ger belägg för att man ännu ville dra nytta av hans erfarenhet och kunskap. Två år senare avsade han sig dock återval på grund av hälsoskäl. 101

102 NY FRYSKAPACITET I SIBBO FRÄMJAR FISKE AV FODERSTRÖMMING Marknadsföringen av fångsterna har för de nyländska fiskarna genom tiderna varit ett problem, särskilt då för strömmingens del. Isynnerhet har de stora säsongvariationerna varit svårbemästrade. Nästan hälften av årets fångst kunde komma från två månaders fiske, d.v.s. under maj och juni. Det här medförde givetvis avsättningssvårigheter och prisfall. Trots att konsumentupplysning ägnades uppmärksamhet och olika kvalitetshöjande åtgärder i hantering och uppbevaring företogs, minskade under hela 1960-talet den andel av strömming och vassbuk som kunde saluföras till direkt konsumtion eller användas till förädling. En ökad avsättning kunde endast komma ifråga som pälsdjursfoder. Det var därför naturligt att förbundet kom att verka som en kontaktlänk mellan fiskarkåren i Nyland och päsdjursfarmningen i Österbotten. Fiskfryserier med stor kapacitet var en nödvändighet för att få tillvaratagandet av fångsterna att fungera. Då Ab Sibbo Frys bildades år 1973 medverkade förbundet därför synnerligen aktivt. Från tidigare fanns relativt god fryskapacitet i Lovisa och Ingå, medan fiskarna i Sibbo och Borgå hade det särskilt besvärligt att få sina fångster placerade. De kunde följaktligen endast dra liten nytta av det år 1971 införda systemet med prisstöd för fisk. Det här missförhållandet påtalades särskilt starkt vid förbundets höstmöte Rolf Lindholm informerade i egenskap av ombudsman om problemet i massmedia och några veckor senare anlände ett brev från Leif Gullberg, VD för foderköket NÄ-RÖ. Han meddelade att två österbottniska foderkök var intresserade av att bilda ett fryseribolag och bygga ett fryseri i Nyland. Det årliga behovet av foderströmming uppgavs vara två-tre miljoner kilo. Det hela tog skruv och under vintern förekom en intensiv kontakt mellan intressenterna. Förbundet föreslog att man i väntan på fryseriet borde få till stånd ett fungerande system för leverans av färsk foderfisk. Sagt och gjort, med långtradare sattes leveransen igång våren De enskilda fiskarna hade åtminstone till att börja med en daglig leveranskvot på 34 lådor fisk (à 30 kg). Långtradarna lämnade sitt släp i Eriksnäs i Sibbo, där fiskarna själva skötte lastningen medan dragvagnen fortsatte till Borgå, för att där ta emot Borgåfiskarnas fångster. På det här sättet transporterades tjugo ton strömming varje dag till minkmat i Österbotten. Redan den 27 juni 1973 gjordes beslut om att bilda Ab Sibbo Frys- Sipoon Jää Oy. Det skedde på branddepån i Sibbo-Box. Med på mötet var 32 fiskare, två representanter från Korsnäs Frys Ab, liksom från Ab NÄ-RÖ Oy, medan Nylands fiskarförbund representerades av dess ordförande Pär Stenbäck och ombudsman Rolf Lindholm. Bolagsordning 102

103 Våren 1973, innan Sibbo Frys kom igång med sin verksamhet, började färsk foderströmming levereras med långtradare som minkfoder till Österbotten. Här pågår den arbetsdryga omlastningen på stranden till Sibboviken, i Eriksnäs. upprättades och antogs enhälligt. Aktiekapitalet uppgick till mark. Pär Stenbäck, som fungerade som mötesordförande, avslutade med orden: Fiskarna vill finna avsättning för sin fisk, medan minkfarmarna vill trygga tillgången på foder. Det bolag som nu bildats kommer att tillfredsställa bägge parter. De österbottniska bolagen blev de stora majoritetsägarna i Sibbo Frys, medan fiskarna tecknade mindre aktieposter, liksom också Nylands fiskarförbund med två aktier. Fiskarna fick en ordinarie styrelseplats, Georg Åkerfelt från Sibbo. Som ordförande fungerade VD Helge Ulfvens från Korsnäs. Till revisorer utsås Pär Stenbäck och kamrer Holger Holmberg. Tomt för fryseriet köptes av jordbrukaren Gunnar Karlsson i Sibbo- Box. Avsikten var att fryseriet skulle stå klart till år 1974, men vissa problem med byggnadstillstånd och krediter fördröjde byggstarten. Därför fortsatte transporten av färsk foderfisk ännu våren Som kontaktpersoner vid förmedlingen verkade Gustaf Grönroos och Georg Åkerfelt för ryssjefiskarna inom Borgå och Sibbo och Ingvar Holmström för trålfiskarna i Helsingfors. Även Henrik Kellgren från Pellinge var inkopplad. I samband med taklagsfesten den 11 december 1974 hölls även bolagsstämma varvid det meddelades att frysanläggningen torde vara klar att tas i användning i april Bolaget kommer därför att under kom- 103

104 Här lossas det strömming i Tirmo våren Det är Pellingefiskarna Henrik och Håkan Kellgrens kvot på kilogram som förs över till en lastbil för vidaretransport till Sibbo Frys. Henrik Kellgren övervakar lastningen. Vid den här tiden hade fryskapaciteten i Sibbo utökats till 90 ton per dygn, dels i s.k. frystunnlar och dels i kontaktfrysar. Här lyfter Mikael Wickholm upp den frysta strömmingen från en av kontaktfrysarna. 104

105 mande säsong kunna mottaga all den fisk som fiskarna kan leverera, sades det. Om än det efterlängtade frysbolaget inte helt kunde leva upp till det uttalade löftet (problem kunde förekomma under veckoslut och vid särskilt stora fångsttoppar) påverkades traktens fiske alldeles påtagligt. Nu kunde fiskarna i stort sett utöva sin näring med full kapacitet, samtidigt som unga fiskare inspirerades. Allt sedan 1950-talet hade vårströmmingsfisket begränsats på grund av avsättningsproblem med fångsten. Det visade sig att den fångstbedömning som förbundet gjorde inför etableringen om cirka två miljoner kilogram per år var onödigt försiktig. Åren 1975 till 1981 invägdes i Sibbo Frys årligen mellan 3,4 och 4,9 miljoner kilo, för att år 1982 vara i det närmaste 5,5 miljoner kilo. Fiskarnas möjlighet att dra nytta av det statliga prisstödet var följaktligen positiv. Under vårfiskeperioden åren 1971 och 1972 ansökte 23 fiskare från Sibbo och Borgå om prisstöd. Våren 1983 var antalet 35 och den prisstödsberättigade strömmingsmängden var åtta gånger större än åren 1971 och PLOCK FRÅN ÅR 1973 Efter redogörelsen över foderströmmingsfisket och den nya frysanläggningen i Sibbo återgår vi till fiskarförbundets övriga verksamhet. Till att börja med några plock från år Vid vårmötet godkändes enhälligt den stadgeändring som innebar en övergång från två ordinarie förbundsmöten, vår- och höstmöte, till ett årsmöte, som hålls före utgången av mars månad. Det betonades att nyordningen inte fick inverka menligt på informationen till medlemmarna i olika aktuella frågor. Festtalare vid mötet var riksdagsman Evald Häggblom, ordförande för Ålands fiskarförbund. Han betonade starkt det ohållbara i att försöka bibehålla en levande skärgård om inte fisket som näring kan utvecklas och fiskarbefolkningen därigenom ges möjlighet att stanna kvar i skärgården. I samband med vårmötet mottog fiskarna Uno Nyholm från Ingå och Georg Åkerfelt från Sibbo de utmärkelsetecken som de på förbundets förslag förlänats på Självständighetsdagen i december. De fick vardera Finlands Vita Ros ordens medalj av I klass. Fiskardagen sommaren 1973 hölls på Pellinge med traditionella tävlingar och övrigt program. Barbara Helsingius underhöll publiken med sång. Fiskarhustrurna Vivi Blomqvist och Agnes Westerlund tilldelades förbundets guldnål. Förbundet begärde av medlemsgillena förslag till förbättringar i fiskerilagstiftningen. Därefter avger förbundet sitt utlåtande till den aktuella revideringen och kompletteringen av lagstiftningen. 105

106 FACIT FÖR ÅR 1974: BRA STRÖMMINGSFISKE RIKLIGT MED TORSK Låt oss som ett exempelår ta del av hur fisket och den för fångsterna avgörande väderleken beskrivs i förbundets årsberättelse för år Den ger samtidigt en del allmän upplysning om näringen. Då väderleken före årsskiftet hade varit ovanligt kall med tidig isbildning i hela skärgården som följd, väntades allmänt en lång vinter med svåra isförhållanden. Som helhet blev dock vintern 1974 betydligt mildare än normalt. Trålfisket kunde p.g.a. den milda vintern bedrivas nästan utan avbrott. Då fångsterna dessutom för de flesta var acceptabla, i något fall t.o.m. rekordartade, kan utbytet av vinter- och vårsäsongens trålfiske anses ha blivit gott. Under höstsäsongen däremot var fångstmängderna mycket ojämna. Under några perioder rådde ett klart underskott beträffande strömming av god konsumtions- och böcklingskvalitet. Det högre pris som erhölls för dessa perioder kompenserade i någon mån de små fångsterna. Strömmingsryssjefisket kunde inledas i slutet av april. Fisket för hela Nyland kan anses som mycket gott om än lokala ojämnheter förekom. Totalt torde ryssjefisket ha givit drygt 5,5 milj. kg. Resultatet kunde ha blivit ännu bättre, men avsättningssvårigheter inträffade i västra Nyland. Däremot kan sägas att i det närmaste allt som fångades i östra Nyland kunde omhändertas. Den under tiden maj-juli fångade prisstödsberättigade strömmingen uppgick till 4,64 milj. kg mot 4,41 milj. kg år Vardera åren har 113 fiskare ansökt om prisstöd. Skötfisket efter strömming har av de flesta utövare betecknats som nöjaktigt. Detta fiske bedrivs dock med effektivitet endast i västligaste Nyland. Från Helsingfors österut är det numera med undantag för Sibbo gillesområde bara några få fiskare som sporadiskt bedriver skötfiske. År 1974 kan beträffande vassbuksfisket anses som ett av de sämsta på mycket länge. Prisbildningen har inte följt utvecklingen och då därtill vassbuken ställvis var uppblandad med småströmming, såldes största delen av den fångade fisken som foderfisk. Laxfisket har däremot för hela året betraktat varit rekordartat om än de verkligt goda fångsterna erhölls under höstsäsongen. Priset på lax sjönk dock under hösten väl lågt. Orsaken till detta var givetvis fångstkvantiteten, men till avgörande del berodde detta också på importen av stora mängder lax av lägre kvalitet. För fjällfiskets del inträffar för Nyland som helhet från ett år till ett annat rätt små förändringar beträffande fångstmängderna. Sikfisket är fortfarande blygsamt och stördes, liksom också gösfisket, av den för tillfället rikligt förekommande torsken. Den inhemska torsken har därtill inte kunnat saluföras till ett pris som skulle göra ett specialiserat 106

107 torskfiske lönsamt. Prisen för de flesta fjällfiskslag ansågs under största delen av året alltför låga, påpekas det avslutningsvis i årsberättelsen. I övrigt kan för år 1974 noteras att förbundet för första gången samlades till årsmöte i Helsingfors i enlighet med de nya stadgarna. Förbundsmötena kom även i fortsättningen att hållas i huvudstaden. (Förutom då det hölls jubileumsmöten, då samlades man på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo). Wilhelm Stenstrand, en av fiskerinäringens veteraner, inom förbundet verksam som tjänsteman och de två sista åren som dess vice ordförande, lämnade nu arenan. Till ny vice ordförande valdes fiskaren Sigurd Westerberg från Ingå, från tidigare styrelsemedlem sedan år Årsmötesdeltagarna informerades om den förestående konventionen för Östersjön och vad den kommer att innebära i form av reglerande bestämmelser för fångstredskap, minimimått på fisk, fredningstider och fredningsområden, utplanteringar m.m. Förbundets traditionella fiskardag hölls i Obbnäs med Kyrkslätt fiskargille som lokal värd och medarrangör. Trots att vädret var ytterst ogynnsamt mötte omkring 250 personer upp. Guldnålen tilldelades den här gången fiskarhustrurna Alice Boström och Svea Boström. De olägenheter kärnkraftverk förorsakar i skärgården togs upp i samband med fiskardagen, inte minst planerna på ett nytt kärnkraftverk i Ingå förskräckte. Kärnfysikern Matts Roos gav sin syn på de problem som kraftverk av det här slaget för med sig. Förbundet arrangerade en studieresa till Norge och Sverige den 8 15 augusti. 43 personer representerande åtta fiskargillen deltog i resan. Huvudmålet var den stora fiskerimässa som hölls i Trondheim. I Sverige bekantade man sig med de stora fiskodlingsanläggningarna på Sollerön och i Älvkarleby. Förbundet stödde varmt den aktuella utvidgningen av fiskegränsen till 12 sjömil, isynnerhet som utländska fiskefartyg hade börjat uppträda allt närmare den finländska kusten och t.o.m förorsakat skada på fiskebragder. GÄDDKLÄCKNING OCH UTPLANTERING Som det framgått mattades den tidigare så livliga gäddkläckningsverksamheten av under och 1950-talet. Vanligen var tillgången på rom den begränsande faktorn. Efterfrågan på yngel var ofta flera gånger större än tillgången. Lekmogen gädda förekom under en alltför kort tidsperiod, dessutom under den tid då fiskarna var som mest upptagna av vårströmmingsfisket. För år 1960 noteras att fiskodlingen gav ett ovanligt dåligt resultat: Påfvalsby kläckningsanstalt levererade endast en ringa mängd yngel, 107

108 På 1970-talet flyttades gäddkläckningsanläggningen från Stor-Mistö till Heimusholm i Ekenäs skärgård, där den fanns under några år innan en ny byggdes på Ängsholm år På Heimusholm stod tryckbassängen och kläckningsglasen under bar himmel. En bensindriven vattenpump svarade för vattenströmningen. Snappertuna ingenting alls. Den sistnämnda anläggningen i Kvarntorp lades ned till följd av sänkt vattennivå. År 1963 beslöt förbundet att gå in för en kännbar ökning av kläckningsverksamheten, om än planerna kom att begränsas av att det ekonomiska stöd man hoppats på för ändamålet nedbantades. Hur som helst byggdes en ny anläggning på Stor-Mistö i Ekenäs skärgård i samverkan med Ekenäs östra fiskargille. Även den kläckning som bedrevs av Bromarf västra fiskargille i Padva stöddes av förbundet. År 1965 levererade de tre anläggningarna (den tredje Påfvalsby i Pernå) i det närmaste två miljoner gäddyngel för utplantering på olika håll i den nyländska skärgården. En fjärde anläggning, på Granö i Sibbo, höll på att färdigställas i Sibbo fiskargilles regi. Under vårflödet i Lovisa å året därpå totalförstördes anläggningen i Påfvalsby. Här hade det kläckts gäddyngel allt sedan 1930-talet. Anläggningen, som låg alldeles i närheten av Pernå fiskarskola, var tänkt att tas ur bruk så snart den projekterade kläckningsanstalten i Lovisa, 108

109 Valkom färdigställts. Kläckningen inleddes vid Lovisaanläggningen år 1968, om dock ännu i begränsad omfattning. Det här året var för övrigt gäddleken i skärgården synnerligen svag, varför det var svårt att erhålla för kläckningen erforderlig rom. Sammanlagt kläcktes ca gäddyngel. Följande år kläcktes 1,2 miljoner yngel. I Nylands fiskarförbunds inventarieförteckning för år 1972 upptas 2 st gäddkläckningsanstalter belägna i Valkom och Ekenäs lk. Anläggningen i Ekenäs lk. består av en bensindriven vattenpump och en 8 kbm tryckbassäng av trä. Såväl motor som tryckbassäng har varit i bruk sedan Anläggningen i Valkom togs i bruk våren 1968 och består av tryckvattenbehållare (30 kbm) och kläckningsskjul. Vattenbehållaren är av betong och skjulet av trä. Till inventarierna hör dessutom elvattenpump och 4 st yngelkar. Förbundets instruktörer skötte var sin anläggning, medan de två andra, i Bromarf och Sibbo, sköttes av de lokala fiskargillena. År 1971 började en del fiskargillen i östra Nyland även utplantera havslaxöringssmolt. År 1977 bekostade redan elva av förbundets medlemsgillen med egna medel utplantering av i det närmaste tiotusen havslaxöringssmolt, därtill kommer smolt bekostade med statsstöd (fiskekortsmedel) via förbundet. Efter att gäddkläckningsanläggningen i Ekenäs skärgård under några år ha funnits på Heimusholm färdigställdes vintern 1977 en ny anläggning på Ängsholm. Det här året kläcktes och utplanterades drygt gäddyngel. Under åren fram till medlet av 1980-talet varierade den årliga kläckningen av gäddyngel inom förbundet till mellan och yngel. Den årliga utplanteringen av laxöringssmolt höll sig ganska konstant omkring stycken, för att år 1985 utökas till drygt En tredjedel av dem bekostades med statliga fiskekortsmedel. Det här året utplanterades dessutom ensomriga sikyngel och försträckta gäddyngel. Fram till dess hade utplanteringen av sik varit sporadisk. De nysskläckta och utplanterade gäddynglen uppgick till STATSSTÖDEN HELT AVGÖRANDE Vid uppgörandet av budgeten för år 1975 konstaterades att förbundet under flera år varit tvunget att komma till rätta med alltför små resurser. I väntan på den planerade centraliseringen av landets fiskeriinstruktionsverksamhet hade statsanslagen inte höjts i takt med den allmänna kostnadsstegringen. Eftersom statsstödet är helt avgörande för fiskarförbundet innebar det här problem. Av resultaträkningen för år 1975 framgår att förbundets verksamhet kostade sammanlagt mark, varav lönekostnaderna (inkl. socialskyddskostnader och försäkringar) utgjorde drygt 80 procent. I statsstöd 109

110 I augusti 1975 gjorde Nylands fiskarförbund en studieresa till Kirov fiskekolhos i Estland. Här överräcker förbundets ordförande Pär Stenbäck, assisterad av Stig Sundström och Rolf Lindholm, ett sjökort över Finska viken till värdarna. fick förbundet mark. Nylands fiskeriförsäkringsförening stödde med mark och Svenska kulturfonden med mark (för samarbetsdelegationen). I samband med årsmötet i mars 1975 gjordes ett uttalande, där förbundet förutsatte att lagstiftningen reformeras så, att i samband med varje industrietablering som kan tänkas beröra fiskets framtida verksamhetsförutsättningar, utförs en allsidig fiskeriekonomisk undersökning av en opartisk myndighet. Frågan hade bl.a. aktualiserats av de olägenheter fyra strömmingsryssjefiskare i Sibbo lidit av p.g.a. den muddring som utförts vid Valmets skeppsvarv i Nordsjö. Förbundet arrangerade två informationsmöten, i Borgå och Ekenäs, där expertis informerade om skattebokföring och deklaration för fiskare. En ny skattedeklarationsblankett togs i bruk. Sommarfesten 1975, Fiskardagen, hölls i Spjutsund i Sibbo med traditionella tävlingar på dagen och kvällsfest med föredrag och underhållning. Förbundets utmärkelsetecken till förtjänta fiskarhustrur, guldnålen, tilldelades Irma Strandberg och Sara Åkerfelt. Tillsammans med en grupp ålänningar deltog sexton skärgårdsbor från Nyland i början av augusti i en studieresa till en internationell fiskerimässa i Leningrad. En lika stor grupp representerade förbundet i en studieresa som företogs ett par veckor senare till Kirov fiskekolhos i Estland. Ytterligare en studieresa anordnades, denna i hemlandet till Nådendal och Gustavs i Åboland. De tretton fiskare som var med fick information om fisksugar och -pumpar. Dessutom förevisades den öppna strömmingsryssja, som ännu inte börjat användas i Nyland. Den uppvaktning, som tillsammans med representanter för 110

111 De finlandssvenska fiskarförbunden bildade år 1972 en samarbetsdelegation, FaFFsa. Den här bilden är tagen tre år senare, den 3 november 1975, då delegationen höll möte på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. Sittande från vänster ses respektive fiskarförbunds ordförande, professor Bo- Jungar Wikgren, Åboland, direktör Jan-Eric Granö, Österbotten, riksdagsman Pär Stenbäck, Nyland och riksdagsman Evald Häggblom, Åland. Stående från vänster ombudsman Rolf Lindholm, Nyland, distriktskonsulent Erik Åvik, Österbotten, fiskaren Per-Erik Rosin, Åboland, distriktskonsulent Stig Sundström, Nyland, fiskeriintendent Carl Storå, Åland, ombudsman Magnus Westling, Åland, fiskerikonsulent Henrik Backman, Fiskeriföreningen i Finland, och kommundirektör Sven Lundell, Åboland (f.d. ombudsman). fiskargillena i Ingå, gjordes hos Sjöfartsstyrelsen om behovet av en fiskefyr på grundet Hästen i Ingå yttre skärgård, ledde glädjande nog till resultat. Fyren byggdes under hösten Förbundet försökte igen driva på byggandet av en fiskehamn i Hangö. De långvariga höststormarna hade särskilt aktualiserat frågan. Ett femtontal större trål- och laxfiskebåtar hade vid den här tiden Hangö som bas. Vintertid var antalet ännu större. Den under Porkalaparentesen av ryssarna uppförda tvättinrättningen vid Pickala gård i Sjundeå, som fiskarförbundet genom statsrådsbeslut erhöll år 1957, beslöt förbundet att överlåta åt markägaren eftersom byggnaden var obehövlig och i dåligt skick. PERMANENT LAG OM PRISSTÖD Det statliga prisstödssystemet som tillkom år 1971 var till en början i huvudsak inriktat på att stöda foderströmmingsfisket under våren. Stödet inverkade stabiliserande på priset och kom att få stor betydelse för 111

112 Den av medlemsgillena rapporterade fiskfångsten (kg) Fiskslag Strömming Vassbuk Lax o. laxöring Gädda Abborre Braxen Gös Sik Lake Id Ål Torsk Flundra Övriga (mört, nors, m.fl.) Fiskfångsterna inom medlemsgillena har inte noterats i årsberättelserna under åren 1958 till Fångsterna för åren 1970, 1973 och 1976 presenteras här i tabellform. Beträffande 1957 års fångster (se sidan 73) kan konstateras att de är betydligt mindre, i synnerhet för strömmingens och vassbukens del beroende på att trålfisket då ännu var i sin linda. Också laxfisket utvecklades. Däremot kan det konstateras att sikfångsterna gick i motsatt riktning. Trålfiskets fångster varierade kraftigt beroende bl.a. på väderleksförhållandena. År 1972 var den totala strömmingsfångsten drygt 10 milj. kg, för att följande år vara 17 milj. kg. Även fångsten av vassbuk varierade mycket. År 1974 fångades endast kg och två år senare 2,8 milj. kg. 230 plus 230 fiskare år 1976 Enligt en statistik som sammanställdes år 1976 var antalet yrkesfiskare inom Nylands fiskarförbunds verksamhetsområde 230 stycken. Exakt lika många betecknades som binäringsfiskare. Utövarna fördelade sig kommunvis så här: Bromarf 22 yrkesfiskare och 22 binäringsfiskare, Hangö 32/15, Ekenäs lk 14/21, Snappertuna 12/10, Ingå 40/12, Sjundeå 2/1, Kyrkslätt 6/6, Helsingfors 15/18, Sibbo 24/10, Borgå lk 19/55, Pernå 25/38, Lovisa 9/10, Strömfors 10/24. strömmingsfisket. Det första årets prisstöd kom till stånd genom en tilläggsbudget och betalades därefter utgående från årliga beslut. Från ingången av år 1976 blev systemet mera permanent då en särskild lag om prisstöd trädde i kraft. Nu kunde även industriströmming i viss utsträckning stödas. Efterhand kom allt mera av prisstödsmedlen att överföras till den här sektorn. År 1976 ansökte 153 fiskare inom Nylands fiskarförbund om prisstöd 112

113 för sammanlagt 6,9 miljoner kilogram strömming, fångad under januari juli. Förbundet skötte om insamling och förhandsgranskning av prisstödsansökningarna. År 1971 var prisstödet på foderströmming penni per kilo, för att åren variera mellan 18 och 35 penni. Under den sistnämnda tidsperioden varierade minimipriset på foderströmming mellan 55 och 64 penni per kilo, för att år 1991 sjunka så lågt som till 12 penni, beroende på krisen inom pälsdjursnäringen. Med andra ord utgjorde prisstödet en betydande del av totalpriset. År 1991 ersattes prisstödet för foderströmming med ett för alla strömmingsfiskare årligt fiskeristöd på maximalt mark. SKÄRGÅRDSNÄMND TILLSÄTTS Skärgårdsbon Henrik Lundberg från Busö i Ekenäs landskommun uttryckte år 1976 i ett brev till fiskarförbundet önskemålet om att en skärgårdsnämnd eller -kommission skulle tillsättas inom förbundet för att bevaka och driva nyländska skärgårdsintressen av olika slag. Tanken ansågs god. Stadgarna ställde inte heller hinder i vägen eftersom det i dem sägs att förbundet har till ändamål att främja fiskerinäringen samt skärgårdsbefolkningens intressen i övrigt. Ett organ sammansatt av personer representerande också andra yrkesgrupper än fisket kunde därför bildas inom förbundets ram, vilket även skedde i samband med förbundets årsmöte i mars. I Nylands fiskarförbunds skärgårdsnämnd invaldes följande personer: Per-Erik Lindqvist, Bromarf, Karl-Einar Damén, Ekenäs lk, Henrik Lundberg, Ekenäs lk, Hans Öhman, Snappertuna, Helmer Nyholm, Ingå, Gustav Sundman, Ingå, Åke Winberg, Sibbo, Lars Einar Qvickström, Borgå lk, Harry Wilkman, Borgå lk, Sven Boman, Pernå och Theodor Lindfors, Strömfors. Därtill var ombudsman Rolf Lindholm förbundets representant i nämnden. Som ordförande i skärgårdsnämnden fungerade Karl-Einar Damén, hemma från Skåldö. Eftersom skärgårdsnämnden handhade ärenden som inte direkt anslöt sig till fisket tas nämndens verksamhet inte närmare upp i denna historik. Nämnden verkade självständigt och kunde tack vare kommunala bidrag från sommaren 1978 anställa en näringsombudsman, socionom Kenneth Sandberg. Till näringsombudsmannens uppgifter hörde att informera om lagstiftning som kunde vara till nytta för skärgården, att framföra skärgårdsbornas önskemål till myndigheterna och ta initiativ som kunde utveckla den nyländska skärgårdens näringsstruktur. I slutet av boken finns en förteckning över skärgårdsnämndens medlemmar under åren fram till år 1990, då den upplöstes. Karl-Einar Damén, ordförande för skärgårdsnämnden

114 Albert Gustafsson, styrelsemedlem I samband med det ovannämnda årsmötet 1976 fick Albert Gustafsson från Pellinge motta Finlands Vita Ros ordens medalj av I klass. Det passade bra in i sammanhanget med den tillsatta skärgårdsnämnden eftersom Gustafsson drivit såväl fiskarnas som skärgårdens sak i många olika sammanhang. I Ekenäs hölls i maj ett informationsmöte vars huvudtema var den nya regionlagstiftningen och de möjligheter denna ger nyländska skärgårdsföretag. Fiskardagen sommaren 1976 arrangerades tillsammans med Ekenäs västra skärgårds fiskargille på Koön. Förutom traditionella motorbåtsoch roddtävlingar anordnades för första gången en stafettroddkamp mellan medlemsgillena. Pellinge fiskargilles lag utgick med segern. Fiskarhustrurna Elin Eriksson och Bertha Sjöberg dekorerades med förbundets guldnål. Fiskarförbundet stödde tanken på en fackförening för de nyländska fiskarna, inte minst av den orsaken att Nylands fiskarförbunds näringspolitiska delegation inte kunde bli medlem i den riksomfattande takorganisation som var aktuell. Förbundets skärgårdsfilm förnyades till väsentliga delar under år 1976 och försågs med ljud. De nya avsnitten filmades av dipl.ing. Birger Wasenius och materialet klipptes samman med den gamla filmen, som förbundets dåvarande sekreterare, docent Göran Bergman gjorde under åren Filmprojektet stöddes av Svenska kulturfonden med mark samt av en sponsor som donerade råfilmen JUBILEUMSÅR MED LIVLIG VERKSAMHET År 1977 fyllde Nylands fiskarförbund 70 år, en händelse som vederbörligen uppmärksammades i samband med årsmötet. Tillställningen hölls den 19 mars i trivsam omgivning på Hanaholmen i Esbo, för övrigt hemmaplan för förbundsordförande Pär Stenbäck eftersom han även fungerade som direktör för Hanaholmens svensk-finländska kulturcentrum. Han kunde hälsa omkring 250 fiskare och skärgårdsbor välkomna. Stenbäck gav en kort tillbakablick över de händelser som i tiden ledde till grundandet av förbundet samt händelser där förbundets verksamhet under åren varit av särskilt stor betydelse för fiskarbefolkningen. Han blickade även framåt och betonade starkt behovet av att förädlingsgraden för fiskfångsterna måste höjas. Särskilt aktuell var översynen av Lagen om fiske, som Stenbäck hyste förhoppningar om att skulle bli till gagn för det yrkesmässiga fisket. Jubileumsprogrammet inleddes med uppskattad underhållning av Anki & Cumulus. De framförde naturligtvis skärgårdslåtar och fiskarvisor. Festföredraget hölls av tidigare förbundsordföranden, överinspektör Gösta Bergman, som talade om Fisken som föda under 70 år. Han 114

115 Förbundsordförande Pär Stenbäck i glatt samspråk med Gösta och Mirjam Bergman vid 70- årsjubiléet på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. konstaterade att kostvanorna ifråga om fisken förändrats på många sätt saltströmmingen som folkföda har trätt tillbaka och tyngdpunkten ligger numera på färskfisken. Beredda produkter vinner allt mera terräng och i framtiden kommer fiskresurserna sannolikt att utnyttjas noggrannare än tidigare, trodde festtalaren. Under den efterföljande hedersbevisningen tilldelades förbundets tidigare ordförande Kristian Gestrin Fiskeriföreningens i Finland förtjänsttecken i guld jämte diplom, medan motsvarande utmärkelse i silver tilldelades lotskutterföraren/fiskaren Sven Dyring, Strömfors, fiskaren Ingvar Holmström, Helsingfors (tidigare Pernå), fiskaren Algot Lindström, Sibbo, fiskaren Lars Lignell, Bromarf, ordföranden i Nylands fiskeriförsäkringsförening, f.d. fiskaren Erik Lindgren, Esbo, fiskaren Håkan Ljung, Ingå, fiskaren Erik Nylund, Ekenäs, lektor Karl- Johan Nyman, Helsingfors (tidigare instruktör i förbundet), fiskaren Alfons Rönnberg, Kyrkslätt och fiskaren Sven Wikstedt, Kyrkslätt. Makarna Saga och Bror Nyholm från Tirmo i Borgå lk. tilldelades ett stipendium från fiskeriinspektör J. Alb. Sandmans stiftelse syftande till förbättrande av betingelser för fiskets utövande. 115

