Skolan och nyanlända

Transkript

1 Skolan och nyanlända En bild av Skolinspektionens senaste granskningar Juni 2017

2 Skolinspektionens bild Svenska skolor har på senare år, och i synnerhet under 2015, tagit emot ett stort antal nyanlända elever. År 2015 sökte över barn och unga i åldrarna 0-18 år asyl. Under 2016 anlände färre asylsökande barn och unga till Sverige, cirka För skolhuvudmännen har det inneburit att ny kunskap och beredskap krävts för att kunna erbjuda eleverna en god utbildning i en trygg miljö. Mot bakgrund av det ökande antalet nyanlända barn och elever i det svenska skolväsendet har Skolinspektionen genomfört fyra granskningar från förskolan till gymnasieskolan som på olika sätt belyser utbildningen för nyanlända barn och elever. Många kommuner har gjort stora insatser och visat stort engagemang när det gäller mottagandet av nyanlända elever. Men Skolinspektionens granskningar visar att det kvarstår många utmaningar för att eleverna ska få en god och likvärdig utbildning. Nyanlända elever är en heterogen grupp. De kommer från olika ursprungsländer, talar olika språk, har olika skolbakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå varierar. En nyanländ elev kan sakna kunskaper i svenska språket men ha goda ämneskunskaper i övrigt. Andra nyanlända elever i skolåldern har kanske inte haft möjlighet att gå i skolan i sitt hemland. Trots elevernas skiftande behov och förutsättningar får eleverna många gånger ett studieupplägg anpassat för grupper som inte i tillräcklig utsträckning utgår från den enskildes utbildningsbehov. Elever i grundskolan får samma upplägg i den inledande undervisningen, till exempel genom att samma ämnen tas bort för alla. I gymnasieskolan får eleverna på språkintroduktionsprogrammet ofta samma schema och studietakt oavsett förkunskaper. Vad vi sett I granskningarna har vi återkommande sett att de inledande bedömningarna (kartläggning) av elevernas tidigare skolbakgrund, kunskaper och erfarenheter brister. I flera fall i både genomförande, dokumentation och vid överlämning. Det kan handla om att kartläggningarna bara omfattar elevens språkkunskaper och inte inkluderar andra ämneskunskaper och förmågor. Det leder till att tillräckliga underlag för att planera undervisningen för nyanlända elever ofta saknas. Kartläggningen ligger sällan till grund för planering av den fortsatta undervisningen. Det finns en stor risk för att kartläggningarna inte sprids om nyanlända elever bedöms vid en central mottagningsenhet och överlämningar av kartläggningarna endast sker skriftligt. Det finns också betydande problem vid överföring av information om elevens kunskapsnivå om de byter skolhuvudman och hemkommun. Andra utvecklingsområden som Skolinspektionen sett: I granskning av utbildningen vid språkintroduktion visar att många av huvudmännen inte tillgodoser elevernas utbildningsbehov och att eleverna inte får det stöd och den vägledning de behöver. Till exempel får eleverna i flera fall begränsad undervisningstid. Heltid kan variera från 13 till 25 timmar i veckan. Undervisningens upplägg styrs många gånger av lärar- och lokaltillgångar snarare än elevernas behov. Elevhälsa och studie- och yrkesvägledare integreras inte i tillräcklig grad i undervisningen. Eleverna behöver få en god överblick av skolval, utbud, möjligheter och vägar vidare i för dem ett nytt utbildningssystem. Elevhälsan nyttjas i låg grad när det gäller att utreda nyanlända elevers behov av särskilt stöd. För nyanlända elever som bor på HVB handlar det om att bedömningar görs centralt men när eleverna sedan mottas i skolorna erbjuds de inga ytterligare insatser på individnivå med hjälp av elevhälsan.

3 I granskningen av förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling behöver förskolechefen i högre grad styra och leda det språkutvecklande arbetet med flerspråkiga barn. När det gäller förskolornas språkutvecklande arbete med andra modersmål än svenska uttrycker personalen att de inte har tillräckliga kunskaper om uppdraget och upplever därför en osäkerhet på hur de ska arbeta. Uppdraget är sällan förankrat och strategier antingen saknas eller har inte implementerats, vilket gör att förskolans personal inte har en gemensam förståelse för uppdraget. Huvudmännen behöver bättre styra och följa upp mottagandet och utbildningen för nyanlända elever. Oftast är uppföljning och analys begränsad till viss uppföljning av kunskapsresultat där betygsresultaten för nyanlända elever används för att förklara eventuella låga resultat för en hel årskurs. En svag uppföljning och analys är i förlängningen till nackdel för de nyanlända eleverna som behöver få en individanpassad undervisning så snabbt det går. En viktig förutsättning för att detta ska komma till stånd är att huvudmannen kontinuerligt utvärderar sin verksamhet, inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet, för att kunna förbättra den. På följande sidor kan du ta del av kort information kring de granskningar som beskrivs ovan.

