RIKSDAGENS OMBUDSMÄN - JO

Transkript

1 JO:s yttrande över betänkandet En handläggningslag - Förfarandet hos f6rsäkringskas... Page 1 of6 RIKSDAGENS OMBUDSMÄN - JO Beslutsdatum: Diarienummer: Justitieombudsmannen Jan Pennlöv Betänkandet En handläggningslag, Förfarandet hos försäkringskassorna, SOU 2001:47 Med anledning att Riksdagens ombudsmän beretts tillfälle att avge yttrande över rubricerade betänkande får jag, från de synpunkter som JO har att beakta, anföra följande. Inledning Jag har i mitt tillsynsarbete vid många tillfällen i olika sammanhang uttalat relativt hård kritik mot försäkringskassorna. Denna kritik har bottnat i de erfarenheter jag framförallt fått vid utredning av de anmälningar som kommit in till JO och de iakttagelser jag gjort i samband med mina inspektioner. Utredningen har i betänkandet i stora drag redovisat den kritik som jag framfört. Jag avser därför Inte att här ytterligare beröra den i någon större omfattning. Jag vill inledningsvis framhålla att det enligt min mening förelegat ett stort behov av den översyn som utredningen företagit och jag har därför med intresse tagit del av resultatet av denna. Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt kartlagt bl.a. de problem och brister som föreligger I försäkringskassornas verksamhet. Jag är mycket positiv till den utgångspunkt som utredningen haft för sitt arbete, nämligen att skapa mer enhetliga förfarc~nderegler för försäkringskassorna. Dagens förfaranderegler inom socialförsäkringen är alltför spridda, och en koncentration av dessa kan inte annat än främja rättssäkerheten i försäkringskassornas handläggning. Innan den pågående översynen av bla. lagen om allmän försäkring (AFL) - dir 2001 :70 - är färdig, är det dock svårt att ta ställning till den lagtekniska utformningen. Detta gäller såväl frågan om förfarandereglerna bör placeras I en särskild lag som detaljutformningen av bestämmelserna. Förslagen Ansökan m.m. Förvaltningslagen (FL) tar främst sikte på den verksamhet hos myndigheterna som är att karakterisera som handläggning av ärenden (se 1 FL). Den partsinsyn som 16 FL garanterar kräver t.ex. att ett ärende föreligger. Någon närmare definition av begreppet "ärende" ges inte i nämnda lag. Utredningen har som utgångspunkt för sitt förslag om privat anhängiggörande av ärenden hos försäkringskassan (3 ) att ett ärende hos kassan är den verksamhet som inleds med ett anhängiggörande och avslutas med ett slutligt beslut. Enligt utredningen är ett ärende hos försäkringskassan alltid ett ärende om någon form av ersättning (s. 462). Såvitt jag kan förstå anser utredningen således att tidpunkten för ett ärendes anhängiggörande hos kassan skall motsvara den tidpunkt som inom den förvaltningsrättsliga litteraturen benämns materiellt anhängiggörande (se HellnersjMalmqvist, Nya förvaltningslagen, 5 upp!., s. 46). Jag ställer mig frågande till om Inte en sådan precisering av begreppet "ärende" vore alltför snäv inom soclalförsäkringsomri!idet. Ett exempel på detta är ärenden om arbetsskadeförsäkring. Ett sådant ärende skulle kunna sägas anhängiggöras redan i samband med att,en arbetsskadeanmälan inkommer, även om det vid det tillfället inte föreligger något ersättningsanspråk. Då skulle förvaltningslagens regler om bl.a. partsinsyn bli tillämpliga redan från den tidpunkten. Vidare är jag tveksam till utredningens ställningstagande att ett ärende om sjukpenninggrundande inkomst - som mynnar ut i ett fastställelsebeslut - kan sägas utgöra ett ärende om ersättning (s. 460 och 462 f.). Det hade dessutom enligt min mening varit värdefullt om utredningen närmare hade utvecklat vad utredningens förslag får för konsekvenser för de ärendeslag som Inte idag kan sägas uppställa ett krav på ansökan. Vad gäller utredningens ställningstagande att en ansökan i ett'ärende skall utgöra den yttre ramen för försäkringskassans prövning kommer jag nedan under 11.2 att närmare kommentera en enligt min mening olycklig konsekvens av detta.

