Tyskland. Geografi.

Transkript

1 Tyskland Tyskland sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder. Tyskland är med sina över 80 miljoner invånare Europas största nation och har en av världens starkaste ekonomier. Den tyska regeringen är tongivande i EU och har nära band till såväl USA som Ryssland. Geografi Tyskland sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder och är till ytan något större än Finland. Inom detta område kan man grovt urskilja tre olika landskapstyper: nordtyska låglandet, mellantyska berglandet och alpområdet. Den tyska delen av Alperna inskränker sig till tre mindre områden med bergstoppar på meter. Längre norrut sänker sig alplandskapet gradvis ner mot floden Donau och övergår i mellantyska berglandet med mindre bergskedjor och dalgångar. Det nordtyska låglandet kännetecknas av moräner, smältvattendalar, grusplatåer, småsjöar och hedar. Utefter kusten finns skyddsdammar för att förhindra översvämningar. Innanför utbreder sig bördig träskmark. 1/49

2 Östersjökusten är, liksom Nordsjökusten, sönderskuren av djupt inträngande vikar. Delar av kusten är flack med sandiga stränder, men där finns också klippor och kalkstensbranter. Hela Tyskland genomkorsas av floder. De största är Donau, Rhen och Elbe. Floderna Oder och Neisse utgör i öster gräns mot Polen. I landets sydvästra hörn följer Rhen gränsen mot Schweiz och Frankrike. Den största insjön, Bodensjön, delas mellan Tyskland, Schweiz och Österrike. Största ö är Rügen i Östersjön, med populära badstränder och färjetrafik mellan Sassnitz och bland annat Sverige. Yta km2 (2017) Tid svensk Angränsande land/länder Danmark, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Österrike, Tjeckien, Polen Huvudstad med antal invånare Berlin (2011) Övriga större städer Hamburg , München , Köln , Frankfurt am Main , Stuttgart (2011) Högsta berg Zugspitze (2962 m ö h) Viktiga floder Rhen, Elbe, Donau, Main, Weser Klimat 2/49

3 Tyskland ligger i övergångsområdet mellan västeuropeiskt kustklimat och centraleuropeiskt inlandsklimat. Nordsjö- och Östersjökusterna har milda vintrar. Ju längre mot söder och öster man kommer desto större blir temperaturskillnaderna mellan sommar och vinter. Den varmaste trakten under sommaren är den lågt belägna övre Rhendalen. Kallast är det i Alperna. Fuktiga västliga vindar från Atlanten dominerar och det regnar ofta i norr och nordväst; mest under sommaren. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Berlin 19 C (juli), 0 C (jan) Medelnederbörd/månad Berlin 74 mm (juli), 33 mm (april) Befolkning och språk Det tyska folket har uppstått ur ett antal olika germanska folkgrupper: franker, saxare, bayrare, schwaber, rhenländare, pfalzare med flera. Tyskland är, näst Ryssland, Europas folkrikaste stat men invånarna är ojämnt fördelade. De mest tätbefolkade landsdelarna finns i väst och i söder: Ruhrområdet, Rhen-Main-området kring Frankfurt, Rhen-Neckar-området vid Mannheim och Ludwigshafen, regionen kring Stuttgart samt övriga storstadsområden. I det som tidigare var Västtyskland är befolkningstätheten omkring dubbelt så hög som i före detta Östtyskland (DDR). Sedan den tyska återföreningen 1990 har delstaterna i öst, Berlin ej inräknat, förlorat cirka 2 miljoner invånare. Många, framför allt unga människor, har flyttat västerut, samtidigt som barnafödandet minskat. Födelsetalen är låga i dagens Tyskland. Den tyska statistikbyrån beräknar att befolkningen kommer att ha minskat med mellan 11 miljoner och 15 miljoner år 2060 jämfört med idag. Samtidigt växer andelen äldre i befolkningen medan invånare i arbetsför ålder blir färre. Under de senaste åren har befolkningen vuxit enbart tack vare invandring. Västtyskland tog under åren närmast efter andra världskriget emot många invandrare från forna tyska områden i Östeuropa och från DDR. Under åren med Berlinmuren (se Modern historia) upphörde flyktingströmmen österifrån nästan, för att efter murens fall växa dramatiskt. En femtedel av befolkningen (17 miljoner invånare) hade invandrarbakgrund år Av dessa hade nära en tredjedel sitt ursprung i den omfattande arbetskraftsinvandringen under talen från Turkiet, före detta Jugoslavien och Sydeuropa. Även till DDR invandrade arbetare men här främst från socialistiska länder som Kuba, Vietnam, Angola med flera länder. Senare har medlemsländer i EU och kandidatländer fortsatt att stå för en stor andel av invandringen till Tyskland, på senare år särskilt Polen. I början av 1990-talet skedde en kraftig ökning av antalet asylsökande. Många av dem flydde från kriget i tidigare Jugoslavien. År 2015 nåddes en ny topp då nära flyktingar kom till Tyskland. Drygt en tredjedel av dem flydde från inbördeskrigets Syrien och en tredjedel kom från länderna på västra Balkan. Det höga flyktingmottagandet gav upphov till en omfattande debatt och växande främlingsfientliga stämningar (se Aktuell politik). En ny rörelse, Pegida, ordnade protestdemonstrationer i Dresden mot invandringen och den påstådda islamiseringen av landet. 3/49

4 Medan invandrade etniska tyskar automatiskt har rätt till medborgarskap ställs andra invandrare inför flera krav däribland att ha bott i landet i minst åtta år och tala mycket god tyska för att få bli tyska medborgare. Förutom den stora gruppen invandrare från olika länder finns det fyra erkända nationella minoriteter: omkring danskar i de nordligaste delarna av Schleswig-Holstein, cirka friser längs Nordsjöns kust och på öarna, sorber, ett västslaviskt folk, i delstaterna Sachsen och Brandenburg samt cirka sinter (romer). FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 232,1 (2014) Andel invånare i städerna 75,5 procent (2016) Nativitet/födelsetal 9,0 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 11,1 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 0,3 procent (2014) Fertilitetsgrad 1,4 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,9 procent (2014) Förväntad livslängd 81 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 84 år (2015) Förväntad livslängd för män 79 år (2015) Folkgrupper tyskar 91 %, turkar ca 4 %, övriga invandrare ca 4 % Språk tyska är officiellt språk Religion 2 1. små grupper av friser, danskar, sorber och sinter (romer) 2. danska, frisiska, sorbiska och romani är minoritetsspråk 1 Runt två tredjedelar av tyskarna tillhör kristna samfund. Protestanterna och katolikerna är ungefär lika många. Protestanterna finns främst i norra och östra Tyskland medan katolikerna i huvudsak lever i de södra och västra delarna. I det kommunistiska tidigare Östtyskland (DDR) fungerade den protestantiska evangeliska kyrkan som ett viktigt forum för oppositionen mot enpartistaten. Genom invandring har islam blivit den näst största religionen i Tyskland bodde mellan 4 miljoner och 4,5 miljoner muslimer i landet, cirka 5 procent av befolkningen. 4/49