4 Skolhuvudmäns mottagande av nyanlända elever i grundskolan De senaste åren har ett stort antal nyanlända elever tagits emot i den svenska grundskolan. Som en konsekvens behöver många kommuner göra stora insatser, stärka eller bygga upp beredskap och kunskap för att ta emot och erbjuda de nyanlända eleverna en bra utbildning. Skolinspektionen har i tidigare granskningar konstaterat att många kommuner och skolor haft stora svårigheter att ge nyanlända elever en ändamålsenlig utbildning. För att säkra en god kvalitet på utbildningen för nyanlända elever krävs att den ingår i huvudmannens och skolans systematiska kvalitetsarbete. Det är centralt med en tydlig roll- och ansvarsfördelning där var och en utifrån sin roll och sitt uppdrag tar ett gemensamt ansvar för att utveckla verksamheten. För att utbildningen och undervisningen för nyanlända elever ska kunna utgå från deras specifika behov är det också viktigt att en inledande bedömning av elevernas kunskaper görs. Från januari 2016 är det reglerat i skollagen att en nyanländ elevs kunskaper ska bedömas om det inte är uppenbart onödigt. Fokus för kvalitetsgranskningen har varit huvudmännens mottagande av nyanlända elever i grundskolan och en avgränsning har gjorts till att inte inkludera den klassrumsnära undervisningssituationen, eftersom Skolinspektionen har granskat detta i tidigare kvalitetsgranskningar. Syfte och frågeställningar Kvalitetsgranskningens övergripande syfte har varit att bedöma huvudmännens mottagande av nyanlända elever i grundskolan. Bedömningen har utgått från följande frågeställningar: 1. Hur ser huvudmannens styrning och organisering av mottagandet ut? 2. Hur genomförs inledande bedömningarna av nyanlända elevers kunskaper och vad innehåller dessa bedömningar? 3. Hur sprids och används resultaten och informationen från de inledande bedömningarna? Huvudsakliga resultat Sedan Skolinspektionens granskning 2009 av nyanländas skolsituation, har det skett en utveckling av mottagandet av nyanlända elever hos många huvudmän och på många skolor. Majoriteten av huvudmännen har under 2016 tagit emot nyanlända elever så snart det varit lämpligt och inom fyra veckor. Skolinspektionen kan konstatera att det finns både små och stora huvudmän som lyckats bygga ett mottagande av nyanlända elever inom ramen för sin befintliga organisation och att detta verkar gynna de nyanlända elevernas fortsatta utbildning. Dessa huvudmän tenderar också att följa upp och analysera sin verksamhet även med hänsyn till de nyanlända elevernas särskilda förutsättningar och behov. Ytterst är det ett sätt att säkerställa att de ekonomiska resurser som avsätts till nyanlända elevers utbildning gör nytta. De inledande bedömningarnas obligatoriska delar genomförs i stor utsträckning med Skolverkets kartläggningsmaterial. Skolinspektionen kan även se positiva effekter, som kompetenshöjning av personalen, till följd av det stora mottagandet av nyanlända elever. Dock finns fortfarande stora utvecklingsområden och fler än hälften av de granskade huvudmännen löser en mängd pedagogiska utmaningar med generella organisatoriska modeller som man hoppas ska passa alla nyanlända elever. Skolinspektionen identifierade utvecklingsområden hos 27 av de 28 huvudmän som granskades under hösten 2016.

5 Även om inledande bedömningar genomförs med Skolverkets kartläggningsmaterial, bedöms nyanlända elevers ämneskunskaper i låg utsträckning. Det leder till att tillräckliga underlag för att planera undervisningen för nyanlända elever ofta saknas och att huvudmännen och rektorerna organiserar undervisningen för nyanlända elever genom generella lösningar istället för individuella, till exempel genom att samma ämnen tas bort för alla. Det finns en stor risk för att inledande bedömningar och kartläggningar inte sprids om nyanlända elever bedöms vid en central mottagningsenhet och överlämningar av kartläggningarna endast sker skriftligt. Antingen ser man behov av att göra om bedömningarna vid skolan där eleven ska få sin undervisning eller så planeras inte undervisningen utifrån elevens individuella förutsättningar och behov så som de framkommit i de inledande bedömningarna. Detta kan få negativa konsekvenser för eleverna som till exempel kan gå miste om undervisning i ämnen där de har möjlighet att nå kunskapskraven för godkända betyg. När nyanlända elever byter skolhuvudman och hemkommun uppstår en stor risk för att deras utbildning försenas. Dokumentationen följer inte med elever som flyttar. Många nyanlända elever tas emot vid ytterligare en mottagningsenhet, där de får göra om inledande bedömningar och kartläggningar, i den nya hemkommunen. Rektorerna är inte involverade i det inledande mottagandet av nyanlända elever. När huvudmännen har organiserat mottagandet i centrala mottagningsenheter, skilda från skolan och där eleverna tillbringar hela sin första tid, är rektorns ansvar för inledande bedömningar och undervisning otydligt. Flertalet av huvudmännen följer inte upp mottagandet av nyanlända på ett bra sätt. Frågor om hur huvudmännens val av organisation påverkar de nyanlända elevernas möjligheter att snabbt få undervisning, och att undervisningen är individanpassad, ställs mycket sällan i huvudmännens uppföljning. Kontaktperson: Åsa Kildén E-post: Asa.Kilden@skolinspektionen.se Tfn: Läs mer om Skolhuvudmäns mottagande av nyanlända elever i grundskolan här: Publiceringsår: 2017