2 JO:s yttrande över betänkandet En handläggnings lag :.. Förfarandet hos rorsäkringskas... Page 2 of6 I mitt beslut den 6 februari 2001, dnr , uttalade jag att det av föräldrabalkens regler följer att en god man har behörighet att för huvudmannens räkning underteckna en ansökan om en förmån, om det kan anses Ingå i uppdraget. Jag har med tillfredsställelse noterat att utredningen delar min uppfattning och förutsätter att de författnll1gsändringar som behövs snarast kommer till stånd. 9.5 Föredragning av ett ärende Utredningen föreslår att det I lag skall framgå vad en föredragning inför en socialförsäkringsnämnd skall innefatta (9 ). Utredningen har härvid angett att Riksförsäkringsverket Visserligen har rekommenderat att ett ärende skall föredras på så vis att föredraganden lämnar en muntlig sammanfattning för varje ärende samt redovisar sitt förslag till beslut och beslutsmotivering, men att föredragning långt ifrån alltid går till på det rekommenderade sättet. Många gånger sker inte någon föredragning i egentlig mening alls. Enligt utredningens uppfattning kan det bl.a. bero på att ärendemängden per sammanträde är för stor för att föredragning I behövlig omfattning skall kunna ske. Om sammanträdena drar ut på tiden blir de dessutom alltför kostnadskrävande. Det är enligt min mening från rättssäkerhetssynpunkt mycket viktigt att ett ärende, som skall avgöras efter föredragning, verkligen blir föremål för erforderlig behandling. En föredragning som enbart går ut på att ärendet anmäls; förslaget till beslut läses upp och ordet lämnas fritt, uppfyller l normalfallet Inte de krav som kan ställas på en föredragning av ett ärende. Såsom utredningen angett skall en föredragning Innefatta en redogörelse för omständigheterna I ärendet och för skälen för det förslag till beslut som läggs fram. Detta följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer, som är tillämpliga även på försäkringskassorna. Jag anser Inte att det finns skäl för att i lag reglera detta särskilt för försäkringskassorna. I stället bör det ankomma på Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna själva att genom utbildning och anvisningar i övrigt se till att föredragning sker i erforderlig omfattning. Jag vill här framhålla att kvaliteten på en föredragning inte får eftersättas av kostnadsskäl. Om en ordentlig föredragning av ett ärende, och därmed en rättssäker hantering av ärendet, anses för kostnadskrävande är det enligt mening att föredra att, I stället för att äventyra rättssäkerheten, överväga andra alternativ I t.ex. en minskning av antalet ledamöter i nämnden Kommunikation och beslutsmotivering m.m. Enligt 17 FL får ett ärende som huvudregel Inte avgöras utan föregående kommunicering. Undantag gäller bl.a. för sådana ärenden där avgörandet inte går parten emot eller åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga. Enligt utredningen kommunicerar försäkringskassorna i ärenden som kassorna själva har Initierat. Något förtydligande av 17 FL skulle därför Inte behövas. Vad gäller ansökningsärenden förefaller utredningens erfarenhet vara att kommuniceringsreglerna tillämpas något olika. Utredningen anser dock att med förslaget med en ansökan som yttre ram kommer tillämpningsproblemet att minska. Vidare anser utredningen att det i övrigt måste ankomma på försäkringskassorna och RFV att se till att tillämpningen av kommunikationsreglerna blir enhetlig. Det bör därför inte I en ny förfarandelag tas in någon särregel beträffande kommuniceringsplikten i socialförsäkringsärenden. Jag har Inte något att invända mot utredningens ställningstagande I den delen. Enligt 20 FL skall ett slutligt beslut som huvudregel motiveras. Skälen för beslutet får dock utelämnas bl.a. om beslutet Inte går parten emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Enligt utredningen utelämnar en del försäkringskassor motivering I ärenden om förtidspension som kassan själv har Initierat. En anledning till detta kan enligt utredningen vara att det kan vara svårt att slå fast om beslutet går parten emot eller inte. Utredningen förefaller anse att den förordade rättstillämpningen är att beslut i ärenden om förtidspension som försäkringskassan själv har initierat alltid skall motiveras. Utredningen föreslår därför att Initiativärenden av försäkringskassorna skall motiveras om beslut skall fattas av socialförsäkringsnämnden oavsett om beslutet går parten emot eller inte (10 ). Jag avstyrker utredningens förslag i denna del. Anledningen till detta är följande. SkyldiQheten för en myndighet att motivera ett beslut framg~r redan med önskvärd tydlighet av 20 FL. Jag anser Inte att det finns ett sakligt behov att för försäkringskassornas del utvidga densamma. Det förhållandet att vissa försäkringskassor inte tillämpar redan gällande regler på ett korrekt sätt motiverar inte införandet av ytterligare en lagregel. Den bristande handläggningen hos kassorna få~ i stället, som utredningen anfört rörande kommuniceringsskyldigheten, rättas till med hjälp av anvisningar och utbildning. Jag vill för övrigt påpeka att det skulle vara inkonsekvent med en utvidgning av motiveringsskyldigheten men inte av kommuniceringsskyldigheten. Tillämpningen av dessa principer går ju ofta hand i hand.