116 Sigurd Westerberg och Stig Sundström i VN-intervju Inför fiskarförbundets 70-årsjubileum uppmärksammade tidningen Västra Nyland händelsen stort, med flera artiklar och intervjuer. Bl. a. åkte en reporter ut till Barösund i Ingå för att där träffa förbundets vice ordförande, fiskaren Sigurd Westerberg och dess fiskeriinstruktör Stig Sundström. De två fiskarrepresentanterna kom med många synpunkter på fisket och förbundets betydelse för näringen, som det så här, inte minst i historiskt perspektiv, kan vara av intresse att återge. De konstaterade bl.a. att prisstödet för fisk och användningen av strömming till minkmat betytt mycket för fiskarbefolkningen, men beklagade ändå samtidigt situationen. I det osignerade reportaget skrev tidningen: Sundström anser att vi internationellt har svårt att motivera behovet av en utvidgad fiskezon så länge vi använder så mycket matfisk till djurfoder. Och Westerberg kallar det misshushållning. Det är klart att det är mycket viktigt för oss yrkesfiskare. Men nationalekonomiskt är det förkastligt. Han säger att yrkesfiskarna borde klara sig utan prisstöd. Fisket borde bära sig själv. Men det gör det inte så länge en stor del av fiskfångsterna används som billig minkmat. Trots prisstödet med sina goda sidor är yrkesfiskandet fortfarande litet som att fylla i en lottokupong. Fisk får man nog. Men avsättningen är aldrig riktigt säker. FISKARFÖRBUNDET BEHÖVS SÅ LÄNGE DET FINNS FISKARE Sigurd Westerberg är dock mån om att det här inte skall uppfattas som kritik mot Nylands fiskarförbund, som har medverkat till många stora förbättringar för yrkesfiskarna. Så länge det finns yrkesfiskare och skäribor behövs nog förbundet för att tillvarata fiskarbefolkningens intressen som hittills. Men vi måste också erkänna att förbundet hade större betydelse förr. Sundström: Ja, då var det väl nästan ett livsvillkor för yrkesfiskarna att höra till förbundet. Den hjälp förbundet, som då hade större ekonomiska resurser, kunde ge sina medlemmar var visst många gånger avgörande för deras möjligheter att leva på sitt yrke. FÖRBUNDETS ANSEENDE ÄR GOTT Och i det sammanhanget konstaterar både Westerberg och Sundström att förbundets Dagen till ära hade förbundets ombudsman Rolf Lindholm sammanställt en kortfattad jubileumsskrift/historik över Nylands fiskarförbund. Ekonomin omöjliggjorde en mera omfattande publikation. Förbundets nya film Fiskarliv i Nyland premiärvisades och fick beröm. Jubileumsfesten avslutades med festsupé och dans. Stora sommarsamlingar hölls det vid två tillfällen under jubileumsåret Förbundets traditionella sommarfest hölls i Strömfors den 30 juli och den 27 augusti var det premiär i Lovisa för Fiskets dag i Nyland. Samlingen i Strömfors skärgård sammanfattade Borgåbladets rapportör så här: Visst kan vi ro ännu i skärgården! Och det roddes så årorna knakade på den nyländska fiskardagen vid Ringborg i lördags. På år och dar har det inte varit så många med vid Tallbackafesten i just roddtävlingen, både unga och gamla rodde med liv och lust. Pellingeborna höll sig väl framme i prislistan. 116

117 anseende bland fiskarna går i vågor, men just nu är det ganska gott. Sundström: Det finns förstås de som anser att förbundet inte gör någon nytta. Men jag har för mig att det just nu har ett ganska starkt stöd. Och det hänger väl samman med att förbundet var rätt starkt med i bilden när prisstödet kom till. Westerberg: Fiskarbefolkningen är nu en gång sådan att den tänker rätt självständigt och säger sin åsikt rakt ut. Den har lätt för att kritisera. Berömmet sitter längre inne. MOTSÄTTNINGAR UPPSTÅR OCH ÖVERBYGGS Dethär har ibland lett till spänningar inom förbundet, bl.a. en tid mellan skärgårdsfiskare och trålfiskare. Samtidigt som Stig Sundström bekräftar att olika fiskargruppers intressen ibland tycks kollidera, anser han ändå att förbundet rätt bra har lyckats bygga över interna motsättningar och bevaka alla medlemmars sak. Visst har det diskuterats en hel del. Men inte tycker jag att det t.x. längre märks någon egentlig konkurrens mellan trålfiskare och skärgårdsfiskare. Och Westerberg nickar. Också han anser att den misstro som trålfiskets inträde gav upphov till på en del håll har varit och farit. RIKSPOLITIKER FÖRBUNDETS STARKA KORT Enligt Westerberg har man också hållit partipolitiken och med den ett annat slag av motsättningar utanför förbundet, trots att förbundet under största delen av sin existens har letts av Sfp-riksdagsmän och t.o.m. i tiden kom till som ett resultat av mellannyländska fiskares ambitioner inför ett landtdagsval. Han konstaterar att det finns flera socialdemokrater bland förbundets medlemmar. Med den insyn i förbundet jag har haft ända sedan , så kan jag säga att det har visat sig att riksdagsmannen som vi har haft i toppen på förbundet alltid har haft den största betydelsen för förbundet och dess medlemmar. Men det har inte varit politiskt. Kristian Gestrin, som var ordförande i många år, hörde inte ens till samma valkrets. Westerberg säger att nyttan av att ha en aktiv rikspolitiker i förbundets ledning helt enkelt har varit och är det faktum att fiskarna på så sätt har haft en talesman bland beslutsfattarna. Den vägen har många framsteg nåtts. Så avslutade tidningen Västra Nyland av den 19 mars 1977 sitt reportage, samma dag Nylands fiskarförbund firade sitt 70-årsjubileum. Och visst hade motorbåtstävlingen också flera deltagare i år. Klas Granqvist från Sibbo väckte förvåning då han drog på gasen i sin stora, öppna fiskarbåt och fräste fram med 23 knop i hastighetstävlingen för fiskarbåtar! Det blev överlägset första pris i klassen fiskarbåtar över 100 hkr. Tävlingarna upptog det mesta av tiden på fiskardagen. På kvällsfesten berörde Nylands fiskarförbunds ordförande Pär Stenbäck i sitt hälsningstal kort frågan om nationalparkerna. Licentiat Per-Edvin Persson kåserade om smakfel på fisk. Vackra visor bjöd Inge-Britt Åkerblom från Karis på för den fulltaliga publiken. Fiskarförbundets guldnål åt förtjänta fiskarhustrur tilldelades i år Signe Berndts och Lydia Sund. Fiskets dag i trålhamnen i Valkom var ett experiment som föll väl ut en PR-dag för fisk och fiske. Förebild hade man från Österbotten, där motsvarande evenemang dragit verkligt stor publik. Folk strömmade till i stora skaror också i Valkom. Det var för övrigt första 117

118 gången den stora allmänheten inbjöds för att bekanta sig med trålhamnen, än så länge den enda i sitt slag i Nyland. I hamnen låg några trålare där publiken kunde få en närmare uppfattning om fiskarnas arbetsmiljö. Ett antal företagare hade ställt ut fiskeredskap, båtar, motorer och övrig utrustning med anknytning till fiske. Fiskare sålde egna, förädlade produkter och Pernå fiskarskolas elever presenterade sin skola. Förbundsordförande Pär Stenbäck öppnade Fiskets dag och fiskeribiolog Henrik Backman belyste i ett föredrag vårt lands fiskerinäring. Överinspektör Gösta Bergman visade på känt manér hur man tar vara på fisken. För sakkunnig presentation av trålhamnen och dess förädlingsoch uppbevaringsanläggningar svarade direktör Holger Holmberg, trålhamnskommitténs ordförande. PLOCK FRÅN ÅR 1978 Förbundets nya giv, Fiskets dag i Nyland, hölls den 1 juli vid småbåtshamnen i Ingå kyrkby, med en publik på uppskattningsvis tvåtusen personer. En vecka senare hölls den traditionella sommarfesten, Fiskardagen, i Wättlaxvik i Bromarf. Guldnålen tilldelades den här gången Linda Blomqvist, Aili Bredenberg och Rose-Maria Lindqvist. Aktiva medarrangörer i de ovannämnda tillställningarna var givetvis fiskargillena i Ingå respektive Bromarf. Den plötsliga överflyttningen av fiskeriutbildningen till Pargas stöddes av förbundet, även om man gärna hade sett att Pernå fiskarskola ännu under några år hade getts möjlighet att fortsätta. Förbundet ansåg att skolan i Pernå i alla fall hade goda förutsättningar att fortsätta med undervisning i båtbygge och borde få någon form av ekonomisk kompensation. Namnet ändrades till Pernå skärgårdsskola och statsstöd erhölls även i fortsättningen under några år. Nylands fiskarförbund flyttade i augusti 1978 sitt kansli i Helsingfors från Idrottsgatan 14 till Repslagaregatan 7. Flyttningen sammanföll med Fiskeriföreningens i Finland rätt länge förberedda organisationsreform, som även innebar att dess namn ändrades till Centralförbundet för Fiskerihushållning. Fiskarförbundet fortsatte på den nya adressen som underhyresgäst till takorganisationen. Förbundet anordnade i augusti en studieresa till Bornholm i Danmark. Där bekantade sig de fyrtio deltagarna bl.a. med fiskehamnar, industrianläggningar och redskapsfabriker. Bland de hänvändelser förbundet gjorde under året till berörda myndigheter kan nämnas synpunkter på den planerade flottningsleden längs sydkusten och gränsdragningen mellan den inre och yttre skärgården i västra Nyland. 118

119 Den lyckade premiären i Lovisa sommaren 1977 av Fiskets dag i Nyland, följdes av ett lika publikdragande arrangemang året därpå. Den här gången var det småbåtshamnen i Ingå kyrkby som var samlingsplats för Fiskets dag. AKTIVITET I HANGÖ Hangö var särskilt aktuellt åren Hangö fiskargille återupptog sin verksamhet i januari 1978, efter att ha legat nere sedan år Framför allt ville man skynda på trålhamnsbygget. Denna fråga hade även fiskarförbundet drivit på sedan länge. Och det såg hoppfullt ut. Tekniska nämnden i staden utsåg äntligen entreprenörer för projektet vid Gunnarstrand. Totalkostnaderna beräknades till 1,6 miljoner mark, innefattande en ny 100 meter lång kaj samt muddring av infarten. År 1979 var den efterlängtade trålhamnen klar och här fick förbundets informationstillställning Fiskets dag en lämplig inramning. Den hölls den 11 augusti och drog en publik på omkring personer. I anslutning till Fiskets dag ordnade förbundet en exkursion till en regnbågslaxodling i Rosala. Två veckor tidigare hade förbundets traditionella fiskardag hållits på Emsalö i samråd med Borgå fiskargille. I samband med fiskardagen höll intendent Raimo Luoma ett anförande där han berättade om Världsnaturfondens satsning på information om och övervakning av den unika finländska skärgården. Han ansåg att huvudstadsregionens tätbebyggelse 119

120 Förbundsstyrelsemedlemmen Ingvar Holmström avled oväntat sommaren Han hörde till havstrålarpionjärerna i landet och hann företräda dem i styrelsen under ett halvtannat årtionde. gör den här verksamheten speciellt viktig i den nyländska skärgården. Vid fiskardagen tilldelades fiskarhustrurna Hjördis Lindberg och Gunvor Uddström förbundets guldnål. Tjugo nylänningar deltog i november i det laxodlingsseminarium som Åbolands fiskarförbund och Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi arrangerade. Till fiskarförbundets uppgifter har hört att ge utlåtanden om de fiskarlån som fiskare i den nyländska skärgården anhållit om i olika banker. Endast med hjälp av de räntestödsberättigade fiskarlånen har fiskarna fått möjlighet att anskaffa de båtar och den utrustning som ett effektivt fiske kräver. Det här har isynnerhet gällt havsfiske. År 1979 förordade förbundet sammanlagt 30 låneansökningar gällande i det närmaste fem miljoner mark. Anmärkningsvärt är att beloppet var nästan sex gånger större än föregående år. Halva summan berodde dock på lån för de nya vinterfiskebåtarna Järvsaar och Julanta. Därtill investerade fiskarna i högre grad än tidigare i nya båtar och utrustning. En ansökan om ett s.k. marknadsföringslån på mark gällde anskaffning av en fisksug jämte tillhörande apparatur. PLOCK FRÅN ÅR 1980 I samband med förbundets årsmöte presenterade sekreteraren i den statliga skärgårdsdelegationen, Gunnar Niemi, den kommande skärgårdslagen. Mötesdeltagarna var tyvärr tvungna att konstatera att lagen 120

121 i ringa utsträckning torde komma att gagna den nyländska skärgården och dess befolkning. Fiskardagen sommaren 1980 hölls på Skåldö med Ekenäs östra fiskargille som lokal värd. Tävlingarna försiggick vid Sommarö gård och kvällsfesten på föreningshuset Skärhalla. Magister Kalevi Keynäs informerade om Tvärminne zoologiska stations skärgårdsundersökningar. Utmärkelsetecknet guldnålen tilldelades Hjördis Biström, Vera Nylund och Ethel Sjölund. Fiskets dag i Nyland anordnades, såsom vid premiären tre år tidigare, i Lovisa trålhamn i Valkom den 30 augusti. Publiken uppgick till omkring personer, vilket helt motsvarade förbundets och medarrangörerna Pernå fiskargilles och Strömfors fiskargilles förväntningar. I augusti arrangerades även en studieresa till Lysekil och Göteborg i Sverige samt Skagen och Hirtshals i Danmark. De 36 deltagarna som var med på resan bekantade sig bl.a. med fiskhandel och -industri samt fiskehamnar. På grund av det växande intresset för s.k. kassodling av regnbågslax tog sig förbundet an uppgiften att hjälpa till vid anskaffning och förmedling av smolt och yngel samt stå för upplysning i form av broschyrer och litteratur i ämnet. Beträffande förslaget om inskränkningar i laxfisket ansåg förbundet att det yrkesmässiga fisket skadas om inte fritidsfisket begränsas. En nämnvärd förlängning av fredningstiden för Finska vikens vidkommande var man även negativt inställd till. FACKORGANISATION BILDAS Hösten 1980 aktualiserades frågan om en effektivering av yrkesfiskarnas fackorganisering. Det fanns nu förutsättningar för att kunna bilda en organisation till vilken alla yrkesfiskare i landet kunde ansluta sig via ett antal regionala fackavdelningar. Om än inte Nylands fiskarförbund som rådgivningsorganisation direkt berördes behandlades frågan ingående vid det styrelsemöte som hölls den 30 oktober. Förbundet understödde aktivt strävandena, inte minst därför att en klarare arbetsfördelning kunde fås till stånd. Samtidigt betonades i alla fall vikten av gott samarbete. Förbundets näringspolitiska delegation ansågs ha en viktig roll vid förhandlingarna på riksplanet. Redan tre dagar senare samlades fiskarförbundets styrelse, personer i ledningen för näringspolitiska delegation samt representanter för trålfiskare i Helsingfors och laxfiskare i Hangö till ett möte i Helsingfors för att dryfta den aktuella frågan. Mötet utmynnade i att en interimsstyrelse tillsattes, representerande olika fiskesätt. De valda var Sigurd Westerberg, Ingå (sammankallare), med Bror Nyholm, Borgå lk som 121

122 I slutet av 1970-talet gjorde odling av regnbågslax sitt intåg i den nyländska skärgården. Den här bilden är tagen år 1980 på Södra Altarskär i Pernå skärgård, där familjen Holmström hörde till pionjärerna. På bryggan ses en foderkvarn. suppleant, Viking Eriksson, Hangö (Lars Strandberg, Helsingfors), Henrik Kellgren, Borgå lk (Tage Grönholm, Sibbo), Folke Barck, Hangö (Boris Eriksson, Ingå) och Hans Blomqvist, Tenala (Valter Lignell, Tenala). Ärendet drevs framåt i snabb takt. Suomen Ammattikalastajaliitto- Finlands Yrkesfiskarförbund grundades i Åbo redan den 15 november. De nyländska fiskarna lyckades få in två representanter i interimsstyrelsen bland de tretton personer som valdes. Även på det regionala planet var takten lika snabb. Nylands Yrkefiskares fackorganisation bildades en vecka senare, den 22 november Till ordförande utsågs Sigurd Westerberg. Nyordningen innebar att den näringspolitiska delegationen vid Nylands fiskarförbund upplöstes. PLOCK FRÅN ÅR 1981 Det tilltagande intresset för odling av regnbågslax (eller forell som den allmänt kallades) uppmärksammades i samband med förbundets årsmöte. Nat.kand. Irja Skytén höll nämligen ett föredrag under rubriken regnbågsforellodling som familjeföretag i skärgården. Hon kunde 122

123 ge sakkunnig upplysning i ämnet eftersom familjen Skytén, hemma i Gustavs i Åboland, hade tio års erfarenhet. Vid mötet informerade även skärgårdsnämndens näringsombudsman Kenneth Sandberg om det speciella skärgårdsprojekt som under år 1980 startade för Pörtöarkipelagen och Barösundsområdet. Ett helt nytt utmärkningssystem för farlederna togs i bruk under år Nyordningen föranledde aktivitet från förbundets och fiskargillenas sida i form av information samt distribution av nya sjökort till rabatterade priser. Sommarsamlingen 1981, Fiskardagen, hölls på Sandö i Pernå skärgård den 25 juli. Tack vare historikern Olle Siréns sakkunniga föredrag kunde festdeltagarna leva sig in i forna tiders liv och leverne i Pernå skärgård. Han berörde bl.a. olika skeden i Sandö fiskartorps över tvåhundraåriga historia. Förbundets utmärkelsetecken, guldnålen, tilldelades den här gången Greta Holmström och Vera Kovanen. Vid det andra sommarevenemanget, Fiskets dag, fungerade fiskarförbundet endast som medarrangör eftersom Hangö fiskargille hade beslutat att hålla en motsvarande tillställning i trålhamnen i Hangö den 15 augusti. I den statskommitté bestående av 14 medlemmar, som tillsatts för att utreda skyddandet av laxfiskstammen samt tryggande av yrkesfiskarnas utkomst, representerades Nylands fiskarförbund av distriktskonsulent Stig Sundström och fiskaren Hans Sandin. Beträffande laxfisket för år 1981 konstateras för övrigt följande i förbundets berättelse: För lax och laxöring har en 39 % ökning noterats jämfört med föregående år. Främst beror ökningen på förbättrade fångster i laxfällorna, vilka redskap dessutom i större utsträckning tagits i bruk. Den svala sommaren hade uppenbarligen en gynnsam inverkan på lax- och öringfisket. Laxfiske med rev gav under höstsäsongen antalsmässigt goda fångster i västra Finska viken. Emedan dock medelvikten hela tiden hölls mycket låg var prisnivån ofördelaktig och det ekonomiska utbytet därmed inte heller särskilt gott. Konstaterades att kraven på kvalitet ifråga om alla slag av fisk och fiskprodukter skärpts. Genom en förordning hade isningstvång införts för all fisk som säljs under tiden 15 maj till 15 oktober. Den nya lagen om fiske godkändes i andra behandling i riksdagen den 16 december Förbundet diskuterade vid sitt styrelsemöte dagen därpå möjligheten att få lagförslaget vilande över nyval. Fiskarkåren i Nyland var enig om att lagförslaget så gott som uteslutande skulle vara till nackdel för yrkesfisket jämfört med gällande lag. Man ansåg bl.a. att fritidsfiskets ställning överbetonades och att finansieringssystemet för fiskevården var oförmånligt ur yrkesfiskesynpunkt. Att få lagen röstad över nyval lyckades dock inte. Däremot åstadkoms en del preciseringar i den åtföljande förordningen, vilka delvis sammanföll med de förslag till förbättringar som förbundet efterlyst. 123

124 Nylands fiskarförbunds styrelseledamöter och tjänstemän samlade i undervisningsministeriets konferensrum den 11 november Bl.a. behandlades olika frågor inför det stundande 75- årsjubileet. I soffan ses från vänster Sigurd Westerberg, Ingå, förbundsordförande, undervisningsminister Pär Stenbäck och Ruben Winberg, Sibbo. Stående ombudsman Rolf Lindholm, Kurt Hemnell, Kyrksätt, Hans Blomqvist, Bromarf, Viking Eriksson, Hangö, Henrik Kellgren, Borgå lk, Tor Nylund, Ekenäs lk och distriktskonsulent Stig Sundström. FISKARFÖRBUNDET 75 ÅR Nylands fiskarförbunds 75-åriga tillvaro firades vederbörligen i samband med förbundets årsmöte den 25 mars Över tvåhundra fiskare och skärgårdsbor från samtliga kustkommuner i Nyland var med på jubileumsmötet, som också den här gången hölls på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. Med pilkfiskare på isen här utanför och med en lag som stiftades som vi inte önskade, bör vi sträva till att under det kommande året göra vår röst hörd och bevaka våra intressen genom att sträva till samarbete både med myndigheter och enskilda fiskelag, sade förbundsordförande Pär Stenbäck i sitt inledningsanförande. Den nya fiskelagen gav anledning till en ändring av förbundets stadgar, vilka antogs på årsmötet. Ändringen möjliggjorde att även andra fiskesammanslutningar än fiskargillen kan upptas som medlemmar i förbundet. Dessa sammanslutningar kan dock inte få majoritet i förbundet 124

125 De första förbundsstandaren utdelades i samband med 75-årsjubileet och gick till från vänster Pär Stenbäck, Gösta Bergman (skymd), Kristian Gestrin, Henrik Backman (standarets designer) och Georg Åkerfelt. eftersom minst hälften av styrelsemedlemmarna bör representera fiskargillena. Efter att de ordinarie mötesförhandlingarna samt stadgeändringen snabbt klarats av, samlades mötesdeltagarna till jubileumsfest under lättsamma former. Pär Stenbäck belyste i sitt hälsningsanförande gångna skeden i förbundets historia, men betonade även starkt vikten av att fiskarna trots motgångar inte misströstar, utan tar nya tag och genom egen aktivitet och eget agerande arbetar för att öppna allmänhetens ögon för fiskerinäringens rättmätiga värde. Professor Harry Krogerus höll ett uppskattat festkåseri, där han på sitt jovialiska manér berättade om stora och fula fiskar från olika delar av vårt jordklot. En annan kändis, Lasse Mårtensson, underhöll publiken med skärgårdssånger till eget ackompanjemang på flygel och gitarr, varvat med trevligt småprat. Han avslutade med sin melodi Stormskärs Maja och kunde säkert i applåderna känna det starka gensvar skärgårdsborna i publiken gav. Utmärkelser och förtjänsttecken hör ett jubileum till. Inför jubileumsåret hade förbundet låtit göra ett eget bordsstandar, vilket även kan delas ut av fiskargillena åt förtjänta personer. De första exemplaren av 125

126 Veteranen i fiskeriorganisationssammanhang, Sigurd Westerberg, tilldelades Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i guld. Bakom honom ses de som fick motsvarande utmärkelse i silver, från vänster räknat, Håkan Sandvik, Gustaf Grönroos, Tor Nylund, Josef Strandberg, Nils Sjölund, Max Weurlander och Åke Winberg. På bilden saknas Tor-Erik Lindroos. standaret gavs till följande personer: förbundets tidigare ordförande, bankdirektör Kristian Gestrin och överinspektör Gösta Bergman, ordförande, undervisningsminister Pär Stenbäck, konstnären bakom standaret, fiskeribiolog Henrik Backman, fiskaren Georg Åkerfelt samt direktör Karl Hjalmar Winberg. Den sistnämnda, ursprungligen hemma från Kamsholmen i Sibbo skärgård, hade tillsammans med sin hustru Karin Helena Winberg upprättat en specialfond inom Svenska kulturfonden för den nyländska skärgården. Fonden, som bär donatorernas namn, hade ett grundkapital på en halv miljon mark. Fondens målsättning är att bidra till den nyländska kust- och skärgårdsbygdens förkovran. Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i guld tilldelades fiskaren Sigurd Westerberg från Ingå, medan motsvarande tecken i silver gick till fiskaren Gustaf Grönroos, Borgå lk, fiskaren/jordbrukaren Tor-Erik Lindroos, Tenala (Bromarf), maskinskötaren/fiskaren Tor Nylund, Hangö, fiskaren Håkan Sandvik, Lovisa, fiskaren Nils Sjölund Ekenäs, fiskaren Josef Strandberg, Sjundeå, fiskaren Max Weurlander, Strömfors och båtbyggaren/fiskaren Åke Winberg, Sibbo. Här kan i 126

127 Fiskets dag i Nyland arrangerades år 1982 vid åstranden i Borgå. Fiskaren Bror Nyholm från Tirmo låter här förbundsordförande Pär Stenbäck (vid den här tiden nytillträdd utrikesminister) smaka på falska tomatsardiner. I bakgrunden ses Magnus Nyholm, numera förbundsstyrelseledamot. sammanhanget nämnas att Pär Stenbäck tilldelats förtjänsttecknet i guld i samband med centralförbundets representantskapsmöte i april året innan. Fiskardagen hölls under jubileumsåret 1982 i slutet av juli i Barösund i Ingå. Förutom sedvanliga tävlingar och förströelse passade förbundet på att ge aktuell information. Jur.kand. Kurt Hemnell berättade om den nya lagen om fiske och dess verkställighet, medan skärgårdsnämndens näringsombudsman Kenneth Sandberg informerade om u-områdeslagstiftningens stödformer. Utmärkelsetecknet guldnålen tillföll den här gången Harriet Westerberg och Elvira Westerholm. Den redan traditionella tillställningen Fiskets dag i Nyland anordnades en månad senare vid åstranden i Borgå. Programmet upptog givetvis fiskförsäljning samt information om behandling och hantering av fisk, utställning av redskap, motorer och annan utrustning. Publiken uppgick till cirka 800 personer. Borgå fiskargille och Pellinge fiskargille biträdde förbundet i arrangemangen. 127

128 Bland de frågor som under år 1982 och redan ett par år därförinnan, föranledde aktivitet inom förbundet var vissa oklarheter i bestämmelserna om maskstorleken i fiskredskap vid strömmingsfiske. Förbundet förutsatte att fiskerimyndigheterna i skyndsam ordning skulle vidta åtgärder för att föråldrade bestämmelser enhetligas med de rekommendationer som gällde för fiske i Östersjön. NY FISKELAG GER MERARBETE Den nya fiskelagstiftningen medförde betydande merarbete för rådgivningsorganisationerna. De fiskelag som från tidigare haft något slag av verksamhet skulle anta nya stadgar och där förutsättningar fanns skulle delägarna i övriga fiskelag kallas till lagstadgade möten. Till detta behövdes hjälp från organisationerna i branschen. Pörtö-Bodö fiskelag var för övrigt det första fiskelag som anslöt sig som medlem till Nylands fiskarförbund. Den nya fiskeområdesförvaltningen gav även nya arbetsuppgifter. Lagstiftningen förutsatte en uppdelning av vattnen i fiskeområden. Hösten 1983 överlät förbundet sitt förslag till områdesindelning för det nyländska kust- och skärgårdsområdet. Sigurd Westerberg och Ruben Winberg kom att få försvara indelningen enligt förbundets önskemål eftersom de invaldes som medlemmar i den tillsatta nämnden för fiskeområdena inom Nylands fiskeridistrikt. För att klara av de nya arbetsuppgifterna på ett tillfredsställande sätt anställdes fiskeritekniker Stefan Hindsberg som projektsekreterare från den 1 september I samma veva meddelade emellertid distriktskonsulent Stig Sundström att han den 1 oktober önskade avgå för att mer eller mindre på heltid återgå till att vara fiskare i Ekenäs skärgård. Hindsberg fick i uppdrag att även sköta konsulentsysslan i västra Nyland fram till utgången av februari Sundström åtog sig i alla fall att på deltid handha en del uppgifter vid förbundet. Helt upphörde hans arbetsförhållande den 15 april Vid utgången av år 1983 avgick även skärgårdsnämndens näringsombudsman Kenneth Sandberg. Borgå lk, Ekenäs stad och Ingå kommun hade erlagt de största bidragen till förbundets skärgårdsnämnd och då dessa kommuner under år 1984 hade för avsikt att anställa egna näringsombudsmän kunde förbundet inte längre avlöna en egen ombudsman. Såväl Kenneth Sandberg som Stig Sundström avtackades sedermera med förbundets bordsstandar och minnesgåvor. Den nya fiskerilagstiftningen gav givetvis även i andra avseenden anledning till information bland fiskarna. Förbundet höll därför i januari/ februari 1983 två tredagars kurser, den ena i Borgå och den andra i Ekenäs. Fiskets dag i Nyland hölls år 1983 i samband med Fregatta- 128

129 På Estlotan i Sibbo skärgård håller Göta och Erik Liljeberg på med trålmontering, Göta inne i stugan och maken Erik ute vid sjöboden. Bilden är tagen år Erik Liljeberg hörde till trålfiskepionjärerna i landet och var aktivt med om att utveckla trålningstekniken i nybyggda trålare. fritidsmässan i Ekenäs den 14 maj. Förbundet spred som vanligt på olika sätt upplysning om fisk och fiske. Till arrangemanget bidrog de lokala fiskargillena. Fiskardagen arrangerades den här gången på Storpellinge med en publik på över femhundra personer. Festföredraget hölls av historikern Göran Selén, som talade under rubriken Pellingebygden förr och nu. Bl.a. berättade han om den viktiga funktion Pellingebor i århundraden haft som lotsar. Förbundets guldnål tilldelades fiskarhustrurna Margit Kellgren, Irene Nyholm och Rakel Tillman. Förbundet arrangerade i augusti en studieresa till Sverige och Norge med 40 deltagare. Att värdefulla kontakter knöts tack vare de studieresor som förbundet arrangerade, gav inte minst det brev besked om, vilket efteråt anlände från Fiskenämnden i Göteborg och Bohus län, där man framförde sin uppskattning över studiebesöket. Förbundet gav varje år utlåtanden angående fiskarlåneansökningar. År 1983 var de tjugo till antalet, gällande sammanlagt strax över en miljon mark. Därtill skrevs intyg för ett antal fiskebåtars registrering. 129

130 DUBBLA SKIFTEN PÅ OMBUDSMANNAPOSTEN Olof Karlsson, verksamhetsledare I slutet av år 1983 meddelade ombudsman Rolf Lindholm att Nylands fiskarförbund vore betjänt av att kunna anställa en välutbildad person som ombudsman och att Lindholm skulle väljas till distriktskonsulent på den vakans som blev ledig då Stig Sundström slutade. Lindholm motiverade sin åsikt med att en person med tillräcklig utbildning, helst högskola, skulle ha bättre förutsättningar att hävda sig i förhandlingarna med det nyinrättade fiskeridistriktet. Han hade fått den uppfattningen att Nylands fiskeridistrikt hellre ville samarbeta med Uudenmaan Kalatalouspiiri än med Nylands Fiskarförbund. Dessutom befarade han att fiskeridistriktet skulle komma att driva fritidsfiskarnas intressen framom yrkesfiskarnas. Förbundsstyrelsen tog Lindholm på allvar och lediganslog ombudsmannatjänsten. Bland tio sökande valdes filosofie magister Olof Karlsson enhälligt till ny ombudsman. Han tillträdde den 1 februari 1984, men kom att bli kortvarig på posten. Karlsson anhöll nämligen om avsked, alternativt ett års tjänstledighet, redan på hösten, från den 15 augusti. Då tillträdde han en ny tjänst som lärare vid Statens fiskeriläroanstalt i Pargas. Förbundsstyrelsen ansåg att tjänsten som ombudsman skulle lediganslås då ingen kompetent vikarie kunde frambringas. I den nya omgången valdes bland sex sökande filosofie kandidat Tom Abbors till ny ombudsman. Han tillträdde den 5 november Under mellanperioden hade Rolf Lindholm fungerat som t.f. ombudsman. Förbundet ställde sig kritiskt till den kraftigt expanderande odlingen av regnbågslax till följd av stora industriella anläggningar. Fiskodlingen i nätkassar var ursprungligen avsedd som ett komplement till de traditionella skärgårdsnäringarna. De allt större odlingarna styrdes utifrån, ansåg man, och den eventuella nyttan kom inte skärgårdsbefolkningen till del. Den odlade matfisken började i allt större utsträckning konkurrera med de inhemska, traditionella fiskarterna. Fiskardagen sommaren 1984 hölls i Ekenäs skärgård, i Boxby, med Snappertuna fiskargille som medarrangör och lokal värd. Dagen gynnades av vackert väder, vilket säkert bidrog till att många tävlingsdeltagare och en stor publik kommit till festplatsen. I hastighetstävlingarna för motorbåtar framgick att Per-Erik Boström från Sibbo har Nylands snabbaste fiskarbåt. I den så kallade idealtidstävlingen blev det också Sibboseger genom Leif Strand. I stafettrodden upprepade Pernå fiskargilles lag sin seger från senaste år. Vid kvällsfesten belyste forskare Eero Aro från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i ett föredrag torskfisket och -beståndets utveckling i finländska vatten, främst i Finska viken. Fiskarhustrurna Marita Eklöf och Gurli Grönqvist tilldelades förbundets utmärkelsetecken guldnålen. Fiskets dag hölls i Lovisa trålhamn i Valkom den 1 september med program enligt tidigare mönster. Publiktillströmningen var som vanligt god, 130