5 Före 1933 levde drygt en halv miljon judar i Tyskland. Efter Hitlers och Nazitysklands utrotningspolitik återstod bara omkring Den tyska regeringen förklarade 1990 att ett obegränsat antal judar från tidigare sovjetrepubliker var välkomna till Tyskland, och de senaste åren har många judar invandrat från öst. Beräkningarna av antalet judar varierade vid mitten av 2010-talet från till Myndigheterna har under de senaste åren rapporterat om trakasserier av judar och attacker och vandalisering av synagogor, som främst extremhögern uppges ligga bakom, men även till viss del vissa yngre muslimska män. Även de antimuslimska stämningarna i landet har ökat. Utbildning De tyska delstaterna bestämmer själva i undervisningsfrågor, med undantag för den praktiska yrkesutbildningen. Skolväsendet uppvisar därför stora regionala skillnader när det gäller läroplaner, examina och skolformer. Det finns få privatskolor. Skolplikten börjar vid sex års ålder och omfattar tolv år. De fyra första åren är skolan lika för alla. Därefter avgör betygen, eventuellt ihop med föräldrarnas önskemål, vilket av tre alternativ som ska väljas: en femårig allmän skola (Hauptschule) med fokus på baskunskaper, som följs av tre år på yrkesskola varvade med lärlingsplatser på företag; en sexårig realskola (Realschule), som ger kvalifikation för vidare studier inom bland annat teknik och administration, eller ett högskoleförberedande gymnasium. De gymnasister, och elever med goda resultat i Haupt- och Realschule, som vill fortsätta till högre utbildning genomgår därefter skriftliga och muntliga prov för studentexamen (das Abitur). Ett fjärde utbildningsalternativ finns sedan 1980-talet särskilt i delstater som styrs av socialdemokrater; en sammanhållen enhetsskola (Gesamtschule) med inslag från alla tre utbildningslinjerna. I dessa skolor pågår vanligen undervisningen hela dagen till skillnad från i många andra skolor som endast har lektioner på förmiddagen. Elever som inte når målen i undervisningen kan behöva gå om ett skolår. Nära hälften av alla elever väljer en yrkesförberedande utbildning som kombinerar skola och arbetspraktik. Det finns också i Tyskland en lång tradition av ett lärlingssystem och det är till exempel möjligt att lära sig vårdyrken och sjukgymnastik genom att göra praktik istället för att skaffa en formell utbildning. Högre studier bedrivs vid universitet och högskolor inriktade på teknik, handel med mera. Även ungdomar med examen från Hauptschule och Realschule kan söka till vissa högskolor. Tysklands äldsta universitet grundades i Heidelberg FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 97,7 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 11,6 (2013) Kostnader för utbildning i andel av BNP 4,9 procent (2012) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 11,2 procent (2012) Kultur 5/49

6 Regionalismen, som är ett av grunddragen i tysk historia, märks tydligt inom kulturlivet. Det finns ingen självskriven kulturmetropol utan många kulturella centrum, som har byggts upp under århundradenas lopp. Inte heller bedriver förbundsregeringen någon central kulturpolitik. Kulturdepartement finns endast på delstatsnivå. Tysk musik, litteratur och filosofi har frambragt en mängd betydande verk som påverkat den kulturella utvecklingen också i andra länder. I slutet av 1700-talet gjorde berömda författare som Johann Wolfgang Goethe och Friedrich Schiller staden Weimar till ett kulturcentrum. Den tyska romantiken under 1800-talets första hälft hade sina centra i Jena och Heidelberg varifrån impulser utgick till resten av Europa. Till 1800-talets stora diktare hörde Heinrich Heine och vid seklets slut Rainer Maria Rilke, som fick stort inflytande på den moderna lyriken. Under 1900-talets början blev Thomas Mann, som fick Nobelpriset 1929 för romanen Buddenbrooks, och Herman Hesse de stora namnen inom romankonsten. Författaren Erich Maria Remarque gav i På västfronten intet nytt en osminkad skildring av krigets verklighet. Dramatikern Bertold Brecht hade stora framgångar med bland annat Tolvskillingsoperan. Andra kända namn är Heinrich Böll, Christa Wolf och Günter Grass. Den rumänsk-tyska författaren Herta Müller fick Nobelpriset i litteratur Under de senaste åren har författare som Judith Hermann, Daniel Kehlmann, Felicitas Hoppe och Juli Zeh blivit populära i Sverige. Adolf Hitlers makttillträde 1933 ledde till massflykt av kulturpersonligheter från Tyskland. Efter krigsslutet 1945 började en ny generation västtyska författare göra upp med sitt lands förflutna. Till de mest kända hör Heinrich Böll och Günter Grass, som båda har fått Nobelpriset för sina romaner. Tyskland har gamla musiktraditioner som överlevt in i vår tid, till exempel Dresdner Staatskapelle från 1548 och Leipzigs Thomaskör med anor från 1200-talet. Den klassiska musiktraditionen hålls vid liv genom årliga musikfestspel, som Beethoven- Bach- och Mozartveckorna samt Wagnerfestspelen i Bayreuth. I början av 1900-talet förnyade tonsättare som Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern den klassiska musiktraditionen genom tolvtonstekniken, men denna förbjöds under nazisttiden. Efter krigsslutet återtog Västtyskland sin plats som musikaliskt centrum. Inom populärmusiken har sångerskan Ute Lemper blivit ett världsnamn. Efter andra världskrigets slut hamnade de främsta tyska scenerna i Östberlin, bland annat Deutsches Theater, Komische Oper, Volksbühne samt Berliner Ensemble, där Bertolt Brecht var konstnärlig ledare I Västberlin inrättades bland annat Deutsche Oper och Schaubühne. När Berlin återförenades 1989 fick staden därmed ovanligt många betydande kulturinrättningar. DDR-regeringen (Östtyskland) satsade stora resurser på kultur men satte samtidigt snäva gränser för kulturlivet. Diktare, dramatiker, målare och andra konstnärer tvingades medverka i den politiska propagandan. Åtskilliga kulturarbetare valde att lämna DDR. Andra ville stanna och verka för större konstnärlig frihet men utvisades, som visdiktaren Wolf Biermann. Inom den tyska filmen skapades uppmärksammade verk redan på 1920-talet med expressionister som Robert Wiene och F W Murnau samt Fritz Lang bland annat med den mörka framtidsvisionen Metropolis. Ernst Lubitsch var känd som regissör redan 1922 då han flyttade till USA. Leni Riefenstahls dokumentärfilmer under nazisttiden byggde på en teknik och estetik som påverkat senare filmskapare. Filmen fick en ny storhetstid på 1970-talet med namn som Werner Herzog, Volker Schlöndorff, Wim Wenders, Margarethe von Trotta och Rainer Werner Fassbinder. Bland prisbelönta filmskapare under senare år kan nämnas Florian Henckel von Donnersmark, Oscarsbelönad 2007 för De andras liv, och Fatih Akin, Guldbjörnenbelönad 2004 för Mot väggen. 6/49