6 Språkintroduktion i gymnasieskolan Svenska skolor har på senare år, och i synnerhet under år 2015, tagit emot ett stort antal elever från andra länder. En betydande andel av dessa ungdomar studerar vid språkintroduktion. Introduktionsprogrammet vänder sig till nyanlända ungdomar med inga eller nyligen påbörjade färdigheter i svenska språket, som inte uppnått behörighet till nationella program i gymnasieskolan. Språkintroduktion syftar till att erbjuda en utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket så att nyanlända elever har möjlighet att gå vidare i gymnasieskolan eller till annan utbildning. Idag är språkintroduktion det fjärde största programmet i gymnasieskolan med elever läsåret 2016/17. Skolinspektionens granskning av utbildningen vid språkintroduktion visar att många av huvudmännen inte tillgodoser elevernas utbildningsbehov och att eleverna inte får det stöd och den vägledning de behöver. Elever på språkintroduktion är en mycket heterogen elevgrupp med kraftigt varierande förkunskaper och utbildningsbehov. Trots detta erbjuds det vid många skolor en homogent utformad utbildning som inte anpassas till den enskilda eleven i tillräcklig utsträckning med avseende på studietakt, omfattning och innehåll. Ett fåtal huvudmän har en god styrning och uppföljning av utbildningen och vid ett fåtal skolor har man lyckats tillgodose elevernas verkliga utbildningsbehov. Vad har Skolinspektionen granskat Skolinspektionen har granskat utbildningen vid språkintroduktion. Granskningen omfattar 42 skolor varav 41 med kommunal huvudman och en skola med enskild huvudman. Granskningen har genomförts genom intervjuer med representanter för huvudman (såväl förvaltning som politiker), skolpersonal och elever samt dokumentsstudier. Huvudfrågor Syftet har varit att granska om elevernas utbildningsbehov på språkintroduktion tillgodoses, och om eleverna på detta gymnasieprogram får stöd och vägledning under sin utbildning och inför fortsatta studier eller yrkesliv. För att uppfylla detta syfte har följande frågeställningar besvarats: 1. Utformas utbildningen så att den är flexibel och anpassas efter elevernas skiftande förkunskaper och utbildningsbehov, med avseende på studietakt, omfattning och innehåll? 2. Får eleverna studie- och yrkesvägledning som en integrerad del av deras utbildning, så att de stödjs och vägleds inför deras framtida utbildnings- och yrkesval? 3. Bedriver elevhälsan ett hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande elevhälsoarbete i nära samarbete med skolans övriga personal? Viktigaste resultaten Många kommuner har visat ett stort engagemang för att ta emot ett stort antal nyanlända elever på kort tid. Det gäller inte minst i gymnasieskolan där en stor andel av dessa elever finns. Många insatser har gjorts men utmaningar kvarstår. Vid granskningen av språkintroduktion identifierade Skolinspektionen minst ett utvecklingsområde på 37 av 42 gymnasieskolor. Vid 30 av de granskade skolorna identifierades tre utvecklingsområden, vilket är så många områden Skolinspektionen maximalt anger i besluten.