131 uppskattningsvis personer. Av någon anledning kom det att bli den sista fiskreklamtillställningen av det här slaget som förbundet arrangerade. Förbundet deponerade sina handlingar av äldre årgångar i Svenska centralarkivet i Helsingfors. PÄR STENBÄCK LÄMNAR ÖVER ÅT KURT HEMNELL Efter att i närapå fjorton år ha lett Nylands fiskarförbund avgick Pär Stenbäck vid årsmötet på Hanaholmen i Esbo den 26 mars Juris kandidat Kurt Hemnell valdes enhälligt till ny ordförande. Han hade suttit med i styrelsen sedan år 1981, det senaste året som vice ordförande och ansågs lämplig för posten, därtill i arbetslivet jurist vid Centralförbundet för Fiskerihushållning. Till ny vice ordförande valdes Ruben Winberg, fiskare från Kamsholmen i Sibbo. Pär Stenbäck uttryckte sig bl.a. så här i sitt avskedstal: Jag har haft förmånen att fungera som ordförande under en händelserik tid. Jag tänker på de mångahanda frågor förbundet handlagt under dessa år. Vi har med friskt mod tagit itu med en ökning av fryskapaciteten, prisstödet, Tvärminne, atomkraftverkets miljöpåverkan, regionplaner, elektrifieringsfrågor, skadestånd, hamnplatser, pilkfiskets avigsidor, för att nämna några exempel. Vi har varit en drivande kraft i de finlandssvenska fiskarförbundens samarbetsdelegation och vi har tagit initiativet till den fackliga organiseringen av de nyländska fiskarna. Vid sidan av detta har förbundets stadgar förnyats, 70-årsjubileum firats, fiskarfilmen förnyats och de traditionella mötesformerna, årsmötet och Fiskardagen utökats med Fiskets dag på olika orter i Nyland. Ifråga om prisstödet kan nämnas att det hade tiofaldigats under de senaste tio åren, från 1,5 till 15 miljoner mark. Som sitt största bakslag nämnde Stenbäck utformningen av den nya lagen om fiske och som en framgång att ett nytt oljeraffinaderi inte byggdes i Tvärminne. Om framtiden sade han att den inte alls behöver vara så dyster som den ibland utmålats för yrkesfiskarna. Huvudsaken är att inkomstnivån under de senaste åren onekligen har stigit och det visar för ungdomen att det slitsamma yrket i någon mån ger lön för mödan. Problemen är många, men de kan förhoppningsvis lösas ett för ett. Mitt testamente till förbundet är ett absolut nej till modlöshet och pessimism, fortsätt vardagsarbetet i den fasta förvissningen om att ni alla arbetar i ett fint yrke med en produkt som blir allt viktigare för vårt land och vårt folk, avslutade Stenbäck. Under hela sin ordförandeperiod var Pär Stenbäck med samma iver engagerad i förbundets verksamhet, trots alla sina andra uppdrag, framför allt som riksdagsman, partiordförande och minister. Under sammanlagt 154 protokollförda möten var han frånvarande en enda gång. 131

132 Pär Stenbäck: Ordförandeskapet var en förmån och ett privilegium Att fungera som ordförande för Nylands fiskarförbund var en förmån och ett privilegium. Det gav många möjligheter att träffa genuina personligheter i den nyländska skärgården. Uppdraget var meningsfullt eftersom man kände på sig att man verkligen gjorde en insats för, inte bara en utsatt yrkesgrupp, utan också för en del av den urgamla svenska befolkningen i en bygd som inte hade bara gott att vänta när utvecklingens hjul obönhörligt rullade fram över landskapet Nyland. Så här uttrycker sig minister Pär Stenbäck sommaren 2006 på familjens fritidsviste i Pellingearkipelagen, ute i det yttersta havsbandet. Drygt tjugo år har förflutit sedan han vårvintern 1985 överlät ordförandeklubban i andra händer, efter att under nästan fjorton år ha lett fiskarförbundet. Han lämnade samtidigt riksdagen och politiken för att bli generalsekreterare för Finlands Röda Kors och några år senare för Internationella Röda Korset i Genève. Innan Stenbäck år 1997 återvände till Finland, för att ta över som ordförande för Svenska kulturfonden, var han ytterligare generalsekreterare för Nordiska Ministerrådet med säte i Köpenhamn. För sina insatser på olika områden förlänades han år 1999 titeln minister. FARFAR FISKARBONDE Pär Stenbäck berättar att han nog ibland av politiska motståndare fick höra gliringar om röstfiske. De kände inte till att min farfar var nyländsk fiskarbonde, inte heller var de medvetna om den starka traditionen bland oss svenska riksdagsmän att värna om skärgårdsbefolkningens väl och ve. Jag fick dessutom lov att påpeka att fiskarbefolkningens röster nog inte räckte till för att säkra ett riksdagsmandat. Visst var jag glad över att uppslutningen i vissa skärgårdsområden kunde vara över 90 procent, men det var inte avgörande för mitt inval. Som mest hade jag ju röster. Nej, motivationen måste nog sökas på annat håll. På 1960-talet var Pärre Stenbäck med om att inom Svensk Ungdom driva fram miljöpolitiken. Jag visste inte då hur aktuell den skulle bli på 1970-talet. Tvärminne blev en benhård kamp mot mycket starka krafter i landets ledande kretsar. Men den vanns, inte minst genom minister Jan-Magnus Janssons insats och den starka folkliga uppslutningen. FISKARFÖRBUNDSSAMARBETE GAV EN SÄKRARE GRUND Stenbäck drar sig även till minnes samarbetet med de andra fiskarförbunden: Det gav en säkrare grund att stå på, inte bara i finlandssvenska, utan också i rikspolitiska sammanhang. Gamle vännen Evald Häggblom fick sina ålänningar med, vilket gladde mig som initiativtagare. Att Gösta Bergman var tjänsteman i det ministerium, där inte alltid fiskefrågorna fick tillbörlig uppmärksamhet, var en värdefull tillgång. Men trots det var det hela tiden starka krafter i rörelse som såg fisket som en utdöende näring och som man därför fritt kunde köra över genom att betona fritidsfiskets intressen. Det blev en defensiv och uppehållande kamp mot dessa krafter. Utan fiskarförbundets insats kunde den negativa utvecklingen ha varit både snabbare och mera destruktiv. Pär Stenbäck framhåller att Nylands fiskarförbund inte bara var en ideell organisation och pekar på de omfattande näringspolitiska initiativ man tog under och 1980-talen. Att facklig påverkan inte gav alla önskade resultat är en sak, men det var viktigt att man prövade också den arbetsformen. Initiativet 132

133 att grunda en samägd frysanläggning i Sibbo med minkfarmare och foderkök i Österbotten, var ett praktiskt bevis på förbundets handlingskraft. Konjunkturerna tog visserligen kål på verksamheten, men det gav en förhöjd inkomstnivå åt många strömmingsfiskare under rätt många år. FRAMTIDEN På frågan om hur Pär Stenbäck ser på fiskets framtid svarar han så här: Fiskaryrket ser ut att bli ett serviceyrke från att ha varit en basnäring för produktion av en råvara. Framtida konsumenter kan indelas i två grupper, de som nöjer sig med de stora supermarketarnas massproducerade varor och de som söker sig till de lokalt producerade varorna. Den rörelse som startats i Italien propagerar för slow food, råvaror och produkter som produceras småskaligt och lokalt och konsumeras av medvetna konsumenter. De fiskare som hittar sitt marknadssegment i den förädlingssektorn, har en framtid och en god inkomstnivå, men inte mindre arbete än tidigare. Och vad fiskarförbundet beträffar, så behövs det så länge det finns yrkesfiskare som önskar en sammanslutning för att driva sina gemensamma intressen och där även rekreation och social samvaro är viktig. Dessutom är vårt fiskarförbund en av de svenska institutioner som håller oss samman i den språkliga glesbygd som Nyland blivit, avslutar Pär Stenbäck, som samtidigt vill passa på att tillönska Nylands Fiskarförbund ett gott 100- årsjubileum, fyllt med realistisk framtidstro! Det ser ut som om fiskarna från att ha varit sysselsatta inom en basnäring alltmer blir utövare i ett serviceyrke, säger Pär Stenbäck. 133

134 Den av medlemsgillena rapporterade fiskfångsten (kg) Fiskslag Strömming Vassbuk Lax o. laxöring Gädda Abborre Braxen Gös Sik Lake Id Ål Torsk, rensad Torsk, foder Flundra Övriga (mört, nors, m.fl.) Torskförekomsten i Finska viken blev allt rikligare på 1970-talet för att igen minska under nästa årtionde och småningom helt försvinna. Då den här bilden togs vintern 1985 fick Emsalöfiskaren Nils-Erik Uddström ännu sjuttio kilogram torsk i sina nät. 134

135 Fiskardagen sommaren 1985 hölls i Svartbäck i Borgå lk med Sibbo fiskargille som värdförening. Kurt Hemnell uppträdde för första gången i egenskap av ordförande då han hälsade välkommen till kvällsfesten på Byarsborg. Han tog bl.a. upp vården av fiskevattnen och sade att yrkesfiskarna alltid varit goda vårdare av sina vatten. Han förespråkade även en yrkesfiskarlicens, vilken skulle dra en klar gräns mellan yrkesfiske och fritidsfiske. Förbundets utmärkelsetecken guldnålen gavs det här året åt Ulla Lindqvist, Ingeborg Lindström och Anna Österlund. För fiskargillen, fiskelag och vattenägare hölls informationsmöten och kurser på olika håll med anledning av de nya fiskeområdenas verksamhet och förvaltning. Indelningen i fiskeområden kännetecknades för övrigt av motsättningar och intressekonflikter på flera håll i landskapet. Förbundet var även initiativtagare till det strömmingsfiskeseminarium som hölls i Helsingfors i december 1985, med deltagare från hela landet. Avsikten med seminariet var att påverka den nyligen tillsatta arbetsgruppen för reglering av strömmingsfisket i enlighet med yrkesfiskarnas åsikter. En sak som tidigare under året starkt irriterade förbundet var det beslut fiskeridistriktet gjort över yrkesutövarnas huvuden, nämligen att förbjuda trålning av strömming till foder under tidsperioden 15 maj till 15 juni. Nylands fiskarförbund hade sedan februari 1985 sitt kansli i ett tillfälligt hyrt utrymme vid Mechelingatan 4 i Helsingfors. De fyra finlandssvenska fiskarförbunden grundade år 1985 facktidningen Fiskarposten, som sedan dess utkommit med tio nummer per år. Tidningen gav de enskilda förbunden och dess samarbetsdelegation (FaFFsa) möjlighet att informera fiskarna om aktuella frågor och blev snabbt uppskattad. Fiskarposten blev ett komplement till Fiskeritidskrift för Finland. Förbundets personal har genom åren flitigt fungerat som redaktörer och skribenter i Fiskarposten. TRÖG FISKEOMRÅDESSTART Nylands fiskarförbund gavs under år 1986 resurser för att starta konstituerande möten för bildandet av nya fiskelag och fiskeområden. Iktyonom Gustaf Nordenswan anställdes som fiskeområdeskonsulent. Personalen utökades även med en kanslisekreterare, Mona Hellman. Under hösten hölls de nya fiskeområdenas första möten i den östra delen av verksamhetsområdet, men några besvär medförde fördröjning i starten. I de västra delarna var det ännu besvärligare, bl.a. på grund av oklara vattenägoförhållanden. Det kom att dröja ytterligare ett par år innan det dryga arbetet blev klart. I den verksamhetsberättelse som presenterades vid förbundets årsmöte i mars 1986 framgick bl.a. att av de femton fiskargillenas med- 135

136 lemmar var 204 yrkesfiskare, 41 prisstödsberättigade binäringsfiskare och 106 binäringsfiskare. De tretton anslutna fiskelagens delägare upskattades till omkring ettusen personer. Vid årsmötet konstaterades att stagnerande priser samt kommande inskränkningar i fisket till följd av långa fiskeförbud för trål- och laxfisket gav anledning till oro. I ett uttalande efterlystes en revidering av lagen om fiske så att införandet av en yrkesfiskarlicens skulle bli möjlig. Vidare förutsatte årsmötet att alla parter skulle följa de av statsrådet i december 1985 fattade prisstödsbeslutet så minimipriserna på strömming inte underskreds. Sommarsamlingen 1986, Fiskardagen, hölls på Obbnäs garnisionsområde med Kyrkslätt fiskargille som lokal värd. Programmet följde traditionellt mönster med tävlingar, aktuell information och underhållning. Ifråga om tävlingarna kan noteras att Georg Åkerfelt genom sin tredje seger i idealtidstävlingen hemförde ett 25-årigt vandringspris till eget. Per-Erik Boström, som förmodades ha landets snabbaste fiskarbåt, segrade för sin del i den s.k. Velvet-Drive cupen med maximala poäng, efter att ha vunnit samtliga deltävlingar. Vid kvällsfesten tilldelades Helena Sjöberg och Kerttu Svensson förbundets guldnål. Förbundet arrangerade i september tillsammans med Åbolands fiskarförbund en studieresa till fackmässan Hav & Fiske i Karlskrona i Sverige och besökte också Östersjöskolan i staden. De 35 deltagarna bekantade sig även med fiskeriförsäljningsföreningar i Norrköping och Vestervik samt med fiskeindustrier och fiskehamnar. Förbundet flyttade under år 1986 sitt kansli till en av Nylands Fiskeriförsäkringsförening inköpt lokal vid Mechelingatan 41 i Helsingfors. FISKARFÖRBUNDET 80 ÅR Kurt Hemnell, förbundsordförande Nylands fiskarförbund högtidlighöll sin åttioåriga verksamhet i samband med årsmötet Fiskare och skärgårdsbor samlades på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo den 21 mars. Förbundsordförande Kurt Hemnell tog i sitt öppningsanförande upp de kännbara fångstregleringar som drabbat strömmings- och laxfiskarna. Han påpekade att myndigheterna till följd av tidigare års kortsiktiga planering tagit till sådana regleringsåtgärder som i vissa fall äventyrade fiskets lönsamhet för dess yrkesutövare. Med tanke på oljeutsläpp och annan miljöpåverkan efterlyste Hemnell en smidigare byråkrati. Den stora Antonio Gramsci-olyckan utanför Borgå hade inträffat halvannan månad tidigare och befarades förorsaka skador för fisket. Ersättning efterlystes i det fall att oljan skulle skada fiskebragderna, liksom även om bragderna måste hållas på land. Längre fram blev det i alla fall trevligare tongångar. Vid jubileums- 136

137 festen tilldelades följande personer Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i silver jämte diplom: Ragnar Boström, Kyrkslätt, Ragnar Eklund, Ekenäs, Theodor Lindfors, Strömfors, Per- Erik Lindqvist, Tenala, Kurt Nordqvist, Ingå, Bror Nyholm, Borgå lk, Paul Nyholm, Ekenäs, Lars Puurtinen, Lovisa och Georg Åkerfelt, Sibbo. Jubiléet avslutades med festsupé och dans. Här kan även noteras att distriktskonsulent Rolf Lindholm i samband med sin 50-årsdag litet senare tilldelades Centralförbundets förtjänsttecken i guld som erkänsla för sin mångåriga insats fiskerinäringen till fromma. Fiskardagen 1987 stod i tur att hållas i Östnyland, med Strömfors fiskargille som lokal värd och medarrangör. Även om vädret inte visade sig från sin bästa sida samlade tillställningen en talrik publik. Ett hundratal båtar med tävlande och festdeltagare hade sökt sig till festplatsen, därtill hade många kommit landvägen. Kvällsfesten i Tallbacka varvades med ministertal, aktuell information och lättare underhållning. Försvarsminister Ole Norrback, som i regeringen ansvarade för fiskeriärendena, hade vidtalats som festtalare. Han uppehöll sig särskilt vid behovet av en förbättrad beredskap vid oljeolyckor. Den ovan nämnda tankerkatastrofen blev en väckarklocka på många håll. Förbundets tradition att genom utdelning av sin guldnål visa uppskattning för den insats kvinnan gjort inom fisket följdes upp även detta år. Fiskarhustrurna Hildur Ekebom, Alice Grönberg och Eira Weurlander tilldelades utmärkelsen. Dags för prisutdelning vid Fiskardagen 1987 i Strömfors skärgård. Bakom det ståtliga prisbordet ses från höger verksamhetsledaren Tom Abbors, förbundsordförande Kurt Hemnell och distriktskonsulent Rolf Lindholm. I bakgrunden festtalaren, minister Ole Norrback. 137

138 I samband med förbundets 80-årsjubileum vårvintern 1987 tilldelades nio förtjänta personer Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i silver. På bilden ses sex av de dekorerade, från vänster räknat Bror Nyholm, Lars Puurtinen, Theodor Lindfors, Georg Åkerfelt, Kurt Nordqvist och Paul Nyholm och vid Fiskardagen i Strömfors i juli var det traditionell utdelning av förbundets guldnål till förtjänta fiskarhustrur. De dekorerade den här gången var Hildur Ekebom, Eira Weurlander samt Alice Grönberg. 138

139 1988 DEN INHEMSKA FISKENS ÅR Fiskerihushållningsorganisationerna hade deklarerat år 1988 som Den inhemska fiskens år. Ett annat slagord var Fisk och Hälsa. Även den gamla åländska devisen Kloka människor äter fisk användes under kampanjen. Nylands fiskarförbund var med på olika tillställningar som arrangerades för att göra fisk och fiskprodukter av inhemskt ursprung kända. Fastän konsumtionen av fisk som människoföda på ett glädjande sätt ökade bestod dock ökningen till en allt större del av utländsk, importerad fisk. Samtidigt försvårades det traditionella yrkesfisket av olika slag av regleringsåtgärder, av en växande produktion av odlad fisk och av en ökad konkurrens om fiskevattnen. Även i samband med förbundets sommarfest, Fiskardagen, som hölls på Koön i Ekenäs skärgård, tog förbundsordförande Kurt Hemnell upp årets tema och en del problem näringen ställts inför. Yrkesfiskaren producerar mat. Fisk är hälsosam mat. Fisk är även god mat. Inhemsk fisk är också giftfri mat. Dessa tre faktorer: hälsa, delikatess och renhet kommer att spela en allt större roll då det gäller att öka användningen av inhemsk fisk till konsumtionsändamål. Fisken som hälsosam föda blir allt mer ett vedertaget begrepp, framhöll Hemnell. Samtidigt uttalade han stark kritik mot att handeln med fiskprodukter görs helt fri inom EFTA. Yrkesfiskaren kan inte godkänna ett frihandelssystem vilket mer eller mindre skulle omöjliggöra det familjebaserade fisket, sade Kurt Hemnell. I samband med Fiskardagen tilldelades fiskarhustrurna Elin Elgström, Ebba Fast och Greta Stenlund förbundets utmärkelsetecken guldnålen. Inne på utmärkelser kan nämnas att styrelsemedlemmen Henrik Kellgren, i samband med sin 50-årsdag, tilldelades Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i silver. Tillsammans med Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen samt Centralförbundet för Fiskerihushållning utförde fiskarförbundet under år 1988 en uppföljning av utredningen om fiskehamnssituationen. Statens medverkan i Helsingfors centralfiskehamn bidrog till att lösa finansieringsproblemen där. Hamnen beräknades stå klar år Under året löstes även de problem som funnits kring hamnen vid Kalkstrand i Sibbo. Den beräknades vara klar år Den uppgjorda fiskevårdsplanen under år 1988 kunde inte förverkligas ifråga om havsöring på grund av den minskade andelen fiskevårdsavgifter som tilldelades förbundet. Däremot var tillgången på gäddoch gösyngel god och de planerade utplanteringarna kunde utföras. Från förbundets gäddkläckningsanstalt i Lovisa (Valkom) levererades yngel. Två år senare upphörde förbundets gäddkläckning i Lovisa. En fortsättning hade krävt stora investeringar. Redan tidigare hade gäddkläckningen i förbundets regi i Västnyland upphört. 139

140 Tävlingar har alltid hört till programmet på Fiskardagarna. Här har starten gått i idealtidstävlingen vid Fiskardagen på Koön i Ekenäs skärgård sommaren 1988 och här tar Einar Westerholm, representerande Snappertuna fiskargille, och Bengt Melander, Sibbo fiskargille, mått av varandra i oldboysklassens roddtävling. 140

141 P-H. NYMAN NY FÖRBUNDSORDFÖRANDE Då de nyländska fiskarna samlades till årsmöte i mars 1989 valde de en ny förbundsordförande i Per-Henrik Nyman. Kurt Hemnell hade meddelat att han önskade avgå efter att under fyra år ha lett förbundet och suttit med i dess styrelse sedan år Nyvalet innebar att fiskarförbundet igen hade en direkt kanal till riksdagen. Nyman hade gjort sig känd i många sammanhang, inte minst som tidningsman och stadsdirektör i Borgå och var nu sedan två år tillbaka riksdagsman. Att ministrarna Christoffer Taxell och Ole Norrback var väl insatta i alla ärenden som berörde fisket, liksom riksdagsman Gunnar Jansson, innebar att fiskarbefolkningen hade en stark rikspolitisk kontakt. Norrback hade hand om fiskerifrågorna i regeringen, medan Taxell och Jansson var ordförande i Åbolands, respektive Ålands fiskarförbund. En politisk fråga som igen hade aktualiserats var en ändring av lagen om fiske en ändring som skulle göra det möjligt att helt fritt bedriva handredskapsfiske på privata vatten. Årsmötet framhöll i ett uttalande att man inte ville begränsa möjligheterna till fiske för fritidsfolket, men det borde då ske i kontrollerad form avtalsvägen, så att man inom fiskeområdena skapade enhetliga vattenområden inom vilka fritidsfiskarna kunde lösa sportfisketillstånd. I samband med förbundets traditionella fiskardag, som sommaren 1989 hölls på Emsalö, avtackades Kurt Hemnell med fiskarförbundets bordsstandar som erkänsla för den insats han gjort inom förbundet och fiskerihushållningen. Han hade för övrigt precis tillträtt som yngre regeringssekreterare vid Jord- och skogsbruksministeriet, efter att sedan år 1980 verkat som chef för den juridiska avdelningen vid Centralförbundet för Fiskerihushållning. Vid sommarfesten på Emsalö tilldelades fiskarhustrurna Svea Ekholm, Helmi Nordström och Jenny Wikstedt förbundets guldnål. Här kan dessutom noteras att styrelsemedlemmen Nils Holmström under året, i samband med sin 50-årsdag, tilldelades Centralförbundets förtjänsttecken i silver. En närmare titt i verksamhetsberättelsen beträffande fisket år 1989 ger vid handen att strömmingsfångsterna under året var mindre än normalt. Det här berodde kanske på en minskad fångstansträngning, särskilt för ryssjefisket, beroende på det dåliga foderfiskpriset. Skötfisket under hösten stördes dessutom av hårda stormar. Skötfisket gav i alla fall tillräckligt med strömming för de fiskare som var med på höstmarknaderna. Vassbukstillgången var det däremot sämre ställt med. Laxfisket gav mängdmässigt ett gott resultat, men priset var däremot lågt. Under hösten bestod fångsten av lax i Finska viken till stor del av fisk fångad med stående redskap. Drivrevs- och drivgarnsfisket för- 141

142 Bland besökarnas farkoster vid Fiskardagen 1989 på Emsalö ses båtarnas utveckling. Ett par vördnadsvärda fiskebåtar finns ännu kvar, men trä har som båtbyggnadsmaterial i allt högre grad ersatts av plast och även plåt. hindrades av de hårda stormarna, vilka började genast när sommarfredningen upphörde. Torskfisket minskade drastiskt, åren med den rikliga förekomsten av torsk var förbi. För fjällfisket noteras däremot små variationer jämfört med föregående år. Sik, abborre, gös och lake visade dock tecken på ökade bestånd, medan id och braxen minskade. Avsättningssvårigheter på grund av minskad efterfrågan, med dåliga priser som följd, hade blivit en flaskhals för fjällfisket. FISKEOMRÅDESVERKSAMHETEN TAR ÄNTLIGEN FART Efter år av meningsskiljaktigheter och besvär kunde fiskeområdesverksamheten under år 1990 äntligen ta ordentlig fart. Då fiskeridistriktet inte fäste någon vikt vid vattenägarnas åsikter, utan indelade Nyland enligt eget förgottfinnande, ledde detta till besvär såväl från fiskarorganisationshåll som från enskilda vattenägare. Nu hade Högsta förvaltningsdomstolen 142

143 fastställt gränserna för respektive fiskeområden, och det i huvudsak enligt besvärsställarnas åsikt till lämpliga intresseområden, vanligen enligt kommungränserna. Den lagstadgade fiskeområdesverksamheten skulle ha kommit igång fyra-fem år tidigare ifall fiskeridistriktet följt vattenägarnas och yrkesfiskarnas åsikt ifråga om indelningen. Fiskarförbundet var aktivt med i konstitueringen av fiskeområdena, reglementen skulle göras upp och utredningar över vattenägoförhållanden upprättas. Då även konstitueringen av fiskelag intensifierades gav det arbete mer än nog åt distriktskonsulent Rolf Lindholm och fiskeområdeskonsulent Gustaf Nordenswan. Småningom kunde även de under åren av besvär ackumulerade pilkfiskemedlen börja delas ut. I verksamhetsberättelsen året därpå upptas följande fiskeområden som medlemmar i Nylands fiskarförbund: Hangö fiskeområde, Tenala fiskeområde, Ekenäs-Snappertuna fiskeområde, Ingå fiskeområde, Sibbo fiskeområde, Borgå fiskeområde, Pellinge fiskeområde, Pernå fiskeområde och Strömfors fiskeområde. Fiskelagen var vid det här laget nitton till antalet och förbundets huvudmedlemmar, fiskargillena, var som tidigare femton. FISKET LIDER AV PÄLSDJURSNÄRINGENS KRIS Det faktum att fiskfryserierna praktiskt taget kör på tomgång och man inte tycks kunna skönja något slut på den katastrofala krisen inom pälsdjursnäringen i Österbotten är tecken på att den nyländska fiskaren inom kort måste ompröva sitt liv och söka nya vägar, inom den egna näringen eller någon annanstans. Det skulle gälla att ännu en gång ta till omprövning alla möjligheter att förädla fisken, framför allt strömmingen, och skapa nya exportmarknader i de delar av världen där avsättning skulle finnas för högklassig vara till måttfullt pris. Så här uttryckte sig förbundsordförande Per-Henrik Nyman i samband med Fiskardagen i Bromarf, Wättlax, sommaren Här kan inflikas att problemen inom pälsdjursnäringen även hade lett till stora svårigheter för Sibbo Frys. En konkurs hade blivit allt mer uppenbar efter att den största ägaren, Smedsby Frys, hade gått omkull. Fiskarna inom regionen aktiverades och man beslöt i november 1990 att bilda ett nytt bolag, Sibbo Frysprodukt Ab, för att köpa fastigheten och starta fiskförädling och -försäljning. Aktieteckningen väckte intresse och minimiaktiekapitalet överskreds med bred marginal. Också i Lovisa hade fiskandelslaget tvingats upphöra med sin verksamhet. Traktens fiskare gick med i ett nygrundat bolag, Lovisa Fisk Ab, som övertagit andelslagets anläggningar. Vid Fiskardagen påminde Nyman även att trygghetsfrågorna i skärgården starkt aktualiserats under de senaste åren. Inskränkningar aviseras 143

144 ideligen, ibland gäller det sjöbevakningsstationerna, ibland kustradion. Varje inskränkning är ödesdiger och Nylands fiskarförbund protesterar kraftigt mot alla strävanden att genom nedskärningar bortse från riskerna, inte bara för sommarbåtarnas del, utan framför allt med hänsyn till den fast bosatta och till skärgårdens näringar knutna befolkningen, framhöll förbundsordföranden. I samband med den välbesökta sommarsamlingen i Bromarf tilldelades fiskarhustrurna Linnea Bredenberg, Ingrid Helenius och Anita Schrey förbundets guldnål. Förbundets skärgårdsnämnd ersattes under år 1990 med ett mindre specialutskott, bestående av skärgårdsborna Karl-Einar Damén från Ekenäs som ordförande och Göran Asplund från Pernå som vice ordförande samt de till olika organisationer och myndigheter anknutna Henrik Backman, Gösta Bergman och Kurt Hemnell som övriga medlemmar. Utskottets uppgiftsområde var skärgårds- och glesbygdsfrågor som inte direkt hade anknytning till fisket. Miljöministeriets strandskyddsprogram kritiserades av förbundet i en skrivelse till ministeriet. Förbundet accepterade visserligen att det finns behov av rekreation och naturskydd, men krävde att strandskyddsprogrammet baseras på ömsesidiga avtal mellan staten och markägarna, som bör erhålla full ersättning. Ett fiskodlingsavtal uppgjordes med Lovisa Smolt Ab, vilket gav förbundet garantier för utplantering av havsöring från och med år PLOCK FRÅN ÅR 1991 Beslutet att för år 1991 inte fastställa ett minimipris på foderströmmingen och pälsdjursnäringens obefintliga betalningsförmåga ledde till att årets fångst sjönk till bottennoteringen 1,2 miljoner kilogram. Uppköparna betalade endast penni per kilo, eller sammanlagt ca mark, vilket betydde en fyrtiondedel av utbytet under medlet av 1980-talet. Antalet familjer som bedrev strömmingsfiske våren 1991 var en tredjedel mindre än år En ändring skedde även i prisstödspolitiken för foderströmming. Prisstödet ersattes med ett för alla strömmingsfiskare lika stort så kallat fiskeristöd. Laxfisket var första gången under år 1991 kvoterat inom ramen för Östersjöns fiskerikommission. För Finska vikens del uppnåddes dock inte kvoten, varför fisket kunde fortsätta till årets slut. På grund av politiskt motstånd i regeringen drogs förslaget till lag om tillstånd för yrkesmässiga redskap bort. I slutet av året framkom dock nya argument för införandet av en sådan lag då det visade sig att man innan det aktuella EES-avtalet skulle träda i kraft måste skydda det 144

145 inhemska fisket och de nationella fiskkvoterna inom ramen för Östersjöfisket. Förbundets sommarfest, Fiskardagen, hölls år 1991 i Östnyland, på Sandö, med Pernå fiskargille som lokal värd och medarrangör. Filosofie doktor Gunilla Harling-Kranck höll festtalet över ämnet nyländska ö- och holmnamn. Förbundets utmärkelsetecken, guldnålen, tilldelades detta år fiskarhustrurna Dagny Holmström och Elselill Nyholm. Arbetet med yrkesfiskeutredningen inom ramen för regionplaneförbundens nyländska kust- och skärgårdsprojekt pågick och fältarbetet avslutades under hösten. Som forskare för detta projekt verkade studerande Matias Wallgren. Förbundets verksamhetsledare fungerade som ordförande inom projektets arbetsgrupp. Att hundra år förflutit sedan organiserad rådgivning inom fiskerihushållningen inleddes blev uppmärksammat i olika sammanhang. Det var i april 1891 som fiskeriinspektör Oscar Nyqvist tog initiativet till grundandet av Fiskeriföreningen i Finland. År 1978 ändrades organisationens namn till Centralförbundet för Fiskerihushållning (Kalatalouden Keskusliitto). Vid tiden för förbundets 100-årsjubileum bestod medlem- De här männen, Pär Stenbäck och Per- Henrik Nyman, har många gemensamma drag: vardera har lett Nylands fiskarförbund, varit riksdagsmän och har stark anknytning till Borgå. Och så de glada minerna Bilden är tagen vid Fiskardagen på Sandö i Pernå sommaren 1991, under Pe-Hå s ordförandeperiod. Trots att Pärre vid den här tiden var generalsekreterare för den internationella Röda Korsorganisationen med säte i Genève, visade han alltjämt intresse för fiskarförbundets verksamhet. 145

