Sammanställning av skyddade arter - fakta och resonemang om påverkan på bevarandestatus

Transkript

1 SEKRETESS Sammanställning av skyddade arter - fakta och resonemang om påverkan på bevarandestatus Enetjärn Natur Detta dokument innehåller uppgifter om arter som är utsatta för insamling och förföljelse och bör därför hanteras med sekretess. Inledning Naturvårdsverket saknar en beskrivning av hur slutsatsen dragits att bevarandestatusen inte påverkas för olika arter. Såvitt vi uppfattar Naturvårdsverkets önskemål är det de fridlysta arterna som åsyftas. Detta då dessa arter behöver bedömas på ett särskilt sätt i enlighet med Artskyddsförordningen. Övriga arter hanteras inom ramen för de allmänna hänsynsreglerna. Påverkan på och konsekvenser för rödlistade och naturvårdsintressanta arter som inte är fridlysta är inte mindre viktig och vi redogör i MKB för påverkan och konsekvenser även för dessa arter. Vår uppfattning är dock att det i det aktuella området är helheten som är det viktiga, områdets speciella förutsättningar och stora förekomst av sällsynta arter. Därför läggs större vikt på detta än på varje enskild art vad gäller icke fridlysta arter. I detta dokument har vi samlat den fakta om arternas förekomst som tidigare redovisats i bilagor till rapporten Biologisk mångfald och naturvärde vid File hajdar - ett kunskapsunderlag inför fortsatt kalkbrytning (Enetjärn Natur, 2017). Vi har lagt till mer information om respektive arts förekomst och bevarandestatus på Gotland och i ett större geografiskt perspektiv och vi redovisar även resonemang som leder fram till de bedömningar som gjorts för respektive art och som redovisas i MKB för den planerade verksamheten. För information om de inventeringar som utförts hänvisas till ovan nämnda rapport. Inom ansökningsområdet förekommer 30 arter som omfattas av Artskyddsförordningens 4, 6, 7, 8 och 9. Vad gäller fåglar har då endast de arter tagits med som ska prioriteras enligt Naturvårdsverkets handbok för Artskyddsförordningen, dvs. rödlistade arter respektive arter som markerats med B i bilaga 1 till Artskyddsförordningen. Majviva har tidigare nämnts ansökan och kunskapsunderlag inför prövningen. Detta är dock ett misstag. Arten är skyddad endast i Västmanlands län enligt Artskyddsförordningens 8. 1 (25)

2 Arter som omfattas av Artskyddsförordningens 4 Kungsörn NT, havsörn NT, sånglärka NT, nattskärra, spillkråka NT, gulsparv VU, trädlärka, apollofjäril* NT, svartfläckig blåvinge* NT Arter som omfattas av Artskyddsförordningens 6 Vanlig padda, mindre vattensalamander, väddnätfjäril* VU Arter som omfattas av Artskyddsförordningens 7 Nipsippa NT Arter som omfattas av Artskyddsförordningens 8 Salepsrot NT, ängsnycklar, purpurknipprot, brudsporre, luktsporre NT, honungsblomster VU, svärdkrissla VU, krutbrännare, nästrot, tvåblad, flugblomster, sankt pers nycklar, johannesnycklar, nattviol, grönvit nattviol Arter som omfattas av Artskyddsförordningens 9 Blåsippa * Observera att apollofjäril, svartfläckig blåvinge och väddnätfjäril hanteras separat i andra dokument i denna komplettering och därför inte tas upp nedan. 2 (25)

3 Sånglärka Alauda arvensis Sånglärka är knuten till öppna marker och återfinns således endast i de få större områden med ingen, eller mycket gles, buskvegetation på File hajdar. Flertalet sånglärkor som sågs vid inventeringen återfanns på de helt öppna avbanade ytorna alldeles intill den aktiva täkten, vilka delvis ingår i nuvarande brytningstillstånd. Genom avbaningen har det skapats miljöer som attraherar en art som annars inte har så mycket häckningsmiljöer på File hajdar. I dagsläget bedöms 1-2 par häcka på avbanade ytor inom det planerade brytområdet. Totalt sett inom det inventerade området bedöms ca 10 par häcka, varav flertalet på de avbanade ytorna söder om befintlig täkt. Enstaka par finns även i naturligt öppna miljöer öster och väster om täkten. Det är inte sannolikt att det häckar fler par än dessa på File hajdar eftersom miljöerna i resterande delar av området bedöms vara alltför slutna. Arten förekommer dock talrikt i omgivningen t ex på jordbruksmarken öster om File hajdar. Sånglärkan förekommer spritt över hela Gotland. Den är talrik i jordbruksmark, i betesmarker, på strandängar samt i andra öppna marker och saknas endast på de mest skogsbeklädda delarna av ön. Den gotländska populationen uppskattades år 2008 till ca par (Ottosson m fl 2012). I Sverige förekommer arten allmänt upp till Värmland och södra Dalarna, samt längs Norrlandskusten. I Norrlands inland är förekomsten glesare. Den svenska populationen uppskattades år 2010 till ca par. Artens globala utbredning sträcker sig från Medelhavet i söder till Skandinavien i norr, och från Brittiska öarna i väster till Kamchatka i öster. Den europeiska populationen beräknades år 2000 till miljoner par och den var därmed den allra vanligaste häckfågeln i stora delar av Europas jordbrukslandskap. Sånglärka är på den svenska rödlistan klassad som nära hotad (NT). Bedömningen grundar sig på att en minskning av populationen pågår. Minskningen avser kvaliteten på artens livsmiljöer och antalet reproduktiva individer och minskningstakten har uppgått till 15 (7-21) % under de senaste 10 åren. Under de senaste 30 åren har arten minskat med % i Sverige. På europeisk nivå anses arten livskraftig, även om populationsminskningar noterats på flera håll under senare år. Den planerade verksamheten innebär att häckningsplatser och födosöksområden försvinner för 1-2 par av sånglärka. Ytterligare några par av arten som idag häckar inom nuvarande brytningstillstånd kommer att drabbas av samma påverkan genom den redan pågående täktverksamheten. Ansökningsområdet utgör ingen naturlig lokal för arten, utan den finns snarast kring täkten på grund av att marken banats av inför kommande brytning. Lokalen är heller inte viktig för artens fortlevnad lokalt, då den förekommer i betydligt större antal i jordbruksmarken öster om File hajdar. Sånglärkans bevarandestatus bedöms därmed inte påverkas, varken lokalt, regionalt eller nationellt. Sånglärkan är skyddad enligt Artskyddsförordningens 4 och är upptagen i bilaga 3 till Bernkonventionen. 3 (25)