7 En homogent utformad utbildning som kan ta lång tid Granskningen visar att utbildningens utformning i allt för många fall styrs av lärar- och lokaltillgång istället för utifrån elevernas enskilda behov. Det ökade elevantalet under 2015 i kombination med en generell lärarbrist har inneburit en utmaning för många kommuner att tillsätta tjänster men även att få tag på undervisningslokaler. Samtidigt visar granskningen att få av skolorna har samverkan med andra skolor, vilket skulle kunna vara ett led i att tillgängliggöra fler lärarresurser. Kartläggningen av varje elevs tidigare skolbakgrund, kunskaper och erfarenheter brister i flera fall i både genomförande, dokumentation och vid överlämning. Den heterogena gruppen elever erbjuds ofta kollektiva lösningar, undantaget några skolor, till exempel ges eleverna samma schema och får studera ett fåtal grundskoleämnen vid sidan av svenska som andraspråk. Granskningen visar att det finns enstaka skolor som erbjuder ett brett utbud av grundskoleämnen och använder ett språkutvecklande arbetssätt inom ramen för aktuella ämnen. Det finns också enstaka skolor som möter elevers behov att snabbt komma vidare i utbildning genom bland annat sommarskola. I stort sett samtliga skolor i granskningen uppger att eleverna läser heltid, men vad heltid innebär varierar mellan de besökta verksamheterna, från 13 till 25 timmar undervisning per vecka. I sammanhanget kan nämnas att det finns elever vid ett antal skolor som uttrycker att de skulle vilja ha fler undervisningstimmar och studera fler ämnen. En elev utan eller med marginell skolbakgrund behöver sannolikt studera på språkintroduktion ett par år, innan denne uppnår behörighet för vidare studier. Utbildningen på språkintroduktion ska ta olika lång tid beroende på elevens tidigare kunskaper. Granskningen visar dock att utbildningens längd också påverkas av vilken skola eleven går på. Elever på språkintroduktion som uppnår för hög ålder (20 år) för att påbörja ett nationellt gymnasieprogram har rätt att fortsätta sina studier vid Komvux eller allmän kurs vid folkhögskola, under förutsättning att de har uppehållstillstånd. Låga förväntningar från lärare och studie- och yrkesvägledare Skolinspektionen har under granskningens gång sett många exempel på hur skolpersonal visar omtanke och omsorg om eleverna. Samtidigt visar granskningen att det råder låga förväntningar och bristande tilltro till elevernas förmåga på många skolor. Elever ger i sin tur uttryck för att de är understimulerade och vill studera fler ämnen, ha fler lektioner och en undervisning som utmanar dem mer. En förklaring till de låga förväntningarna kan vara att skolpersonal tenderar att fokusera på vad eleven saknar i kunskaper, snarare än på de kunskaper eleverna redan besitter. Bristande kartläggning av tidigare kunskaper och otillräcklig studiehandledning på modersmålet och modersmålsundervisning bidrar än mer till detta fokus om vad eleverna saknar. De låga förväntningarna på elevernas förmåga leder till att en del elever får studera på för låg nivå vilket i sin tur gör att det tar längre tid innan de kan söka vidare till annan utbildning. De låga förväntningarna visar sig även genom att elever i vissa fall vägleds till att sänka sin ambitionsnivå vad gäller studie- och yrkesliv. Det finns även positiva exempel i granskningen. Ett sådant är när studie- och yrkesvägledning kommer in i tidigt skede, som en integrerad del av elevens utbildning under samverkan mellan studie- och yrkesvägledare och övrig skolpersonal. Eleven kan då också erbjudas språkutvecklande insatser som till exempel praktik och möjligheter att skugga lämpligt nationellt gymnasieprogram, utifrån elevens mål med utbildningen.

8 Ökningen av antalet elever på språkintroduktion har gjort tidigare brister mer synliga En del av bristerna som Skolinspektionen identifierat i den här granskningen förklarar skolor och huvudmän med att orsaken beror på en ökning av nyanlända elever under Det har varit en stor utmaning för skolor och huvudmän att hantera ökningen av elever, särskilt då att tillgodose behovet av behöriga lärare och finna ytterligare undervisningslokaler. Samtidigt visar forskning, regelbunden tillsyn och granskningar i andra skolformer att vissa av bristerna som Skolinspektionen identifierat i den här granskningen inte är en ny företeelse. Bristerna har uppmärksammats tidigare, innan ökningen av elever under Till skillnad från tidigare har bristerna blivit än mer synliga och drabbar idag betydligt fler elever i en redan utsatt elevgrupp. Bland bristerna som identifierats tidigare är att elevernas rätt till studiehandledning på modersmålet och modersmålsundervisning inte kan tillgodoses vid många av skolor. Efterfrågan på studiehandledare och modersmålslärare har ökat i och med ökningen av antalet elever, vilket gjort det svårare för huvudmän att rekrytera personal. Dock visar granskningen att endast 1 av 42 skolor planerar för att använda sig av fjärrundervisningen för att i större utsträckning kunna tillgodose elevernas behov av modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet. Trots vikten av god tillgång till studiehandledning på modersmålet för att lära sig andraspråket (i det här fallet svenska), är det många elever som erbjuds det i begränsad utsträckning eller inte alls. För den enskilda eleven kan det innebära att denne inte kommer vidare snabbast möjligt i utbildningssystemet Liksom studiehandledare och modersmålslärare är det i delar av landet svårt att rekrytera vissa kompetenser inom elevhälsan. Behovet av elevhälsa har också ökat i samband med det ökade elevantalet. Samtidigt är elevhälsoarbetet ytterligare ett område som även tidigare, visat på brister i att det framförallt består av hälsofrämjande insatser, så som hälsobesök. Det hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbetet sker dock i för begränsad utsträckning i relation till elevernas behov och inte alltid i samarbete med skolans övriga personal. Många av eleverna på språkintroduktion är ensamkommande ungdomar och en stor andel har erfarenheter som påverkar deras psykiska hälsa. Det finns tydliga samband mellan skolprestation och ungdomars psykiska hälsa. Elevhälsan behöver därför användas som en strategisk resurs. Eleverna vid språkintroduktion är en elevgrupp som har stora behov av elevhälsa. Vid skolor där det finns en samverkan mellan elevhälsans kompetenser och övrig skolpersonal kan elevhälsan stödja eleverna i större utsträckning mot målen för utbildningen. Exempel på detta är när elevhälsans aggregerade kunskaper från hälsobesöken ger underlag för planering av hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande insatser för elevgruppen. Trots att språkintroduktion är det 4:e största gymnasieprogrammet visar granskningen att många av huvudmännen fortfarande brister i sin styrning och uppföljning av utbildningen på språkintroduktion. Det får konsekvenser för utbildningens kvalitet vilket övrigt resultat av granskningen visar. Med tanke på att elever på språkintroduktion sannolikt är en elevgrupp som har begränsade kunskaper om sina rättigheter och utbildningsystemet, parallellt med huvudmannens bristande styrning och uppföljning av utbildningen är det dessutom stor risk att elevernas rätt till utbildning inte tillgodoses. Huvudmän och skolor behöver utveckla kvaliteten på språkintroduktion för att inte riskera långtgående konsekvenser i form av ökat utanförskap. Kontaktperson:Thomas Nilsson E-post: Thomas.Nilsson@skolinspektionen.se Tfn: Läs mer om Språkintroduktion i gymnasieskolan här: Publiceringsår: 2017