146 marna av åtta regionala fiskarförbund (varav fyra svenskspråkiga) och sexton fiskerihushållningsdistrikt. Dessa hade i sin tur som medlemmar bl.a. 171 fiskargillen, ett hundratal fiskeområden och 160 övriga fiskerisammanslutningar. Inberäknat delägarna i närmare tretusen lagstadgade fiskelag, som vid den här tiden hörde till organisationen, betjänade Centralförbundet omkring personer. I samband med jubileumsmötet den 19 oktober 1991 hörde fiskaren Stig Sundström från Ekenäs till dem som tilldelades Centralförbundets förtjänsttecken i guld. Nylands fiskarförbunds samarbete med Centralförbundet kom för övrigt till synes vid en kurs i Borgå, där den nya omsättningsskattelagstiftningen presenterades till de delar lagen berörde hemförädling och -försäljning av fisk. Kursprogrammet var även inriktat på åtgärder som kunde förbättra fiskkvaliteten i de olika hanteringsskedena. OCH ÅR 1992 I samband med årsmötet i mars 1992 företogs en stadgeändring som underlättade möjligheten att bredda medlemsunderlaget och noggrannare precisera fiskarförbundets olika verksamhetsuppgifter. De nybildade fiskeområdena kunde nu bli regelrätta medlemmar, men gavs inte styrelseplatser. Förbundet beslöt även aktivt gå in för att värva personmedlemmar. Vid årsmötet, som samtidigt uppmärksammade förbundets 85-åriga verksamhet, tilldelades fjorton personer Centralförbundets för Fiskerihushållning förtjänsttecken i silver. De dekorerade var Birger Bengts, Lovisa, Sven Boström, Hangö, Karl-Einar Damén, Ekenäs, Per-Olof Ekebom, Strömfors, Helge Eriksson, Ekenäs, Erik Liljeberg, Esbo, Henrik Lundberg, Ekenäs, Helmer Nyholm, Ingå, Tor Strandberg, Borgå lk, Olof Sund, Strömfors, Nils Uddström, Borgå lk, Hans Wikstedt, Kyrkslätt, Kurt Åkerfelt, Sibbo och Sven Österlund, Ekenäs. Därutöver tilldelades förbundsordförande Per-Henrik Nyman, fiskeribiolog Gunnar Lundqvist och Nylands Fiskeriförsäkringsförenings VD Kaj Rehnberg förbundets bordsstandar. Samma år fick för övrigt förbundets vice ordförande Ruben Winberg, Sibbo, i samband med sin 60-årsdag Centralförbundets förtjänsttecken i guld. Fiskardagen sommaren 1992 hölls på Skåldö i Ekenäs skärgård med Ekenäs östra fiskargille som värdförening. Förbundsordförande P-H. Nyman tog upp de aktuella larmrapporterna om Östersjöns tillstånd det hemmahav som vi vant oss vid att ger fiskarna i Nyland deras inkomst. Att miljöföroreningarna skapat problem är i sig ingen nyhet, det har vi kunnat se med egna ögon. Men i dag talar man i länderna kring Östersjön om någonting ännu värre än den traditionella miljöförstörelsen. 146

147 Man frågar sig vad som står att göra för att frigöra Östersjön från belastningen av de massor av kemiska vapen, som ligger i havet efter minsprängda krigsfartyg eller som resultat av medveten efterkrigstida dumpning, sade Nyman. Han tog även upp en annan fråga som oroade yrkesfiskarna och uttryckte sig så här: En stor grupp riksdagsmän bland dem många som gärna skulle införa allemansrätt överallt där någon äger eller förvaltar egendom har lämnat in en lagmotion i syfte att göra mete och pilkning helt fria och därtill inom fiskeridistrikten tillåta fiske med drag och svirvel. Inbjuden till Fiskardagen på Skåldö var riksdagsman Jan-Erik Enestam, som för sin del redogjorde för den aktuella skärgårdslagen. I dess målsättningsparagraf sades vackert nog att med åtgärder av stad och kommun bör man sträva till att bevara den fasta bosättningen i skärgården genom att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice samt skydda skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador. Fiskarförbundets guldnål tilldelades den här gången fiskarhustrurna Greta Fri och Fanny Westerholm. SIGURD WESTERBERG NY FÖRBUNDSORDFÖRANDE Vid årsmötet i mars 1993 valdes fiskaren Sigurd Westerberg från Barösund i Ingå till ny förbundsordförande. P-H. Nyman hade meddelat att han önskade avgå efter att under fyra år ha lett förbundet. Westerberg var för övrigt den första regelrätta fiskaren som åtagit sig ordförandeskapet i Nylands fiskarförbund. Men han var nog så meriterad, om än den direkta kontakten till det rikspolitiska beslutsfattandet bröts. Sigurd Westerberg hade lång erfarenhet som förtroendevald inom olika fiskeorganisationer. Han invaldes i fiskarförbundets styrelse redan år 1963 och verkade som dess vice ordförande åren På riksplanet hade Westerberg suttit i Finlands Yrkesfiskarförbunds styrelse sedan starten år 1980 och inom den regionala fackorganisationen, Nylands Yrkesfiskare, hade han sedan tolv år tillbaka fungerat som ordförande. Den posten lämnade han efter att ha tagit över ordförandeklubban i Nylands fiskarförbund. Ny bas för Nylands Yrkesfiskare (sedermera Nylands Fiskares Fackorganisation) blev fiskaren Stig Sundström från Ekenäs, tidigare distriktskonsulent i förbundet. Även på verksamhetsledarposten tog en ny kraft vid. Tom Abbors anhöll nämligen om tjänstledighet från den 1 september 1993, för att verka som fiskeribiolog vid enheten för fiske på Nylands lantbruksnäringsdistrikt. Han återvände inte till förbundet, så t.f. verksamhetsledaren från samma dag, iktyonom Mikael Nikiforow, blev ordinarie från och med den 1 mars Tom Abbors, verksamhetsledare

148 148 Förbundets sommarsamling, Fiskardagen, hölls den här gången i Pellinge i strålande sol, med en stor publik och många tävlingsdeltagare från hela sydkusten. Under kvällsfesten berörde förbundets tidigare ordförande, generalsekreteraren för Nordiska Ministerrådet Pär Stenbäck, Nordens möjligheter att gemensamt påverka fiskeripolitiken inom ramen för EES och en eventuell kommande EG/EU-anslutning. För sina insatser som aktiva fiskarhustrur tilldelades Gunhild Andersson, Maj-Britt Kellgren och Saga Nyholm förbundets guldnål. År 1993 trädde många till fiskerihushållningen hörande lagförändringar och förordningar i kraft, bland dem den för yrkesfiskarna förbehållna rätten att använda yrkesmässiga fångstredskap. I verksamhetsberättelsen konstateras dock att fritidsfiskare trots det fortfarande har en omfattande rätt att fiska med laxrev och nät på allmänt vattenområde. I verksamhetsberättelsen för år 1993 konstateras beträffande det egentliga fisket, att isbildningen till havs var obetydlig för sjätte året i följd. Trålfisket kunde därför pågå så gott som hela vintern, medan det följaktligen var sämre ställt med förutsättningarna för fjällfiske under is. På hösten frös däremot vikarna och de inre fjärdarna tidigt. Strömmingsfisket gick under våren på sparlåga. Endast ett fåtal ryssjor var i bruk, medan trålning bedrevs i viss utsträckning, främst i västra Nyland. Eftersom fryskapaciteten inom förbundets verksamhetsområde ytterligare minskat kördes fångsterna i huvudsak som färsk direkt till foderkök i Österbotten. De större nyländska trålarna bedrev fiske främst i Bottenhavet. En uppgång på prisnivån vid pälsauktionerna var positiv med tanke på de närmaste åren. Efterfrågan på konsumtionsströmming, som hela tiden minskat, kunde i stort sett tillfredsställas. Stor strömming för industriändamål fanns i så liten utsträckning att dess betydelse var marginell. Skötfisket gav högst medelmåttliga fångster. Inom Hangö-Bromarfområdet kunde en del av fångsten avsättas till industrier, medan den på andra håll gick till minuthandeln, hemförädling eller som råvara till egen produktion till fiskmarknaderna. De fiskare som deltog i fiskmarknaderna under hösten kunde med rätt liten ansträngning få vassbuk till sin kryddfisktillverkning. Laxfisket, både kustfisket med fällor och havsfisket, gav nöjaktiga fångster. Prisnivån var dock helt otillfredsställande. Havsöring och de på senare år ökade inslaget av regnbåge utgjorde ett behövligt fångsttillskott. Gösen hade blivit den ekonomiskt viktigaste fiskarten då det gällde fjällfiske. Priset hade dock stagnerat. Abborr- och i någon mån sikfångsterna ökade, medan gädd- och lakfångsterna minskade. Torsk och ål hade så gott som helt försvunnit från de nyländska vattnen, framgår det ur berättelsen.

149 TVEKSAMHET INFÖR EU-ANSLUTNING År 1994 präglades av förberedelserna för Finlands eventuella anslutning till den Europeiska Unionen. Vid folkomröstningen den 16 oktober röstade majoriteten för en anslutning. Bland den yrkesfiskande befolkningen rådde delade meningar om Finland skulle gå med i EU eller inte. Förmodligen röstade dock flertalet nej. Nylands fiskarförbunds styrelse behandlade frågan om EU-medlemskapet på basis av all den information som fanns att tillgå, men avstod från att officiellt ta ställning. Däremot rekommenderade Finlands Yrkesfiskarförbund sina medlemmar att säga nej till EU. Målsättningarna hade för yrkesfiskets del inte uppnåtts vid medlemsförhandlingarna. Att man kände sig osäker var inte att undra på. Bland annat skulle yrkesfiskets gamla stödformer inte längre kunna tillämpas och nedskärningar i fiskeflottan var att vänta. I utsikt ställdes i alla fall understöd, beviljade ur olika fonder inom ramen för en riksomfattande utvecklingsplan, uppgjord för fiskerinäringen. Dessutom innebar medlemskapet en omfattande kontroll gällande fångsterna av kvoterade fiskarter. Däremot bedömde man att det traditionella skärgårdsfisket kunde fortsätta utan större förändringar. Från början av år 1994 förnyades fiskerilagstiftningen på flere punkter. Bland annat förbättrades fiskeområdenas verksamhetsförutsättningar väsentligt till följd av att en del av de influtna fiskevårdsavgifterna fördelades direkt åt fiskeområdena. Samtidigt ökade fiskeområdenas möj- Sibbo fiskargille samlade till årsmöte vintern 1994 på Simsalö skola. Gillesordförande Ruben Winberg ses längst till höger, medan gästande distriktskonsulenten Rolf Lindholm sitter mittemot honom, vid ribbstolen. Kontakten mellan förbundet och medlemsgillena är viktig. Vid den här tiden var Finlands anslutning till EU högaktuell. 149

150 Representanter för fiskarförbundet med flera på väg ut till Heimusholm i Ekenäs skärgård för att uppvakta Stig Sundström på hans 50-årsdag den 29 juni Från vänster ses förbundsordförande Sigurd Westerberg, Ove Rönnberg, Henrik och Lilli Kellgren, Kaj Rehnberg och Rolf Lindholm. I styrhytten sitter Nils Nyholm, som körde ut sällskapet från Skåldö. lighet att fatta beslut, men även deras juridiska ansvar. Fiskarförbundet ingick avtal om handhavandet av disponentskapet med nio av förbundets tolv medlemsfiskeområden. Med bidrag från Jord- och skogsbruksministeriet inleddes ett så kallat kvalitetsprojekt, vars mål var att sammanställa en lättfattlig handbok samt sprida information om de föreskrifter som gäller fiskkvalitet. Projektarbetet utfördes av Matias Wallgren som konsultuppdrag. I anslutning till projektet hölls under år 1994 två kurser för yrkesfiskare, i Borgå och i Ekenäs, med sammanlagt 75 deltagare. Förbundet ordnade även kurser med ett hundratal deltagare för blivande och redan verksamma fiskeövervakare. Kurserna hölls i Borgå, Ingå och Karis. Sommaren 1994 hölls Fiskardagen i västligaste Nyland. Hangö fiskargille kunde som medarrangör och lokal värd bjuda på en ypperlig tävlings- och festplats invid Hangö Udds Segelförenings paviljong. Fiskerihushållningsrådet Henry Sandin höll festtalet. Han redogjorde bl.a. för den utveckling som skett inom förädlingssektorn sedan strömmingsfileringen inleddes i början av 1970-talet. Han konstaterade dock att framställningen av helkonserv helt upphört i Finland efter att 150

151 ha blivit helt olönsam. Importerade sardiner från Marocko kostar ungefär lika mycket som tomburken i Finland. Sandin bekymrade sig över att strömmingen är för småvuxen och mager för att lämpa sig för filering eller rökning och sade att normal industriströmming endast finns norr om Åland, i Bottenhavet. I samband med Fiskardagen fick tre fiskarhustrur som aktivt deltagit i fisket förbundets guldnål, nämligen Signe Boström, Urda Boström och Agneta Sundqvist. Torvald Strömberg tilldelades förbundets bordsstandar som erkänsla för visat intresse och kännbart stöd då det gällt utvecklingen av motorer och utrustning för fiskarbåtar. KRITISERAD FISKODLING Som det framgått väcktes bland fiskarna på 1970-talet intresse för odling av regnbågslax (vanligen kallad för forell). Den från Nordamerika till Europa i tiden importerade regnbågslaxen är en tacksam odlingsfisk eftersom den inte har lika stora krav på temperatur och vatten som andra laxarter. Fiskodling i den här formen var för många yrkesfiskare ett välkommet komplement till det traditionella fisket, inte minst då fisken i odlingskassarna vanligen kunde utfodras med egenhändigt fångad strömming. Småningom såg en del personer, helt utan anknytning till fiskerinäringen, i fiskodlingen en marknadsnisch och startade stora odlingar som medförde problem av många slag. En av dessa etablerade sig i Pernå skärgård, vid Ryssholmen utanför Sarfsalö. Trots att odlingen bara fick tillstånd att producera en tiondedel av den önskade årsproduktionen på en miljon kilogram, var det ändå en omfattande fiskodling som gav upphov till ett stort missnöje. Ett närmast kompakt motstånd var det redan vid det av Helsingfors vatten- och miljödistrikt hösten 1987 sammankallade begynnelsesammanträdet. Kurt Hemnell, jurist vid Centralförbundet för Fiskerihushållningen och vid den här tiden även ordförande i Nylands fiskarförbund, förde sammanlagt 32 kritikers talan, yrkesfiskare och strandägare. Företagaren bakom odlingen, Olavi Pulkkinen, förvånade sig för sin del över varför man var negativt inställd till nya arbetsplatser i skärgården och undrade om det egentligen var en sammangaddning av sommargäster och stugägare. Det skulle visa sig att kritikerna fick rätt i många avseenden, mycket till följd av att odlingen vid Ryssholmen, som under ett årtionde verkade under många namn (Pernajan Lohi Oy, Pernajan Merikala Oy och Hurjalohin Oy), inte sköttes som den skulle. Bland annat dumpades fisk som dött i kassarna i havet och förorenade stränderna i omgivningen. Fisk kom även på rymmen. Vintern 1989 simmade pulkkinenforeller i tusental omkring i den östnyländska skärgården. 151

152 152 Här kan nämnas att Christina Gestrin, nuvarande ordförande i Nylands fiskarförbund, vid den här tiden som studerande undersökte havsbottnen kring fiskodlingen vid Ryssholmen. Hon kunde konstatera att situationen på ett par år hade försämrats markant. I Pellingearkipelagen hade under åren några yrkesfiskare, som ett komplement till traditionellt fiske, även etablerat sig som regnbågslaxodlare i mindre skala. Då de år 1994 i viss mån önskade utvidga verksamheten tog de illa vid sig då miljönämndens ordförande i ett uttalande misstänkliggjorde odlarnas verksamhet. Var det kanske den misskötta fiskodlingen vid Ryssholmen som spökade? De mängder som fiskodlarna anhöll om låg mellan 15 och 30 ton per år. Varför skulle vi smutsa i eget bo, försvarade sig de stötta fiskodlarna. De poängterade att odlingarna låg spridda över ett stort område och att hanteringen övervakades bl.a. med vattenundersökningar två gånger per år. Alla hade skilda rensningsutrymmen med tankar som tömdes av sugbilar och avfallsvattnet gick genom tre brunnar och sandfilter. En ny attack kom ett par år senare då man från föreningen för Vattenoch luftvård i Östra Nyland och Borgå å utpekade de sju fiskodlingarna runt Pellinge som orsaken till att näringshalterna i vattnet ökat. Visserligen fanns det näringsrika vatten i området, men det var så att endast en av fiskodlingarna låg på ett vattenområde med förhöjd näringshalt. Borgåbladet tog på ledarplats fiskarna och deras regnbågslaxodlingar i försvar. Chefredaktör Maj-Britt Höglund skrev bl.a. så här: Gomorron yxskaft. Uttalandet tyder på en förbluffande okunnighet om varför fiskodlingen blivit ett alternativ till det traditionella skärgårdsfisket. Och på en chockerande cynism ifråga om människors rätt till sin utkomst. Fiskodlingarna har inte kommit till för att fiskarna eller skärgårdsbefolkningen skulle vara för lata eller att ge sig av efter fisken i traditionellt skärgårdsfiske. Fiskodlingarna har blivit ett sätt att försöka kompensera nedgången och olönsamheten inom det traditionella fisket. Så långt Bbl. Olönsamhet kom inom kort även att drabba de små fiskodlingarna. Kanske kritiken också bidrog till att de snart upphörde. De flesta fiskodlingarna i Pellingevattnen lade nämligen ned verksamheten år 1998, de resterande två-tre år senare. Vid den här tiden drabbades även en del fiskodlingar av det fruktade VHS-viruset, dock inte i Nyland. I västra Nyland slog fiskodlingen aldrig igenom på allvar. I Ingå skärgård fanns ett par mindre odlingar, liksom i Ekenäs skärgård och i Hangö. Numera återstår endast två regnbågslaxodlingar inom Nylands fiskarförbunds område. De drivs av Guy Granberg och Robert Hindsberg. De är Lovisabor vardera, men har sina odlingar placerade i Pernå yttre skärgård, söder om Kejvsalö. Fisken fraktas till trålhamnen i Valkom, där den slaktas i Semilax Oy:s anläggning, som ägs av Hindsberg.

153 Slaktmogen regnbågslax lyfts från Robert Hindsbergs fiskodling sydost om Kejvsalö i Pernå sommaren MED I EU, MEN MÅNGA FRÅGOR ÄR ÖPPNA Det ja Finland sade till medlemskap i den Europeiska Unionen innebar anslutning vid ingången av år Fiskarbefolkningen kände osäkerhet inför framtiden, allt för många frågor var ännu öppna. Särskilt var det strömmings- och laxfisket till havs som oroade. EU-medlemskapet medförde även att alla båtar som användes i yrkesmässigt fiske skulle registreras. Vid utgången av året hade i det närmaste trehundra fiskare inom förbundets område registrerat 421 båtar. EU-anslutningen togs även upp vid förbundets årsmöte i mars. På plats fanns Vesa Karttunen, som i egenskap av avdelningschef vid Centralförbundet för Fiskerihushållning hade hand om EU-frågorna. Han presenterade sig och lovade assistera fiskarna. Förbundsordförande Sigurd Westerberg framhöll att medlemskapet även kan erbjuda resurser och möjligheter. Vi bör hålla i minnet att det inom EU finns 350 miljoner potentiella konsumenter och att efterfrågan på bl.a. gös, abborre och gädda är stor i Centraleuropa, sade han. I ett föredrag framhöll Fiskhandlarförbundets verksamhetsledare Raimo Hautala att en grundförutsättning för ökad export av fisk och fiskprodukter är hög kvalitet. Han konstaterade dock att finländarna äter Europas bästa fisk, till Europas billigaste pris. Den fråga som särskilt bekymrade årsmötesdeltagarna var den så 153

154 kallade spinnfiskelagen. Den arbetsgrupp som berett ärendet föreslog bl.a. att 75 procent av vattenarealen skulle bli tillgänglig för fritidsfiske med ett spö jämte bete per person. I den mötesresolution som avgavs sades bl.a. att fritt spinnfiske skulle innebära ett förbigående av grundlagens stadganden om äganderätt, skulle avsevärt försvåra bedrivandet av yrkesfiske i skärgården, skulle omintetgöra den näring som fisketurism utgör i en nu levande skärgård samt ha en förödande effekt på ömtålig skärgårdsnatur. Årsmötet ansåg att frågan om spinnfiske skulle lösas inom fiskeområdena tillsammans med vattenägarna på frivillig väg. Vid årsmötet gjordes även en stadgeändring som innebar att styrelsemedlemmarnas antal utökades från åtta till tio, jämte personliga suppleanter. Därmed bereddes plats för två representanter för fiskeområdena, den ena från något av områdena i västra Nyland och den andra från något av fiskeområdena i östra Nyland. Förbundet ordnade under året kurser angående mervärdesbeskattningen och andra aktuella deklarationsfrågor. Den nya momslagstiftningen rörande primärproduktion trädde i kraft från början av år För fiskarna innebar momsskyldigheten en extra, 17 procentig skatt. Fiskpriserna borde ha stigit med momsandelen, vilken konsumenterna skulle svara för, men i stället sjönk priserna under året. För foderfiskens del fungerade däremot momspålägget. Den traditionella Fiskardagen hölls den 22 juli i Svartbäck i Borgå landskommun, men med Sibbo fiskargille som förbundets medarrangör. Förbundsordförande Sigurd Westerberg framhöll den betydelse Fiskardagen, med snart nittioåriga traditioner, haft för fiskarbefolkningen som Särskilt framgångsrika i Fiskardagarnas hastighetstävlingar för fiskarbåtar var under 1990-talet Nils Sundberg från Hangö och Klas Granqvist från Komsalö i Sibbo. Granqvist (till höger), som tävlade i specialklassen, hade den överlägset snabbaste fiskarbåten och segrade även år efter år i den s.k. TESCON-cupen. Den här bilden är tagen sommaren

155 en kombinerad informations- och festdag. För informationen stod den här gången riksdagsman Ola Rosendahl, som bl.a. tog upp en del av de problem, men också möjligheter, som EU-anslutningen innebar för glesbygdsnäringarna. Förbundets guldnål tilldelades fiskarhustrurna Linnéa Granqvist, Harriet Lindström och Gun-Lis Åkerfelt. År 1995 kännetecknades av en del omställningar inom fiskarförbundets personal. Verksamhetsledaren Mikael Nikiforow övergick den 15 oktober i Centralförbundets tjänst och efterträddes av iktyonom Niklas Ulenius. I början av juli hade distriktskonsulent Rolf Lindholm övergått i halvtidstjänst. Under det rådande kärva ekonomiska läge som förbundet befann sig i, till följd av minskade statsbidrag, gav det här arrangemanget möjlighet att på heltid anställa iktyonom Gabriella Lindholm för att i huvudsak verka som disponent inom fiskeområdena. Dan Norkko, som tidigare på deltid skött denna uppgift, hade avgått på vårvintern. Mikael Nikiforow, verksamhetsledare FISKET ÅR 1995 Beträffande fisket för år 1995 kan inledningsvis återkallas i minnet den sällsynt svåra storm som rasade den 23 januari. I Hangö uppmättes vindstyrkor på upp till 36 sekundmeter i byarna. En kvartssekelgammal rekordnotering från Valsörarna tangerades, d.v.s. 31 meter i sekunden i snitt under loppet av tio minuter. Stormen i förening med högt vatten åstadkom stor skadegörelse på bryggor och strandbodar längs hela kusten. Strömmingsfisket under våren bedrevs igen i något större utsträckning än de närmast föregående åren, konstateras det i förbundets sammanfattning över fiskargillenas fångstrapporter. Främst var det fråga om trålning, ryssjefiske förekom endast lokalt och i begränsad utsträckning. Pälsdjursnäringens åter ökade efterfrågan på foderfisk bidrog till att i stort sett all strömming kunde avyttras där direkttransport ordnades till Österbotten. Vassbuk fanns under hösten i rikliga mängder i norra Östersjön och västra delen av Finska viken. Till övervägande del gick även vassbuken till pälsdjursfoder. Laxfisket med fällor gav klart bättre fångster än året innan. Priset var dock fortsättningsvis nedpressat till följd av överutbud på regnbågslax och odlad norsk lax. Havsfiskets laxfångster var ojämna. I Östersjön och Bottenviken fylldes laxkvoterna i början av november, medan fisket i Finska viken kunde pågå till årets slut. Trots betydande utplantering av havsöring har väntade återfångster inte erhållits, varken i nät eller fällor, konstateras det vidare i berättelsen. Fjällfisket förhindrades under vintern i betydande grad av den sena isläggningen och osäkra isläget överhuvudtaget. Höstfisket kunde däremot bedrivas ostört. Gösfångsterna, som redan föregående år var goda, 155

156 ökade ytterligare. I någon mån ökade också fångsterna av abborre och sik. Laken har däremot blivit allt sällsyntare, konstateras det i berättelsen över fisket, liksom att ålen saknas nästan helt och torsken inte heller återvänt. Enligt fiskargillenas rapporter ser fångsterna sammanlagt ut så här: Strömming kg (varav trålfångad kg, ryssjefångad kg och skötfångad kg), vassbuk kg, lax kg, havsöring kg, regnbågslax kg, torsk 200 kg, gädda kg, gös kg, abborre kg, braxen kg, lake kg, sik kg, id kg, mört kg, flundra kg och nors 800 kg. SPINNFISKELAGEN ETT FAKTUM Det fria handredskapsfisket var den största och mest centrala frågan under år Den engagerade såväl förbundets personal som medlemskåren. Efter att riksdagens grundlagsutskott avgivit sitt utlåtande om att en grundlagsenlig behandling inte krävdes var frågan egentligen avgjord. Svenska folkpartiets riksdagsmän, med Ola Rosendahl i spetsen, argumenterade kraftigt mot förslaget under den segslitna behandlingen av ärendet. Den 8 november godkändes så den lagmotion (kallad för Rajamäkis lagmotion) med rösterna 105 för, 58 emot och två blanka röster, medan hela 34 ledamöter var frånvarande vid omröstningen. Spinnfiskelagen innebar att man från ingången av år 1997 genom att betala en avgift på 150 mark per kalenderår eller 35 mark per vecka, kunde köpa sig rätten att med ett spö, en rulle och ett drag så gott som fritt bedriva handredskapsfiske inom ett läns vattenområde. Samtidigt blev pilkfisket en allemansrätt och över 65-åringar blev befriade från såväl fiskevårdsavgift som spinnfiskeavgift, liksom även personer under 18 år. Vid förbundets årsmöte i mars 1996 berättade Orian Bondestam om sina erfarenheter av den första tiden av EU-medlemskap ur fiskerisynpunkt. Insikten i ämnet kom sig av hans tjänstgöring i Bryssel i Finlands ständiga representation till EU. Han sade bl.a. att besluten i de viktigaste fiskerifrågorna fattas i Bryssel och att möjligheterna för påverkan är mera komplicerad än tidigare. Man kan dock med en viss belåtenhet konstatera att besluten i flera fall varit positiva ur finländsk synvinkel och att vi med stöd av EU som ett betydelsefullt block fått en förstärkt ställning gentemot yttervärlden, framhöll Bondestam avslutningsvis. I förbundets verksamhetsberättelse konstateras i alla fall att yrkesfiskarnas farhågor på många punkter besannats. Bland annat påpekas att EU-anslutningen inneburit att fisket under året långt präglats av byråkrati och en sjunkande prisnivå. Fiskardagen under sommaren 1996 hölls på Koön i Ekenäs västra skärgård. Under dagens lopp räknade man med en publik på inemot ett tusental personer. En del var i huvudsak intresserade av båttävlingarna, 156

157 medan andra lockades av kvällsprogrammet och dansen. Det här året fick fiskarhustrurna Christina Eriksson och Svea Österlund guldnålen. Sälstammen hade småningom blivit allt större och vid förbundsstyrelsens möte den 18 juni 1996 togs problemet upp och antecknades i protokollet så här: Sälar, speciellt gråsälar, förorsakar skador på bragderna och omöjliggör fisket för de fiskare som har laxfällor längs den nyländska kusten. Yrkesfiskarna anser att det är fråga om ett mindre antal sälar som specialiserat sig på att vittja laxfällor. Inom sitt revir har sälarna 2 3 fällor som de regelbundet vittjar. Jaktvårdsdistriktet har dock inte fått tillstånd av Jord- och skogsbruksministeriet (JSM) att bevilja licenser på gråsäl. Styrelsen beslöt att förbundet bör rikta en skrivelse till JSM där man påtalar de problem som sälarna förorsakar yrkesfisket. Det finns ett klart behov av en strikt kontrollerad skyddsjakt i anslutning till bragderna för att undanröja dessa specialister bland gråsälarna. EN VETERAN LÄMNAR, EN ANNAN TAR ÖVER RUBEN WINBERG ORDFÖRANDE Vid årsmötet i mars 1997 avgick Sigurd Westerberg som ordförande efter att de senaste fyra åren ha verkat som fiskarförbundets ordförande och därförinnan, som det tidigare framgått, under lång tid handhaft Fiskaren Sigurd Westerberg från Ingå tar vid förbundets årsmöte 1997 avsked efter att ha fört sin yrkeskårs talan i många olika organisationer, senast som ordförande för Nylands fiskarförbund. 157

158 158 många olika poster i fiskerisammanhang. Westerberg, som vid det här laget var 64 år gammal, hade redan tidigare önskat avgå, men övertalats att fortsätta. En annan veteran tog över ordförandeklubban, nämligen Ruben Winberg, fiskare från Kamsholmen i Sibbo. Han hade redan 28 år bakom sig i förbundsstyrelsen, de senaste tolv åren som vice ordförande. Winberg, som är jämnårig med Westerberg, lovade leda förbundet ett år framåt. Till ny vice ordförande valdes fiskaren Klaus Berglund från Sådö i Ingå. I samband med sitt sista hälsningsanförande som nyländsk fiskarbas uppmärksammade Sigurd Westerberg förbundets 90-åriga tillvaro. Han tyckte att förbundet rätt väl fyllt sin uppgift att bevaka medlemmarnas intressen och ansåg att utan det arbete förbundet satt ner skulle många av de framsteg som genom åren gjorts inte ha förverkligats. Westerberg ansåg vidare att en av de viktigaste frågorna för dagen var att åstadkomma flera landningsplatser försedda med tidsenliga fiskhanteringsutrymmen. Genom att öka förädlingsgraden kunde inkomstnivån förbättras, även om fångstuttaget inte ökas. Utvecklingen inom fiskerinäringen under förbundets långa verksamhetstid var tema för festtalaren Gösta Bergman. Ifråga om fisketekniken nämnde han bl.a. det i början av förbundets verksamhet lanserade bomullsgarnet som oerhört betydelsefullt för näringen, liksom sedan konstfibermaterialet och trålfisket på 1950-talet. Bergman påpekade vidare att lagstiftningen varit en viktig del i styrningen av fisket. Han avstod dock från att närmare kommentera EUstadgandenas inverkan för vårt lands fiskerihushållning, men årsmötesdeltagarna kunde inte undgå känslan av pessimism. Däremot framhöll han betydelsen av fiskets stödformer, där fiskeriförsäkring, räntestöd och prisstöd haft stor betydelse. Fiskardagen sommaren 1997 hölls vid Tallbacka i Strömfors skärgård. Förbundsordförande Ruben Winberg tackade i sitt hälsningsanförande ortens fiskargille för att de åtagit sig de lokala arrangemangen. Faktum är att allt flere fiskargillen inte längre vill fungera som medarrangör. Här återspeglar sig säkert de glesnande leden bland fiskar- och skärgårdsbefolkningen, sade han. Winberg ondgjorde sig över den nya spinnfiskelagen, som ställer till förtret för yrkesfiskarna. Det var knappast många av dem som röstade för den nya lagen som egentligen visste vad de gjorde, trodde han. De som nu får sitt levebröd av egentligt fiske måste i framtiden utvidga sin verksamhet. Inrikta sig på en högre förädlingsgrad och binäringar, som exempelvis fisketurism, förutspådde Winberg. Guldnålen tilldelades den här gången Inger Bäcklund och Märtha Lindfors. Aktivt deltagande i det yrkesmässiga fisket hörde till de ursprungliga kriterierna för att kunna få förbundets utmärkelse. Under