7 Massmedier I Tyskland köptes varje vardag 2015 omkring 16 miljoner dagstidningar, vilket var mer än i något annat europeiskt land. Närmare tre av fem tyskar över 14 års ålder läste regelbundet en dagstidning. Medierna spelar en viktig roll för den tyska samhällsdebatten och kan fritt förmedla olika åsikter. Yttrande- och pressfrihet är inskrivet i författningen, men yttringar som stöder nazism eller uppmuntrar till rasism är förbjudna. De flesta av Tysklands drygt 300 olika tidningar och tidskrifter tillhör stora massmediekoncerner som Bertelsmann, Springer, Holtzbrinck och WAZ-Mediengruppe. Partipressen är svagt utvecklad. Dagstidningarna i Tyskland har liksom andra stora tidningar på olika håll i världen drabbats av sjunkande upplagor under senare år. Störst på dagspressmarknaden är Springerförlaget, som bland annat ger ut Bild (tidigare Bild-Zeitung) i strax under 2 miljoner exemplar dagligen (2016). Merparten av landets drygt 340 dagstidningar är regionala eller lokala med ännu mindre spridningsområde. Det fåtal kvalitetstidningar som sprids över hela Tyskland har relativt små upplagor. Störst av dem är den liberala Süddeutsche Zeitung med en upplaga på cirka exemplar 2016 och den konservativa Frankfurter Allgemeine Zeitung (ca exemplar 2016). Andra stora dagstidningar är den konservativa Springertidningen Die Welt, den vänsterinriktade Frankfurter Rundschau och Der Tageszeitung, som tidigare främst varit en regionaltidning för Berlin. Även affärstidningen Handelsblatt har en stor läsekrets. Av de tidigare östtyska tidningarna har bara den före detta kommunistiska partitidningen Neues Deutschland överlevt. Det finns också ett rikt utbud av veckotidningar och tidskrifter. Politiskt inflytelserika är veckotidskrifterna Focus, Der Spiegel med en upplaga på drygt exemplar (2016) samt Die Zeit. Även etermedierna är starkt decentraliserade. De offentligt ägda etermedierna domineras av regionala radiooch TV-stationer. De regionala stationerna producerar gemensamt en rikstäckande TV-kanal ( kanal 1 ) inom ramen för samarbetsorganet ARD (Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten Deutschlands). Dessutom finns en nationell andra kanal, ZDF (Zweites Deutsches Fernsehen), som drivs gemensamt av delstatsregeringarna, samt en tredje regional kanal. Det finns ett stort antal kommersiella radiooch TV-kanaler. Deutschlandradio producerar reklamfri radio för hela landet men för en undanskymd tillvaro i jämförelse med de regionala radiostationerna. Finansieringen av de offentligt ägda etermedierna sker genom både licensavgifter och reklam. Privata radio- och TV-stationer har blivit allt fler sedan 1980-talet och vid mitten av 2010-talet hade de tyska hushållen i genomsnitt tillgång till ett 80-tal olika TV-kanaler. Den privatägda TV-marknaden domineras av Bertelsmann-koncernen, som äger den populära TV-stationen RTL, och ProSiebenSat1, som bland annat har TV-stationen SAT1. Deutsche Welle sänder radio och satellit-tv på tyska och andra språk för en i huvudsak utländsk publik. Tyskland har helt övergått till digitala TV-sändningar. Nio av tio hushåll har kabel- eller satellit-tv. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 11,5 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 120,4 (2014) 7/49

8 Antal internetanvändare per hundra invånare 86,2 (2014) Äldre historia Tysklands utseende och omfång har skiftat genom historien. År 962 grundades det tysk-romerska riket, på 1600-talet splittrades Tyskland i hundratals feodalstater, och på 1800-talet grundades Tyska riket. Tysklands förlust i första världskriget ledde till bitterhet och revanschlystnad, vilket banade väg för nazistpartiet och Adolf Hitlers maktövertagande Hitler utlöste andra världskriget Det sex år långa kriget kostade miljoner människor livet och lade Tyskland i ruiner. Under kriget kulminerade judeförföljelsen i förintelsen av sex miljoner judar. Tyskland har genom historien varit indelat i en mängd mer eller mindre självständiga stater, och kartbilden har varierat från århundrade till århundrade. De äldsta städerna (Trier, Köln och Augsburg) anlades på romartiden under de första seklen efter Kristi födelse. Från 400-talet trängdes romarna tillbaka av germanska folk, däribland frankerna. När frankerriket delades 843 bildades det östfrankiska riket. Därmed lades grunden för dagens Tyskland. Det östfrankiska riket bestod av olika stamhertigdömen. 962 lät kung Otto den store kröna sig till kejsare av det tysk-romerska riket, som omfattade kungariken, furstendömen, biskopsstift och fria städer i stora delar av Centraleuropa. Där ingick bland annat Österrike och Norditalien. De olika furstarna styrde självständigt, och kejsarens makt var begränsad. Under långa perioder var riksenheten endast en formalitet. En särskild roll spelade kurfurstarna, som från 1200-talet tillskansade sig rätten att välja rikets kejsare eller kung. Från 1438 fram till rikets upplösning 1806 kom kejsarkronan att nästan utan avbrott tillhöra huset Habsburg, som hade sin bas i Österrike. När det tysk-romerska riket grundades sträckte sig de tyska områdena ungefär till floderna Elbe och Saale i öster, men från 1100-talet började områden längre österut att koloniseras på bland annat slaviska folks bekostnad. Norra Baltikum och Ostpreussen, som inte ingick i riket, behärskades från 1200-talet av Tyska ordens riddare. Lübeck och andra tyska städer blev under 1200-talet centrum för handeln i Nordeuropa. De bildade handelsförbundet Hansan, som hade sin storhetstid under 1300-talet. Reformationen under 1500-talet ledde till religiösa och sociala strider. En resning mot kejsaren 1618 blev inledningen till det trettioåriga kriget, som ödelade stora delar av Tyskland. Runt en tredjedel av Tysklands befolkning dog under kriget. Efter Westfaliska freden 1648 var Tyskland splittrat i närmare 400 feodalstater med egna lagar, mynt, mått och viktenheter. Kejsarens makt var bruten och Tyskland kom aldrig att utvecklas till en nationalstat likt Frankrike och Storbritannien. Den politiska utvecklingen kom att styras av enskilda stater som Bayern, Brandenburg, Sachsen och Österrike. Brandenburg var kärnområde i kungariket Preussen, som bildades 1701 och utvecklades till en stormakt under Fredrik den Store ( ). I slutet av 1700-talet drogs tyskarna in i Napoleonkrigen. Frankrike ockuperade Tyskland och det tyskromerska riket upphörde formellt Habsburgkejsaren antog istället titeln kejsare av Österrike bildades Tyska förbundet av 38 suveräna stater, bland annat kungarikena Bayern, Hannover, Preussen, 8/49

9 Sachsen och Württemberg samt kejsardömet Österrike lät den preussiske ministerpresidenten Otto von Bismarck upplösa Tyska förbundet. Istället bildades 1867 Nordtyska förbundet under preussisk ledning. Efter den tyska segern i det fransk-tyska kriget grundades Tyska riket, och Preussens kung Wilhelm I utropades till kejsare. Preussen förblev ända fram till Adolf Hitlers maktövertagande 1933 den dominerande tyska staten. Bismarck, som 1871 utnämnts till rikskansler (regeringschef), var Tysklands mest inflytelserika politiker fram till Under kejsar Wilhelm II skedde i slutet av 1800-talet en kraftig upprustning till sjöss. Tyskland hade redan tidigare kontinentens starkaste marktrupper. Motsättningarna med de europeiska grannländerna utmynnade i första världskriget ( ). Trots sin militära styrka förlorade Tyskland kraftmätningen. Efter nederlaget påtvingades Tyskland hårda fredsvillkor i form av landavträdelser och krigsskadestånd, som skapade en grogrund för bitterhet och revanschlystnad hos många tyskar. Nederlaget medförde också att kejsaren tvingades abdikera I augusti 1919 antogs i staden Weimar en ny författning som gjorde Tyskland till en parlamentarisk förbundsrepublik. Weimar republiken ( ) kännetecknades av stor partisplittring och svag regeringsmakt. De politiska och ekonomiska kriserna, bland annat den ekonomiska depressionen , banade väg för nazistpartiets valframgångar och Hitlers Tredje riket. Hitler utnämndes till rikskansler i januari Han satte Weimarförfattningen ur spel och förbjöd alla partier utom det nazistiska. Statsmakten ställdes under partiets kontroll. Nazisterna spelade på tyskarnas sårade nationella stolthet och odlade myten om den germanska ( ariska ) rasens överlägsenhet. Politiska motståndare förföljdes och judarna utsattes för hetskampanjer fråntogs judarna sina medborgerliga rättigheter. Samtidigt återinfördes allmän värnplikt i strid med fredsfördraget från Nazistregimen satsade allt på en tysk upprustning. Försöken att skapa Lebensraum (livsrum) åt tyskarna genom erövring av andra delar av Europa utlöste det andra världskriget Det sex år långa kriget kostade mellan 40 miljoner och 50 miljoner människor livet och Tyskland lades i ruiner. Under kriget kulminerade judeförföljelserna i det som brukar kallas Förintelsen. Nazisterna ville av rasideologiska skäl utrota alla judar och iscensatte ett gigantiskt folkmord med närmast industriella metoder. Från alla av nazisterna ockuperade områden forslades judar till stora förintelseläger i Polen där de avrättades i gaskammare. Det förekom också massmord på judar i andra former i de områden som Tyskland invaderade. Sammanlagt beräknas sex miljoner judar, en kvarts miljon romer, fysiskt och mentalt handikappade och många andra civilpersoner ha dödats av nazistregimen. Till detta kommer bland annat två till tre miljoner sovjetiska krigsfångar och uppemot två miljoner etniska polacker. Modern historia Efter Nazitysklands nederlag i andra världskriget 1945 delades Tyskland och Berlin i fyra ockupationszoner. Av de amerikanska, brittiska och franska zonerna bildades 1949 Västtyskland, medan den sovjetiska ockupationszonen blev Östtyskland. Västtyskland blev demokratiskt och ekonomiskt framgångsrikt, men Östtyskland stagnerade i politiskt förtryck. Miljontals östtyskar flydde västerut, innan Berlinmuren byggdes Det östtyska 9/49

10 systemet vittrade gradvis sönder, och folkliga krav på frihet ledde till att Berlinmuren öppnades Ett år senare återförenades de två staterna i ett enat Tyskland. Efter nederlaget i andra världskriget 1945 delades Tyskland och Berlin i fyra ockupationszoner. Områdena öster om floderna Oder och Neisse ställdes under polsk respektive sovjetisk förvaltning och den tyska befolkningen sammanlagt flera miljoner människor fördrevs därifrån. Av de amerikanska, brittiska och franska zonerna bildades 1949 Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) eller Västtyskland. Den sovjetiska ockupationszonen blev Tyska demokratiska republiken (DDR) eller Östtyskland. I Berlin behölls formellt de fyra zonerna, men i praktiken fungerade Västberlin som en västtysk delstat och Östberlin utropades till östtysk huvudstad. Under det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen från 1950-talet och framåt knöts de båda tyska staterna allt fastare till var sitt maktblock. Västtyskland blev en marknadsekonomisk demokrati. Östtyskland inlemmades i det kommunistiska Östeuropa. I Västtyskland dominerade de kristdemokratiska partierna (CDU/CSU) det politiska livet under två decennier. Konrad Adenauer (förbundskansler ) och Ludwig Erhard (förbundskansler ) strävade efter att stärka det västeuropeiska samarbetet och Västtysklands band till USA. I april 1951 bildade Västtyskland, Frankrike, Italien och Beneluxländerna (Belgien, Nederländerna och Luxemburg) Europeiska kol- och stålgemenskapen. Syftet var att genom gemensam kontroll över medlemsländernas kol- och stålindustrier och därmed över eventuell upprustning göra det omöjligt för de gamla arvfienderna Frankrike och Tyskland att gå i krig. Västtyskland var 1957 också med om att bilda Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), som utvecklades till EU. Västtyskland gick med i den västliga försvarsalliansen Nato 1955 och i Västeuropeiska unionen, en försvarsorganisation med ursprung i en fransk-brittisk pakt mot Tyskland. Under Adenauereran växte Västtyskland från en sönderbombad förlorare till en ekonomisk stormakt. Förutsättningarna för det tyska undret var bland annat ekonomisk hjälp från USA, den så kallade Marshallhjälpen, tillgång på billig arbetskraft, nyuppbyggd industri samt en valutareform En stram finanspolitik lade grunden till en exportorienterad ekonomi. DDR hade en betydligt svårare ekonomisk start. Sovjetunionen lade beslag på befintliga industrier och tog ut skadestånd ur produktionen när denna väl kommit i gång. Östra Tyskland tilläts inte ta emot Marshallhjälp. Medan Västtyskland sade sig representera hela det Tyskland som existerat före Hitlers annektering av Österrike 1938, betraktade sig DDR som en obefläckad nybildning, den första tyska arbetar- och bondestaten. Denna var bunden till Sovjetunionen i ett oåterkalleligt vänskapsförbund, som innebar att den östtyska handlingsfriheten var ytterst begränsad inträdde DDR i den östliga ekonomiska samarbetsorganisationen SEV (Comecon) och 1955 i Warszawapaktens försvarssamarbete. Omvandlingen av den östtyska ekonomin efter sovjetisk modell innebar att staten tog kontrollen över industri och hantverk samt att jordbruket kollektiviserades. Flerårsplaner gjordes upp med riktlinjer för produktion, priser, löner, finanser och utrikeshandel. Det ekonomiska utfallet blev emellertid en besvikelse. Både industrioch jordbruksproduktionen gick tillbaka med betydande varubrist som följd. Höga produktionskvoter och allt strängare arbetsnormer ledde i juni 1953 till strejker och upplopp. Missnöjesyttringarna började i Östberlin men spreds till andra städer. De slogs ned av sovjetisk militär. Under 1960-talet stabiliserades den östtyska ekonomin och DDR-medborgarna fick det bättre under några år. 10/49

11 Utöver den ekonomiska centraliseringen vidtogs politiska och polisiära åtgärder för att befästa kommunistpartiets maktmonopol i DDR. Skolorna fick i uppdrag att fostra medborgare för det kommunistiska uppbyggnadsarbetet. Förvaltningen fylldes med partitroget folk. Det byggdes upp en omfattande kontrollapparat för alla sidor av samhällslivet och såväl massmedierna som kulturlivet ställdes i propagandans tjänst. Invånarna visade vad de tyckte genom att rösta med fötterna. Minst 2,6 miljoner östtyskar beräknas ha flytt västerut innan Berlinmuren i stort sett stoppade denna utvandring. Muren började byggas den 13 augusti 1961 och därefter var östtyskarna instängda. Fram till murens fall 1989 miste omkring 200 personer livet i flyktförsök vid muren. I Västtyskland övergick regeringsmakten 1969 till socialdemokraterna (SPD) och det liberala partiet (FDP). Den nye förbundskanslern Willy Brandt fullföljde den politik för avspänning i relationerna med östra Europa som hade inletts under den stora koalitionen mellan CDU/CSU och SPD De första formella samtalen mellan Väst- och Östtyskland hölls Samma år slöts ett icke-angreppsavtal med Sovjetunionen och ett fördrag med Polen, där Västtyskland erkände Oder-Neisse-linjen som Polens västgräns. Förbindelserna med övriga kommuniststater reglerades också undertecknades fyrmaktsfördraget om Berlin, som underlättade västtyska kommunikationer med Västberlin. Grundfördraget mellan Väst- och Östtyskland 1972 innebar i praktiken ett västtyskt erkännande av DDR. Genom fördraget öppnades vägen för de båda tyska staternas inträde i FN Östtysklands partichef Walter Ulbricht hade tvingats avgå 1971 därför att han trotsat Sovjetledningens önskan att DDR skulle närma sig väst i linje med avspänningspolitiken. Efterträdaren Erich Honecker följde Sovjetunionens önskan i fråga om relationerna till Västtyskland, men inom landet förde han en hårdför politik som gick ut på att minimera medborgarnas kontakter västerut. Under Honeckers 18 år vid makten kom också ekonomin alltmer att försämras. Willy Brandt avgick som förbundskansler 1974 sedan det visat sig att en av hans närmaste rådgivare var östtysk agent. Trots avtalen med DDR och Sovjetunionen kom spänningarna att tillta under efterträdaren Helmut Schmidts regeringstid, särskilt efter beslutet 1979 att låta Nato stationera kärnvapenbestyckade medeldistansraketer i Västtyskland. Beslutet bidrog till att alternativa rörelser, bland annat De gröna, fick luft under vingarna. Under andra hälften av 1970-talet begick dessutom den extrema vänstergruppen Röda arméfraktionen (Baader-Meinhof-ligan) en mängd terrordåd i Västtyskland. Efter 13 års SPD-styre övertogs regeringsmakten av kristdemokraten Helmut Kohl 1982 sedan FDP beslutat att bilda koalition med CDU/CSU. I DDR hölls också val med jämna mellanrum, men där kunde de röstberättigade inte välja mellan olika regeringsalternativ. Partierna vid sidan av kommunistpartiet förde en skugglik tillvaro som regimens stödpartier. Vid valen fick väljarna säga ja eller nej till enhetslistor upprättade av kommunistpartiet. Mandatfördelningen i parlamentet (folkkammaren) var fast. När Sovjetledaren Michail Gorbatjov genomförde sin reform politik från mitten av 1980-talet fortsatte DDR i gamla hjulspår. Men DDR-systemet råkade i gungning under sommaren och hösten 1989, då tusentals östtyskar som tagit sig in på västtyska ambassader i flera östeuropeiska länder fick resa till Västtyskland och ännu fler kunde ta sig västerut via Ungern, som slopat utresekontrollen. Samtidigt hölls stora demonstrationer i DDR med krav på demokratiska reformer. Honecker tvingades avgå i oktober. Den 9 november 1989 öppnades Berlinmuren och i december gav kommunistpartiet upp sitt maktmonopol. 11/49

12 DDR:s första och sista fria parlamentsval, som hölls den 18 mars 1990, blev en seger kristdemokratiska och liberala partier som förespråkade en snabb återförening. Även den västtyska regeringen måste skynda på återföreningen, eftersom utvandringen från DDR fortsatte. I februari 1990 kom utrikesministrarna från andra världskrigets fyra segrarmakter överens med sina tyska kolleger om att börja förhandla om ett tyskt enande. I juli 1990 gick Sovjetunionens ledare Gorbatjov med på att tyskarna själva skulle få avgöra sin allianstillhörighet, samtidigt som Tyskland lovade att bidra till finansieringen av den sovjetiska truppreträtten från DDR. Vid slutmötet den 12 september 1990 undertecknade Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien samt de två tyska staterna ett fördrag som i praktiken ersatte det fredsfördrag som aldrig slöts efter andra världskriget. Natten till den 3 oktober 1990 upphörde DDR att existera och uppgick i Förbundsrepubliken Tyskland. Återföreningen innebar slutet för segrarmakternas rättigheter i hela Tyskland. Andra världskrigets förlorare Tyskland återfick sin fulla suveränitet. Återföreningen gav CDU/CSU och Helmut Kohl vind i seglen inför de första alltyska valen som hölls i december CDU/CSU blev största parti, medan SPD gjorde sitt sämsta val på över 30 år. Raset tillskrevs bland annat partiets avvaktande hållning till återföreningen. Efterhand började ett växande missnöje med återföreningen göra sig gällande. Högt ställda förväntningar i öst byttes i besvikelse över ekonomiska umbäranden som följde omställningen från planekonomi till marknadsekonomi. Många olönsamma företag lades ned. De sociala problem som följde på den höga arbetslösheten ledde bland annat till stigande kriminalitet och ökad främlingsfientlighet. Samtidigt pågick en uppgörelse med dem som gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter och andra övergrepp under kommunisttiden. I östtyska säkerhetstjänsten Stasis arkiv påträffades dokument som avslöjade att framträdande östtyska politiker, tjänstemän och kyrkoföreträdare hade samarbetat med säkerhetstjänsten. Till dem som ställdes inför rätta hörde Honecker, Stasichefen Erich Mielke och spionchefen Markus Wolf. Honecker var dock för sjuk för rättegång och avled i exil i Chile Två år senare dömdes Honeckers efterträdare Egon Krenz till 6,5 års fängelse som en av de politiskt ansvariga för dödandet av flyktingar längs muren mot Västtyskland. Tysklands ekonomiska situation blev allt mer ansträngd efter återföreningen och regeringen tvingades inleda en åtstramningspolitik. De stora överföringarna av resurser till östra Tyskland, som bland annat finansierades av en särskild solidaritetsskatt, blev efterhand impopulära bland de tidigare västtyskarna. Det starkt minskade stödet för Helmut Kohl bland besvikna väljare i öster bidrog till att hans parti efter 16 år förlorade makten vid förbundsdagsvalet Ny förbundskansler blev socialdemokraten Gerhard Schröder, vars parti SPD bildade regering tillsammans med De gröna. Schröder inledde en tuff budgetsanering med nedskärningar i välfärdssystemet och skatte - sänkningar. Samtidigt höjdes energiskatterna och 2001 bestämdes att kärnkraften skulle avvecklas (se Naturtillgångar och energi). Åtstramningspolitiken ledde till nederlag för SPD i flera delstatsval. Samtidigt råkade oppositionen i kris sedan avslöjanden om olagliga kampanjbidrag till CDU ledde till Helmut Kohls avgång 1999 som partiledare. Han efterträddes av östtyska Angela Merkel. I förbundsdagsvalet 2002 fick regeringen fortsatt förtroende, men svag ekonomisk tillväxt och växande arbetslöshet ledde till att SPD:s opinionsstöd föll och återigen förlorade partiet flera delstatsval. För att få igenom sitt reformpaket Agenda 2010, med bland annat sämre anställningstrygghet och minskade socialbidrag, fick Schröder hota med att avgå. Motgångarna i delstatsvalen fortsatte och våren 2005 förlorade 12/49