9 Förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling Ungefär vart femte förskolebarn i Sverige talar idag fler än ett språk. Av flera skäl är det viktigt att barnen ges möjlighet att utveckla sina språkliga färdigheter. Språket är centralt för det fortsatta lärandet i utbildning och arbete. Språklig stimulans i svenska och andra modersmål bidrar till barnets kognitiva och sociala utveckling. Forskningen betonar också att det är viktigt att personalen uppmuntrar, uppmärksammar och bekräftar barnens modersmål, för att de inte ska marginaliseras.1 Med rätt stöd och strategier från förskolepersonal, kan barnen utveckla sina språk inom ramen för förskolan. När det kommer till svenska språket, anammar barnen visserligen det språk som talas runt omkring dem i den svenskspråkiga kontext som förskolan utgör, men de behöver stöd för sin begrepps- och språkutveckling. Ett av förskolans strävansmål är att varje barn som har ett annat modersmål än svenska, utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera på svenska såväl som på sitt modersmål. Med 2010 års skollag förtydligades förskolans uppdrag att medverka till att barn med annat modersmål än svenska får utveckla det svenska språket och sitt modersmål.2 Hur förskolan ska medverka till detta är enligt förarbetena till skollagen en pedagogisk fråga för förskolan.3 Detta ställer krav på förskolans personal. Det kräver att de har en medvetenhet om sin egen roll och sitt förhållningssätt i bemötandet av barnen och barnens användning av sina språk. Det innebär inte att förskolepersonalen behöver kunna barnens alla modersmål. Men det är viktigt att personalen uppmärksammar och visar intresse för barnens olika språk. Detta kräver också att de har kunskap och strategier för arbetet. Eftersom språkligt lärande bäst sker i meningsfulla sammanhang, såsom i lek, behöver personalen se till att skapa sådana sammanhang. Tidigare kvalitetsgranskningar har visat att personalen i förskolan upplever svårigheter att ta sig an uppdraget med flerspråkiga barns språkutveckling. Personalen upplever till exempel att det är svårt att arbeta med barnens olika modersmål när de själva inte behärskar dessa språk. Mot denna bakgrund har Skolinspektionen valt att granska hur förskolorna arbetar med detta i den vardagliga verksamheten. Vi har valt att besöka 34 förskolor för att granska kvaliteten på det språkutvecklande arbetet. Det övergripande syftet med granskningen är att utreda om förskolan medverkar till att flerspråkiga barn utvecklas så långt som möjligt i sina språk. För att uppfylla detta syfte har Skolinspektionen granskat förskolornas arbete utifrån följande frågeställning: Arbetar förskolorna för att stödja flerspråkiga barns språkutveckling? Denna huvudfrågeställning är uppdelad i två underfrågor: 1. Finns strategier och förutsättningar på förskolan för att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling? 2. Uppmuntras och skapas möjlighet för flerspråkiga barn att använda svenska och sitt/sina modersmål i förskolans dagliga verksamhet? Sammantaget bedömer Skolinspektionen att tre femtedelar av de granskade förskolorna i låg grad eller ganska låg grad har riktlinjer, strategier eller andra förutsättningar för att arbeta med flerspråkiga barns språkutveckling. Flertalet av de granskade förskolorna har inte arbetssätt för att uppmuntra och skapa möjlighet för flerspråkiga barn att använda sitt eller sina modersmål i förskolans dagliga verksamhet. Däremot stimulerar och stödjer en majoritet av de granskade förskolorna flerspråkiga barns språkutveckling i svenska i den dagliga verksamheten.