159 senare år hade även förtjänstfull insats i fiskargillenas verksamhet och annat föreningsliv i skärgården värdesatts. De dekorerade det här året hörde vardera till den här kategorin. Nylands fiskarförbunds 90-åriga verksamhet uppmärksammades även på Fiskardagen. Som ett led i firandet arrangerades dessutom i medlet av augusti en medlemskryssning i vilken ett sextiotal personer deltog. Rolf Lindholm, som varit i förbundets tjänst sedan år 1971, fram till år 1984 som ombudsman och därefter som distriktskonsulent, avgick med pension den 1 september På senare tid skötte han även disponentskapet för Pernå fiskeområde. Lindholm avtackades för sin långvariga och förtjänstfulla arbetsinsats. För att utveckla fisketurismen i Nyland startade ett treårigt projekt. Nylands fiskarförbund utsågs att leda projektet och anställde i februari 1997 agrolog Lena Aschan att utföra det praktiska arbetet. Det här var möjligt tack vare särskilda, för ändamålet öronmärkta pengar. Förbundet gav under år 1997 ett kritiskt utlåtande angående det planerade storhamnsbygget i Nordsjö. Synpunkter hade man även på skyddsprogrammet NATURA Strömmingsmarknaden i Helsingfors har flerhundraåriga anor. Skärgårdsborna förenar i marknadsresan nytta med nöje produkterna, som under åren blivit allt mångsidigare, ger en inte föraktlig inkomst, samtidigt träffar man yrkeskolleger och bekanta kunder, släktingar och vänner. Den här bilden är tagen hösten Från Ingå har fiskarna Krister och Harry Hellström kommit till marknaden med fiskebåten Emilia. 159

160 Rolf Lindholm ombudsman och distriktskonsulent under 26 år Rolf Lindholm kom att göra ett långt dagsverke i Nylands fiskarförbund 26 år. Han var 34 år gammal då han hösten 1971 kom till förbundet, till en början som praktikant under några månader, för att den 1 februari tillträda som ombudsman. Det var min företrädare Wilhelm Stenstrand som uppmanade mig att söka tjänsten. Vi hade under många år samarbetat, bl.a. inom Pernå fiskargille och Lovisa Fiskandelslag, där jag var sekreterare och kassör respektive ordförande, så Stenstrand tyckte uppenbarligen att jag hade förutsättningar att ta över då han gick i pension. Rolf Lindholm var fiskare och hade i viss mån även sysslat med båtbygge. Han är hemma från Kämpholmen i Pernå skärgård, där hans förfäder varit fiskare i generationer. Rolf gick i mellanskolan i Lovisa. Från år 1962 skötte han vid sidan av fisket även sysslan som postiljon i den sydöstra delen av Pernå skärgård. Tre dagar i veckan gällde det att i de mest skiftande förhållanden, med Valkom som utgångspunkt, ta sig ut till bland annat Kämpholmen, Kejvsalö, Altarskär, Sandö/Bästö och Hudö en rutt på 25 kilometer. GOTT SAMARBETE För det mesta var arbetsuppgifterna på fiskarförbundet intressanta och mångsidiga. Samarbetet med distriktskonsulent Stig Sundström löpte bra. Arbetsfördelningen var den att Stig skötte fältarbetet i väster, medan jag, utom uppgifterna som ombudsman, skötte fältet från Helsingfors österut. Arrangemangen kring större evenemang, såsom årsmöten, Fiskardagen, jubiléer och Fiskets dag, svarade man för med gemensamma krafter. Sundström fungerade vanligen som reseledare för de studieresor som åren gjordes till Skandinavien och även till Tallinn och Leningrad. Då Rolf Lindholm blickar tillbaka på sina år som ombudsman berättar han att det rätt omfattande pappersarbetet inte var så inspirerande, men ofrånkomligt. De första åren fanns ingen kopieringsapparat. Årsberättelser och cirkulär till medlemmarna skrevs på stencil före duplicering. Lyckligtvis fanns många arbetsuppgifter där man mera påtagligt såg konkreta resultat eller nytta för yrkesfiskarna. Lindholm nämner här förbundets ovan nämnda större evenemang samt konsulenternas direkta kontakt med medlemsgillena vid deras möten, kurser och sommarsamlingar. Han betonar särskilt att kontakten till fiskargillena och dess medlemmar är viktig. Fiskeriförsäkringen, i form av skadevärdering och tecknande av nya försäkringar, har alltid varit en betydelsefull del av fältarbetet. FISKEVÅRD OCH PRISSTÖD Fiskevårdsarbetet med gäddkläckning och från år 1971 havsöringsutplantering, sedermera även av andra fiskarter, har genom åren varit en viktig verksamhet för förbundet, framhåller Rolf Lindholm. Gäddkläckningen i Lovisa, Vårdö hölls i gång under aderton års tid, med början år Produktionen svarade i stort sett mot behovet. De flesta fiskelag och vattenägare fick sina beställda gäddyngel. Vidare betonar Lindholm även betydelsen av det prisstöd på foderfisk, som började utbetalas år 1971, vilket gav en klart förbättrad lönsamhet för strömmingsfiskarna. Till en början gavs prisstödet endast på vårströmming. Senare fördes större delen av prisstödsmedlen över till så kallad industriströmming. Prisstödsansökningarna, som något år t.o.m. var uppdelade på tre ansökningsperioder, bereddes av förbundets tjänstemän på uppdrag av Jord- och skogsbruksministeriets fiskeriavdelning. Som en följd av den förbättrade prisnivån och en så gott som obegränsad avsättning för foderströmming, skedde från medlet av 1970-talet och några år framåt den sista märkbara nyrekryteringen inom den nyländska yrkesfiskarkåren, säger Rolf Lindholm. 160

161 Rolf Lindholm var i Nylands fiskarförbunds tjänst åren Fortfarande gör han ett och annat besök i Lovisa trålhamn, som här hösten Om än trålfisket praktiskt taget upphört är hamnen i Valkom stödjepunkt för några av traktens yrkesfiskare. På kajen i bakgrunden ses den fisksug som under strömmingsfiskets glansdagar underlättade arbetet i hög grad. Trålaren FIN 1103 (Svansjö) är en av de tre egentliga trålare som fortfarande är registrerade inom fiskarförbundets verksamhetsområde. Han tar även upp det arbete som storindustrins utbyggnad inom kustområdet gav. För många fiskare blev de negativa följderna påtagliga. Hela den nyländska kusten drabbades. I Strömfors var det kvicksilver från Kymmene älv, och i Lovisa och Pernå kylvattnet från kärnkraftverket på Hästholmen. Borgå skärgård och östra delen av Sibbo drabbades av skadeverkningar från den petrokemiska industrin i Sköldvik, medan Nordsjövarvet inverkade menligt på fisket inom västra delen av Sibbo och utanför Helsingfors. I västra Nyland fordrade bl.a. IVO:s Ingå-kraftverk och Prediums planer för Ekenäs skärgård förbundets verksamhet. I några fall engagerades utomstående expertis, men i övrigt försökte vi inom förbundet följa med och bevaka fiskets intressen. Smärre framgångar kunde också noteras. Tillståndsvillkoren skärptes i viss mån och kom- penserande fiskutplanteringar ficks till stånd. I några fall fick enskilda fiskare ersättning i pengar för förlorade fångstmöjligheter, berättar Rolf Lindholm. NY FISKELAG GAV EXTRA ARBETE Förnyandet av Lag om fiske gav mycket extra arbete och bekymmer. Lagberedningen påbörjades år 1977 och kunde slutföras först efter fem års beredningsarbete. Trots att mycket tid och energi offrades från förbundets sida, jämsides med övriga fiskar- och vattenägarorganisationer, blev slutresultatet med tanke på yrkesfiskets befrämjande till övervägande del negativt, anser Rolf Lindholm. Indelandet av landet i fiskeridistrikt och vattnen i fiskeområden gav visserligen i teorin förbättrade möjligheter till fiskevattenvård, men i praktiken har dock nyttan varit marginell. Ofantligt mycket tid och 161

162 resurser har gått åt till byråkrati och möten av olika slag. Lindholm tar som exempel de östnyländska kommunerna. Den förnyade lagen berättigade varje fiskelag att utse en representant till fiskeområdena. Han var med om att ordna möten där sammanlagt över trehundra samfälligheter konstituerade fiskelag, som utsåg styrelser eller valde en syssloman för det gemensamma vattenområdet. Fiskeriadministrationens nyordning med fiskeridistrikt och fiskeområden rubbade kontinuiteten i förbundets arbete, konstaterar Lindolm. Därtill var det rätt täta byten på såväl ordförande- som verksamhetsledarposten. Nya personer som hade olika prioriteringar. LÄMPLIGT ATT GÅ I PENSION Hösten 1997, då jag fyllt 60 år, ansåg jag det lämpligt att gå i pension. Det gav samtidigt förbundet möjlighet att anställa en särskild konsulent för fiskeområdesverksamheten. Det kom för min del att bli exakt 26 år i Nylands fiskarförbunds tjänst. Försäkringsverksamheten fortsatte jag ytterligare med i nästan fem år, fram till mars 2002, berättar Rolf Lindholm. Förutom i olika fiskeorganisationer har han varit engagerad i samhällslivet, bl.a. som kommunfullmäktig i Pernå och stadsfullmäktig i Lovisa. Lindholm flyttade från Kämpholmen och Pernå till Vårdö i Lovisa år 1963, men har sedan dess under sommarhalvåret vistats ute på Kämpholmen. Vid sidan om sina åligganden har han under alla år bedrivit fiske i varierande utsträckning. För familjen var det givetvis mera praktiskt att bo på fastlandet, inte minst för arbete och skolgång. Ytterligare kan nämnas att Rolf Lindholm suttit med i Östra Nylands folkhögskola/pernå fiskarskolas direktion, närmast som representant för skärgårdsbefolkningen. Därtill har Östnylands Andelsbank i honom haft en hängiven kraft, bl.a. som ordförande i förvaltningsrådet. EU-PARLAMENTARIKER ASTRID THORS NY FÖRBUNDSORDFÖRANDE Ruben Winberg hade som nämnt åtagit sig att leda förbundet endast under ett år och vid årsmötet i mars 1998 valdes vicehäradshövding Astrid Thors från Helsingfors till ny ordförande. Hon var den första kvinnan som invalts i styrelsen under förbundets nittioåriga tillvaro. Någon kanske förvånades över valet eftersom Thors var ledamot i Europaparlamentet sedan två år tillbaka och därför vistades i Bryssel den mesta tiden. Men att ha sin ordförande där de mest avgörande fiskeribesluten fattades bedömdes som en stor tillgång. Fiskerifrågorna var därtill bekanta för henne eftersom hon tidigare hade fungerat som fiskeriminister Ole Norrbacks medarbetare. Nytta hade hon säkert också av att ha varit jurist vid Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, fungerat som politisk sekreterare vid olika ministerier och innehaft chefsposter vid Finlands kommunförbund. Förutom Ruben Winberg lämnade en annan veteran förbundsstyrelsen, nämligen Henrik Kellgren från Pellinge. Han hade suttit med ända sedan år 1977 och aktivt tagit del i förbundets arbete, d.v.s. under drygt tjugo års tid. Den traditionella Fiskardagen hölls sommaren 1998 på Obbnäs i 162

163 Årsmötet 1998 valde EU-parlamentarikern Astrid Thors till ny ordförande för Nylands fiskarförbund, här omgiven av Ruben Winberg, som lämnade över klubban, och vice ordförande Klaus Berglund. Kyrkslätt, för första gången med två fiskargillen som medarrangörer, nämligen Ingå östra fiskargille och Kyrkslätt fiskargille. Publiktillströmningen var en besvikelse, mindre än trehundra personer mötte upp. Guldnålen tilldelades den här gången fiskarhustrurna Svea Hagström och Göta Hellström. I samband med fiskargillenas årsmöten, liksom vid enskilda sammankomster med yrkesfiskare, informerades ingående om de s.k. strukturstöden och vilka investeringar som berättigar till stöd. Förbundets personal bistod vid uppgörandet av ansökningar. Ansökningsförfarandet för den för yrkesfiskarna betydelsefulla återbäringen av bränsleaccisen ägnades även stor vikt. Information om fiskevårdsavgiften samt handredsakapsavgiften gavs vid sammankomster med större antal deltagare. Därtill utnyttjades medlemsbrev och Fiskarposten som informationskanaler. Information förmedlades även via fiskeområdenas edsvurna övervakare. GAMMELGÄDDAN Det treåriga projekt, vars syfte var att utveckla fisketurismen i Nyland, avslutades i februari Projektet, som bar namnet Gammelgäddan/ Jättihauki, leddes av Nylands fiskarförbund med agrolog Lena Aschan som dragare. Hon anställdes för uppgiften i februari Avsikten var att genom ett minimum av investeringar för den enskilde företagaren få fram fisketurismprodukter i skärgården och på lands- 163

164 Ruben Winberg: Jag har trivts som fiskare och förtroendeman för yrkeskåren Jag har trivts som fiskare och likaså med de förtroendemannaposter jag å yrkets vägnar anförtrotts. Visserligen kom uppdragen ibland att ta så mycket tid att fiskandet blev lidande. Så här uttrycker sig Ruben Winberg på Kamsholmen i Sibbo skärgård en julidag den vackra sommaren 2006, då han förnöjt blickar tillbaka på sitt aktiva liv. I Nylands fiskarförbunds styrelse satt han under sammanlagt 29 år, av den tiden elva år som vice ordförande och det sista året, , som förbundets ordförande. Sina 74 år till trots leder han fortfarande Sibbo fiskargille. Ruben Winberg är fiskare i femte led. Hans anfader hette Arvid Winberg och kom till Kamsholmen år Han hade i högsta grad maritim anknytning eftersom han var kompassmakare. Redan som femtonåring började Ruben fiska på egen hand och vintern sökte han yrkesutbildning i Pernå fiskarskola. Där passade han på att bygga en rejäl fiskarbåt. Småningom gifte han sig med Lise, hemma från Hitis. Hon har mycket aktivt varit med i fisket. SLITSAMT ARBETE Ruben Winberg var intresserad av skärgårdsoch fiskarbefolkningens levnadsvillkor och invaldes i fiskarförbundets styrelse år 1969, där hans far Ivar tidigare suttit med. Det kom att i det närmaste bli tre årtionden som förtroendevald i förbundet. Jag trivdes bra, särskilt fruktbart tyckte jag det var under Pärre Stenbäcks ordförandetid. Här nämner Winberg bl.a. förbundets engagemang vid tillkomsten av Sibbo Frys och det uppsving det innebar för strömmingsfisket. Ruben Winberg, styrelsemedlem i Nylands fiskarförbund i nästan tre decennier, , det sista året som förbundsordförande. Här ses han titta till gösnäten i sjöboden sommaren bygden. Det första året koncentrerade sig verksamheten på inventering och kontakter till blivande och redan etablerade företagare. Ett huvudmål var att skapa mångsidigare inkomstmöjligheter och flera arbetstillfällen. Kontakter skapades med ett femtiotal företagare. Produkter och produktpaket utarbetades. Ett nyckelord var även samarbete och på olika håll bildades samarbetsringar eller företagarringar. Samarbete uppstod exempelvis mellan båtförare, stugägare, fiskeguider och fiskråvaruförsäljare. Projektet utmynnade i en tilltalande marknadsföringskatalog/ broschyr, där ett trettiotal företagare erbjöd sina tjänster. Gammelgäddan blev med andra ord ett marknadsföringsnamn för 164

165 För vår egen del hade vi som mest sju strömmingsryssjor och kunde ta upp över kilo strömming på ett år. Det var ett slitsamt jobb, i synnerhet så länge allt gjordes för hand. Fisken skulle håvas och lådorna lyftas. Som mest håvade vi sexton ton på ett dygn. När strömmingssugen anskaffades så var det nog en fröjd, berättar Winberg. Trots att fisket var så intensivt ökade bara strömmingsfångsterna. Att det senare blev knappt om fisk och att den blev mager, berodde nog på någonting annat, är Winberg övertygad om. VINTERFISKE FRAMTIDSNISCH? Ruben Winberg ser inte särskilt ljust på framtiden för fisket i den nyländska skärgården, i synnerhet om man inte kommer till rätta med den rikliga sälförekomsten. Den negativa utvecklingen har redan haft sin gång. Sibbo fiskargille har nämligen numera endast fyra heltidsfiskare och ett tiotal deltidsfiskare. Att få sälbeståndet decimerat är redan för sent, men någon farsot kanske minskar på stammen på naturlig väg, något som skedde på 1980-talet. Deltidsfiske vintertid kan däremot ge en relativt god inkomst, d.v.s. gösfiske med nät. Själv lägger Ruben Winberg vintertid fortfarande ut några gösnät, närmast för att få fisk för husbehov, men fångsterna har tidvis räckt till också för avsalu. Så den som satsar på den här nischen kan få goda fångster. Gäddor finns det också ganska gott om, men det är en fiskart som ingen längre vill köpa. Men sportfiskarna är ju glada. Förr var ju gäddfisket betydelsefullt. Gäddan var en eftertraktad fisk hos konsumenterna. Då lade vi ut upp till trehundra krokar och kunde få hundra gäddor på en dag, minns Winberg. DIREKTFÖRSÄLJNING Någon lugn pensionärstillvaro är det inte sommartid för Ruben och Lise Winberg. Då sköter de sina trädgårdsodlingar, bl.a. potatis, och jordgubbar, som de säljer direkt åt sommargäster i omgivningen. Till salutorget beger man sig inte längre. Annat var det förr. Före det intensiva strömmingsfisket för pälsdjursnäringen tog vid på 1970-talet var Ruben Winberg ett bekant ansikte i Kolerabassängen vid Salutorget i Helsingfors. Färsk fisk, böckling och potatis hörde till produktsortimentet. Vid sextien på morgonen skulle man vara på plats för att få ett bra försäljningsställe. Därförinnan skulle strömmingsryssjorna vara vittjade, fisken rökt och potatisen upptagen. Det gällde att stiga upp vid tvåtiden för att hinna med allt. För att hålla kundkretsen borde man dessutom vara på torget varje dag. Fiske dagtid blev det sedan då strömmingen började säljas till pälsfarmarna. På 1990-talet övergick Ruben och Lise Winberg till att fiska gös. Helsingfors stads planer på att lägga beslag på en betydande del av Sibbos territorium vill de inte ens ta till tals, men att de är upprörda, känner sorg och oro, är ändå inte att ta miste på. De som bor på Kamsholmen, liksom på fisketurismen i regionen. Dess logo, ritad av konstnären Niko Taina, var givetvis en kämpglad gädda. Bland de fiskare som i mera omfattande skala gått in för fisketurism kan Klaus och Eeva Berglund i Ingå samt Magnus och Anki Nyholm i Borgå skärgård nämnas. De erbjuder bl.a. fiskeupplevelser och sälsafari, picknick ute till havs eller middagar med skärgårdsläckerheter i trivsamma strandbodar. Bastu hör givetvis även till. Vid Nyholms fiskeläge i Tirmo finns också övernattningsmöjligheter. Martin Tillman i Pellinge har vid sidan av fiskeupplevelser för sina 165

166 Fisksugen underlättade arbetet kolossalt. Lise (i båten) och Ruben (längst till höger) omger här två Winbergare till, Lars och Kaj Winberg. Bilden är tagen i maj 1984 vid landningsplatsen i Örnvik i Sibbo skärgård. annat håll i den västliga delen av Sibbo skärgård, vill förbli Sibbobor. Olägenheterna från metropolen Helsingfors har redan varit besvä- rande i den här trakten p.g.a. hamnbygget i Nordsjö, inte minst för fisket. Och inte blir det lättare då själva hamntrafiken inleds. gäster alldeles särskilt satsat på sälsafarin. Då gråsälarnas framfart i bragderna gjorde fisket olönsamt funderade Tillman om sälarna kanske kunde utnyttjas. Sagt och gjort. Han för ut begeistrade turister i den vackra skärgården. En tur i vår unika skärgårdsmiljö gör isynnerhet utlänningar alldeles hänförda. Förbundsordförande Astrid Thors konstaterade i samband med 166

167 Så här läckra fiskdelikatesser kan Anki och Magnus Nyholm i Tirmo duka upp för sina gäster i strandboden Ryssjon. fiskarförbundets årsmöte i mars 1999 att situationen för yrkesfisket blivit allt mer problematisk under det gångna året. Miljöfrågor har bekymrat, bl.a. innefattande den ökade sälstammens skadegörelse. Nedgången av fiskhandeln med Ryssland var en annan fråga hon tog upp, liksom nya svårigheter gällande foderfisket. På plussidan noterade Thors ändå att yrkesfiskarna bättre lärt sig ta till vara EU:s stödmöjligheter. Den första femårsperioden som fiskare inom EU var till ända. Kim Jordas, verksamhetsledare för Finlands Yrkesfiskarförbund, var kallad som föredragshållare vid årsmötet. Han kom bl.a. med synpunkter på den kommande planeringsperioden, åren Förbundets Fiskardag hölls på Sandö i Pernå skärgård den 31 juli med Pernå fiskargille som lokal värdförening. Utmärkelsetecknet guldnålen tilldelades Dorita Andersson och Margareta Holmström, vardera självständiga yrkesfiskare. 167

168 Niklas Ulenius, verksamhetsledare Verksamhetsledaren Niklas Ulenius beviljades begärd alterneringsledighet för ett år, räknat från den 15 september Som t.f. verksamhetsledare utsågs politices licentiat Henrik Gahmberg. Från den 1 september anställdes Carita Sipilä som kanslist. Förutom kanslirutiner skötte hon förbundets och fiskeriområdenas bokföring. Därtill var under ett par månader datanom Stig Niskanen anställd för att färdigställa ett fiskeriförsäkringsprogram samt konvertera gamla databaser. Under år 1999 koncentrerade sig förbundet främst på frågor som berörde strukturstöden och anpassningen till EU:s gemensamma fiskeripolitik. Återbäringen av bränsleaccisen och framför allt ansökningsförfarandet, som fortfarande upplevdes som besvärligt, ägnades särskild uppmärksamhet. Förbundets ekonomi var liksom under de senaste åren ansträngd, om än bokslutet visade ett litet överskott. MIKA KIURU VERKSAMHETSLEDARE Gabriella Lindholm, fiskeriområdesdisponent Henrik Gahmberg, t.f. verksamhetsledare åren Alterneringslediga verksamhetsledaren Niklas Ulenius återvände inte och fiskarförbundet fick hösten 2000 en ny verksamhetsledare i iktyonom Mika Kiuru. Han valdes bland fyra sökande och tillträdde den 1 september. Förbundsstyrelsen bedömde att Kiuru hade de bästa förutsättningarna att framgångsrikt sköta befattningen som verksamhetsledare. Även en del andra omställningar blev aktuella. Iktyonom Gabriella Lindholm meddelade nämligen att hon inom ramen för ett eget företag hade för avsikt att erbjuda fiskeområdena disponenttjänster. Hon hade som anställd i fiskarförbundet skött disponentskapet för många av fiskeområdena i Nyland allt sedan år 1995, under den senaste tiden för åtta av de tolv områden som var medlemmar i förbundet. Från utgången av år 2000 avstod förbundet från att handha fiskeområdenas disponentskap, men betonade vikten av en fortsatt god kontakt för att främja fiskets förutsättningar. Förbundets kanslist Carita Sipilä slutade i april. För att sköta förbundets bokföring uppgjordes att avtal med Bokföringstjänst Gunni Melander. Fiskardagen sommaren 2000 hölls i Wättlaxvik i Bromarf. Festtalare var den här gången riksdagsman Henrik Lax. Förbundets förtjänsttecken, guldnålen, tilldelades fiskarhustrurna Maj-Britt Grönroos, Marie Helenius och Solveig Lindqvist. FÖRBUNDSKANSLIET FLYTTAR TILL EKENÄS Nylands fiskarförbunds kansli flyttade i januari 2001 från Helsingfors till Ekenäs och den 19 februari hölls invigning i de ändamålsenliga och trivsamma utrymmena. Beslutet om flyttningen fattades redan på hösten 168

169 I januari 2001 flyttade Nylands fiskarförbund sitt kansli från Helsingfors till Ekenäs. Den 19 februari var det officiell öppning. På bilden ses från vänster räknat Ekenäs stadsdirektör Göran Wide, förbundets ordförande Astrid Thors, dess verksamhetsledare Mika Kiuru och Nylands fiskeriförsäkringsförenings VD Kaj Rehnberg efter att Nylands fiskeriförsäkringsförening erbjudit utrymme i sina nyinköpta lokaliteter vid Torngatan 4 i Ekenäs. Förbundet konstaterade att det inte är nödvändigt att kansliet är beläget i Helsingfors, utan en annan ort, t.ex. Ekenäs, kan komma ifråga om man därmed kan minska på hyreskostnaderna. Ett välkommet flyttningsbidrag på mark fick man från Svenska kulturfonden. Även i det tidigare kansliutrymmet, vid Mechelingatan 41 i Helsingfors, var förbundet underhyresgäst hos försäkringsföreningen. KLAUS BERGLUND FÖRBUNDSORDFÖRANDE Efter att ha lett Nylands fiskarförbund under tre år avgick Astrid Thors vid årsmötet i mars Förbundets vice ordförande, fiskaren Klaus Berglund från Ingå valdes till ny ordförande. Ny vice ordförande blev fiskodlaren Robert Hindsberg från Lovisa, styrelsemedlem sedan Föredragshållare vid årsmötet var Hugo Andersson från Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund. Han talade om fisket i Östersjön och 169

170 Ett hundratal förtjänta fiskarkvinnor har genom åren fått förtjänsttecknet guldnålen. hur fiskresurserna borde förvaltas. Vidare berättade Petri Suuronen från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet om det förestående lax- och sälforskningsprojektet. Fiskardagen sommaren 2001 hölls i Tirmo med Pellinge fiskargille som lokal arrangör. Den nyvalde förbundsordföranden höll festtalet och uttryckte sin oro för skärgårdsfiskets framtid. Förbundets utmärkelsetecken till förtjänta fiskarkvinnor, guldnålen, tilldelades Britta Blomqvist och Lilli Kellgren. En sjösäkerhetskurs, som krävs för yrkesfiskare, anordnades under vårvintern och en isningsskolning vid den nya isstationen i Lovisa på hösten. Vid det sistnämnda tillfället gjorde de tolv deltagarna även besök hos yrkesbröder för att stifta bekantskap med hur de hanterade sina fångster. Biolog Ville Wahteristo sammanställde som projektanställd under tiden en forskningsplan åt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet om fisket i Finska viken. ETT DYSTERT ÅR 2001 Det gångna året har eventuellt varit det sämsta någonsin för fiskerinäringen i detta land. Aldrig förut har näringen beprövats med lika många och allvarliga tillbud som under året Det handlade om dioxiner i fisken, fiskestopp, dåliga förhandlingsresultat för följande års fiskekvoter, inrättande av sälskyddsområden, uteblivna skadeersättningar, mellanskarvens fortsatta kraftiga beståndsökning, biologiskt sett omotiverade fiskledsförrättningar, ovisshet om trålhamnens fortsatta existens i Hangö, rikliga algblomningar under perioden juli-augusti i de östra delarna av verksamhetsområdet m.m. Så här dystert sammanfattas i verksamhetsberättelsen händelserna för året. Mest bekymrade EU:s tanke på att förbjuda fiske av strömming och lax för konsumtion i hela Östersjön eftersom dessa arter överskrider gränsvärdet för dioxinhalterna. Lyckligtvis godkände EU en femårig övergångsperiod, dock så att fisken inte får exporteras till andra EUländer. Förhoppningsvis hinner dioxinhalterna sjunka under övergångsperioden. Likaså blev förhandlingarna om fiskekvoterna för år 2002 svåra. För strömmingsfiskarnas del innebar den rejält minskade kvoten en betydande fiskebegränsning. De redan nationellt budgeterade sälskadeersättningarna uteblev på grund av att EU inte godkände den finländska ersättningsmodellen. De ansåg att en dylik modell inte kan bli bestående. Kommissionen godkände till att börja med endast en ettårig ersättningsmodell. Det sista budet blev dock en tvåårig ersättningsperiod. 170

171 Ett tack till fiskarhustrurna för deras stora insats Fiskarhustrurna har i alla tider svarat för en ovärderligt stor insats i yrkesutövandet. I Ålands fiskarförbunds 50-årshistorik (1977) beskriver Elis Fogde kvinnans insats i så här uttrycksfulla ordalag: Blir det fråga om att överräcka en ros finns det ingen tvekan om vem som borde få den största och den ädlaste. Det är kvinnan, fiskarhustrun, som aldrig fått stämma och säte vid rådslagens bord, men som i outtröttlig kärlek vid mannens sida kämpat för hemmet och de sina. Ofta har hennes kamp varit bitter och hård, så hård att det varit fråga om att överleva. Det har vanligen fallit på hustruns och moderns lott att dela den alltför ofta magra kakan mellan familjens medlemmar och minst var biten som blev över åt henne själv. Som en naturlig sak har genom tiderna betraktats, att kvinnan skulle trotsa farorna och stå vid mannens sida i skötbåten, vid gälbordet och sitta vid nättjugan i den sena kvällsbrasans sparsamma ljus. Ute på sjön skulle hon ängslas för barnen hon varit tvungen att lämna ensamma i hemmet. Hemma skulle hon ängslas för mannen och sönerna ute på sjön när stormilarna visslade i eldstadens rökfång. Fiskarhustrun, barnaföderskan, fostraren och den jämnbördiga arbetskompanjonen har aldrig begärt och sannolikt aldrig fått ett offentligt tack för den kvinnobragd och mannagärning hon presterat genom sekler. Så långt Elis Fogdes målande ord. Vad beträffar det offentliga tacket har Nylands fiskarförbund dock föregått med gott exempel. Som det framgått har förbundet allt sedan år 1957 i samband med den årliga Fiskardagen premierat två eller tre fiskarhustrur med ett särskilt förtjänsttecken guldnålen. LILLI KELLGREN SENAST I RADEN AV PREMIERADE FISKARHUSTRUR Den senaste i raden, av de sammanlagt 104 fiskarkvinnor som genom åren fått utmärkelsen, är Lilli Kellgren på Storpellinge. Hon är en utmärkt representant för fiskarhustrurna. Tillsammans med maken Henrik har hon aktivt tagit del i fiskeutövningen på alla plan i själva fiskandet, i förädlingen och försäljningen av fångsten. Hon har lappat fiskebragder och gjort mycket annat som hör yrkesutövningen till. Visst har det varit arbetsamt. Då det var som brådast under vår- och höstfisket blev det inte många timmar sömn, berättar Lilli, medan hon står och fyller glasburkar med senapsströmming inför strömmingsmarknaden i Helsingfors hösten Det blir trettionde gången vi åker dit. Numera har vi ett tiotal olika produkter. Sortimentet har småningom växt ut. Det började med saltströmming och kryddfisk, sedan började vi lägga in skomakarlax och senapsströmming. Kellgrens inläggningar har gett många priser i den tävling som varje år ordnas på den anrika marknaden. Hösten 2003 blev det exempelvis första pris för årets strömmingsdelikatess. Lilli Kellgren berättar att inkomsten från strömmingsmarknaden ger en betydelsefull del av årsinkomsten, men så ligger det också mycket arbete bakom innan båten är lastad med alla produkter. Samtidigt är den sociala biten viktig. Vi träffar yrkeskolleger som man inte ser däremellan och trevliga kunder naturligtvis. Skaran av stamkunder som handlar hos oss år efter år är stor. I Borgå är den givetvis ännu större eftersom vi finns på torget där fyra dagar i veckan sommartid och två dagar under vinterhalvåret. I september inrättades sju sälskyddsområden i landet. Fiskerinäringens insatser för att få förordningsförslaget hävt hjälpte föga. Den enda förändringen som intogs i förordningen var att fiske med vissa redskap kan tillåtas inom områdena, i praktiken dock en helt betydelselös kompromiss. 171