13 SPD även i Nordrhein-Westfalen, efter nästan 40 år vid makten där. Förbundskansler Schröder såg valresultatet som en misstroendeförklaring, och nyval till förbundsdagen utlystes till i september, ett år tidigare än planerat. Trots att opinionsundersökningarna före valet visade på en stor borgerlig seger fick CDU/CSU endast något fler röster än SPD. I brist på alternativa regeringspartner fick de bägge partierna till slut hålla till godo med varandra, och en gemensam ny stor koalition bildades. Förbundskansler blev Angela Merkel, som därmed blev Tysklands första kvinnliga regeringschef. Schröder valde att lämna politiken. Ny partiledare för SPD blev Kurt Beck. Koalitionsregeringen antog ett program för bättre budgetbalans med bl a höjd moms, högre skatt för höginkomsttagare och sänkt företagsskatt. En sjukförsäkringsreform blev en utdragen stridsfråga. SPD förlorade opinionsmässigt på regeringssamarbetet och väljare gick över till vänstern (se Politiskt system), vilket ledde till interna stridigheter och så småningom till att Beck fick avgå som partiledare. Den tidigare SPDledaren Franz Müntefering återinsattes på posten hösten SPD:s låga väljarstöd höll dock i sig även i valet till förbundsdagen i september Medan Merkels CDU gick framåt med några mandat, gjorde SPD sitt sämsta val sedan andra världskriget. Müntefering valde att avgå som SPD-ledare och istället tog Sigmar Gabriel över rodret. CDU/CSU inledde regeringsförhandlingar med FDP. Partierna var snart överens om att bilda en koalitionsregering och Angela Merkel utsågs åter till förbundskansler. Vicekansler och utrikesminister blev Guido Westerwelle från FDP. Trots en del spänningar mellan regeringspartierna lyckades de enas kring en stram budgetpolitik med kraftiga besparingar inom den offentliga sektorn. I början av 2010 satte Greklands svåra ekonomiska situation hård press på den tyska regeringen. Merkel befarade att de tyska väljarna skulle straffa hennes parti CDU om regeringen tillät tyska mångmiljardlån till det näst intill statsbankrutta Grekland. Men i maj samma år lovade regeringen att stå för en femtedel av euroländernas och Internationella valutafondens (IMF) nödlån till Grekland. Beslutet väckte starkt kritik från många tyskar. Några dagar senare led CDU och FDP ett tungt valnederlag i Nordrhein-Westfalen, där de förlorade makten till vänsteroppositionen. Det innebar också att regeringskoalitionen förlorade sin majoritet i förbundsrådet (parlamentets övre kammare; se Politiskt system) och tvingades till överenskommelser med oppositionen för att få igenom viktiga politiska förslag. Men regeringen fortsatte ändå att verka för att undsätta krisdrabbade euroländer vid början av 2010-talet och fick bland annat stöd i förbundsdagen för stödpaket till det skulddrabbade Grekland, EU:s finanspakt om förstärkt ekonomisk styrning i eurozonen och för att stärka EU:s krisfond. Tiotusentals tyskar anmälde dock finanspakten och krisfonden till den tyska författningsdomstolen, som kom fram till att dessa inte stred mot grundlagen, men att ett tak skulle sättas för tyska bidrag till krisfonden. Även regeringens beslut hösten 2010 att senarelägga den planerade kärnkraftsavvecklingen till 2034 ledde till folkliga protester och sjunkande stöd för regeringen. Redan ett halvår senare, efter kärnkraftskatastrofen i Japan i början av 2011, gjorde regeringen en helomvändning och beslöt att alla reaktorer ska stängas Det var en personlig motgång för Merkel när Christian Wulff tvingades avgå som president i början av 2012 efter korruptionsanklagelser som han senare friades från. Merkel hade lagt ned mycket kraft på att stödja Wulffs kandidatur till presidentposten efter det att en annan CDU-politiker, Horst Köhler valt att avgå som president Köhler kom att ifrågasättas efter ett kontroversiellt uttalande om att militära insatser kan bli nödvändiga för att försvara tyska ekonomiska intressen (se Utrikespolitik och försvar). I mars 2012 valdes den partipolitiskt oberoende östtyska pastorn och medborgarrättskämpen Joachim Gauck till ny president. 13/49

14 Politiskt system Den västtyska grundlagen trädde i kraft den 23 maj Den 3 oktober 1990 anslöt sig Östtyskland (DDR) till denna författning. Tyskland blev därigenom återigen en stat gjordes betydande tillägg i författningen för att ändra maktfördelningen mellan den federala nivån och delstaterna (die Länder). Tysklands statschef är förbundspresidenten, som väljs på fem år av förbundsförsamlingen, det vill säga ledamöterna i Tysklands förbundsdag (se nedan) och lika många medlemmar utsedda av delstaternas folkrepresentationer. Förbundspresidenten, som kan väljas om en gång, har i huvudsak representativa uppgifter. Det federala tyska parlamentet består av två kamrar: förbundsdagen och förbundsrådet. Förbundsdagens ledamöter utses vart fjärde år i direkta val genom en kombination av majoritetsval av individuella kandidater och proportionella val mellan partierna. Varje väljare har därför två röster. För att komma in i förbundsdagen måste ett parti få över fem procent av alla röster eller vinna minst tre så kallade direktmandat i majoritetsvalen. Systemet innebär att det varierar hur många ledamöter förbundsdagen har; efter valet 2013 var antalet 631. Det är enligt grundlagen svårt att upplösa förbundsdagen i förtid och det har bara skett två gånger, senast Rösträttsåldern är 18 år. Regeringschefen, förbundskanslern, väljs av förbundsdagen och är ansvarig inför denna. Hon/han utser sedan själv medlemmarna i sin regering. Förbundsdagen kan avsätta kanslern genom ett konstruktivt misstroendevotum, vilket innebär att det måste finnas en majoritet för en ny förbundskansler. Förbundsrådet ska tillvarata delstaternas intressen gentemot centralregeringen och det har medbestämmanderätt i det federala lagstiftningsarbetet. Rådet består av 69 representanter från alla delstatsregeringarna, som skickar mellan tre och sex ledamöter, beroende på antalet invånare. Ledamöterna är bundna av sina regeringars ställningstaganden, och deras mandatperioder sammanhänger med delstatsvalen, som hålls vart fjärde eller femte år beroende på delstat. Ett maktskifte i en delstat innebär att förbundsrådets sammansättning ändras. Det kan innebära att förbundsrådet periodvis har en annan politisk majoritet än förbundsdagen vilket ibland har försvårat regeringens arbete gjordes drygt ett 20-tal ändringar i författningen som innebar att antalet lagförslag som kräver rådets godkännande minskade betydligt; ännu tar emellertid rådet ställning till omkring hälften av alla lagförslag. I utbyte fick delstaterna större autonomi bland annat inom skolpolitiken och miljöskyddet och i frågan om butikernas öppettider. Den tyska federalismen bygger på en lång tradition. De 16 delstaterna, varav Bremen, Berlin och Hamburg är stadsstater, har en hög grad av inre självstyre. De har egna författningar, parlament och regeringar. Delstaterna lagstiftar själva om bland annat kulturpolitik, utbildning, polisväsen, mediepolitik och socialhjälp. De större delstaterna är uppdelade i distrikt, län (Landkreise) och kommuner (Gemeinden). Genom det enhetsfördrag som reglerade den tyska återföreningen blev Berlin på nytt huvudstad i Tyskland. Sommaren 1999 flyttade parlament och regering från Bonn till Berlin. Några federala ministerier och avdelningar inom dem som flyttat blev dock kvar i Bonn. Politiska partier Sedan återföreningen har regeringsmakten växlat mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna, men tidvis har de också samregerat. När De gröna och Vänstern under 2000-talet tog plats i förbundsdagen och delstatsparlament minskade stödet för de större partierna. 14/49