4 Nattskärra Caprimulgus europaeus Utifrån inventeringsresultaten bedöms ca 5 par av nattskärra ha sina revir helt eller delvis inom ansökningsområdet. Merparten av dem väster om den aktiva täkten. Totalt bedöms ca 30 par häcka inom det inventerade området, vilket innebär en mycket hög populationstäthet. Detta förklaras av att miljöerna på File hajdar passar arten mycket bra, med företrädesvis gles hällmarkstallskog i mosaik med alvar och buskmarker med ett mycket rikt insektsliv. Det kan antas att populationstätheten är ungefär lika hög över större delen av File hajdar, samt även på Hejnum hällar längre åt sydväst där miljöerna är liknande. Nattskärra är en karaktärsart för de gotländska tallskogarna och den förekommer spritt över hela ön, om än med lägre tätheter i de allra mest jordbruksintensiva centrala delarna. Den gotländska populationen beräknades år 2008 till 1800 par, att jämföra med den totala svenska populationen som vid samma tillfälle beräknades till 7300 par. Gotland utgör således ett kärnområde för arten i landet med 25 % av den totala populationen. Dock med reservation för att populationsnivåerna misstänks kunna vara underskattade i andra delar av landet (Ottosson m fl 2012). Nattskärra häckar i gles barr-, bland- och lövskog samt i buskmarker med rikt insektsliv i södra halvan av Sverige. Den var tidigare rödlistad som nära hotad p.g.a. en misstänkt populationsnedgång, men betraktas nu som livskraftig då populationen konstaterats vara större än förväntat. Den globala utbredningen sträcker sig från Nordafrika i söder till Skandinavien i norr och från Storbritannien i väster till Kina i öster. Även på europeisk nivå anses arten livskraftig och den uppskattade europeiska populationen på ca 1,2-2,2 miljoner vuxna individer anses vara stabil. Den planerade verksamheten innebär att upp emot 5 revir av nattskärra i optimal biotop helt eller delvis försvinner. Då populationstätheten i omgivande marker är mycket hög är det inte troligt att fåglarna från dessa revir kan kolonisera andra delar av File hajdar, utan de tvingas uppsöka helt nya marker. Då arten har ett mycket starkt fäste både på File hajdar och på Gotland i stort bedöms denna förlust dock inte medföra några konsekvenser för artens bevarandestatus varken lokalt, regionalt eller nationellt. Nattskärran är skyddad enligt Artskyddsförordningens 4 och är upptagen i bilaga 2 till Bernkonventionen. Den är också markerad med B i bilaga 1 till Artskyddsförordningen. 4 (25)

5 Spillkråka Dryocopus martius Delar av ett spillkråkerevir finns inom ansökningsområdet, men det är ej klarlagt om fåglarna i det aktuella reviret häckar inom eller utanför ansökningsområdet. Spillkråkan har stora revir och rör sig över ganska stora ytor under häckningen, vilket gör det svårt att knyta häckningar till en specifik plats om själva bohålet inte hittas. Totalt bedöms det finnas 2-4 revir inom det inventerade området. Motsvarande tätheter förväntas även finnas på övriga delar av File hajdar, på Hejnum hällar och andra skogsklädda partier av det omgivande landskapet. Spillkråka förekommer spritt över hela Gotland, men likt nattskärran har den lägre populationstätheter i de mest jordbruksintensiva centrala delarna av ön. Den gotländska populationen beräknades år 2008 till ca 250 par, att jämföra med den totala svenska populationen som vid samma tillfälle beräknades till ca par (Ottoson m fl 2012). Spillkråka förekommer tämligen allmänt till sparsamt över hela Sverige, med undantag för fjällkedjan och de större slättområdena i södra Sverige. Den är upptagen som nära hotad (NT) på den svenska rödlistan, mot bakgrund av att populationen minskar. Minskningen avser kvaliteten på artens livsmiljö och antalet reproduktiva individer och minskningstakten har uppgått till 25 % de senaste 15 åren, vilket är nära gränsvärdet för rödlistningskategorin sårbar (VU). Globalt är arten utbredd från Spanien och Grekland i söder till Skandinavien i norr, samt från Frankrike i väster till Kamchatka i öster. På europeisk nivå anses arten vara livskraftig och den europeiska populationen beräknas uppgå till ca 2,2-3,6 miljoner vuxna individer. Verksamheten medför att delar av ett spillkråkerevir försvinner. Det är inte klarlagt huruvida kvarstående delar av reviret är tillräckligt stora för att de aktuella fåglarna ska kunna fortsätta häcka i samma område eller om de behöver flytta till ett annat. Mot bakgrund av att arten förekommer allmänt både på File hajdar och spritt över hela Gotland bedöms denna påverkan inte ha några effekter på populationsnivå. Verksamheten äventyrar således inte artens bevarandestatus varken lokalt, regionalt eller nationellt. Spillkråka är skyddad enligt Artskyddsförordningens 4 och är upptagen i bilaga 2 till Bernkonventionen. Den är också markerad med B i bilaga 1 till Artskyddsförordningen. 5 (25)