172 Under strömmingsmarknaden hinner Kellgrens även umgås med vänner och bekanta på kvällarna eftersom de övernattar i båten under veckan i Helsingfors. SKÄRIFLICKA SEDAN BARNSBEN Lilli kom till Storpellinge år 1964 då hon gifte sig med fiskaren Henrik Kellgren. Hon är skäriflicka sedan barnsben, hemma från Käldö i Pernå, så fiskaryrket kände hon väl. Under åren har dock utvecklingen varit stor och förändringarna många. Strömming har fiskats i ryssjor och med trål, lax på rev, i fällor och nu i de nya pontonryssjorna. Fjällfisk har fångats i nät, särskilt vintertid. Därtill höll Kellgrens på med odling av regnbågslax under tretton års tid. Som sagt var fisket under högsäsong intensivt. Lilli Kellgren berättar att man då barnen var små kunde ha dem med vid trålfisket. Det hände sig att medan vi nattetid sorterade fisken sov barnen i styrhytten. Det här arbetsdryga momentet föll bort då vi anskaffade en sorteringsmaskin. Fiskförädlingen utfördes i primitiva utrymmen i en strandbod fram till år 1993, då en ändamålsenlig byggnad uppfördes. De två pojkarna, Hans och Jörgen, har gått i föräldrarnas fotspår. Eller kölvatten är kanske ett rättare uttryck. Jörgen är nämligen också han fiskare på heltid, medan Hans, fiskar på deltid. Han är utbildad kock och har haft turen att kunna utöva sitt yrke alldeles i hemknutarna. Därför hinner han även fiska. Lilli Kellgren säger att hon visserligen trivts som fiskare, men påpekar samtidigt att hon nog fått försaka mycket. Många tillställningar och aktiviteter som man gärna hade varit med om har bara inte kunnat anpassas till fisket och de många till yrkesutövningen sammankopplade uppgifterna. Aktiv inom Pellinge fiskargille har Lilli Kellgren i alla fall varit, om än inte på egentliga förtroendemannaposter. Henrik och Lilli Kellgren på Storpellinge har varit ett arbetspar i fiskeutövandet under alla år tillsammans. Hösten 2006 bar det av till strömmingsmarknaden i Helsingfors för trettionde gången. Henrik Kellgren satt med i Nylands fiskarförbunds styrelse åren

173 PLUS OCH MINUS UNDER ÅR 2002 Förbundets årsmöte år 2002 tog i en mötesresolution upp fiskerinäringens besvärliga situation. Man påpekade att det yrkesmässiga kustfisket allvarligt hotas. Yrkeskåren blir allt mera ålderstigen och någon nyrekrytering förekommer knappast alls. Många års olönsamhet till följd av bl.a. omfattande sälskador och höjda kostnader hade resulterat i en begränsad tillgång på inhemsk fisk för konsumenterna. Om inte tillräckliga åtgärder vidtas för att trygga det som finns kvar av det i tiderna blomstrande kustfisket, kommer den inhemska fisken att ta slut i handeln, framhölls det i resolutionen. Den utmynnade i ett krav på strukturstödsmedel för att byta ut laxfällorna till de sälsäkra fångstredskap som i försökssyfte prövats. Dessa redskap var även tema på årsmötet. En panel bestående av Orian Bondestam från Jord- och skogsbruksministeriet, Esa Lehtonen från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Anders Björkman från Björkö telnfabrik inledde diskussionen, som gav nya innovativa idéer på hur myndigheterna kunde hjälpa till för att underlätta problemet. Om än fiskerinäringens kräftgång fortsatte i många avseenden skulle det visa sig att år 2002 även blev positivt. Med undantag av laxfisket kom nämligen kustfisket att bli bättre än på många år. I synnerhet gav gösfisket goda fångster. Skötfisket, som visserligen endast bedrevs i mycket ringa omfattning för att förse de lokala torgen med strömming, gav också goda fångster, dessutom av högklassig kvalitet. Utplanteringsverksamheten av sik gav fortsättningsvis en bra avkastning, totalt sett, men med stora regionala skillnader i fångsten. Den mörtbesläktade fiskens andel av fångsten ökade kontinuerligt. Ett bevis på detta var om något den fångst på trettio ton mört, som samlades i en partrål i Ekenäs skärgård i ett drag. Något av årets fiskevårdsbragd! Den allt sedan 1970-talet så viktiga partrålningen för många fiskare i Ekenäsvattnen, liksom på annat håll i Nyland, kom att upphöra just vid den här tiden. Fiskarförbundets dåtida instruktör Stig Sundström var den som tillsammans med sin kusin Alf Malmlund inledde partrålningen i Ekenäs skärgård. Efter några inte så lyckade försök till trålning efter vassbuk försökte man sig på vårströmming år Det andra draget gav redan en fångst på tre ton. Det kom att bli inledningen till ett omfattande trålfiske i trakten. Följande år var tre trålpar i farten, för att småningom utökas till tio. Till utvecklingen bidrog den med åren ökade mottagningskapaciteten, inte minst tack vare fryseriet Oy Söder Is Ab i Ingå. Överutbud rådde i alla fall ofta, vilket gjorde att kvotering var nödvändig. Foderströmmingen kördes även som färsk till pälsdjursfarmarna i Österbotten. Fiskebryggan på Skåldö var landningsplats för trålfiskarna. År 1985 var fiskarförbundet 173

174 174 aktivt med i initiativtagandet till ett fiskfryseri på Skåldö. Det kom dock aldrig att förverkligas. Trålarna blev med tiden allt större, tråltrummor infördes och hjälpmedel som ekolod och trålsond började utnyttjas. Även ungdomar började satsa på fiskerinäringen. Nyetableringar gynnades av att trålfisket till stor del bedrevs på allmänt vatten. Då de havsgående trålfartygen, som tidigare drog efter konsumtionsoch industrifisk, även började fiska foder, samtidigt som priserna rasade till följd av kris inom pälsdjursnäringen, upphörde det ena trålarparet efter det andra. År 2002 var endast två trålpar kvar i Ekenäs skärgård och ett par år senare upphörde den här formen av fiske helt. Stig Sundström inte bara började med partrålningen i Ekenästrakten, han höll även ut längst. Ifråga om trålfisket överhuvudtaget kan noteras att enligt en förteckning som gjordes upp hösten 1994 fanns det öster om Helsingfors tolv egentliga trålare i användning. Av dem var tre i Valkom, tre i Pellinge, en i Pörtö, en i Sibbo och tre i Helsingfors. Ett par av dem hade dock inte varit i användning de senaste åren. Därtill fanns det tretton fiskare som bedrev yt- och mellanvattenstrålning, tre från Valkom, fyra från Pellinge, tre från Emsalö och tre från Sibbo skärgård. Motsvarande statistik finns inte för den västra delen av Nylands fiskarförbunds område. I Hangö upphörde trålfisket helt då skepparen och trålfiskarveteranen Sven Boström på trålaren Yvonne, gick i pension år Därefter lossades ännu några gästande trålare i Hangö trålhamn. Även den här verksamheten upphörde då hamnmyndigheterna förbjöd lossning av foderfisk. Matfisken hade heller ingen avsättning då fiskförädlingsföretagen hade upphört med sin verksamhet på orten. I skrivande stund finns endast tre egentliga trålare registrerade inom Nylands fiskarförbunds verksamhetsområde, nämligen Börje Nyholms m.fl. Sunnanland i Ekenäs samt Per Holmströms Juny och Karl-Henrik Holmströms Svansjö, vardera i Lovisa. De fiskar alla tidvis foderströmming. Efter den här redogörelsen över trålfisket, och särskilt då partrålningens uppgång och fall, återgår vi till år 2002 och fiskarförbundets sommarsamling, Fiskardagen, som hölls på Koön med Ekenäs västra fiskargille som lokal värd. Det var egentligen Ekenäs östra fiskargille som stod i tur att handha arrangemangen, men eftersom gillets verksamhet praktiskt taget upphört tog granngillet över. Förbundsordförande Klaus Berglund konstaterade att Fiskardagen allt mera mist sin betydelse som evenemang där fiskarna samlas från hela verksamhetsområdet för att byta erfarenheter och få information. Sommarfesten på Koön kom att bli förbundets sista Fiskardag, åtminstone tills vidare. En närapå sekellång tradition var därmed till ända. Enskilda fiskargillen har dock fortfarande sommarfester på olika håll längs den nyländska kusten. Verksamhetsledaren Mika Kiurus arbetsinsats delades från den 1

175 Iktyonom Mika Kiuru i sitt arbetsrum på kansliet i Ekenäs. Här fungerar han sedan år 2000 som verksamhetsledare för Nylands Fiskarförbund och även som VD för Nylands Fiskeriförsäkringsförening. september 2002 upp mellan fiskarförbundet och Nylands fiskeriförsäkringsförening, då han från nämnda dag även blev VD för försäkringsföreningen. Studentmerkonom Gunilla Sonntag (sedermera Nyman) anställdes som kanslist. Även hon tjänstgjorde i vardera organisationen. SÄLAR OCH SKARVAR GÖR ALLT MERA SKADA Statistik om yrkesfisket för år 2003 bekräftade tillbakagången inom näringen. Antalet yrkesfiskare inom Nylands fiskarförbunds verksamhetsområde minskade till 136 yrkesfiskare i kategori I (inkomsten från fiske är minst 30 procent) och 29 i kategori II. Året innan var motsvarande antal 152 respektive 27. Även fångsterna minskade för alla arter förutom för gösen. Fångstminskningen berodde inte enbart på att det fanns färre fiskare. Sälen och skarven förorsakade allt större skador. Därtill inverkade minskade utplanteringar, syrefria havsbottnar, algblomningar och stränga trålfiskeregleringar på nedgången. Trålfiskeregleringen var katastrofal hälften av kvoten blev outnyttjad. I början av året hämmades trålfisket av den hårda isvintern. När fisket 175

176 Samtidigt som sälarna blev allt fler och fler blev de ett allt mer tilltagande gissel för yrkesfiskarna. Här ses gråsälar på Sandkallan utanför Pellinge. Bilden är tagen i samband med sälräkningen i slutet av maj kunde inledas begränsades det till tre dygn i veckan. Till sommaren utfärdades totalt trålfiskestopp och på hösten när fisket åter inleddes lyste strömmingen och vassbuken med sin frånvaro. Inkomstbortfallet för trålfiskarna var följaktligen oacceptabelt stort. I verksamhetsberättelsen betecknas i alla fall utbetalningen av den partiella sälskadeersättningen som en positiv händelse, om än den uppskattades till att motsvara endast cirka 20 procent av skadorna. I fortsättningen blev sälskadorna allt mera omfattande. Fiskbestånden beskattades allt längre in i skärgården och de jaktlicenser som beviljades hade praktiskt taget ingen betydelse. Licenserna för år 2003 utökades endast från 18 till 20 och fördelade sig enligt följande: Pellinge och Borgå fiskargillen sju lov tillsammans, de två fiskargillena i Ingå fem lov tillsammans, Hangö och Bromarf fiskargillen fem lov tillsammans, medan Strömfors och Pernå fiskargillen fick dela på ett lov. Ett lov fick Sibbo, Helsingfors och Kyrkslätt fiskargillen även dela på, liksom Snappertuna, Ekenäs östra och Ekenäs västra fiskargillen. Kvoten var i förhållande till sälbeståndet orimligt liten. Positivt var dock att fredningstiden reviderats så att höstjakten kunde bedrivas till årets slut. Likaså fortsatte den explosionsartade ökningen av häckande skarvar. 176

177 En av de bland fiskarna och skärgårdsborna förhatliga skarvkolonierna finns på Lerharun i närheten av Jussarö i Ekenäs skärgård. 177

178 Häckningsbeståndet hade under de tre senaste åren dubblerats årligen. Längs den nyländska kusten hade antalet häckande par stigit till omkring Här kan i samma veva nämnas att två år senare hade antalet igen i det närmaste fördubblats. Längs hela den finländska havskusten fanns det år 1996 tio häckande par. År 2006 var de 5 737, av dem häckade drygt 40 procent i Finska viken. En skarv äter gram fisk per dygn. Det beräknades att det häckande beståndet längs den nyländska kusten år 2005 konsumerade sammanlagt 482 ton fisk under häckningssäsongen. De kan dyka till tiotals meters djup. På bevuxna skär tar skarvarnas starkt frätande avföring snart död på all vegetation så något av ett månlandskap uppstår. Fiskarförbundet har i olika sammanhang efterlyst en lagändring så skyddsjakt och andra åtgärder kunde vidtas för att begränsa skarvarnas skadeverkningar. Årsmötet 2003 beslöt att förbundet skulle utträda ur Centralförbundet för Fiskerihushållning. Förbundets trängda ekonomi samt missnöje med hur centralförbundet skött olika fiskerifrågor låg bakom beslutet. Nyordningen innebar att Nylands fiskarförbund kunde förhandla om statsstöd direkt med Jord- och skogsbruksministeriet. Det resulterade i en ökning av statsbidraget med 12 procent. Ändå var bidraget på en för låg nivå för att uppfylla verksamhetsprogrammets målsättningar. Förbundet konstaterar i sin verksamhetsberättelse för år 2003 att samarbetet åt olika håll fungerar bra. Utgivningen av Fiskarposten är den mest synliga då det gäller de svenska rådgivningsorganisationernas samarbetsorgan (FaFFsa), som höll ett möte under året. Med fiskeområdena fungerar samarbetet bra, likaså med yrkesfiskarnas fackorganisationer. CHRISTINA GESTRIN FÖRBUNDSORDFÖRANDE Vid årsmöte i mars 2004 fick Nylands fiskarförbund igen en politiker som ordförande. Fiskaren Klaus Berglund önskade avgå efter att under de tre senaste åren lett förbundet och i hans ställe valdes riksdagsledamoten, agronomie- och forstmagister Christina Gestrin från Esbo, enhälligt till ny ordförande. Vice ordförande, fiskaren Mikael Lindfors från Emsalö återvaldes. Han hade vid det här laget ett år på posten bakom sig. Årsmötet hölls ombord på kryssningsfartyget Silja Serenad, medan hon låg i hamn. Efter mötet hade förbundet ordnat en fiskarkryssning till Stockholm, i viss mån som en kompensation för den numera inhiberade Fiskardagen. I Stockholm berättade Hugo Andersson från Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund om fisket på ostkusten. Gästerna kunde bl.a. dra den slutsatsen att det småskaliga fisket föreföll vara mera utvecklat i Finland. 178

179 Klaus Berglund: Sälar och skarvar förorsakar en allt större obalans Fiskaren Klaus Berglund på Sådö i Ingå har blivit känd i vida kretsar, inte minst för att han inte sticker under stol med vad han tycker och tänker. Det må sedan gälla den allt mer ökande sälstammen och skarvförekomsten, fritidsfiskets avigsidor eller skattepolitiken. Under sju år, fram till år 2004, satt han med i Nylands fiskarförbunds styrelse, de tre sista åren som dess ordförande. På det lokala planet verkar han som ordförande i Ingå östra fiskargille. Berglund har i många avseenden varit en nytänkare, vilket gjort att han uppmärksammats och ibland även varit omstridd. Han utsågs år 1997 till årets fiskare av Centralförbundet för Fiskerihushållning i Finland och år 2006 fick han Skärgårdsfondens stipendium på euro. Marthaförbundets matkulturstipendium år 1999 visar på mångsidigheten i Klaus Berglunds verksamhet som fiskare och skärgårdsföretagare. Tillsammans med hustrun Eeva har han satsat stort på upplevelseturism. Vi bjuder bland annat på fiske och sälsafari ute till havs, skärgårdsmiddagar på Sådö och bastu förstås. Vi framhäver särskilt den kulinariska upplevelsen för våra gäster, som kunnat uppgå till över tusen personer per år. Eeva är köksmästare och en kock hjälper till med tillredningen av de läckerheter vi bjuder på. MERA REGELRÄTT FISKE Trots att turismverksamheten varit framgångsrik har Klaus Berglund börjat tänka om och har för avsikt att framöver återgå till regelrätt fiske och anlägga ett nytt fiskeläge på fastlandet. Att hela tiden skapa upplevelser för andra utarmar det egna livet som skärgårdsbo och människa, tycker han. Fiskeläget på Sådö har sedan år 1990 småningom byggts upp. Det började med två laxfällor och en snurrebåt. Under åren har åtta barn fötts i familjen. Det säger sig självt att det isolerade läget satt sina begränsningar i vardagslivet för familjen. Berglund prisar livet som fiskare. Det fria yrket gör det även möjligt att ha med barnen överallt. Han framhäver vikten av ett harmoniskt och välfungerande familjeliv. Då det gäller yrkesfiskets framtid förutser han att stora förändringar blir oundvikliga. Det rent företagsmässiga fisket kommer att kollapsa på grund av brist på fisk. Man kommer att bli tvungen att återgå till en mera småskalig verksamhet. Då de fiskare som är födda på och 1950-talet blir pensionerade kommer vi att ha ett stort behov av fiskare för att förse konsumenterna med fisk. EN ALLT STÖRRE OBALANS Klaus Berglund anser att den stora sälstammen och den ökade skarvpopulationen förorsakar en allt större obalans i ekosystemet. Rovfisken äts upp, medan den så kallade skräpfisken ökar. Skräpfisken äter i sin tur små kräftdjur, djurplankton, bottendjur och små bottenfiskar eller deras yngel. Följaktligen rubbas ett ekosystem som vi sällan berörs direkt av. Ökad algblomning kan i vissa fall förklaras av avsaknaden av algätande djurplankton. Det här antagandet har starkt kunnat bevisas i insjöarna, däremot har forskningen av hur mekanismerna och arternas inbördes kopplingar ifråga om algförekomster i havet inte ännu klargjorts. Men jag befarar att vi här har ett större problem än man allmänt tror, säger Berglund och fortsätter: En verkligt stor brist i Finlands fiskeriadministration, inklusive forskningen, är den sorgligt stora avsaknaden av en biologisk helhetssyn som objektivt tar alla aspekter i beaktande. Förståelsen för det marina ekosystemets inbördes kopplingar är ringa. Vad som i olika för yrkesfiskarna livsviktiga frågor tillåts ske inom samhällsplanering, infrastruktur, lagstiftning, miljöcentraloch TE-centralbeslut inte minst ifråga om fiskstammen, kritiseras av Klaus Berglund. Den pragmatiska, praktiskt tänkande beslutsfattare som vågat kasta sig in i djupare resonemang med erfarna yrkesfiskare saknas tyvärr. Sälproblemet kommer åter på tal och Berglund bedömer att det mellan Ekenäs och Porkala finns omkring fyrahundra gråsälar. De 179

180 Klaus Berglund visar upp hur en stor del av fångsten i laxfällorna kunde se ut efter sälarnas framfart. Bilden är tagen år De nya pontonryssjorna har visserligen förbättrat situationen, men sälarna har lärt sig att vänta vid ingången och hugga till innan laxarna simmar in i ryssjan. konsumerar en ofantlig mängd fisk. Därtill kommer vikarsälarna som också ökar i antal. Då sälarna blir allt fler drivs de allt längre in i skärgården. Klaus Berglund, som vid sidan av laxfisket specialiserat sig på gösfiske, har konstaterat att en allt större del av gösarna har märken efter sälbett. Sälen, som står högst i havets kretslopp, borde bli villebråd och regleras i den allmänna jakten. Den är inte längre någon hotad art. Eftersom sälen är svår att jaga borde yrkesjägare få i uppgift att ta sig an decimeringen av den överstora stammen. EFTERLYSTA SKATTELÄTTNADER Klaus Berglund tycker att den bofasta befolkningen i skärgården borde få skattelättnader eftersom kostnaderna för att bo och arbeta här är så mycket högre. Exempelvis kunde yrkesmässig fångst av vild fisk befrias från mervärdesskatt. Samhällets attityder överhuvudtaget är ett större hot mot fisket än sälen, storskarven och miljöförändringar. Om attityderna och värderingarna fortsättningsvis förändras i samma negativa riktning kommer fisket att ha problem som man endast löser med starkt juridiskt kunnande. Om den största förutsättningen för en yrkesfiskare, d.v.s. goda fiskrika vatten, måste ersätts med en jur.kand.examen, vilket idag verkar vara fallet, då är vi ute på sju famnars vatten. För att få en nettoinkomst som motsvarar värdet av tio ton fisk måste jag sälja en fångst som är två-tre gånger så stor. Så hög är kostnadsnivån. Det här förhållandet är inte heller gynnsamt mot fiskstammen. Berglund påpekar samtidigt att det pris som fiskarna får för fångsten är väldigt lågt i förhållande till vad konsumenten betalar. Han påminner även om att det är fritidsfiskarna som drar upp den mesta fisken i våra vatten. Till slut påpekar Klaus Berglund att han aldrig efter länsfiskekortens tillkomst sett så få fritidsfiskare som nu. Inte heller har så många fritidsfiskare kontaktat honom för att få en förklaring till fiskstammens kollaps. Vi tycks nu äntligen förstå att vi faktiskt sitter i samma båt och att vågdalen i fisket tyvärr är så pass djup att vi bildligt talat hamnat på havsbottnen! 180

181 MÅNGFALDIG FÅNGST I PONTONRYSSJOR År 2004 kom med en glad nyhet till en annars i många avseenden drabbad näring den sälsäkra pontonryssjan, ofta även kallad push up ryssjan eftersom den med hjälp av tryckluft tas upp till ytan och därmed behändigt kan vittjas. Fiskarförbundens samarbetsdelegation ställde två pontonryssjor till Nylands fiskarförbunds disposition, som i sin tur lånade ut dem för att prövas i praktiken av fiskarna Bo-Erik Törnroos i Bromarf och Mikael Lindfors på Emsalö. Ryssjan i Bromarf gav uppskattningsvis en 50 procent bättre fångst än vad man fått i laxfälla föregående år. Lindfors lade ut sin pontonryssja nära ett sälskyddsområde i havsbandet, på en traditionell laxfällsfiskeplats. Den gav en sexfaldig fångst jämfört med året innan och slog det tidigare fångstrekordet dubbelt upp. Den här ryssjan överraskade igen på hösten. Den flyttades inomskärs i en vassvik med avsikt att fånga gös. Gösfångsten blev liten, men i stället simmade nästan 800 sikar in i pontonryssjan, samtidigt som nätfångsten av sik i området var nästan ingen alls. Året därpå lånades de två pontonryssjorna ut åt Magnus Lignell i Bromarf och Magnus Nyholm i Borgå, Tirmo. Följande fiskare i raden som av fiskarförbundet gavs möjlighet att få låna ryssjorna var Tom Bäckström i Helsingfors och Leif Wikstedt i Obbnäs. Framgången väckte givetvis ett stort intresse bland fiskarna, stötestenen var det höga priset, omkring euro per pontonryssja. Här kom det hjälp från oväntat håll. En privat stiftelse, Helene och Walter Grönqvists stiftelse, tog initiativ till att finansiera tolv pontonryssjor i syfte att bevara yrkesfisket. Det var med stor tacksamhet förbundet och fiskarna längs den nyländska kusten tog emot den storartade donationen. Förbundet engagerade sig aktivt i frågan om att så kallat FFU-stöd skulle beviljas för bragderna. Bland annat förde man ut den beredande tjänstemannen till pontonryssjan utanför Emsalö, samtidigt som konventionella laxfällor vittjades för att konkret visa på skillnaden i fångsten. Den här aktiviteten resulterade i att ministeriet höjde stödprocenten från tidigare tänkta 50 procent till 70 procent. Ett annat positivt beslut stod riksdagen för. Den tidigare beviljade ersättningen på 1,7 miljoner euro för sälskadorna i landet utökades med 1,5 miljoner euro. Redan året innan hade riksdagen i samband med budgetbehandlingen godkänt en kläm om att ersättningar skall utbetalas för sälskador som uppkom åren 2000 och Utan förbundets aktiva insats i riksdagen hade ersättningarna med säkerhet uteblivit eftersom fiskerimyndigheterna var emot dem. Nyttan av att ha politiska kanaler kom här igen en gång till synes. Det faktum att möjligheten att anhålla om stöd för sälsäkra bragder 181

182 Fiskaren Mikael Lindfors från Emsalö är glad och förväntansfull efter att ha fått sin pontonryssja levererad på senhösten Då hade han redan erfarenhet av det revolutionerande redskapet genom att han provfiskat med en av de ryssjor förbundet lånade ut. tidsmässigt sammanföll med utbetalningen av sälskadeersättningarna bidrog till att så många fiskare kunde göra investeringsbeslut för sitt yrkesutövande. SLOPAD SKATT PÅ FISKEVATTEN Som en arbetsseger för Nylands fiskarförbund kan slopandet av fastighets- och förmögenhetsskatt på privata vattenområden betraktas. Efter nästan tre års aktivitet på olika plan, inte minst av förbundets verksamhetsledare Mika Kiuru, ledde ansträngningarna till resultat hösten Kampen började då en del upprörda vattenägare i Ekenäs fick debetsedlar för att betala fastighetsskatt på sina vattenområden. Fiskarförbundet tog sig an deras sak genom att i flera omgångar lämna in bemötanden till skatterättelsenämnden för några skattskyldigas del. Därtill uppvaktades svenska riksdagsgruppen. En lagmotion initierade så småningom till en utredning av frågan på finansministeriet och en lagändring. Ändringen motiverades bl.a. med att det är svårt att kunna åstadkomma en heltäckande och enhetlig beskattning på vattenområden. Det ansågs även bli billigare för staten att slopa skatten än sätta ner stort arbete för att få fastighetsregistret och skatteregistren samordnade. I samband med det tidigare nämnda årsmöte i mars 2004 höll 182

183 Generaldirektören på DG Fisk vid Europeiska kommissionen i Bryssel, Jörgen Holmqvist, assisterad av fiskbiolog Eskild Kirkegaard (närmast t.h.), uppvaktas av verksamhetsledaren Mika Kiuru, avgående EU-parlamentarikern Astrid Thors och nyvalde Henrik Lax strax efter midsommar iktyonom Vesa Tschernij ett intresseväckande föredrag, där han kom med framtidsvisioner för kust- och skärgårdsfisket. För att det småskaliga fisket skall kunna hävda sig och utvecklas ansåg han ett samarbete längs hela kuststräckan av Östersjön som nödvändig. Tidigare EU-parlamentarikern Astrid Thors och nyvalde Henrik Lax samt fiskarförbundets verksamhetsledare Mika Kiuru uppvaktade sommaren 2004 generaldirektör Jörgen Holmqvist på DG Fisk vid Europeiska kommissionen i Bryssel. De redogjorde för de finländska fiskeförhållandena och gav sin syn på de missförhållanden som kommissionens nya tekniska regler för Östersjön skulle medföra. Senare gjordes beslut om att inte införa de olyckliga reglerna längs Finlands kust. TE-centralerna längs Finska vikens kust beslöt att höja minimimåttet på havsöring och på den minsta tillåtna maskvidden för bottennät i riktat öringfiske på det allmänna vattenområdet i havet. Förbundet hade i sina utlåtanden motsatt sig förslaget. Styrelsen beslöt att förbundet tillsammans med yrkesfiskarnas riksfack besvärar sig över beslutet. Nylands fiskares fackorganisation var i januari 2004 samlade till ett extra ordinarie möte varvid förbundet upplöstes. En ny tvåspråkig organisation bildades i stället, nämligen Suomenlahden Ammattikalastajat Finska Vikens Yrkesfiskare. 183

184 Nylands Yrkesfiskares fackorganisation var i januari 2004 samlad för att upplösa organisationen. I stället bildades Suomenlahden Ammattikalastajat Finska Vikens Yrkesfiskare. På bilden ses från vänster räknat, Krister Hellström, Karl-Mikael Lindqvist, Kim Jordas (VD i takorganisationen Finlands Yrkesfiskarförbund) och Mikael Lindfors. På andra sidan av bordet sitter Kaj Sjödahl (närmast), Stig Sundström (den upplösta organisationens ordförande) och bredvid honom den nya organisationens ordförande Seppo Partanen. HÖG- OCH LÅGVATTENNOTERINGAR ÅR 2005 År 2005 inleddes på ett exceptionellt sätt, under natten mellan den 8 och 9 januari steg havsvattnet till en aldrig tidigare skådad nivå i de västra delarna av Finska viken med halvannan meter och i öster med hela två meter. Högvattnet medförde givetvis stora skador på byggnader, bryggor och annan utrustning överallt i skärgården. Den europeiska unionens fiskeripolitik kom till synes i stora infrastrukturella förändringar i det yrkesmässiga fisket och i fångsterna. Skrotandet av trålfartyg och laxfiskebåtar med offentliga medel minskade generellt på strömmings-, vassbuks- och laxfångsterna. Drivgarnsfisket av lax minskade p.g.a. fartygsskrotningen och beslutet om att successivt helt och hållet slopa den här formen av fiske år Detta för att skydda valar! Tumlare närmare bestämt. Det här kan nog betraktas som årets lågvattennotering. På fiskarhåll har man tyckt att hela tumlarobservationsbestyret gör att EU förlorar i trovärdighet. Det skulle säkert finnas viktigare saker 184

185 Yrkesfiskefångster i Nyland åren Strömmings- och vassbuksfångsterna i Finska viken ton vassbuk strömming år Yrkesfiskefångster i Nyland Ton Gädda Sik Lax Öring Art Mörtfisk Lake Abborre Gös Yrkesfiskarnas fångster från Nylands fiskarförbunds verksamhetsområde för åren presenterade i två tabeller, en för strömming och vassbuk och en för övriga fiskarter. I den förstnämnda tabellen kommer förd EUfiskeripolitik särskilt till synes. Som det framgår är trenden för fångsterna även i övrigt överlag nedåtgående. att sysselsätta sig med. I Finland förirrade sig enligt uppgift endast två tumlare in i fiskebragder under hela 1990-talet. Att två tumlarobservatörer anställs för att följa med ut i fiskebåtarna längs den finländska kusten tycks minst sagt överdrivet. Hur som helst inledde de två observatörerna sitt arbete den 1 april Vid förbundsstyrelsens möte i januari antecknades till kännedom att 26 fiskare inom Nylands fiskarförbund ansökt om FFU-medel för anskaffning av sammanlagt 60 pontonryssjor. De nyländska fiskarna hade i proportion varit aktivast i hela landet med att beställa pontonryssjor. Till årsmötet i mars hade den sälsäkra pontonryssjans upphovsman och 185