3 JO:s yttrande över betänkandet handläggningslag - Förfarandet hos försäkringskas... Page 3 of6 Utredningen har vidare föreslagit att försäkringskassornas avgörande skall framgå aven handling eller kunna återskapas i en sådan (11 ). Som utredningen anger är det från rättssäkerhetssynpunkt betydelsefullt att det I efterhand går att utröna innehållet i ett beslut av försäkringskassan. Att ett beslut skall framgå aven handling eller kunna återskapas I en sådan anser jag vara en självklarhet som det egentligen Inte skulle behöva lagstiftas om. Som utredningen erfarit uppfylls dock detta krav inte I dag i fråga om alla beslutstyper. Om detta förhållande Inte kan ändras på annat sätt än genom lagstiftning har jag inget emot en sådan. Jag anser dock att en sådan bestämmelse då inte skall begränsas till att avse slutliga beslut. Enligt min mening bör även Lex. ett interimistiskt beslut framgå aven handling. 9.9 Underrättelse om samt expediering av beslut Enligt 21 första stycket FL skall en sökande, klagande eller annan part underrättas om innehållet I det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om det avser myndighetsutövning mot någon enskild. Av tredje stycket i samma paragraf framgår att myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Utredningen föreslår att en underrättelse om beslut enligt 21 FL skall ske skriftligen (12 första stycket). Förslaget medför således en utvidgning av förvaltningslagens regler. Jag kan inte finna någon egentlig saklig motivering för detta. Inom förvaltningsrätten gäller allmänt att den skriftliga underrättelseformen skall användas undantagslöst när det är fråga om beslut som går part emot. När underrättelse i övrigt skall ske skriftligen får bedömas fdln fall till fall. I försäkringskassornas verksamhet förefaller utrymmet för muntlig underrättelse vara mycket litet, särskilt mot bakgrund av vad ovan sagts att ett beslut skall framgå aven handling eller kunna återskapas I en sådan. Det ligger då I sakens natur att parten underrättas om beslutet genom att handlingen överbringas till honom. Mot denna bakgrund anser jag inte att det finns något bärande skäl för en lagreglering om detta. Vidare föreslår utredningen att en socialförsäkringsnämnds avgörande skall expedieras (12 andra stycket). Jag vill I detta sammanhang anföra följande. I samband med mina inspektioner noterade jag tidigare att det hos ett antal försäkringskassor förekom ett mycket långdraget och otillfredsställande beslutsförfarande som starkt avvek från förfarandet vid flerta'let statliga myndigheter. Vissa försäkringskassor, och, som det visade sig, även Riksförsäkringsverket, var av den uppfattningen att ett beslut aven socialförsäkringsnämnd formlöst kunde ändras efter det att protokollet justerats men Innan beslutet var expedierat. Försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket ansåg sig ha stöd för sin ståndpunkt i ett avgörande av Försäkringsöverdomstolen (FÖD). Den 29 november 1996 meddelade jag beslut I ett på mitt initiativ upptaget ärende angående utformningen av försäkringskassors beslut m.m. (se JO:s ämbetsberättelse 1997/98 s. 375). I beslutet behandlades bl.a. tidpunkten för ändring aven försäkringskassas gynnande beslut. Jag uttalade i denna fråga att socialförsäkringsnämnds protokoll blir allmän handling i och med att protokollet justerats. Mot den bakgrunden fann jag att ett gynnande beslut i ett socialförsäkrlngsårende bortsett från de fall där särskild lagreglering föreligger, se 20 kap. ld. a AFL - Inte kan ändras efter det att SOCialförsäkringsnämndens protokoll justerats. I nämnda beslut anmodade jag Riksförsäkringsverket att inkomma med en redogörelse för de åtgärder som verket vidtagit eller planerade att vidta för att komma till rätta med de olägenheter som jag påtalade I beslutet. Den 23 juli 1997 redovisade Riksförsäkringsverket bla. en s.k. beslutsmodell med beskrivningar av hur olika typer av beslut bör utformas och hanteras av kassorna. I ett beslut den 11 juni 1998, vari jag bl.a. närmare redovisade de olägenheter ett förfarandesätt med s.k. formlösa ändringar medför, konstaterade jag att den enda möjligheten att komma till rätta med de problem som vissa försäkringskassors tillämpning av det aktuella FÖD-avgörandet förde med sig torde vara lagstiftningsvägen (se JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 352). Härefter har Regeringsrätten 1999 slagit fast att protokollet från socialförsäkringsnämnds sammanträde är en allmän handling fr.o.m. tidpunkten då det justeras och att beslutet från och med samma. tidpunkt inte kan ändras till nackdel för den enskilde annat än inom ramen för bestämmelserna 120 kap. 10 a AFL (se RA 1999 ref 51 och 75). Beslutet måste således anses meddelat vid den nämnda tidpunkten och från denna räknas följaktligen också Riksförsäkringsverkets besvärstid. Någon oklarhet vad gäller denna fråga kan numera inte anses föreligga. Efter införandet av den s.k. beslutsmodellen, Regeringsrättens avgöranden och ändrade anvisningar av Riksförsäkringsverket i frågan, har jag vid mina inspektioner noterat en p~taglig förbättring av beslutsförfarandet i socialförsäkringsnämndsärenden. Jag anser att det idag i princip fungerar fullt tillfredsställande. De felaktigheter som jag tidigare påtalat förekommer I stort sett inte längre alls. Jag vidhåller därför inte längre den ovan redovisade uppfattningen att det finns behov aven lagreglering på området.

4 10:s yttrande över betänkandet En handläggningslag - Förfarandet hos försäkringskas... Page 4 of 6 Utredningen har motiverat den föreslagna expedieringsbestämme[sen med att en formföreskrift om expediering har en självständig betydelse genom-att tidpunkten för när en handling skall anses upprättad i tryckfrihetsförordningens mening förändras. Dessutom lagfästs ett krav på översändande av ett exemplar av beslutshandlingen i dess ursprungliga skick. - Utredningen har inte anfört något skäl till varför det skulle finnas ett behov att ändra tidpunkten för när ett beslut av socialförsäkringsnämnd blir allmän handling. Vidare gäller redan Idag, som framgått ovan, att ett beslut aven socialförsäkringsnämnd efter justeringen av protokollet inte kan ändras till nackdel för den enskilde på annat sätt än med stöd av 20 kap. 10 a AFL. Det förhållandet att jag i samband med mina inspektioner uppmärksammat att innehållet i försäkringskassornas beslut och underrättelser om beslut inte alltid stämt överens, vilket utredningen delvis förefaller ha som grund för sitt resonemang I frågan, är en helt annan sak. Dessa bristande överensstämmelser har I allmänhet sin grund I dåligt utformade nämndbeslut och slarv och okunnighet hos den tjänsteman som utformat underrättelsen om nämndens beslut. Dessa problem bör lösas genom förbättrad utbildning och entydiga anvisningar. För övrigt anser jag att det skulle vara något märkligt med en expedieringsbestämmelse enbart för beslut av socialförsäkringsnämnd med tanke på att motsvarande bestämmelse, såvitt jag vet, saknas på övriga områden inom förvaltningsrätten. Mot den angivna bakgrunden ställer jag mig mycket tveksam till den föreslagna bestämmelsen Interimistiska beslut Vad utredningen anför i författningskommentaren till 8 (s. 469) kan uppfattas som att ett initiativ från den enskilde skall krävas för att försäkringskassan skall kunna bevilja en ersättning interimistiskt. Jag utgår dock från att försäkringskassan även fortsättningsvis skall kunna fatta sådana beslut på eget initiativ Överklagande och omprövning Utredningen föreslår att alla beslut även tjänstemannabeslut - skall vara direkt överklagbara till domstol. Om ett beslut har överklagats skall det snarast omprövas av kassan. Jag vill inledningsvis framhålla att jag inte ser några egentliga hinder mot förslaget. En större enhetlighet på området är naturligtvis till gagn för handläggningen av dessa ärenden. Jag har noterat att utredningen under sitt arbete erfarit att det varit oklart vilken fullföljd som skall användas vid provisoriska beslut. Detta ter sig förvånande då det sedan länge genom såväl domstolsavgöranden som uttalanden av mig och anvisningar från Riksförsäkringsverket varit fullständigt klart att provisoriska beslut som fattas av tjänsteman med stöd av delegation från socialförsäkringsnämnd skall överklagas direkt till förvaltningsdomstol. Jag anser att det är positivt att tjänstemannabeslut skall kunna överklagas direkt utan att det, som idag, efter omprövning skall krävas ett nytt initiativ från den enskilde. För denna kategori av beslut kan förhoppningsvis ett genomförande av förslaget även medföra att beslutet blir föremål för domstolsprövning i ett tidigare skede än idag. Däremot vill jag uttrycka mina farhågor för förslagets konsekvenser för socialförsäkringsnämndsbesluten. Ett överklagande av ett sädant överlämnas idag, efter rättidsprövning och prövning enligt 20 kap. 10 a AFL, normalt inom en vecka till länsrätten. Den omprövning som skall äga rum enligt utredningens förslag är mer omfattande än den prövning som sker idag. Som utredningen anfört skall visserligen en omprövning som den föreslagna inriktas på vad klaganden anfört i sitt överklagand~ och i normalfallet inte föranleda en ny utredning från kassans sida. Ändå finns det en risk för att handläggningen av vissa överklaganden kan dra ut på tiden. För att motverka detta bör Riksförsäkringsverket genom