6 Gulsparv Emberiza citrinella Ungefär 5 par av gulsparv bedöms häcka inom ansökningsområdet. Totalt inom det inventerade området bedöms det finnas ca 50 häckande par. Arten förekommer allmänt över hela File hajdar utom i delområden med tätare skog. Samma bild gäller för hela Gotland, gulsparv förekommer allmänt överallt utom i de mest slutna skogliga miljöerna. Den gotländska populationen uppskattades år 2008 till ca par, att jämföra med den totala svenska populationen som vid samma tillfälle beräknades till ca par (Ottosson m fl 2012). Gulsparven är utbredd i hela landet utom i fjällen. Den är i första hand knuten till jordbrukslandskapet och har drabbats negativt av förändringar i jordbruket under senare decennier. Arten är upptagen som sårbar (VU) på den svenska rödlistan mot bakgrund av att populationen har halverats de senaste 30 åren. Globalt är arten utbredd över större delen av Europa, utom medelhavsområdet, samt österut till centrala Asien. På europeisk nivå anses arten livskraftig även om en minskning har skett på senare tid. Den europeiska populationen beräknas uppgå till ca 25,5-39,7 miljoner vuxna individer. Verksamheten medför att 5 revir av gulsparv försvinner. Då populationstätheten i omgivande marker är hög görs bedömningen att de drabbade fåglarna inte kommer att kunna hitta nya häckplatser på andra delar av File hajdar. De kommer sannolikt tvingas hitta nya revir någon annanstans. Då arten har ett mycket starkt fäste både på File hajdar och på Gotland i stort bedöms denna förlust dock inte medföra någon påverkan på populationsnivå. Artens bevarandestatus bedöms därmed inte påverkas på varken lokal, regional eller nationell nivå. Gulsparven är skyddad enligt Artskyddsförordningens 4 och är upptagen i bilaga 2 till Bernkonventionen. Trädlärka Lullula arborea Inom ansökningsområdet bedöms 3 par av trädlärka häcka. Totalt bedöms par häcka inom det inventerade området på File hajdar. Arten är väl spridd på hela File hajdar samt omgivande marker, utom i de allra mest slutna skogliga miljöerna. De gotländska hällmarkstallskogarna som i regel är glesa och insektsrika utgör ett mycket bra habitat för trädlärkan och den förekommer spritt över hela ön, utom i de mest jordbruksintensiva centrala delarna. Tyngdpunkten återfinns på norra delen av ön i det hällmarksskogsdominerade stråket mellan Visby och Fårösund. Den förekommer dock aldrig särskilt talrikt utan det är i regel ganska glest mellan reviren. På File hajdar och i områden med liknande miljöer med mosaik av gles och luckig hällmarkstallskog och 6 (25)

7 alvarmarker är tätheten som störst. Den gotländska populationen uppskattades år 2008 till ca 300 par, att jämföra med den totala svenska populationen som vid samma tillfälle uppskattades till ca par (Ottosson m fl 2012). Trädlärkan är väl spridd i södra Sverige, med en viss sydostlig tyngdpunkt. I Norrland förekommer arten endast sällsynt. Arten bedöms som livskraftig i Sverige. Globalt förekommer den spritt från Nordafrika i söder och Skandinavien i norr, från Storbritannien i väster till västra Ryssland i öster samt med en sydostlig utlöpare ner i Mellersta östern. Även på europeisk nivå bedöms arten vara livskraftig och den europeiska populationen på ca 3,8-7,8 miljoner vuxna individer bedöms som svagt ökande. Verksamheten medför att 3 revir av trädlärka försvinner. Då populationstätheten i omgivande marker är hög görs bedömningen att de drabbade fåglarna inte kommer att kunna hitta nya häckplatser på andra delar av File hajdar. De kommer sannolikt tvingas hitta nya revir någon annanstans. Då arten förekommer talrikt på File hajdar, Hejnum hällar och andra skogsmarker i omgivningen, och är spridd över hela Gotland, bedöms denna påverkan inte medföra någon effekt på populationsnivå. Trädlärkans bevarandestatus bedöms därmed inte påverkas varken lokalt, regionalt eller nationellt. Trädlärkan är skyddad enligt Artskyddsförordningens 4 och är upptagen i bilaga 3 till Bernkonventionen. Den är också markerad med B i bilaga 1 till Artskyddsförordningen. Kungsörn Aquila chrysaetos och havsörn Haliaeetus albicilla De båda örnarter som tagits upp som förekommande inom ansökningsområdet behandlas här lite annorlunda än övriga arter, då de inte är knutna till området på samma vis som de övriga arterna. Varken havsörn eller kungsörn har boplatser inom, eller i direkt närhet av, ansökningsområdet utan de använder området endast för att födosöka. Det som attraherar örnarna till platsen är den befintliga täkten. Här kan örnarna sitta på kanten till täkten och spana efter lämpliga bytesdjur, och möjligen bildas även speciella luftströmmar över den blottade kalkstenen i täkten som örnarna kan utnyttja för segelflygning. Täktens struktur med distinkta branter kan påminna om naturliga branter där örnar ofta ses sitta och spana. I de branter som skapats i täkten saknas dock sådana avsatser i klippväggarna som hade kunnat utgöra lämpliga häckningsplatser för örnar. Havsörn har tillfälligt setts sitta vid täktkanten, men ses oftare flyga förbi området under förflyttningar mellan Bogeviken och Tingstäde träsk eller andra mer lämpliga födosöksområden för havsörn. Havsörnen livnär sig till stor del på fisk, sjöfågel och as, vilket saknas vid täkten. Kungsörn ses däremot regelbundet sitta vid täktkanten, och även aktivt födosöka i och kring täkten. Kungsörnen livnär sig mer på mellanstora fåglar och däggdjur, som duvor och kaniner, vilka båda finns tillgängliga i och kring täkten. Troligen är det de skogsduvor som häckar i den aktiva täkten som har den starkaste attraktionskraften på kungsörn. 7 (25)

8 Eftersom ingen av arterna har någon boplats i eller vid täkten så väntas den ansökta verksamheten inte påverka arterna alls. Oavsett om täkten utvidgas eller ej så kommer örnarna alltjämt att kunna utnyttja täkten för födosök i samma utsträckning som de gör idag. Vanlig padda Bufo bufo Vuxna individer av vanlig padda förekommer spritt i ansökningsområdet. Några reproduktionsplatser har inte hittats. I övriga delar av inventerat område hittades reproduktion av padda i Slättflis provbrott, i Gamla brottet och i ett agkärr vid Högstensvät. Vuxna individer finns spritt i området. Fynden av vuxna paddor ger ingen en rättvisande bild av förekomsten då de är nattaktiva och merparten av inventeringsinsatsen gjorts dagtid. De reproduktionsplatser som finns bör dock ha hittats. Vanlig padda förekommer spritt på Gotland och relativt vanligt i större delen av landet utom fjälltrakterna. Arten förekommer i de flesta miljöer och leker gärna i dammar och sjöar med fisk. Ynglen smakar illa och äts inte av fisk. Artens totala utbredning omfattar större delen av Europa (utom Irland och några Medelhavsöar). Arten förekommer även i Nordafrika och österut till Turkiet, Syrien, Libanon och Kazakstan. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Småvatten är generellt sett en bristvara på File hajdar och området utgör därför inget kärnområde för arten. Den planerade verksamheten på File hajdar innebär att ett antal hektar livsmiljö för de vuxna paddorna kommer att försvinna. Samtliga reproduktionsplatser kommer att lämnas intakta och arten kommer att kunna leva kvar i området i ungefär samma antal som idag. Avbaningen innebär att individer av vanlig padda riskerar att skadas och dödas. Då vanlig padda på Gotland är en vanligt förekommande art i de flesta olika miljöer görs bedömningen att detta inte kommer att påverka artens numerär på sikt. Artens bevarandestatus bedöms således inte påverkas, varken lokalt, regionalt eller nationellt. Vanlig padda är skyddad enligt Artskyddsförordningens 6. Arten finns med i Bernkonventionens bilaga 3 vilken tar upp skyddad fauna. 8 (25)