10 På de förskolor som inte arbetar språkutvecklande i andra modersmål än svenska, uppger personalen i intervjuer att de inte har tillräckliga kunskaper om uppdraget och därför upplever att de är osäkra på hur de ska arbeta. De vet exempelvis inte hur de ska kunna arbeta med språk som de inte själva behärskar eller huruvida det är bra eller dåligt att barnen och personalen pratar andra modersmål än svenska på förskolan. På de flesta av dessa förskolor har personalen inte fått den kompetensutveckling som de behöver och ges inte heller tillräckliga förutsättningar från förskolechefen. Personalen får exempelvis inte tid för nödvändig diskussion och reflektion om förhållningssätt, arbetssätt och metoder och har därmed inte en gemensam förståelse för uppdraget. Detta leder till att de bara i liten utsträckning uppmuntrar och skapar möjligheter för flerspråkiga barn att använda sina modersmål. Men när det gäller språkutvecklande arbete i svenska är personalen mer säkra på sitt uppdrag. Det innebär att de överlag arbetar medvetet och skapar meningsfulla sammanhang. De stöttar barnens ordförråd, talspråk och kommunikation och utgår från barnens intressen och inflytande. Vi har också identifierat några framgångsfaktorer. Det handlar bland annat om att förskolechefen har tydliggjort uppdraget, att strategier och riktlinjer är förankrade, att personalen får tid att gemensamt reflektera över uppdrag och förhållningssätt, samt att personalen samverkar med föräldrarna. Skolinspektionens viktigaste iakttagelser Granskningens visar, vad gäller arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling i svenska, att personalen: Stöttar flerspråkiga barns ordförråd, talspråk och kommunikation Utgår från barnens intressen och inflytande Tar tillvara på mötet med barnen Överlag arbetar personalen medvetet och skapar meningsfulla sammanhang för flerspråkiga barns språkutveckling i svenska. Personalen har oftast inte särskilda kunskaper och strategier för arbetet med svenska som andraspråk. Istället använder personalen sin generella kunskap och kompetens kring språkutveckling i svenska i mötet med flerspråkiga barn. Personalen erbjuder barnen att i den dagliga verksamheten möta och använda olika kommunikationsformer, såsom tal, sång, rim och ramsor, bild, musik, rörelse och drama. De hjälper barnen att sätta ord på det de vill uttrycka, de upprepar och förstärker barnens berättelser. På dessa förskolor skapar också personalen förståelse för språket genom att utgå från barnens intressen och inflytande. De tar tillvara på mötet med barnen genom att samtala om det som just då är intressant för dem. Vad gäller förskolornas språkutvecklande arbete med andra modersmål än svenska, visar granskningen att: Uppdraget har inte förankrats och strategier saknas Den pedagogiska personalens kunskap och kompetens behöver förstärkas Ett mer medvetet språkutvecklande arbetssätt behöver utvecklas Stödfunktioner används i låg utsträckning för att stödja de flerspråkiga barnen Samarbetet med föräldrar kan förbättras Vi kan konstatera att i och med att uppdraget sällan är förankrat och att strategier antingen saknas eller inte har implementerats, har förskolans personal inte en gemensam förståelse för uppdraget. De saknar kunskap och ges inte heller kompetensutveckling om flerspråkiga barns språkutveckling i någon större utsträckning. Personalen uttrycker att de upplever att de är

11 osäkra och vet inte hur de ska arbeta, vilket får konsekvenser för barnen som inte uppmuntras att använda sina modersmål. Det saknas på dessa förskolor ofta ett medvetet arbetssätt. Vid samlingar sjunger personalen och barnen inte sånger på barnens olika modersmål och personalen delar exempelvis inte in barnen i grupper efter gemensamt språk. Måltiden används inte till dialog utan består istället mer av uppmaningar och ibland tillsägelser. Granskningen visar också att dessa förskolor i liten utsträckning använder eventuella stödfunktioner som finns att tillgå hos huvudmannen. Det beror då oftast på att personalen inte känner till att dessa stödfunktioner finns. Här har inte kommunikationen mellan huvudmannen eller förskolechefen och personalen fungerat. På de här förskolorna samverkar personalen i liten utsträckning med föräldrar. För att höja kvaliteten i förskolans verksamhet visar granskningen att: Förskolechefen behöver i högre grad styra och leda det språkutvecklande arbetet med flerspråkiga barn. Det innebär att förskolechefen behöver säkerställa att uppdraget om att medverka till flerspråkiga barns språkutveckling är tydliggjort och förankrat i verksamheten. Personalen behöver också ges tid och former för planering samt informations- och erfarenhetsutbyten gällande arbete med flerspråkiga barns språkutveckling. Personalen behöver också kompetensutveckling. Förskolorna behöver vidare i högre grad utgå från barnens erfarenheter och kunskaper i det språkutvecklande arbetet, för att på så sätt skapa ett meningsfullt sammanhang för lärande. Ett sätt är att samarbeta med föräldrar, vilket visat sig vara en framgångsfaktor i arbetet. Det kan bland annat handla om att personalen informerar om förskolan och har språksamtal med föräldrarna. Kontaktperson: Agneta Kenneberg E-post: Agneta.Kenneberg@skolinspektionen.se Tfn: Läs mer om Förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling här: Publiceringsår: 2017