15 Kristdemokraterna består egentligen av två partier, Kristdemokratiska unionen (Christlich-Demokratische Union, CDU) och Kristsociala unionen (Christlich-Soziale Union, CSU). CSU finns bara i Bayern, CDU i övriga delstater. De bildar en gemensam fraktion i förbundsdagen. I partierna förenas värdekonservativa uppfattningar med idén om en social marknadsekonomi : en fri marknad i kombination med en statlig välfärdspolitik. CSU är mer konservativt och skeptiskt till EU än CDU. Partiledare för CDU är Angela Merkel sedan år Horst Seehofer är ordförande för CSU sedan Det efter andra världskriget nybildade Socialdemokratiska partiet (Sozial demokratische Partei Deutschlands, SPD) övergav sin bindning till marxismen 1959 och togs för första gången med i en regering Partiet började i slutet av 1990-talet röra sig mot den politiska mitten, och efter några år övergavs partiet av delar av den starka vänsterfalangen. Många som vill återgå till traditionell vänsterpolitik finns dock kvar. Partiets ordförande , Willy Brandt, inledde som förbundskansler försöken att skapa bättre relationer till länderna inom kommunistblocket i Östeuropa. Sedan 2009 leds partiet av Sigmar Gabriel. Sedan förbundsdagsvalet 2013 har kristdemokraterna och socialdemokraterna regerat ihop i en stor koalition, något som prövats på federal nivå två gånger tidigare: och Medlemmar av SPD:s radikala vänsterfalang och fackliga ledare som uteslutits ur partiet bildade i början av 2005 Valalternativet arbete och social rättvisa (Wasg). Efterföljaren till det östtyska kommunistpartiet hette fram till juli 2005 Partiet för demokratisk socialism (PDS). Inför förbundsdagsvalet på hösten samma år hade partiet bytt namn till Vänsterpartiet/PDS och en valallians bildades med Wasg. De två partierna gick i juni 2007 samman under namnet Vänstern (Die Linke). Fria demokratiska partiet (Freie Demokratische Partei, FDP) är ett liberalt, företagsvänligt parti av traditionellt slag. Det har ofta suttit i regeringsställning i koalition med antingen CDU/CSU eller SPD. Partiet försvagades åren efter den tyska återföreningen men gjorde ett rekordval Partiet åkte ur förbundsdagen i valet Förbund 90/De gröna (Bündnis 90/Die Grünen) bildades 1993 genom en sammanslagning av De gröna i väst och Förbund 90. De gröna uppstod som ett pacifistiskt miljöparti 1980 medan Förbund 90 hade grundats 1990 av flera oppositionsgrupper i öst som ledde den fredliga revolutionen i Östtyskland. År 1998 togs partiet med i Schröders rödgröna regeringskoalition. Under 2010-talet har det ingått i delstatsregeringar främst med socialdemokraterna men även med kristdemokrater med flera. Vid mitten av 2010-talet seglade ett nybildat missnöjesparti upp som ett allvarligt hot mot de etablerade stora partierna. Alternativ för Tyskland (Alternative für Deutschland, AFD) hade bildats 2013 i protest mot eurosamarbetet och de finansiella räddningsaktionerna mot Grekland. Partiet fick ett kraftigt uppsving när det i samband med de stora flyktingströmmarna till Tyskland började profilera sig som ett invandrings- och islamfientligt parti (se Aktuell politik). Hösten 2016 var det representerat i över hälften av delstaternas parlament. De invandringsfientliga, högernationella partierna Republikanerna (Die Republikaner), Tyska folkunionen (Deutsche Volksunion, DVU) och Nationella demokratiska partiet (Nationale Partei Deutschland, NPD) har förlorat i betydelse under senare år. Efter det tyska enandet var NPD främst aktivt i östra Tyskland och blev invalt i delstatsparlament till följd av valsamverkan med DVU. NPD har beskrivits av den tyska säkerhetspolisen som rasistiskt och antisemitiskt gjordes ett misslyckat försök att i författningsdomstolen förbjuda partiet kom det fram att en nynazistisk grupp hade genomfört ett tiotal mord, bombattacker och bankrån under en längre period utan att det uppdagats. En av medlemmarna hade tidigare varit medlem i NPD lämnade inrikesministrar från alla delstater in en ny ansökan om att förbjuda NPD till författningsdomstolen, som våren 2016 inledde en rättsprocess. 15/49

16 Piratpartiet (Piratenpartei) bildades 2006 inspirerat av det svenska systerpartiet med fokus på upphovsrättsfrågor och nya medier. Partiet har varit representerat i delstatsparlament men inte valts in i förbundsdagen. Rättsväsen och inre säkerhet En federal författningsdomstol i Karlsruhe övervakar lagstiftningen. Den är yttersta instans i konflikter mellan olika författningsorgan eller mellan centralmakten och delstaterna, och den kan pröva huruvida lagar som stiftas strider mot grundlagen. Den fungerar också som besvärsinstans för dem som anser att den offentliga makten har kränkt grundlagsfästa rättigheter. Författningsdomstolen har i flera fall dragits in i den politiska beslutsprocessen genom att den har fått pröva om kontroversiella beslut är författningsenliga. Det finns även författningsdomstolar i varje delstat. Den högsta allmänna domstolen är den federala Bundesgerichtshof, och under den finns appellationsdomstolar. De lägre instanserna är domstolar på delstatsnivå. Tyskland har även flera specialdomstolar. Några av de medlemmar av terroristnätverket al-qaida som utförde terroristattackerna mot USA den 11 september 2001 hade bott en tid i Hamburg. Efter attentaten införde Tyskland liksom flera andra länder strängare antiterroristlagar. Terroriströrelser har fortsatt att ses som ett hot mot landets säkerhet och bevakningen har skärpts, inte minst efter attentaten i Paris Ny lagstiftning 2016 gjorde det lättare för myndigheterna att utvisa utländska medborgare som döms för brott och möjligheterna att övervaka misstänkta terrorister blev större. Antalet personer som undersöks och åtalas för misstänkt terrorverksamhet har ökat kraftigt förbjöd regeringen alla former av stöd till extremiströrelsen Islamiska staten (IS). Tyskland är ett av de länder i Europa som haft flest medborgare, upp till 700 enligt vissa källor, som anslutit sig till militanta rörelser som IS i Syrien och Irak. Den tyska yttrandefriheten omfattar inte förnekandet av massmorden på judar under andra världskriget eller yttranden som uppmuntrar till rashat och nazism. FAKTA POLITIK Officiellt namn Bundesrepublik Deutschland/ Förbundsrepubliken Tyskland Statsskick republik, förbundsstat Statschef president Frank-Walter Steinmeier Regeringschef förbundskansler Angela Merkel Viktigaste partier med mandat i senaste val CDU/CSU 246, SPD 153, AFD 94, FDP 80, Vänstern 69, De gröna 67 (2017) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val CDU/CSU 311, SPD 192, Vänstern 64, De gröna 63 (2013) Valdeltagande 76,2 % i förbundsdagsvalet 2017 Kommande val parlamentsval /49