9 Mindre vattensalamander Lissotriton vulgaris Mindre vattensalamander har observerats i två mindre vattensamlingar inom ansökningsområdet. Vattensamlingarna är provgropar från 1940-talets prospektering i området. De ligger båda väster om befintlig täkt. Det är vuxna individer som har observerats men vattensamlingarna skulle potentiellt kunna fungera som lekvatten. I övriga delar av inventerat området på File hajdar hittades reproduktion av mindre vattensalamander i Slättflis provbrott och i Gamla brottet. Vuxna individer observerades i och i anslutning till Gamla brottet. Mindre vattensalamander har även observerats vid Högstensvät. Arten förekommer spritt på Gotland och relativt vanligt i större delen av landet utom nordligaste Norrland. Mindre vattensalamander är i huvudsak ett landlevande djur, men håller sig gärna i närheten av sina lekvatten året runt. Dessa lekvatten kan vara av olika typer och bestå av såväl tillfälliga som permanenta småvatten. Arten förekommer vid de flesta typer av vattensamlingar men föredrar fiskfria vatten med mycket vegetation. Artens totala utbredning omfattar större delen av Europa (utom Spanien, Portugal och Medelhavsöarna). Arten förekommer även i Ukraina, Ryssland, Kaukasus och Turkiet. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Småvatten är generellt sett en bristvara på File hajdar och området utgör därför inget kärnområde för arten. Den planerade verksamheten på File hajdar innebär att ett antal hektar livsmiljö för de vuxna salamandrarna och två potentiella lekvatten kommer att försvinna. De småvatten på File hajdar där reproduktion med säkerhet sker kommer att lämnas intakta. Genom att reproduktionsplatser och stora arealer för arten lämplig livsmiljö på land lämnas intakta görs bedömningen att arten även efter ingreppet kommer att fortleva på File hajdar i ungefär samma omfattning som idag. Avbaningen innebär att individer av mindre vattensalamander riskerar att skadas och dödas. Då mindre vattensalamander på Gotland är en vanligt förekommande art i de flesta olika miljöer görs bedömningen att detta inte kommer att påverka artens numerär på sikt. Artens bevarandestatus kommer således inte att påverkas, varken lokalt, regionalt eller nationellt. En skadelindrande åtgärd som planeras för att minska skadan på individer av mindre vattensalamander är att avbaning av de två vattenmiljöer där arten förekommer görs utanför artens lek- och yngelperiod. Mindre vattensalamander är skyddad enligt Artskyddsförordningens 6. Arten finns med i Bernkonventionens bilaga 3 vilken tar upp skyddad fauna. 9 (25)

10 Nipsippa Pulsatilla patens Europas största bestånd av nipsippa finns på File hajdar. Gotlands Botaniska Förening gjorde en mycket detaljerad inventering av hela beståndet år Länsstyrelsen utförde kompletterande inventeringar i beståndets utkant år Cementa har sedan 2007 låtit studera artens ekologi i ett forskningsprojekt. Kunskap om arten finns samlad i rapporten Nipsippa på File hajdar - förekomst och ekologi (Enetjärn Natur, 2015). Grundat på resultat av dessa mycket noggranna inventeringar beräknas populationen på File hajdar och Hejnum hällar tillsammans vara närmare plantor. Ca av dessa växer på Cementas fastighet på File hajdar. Tätheten är störst i det Natura 2000-område (SE ) som instiftades år 2005 på Cementas mark. Ungefär hälften av plantorna växer inom Natura 2000-området. Arten finns spridd men inte lika talrikt på större delen av Cementas fastighet på File hajdar. Utbredning och populationstäthet redovisas i karta på sidan 47 i rapporten Biologisk mångfald och naturvärde på File hajdar - ett kunskapsunderlag inför fortsatt kalkbrytning (Enetjärn Natur, 2017). Inom ansökningsområdet beräknas ca 700 plantor av nipsippa (grundat på inventeringsdata från 2004 och 2015). Arten förekommer glest spridd i skogsmark, vägkanter, bryn och gläntor i hela området. I Sverige förekommer nipsippa på Gotland och i Ångermanland. På Gotland beräknas det finnas ca plantor. Förekomsten på Gotland är koncentrerade till några få områden; hällmarkstallskog i södra delen av Hejde och Etelhem-Garde-Buttle, sandig tallskog och hällmarkstallskog i ett stråk från Träkumla över Follingbo till västra delarna av Endre och Hejdeby, hällmark och hällmarkstallskog i Lärbro och Rute samt File hajdar och Hejnum. Arten växer på Gotland i gles hällmarkstallskog eller på grus och sand i torr tallskog och, mer sällan, på öppen hällmark. Den finns ofta längs skogsvägar och grusiga vägkanter i mark där den lätt kan fröså sig och i lätt skydd av buskar. Arten tål inte hårt bete och alla lokaler på Gotland är idag obetade. I Ångermanland är läget sämre. Där har arten minskat under 1900-talet och idag finns arten bara i Ramsele socken inom ett 2,5 km 2 stort område. Antalet lokaler i Ångermanland är ca nio, varav två ganska rika med 385 och 2841 blommande plantor år Nipsippans totala utbredning omfattar centrala och östra Europa, Sibirien och Nordamerika. Närmast Sverige förekommer arten i södra Finland, Baltikum och östra Tyskland. Sibirien utgör det största område som arten finns inom. Det finns dock inga tillförlitliga uppgifter om antalet plantor härifrån. Från Europa är uppgifterna mer detaljerade. Förekomsten på File hajdar är den största i Europa och utgör ca 70 % av populationen inom EU. Nipsippa är på den svenska rödlistan klassad som nära hotad (NT). Bedömningen grundar sig på att arten endast förekommer på få och isolerade lokaler och att man främst i Ångermanland har sett en tillbakagång då arten under de senaste 75 åren försvunnit från flera lokaler. I den regelbundna uppföljningen till EU angavs arten i Sverige ha otillfredsställande bevarandestatus i boreal region vid den senaste rapporteringen som gjordes Parametrarna utbredning och population var tillfredsställande 10 (25)