12 HVB-placerade elvers utbildning i kommunala grundskolor Utbildning är viktigt för alla elever, men särskilt viktigt för de som av olika skäl lever i utsatthet. Ett exempel på elever med förhöjd risk att leva i utsatthet är de som placerats vid ett hem för vård eller boende (HVB). Med HVB avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Grundskoleelever som är placerade vid HVB ska tas emot i vistelsekommunens grundskolor, om de inte ansökt om att få gå i en fristående grundskola. Eleverna har rätt till en behovsanpassad utbildning, vilket innebär att skolan ska inhämta information om elevens behov och förutsättningar och sedan använda denna information, för att se till att utbildningen tar hänsyn till elevens behov och förutsättningar. Sett till en längre tid har det vanligaste skälet till placering vid HVB varit omsorgsbrist i hemmet. När det gäller tonåringar beror det även ofta på beteendeproblem, som till exempel missbruk och kriminalitet. I denna grupp är det vanligt att eleverna har en historia av låga skolresultat och skolmisslyckanden med sig till det nya boendet och den nya skolan. Problembilden kring utbildning för barn och ungdomar som placerats vid HVB har varit tydlig: vårdperspektivet kan ta över en prioritering av elevernas skolgång, eftersom hemmen ofta har en stark inriktning på behandling av social problematik. Vad har Skolinspektionen granskat? Skolinspektionen har besökt 20 skolenheter i 18 kommuner. I urvalet ingår skolenheter som har elever placerade på HVB. I dagsläget finns två kategorier av sådana boenden: De som vänder sig till nyanlända elever och de som vänder sig till elever som inte är nyanlända. Att tillsynen genomfördes 2016 har fått till följd att resultaten främst speglar utbildningssituationen för elever placerade vid HVB som också är nyanlända. Vid skolbesöken har rektorn, företrädare för elevhälsan, annan personal med uppdrag att arbeta med HVB-placerade elevers skolgång, mentor samt elever som är HVB-placerade intervjuats. Skolinspektionen har också genomfört telefonintervjuer med företrädare för de HVB där de intervjuade eleverna bor. Huvudfrågor Syftet med den riktade tillsynen är att granska om HVB-placerade elever får sin rätt till utbildning i kommunala grundskolor tillgodosedd. För att uppfylla detta syfte har följande huvudfrågeställningar undersökts: Blir eleverna mottagna i vistelsekommunens grundskolor, om de inte ansökt om att få gå i en fristående grundskola? Får eleverna en behovsanpassad utbildning i de kommunala grundskolor de blivitmottagna i?