186 Förbundet såg hösten 2005 till att riksdagens finansutskotts jordbruksdelegation fick bekanta sig med skärgården och fiskerinäringen i Pellingetrakten. Här ses förbundsordförande Christina Gestrin tillsammans med riksdagskollegan Klaus Hellberg och utskottsrådet Alpo Rivinoja (i mitten). tillverkare Christer Lundin i Sverige inbjudits. Han berättade om den populära fiskebragden, förevisade en film och svarade på frågor. De som deltog i den efterföljande fiskarkryssningen till Stockholm var i tillfälle att ytterligare diskutera frågor kring ryssjan och göra beställningar. Efter upprepade uppmaningar från Jord- och skogsbruksministeriets fiskeriavdelning beslöt förbundet på hösten 2005 att återinträda i Centralförbundet för Fiskerihushållning. Eftersom det tänkta kustfiskarförbundet aldrig bildades ansåg ministeriet att det i längden inte är hållbart med ett fristående fiskarförbund som åtnjuter statsbidrag. På hösten ordnade förbundet för riksdagens finansutskotts jordbruksdelegation en utfärd till Borgå skärgård med Magnus Nyholms fiskeläge i Tirmo som utgångspunkt. Med på turen var även jordbruksministerns specialmedarbetare Jouni Lind samt Finlands yrkesfiskarförbunds VD Kim Jordas. Syftet med färden var att informera riksdagsledamöterna om det rådande läget för kustfisket, inte minst ifråga om sälarnas och skarvarnas framfart. Beslutsfattarna blev informerade om nödvändigheten av sälskadeersättningar och om att fortsatt stöd behövs för anskaffning av sälsäkra bragder. Som ett konkret resultat av exkursionen ändrade riksdagens jordbruksutskott på lagförslaget gällande hur mycket fisk som får hemförädlas utan anstaltskrav på förädlingsutrymmena. Gränsen höjdes från 2,5 till 5 ton. Antalet yrkesfiskare inom Nylands fiskarförbunds verksamhetsområde minskade till 117 i kategori I (minus fem sedan året innan) och 17 i kategori II (minus en). 186

187 Bröderna Magnus och Valter Lignells fiskeläge i Bromarf, Wättlax, med laxbåten Vinden vid bryggan och en pontonryssja. UTPLANTERINGSVERKSAMHETEN Till förbundets viktigaste verksamhetsformer under åren har fiskevattenvården hört, särskilt då utplanteringen av fiskyngel. Om den här verksamheten, där gäddkläckningen med åtföljande utplantering, tidigare var den mest betydelsefulla, har det fram till medlet av talet tidigare redogjorts för. Gäddkläckning i förbundets regi upphörde år Anstalten i Valkom hade krävt en del investeringar som inte längre ansågs ändamålsenliga i förhållande till verksamhetens omfattning. Dessutom bytte arrendemarken ägare. Under den senaste tiden kläcktes i Valkom omkring yngel årligen. Anläggningen på Stor-Mistö i Ekenäs skärgård hade upphört redan tidigare. Visserligen fortsatte utplanteringen av nykläckta gäddyngel efter det, men i allt mindre omfattning. Sibbo fiskargille satte efter en paus igång gäddkläckningsanläggningen på Granö. Verksamheten här övertogs snart av Sibbo fiskeområde. Utplantering av sik kom däremot att bli allt mer betydelsefull, inte 187

188 Utplantering av fiskyngel har genom åren hört till förbundets mest betydelsefulla uppgifter. Här har samarbetspartnern Savon Taimen kommit till Storpellinge för att låta havsöringsyngel strömma ut i Finska viken. minst beroende på att den visade sig falla väl ut. År 1991 utplanterades exempelvis drygt yngel av vandringssik. Vid den här tiden kunde fiskevårdsplanen inte förverkligas ifråga om havsöring p.g.a. att statsanslaget från fiskevårdsmomentet fortfarande inte motsvarade behovet. Årligen utplanterades cirka smolt. Från år 1993 började även gösyngel utplanteras, närmare bestämt stycken det året. Följande år utplanterades dessutom ålyngel för första gången efter det importstopp som infördes i slutet av 1970-talet. Från medlet av 1990-talet blev fiskarförbundets förmedling av fiskyngel till fiskargillen, fiskeområden, fiskelag och enskilda vattenägare allt mera omfattande. Utvecklingen av utplanteringsverksamheten (angiven i styckeantal för vartannat år) framgår av tabellen på nästa sida. 188

189 Utplanteringsverksamheten (stycken), åren Havsöring Skärgårdssik Vandringssik Harr Gädda (försträckta) Gädda (nykläckta) Gös Ål Havsöring Skärgårdssik Vandringssik Harr Gädda (försträckta) Gädda (nykläckta) Gös Ål I verksamhetsberättelsen för år 2005 skriver förbundet bl.a. så här under rubriken Fiskevattenvård: Insatserna för fiskevattenvården, och speciellt utplanteringarna är en av förbundets hörnstenar i verksamheten. Fiskevattenvårdsarbetet har tillsammans med fiskeområdena, fiskargillena och delägarlagen fungerat bra. I enlighet med nyttjande- och vårdplanerna har man förverkligat utplanteringsverksamheten. Förbundet har gett utsättningsrekommendationer åt utsättarna för att den bästa möjliga avkastningen av utplanteringarna skall uppnås. Vi har koordinerat och ombesörjt anskaffningen av fiskyngel som våra medlemmar satt ut under året. Totalt har förbundet organiserat 39 stycken utplanteringar som utförts på 50 olika platser. Utplanterade fiskarter har varit sik, gädda, ål och gös. Det totala värdet på utplanteringarna som gjorts för medlemmarnas räkning var cirka euro. Här kan ytterligare nämnas att de 39 mottagarna av fiskyngel bestod av 19 fiskeområden, fyra fiskargillen, 15 fiskelag och ett fiskandelslag. Ål och skärgårdssik utplanterades över nästan hela förbundets verksamhetsområde, vandringssik endast i östnyländska vatten. Gösutplanteringen gjordes likaså i öster. Den lilla mängd gäddyngel som utplanterades gjordes inom Borgånejdens fiskeområde. 189

190 Fiskarnas vänner -stiftelserna Nylands fiskarförbund och dess medlemmar har kunnat förlita sig på två stiftelser som regelbundet stött dem som utövat fiskaryrket. Fiskeriinspektör J.A. Sandmans stiftelse delar ut medel på donatorns födelsedag. De senaste åren har i medeltal cirka euro stått till styrelsens disposition. Utdelningen sker turvis till de svenska och finska fiskarförbunden och förbunden ges möjlighet att föreslå mottagare. Kriterierna är både sociala och yrkesmässiga. Sålunda beviljas understöd till fiskare som upplevt förlust av fiskeredskap eller som brottas med finansiering vid större anskaffningar. Stiftelsen har även stött sammanslutningar av fiskare vid större anskaffningar. Sandmans stiftelse var den första donatorn som gick in för att stöda anskaffningen av de sälsäkra pontonryssjorna. Experimentryssjor anskaffades via Fiskarförbundens samarbetsdelegation till Nyland, Åboland och Österbotten. De enskilda fiskarförbunden utsåg dem som provfiskade med ryssjorna. Som det framgått trädde andra finansiärer därefter in, både privata och statliga. Tre svenska fiskarförbund är direkt eller indirekt företrädda i stiftelsens styrelse. Som ordförande fungerar minister Pär Stenbäck, tidigare ordförande i Nylands fiskarförbund. Med i styrelsen sitter nuvarande ordförande Christina Gestrin, minister Christoffer Taxell, tidigare ordförande i Åbolands fiskarförbund, samt därtill verksamhetsledarna för förbunden i Åboland och Österbotten. Som stiftelsens sekreterare fungerar vicehäradshövding Ralf Blomqvist. Fiskeriinspektör J.Alb. Sandmans stiftelse för understödjande av Finlands havsfiskare, som det officiella namnet lyder, registrerades hos myndigheterna år Bland tidigare ordföranden märks Gösta Bergman, Kristian Gestrin och C.O. Tallgren. Winbergs skärgårdsstiftelse är, som det tidigare framgått, betydligt yngre än den Sandmanska stiftelsen. Affärsmannen Karl Hjalmar Winberg, med rötter i Sibbo skärgård, tog på äldre dagar kontakt med Nylands fiskarförbunds ledning. Långvariga diskussioner fördes hur arvet efter honom bäst skulle förvaltas för att avkastningen skulle komma fiskar- och skärgårdsbefolkningen till fromma. Slutligen enades man om en särskild fond inom ramen för Svenska kulturfonden. Det garanterade en jämn avkastning men inte en individuell fondförvaltning. Om Kulturfondens allmänna avkastning sjunkit, har dock fondförvaltaren, Svenska litteratursällskapet, kompenserat genom tilläggsbevillningar. Winbergs stiftelse var ett välkommet tillägg till de finansieringsmedel som står Nylands fiskarförbund till buds. I praktiken har fiskarförbundets styrelse varit med och disponerat fondens avkastning. Fonden hade tidigare årlig utdelning, men år 1994 gjordes en överenskommelse med tidigare omnämnda Kristian Gestrins skärgårdsstiftelse om att de två fonderna skulle alternera med utdelningen vartannat år. År 2005 uppgick avkastningen från Winbergs stiftelse till euro. Minister Kristian Gestrins skärgårdsstiftelse instiftades för att främja de nyländska skärgårdsbornas möjligheter att bygga och bo i en levande skärgård, där den genuina miljön ägnas särskild uppmärksamhet. FISKERIFÖRSÄKRINGSFÖRENINGEN Som det tidigare framgått tog Nylands fiskarförbund initiativ till en fiskeriförsäkringsförening. Frågan diskuterades redan under förbundets första verksamhetsår. Den lag som trädde i kraft år 1938 satte ny fart på 190

191 försäkringsskyddet eftersom lagen berättigade fiskeriförsäkringsföreningar att av statsmedel få en betydande andel av skadebeloppen ersatta. I samband med förbundets vårmöte 1939 bildades Nylands fiskeriförsäkringsförening. Allt sedan dess har fiskarförbundet och fiskeriförsäkringsföreningen haft ett intimt samarbete. Till föreningens första ordförande valdes Fredrik Forsell, eldsjäl i allt vad fiskerifrågor gällde. Han kom att sitta kvar på posten ända fram till sin död hösten Försäkringsföreningens tidigare vice ordförande, fiskaren Erik Lindgren från Esbo tog över ordförandeskapet. Han hade år 1961 invalts i styrelsen. Lindgren satt kvar till år 1986, för att efterträdas av Stig Sundström från Ekenäs (tidigare konsulent inom fiskarförbundet). Han fungerar alltjämt som ordförande. I styrelsen sitter dessutom Mikael Lindfors, Borgå som vice ordförande (sedan är 2002) och Nils Nyholm, Ekenäs (sedan år 1991). Bland fiskeriförsäkringsföreningens styrelsemedlemmar genom åren har följande varit mest långvariga: Hugo Hall, Helsingfors ( ), Hans Öhman, Snappertuna ( ), Kaj Nurmi, Ingå (1971 fram till sin död 1990) och Rolf Lindholm, Pernå ( , vice ordförande). Även försäkringsföreningens verkställande direktörer har tydligen trivts i sitt arbete. Uno Polenius kom nämligen att sitta kvar från starten ända fram till pensioneringen år 1974, d.v.s. i 35 års tid. Han efterträddes av bankkontorsföreståndaren Kaj Rehnberg, som också han satt kvar till sin pensionering hösten Sedan dess fungerar Mika Kiuru som försäkringsföreningens verkställande direktör, samtidigt som han sköter befattningen som Nylands fiskarförbunds verksamhetsledare. Förändrade fångstmetoder i förening med att utrustningen utvecklades ställde på 1950-talet nya krav på försäkringsverksamheten. Exempelvis gav skötfisket vika för trålfiske. Frågan om försäkring av trålbåtar behandlades första gången år 1956, men först ett par år senare var man mogen att godkänna dessa som försäkringsobjekt. Detta sedan en lagändring medförde att ett avsevärt större statsbidrag kunde erhållas vid större skador. Trålar kunde inte försäkras förrän år 1964, medan det dröjde ännu längre innan de för skador utsatta laxrevarna godkändes som försäkringsobjekt, nämligen till år I början av 1980-talet kom även motorkälkar och modern navigationsutrustning med på programmet. De under det första året tecknade 169 försäkringarna minskade av förståeliga skäl kraftigt under krigsåren. År 1949 var försäkringarna 139 till antalet och skadefallen 62, medan motsvarande siffror för år 1955 var 207, respektive 78. Efter en nedgång under 1960-talet steg igen försäkringsteckningen så att försäkringsstocken år 1970 uppgick till 4,2 miljoner mark, fördelat på 244 försäkringar. De försäkrade tråloch laxfiskefartygens antal var 36 och övriga fiskebåtar 28. Under året anmäldes 128 skadefall för vilka i ersättningar utbetalades i det närmaste mark. 191

192 Det kan vara tufft ute till havs. Här ses trålaren Julanta i hårt väder hösten År 1969 kom att bli ett särskilt dystert år för ett antal trålfiskare och även för Nylands fiskeriförsäkringsförening tre trålare totalhavererade. Under 1980-talet steg försäkringarnas antal till drygt fyrahundra, medan de årliga skadefallen höll sig omkring sextio. Anmärkningsvärt för år 1992 var att skadorna vid drivgarnsfiske ökade kraftigt. En tredjedel av antalet skadefall gällde nämligen laxnät. På grund av en lagändring minskade dessutom statens andel av ersättningen med 28 procent. Vid utgången av år 2005 var försäkringsstocken 3,16 miljoner euro, fördelat på 276 försäkringar. Försäkringsstocken hade halverats sedan år 1997 då den var som störst i föreningens historia. Inte minst hade den senaste tidens skrotning av fiskefartyg inverkat på nedgången. Skadefallen år 2005 var 28 till antalet, för vilka ersattes euro, av vilket staten stod för 73 procent. Ersättningarna gällde sju skador på trålredskap (där beloppet utgjorde 43,3 procent av den totala ersättningen), 16 skador på nät (35,2 procent), fyra skador på fiskefartyg (16,1 procent) och en skada på laxfälla (5,4 procent). Som nämnts har fiskarförbundets befattningshavare genom åren varit starkt engagerade även inom Nylands fiskeriförsäkringsförening. De har som ombudsmän i föreningen skött en stor del av försäkringsarbetet på fältet, såväl vid tecknandet av nya försäkringar som vid skadegransk- 192

193 Nylands fiskeriförsäkringsförenings styrelse sammanträder på sitt kansli i Ekenäs sommaren Från vänster ses föreningens VD Mika Kiuru, Nils Nyholm, ordförande Stig Sundström och Mikael Lindfors. ning och uppgörandet av skadevärderingsprotokoll. Till veteranerna på det här området hör Rolf Lindholm och Stig Sundström. Lindholm hade hand om den östra delen av verksamhetsområdet fram till år 2002, medan Stig Sundström vid sidan av ordförandeskapet alltjämt fungerar som skadegranskare i västra Nyland. I östra Nyland sköts den här sysslan numera av Mikael Lindfors. INFÖR NYLANDS FISKARFÖRBUNDS 100-ÅRSJUBILEUM År 2006 har i hög grad präglats av förberedelser inför förbundets 100- årsjubileum, som kommer att firas på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo lördagen den 24 mars. Förutom att ge Håkan Stjernvall i uppdrag att skildra förbundets historia i skriftlig form, fattades även beslut om att låta göra en ny fiskarfilm. Kontrakt skrevs med JÅI-Videoproduction i Ekenäs. Jan-Åke Ingman har filmat fiskenäringen av idag på olika håll i den nyländska skärgården. Intressant är att jämförelsematerial från förbundets tidigare filmer klippts in. DVD-filmen uppskattas i skrivande stund bli omkring en timme lång. Under 2000-talet har Nylands fiskarförbund på olika sätt verkat 193

194 Inför Nylands fiskarförbunds 100-årsjubileum har vid sidan av en historik även en film gjorts. Här filmar Jan- Åke Ingman trålfiskaren Karl-Henrik Holmström, skeppare på en av de sista trålarna i Finska viken. för att det kustnära yrkesfisket skall beaktas som en egen helhet i EU:s fiskeripolitik. Förbundets styrelse kunde därför med tillfredsställelse konstatera att fiskeriprogrammet för strukturperioden i stor utsträckning går i linje med förbundets verksamhetsplan och målsättningar. Finlands krav på att obegränsat kunna anskaffa sälsäkra bragder bifölls. Stöd kan även erhållas för motorer i båtar under 12 meter. Till fonden för småskaligt skärgårdsfiske reserveras sammanlagt 65 miljoner euro. EU-kommissionen avser också att undersöka möjligheterna att tillåta utbetalningar av sälskadeersättningar. År 2006 gjordes även beslut i EU att i Finland förlänga undantaget till år 2013 om att tillåta försäljning av fisk med förhöjda dioxinvärden. Förbundsstyrelsen beslöt i december 2006 att sälja de två pontonryssjorna som Sandmans stiftelse överfört till förbundet och vilka under tre år varit utlånade i försökssyfte åt sammanlagt sex olika fiskare längs den nyländska kusten. I stället anskaffas nya för fjällfiske utvecklade sälsäkra pontonryssjor. De kommer likaså att i försöksyfte utlånas åt fiskare. Ett beslut i direkt anknytning till det stundande 100-årsjubileet fattades vid samma styrelsesammanträde. Beslut gjordes nämligen om att kalla fyra förgrundsgestalter inom Nylands fiskarförbund och fiskerinäringen överhuvudtaget, till hedersledamöter, nämligen Rolf Lindholm, Stig Sundström, Sigurd Westerberg och Ruben Winberg. Som det framgått har endast tre personer tidigare fått den här hedersbetygelsen. Senast skedde det för femtio år sedan då fiskerikonsulenten Fredrik Forsell 194

195 Nylands fiskarförbunds styrelse uppställda för fotografering i samband med sitt sammanträde på riksdagshuset den 11 december 2006, där många frågor kring förbundets förestående jubileum behandlades. Ordförande Christina Gestrin omges av vice ordförande Mikael Lindfors och förbundets verksamhetsledare Mika Kiuru. Bakom dem står från vänster Mats Lönnfors, Magnus Nyholm, Magnus Ekström, Krister Hellström, Karl-Johan Lindqvist, Guy Sundell och Kaj Sjödahl. Styrelsemedlemmen Robert Hindsberg var förhindrad att närvara. På väggen hänger ett porträtt av John Österholm, legendarisk ordförande för fiskarförbundet i över fyrtio års tid, åren och fiskerirådet Gunnar Gottberg kallades till hedersledamöter i förbundet. Därförinnan blev förbundets första sekreterare Emil Blåfield år 1919 kallad till hedersledamot. Vid ingången av år 2006 hade Nylands Fiskarförbund 15 fiskargillen och 22 fiskelag som medlemmar. Av Nylands 24 fiskeområden är 12 medlemmar i förbundet. Dessa är belägna längs kusten. Genom fiskargillena har förbundet drygt 500 medlemmar och via fiskeområdena och delägarlagen kan därtill räknas medlemmar i tusental. En förteckning över medlemsorganisationerna finns i slutet av boken jämte en del personuppgifter. De sistnämnda baserar sig dock på 2005 års uppgifter, varför de till vissa delar kan ha förändrats. Medlemsorganisationerna har däremot inte förändrats på någon punkt. Fiskarförbundet är i sin tur medlem i Centralförbundet för Fiskerihushållning, i Natur och Miljö, i Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi, i Föreningen för Nylands Friluftsområden samt i Svenska Lantbrukssällskapens Förbund. 195

196 196 Den här bilden kan lämpligen avsluta Nylands Fiskarförbunds 100-årshistorik. Det är Jörgen Kellgren från Pellinge som håller på att ta en präktig lax ur garnen. Bilden är tagen år 1996.

197 FÖRTROENDEVALDA Interimsstyrelse, vald Reuter, Ossian, redaktör, Lovisa Sundqvist, Johan Emil, folkskollärare, Kyrkslätt Wahrman, Emil, fiskare, Borgå lk Saurén, Herman, godsägare, Kyrkslätt Forsell, Fredrik, fiskare, Pernå Mannelin, Alfred Gustaf, sjökapten, Helsingfors Boström, Wilhelm, fiskare, Sjundeå Bockström, Bertel, länsagronom, Helsingfors Ordförande Styrelsemedlemmarna valdes fram till år 1973 vid förbundets höstmöte, men mandatperioden började vid årsskiftet två-tre månader senare. Därefter har det hållits bara ett ordinarie möte, årsmötet i mars, då även personvalen förrättats. Mandatet gäller fortfarande kalenderårsvis och anges enligt detta här nedan, om än de förtroendevalda i praktiken sitter kvar till årsmötet i mars von Alfthan, Kristian, friherre, medicine och kirurgie doktor, lantdagsman, Helsingfors Sundqvist, Johan Emil, folkskollärare, Kyrkslätt Österholm, John, skolråd, riksdagsman, Pernå/Helsingfors Gestrin, Kristian, vicehäradshövding, riksdagsman, Helsingfors 1971 Bergman, Gösta, agronomie- o. forstkandidat, Sibbo Stenbäck, Pär, politices magister, riksdagsman, Esbo Hemnell, Kurt, juris kandidat, Kyrkslätt Nyman, Per-Henrik, riksdagsman, Borgå Westerberg, Sigurd, fiskare, Ingå 1997 Winberg, Ruben, fiskare, Sibbo Thors, Astrid, vicehäradshövding, EU-parlamentariker, Helsingfors Berglund, Klaus, fiskare, Ingå 2004 Gestrin, Christina, agronomie- o. forstmagister, riksdagsledamot, Esbo Vice ordförande Reuter, Ossian, redaktör, Lovisa Sundqvist, Johan Emil, folkskollärare, Kyrkslätt Lindholm, A. Sixtus, agronom, Helsingfors Boström, Alarik, folkskollärare, Sjundeå/Helsingfors Forsell Fredrik, fiskerikonsulent, Pernå Ekman, Karl, bankdirektör, Helsingfors Bergman, Gösta, agronomie- o. forstkandidat, Helsingfors 1971 Stenbäck, Pär, politices magister, riksdagsman, Esbo Stenstrand, Wilhelm, f.d. fiskerikonsulent, Lovisa Westerberg, Sigurd, fiskare, Ingå 197

198 1984 Hemnell, Kurt, juris kandidat, Kyrkslätt Winberg, Ruben, fiskare, Sibbo Berglund, Klaus, fiskare, Ingå Hindsberg, Robert, fiskodlare, Lovisa 2003 Lindfors, Mikael, fiskare, Borgå Övriga styrelseledamöter Mannelin, Alfred Gustaf, sjökapten, Helsinge, verkade som förbundets kamrerare och skattmästare Saurén, Herman, godsägare, Kyrkslätt Wahrman, Emil, fiskare, Borgå lk Sundbäck, Hugo, hemmansägare, Borgå lk Rönnholm, Karl, fiskare, Kyrkslätt Forsell, Viktor, hemmansägare, Pernå Boström, Wilhelm, fiskare, Sjundeå Strandberg, Konrad, fiskare, Sjundeå Lönnqvist, Wilhelm, fiskare, Borgå lk Söderström, Frans, fiskare/skeppare, Helsingfors och Forsell, Fredrik, fiskerikonsulent, Pernå (däremellan vice ordf och suppl ) Andersson, Felix, handlande, Borgå lk Pehrman, Sven, fiskare, Sjundeå Wikstedt, Edvin, fiskare, Ekenäs lk/kyrkslätt Gestrin, Kristian, vicehäradshövding, Helsingfors Winberg, Ivar, fiskare, Sibbo 1961, Holmström Ingvar, fiskare, Pernå/Helsingfors Eriksson, Henrik, fiskare/båtbyggare, Ingå Öström, Karl, fiskare, Esbo Gustafsson, Albert, fiskare/båtbyggare, Borgå lk Westerberg, Sigurd, fiskare, Ingå Winberg, Ruben, fiskare, Sibbo Engström, Åke, fiskare, Bromarf Nylund, Tor, arbetsledare/fiskare, Ekenäs lk Niemistö, Lauri, magister, Helsingfors Källgren, Henrik, fiskare, Borgå lk Malmberg, Thure, redaktör, Sibbo Blomqvist, Hans, fiskare, Bromarf (Tenala) Eriksson, Viking, fiskare, Hangö Hemnell, Kurt, juris kandidat, Kyrkslätt Lindqvist, Per-Erik, fiskare, Bromarf (Tenala) Holmström, Nils, fiskare, Lovisa Nyholm, Nils, fiskare, Ekenäs Nyholm, Helmer, fiskare/båtbyggare, Ingå Nyström, Rolf, fiskare, Hangö 1991 Lindqvist, Karl-Johan, fiskare, Bromarf (Ekenäs) Holmström, Ronald, fiskare, Pernå Sundqvist, Jörgen, fiskare, Hangö 1993 Hindsberg, Robert, fiskodlare, Lovisa 1994 Sjödahl, Kaj, fiskare, Ekenäs 198

199 1996 Hellström, Krister, fiskare, Ingå 1998 Nyholm, Magnus, fiskare, Borgå Rosvall, Björn-Erik, fiskare, Hangö Lindfors, Mikael, fiskare, Borgå Sundqvist, Nils, företagare/fiskare, Hangö 2006 Ekström, Magnus, fiskare, Hangö Fiskeriområdesrepresentanter i styrelsen Engström, Johan, Hangö Välimäki, Markku, Borgå Alm, Thomas, Pojo Gahmberg, Henrik, Helsingfors Holmberg, Erik, Ingå 2003 Lönnfors, Mats, Liljendal 2003 Sundell, Guy, Bromarf (Ekenäs) Styrelsesuppleanter (Suppleanterna var tydligen under förbundets första årtionden kallade till styrelsemötena. Från år 1960 valdes inte längre suppleanter, i stället utökades antalet ordinarie styrelsemedlemmar. Sedan år 1984 har suppleanter igen valts) Brunström, Frans, hemmansägare, Ekenäs lk Forsell, Fredrik, fiskare, Pernå Sundqvist, Johan Emil, folkskollärare, Kyrkslätt Boström, Wilhelm, fiskare, Sjundeå Udd, Waldemar, poessionat, Strömfors 1910 Ollonqvist, Frans, fiskare, Kyrkslätt Ekström, Karl, fiskare, Kyrkslätt Johansson, Karl, fiskare, Pernå Lindberg, Hjalmar, fiskhandlare, Helsingfors Holmström, Karl Fridolf, fiskare, Helsingfors och Lönnqvist, Wilhelm, fiskare, Borgå lk Brunström, Albin, fiskare, Helsingfors Lundberg, Oskar, hemmansägare, Ekenäs lk Palmgren, Ragnar, fiskare/instruktör, Kyrkslätt/ Borgå lk och Söderlund, Charles, fiskare, Hangö Lundström, Rafael, fiskare, Hangö 1953 Ekman, Karl, bankdirektör, Helsingfors Forsell, Fredrik, konsulent, Pernå Eklund, Åke, fiskare, Ekenäs Eriksson, Henrik, fiskare/båtbyggare, Ingå 1984 Nyholm, Nils, fiskare, Ekenäs Törnroos, Åke, fiskare, Bromarf (Tenala) Andersson, Birger, jordbrukare, Borgå lk Ekebom, Olof, fiskare, Strömfors Danskanen, Carl-Erik, fiskare, Snappertuna (Ekenäs) 1984 Qvickström, Lars E., fiskare, Borgå lk 199

200 1985 Danskanen, Ulf, fiskare, Ekenäs Lindqvist, Per-Erik, fiskare, Snappertuna (Ekenäs) Uddström, Nils-Erik, fiskare, Borgå 1997 Stenvik, Hans-Bertel, ingenjör, Strömfors Danskanen, Lennart, fiskare, Ekenäs 1999 Lignell, Valter, fiskare Tenala (Ekenäs) Ekström, Magnus, fiskare, Hangö 2004 Lindén, Christian, iktyonom, Borgå 2006 Sundqvist, Nils, företagare/fiskare, Hangö Fiskeriområdessuppleanter 1995 Sjöstrand, Leif, Hangö Bergelsdorff, Carl-Erik, Helsingfors Schalin, Erik, Helsingfors Lindqvist, Ken, Helsingfors Lindén, Christian, Borgå 2004 Bonsdorff, Per-Gabriel, Kyrkslätt Åberg, Tom, Borgå 2006 Hoge, Mårten, Borgå Näringspolitisk delegation Den genom frivilliga bidrag verkande näringspolitiska delegationen tillsattes år 1964 och upphörde med sin verksamhet då dess huvudsakliga arbetsuppgifter övertogs av Nylands Yrkesfiskares fackorganisation, som bildades år Förutom medlemmarna nedan deltog förbundets tjänstemän i egenskap av sakkunniga i delegationens arbete och fungerade som sekreterare Westerberg, Sigurd, fiskare, Ingå (ordf ) Bergman, Gösta, agronomie- o. forstkandidat, Sibbo Gestrin, Kristian, riksdagsman, Helsingfors Grönroos, Gustaf, fiskare, Borgå lk Holmberg, Holger, kamrer, Lovisa (ordf ) Stenbäck, Pär, riksdagsman, Esbo Skärgårdsnämnd Nämndens uppgiftsområde var skärgårds- och glesbygdsfrågor som inte hade direkt anknytning till fisket. Skärgårdsnämnden ersattes år 1990 av ett mindre specialutskott, som formellt verkade fram till år De senaste åren sammanträdde det dock inte Damén, Karl-Einar, Ekenäs (ordförande) Lindqvist, Per-Erik, Bromarf (Ekenäs) Lundberg, Henrik, Ekenäs Öhman, Hans, Snappertuna (Ekenäs) Nyholm, Helmer, Ingå Sundman, Gustav, Ingå Winberg, Åke, Sibbo Qvickström, Lars Einar, Borgå lk Wilkman, Harry, Borgå lk 200

201 Boman, Sven, Pernå Lindfors, Theodor, Strömfors Lindholm, Rolf, fiskarförbundet/pernå Grönroos, Kim, Borgå lk Eklund, Kurt-Olof, Borgå lk Lindman, Lars, Bromarf (Ekenäs) Andersson, Erik, Borgå lk Danskanen, Carl-Erik, Snappertuna (Ekenäs) Specialutskottets medlemmar Damén, Karl-Einar, ordförande Asplund, Göran, vice ordförande Backman, Henrik Bergman, Gösta Hemnell, Kurt PERSONAL Sekreterare Blåfield, Emil, agronom Palmgren, Rolf, magister. Verkade samtidigt som förbundets ekonom Gottberg, Gunnar, magister, fiskeriråd. Verkade samtidigt som förbundets ekonom Bergman, Göran, filosofie doktor, docent. Verkade samtidigt som förbundets ekonom Stenstrand, Wilhelm, ombudsman Lindholm, Rolf, ombudsman 1984 Karlsson, Olof, ombudsman, filosofie magister Abbors, Tom, verksamhetsledare, filosofie kandidat Nikiforow, Mikael, verksamhetsledare, iktyonom Ulenius, Niklas, verksamhetsledare, iktyonom Gahmberg, Henrik, verksamhetsledare, politices licentiat 2000 Kiuru, Mika, verksamhetsledare, iktyonom Instruktörer, ombudsmän, verksamhetsledare, m.fl. Förteckningen upptar inte en del kortvariga anställningsförhållanden (så som på 1920-talet under sommartid kringresande jordbruks- och byggnadskonsulenter samt fiskodlingskonsulenter) Wahrman, Emil, fiskeriinstruktör (avlönad av Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap) Forsell, Fredrik, instruktör för hela Nyland samt för östra Nyland Warelius, Karin, instruktris i matlagning, konservering, hemvård, trädgårdsskötsel och sjukvård Karlsson, Arne, instruktör, huvudsakligen för östra Nyland 201

202 Vesterlund, Frans, instruktör för västra Nyland Öhman, Helge, instruktör Enros, Birger, instruktör. Därförinnan tillfällig fiskodlingsinstruktör sedan Nordqvist, Levi, instruktör för västra Nyland Palmgren, Ragnar, instruktör för östra Nyland. Därförinnan, sedan år 1931, tillfällig fiskodlingsinstruktör Öhman, Hans, instruktör för västra Nyland Nyman, Karl-Johan, instruktör för västra Nyland Stenstrand, Wilhelm, instruktör i östra Nyland, från år 1965 även förbundets ombudsman Sundström, Stig, instruktör i västra Nyland. Från år 1975 benämnd som distriktskonsulent Lindholm, Rolf, ombudsman , distriktskonsulent Sandberg, Kenneth, näringsombudsman (skärgårdsnämnden) Hindsberg, Stefan, projektsekreterare, distriktskonsulent 1984 Karlsson, Olof, ombudsman Abbors, Tom, verksamhetsledare Hellman, Mona, kanslisekreterare Nordenswan, Gustaf, fiskeriområdeskonsulent 1988 Palmqvist, Marita, kanslisekreterare 1992 Wallgren, Matias, fiskeriområdesplanerare Nikiforow, Mikael, verksamhetsledare Norkko, Dan, fiskeriområdesdisponent Ulenius, Niklas, verksamhetsledare Lindholm, Gabriella, fiskeriområdesdisponent Aschan, Lena, projektsekreterare Gahmberg, Henrik, t.f. verksamhetsledare Sipilä, Carita, kanslist 2000 Kiuru, Mika, verksamhetsledare Sonntag/Nyman, Gunilla, kanslist MEDLEMSORGANISATIONER 2005 Fiskargillen Bromarf Västra Fiskargille Hangö Fiskargille Ekenäs Västra Skärgårds Fiskargille Ekenäs Östra Fiskargille Snappertuna Fiskargille Ingå Fiskargille Ingå Östra Fiskargille Kyrkslätt Fiskargille Helsingfors Fiskargille Sibbo Fiskargille Pörtö Fiskargille Kontaktperson/Styrelseordförande Karl-Mikael Lindqvist Nils Sundqvist Stig Sundström Jan Gustafsson Carl-Erik Danskanen Sigurd Westerberg Klaus Berglund Ove Rönnberg Jan Bäckström Ruben Winberg Lars Qvickström 202

203 Borgå Fiskargille Pellinge Fiskargille Pernå Fiskargille Strömfors Fiskargille Fiskeområden Hangö Fiskeområde Bromarf-Tenala Fiskeområde Pojo Fiskeområde Ekenäs-Snappertuna Fiskeområde Ingå Fiskeområde Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Sibbo Fiskeområde Borgånejdens Fiskeområde Forsby ås Fiskeområde Pernå Fiskeområde Lovisa Fiskeområde Strömfors Fiskeområde Fiskeområdesdisponenter Pojo Fiskeområde Borgånejdens Fiskeområde Forsby ås Fiskeområde Övriga medlemsfiskeområden Delägarlag Ankkuri Fiskelag Boxby-Hangelby Fiskelag Elimo Fiskelag Haga Fiskelag Hindsby Fiskelag Immersby Fiskelag Kabböle Fiskelag Hermansaaren Kalastuskunta Krämarö Fiskelag Kurböle Fiskelag Lillkrokans Fiskelag Linkulla Fiskelag Malmsby Fiskelag Västra Onas Fiskelag Pörtö-Bodö delägarlag Rågskär Fiskelag Storpellinge Fiskelag Strand Fiskelag Stubböle Fiskelag Svartbäck Fiskelag Torstenholm fiskelag Täktom Fiskelag Mikael Lindfors Magnus Nyholm Robert Hindsberg Mikael Lindholm Leif Sjöstrand Ken Lindstedt Tomas Gripenberg Henrik Lundberg Henrik Holmberg Erik Danbäck Henrik Gahmberg Markku Välimäki Mats Lönnfors Mikael Hildén Juhani Uitto Roger Turku Thomas Alm Mårten Hoge Kristina Lönnfors Gabriella Lindholm Kira Durchman Magnus Åström Elisabeth Bruncrona Patrik Skult Bengt Lindström Erik Lindqvist Pentti Helo Pauli Porkka Pekka Lehmuskoski Henrik Westerlund Claes-Johan Lindholm Peter Siggberg Johan Ståhlberg Pertti Hynninen Kurt-Erik Forsstedt Lars Qvickström Roger Weckman Leif Wikström Stefan Bäckman Erik Oljemark Finn Sumelius Kurt Wennerqvist 203

204 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Arkiv Svenska centralarkivet, Helsingfors (Nylands Fiskarförbunds arkiv. Material från perioden ) Nylands Fiskarförbunds arkiv, Ekenäs. Material från perioden Centralförbundets för Fiskerihushållning arkiv, Helsingfors Brages pressarkiv, Helsingfors Svenska litteratursällskapet i Finland, Folkkultursarkivet, Helsingfors Lokalhistoriska arkivet i Kuggom Litteratur BERGMAN, GÖRAN, Nylands Fiskarförbund (1957) BERGMAN, GÖSTA, Trålfisket, en ny näringsgren i Finland. Nordenskiöldsamfundets tidskrift (1962) BJÖRKLUND, KIM, Nylands Svenska Lantbrukssällskap (2005) Borgå Fiskargille r.f. 70 år (Mikael Lindfors, Kim Grönroos och Gustaf Grönroos) (2001) Centralförbundet för Fiskerihushållning. Fiskerirådgivning i 100 år. (Markku Myllylä, Rauno Kostiainen och Gunnar Lindqvist) (1991) FOGDE, ELIS, Ålands Fiskarförbund (1977) FORSELL, FREDRIK, Fisket och fiskeriförhållandena i Pernå genom tiderna (1954) SELÉN, GÖRAN, Borgå socken genom tiderna I (1996) II (1997) SIRÉN, OLLE, Pernå sockens historia III (1989) III:2 (1996) IV (1999) WINBERG, RUBEN, Översikt över Sibbo Fiskargille r.f. verksamhet under 80 år (1992) Tidningar Borgåbladet Fiskarposten Hufvudstadsbladet Västra Nyland Östra Nyland Övriga källor Fiskeritidskrift i Finland 1911 (1911) Nylands- och Tavastehus läns lantbrukssällskaps Årsberättelse för år 1908 (1909) Nylands Fiskarförbund , kortfattad skrift sammanställd av Rolf Lindholm (1970) Rolf Lindholms privata arkiv Pär Stenbäcks privata arkiv Lovisa sjöfartsmuseum: Sommarutställningen 2006 Trålfisket i Lovisavattnen 204

205 Sagesmän Följande sagesmän har gett värdefulla uppgifter: Birger Bengts Klaus Berglund Anders Bergman Eddie Bruce Richard Elgert Viking Eriksson Christina Gestrin Eddina Gestrin Krister Hellström Robert Hindsberg Per Holmström Henrik Kellgren Lilli Kellgren Mika Kiuru Magnus Lignell Valter Lignell Rolf Lindholm Karl-Johan Nyman Per-Henrik Nyman Pär Stenbäck Stig Sundström Martin Tillman Astrid Thors Matias Uusikylä Ethel Wahrman Sigurd Westerberg Ruben Winberg Solveig Åhman BILDFÖRTECKNING I bildförteckningen anges fotografens namn då denna är känd, i annat fall bildens innehavare och till sist ifrågavarande bilds sidnummer. Börje Anderssons bildsamling 75 Anders Bergmans bildsamling 89 Bertil Bonns (SLS/Folkkultursarkivet) 129 Borgåbladets bildarkiv 99, 114, 136 Bror Brandt (Västra Nyland) 87 Karl-Einar Daméns bildsamling 113 Viking Erikssons bildsamling 83 Maria Frisks bildsamling 120 Henrik Gahmbergs bildsamling 168c Christina Gestrins bildsamling 5 Eddina Gestrins bildsamling 90, 97 Egil Green (Borgåbladet) 145 Robert Hindsberg 153 Robert Hällfors 61 Zache Johansson (Borgåbladet) 104, 166 Peter Karlberg (Västra Nyland) 119 Olof Karlssons bildsamling 130 Thelma Kinnanens bildsamling 16 Mika Kiuru 177, 182, 184, 186, 194 Kuggomskolans bildsamling 65, 77 Maarit Lehto (Borgåbladet) 167 Rolf Lindholm 74, 192 Rolf Lindholms bildsamling 79b, 124, 125, 126, 142,

206 Lovisa museums bildarkiv 11 Lovisa sjöfartsmuseums bildarkiv 79a, 81 Anton Lundqvist (SLS/Folkkultursarkivet) 14a Mikael Nikiforows bildsamling 155 Ivar Nordlund (SLS/Folkkultursarkivet) 122 Nylands fiskarförbunds bildarkiv 14b, 18, 24, 26, 58, 137, 147, 150, 154, 157, 159, 163, 168a, 168b, 169, 183, 188 Karl-Johan Nymans bildsamling 92 Helge Rosas (Borgåbladet) 138b Carl Segerstråle (SLS/Folkkultursarkivet) 20, 29, 33, 41, 43, 49, 55 SLS/Folkkultursarkivet 17 Pär Stenbäcks bildsamling 110 Olavi Stenman 176 Karl-Henrik Stenstrands bildsamling 101 Håkan Stjernvall 67, 133, 161, 164, 172, 175, 187, 193 Stig Sundström 108, 140 Stig Sundströms bildsamling 93 Svenska centralarkivet 15, 30, 46 Niklas Ulenius 180, 196 Ethel Wahrmans bildsamling 10 Johanna Westman (Västra Nyland) 138a Karolina Vidberg 195 Leif Wikström (Borgåbladet) 127, 134 Ruben Winbergs bildsamling 103 Västra Nylands bildarkiv 72, 98, 115 Solveig Åhmans bildsamling 38 Elli Öhmans bildsamling 57 Östra Nylands bildarkiv 95 PERSONREGISTER Aalberg A.F. 78 Abbors Tom 130, 137, 201, 202 Albrecht Hilda 86 von Alfthan Kristian 11, 13, 14, 15, 197 Alm Thomas 199, 203 Almark Ivar 56 Andersson Birger 199 Andersson Dan 83 Andersson Dorita 167 Andersson Emil 10 Andersson Erik 201 Andersson Felix 75, 198 Andersson Gunhild 90, 148 Andersson Gösta 78 Andersson Harry 79, 83 Andersson Helmer 90 Andersson Hugo 169, 178 Andersson Jan 79 Andersson Jarl 83 Andersson Kaj 83 Andersson Karl-Johan 90 Andersson Maja 90 Andersson Martin 79 Andersson Signe 65 Aro Eero 130 Aschan Lena 159, 163, 202 Aschan Nils Hindrik 94 Asplund Göran 144, 201 Backman Henrik 111, 118, 125, 126, 144, 201 Barck Folke 82, 122 Been Isac 37 Bengts Birger 78,

207 Bergelsdorff Carl-Erik 200 Berglund Eeva 165, 179 Berglund Klaus 8, 158, 163, 165, 169, 174, 178, 179, 180, 197, 198, 202 Bergman Göran 7, 9, 14, 18, 70, 71, 72, 74, 75, 86, 88, 89, 114, 201 Bergman Gösta 76, 84, 85, 88, 89, 91, 95, 96, 98, 99, 114, 115, 118, 125, 126, 132, 144, 158, 190, 197, 200, 201 Bergman Mirjam 115 Berndts Signe 117 Bernstedt Fjalar 83 Biström Hjördis 121 Björkman Anders 173 Blomqvist Adele 91 Blomqvist Britta 170 Blomqvist Emil 18 Blomqvist Hans 122, 124, 198 Blomqvist Ingeborg 95 Blomqvist J. F. 10 Blomqvist Karlo 91 Blomqvist Linda 118 Blomqvist Ralf 190 Blomqvist Vivi 105 Blåfield Emil 14, 16, 17, 195, 201 Bockström Bertel 10, 197 Boman Sven 113, 201 Bondestam Orian 156, 173 Bonsdorff Per-Gabriel 200 Borenius Erik 56 Boström Alarik 17, 18, 197 Boström Alice 107 Boström Per-Erik 130, 136 Boström Ragnar 84, 137 Boström Signe151 Boström Svea 107 Boström Sven 83, 146, 174 Boström Urda 151 Boström Wilhelm 10, 16, 197, 198, 199 Bredenberg Aili 118 Bredenberg Linnea 144 Bruncrona Elisabeth 203 Brunström Albin 199 Brunström Frans 199 Bäcklund Inger 158 Bäckman Stefan 203 Bäckström Erik 49 Bäckström Jan 202 Bäckström Tom 181 Cederblom Aina 37 Damén Karl-Einar 113, 144, 146, 200, 201 Danbäck Erik 203 Danskanen Carl-Erik 199, 201, 202 Danskanen Lennart 200 Danskanen Ulf 200 Durchman Kira 203 Dyring Sven 115 Ekebom Hildur 137, 138 Ekebom Olof 199 Ekebom Per-Olof 146 Ekholm Artur 37 Ekholm Ina 84 Ekholm Svea 141 Eklund Kurt-Olof 201 Eklund Lars 83 Eklund Ragnar 137 Eklund Åke 199 Eklöf Marita 130 Ekman Karl 18, 76, 84, 197, 199 Ekström Karl 199 Ekström Magnus 195, 199, 200 Elgström Elin 139 Enestam Jan-Erik 147 Engström Johan 199 Engström Åke 198 Enros Birger 55, 202 Eriksson Boris 122 Eriksson Christina 157 Eriksson Elin 114 Eriksson Emmi 91 Eriksson Göran 79 Eriksson Helge 146 Eriksson Hemming 82 Eriksson Henrik 198, 199 Eriksson Nils 79 Eriksson Viking 83, 122, 124, 198 Fabricius Eric 71 Fagerström Einar 78, 79, 83 Fast Ebba 139 Fogde Elis 171 Forsell Fredrik 10, 18, 25, 34, 49, 53, 54, 55, 58, 71, 72, 77, 87, 191, 194, 197, 198, 199,

208 Forsell Viktor 198 Forsman Herbert 83 Forsstedt Kurt-Erik 203 Fri Greta 147 Gahmberg Henrik, 168, 199, 201, 202, 203 Gardberg Carl Jacob 97 Gestrin Christina 5, 6, 8, 152, 178, 186, 190, 195, 197 Gestrin Kristian 74, 76, 84, 86, 88, 90, 91, 92, 94, 95, 96, 115, 117, 125, 126, 190, 197, 198, 200 Gimås Ulf 100 Gottberg Gunnar 17, 18, 24, 71, 72, 195, 201 Granberg Guy 152 Granqvist Klas 117 Granqvist Linnea 155 Granö Jan-Erik 111 Gripenberg Thomas 203 Grönberg Alice 137, 138 Grönholm Ellen 86 Grönholm Tage 122 Grönqvist Gurli 130 Grönqvist Helene 181 Grönqvist Walter 181 Grönroos Gustaf 86, 103, 126, 200 Grönroos Kim 201 Grönroos Maj-Britt 168 Gullberg Leif 100 Gustafsson Albert 96, 114, 198 Gustafsson Jan 202 Gyllenberg Ane 97 Hagström Svea 163 Hall Agnes 65 Hall Gunnar 36 Hall Hugo 49, 191 Hamström Gertrud 92 Harling-Kranck Gunilla 145 Helenius Ingrid 144 Helenius Marie 168 Hellberg Klaus 186 Hellman Mona 135, 202 Hellström Göta 163 Hellström Harry 159 Hellström Krister 159, 184, 195, 199 Helo Pentti 203 Helsignius Barbara 105 Hemnell Kurt 8, 124, 127, 131, 135, 136, 137, 139, 141, 144, 151, 197, 198, 201 Henriksson Anna 96 Hildén Mikael 203 Hillman, fiskare 13 Hindsberg Robert 152, 153, 195, 198, 203 Hindsberg Stefan 128, 202 Hoge Mårten 200, 203 Holm Gun 90 Holmberg Erik 199 Holmberg Henrik 203 Holmberg Holger 78, 80, 86, 93, 95, 103, 118, 200 Holmberg Per-Erik 84 Holmqvist Jörgen 181 Holmström Anna 76 Holmström Dagny 145 Holmström Greta 123 Holmström Göran 81 Holmström Hanna 76 Holmström Helge 78, 81 Holmström Henry 81, 82 Holmström Håkan 81 Holmström Ingvar 78, 79, 81, 82, 103, 120, 198 Holmström Ivar 81 Holmström Karl Fridolf 199 Holmström Karl-Henrik 174, 194 Holmström Margareta 167 Holmström Martin 79 Holmström Nils 81, 82, 198 Holmström Per 174 Holmström Ronald 82, 198 Hynninen Pertti 203 Häggblom Evald 100, 105, 111, 132 Höglund Maj-Britt 152 Ingman Jan-Åke 193, 194 Jansson Gunnar 141 Jeppe Agnes 76 Johansson Karl 199 Jonsson Olivia 73 Jordas Kim 167, 184, 186 Karlsson Arne 54, 201 Karlsson Gunnar

209 Karlsson Karl 20 Karlsson Olof 130, 201, 202 Karttunen Vesa 153 Kellgren Hans 172 Kellgren Henrik 103, 104, 122, 124, 139, 150, 162, 171, 172, 198 Kellgren Håkan 104 Kellgren Jörgen 173, 196 Kellgren Lilli 150, 170, 171, 172 Kellgren Maj-Britt 148 Kellgren Margit 129 Keynäs Kalevi 121 Kirkegaard Eskild 183 Kiuru Mika 8, 168, 169, 174, 175, 182, 183,191, 193, 195, 201, 202 Korsbäck Verner 85 Kovanen Vera 123 Krogerus Harry 89, 125 Lax Henrik 168, 183 Lehmuskoski Pekka 203 Lehtonen Esa 173 Lignell Bror 87 Lignell Lars 115 Lignell Magnus 181, 187 Lignell Margit 95 Lignell Valter122, 187, 200 Liljeberg Erik 78, 80, 82, 129, 146 Liljeberg Göta 129 Liljeberg Lilly 84 Lind Jouni 186 Lindberg Börje 56 Lindberg Hjalmar 199 Lindberg Hjördis 120 Lindén Christian 200 Lindfors Mikael 178, 181, 182, 184, 191, 193, 195, 198, 199, 203 Lindfors Märtha 158 Lindfors Theodor 113, 137, 138, 201 Lindgren Erik 115, 191 Lindholm A. Sixtus 14, 197 Lindholm Bo 83 Lindholm Claes-Johan 203 Lindholm Frans 91 Lindholm Gabriella 155, 168, 202, 203 Lindholm Isak 18 Lindholm Leif 83 Lindholm Mikael 203 Lindholm Nils W. 92 Lindholm Rolf 8, 100, 102, 110, 111, 113, 116, 124, 130, 137, 143, 149, 150, 155, 159, 160, 161, 162, 191, 193, 194, 201, 202 Lindman Lars 201 Lindqvist Erik 203 Lindqvist Karl-Johan 195, 198 Lindqvist Karl-Mikael 184, 202 Lindqvist Ken 200 Lindqvist Per-Erik 113, 137, 198, 200 Lindqvist Rose-Maria 118 Lindqvist Solveig 168 Lindqvist Ulla 135 Lindroos Tor-Erik 126 Lindroos Verner 87 Lindstedt Ken 203 Lindström Algot 115 Lindström Bengt 203 Lindström Harriet 155 Lindström Ingeborg 135 Ljung Håkan 115 Lundberg Henrik 113, 146, 200, 203 Lundberg Oskar 49, 199 Lundell Sven 111 Lundin Christer 186 Lundqvist Gunnar 146 Lundström Rafael 199 Luoma Raimo 119 Luther Hans 100 Lönnfors Kristina 203 Lönnfors Mats 195, 199, 203 Lönnqvist Wilhelm 198, 199 Malmberg Thure 198 Malmlund Alf 93 Malmlund Tyra 85 Mannelin Alfred Gustaf 10, 197, 198 Melander Bengt 140 Melander Gunni 168 Mårtensson Lasse 125 Mörne Arvid 72 Niemi Gunnar 120 Niemistö Lauri 198 Nikiforow Mikael 147, 155, 201, 202 Niskanen Stig 168 Nordensvan Gustaf 135, 143, 202 Nordqvist Betty 83 Nordqvist Elin

210 Nordqvist Ester 100 Nordqvist Kurt 137, 138 Nordqvist Levi 55, 202 Nordström Helmi 141 Norkko Dan 155, 202 Norrback Ole 137, 141, 162 Nurmi Kaj 191 Nyholm Alina 100 Nyholm Anki 165, 167 Nyholm Bror 115, 121, 127, 137, 138 Nyholm Börje 174 Nyholm Elselill 145 Nyholm Helmer 113, 146, 198, 200 Nyholm Ingrid 94 Nyholm Irene 129 Nyholm Magnus 127, 165, 167, 181, 186, 195, 199, 203 Nyholm Märtha 88 Nyholm Nils 150, 191, 193, 198, 199 Nyholm Paul 137, 138 Nyholm Saga 115, 148 Nyholm Uno 105 Nylund Einar 95 Nylund Erik 115 Nylund Tor 124, 126, 198 Nylund Vera 121 Nyman Gunilla 175, 202 Nyman Karl-Johan 55, 86, 88, 91, , 202 Nyman Per-Henric 8, 141, 143, 145, 146, 147, 197 Nyqvist Oscar 145 Nyström Rolf 198 Oljemark Erik 203 Ollonqvist Frans 199 Palmgren Ragnar 39, 55, 73, 76, 77, 199, 202 Palmgren Rolf 7, 17, 18, 68, 69, 201 Palmqvist Marita, 202 Partanen Seppo 184 Pehrman Sven 198 Pelin Lars 90 Persson Per-Edvin 117 Polenius Uno 49, 191 Porkka Pauli 203 Pulkkinen Olavi 151 Puurtinen Lars 78, 79, 80, 137, 138 Puurtinen Per-Olof 78, 79 Qvickström Lars Einar 113, 199, 200, 202, 203 Rehnberg Kaj 146, 150, 169, 191 Reuter Ossian 10, 11, 14, 197 Rivinoja Alpo 186 Roos Matts 107 Rosendahl Ola 155, 156 Rosenqvist Ella 88 Rosin Per-Erik 111 Rosvall Björn-Erik 199 Rönnberg Alfons 115 Rönnberg Lisi 92 Rönnberg Margit 75 Rönnberg Ove 150, 202 Rönnholm Karl 198 Sandberg Kenneth 113, 123, 127, 128, 202 Sandin Hans 82, 123 Sandin Henry 150 Sandman J. Alb. 115, 190 Sandvik Håkan 81, 126 Saurén Herman 10, 197, 198 Schalin Erik 200 Schrey Anita 144 Segerstråle Lennart 30 Selén Göran 129 Siggberg Peter 203 Sipilä Carita 168, 202 Sirén Olle 123 Sjöberg Bertha 114 Sjöberg Helena 136 Sjödahl Kaj 184, 195, 198 Sjölund Agda 73 Sjölund Ethel 121 Sjölund Nils 126 Sjöstrand Leif 200, 203 Skult Patrik 203 Skytén Irja 122 Slätis Sigurd 94 Sonntag Gunilla 175, 202 Stenbäck Pär 8, 96, 99, 100, 102, 103, 110, 111, 114, 115, 117, 118, 124, 125, 126, 127, 131, 132, 133, 145, 148, 164, 190, 197, 200 Stenlund Greta

211 Stenstrand Wilhelm 76, 78, 86, 88, 91, 100, 101, 107, 160, 197, 201, 202 Stenvik Hans-Bertel 200 Stjernvall Håkan 5, 8, 9, 71, 193 Stjernvall-Malmberg Camilla 8 Storå Carl 111 Strand Leif 130 Strandberg Irma 110 Strandberg Ivar 49 Strandberg Josef 126 Strandberg Konrad 198 Strandberg Lars 122 Strandberg Tor 146 Strömberg Torvald 151 Ståhlberg Johan 203 Sumelius Finn 203 Sund Lydia 117 Sund Olof 78, 146 Sundberg Nils 154 Sundbäck Hugo 11, 198 Sundell Guy 195, 199 Sundman Gustav113, 200 Sundqvist Agneta 151 Sundqvist J. Emil 14, 15, 16, 197, 199 Sundqvist Jörgen 198 Sundqvist Nils 199, 200, 202 Sundström Stig 8, 92, 93, 110, 111, 116, 117, 123, 124, 128, 130, 146, 147, 150, 160, 173, 174, 184, 191, 193, 194, 202 Sundström Valdemar 93 Suuronen Pertti 170 Svanbäck Alvar 94 Svensson Kerttu 136 Svensson Runar 72 Söderlund Charles 199 Söderström Frans 198 Söderström Helmer 83 Tallgren C.O. 190 Taxell Christoffer 141, 190 Thors Astrid 8, 162, 163, 166, 167, 169, 183, 197 Tillman Fredrik 27 Tillman Martin 165, 166 Tillman Rakel 129 Tschernij Vesa 183 Turku Roger 203 Törnroos Bo-Erik 181 Törnroos Åke 199 Udd Waldemar 199 Uddström Gunvor 120 Uddström Helmi 92 Uddström Nils 146 Uddström Nils-Erik 134, 200 Uitto Juhani 203 Ulenius Niklas 155, 168, 201, 202 Ulfvens Helge 103 Wahrman Arthur 17 Wahrman Brita 17 Wahrman Emil 10, 12, 14, 197, 198, 201 Wahrman Hanna 17 Wahteristo Ville 170 Wallgren Mattias 145, 150, 202 Warelius Karin 56, 201 Warma Berit 96 Wasenius Birger 114 Weckman Roger 203 Weckström Anna 85 Wennerqvist Kurt 203 Westerberg Harriet 127 Westerberg Sigurd 6, 8, 85, 93, 107, 116, 117, 121, 122, 124, 126, 128, 147, 150, 153, 154, 157, 158, 194, 197, 198, 200, 202 Westerholm Einar 140 Westerholm Elvira 127 Westerholm Fanny 147 Westerholm Uno 79 Westerlund Agnes 105 Vesterlund Frans 202 Westerlund Henrik 203 Westling Magnus 111 Weurlander Eira 137, 138 Weurlander Max 126 Wickholm Mikael 104 Vide Göran 169 Wikgren Bo-Jungar 111 Wiklund John 83 Wikstedt Edvin 72, 87, 98, 198 Wikstedt Fanny 75 Wikstedt Hans 146 Wikstedt Jenny 141 Wikstedt Leif 181 Wikstedt Signe 92 Wikstedt Sven

212 Wikström Leif 203 Wilkman Harry 113, 200 Winberg Arvid 164 Winberg Ivar 87, 164, 198 Winberg Kaj 166 Winberg Karin Helena 126 Winberg Karl Hjalmar 126, 190 Winberg Lars 166 Winberg Lise 164, 165, 166 Winberg Ruben 8, 124, 128, 131, 146, 149, 157, 158, 159, 162, 163, 164, 165, 166, 194, 197, 198, 202 Winberg Åke 113, 126, 200 Wrede Gerda 72 Välimäki Markku 199, 203 Åberg Tom 200 Åhman John 38 Åkerblom Inge-Britt 117 Åkerfelt Georg 103, 105, 125, 126, 136, 137, 138 Åkerfelt Gun-Lis 155 Åkerfelt Sara 110 Åkerfet Kurt 146 Åström Magnus 203 Åvik Erik 111 Öhman Hans 55, 113, 191, 200, 202 Öhman Helge 49, 54, 56, 57, 91, 202 Öhman Karl 94 Österberg Hilding 79 Österholm John 5, 11, 17, 30, 45, 46, 47, 71, 72, 73, 74, 75, 76, 195, 197 Österlund Anna 135 Österlund Bertha 94 Österlund Svea 157 Österlund Sven 146 Öström Karl

213 INNEHÅLL Nylands Fiskarförbund 100 år...5 Förord...7 Göran Bergman Håkan Stjernvall: NYLANDS FISKARFÖRBUND Förbundet grundas...9 Ossian Reuter Kristian von Alfthan John Österholm förbundsordförande Fiskargillena Fiskargillenas utveckling under åren Fiskargillenas rapporter Fiskodling och fiskevård Gunnar Gottberg Överproduktion av vårströmming Fiskhandel Tecken och tydor Anskaffningen av fiskeförnödenheter under och efter krigsåren Krigstidens svårigheter Arbetet för de förflyttade fiskarna från Hangö och Porkalaområdet Fiskkonservering och export Fiskeplatserna och fiskarnas relationer till försvarsmakten Fisketorpens inlösen, placeringen av de evakuerade fiskarna och andra ägorättsfrågor John Österholm Statslån åt yrkesfiskare Fiskredskapsförsäkringen Sjösäkerhetens främjande Instruktionsverksamheten Fiskeriinstruktören blickar tillbaka Båtar och fiskeredskap Helge Öhman Sjöfågelskydd Fredrik Forsell Åtgärder och verksamhet med anledning av fiskerilagstiftningen.. 61 Påtalade brister Sälbekämpning med krut, bly och rävgift Förbundets sammankomster Återblick på Fiskarförbundets femtio första år Håkan Stjernvall: NYLANDS FISKARFÖRBUND Femtioårsjubileum

214 214 Plock från år Relationen skärgårdsbor fritidsfolk John Österholm in memoriam Plock från år Ragnar Palmgren Trålfisket slår igenom Plock från år Förbundets ordförande Kristian Gestrin inväljs i riksdagen Plock från år Näringspolitisk delegation Plock från år och år Öka konsumtionen av fisk Göran Bergman Sextioårsmöte med förtjänsttecken Plock från år Regionplanering, men på vems villkor? Plock från år Gestrin lämnar Bergman tar över Nej till oljeraffinaderi i Tvärminne Kristian Gestrin Snabbt ledarbyte Pär Stenbäck ordförande Gösta Bergman Stenstrand i pension Lindholm ny ombudsman Wilhelm Stenstrand Ny fryskapacitet i Sibbo främjar fiske av foderströmming Plock från år Facit för år 1974: Bra strömmingsfiske rikligt med torsk Gäddkläckning och utplantering Statsstöden helt avgörande Permanent lag om prisstöd Skärgårdsnämnd tillsätts jubileumsår med livlig verksamhet Sigurd Westerberg och Stig Sundström i VN-intervju Plock från år Aktivitet i Hangö Plock från år Fackorganisation bildas Plock från år Fiskarförbundet 75 år Ny fiskelag ger merarbete Dubbla skiften på ombudsmannaposten Pär Stenbäck lämnar över åt Kurt Hemnell Pär Stenbäck: Ordförandeskapet var en förmån och ett privilegium

215 Trög fiskeområdesstart Fiskarförbundet 80 år Den inhemska fiskens år P-H. Nyman ny förbundsordförande Fiskeområdesverksamheten tar äntligen fart Fisket lider av pälsdjursnäringens kris Plock från år och år Sigurd Westerberg ny förbundsordförande Tveksamhet inför EU-anslutning Kritiserad fiskodling Med i EU, men många frågor är öppna Fisket år Spinnfiskelagen ett faktum En veteran lämnar, en annan tar över Ruben Winberg ordförande Rolf Lindholm ombudsman och distriktskonsulent under 26 år EU-parlamentariker Astrid Thors ny förbundsordförande Gammelgäddan Ruben Winberg: Jag har trivts som fiskare och förtroendeman för yrkeskåren Mika Kiuru verksamhetsledare Förbundskansliet flyttar till Ekenäs Klaus Berglund förbundsordförande Ett dystert år Ett tack till fiskarhustrurna för deras stora insats Plus och minus under år Sälar och skarvar gör allt mera skada Christina Gestrin förbundsordförande Klaus Berglund: Sälar och skarvar förorsakar en allt större obalans Mångfaldig fångst i pontonryssjor Slopad skatt på fiskevatten Hög- och lågvattennoteringar år Utplanteringsverksamheten Fiskarnas vänner-stiftelserna Fiskeriförsäkringsföreningen Inför Nylands fiskarförbunds 100-årsjubileum Förtroendevalda Personal Medlemsorganisationer Käll- och litteraturförteckning Bildförteckning Personregister

216 216