11 medan parametrarna livsmiljö och framtidsutsikter var otillfredsställande. Artens bevarandestatus i Europa har inte bedömts. Den planerade verksamheten på File hajdar innebär att växtplats för uppskattningsvis 700 plantor av nipsippa försvinner. Det område som tas i anspråk ligger i utkanten av artens kärnområde och förekomsten är relativt gles. Ansökningsområdet har utformats så att de talrikaste växtplatserna kommer lämnas intakta. Mot bakgrund av att arten nationellt bedöms vara nära hotad och att bevarandestatusen i boreal region anses vara otillfredsställande så kan det tyckas vara ett stort ingrepp att 700 plantor försvinner. Ingreppet kommer dock inte påverka antalet lokaler med förekomst av arten. Den aktuella lokalen på File hajdar bedöms inte heller vara beroende av de 700 plantorna för sin fortlevnad. Artens kärnområde kommer även framgent att vara intakt. Bedömningen är således att artens bevarandestatus inte påverkas, varken på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Dessutom planeras kompensationsåtgärder som ska resultera i nyetablering av 700 plantor på annan plats inom artens utbredningsområde på File hajdar. Således no net loss för nipsippa. Nipsippa är skyddad enligt Artskyddsförordningens 7. Nipsippa har även ett internationellt skydd. Arten finns med i Bernkonventionens bilaga 1 vilket innebär att den är strikt skyddad. Arten finns även förtecknad i EU:s art- och habitatdirektiv bilaga 2 och 4 vilket innebär att arten inom EU är skyddad oavsett om den växer inom ett Natura 2000-område eller inte. Blåsippa Hepatica nobilis Blåsippa förekommer spritt i ansökningsområdet, både i skog, vid karster och kalkklippor och i bryn. På den avbanade marken i anslutning till täktområdet växer enstaka exemplar av arten. Arten förekommer spritt även i övriga delar av det inventerade området på File hajdar. Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland. Arten växer i skogsmark, lövskog lika väl som barrskog, hällmarkstallskog och på öppen kalkhäll men då i karstsprickor eller på annat sätt skyddad, t ex av enbuskar. Arten förekommer vidare i ängen och inte alltför väl hävdade trädgårdar. Arten förefaller behöva lövtäckning eller annat skydd under vintern. Blåsippa trivs i torr såväl som i frisk till fuktig miljö och föredrar lätt skugga. Arten förekommer i övrigt i nemoral och sydboreal region i Europa, från NÖ Spanien och Ö Frankrike i väster till västra delen av europeiska delen av Ryssland och Vitryssland i öster. I Sverige förekommer arten från Skåne upp till mellersta Norrland. Arten är vanligast i kalktrakter men förekommer även på mullrik jord och skalgrus. Klimatmässigt trivs arten bäst i södra Sverige, i Norrland förekommer arten i varma sydbranter. I östra Asien och i Nordamerika finns andra varianter av arten. 11 (25)

12 Arten bedöms i Sverige vara livskraftig. Även i Europa bedöms arten vara livskraftig. Ingreppet på File hajdar bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Detta grundar sig på att arten är så vanligt förekommande som den är både på File hajdar och på Gotland i övrigt. På File hajdar förekommer arten spritt i såväl skog som på öppen hällmark och i skydd av enbuskar på alvarmarken, dvs merparten av File hajdar utgör lämplig växtplats för arten. Arten förekommer spritt i många olika yttäckande biotoper på Gotland. Att ett antal hektar av artens livsmiljö försvinner bedöms inte påverka artens utbredning och bevarandestatus vare sig i ett lokalt perspektiv på File hajdar eller i ett större gotländskt perspektiv. Blåsippa är på Gotland skyddad enligt Artskyddsförordningens 9. Svärdkrissla Inula ensifolia Svärdkrissla har inom ansökningsområdet en växtplats med ca 150 exemplar väster om täktområdet norr om den väg som går i väst-östlig riktning. Enstaka exemplar förekommer också på ytterligare två växtplatser väster om täktområdet. I det inventerade området på File hajdar noterades ett 40-tal växtplatser. Växtplatserna ligger i östra delen av det inventerade området, både öster och väster om aktiv täkt, och utgörs av öppen mark med kalkgrus på vittringsjord. Flera av växtplatserna på File hajdar har 100-tal exemplar. På Hejnum hällar hittades tolv växtplatser. Arten är enligt Gotlands Flora mindre allmänt förekommande på norra Gotland och förekommer i Sverige endast här. Svärdkrissla växer i kalkgrus och kalkflis. oftast på vinterfuktig vitringsjord i vätkanter, på kalkhällar och på grund jord i gles tallskog. Den gotländska förekomsten är nu sannolikt talrikare än tidigare under historisk tid (Gotlands Flora) men hotas trots det av litet utbredningsområde och förändrade livsmiljöer (Artfakta). Artens totala utbredning omfattar Syd- och Mellaneuropa österut till Kaukasus. Förekomsten på Gotland är en nordlig utpost. Svärdkrissla är på den svenska rödlistan klassad som sårbar (VU). Bedömningen grundar sig på att artens utbredningsområde är litet och kraftigt fragmenterat, att kvaliteten på dess livsmiljöer försämras och att arten därför förväntas minska. Artens bevarandestatus i Europa har inte bedömts. Den planerade verksamheten på File hajdar innebär att en växtplats för svärdkrissla med ca 150 exemplar och två växtplatser med enstaka exemplar kommer att försvinna. 12 (25)

13 Ansökningsområdet har utformats för att i möjligaste mån undvika påverkan på arten genom att lämna de talrika växtplatserna öster om täkten intakta. Ett 40-tal växtplatser, flera av dem med ett 100-tal exemplar kommer att finnas kvar på File hajdar, både öster och väster om täktområdet. Artens utbredningsområde kommer således inte att minska. Därför bedöms ingreppet inte påverka artens bevarandestatus varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Mot bakgrund av att arten nationellt bedöms vara sårbar och utbredningsområdet begränsat så kan det tyckas vara ett stort ingrepp att 150 plantor försvinner. För att minimera skada på enskilda individer kommer därför skyddsåtgärd vidtas genom att plantor av svärdkrissla kommer att tas tillvara innan avbaning för att flyttas och etableras på lämpliga platser i närområdet. Svärdkrissla är på Gotland skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Purpurknipprot Epipactis atrorubens Purpurknipprot förekommer relativt talrikt på uppfrysningsmarkerna inom ansökningsområdet, främst väster om täktområdet men även i enstaka exemplar nordost om detsamma. Arten förekommer på uppfrysningsmarker även i andra delar av det inventerade området. Störst tätheter hittas öster om befintlig täkt. Arten är enligt Gotlands Flora tämligen allmänt förekommande på Gotland. Den växer på torra, kalkrika och soliga platser, t ex i klapperstensvallar längs kusten, sanddynsområden och blekefält. Den finns också i barrskogar men då mer enstaka. Arten förekommer även på Öland samt i kalktrakter på fastlandet, både i södra Sverige och i fjälltrakterna. Artens totala utbredning omfattar Europa, från Spanien och Italien i söder till Nordnorge i norr. Österut förekommer arten åtminstone till Uralbergen. Arten bedöms i Sverige vara livskraftig. Även i Europa bedöms arten vara livskraftig. Ett antal växtplatser för purpurknipprot kommer att försvinna vid det planerade ingreppet. Arten förekommer spritt och relativt talrikt på File hajdar och kommer även efter ingreppet att finnas kvar spritt i området och på platser där betingelserna är rätt i stora tätheter. File hajdar utgör inte något kärnområde för arten som förekommer tämligen allmänt i lämpliga miljöer även i andra delar av Gotland. Därför bedöms ingreppet på File hajdar inte påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. 13 (25)

14 Purpurknipprot är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Nästrot Neottia nidus-avis Nästrot förekommer på fyra växtplatser med enstaka till tiotal exemplar inom ansökningsområdet. Växtplatserna ligger i skogsmark väster om täktområdet. Nästrot förekommer spritt i skog även i andra delar av inventerat område, både på File hajdar och på Hejnum hällar. Arten är enligt Gotlands Flora tämligen allmänt förekommande på ön. Den växer framför allt i barrskog, både strandnära och inne på ön. Arten kan växa på mullrik mark, sand, leriga jordar, hård kalksten och fuktig mark. Arten förekommer även på Öland och fastlandet från Skåne i söder till Jämtland i norr. och är i en del trakter relativt vanlig. Artens totala utbredning omfattar Europa, Kaukasus, Turkiet, Iran och Nordafrika. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Ett antal växtplatser för nästrot kommer att försvinna vid det planerade ingreppet. Arten förekommer spritt på File hajdar och kommer även efter ingreppet att finnas kvar spritt i området. File hajdar utgör inte något kärnområde för arten som förekommer tämligen allmänt i lämpliga miljöer även i andra delar av Gotland. Därför bedöms ingreppet på File hajdar inte påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Nästrot är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Tvåblad Neottia ovata Tvåblad förekommer spritt inom ansökningsområdet. Arten växer främst på fuktängar, uppfrysningsmarker och fuktigare stråk i skog. Arten förekommer spritt även på andra delar av inventerat område. Öster om aktiv täkt förekommer arten relativt talrikt, i övriga delar av inventerat område mer enstaka. 14 (25)

15 Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på ön. Den växer i de mest skilda biotoper; i ängen, fuktängar, skuggiga skogar och kulturpåverkad mark som trädgårdar, vägkanter och diken. Tvåblad är en av de vanligaste orkidéerna på Gotland. Även i övriga delen av landet är arten vanligt förekommande i kalktrakter och mer sparsamt förekommande på andra platser. Arten förekommer norrut till mellersta Norrland. Arten är väl spridd i tempererade delen av Europa. I Medelhavsområdet är arten sällsynt. Arten förekommer österut till centrala Asien och Himalaya. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Ingreppet på File hajdar bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Detta grundar sig på att arten är så spridd och vanlig som den är på File hajdar i synnerhet men även på Gotland. Att ett antal hektar av artens livsmiljö försvinner bedöms inte påverka artens utbredning och bevarandestatus vare sig i ett lokalt perspektiv på File hajdar eller i ett större gotländskt perspektiv. De mest talrika växtplatserna på File hajdar, öster om täkten, kommer att lämnas intakta. Tvåblad är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Honungsblomster Herminium monorchis Honungsblomster förekommer inom ansökningsområdet på uppfrysningsmarkerna sydväst om aktiv täkt och i mindre gläntor väster om täktområdet. Det rör sig om ett tio-tal växtplatser med enstaka till tio-tal exemplar på varje växtplats. Inom övriga delar av det inventerade området på File hajdar har ett 50-tal växtplatser hittats. Arten förekommer främst i uppfrysningsmarkerna och våtmarkerna sydväst om aktiv täkt. Flera av växtplatserna har 100-tal exemplar. Arten förekommer även på uppfrysningsmarkerna öster om täkten. Sammantaget rör det sig om uppskattningsvis 1000 plantor inom referensområdet. På Hejnum hällar hittades fyra växtplatser med enstaka plantor. Arten är enligt Gotlands Flora mindre allmänt förekommande på Gotland. Den växer i betade, tuviga kalkfuktängar, på strandängar och gräsmyrar men även i dynsänkor och kalkbleke. Arten förekommer företrädesvis längs kusten. Arten anges i Gotlands Flora vara minskande på grund av igenväxning. Arten förekommer även på Öland och enstaka platser på fastlandet (Skåne-Uppland). Artens totala utbredning omfattar Centraleuropa och stora delar av Asien. Honungsblomster är på den svenska rödlistan klassad som sårbar (VU). Bedömningen grundar sig på att arten nationellt sett är minskande. Arten är minskande både sett till kvalitet på dess livsmiljöer och till 15 (25)

16 utbredningsområde. Arten är konkurrenssvag och klarar därför inte av igenväxning. Utdikning och upphört bete har gjort att arten försvunnit från flera fastlandslokaler. Artens bevarandestatus i Europa har inte bedömts. Den planerade verksamheten på File hajdar innebär att ett antal växtplatser för honungsblomster kommer att försvinna. Det rör sig uppskattningsvis om 100 plantor. Ansökningsområdet har utformats för att i möjligaste mån undvika påverkan på arten genom att lämna de talrika växtplatserna sydväst och öster om täkten intakta. Uppskattningsvis 1000 plantor kommer att finnas kvar på dessa platser. Det faktum att naturmiljöerna på File hajdar är öppna även utan beteshävd gör att förekomsten bedöms vara stabil. Därför är artens förekomst på File hajdar viktig för artens bevarandestatus på sikt. Med de försiktighetsmått som vidtagits görs bedömningen att ingreppet inte kommer att påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Arten kommer även framgent att ha en stabil förekomst på File hajdar. För att minimera skada på enskilda individer kommer skyddsåtgärd vidtas genom att plantor av honungsblomster kommer att tas tillvara innan avbaning för att flyttas och etableras på lämpliga platser i närområdet. Honungsblomster är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Nattviol Platanthera bifolia Nattviol förekommer talrikt och väl spridd i såväl ansökningsområdet som i övriga delar av inventerat område på File hajdar. Arten växer i skog såväl som i fuktiga gläntor och på uppfrysningsmarker. Variationen bland nattviolerna i området är stor. De flesta exemplar bestämdes till underarten skogsnattviol (ssp. latifolia). En del exemplar är mellanting mellan skogsnattviol och ängsnattviol. Enstaka fynd av vad som liknar ängsnattviol (ssp. bifolia) hittades sydväst om aktiv täkt. Med tanke på att ängsnattviol är starkt associerad med slåtter och bete är det troligt att det snarare rör sig om en mellanform än den rena underarten. Artbestämningen är dock osäker. Nattviol är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland. Den växer på frisk till fuktig ängsmark, betad eller hävdad med slåtter. Den trivs även på fuktängar, i myrkanter, på alvarmark och i vittringsjord liksom i lövskog och barrskog bara det inte är alltför torrt. Arten finns i övrigt i större delen av landet, utom nordligaste Norrland och fjälltrakterna. 16 (25)

17 Artens totala utbredning omfattar större delen av Europa från Spanien, Italien och Grekland i söder till norra Skandinavien och Färöarna i norr. Arten förekommer även i Asien, på Krim och vid Kaukasus, i Nordafrika och på de Baleariska öarna i Atlanten. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Underarten ängsnattviol bedöms i Sverige vara nära hotad (NT). Den växer främst i ängar och hagmarker och gynnas av slåtter och bete. Underarten har gått tillbaka i takt med att de naturliga fodermarkerna har minskat. Ingreppet på File hajdar bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Arten förekommer spritt på File hajdar och kommer göra det även efter planerat ingrepp. Arten är vanligt förekommande och växer spritt i många olika yttäckande biotoper på Gotland. Att ett antal hektar av artens livsmiljö försvinner bedöms inte påverka artens utbredning och bevarandestatus vare sig i ett lokalt perspektiv på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Nattviol är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Grönvit nattviol Platanthera chlorantha Grönvit nattviol förekommer i ansökningsområdet på fem växtplatser med enstaka exemplar på vardera. I övriga delar av inventerat område på File hajdar förekommer arten spritt, både i skog och i gläntor. Arten är enligt Gotlands Flora tämligen allmänt förekommande på ön. Den växer på skuggig skogsmark, oftast i barrskog men även lövskog och blandskog, ängen, fuktig betesmark, källmyrar och myrar med axag eller knappag. Arten saknas i det inre av ön, kanske beroende på strängare vintrar eller sena frostnätter. Arten finns även i Syd- och Mellansverige. Artens totala utbredning omfattar Europa från Medelhavet i söder till Baltikum, södra Finland och Norge i norr. Österut förekommer arten till Krim och Kaukasus. Arten finns även i Nordafrika. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Fem växtplatser med enstaka exemplar av grönvit nattviol kommer att försvinna vid det planerade ingreppet. Arten förekommer spritt på File hajdar och kommer trots ingreppet att kunna fortleva spritt i området. Det är ett förhållandevis litet antal plantor som försvinner. File hajdar utgör inte något kärnområde för arten som finns spridd i lämpliga miljöer på hela Gotland. Därför bedöms ingreppet på File hajdar inte påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. 17 (25)

18 Grönvit nattviol är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Brudsporre Gymnadenia conopsea Brudsporre förekommer spritt och talrikt inom ansökningsområdet. Båda underarterna av arten (vanlig brudsporre och praktsporre) finns representerade. Arten förekommer spritt även i övriga delar av det inventerade området. Arten hittas i skog, vägkanter, fuktmark och kalkgräsmark. Särskilt talrik är förekomsten i fuktiga miljöer. Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland. Arten växer i frisk till fuktig tallskog, ängen, gräsmarker, kalkfuktängar, kärr, myrlaggar och källmyrar. Arten förekommer i så gott som hela landet. På fastlandet hittar man arten i naturbetesmark, slåtterängar, myrar, kalkkärr, örtrika skogssluttningar, strandängar och fjällängar. Arten har en vid utbredning på norra halvklotet. Den förekommer i hela Europa, från Italien och Grekland i söder till Nordnorge i norr. Arten förekommer även i större delen av Asien från Kaukasus i väster till Japan i öster. Arten bedöms i Sverige vara livskraftig. Även i Europa bedöms arten vara livskraftig. Ingreppet på File hajdar bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Detta grundar sig på att arten är så vanligt förekommande som den är både på File hajdar och på Gotland i övrigt. På File hajdar förekommer arten spritt i skog, fuktiga gläntor, vägkanter, fuktängar, kanten till agkärr och vätar. En stor del av File hajdar utgör således lämplig växtplats för arten. Arten förekommer spritt i många olika yttäckande biotoper på Gotland. Att ett antal hektar av artens livsmiljö försvinner bedöms inte påverka artens utbredning och bevarandestatus vare sig i ett lokalt perspektiv på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Brudsporre är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Luktsporre Gymnadenia odoratissima Luktsporre förekommer på uppfrysningsmarkerna och våtmarkerna sydväst om aktiv täkt inom ansökningsområdet. Det rör sig om uppskattningsvis plantor. 18 (25)

19 Inom övriga delar av inventerat område på File hajdar har ett 40-tal växtplatser hittats, flera av dem med 100-tal exemplar. Enstaka växtplatser finns i norra delen av det inventerade området men de flesta är aggregerade väster och öster om aktiv täkt. På Hejnum hällar har tre växtplatser hittats varav en med ca 30 exemplar och övriga med enstaka exemplar. Arten är enligt Gotlands Flora mindre allmänt förekommande på Gotland. Arten växer framför allt i källmyrar men även i andra fuktiga miljöer med rörligt grundvatten, t ex i svagt sluttande blekevätar. Arten förekommer även på enstaka platser i Västergötland och Östergötland. Dess totala utbredning omfattar Centraleuropa i boreal region och bergstrakter med koncentration i Alperna. Luktsporre är på den svenska rödlistan klassad som nära hotad (NT). Bedömningen grundar sig på att artens livsmiljöer nationellt sett är minskande och att dess kvalitet försämras. Arten hotas främst av dikning och förändring i hydrologi. I Europa bedöms arten vara livskraftig. Ansökningsområdet har utformats för att i möjligaste mån undvika påverkan på arten genom att lämna de talrika växtplatserna väster och öster om täkten intakta. Trots det kommer uppskattningsvis plantor av luktsporre att försvinna som en följd av den planerade täktverksamheten. Mot bakgrund av att arten nationellt bedöms vara nära hotad och utbredningsområdet begränsat så kan det tyckas vara ett stort ingrepp att plantor försvinner. Med de försiktighetsmått som vidtagits görs bedömningen att ingreppet inte kommer att påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Arten kommer även framgent att ha en stabil förekomst på File hajdar med talrika förekomster både öster och väster om aktiv täkt. För att minimera skada på enskilda individer kommer skyddsåtgärd vidtas genom att plantor av luktsporre kommer att tas tillvara innan avbaning för att flyttas och etableras på lämpliga platser i närområdet. Luktsporre är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Ängsnycklar Dactylorhiza incarnata Ängsnycklar förekommer inom ansökningsområdet på sju växtplatser väster och nordost om aktiv täkt. Ängsnycklar är en art med stor variation och inom ansökningsområdet förekommer åtminstone tre olika varieteter; blodnycklar, äkta ängsnycklar och vaxnycklar. Arten förekommer även i andra delar av det inventerade området på File hajdar, framför allt i nordvästra delen kring Högstensvät. Arten är på File hajdar knuten till våtmarker, fuktängar, kanten av agkärr och fuktiga platser intill uppfrysningsmarker. 19 (25)

20 Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland. Ängsnycklar växer i blöta myrar, myrkanter, kärr med axag eller knappag, fuktängar, diken, igenlagda grustag mm. De olika varieteterna förekommer på ungefär samma marker men har lite olika preferenser om hur blött eller torrt det ska vara. Arten förekommer i så gott som hela landet. Arten är även väl spridd i hela Europa och förekommer österut till Kaukasus och Bajkalsjön, i Sibirien och i Kina. Arten bedöms både i Sverige och Europa vara livskraftig. Ett antal växtplatser för ängsnycklar kommer att försvinna vid det planerade ingreppet.. Arten kommer trots ingreppet att kunna fortleva på File hajdar, både i anslutning till täkten och vid Högstensvät där det finns lämpliga miljöer för arten. Det är ett förhållandevis litet antal plantor som försvinner. File hajdar utgör inte något kärnområde för arten som finns spridd i lämpliga miljöer på hela Gotland. Därför bedöms ingreppet på File hajdar inte påverka artens bevarandestatus, varken lokalt på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Ängsnycklar är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Sankt Pers nycklar Orchis mascula Sankt Pers nycklar förekommer talrikt och väl spritt i ansökningsområdet. Arten växer både på öppen alvarmark, i buskmark, bryn och skog. Arten förekommer talrikt och spritt även i övriga delar av det inventerade området på File hajdar. Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland och en av öns vanligaste och mest spridda orkidé-arter. Arten växer i betesmarker, ängar, olika gräsmarker, i frisk och torr skogsmark, särskilt tallskog, på lavrika hällmarker, i vägkanter och i trädgårdar med försiktigt klippta gräsmattor. Arten är allmän även på Öland och finns i övrigt spritt i södra Sverige norrut till Bohuslän och Uppland. Arten förekommer på i princip all kalkhaltig mark utom i blöta kärr och myrar. Arten är vanligast i trakter med kalkstensberggrund men förekommer även på kalkhaltig morän och skalgrus. Arten förekommer i övrigt i större delen av Europa, från Portugal i väster till Kaukasus i öster, i NV Afrika och i Mellanöstern bort till Iran. Arten bedöms i Sverige vara livskraftig. I Europa bedöms arten vara livskraftig. Ingreppet på File hajdar bedöms inte påverka artens bevarandestatus. Detta grundar sig på att arten är så vanligt förekommande både på File hajdar och på Gotland i övrigt. På File hajdar förekommer arten spritt i såväl skog som på öppen alvarmark, dvs merparten av File hajdar utgör lämplig växtplats för arten. 20 (25)

21 Arten förekommer spritt i många olika yttäckande biotoper på Gotland. Att ett antal hektar av artens livsmiljö försvinner bedöms inte påverka artens utbredning och bevarandestatus vare sig i ett lokalt perspektiv på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Sankt Pers nycklar är skyddad enligt Artskyddsförordningens 8. Johannesnycklar Orchis militaris Johannesnycklar har en växtplats inom ansökningsområdet. Växtplatsen ligger väster om aktiv täkt och hyser enstaka exemplar. I det inventerade området på File hajdar förekommer arten glest spridd och i låga numerär. Öster om aktiv täkt finns ligger växtplatserna tätare. Arten är enligt Gotlands Flora allmänt förekommande på Gotland. Arten är spridd på hela ön och växer främst i öppna inte alltför torra miljöer, t ex ängen, strandängar, vätar, frisk gräsmark och i diken utmed vägar. Arten trivs med hävd men verkar klara viss igenväxning. Den kan också kolonisera åkermark relativt snabbt. Även på Öland är arten allmänt förekommande och spridd på hela ön. Arten finns även på Öland. På fastlandet är arten sällsynt i NV Skåne och har enstaka växtplatser på kalkrik mark i Blekinge, Sörmland och Uppland. Arten är i övrigt väl spridd i Europa. Förekomsterna i Sverige och södra Finland utgör nordliga utposter av utbredningsområdet. Arten förekommer österut till Altai och Bajkal i Ryssland. Arten är lokal och sällsynt i hela utbredningsområdet. På flera håll har arten minskat, bland annat i Storbritannien. Globalt sett bedöms arten dock fortfarande vara livskraftig. Arten bedöms i Sverige vara livskraftig. Även i Europa bedöms arten vara livskraftig. Ingreppet bedöms inte påverka artens bevarandestatus, varken på File hajdar eller i ett större geografiskt perspektiv. Denna bedömning grundar sig på att det endast är enstaka exemplar som försvinner. File hajdar har generellt sett relativt dåliga förutsättningar för johannesnycklar som trivs på lite friskare gräsmarker. För att marken ska kunna hålla lagom fuktighet krävs att det finns en jordmån ovanpå kalkhällen vilket i stor utsträckning saknas på File hajdar. Arten har starkare fästen i andra miljöer på ön. Johannesnycklar är skyddad enligt Artskyddsförordningens (25)