13 Det höga antalet ensamkommande barn förändrade HVB-landskapet Denna tillsyn genomfördes under 2016, då gruppen elever vid HVB dock dominerades av barn och ungdomar vars skäl till placering ofta var en annan: de var nyanlända till Sverige och saknade vårdnadshavare i landet. Gruppen HVB-placerade elever dominerades med andra ord av barn och ungdomar som ofta går under beteckningen ensamkommande flyktingbarn. Dessa barn och ungdomar har inte liknande social problematik som de elever som traditionellt placerats vid HVB, även om de kan ha bristfällig skolgång innan de anlände till Sverige. De HVB som de placeras vid har heller inte samma tradition eller personaltäthet som gäller för de HVB som inriktar sig mot den förra gruppen barn och ungdomar. Problembilden kring utbildning för nyanlända elever som placeras vid HVB kan sägas vara mer lik den som gäller för nyanlända elever generellt. Enligt forskning och Skolinspektionens tidigare erfarenheter handlar bristerna i den utbildning som nyanlända elever erbjuds framför allt om brister i bedömningen av elevernas kunskaper, i planeringen av elevernas utbildning och i att eleverna inte ges tillgång till stöd för att nå kunskapskraven i den utsträckning de har rätt till. Eftersom de nyanlända ensamkommande eleverna inte har sina föräldrar i landet får de utsedda vårdnadshavare. Det är därför mycket viktig att samspelet mellan skolan, hemmet och god man fungerar väl. Annars finns risk för att eleven kan få problem med information och överblick kring sin skolgång. I de klassiska hem för vård eller boende som inte tar emot nyanlända barn och ungdomar finns personal som arbetar utifrån ett behandlingsperspektiv med en tydlig vårdkultur. Det är i vår granskning tydligt att det behandlande perspektivet är framträdande medan barnens utbildning i alla fall inte prioriteras lika högt. Exempel på brister vi sett här är att elever undervisas i miljöer som inte tillhör den skola där de är inskrivna och av personal som inte är anställda av skolans huvudman. Vad gäller hem för vård eller boende för nyanlända barn och ungdomar så ser vi i vår granskning att verksamheten inte sällan har skiftat driftsform, till exempel från stödboende till HVB eller till någon annan driftsform. Vi ser också att personaltätheten oftast är lägre verksamheten är jämförelsevis mindre behandlingsinriktad och strukturerad. Här handlar det i stor utsträckning om att erbjuda de nyanlända ett boende i en akut situation. Den behandlande delen betonas inte lika starkt eftersom personalresurserna är dimensionerade för att eleverna befinner sig i skolan på dagarna. I dessa miljöer ser vi att eleverna i mycket större utsträckning får all sin undervisning av skolpersonal vid den skolenhet där de är mottagna. Viktigaste resultat Skolinspektionens tillsyn visar att samtliga elever i de skolor som granskats och som bor på hem för vård eller boende blir mottagna i vistelsekommunens grundskolor. Vi ser därför en mer positiv bild när det gäller tillgång till utbildning för denna elevgrupp jämfört med tidigare granskning. Samtidigt framgår följande av granskningen: 16 av de 20 skolor vi granskat har tagit emot HVB-placerade elever som är nyanlända. Dessa elever bor på HVB för att de är i behov av boende, men har ofta inte samma behov av behandling och vård. Nyanlända elever som bor på HVB möts många gånger på liknande sätt som Skolinspektionen nyligen har uppmärksammat i andra granskningar av nyanlända elevers skolsituation. Mottagandet i skolan fungerar inledningsvis relativt väl, men skolorna har problem att ta tillvara och sprida resultat av kartläggningar. De individuella behoven för enskilda elever synliggörs inte tillräckligt och de studieupplägg som erbjuds är många gånger anpassade för grupper. Schematekniska förutsättningar och lärartillgång styr i praktiken vilket studieupplägg som elever ges.

14 Skolor kan ha svårt att skaffa sig en sammanhållen bild av HVB-placerade nyanlända elevers skolhistorik. En försvårande faktor är brister i samspel mellan skolan, boendet och god man. Om en god dialog saknas kan det försvåra skolans möjligheter att kartlägga till exempel stödbehov och se till att eleven får kontinuitet i sin utbildning. Många elever som är ensamkommande byter efter en tid i landet skola och kommun och information kan riskera att försvinna längs vägen. God man är en viktig kommunikationslänk mellan skola och boende för ensamkommande elever som saknar en stödjande familj. Intervjuer i tillsynen visar att det finns stora skillnader i vilken grad god man tar aktivt del i elevens utbildning. Det finns också skillnader i hur samverkan mellan olika aktörer generellt fungerar. Elevhälsan nyttjas i låg grad i arbetet, exempelvis när det gäller att utreda nyanlända elevers behov av särskilt stöd. För nyanlända elever som bor på HVB handlar det om att bedömningar görs centralt men när eleverna sedan mottas i skolorna erbjuds de inga ytterligare insatser på individnivå med hjälp av elevhälsan. Nyanlända elever på HVB som är ensamkommande och inte har närhet till en familj kan ha stora behov av elevhälsans insatser. Även för de elever som inte är nyanlända och som bor på klassiska HVB nyttjas elevhälsan i låg grad. Boendena har en egen behandlingskultur där skolans elevhälsa inte är involverad i tillräckligt hög utsträckning. Det innebär att många skolor i tillsynen inte använder hela den samlade kompetens som är nödvändig för att ge dessa elever en individuellt behovsanpassad utbildning som av olika skäl har förhöjd risk att leva i utsatthet. I hälften av de granskade fallen som rör elever som inte är nyanlända, så undervisas eleverna i varierande omfattning i andra miljöer än i den skola där de är inskrivna och med personal eller av lärare som inte är anställda av skolhuvudmannen. För elever som berördes i tillsynen och som bor på klassiska HVB är vårdperspektivet i allt för hög grad överordnat en viktig prioritering av elevernas skolgång. Det innebär att skolgången får stå tillbaka till förmån för den vård som sker i boendets regi. Kontaktperson: Marcus Rönnegard E-post: Marcus.Ronnegard@skolinspektionen.se Tfn: Läs mer om HVB-placerade elevers utbildning i kommunala grundskolor här: Publiceringsår: 2017

15

16 Skolinspektionen E-post: Läs mer om nyanlända elever här: