"EU:s geopolitiska ambitioner och utmaningar handel som utrikespolitisk strategi"

Transkript

1 European Commission Speech [Check against delivery] "EU:s geopolitiska ambitioner och utmaningar handel som utrikespolitisk strategi" Sälen, 8 januari 2017 EU kommissionär Cecilia Malmström Sälen, Sverige Kära vänner, kollegor, mina damer och herrar, Stort tack till Folk och Försvar för inbjudan och för årets intressanta program. Det är roligt att vara tillbaka på Rikskonferensen som alltid bjuder på spännande diskussioner och nyttig "food for thought". Jag tänkte inte försöka mig på en årskrönika för 2016, sådana har vi väl fått nog av. Vi kan nog enas om att 2016 på många sätt har varit ett annus horribilis. Fruktansvärda händelser har präglat Läget i Europa och världen är mycket allvarligt, men vi måste ändå blicka framåt. Låt oss diskutera den klassiska "På Spåret"-frågan "Vart är vi på väg?" istället! Många år av EU-arbetet har lärt mig en viktig sak. Vi kan inte låta kriserna ta över. De tvingar oss att tänka nytt, modigt och kan, om de används på rätt sätt, leda till mer samarbete, inte splittring och sammanbrott. Det finns ljuspunkter Den ekonomiska krisen har fördjupat samarbetet i snabb takt och visat på vårt beroende av varandra. Brexit har ökat EU-stödet bland medborgare i andra länder och troligtvis minskat viljan för nya utträdesfolkomröstningar. Osäkerheten rörande den nya administrationen i USA svetsar samman EU. Vi tar nya steg för att fördjupa samarbetet inom utrikes- och försvarspolitik samt inre säkerhet. Två år in i den här mandatperioden har de flesta hunnit glömma den plågsamma uppbyggnaden av EU:s utrikestjänst, som numera fungerar mycket bra under ledning av min kollega Frederica Mogherini. Det måste räknas till en av EU:s stora framgångar, som vi, som vanligt, tar för givet när det väl rullar på. Flyktingfrågan hänger fortfarande som en tung trasa över samarbetet, och det är sorgligt och skamligt att medlemsländerna inte förmått visa ledarskap när det handlar om att ta större gemensamt ansvar för världens flyktingar. Istället för att visa solidaritet under den största flyktingkrisen sedan andra världskriget, har Europas svar varit att stänga gränserna. Samtidigt faller bomberna i Aleppo.

2 Mer samordning har dock skett i den större migrationsfrågan. Vi skräddarsyr partnerskap med centrala ursprungs- och transitländer utanför EU och utnyttjar samtliga strategier och instrument som EU har till sitt förfogande för att uppnå konkreta resultat. Det handlar om att använda positiva verktyg som investeringsfonder, bistånd, handelsavtal, lagliga inresevägar, och utvecklingsprojekt som morötter för att uppnå avtal om samarbeten på svårare områden som t.ex. återtagande och arbete mot extremism. Vi ökar det ekonomiska och operativa stödet och investerar i ekonomisk och social utveckling, säkerhet, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna för att förbättra människors liv och angripa orsakerna till migrationen. Förhoppningen är att människor ska slippa känna sig tvungna att lämna sina hem av ekonomiska orsaker. Handel minskar fattigdom Jag tänkte att det här anförandet skulle handla om handel som utrikespolitisk strategi. Handel är ett fantastiskt medel att bekämpa fattigdom. Miljoner människor runt om i världen har handelspolitiken att tacka för en bättre levnadsstandard. "Det kommer en dag då det inte finns några slagfält utan marknader öppna för handel och sinnen öppna för idéer" sade Victor Hugo. Handel är verkligen ett konkret sätt att ena människor samt att sprida kunskap och nya idéer. Handel för också med sig ett bättre regelverk och stärkande av rättsstaten. Ingångna kontrakt ska följas, säkra betalningar skall kunna genomföras, eventuella tvister måste kunna lösas på ett i förväg överenskommet och rättssäkert sätt. Handelsavtal handlar naturligtvis om varuflöden och marknadstillträde, men också väldigt mycket om att länder knyts samman genom regler och institutioner. Det bästa forumet för detta är WTO, ett sedan andra världskriget väl utvecklat regelverk för internationell handel med egen juridik, en tvistlösning, statistik och rådgivning. Idag är 163 länder medlemmar och tack vare WTO har handelshinder minskat och handelsflödet ökat. Det är oerhört viktigt att bevara WTO som en väl fungerande institution i en tid av växande protektionism. Länder och företag binds samman av egenintresse och konflikter löses fredligt. WTO och dess föregångare skapades med USA som drivande kraft och är en viktig del av världsordningen, en ordning som Trump nu tycks vilja överge trots att den gjort "America great" i 70 år. WTO är viktigt men handelsavtal görs också i allt större utsträckning utanför WTO. 2

3 En del avtal sluter EU för att stötta utvecklingsländerna, för att bredda deras industribas, skapa mer komplexa värdekedjor och bidra till förutsättningar för jobb och försörjning på hemmaplan. Det handlar också om att kombinera handel, bistånd och annat politiskt stöd för att skapa regelverk och infrastruktur för handel. Och det handlar om att sprida våra värden. I något som kallas Generalised Scheme of Preferences "GSP" erbjuder EU idag generösa tullsänkningar till utvecklingsländer för export till EU. I praktiken innebär detta delvis eller helt borttagande av tullarna på två tredjedelar av alla produktkategorier. I det uppgraderade systemet "GSP +" ingår fullt avskaffande av tullar på väsentligen samma produktkategorier. Dessa beviljas till länder som ratificerar internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö. För de minst utvecklade länderna har vi ett program som kallas "allt utom vapen" som ger tullfrihet och kvotfritt tillträde för alla produkter, utom vapen och ammunition. EU ger också handelsbistånd till de fattigaste länderna som går till att bygga upp praktisk infrastruktur för att underlätta export. Så genom att använda oss av EU:s makt och attraktionskraft som världens största marknad, uppmuntrar vi andra länder till hållbar utveckling och ställer krav på att de respekterar reglerna i utbyte mot attraktiva och generösa avtal. Med sex länder i södra Afrika (Namibia, Mocambique, Sydafrika, Botswana, Lesotho och Swaziland, de s.k. SADC-länderna) slöt vi ett avtal under EU ger nu fem av länderna som undertecknat avtalet helt fri tillgång till vår marknad, och för Sydafrika, nästan fritt tillträde. Fördelen med detta är att EU inte längre inför importtullar på exportgods från SADC länder. Många av de varor som afrikanska ekonomier behöver för att lyckas blir nu billigare att köpa. Vi har också lyckats forma detta ekonomiska partnerskap på ett sätt som gynnar det regionala samarbetet länderna emellan, något som är bra också för stabiliteten i regionen. Handel skapar stabilitet Handel handlar också om att skapa stabilitet i vårt grannområde. Där har vi ett ekonomiskt, men också geopolitiskt intresse, av att knyta länderna närmare oss, att stötta deras ekonomiska och politiska utveckling. Ett sådant är fallet med Tunisien, den enda framgångsrika och bestående revolutionen efter den arabiska våren. Den första förhandlingsrundan för ett "djupgående och omfattande frihandelavtal" (DCFTA) mellan EU och Tunisien ägde rum i april Diskussionerna täckte ett brett spektrum av frågor, inklusive jordbruk, tjänster och hållbar utveckling. EU är Tunisiens viktigaste marknad med 3

4 över 60 % av handeln. Ett generöst frihandelsavtal skulle betyda mycket för ekonomin och stabiliteten i denna bräckliga demokrati. Med grannarna i öst Moldavien, Georgien och Ukraina har vi liknande speciella handelsavtal (DCFTA) och hoppas att också Georgien och Ukraina ska få visumfrihet snart. Som ni minns fick vårt avtal med Ukraina en oväntad vändning i slutet av EU:s tanke hade varit att knyta grannskapet närmare med Associeringsavtal och DCFTA, men väldigt plötsligt förändrades hela dynamiken i regionen. Janukovich backade ur från att skriva under i slutet av 2013, och Ryssland annekterade Krim i början av De hade också protesterat mot EU-Ukraina-avtalet och krävde trepartsförhandlingar. Jag ledde dessa trepartsförhandlingar och det stod klart att Ryssland inte ville ha någon lösning, bara stoppa avtalet och försöka få Ukraina att istället ansluta sig till den Euroasiatiska unionen. Ukrainaavtalet är nu ikraft sedan drygt ett år och vi har sett försiktigt positiva tecken och en ökad handel. Även Georgien och Moldavien har haft fördelar av sina avtal. Det finns en fara att Moldavien nu vänder ryggen åt EU och nu väljer att åter närma sig Ryssland. Också i Ukraina skulle Ryssland gärna se att EU vände ryggen till. Det får inte ske. Ukraina genomför reformer med en oerhörd hastighet, stärker rättsamhället, förbättrar företagsklimatet. Vist finns det massor kvar att göra, men det går åt rätt håll. Det är oerhört viktigt att EU fortsätter att stå upp för Ukraina. Med Ryssland är relationerna sämre av lätt insedda skäl. Sanktionerna mot Ryssland har nyligen förlängts med ett halvår, och är en tydlig markering mot att man inte kan bete sig hur som helst och att det får konskevenser om man annekterar delar av ett självständigt land. För närvarande finns det mycket små utsikter för EU och Ryssland att förbättra sina handelsrelationer. EU har också ett stort antal WTO-konflikter med Ryssland, och har fått hantera de ryska sanktionerna mot EU genom att hitta nya marknader för de drabbade produkterna. Den ryska maktkampen och säkerhetsstrategin förtjänar ett eget seminarium, så vi kan lämna regionen med detta sagt. Den geopolitiska aspekten av TTIP Så låt os då tala lite om TTIP. Handelsavtalet mellan EU och USA (TTIP) som har förhandlats sedan 2014 har på många sätt varit vårt viktigaste avtal. Inte bara för att USA är den enskilt viktigaste handelspartnern för EU, och för att våra ekonomier tillsammans utgör nästan halva världsekonomin, utan också för att det också skulle innebära en möjlighet att sätta globala standarder för hälsa, miljö- och konsumentskydd och arbetsrätt på en hög nivå. Naturligtvis spelar säkerhetspolitiken in här också, det skulle stärka samarbetet mellan två oerhört viktiga allierade. 4

5 De politiska målen om globalt inflytande sitter i tråkiga detaljer som tekniska standarder. I TTIP är målet att kunna godkänna varandras standarder och testmetoder på ett antal områden där de i princip är identiska, samt att samarbeta för att sätta gemensamma standarder i framtiden. Tillsammans står EU och USA idag för en tredjedel av de globala handelsflödena och skulle vi lyckas, på vissa områden, gå från två regelverk, ett europeiskt och ett amerikanskt, till ett gemensamt, kan det gynna alla. Företag utanför EU och USA behöver då bara anpassa sin produkt till en enda standard när de exporterar till både EU och USA, vilket gör det enklare och billigare för producenter i alla länder, och standarden blir global. Om EU och USA tillsammans skulle skriva den globala regelboken, hindrar det länder, som inte tar miljö och hälsa på lika stort allvar, att sänka tröskeln. Jag är väl medveten om att kritiker och aktivister hävdar att TTIP kommer att sänka skyddsnivån i EU, men detta stämmer inte. Vi har inget intresse av att sänka standarder. De har vi ju själva satt upp för att skydda miljön och våra medborgare! Efter Trumps seger finns en stor osäkerhet förknippat med TTIP. Det är rimligt att avtalet ligger i frysboxen ett tag medan vi väntar på att den nya administrationen kommer på plats och vi har större klarhet i deras avsikter. Det känns inte som om TTIP skulle vara en av Trumps största prioriteringar, men naturligtvis kommer frågan att lyftas framgent. Argumenten med ett frihandelsavtal mellan världens största ekonomier är fortfarande giltiga. Nästa vecka publicerar vi en sammanfattning över var vi står i förhandlingarna. Utmaningar Jag skulle vilja påstå att handelspolitiken präglas i huvudsak av tre stora utmaningar: Trump, Brexit och en ökad protektionism. Listan skulle kunna göras betydligt längre men låt oss stanna vid dessa tre. Valen den 23 juni och 8 november förra året hade vi inget inflytande över, men resultaten kommer påverka oss en lång tid framöver. Även om vi fortfarande mest kan spekulera kring följderna för världen och EU så vet vi med säkerhet att världen inte ser ut som vi väntat oss och att vi måste hantera det som vi står inför. A. Trump TPP förhandlades av Obama och var ett strategiskt sätt att försöka minska Kinas inflytande genom att sluta ett avtal med 11 länder där Kina inte ingår, men Japan, Vietnam, Malaysia, Australien och Kanada m.fl. TPP utgör 40 % av världsekonomin, och rör inte bara tullar utan 5

6 innehåller också krav på arbetsrätt och begränsningar för statligt ägda företag. Allt för att styra upp konkurrensen. TPP är ett avtal som hade varit bra för hela världen. Trump har ändå varit (över)tydlig och sagt att han inte kommer ratificera TPP. Han vill höja tullarna mot Asien/Kina och "flytta hem produktion". En del uttalanden tyder på att han skulle vara beredd att starta ett handelskrig med Kina. Han har också sagt att NAFTA skall omförhandlas. Trumps administration verkar inte vara en vän av multilateralt samarbete som WTO och tycks föredra mindre, bilaterala avtal än med större enheter som EU. Han har aldrig nämnt TTIP, men meddelat att ett avtal med Storbritannien skulle kunna tänkas. B. Brexit Att britterna valde att lämna EU är ett stort slag som jag respekterar, men samtidigt sörjer över. För EU är det en stor förlust och för Sverige innebär det att vi mister en viktig allierad i synen på frihandel, det transatlantiska samarbetet, Ryssland mm. De praktiska svårigheterna med ett Brexit är enorma. De mer politiska och ekonomiska följderna är svåra att exakt överblicka ännu, mycket beror på om britterna väljer en "hård eller mjuk exit", d.v.s. om de är kvar i den inre marknaden, i en tullunion eller väljer att helt stå utanför. På handelsområdet ingår Storbritannien som medlem i EU i ca 40 existerande avtal som de måste lämna. Möjligen kommer vi också få förhandla ett helt nytt frihandelsavtal mellan EU och Storbritannien. C. Protektionismen Visst är det så att populism i olika former trivs i ekonomiskt dåliga tider, men jag tror inte det är hela sanningen. Det vi ser i flera europeiska stater är skrämmande och mer genomgripande än vad vi vill erkänna. Vi ser i Europa men också globalt, en framväxt av protektionism, främlingsfientlighet och unken nationalism. Denna blandning utnyttjas av populistiska rörelser till höger och vänster, men har också blottlagt svagheten i ledarskapet bland de mer etablerade partierna. Det är svårt att förhandla frihandelsavtal å hela EUs räkning när ministrarna inte försvarar dem på hemmaplan. De senaste erfarenheterna med TTIP och det kanadensiska avtalet CETA, visar hur viktigt det är att inte bara kommissionen deltar i debatten, utan också att medlemsländernas regeringar tidigt jobbar med sina parlament, arbetsmarknadens parter och olika representanter för civilsamhället. 6

7 Hur tar vi oss då framåt, trots motvinden? Om ni tillåter mig vara EU:s hobbyterapeut en stund, ska jag ge er min diagnos. Vi har ett lejon i fåtöljen, som ser en kattunge i spegelbilden. Vi har ett tydligt fall av dålig självkänsla. Vi är världens största marknad. EU har trots krisen en hög levandsstandard. Vi har också lyckats att överbrygga historiska motsättningar och skapa en integrerad marknad med en mängd gemensamma regler för att hantera gemensamma problem. Vi har länder som står på kö för att bli medlemmar och andra regionala samarbeten inspireras av oss. EU är den som varit "ung och lovande", som plötsligt insett att hen inte är ung och lovande längre, utan vuxen och måste ta eget ansvar och möta alla utmaningar på egen hand. När vi inte kan lita på vår främsta partner, och en annan av våra medlemmar vill skilja sig, måste vi hålla huvudet kallt. Visa självförtroende och enighet. Vi måste ta oss samman och fokusera på det som förenar oss. I mars i år är det 60 år sedan Romdeklarationen antogs, kanske kan det bli en nystart. Vi behöver utveckla det europeiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet, även om det är mer kompletterande till NATO. Vi behöver fortsätta med det vi håller på med stärka samarbetet och förbättra den inre marknaden. Leverera konkreta resultat och visa att vi tillsammans tar oss ut ur den ekonomiska krisen. Hitta en anständig lösning på flyktingfrågan. Sluta handelsavtal med andra partners. Andra partners EU är världens största enskilda marknad. Vi är det enda land som kommer i närheten är USA, och just nu verkar de inte vara intresserad av några handelspartners. Att vi är störst gör EU till en attraktiv handelspartner. EU är den största importören, exportören och den största mottagaren av utländska investeringar och den största enskilda investeraren i andra länder. Vi har också intresse av att sluta avtal med andra. Siffror från IMF visar att 90 procent av framtidens tillväxt kommer att ske utanför Europas gränser, och vi behöver avtal för att ta del av den marknad som växer fram på annat håll. Vi har därför en oerhört aktiv agenda inom handelspolitiken. EU skrev i oktober under vårt hittills med ambitiösa handelsavtal med Kanada. Det ska röstas igenom i Europaparlamentet i februari. Vi har sedan några år tillbaka ett bra avtal med Sydkorea som kraftigt ökat exporten dit. Till sommaren hoppas jag att rådet och Europaparlamentet kan godkänna avtalen med Singapore och Vietnam. Vi är mycket nära att avsluta förhandlingarna med Japan. 7

8 Vi förhandlar med Mexiko och Mercosur. Det är klart att dessa länder blivit mer motiverade att förhandla med oss när USA säger att man ska införa 45 % -tullar. Vi förhandlar även med Indonesien. Senare i år vi ska inleda förhandlingar med Nya Zeeland, Australien och Chile. De länder som USA avfärdar genom att avfärda TPP står på kö för ett avtal med oss. Sedan ett par år förhandlar vi likaså om ett investeringsavtal med Kina, något som skulle kunna lägga grunden för ett framtida frihandelsavtal. Turkiet är en komplicerad granne och partner men vi hoppas att senare i vår kunna inleda förhandlingar om ett uppgraderat och moderniserat tullunionsavtal med dem. Våra handelsavtal har alla kapitel om hållbar utveckling. I dem skriver båda parter under principerna som finns i internationella avtal om klimat, biologisk mångfald, utrotningshotade arter, arbetsrätt och gränsöverskridande transporter av kemikalier, för att nämna några viktiga områden. Det kommer vi fortsätta med, även utan TTIP, och utan USA. När USA lämnar om än tillfälligt den globala handelsarenan finns det möjlighet för Europa att ta plats och att visa att vi kan sluta bra handelsavtal som ger fördelar för alla. Murar och protektionism kan inte vara framtiden. Motverka splittring. Ibland undrar jag om EU:s största fiende inte är vi själva. Splittringen kring hanteringen av flyktingkrisen, Brexit och anti-ttip/ anti-eu rörelsen försvagar oss. Vi måste hitta kraften att fokusera på det som enar oss. När EU talar med en röst är vi väldigt mäktiga, då kan vi åstadkomma stora saker internt, men också påverka vår omvärld. Här har vi ett kraftfullt verktyg. EU är världens största handelspartner, den största biståndsgivaren, och eftersom vi är så viktiga kan vi ställa också krav och sätta agendan. Men om vi ska komma ur krisen krävs ledarskap och partnerskap. Gemensamt ansvar för den dagordning vi bestämt. Modet att stå upp mot populism och enkla lösningar, också i ett år där flera europeiska länder går till val. En tydlighet i att globaliseringen har kommit för att stanna, att den i huvudsak är positiv men att det finns förlorare. För dessa måste det finnas såväl sociala skyddsnät som möjligheter till omskolning, utbildning och livslångt lärande. Som fågeln Fenix är EU känt för att varje gång komma ur en djup kris som en starkare aktör. Vi kommer göra det igen. EU är en makt att räkna med. Om vi vill. 8