tydliga anvisningar ange den tidsmässiga ramen för försäkringskassornas prövning. Utredningen skriver på sidan 346 f. att kassan rimligen bör vara oförhindrad att på eget initiativ fatta ett för den enskilde negativt beslut om kassan, i samband med ett överklagande från den enskilde, upptäck~r att beslutet är felaktigt på ett sådant sätt att det omfattas av den omprövningsskyldighet som kassan har. Jag delar den uppfattningen. I detta sammanhang anger utredningen att försäkringskassan, efter den omprövning som skall ske med anledning av överklagandet, skall skicka detta till länsrätten och därefter initiera ett nytt ärende om omprövning till den enskildes nackdel. Genom ett s~dant förfarande kan enligt min mening samma sak samtidigt bli föremål för prövning i två olika instanser. Handläggningen borde i stället gå till på så sätt att kassan tillsammans med omprövningsbeslutet med anledning av överklagandet till länsrätten även överlämnar omprövningsbeslutet till nackdel för den enskilde. En särskild regel med motsvarande innehåll vore att föredra. Vidare anför utredningen på s. 347 att försäkringskassan bör kunna bereda den enskilde möjlighet att återkalla ett överklagande för det fall kassan med anledning av detta ändrar ett beslut till övervägande del Utredningen

5 JO:s yttrande över betänkandet En handläggningslag - Förfarandet hos försäkringskas... Page 5 of 6 anger härvid att n~gon särsklfd förskrift om detta inte kan anses behövlig. Jag har inte något att invända mot utredningens förslag i sak. Det motsvarar vad som idag gäller för förfarandet hos skattemyndigheterna, se 6 kap. 6 tredje stycket taxeringslagen. Däremot är det min uppfattning att det, i likhet med vad som gäller p~ skatteomr~det, skall finnas en uttrycklig bestämmelse härom. Jag vill också p~peka att en sådan bestämmelse kan få konsekvenser för handläggningen av återkallelser av överklaganden I övrigt, se mitt beslut den 12 oktober 2001, dnr I författningskommentaren till 16 anför utredningen att om en omprövning med anledning av ett överklagande leder till bedömningen att n~gon ändring Inte skall ske avförsäkrlngskassans beslut behöver ett sådant ställningstagande Intesäl:tas upp som ett beslut I formell mening, utan ärendet skall d~genast överlämnas till förvaltningsdomstol med en notering om att rättidsprövning och omprövning (utan ändring) skett. I motsats till utredningen anser jag att det för tydlighetens skull vore värdefullt om ett sådant ställningstagand~ från kassans sida sätts upp som ett formellt beslut som tillställs den enskilde. Samtidigt kan denne informeras om att ärendet översänds till domstol. Utredningen föresl~r att sedan ett beslut vunnit laga kraft skall bl.a. Riksförsäkringsverket kunna begära omprövning av det. Vid en läsning av den allmänna motiveringen till förslaget (s. 354) får jag intryck av att Riksförsäkringsverket endast skall kunna begära omprövning av ett lagakraftvunnet beslut till den enskildes fördel. Enligt min mening borde verkets möjligheter att begära omprövning ocks~ begränsas till sådana situationer. Av den föreslagna lagtexten kan dock inte en s~dan. begränsning utläsas Effektiv och likformig handläggning En följd av utredningens ställningstagande att ansökan i ärendet skall utgöra den yttre ramen för försäkringskassans prövning är förslaget att.kassan på ansökan av den försäkrade inte får fatta beslut om annan pensionsförmån än den ansökan avser. Inte heller får kassan fatta beslut om en högre andel pension än den sökta. Om försäkringskassan anser att en annan pensionsförmån eller pensionsandei skall utgå får kassan enligt utredningen initiera ett eget ärende om detta. Det kan således bli fråga om två skilda beslut. Idag styr inte den enskildes ansökan om förtidspension/sjukbidrag innehållet I försäkringskassans beslut, utan det är helt och hållet kassan som avgör vilken pensionsförmån och pensionsandel som skall beviljas. En sådan ordning har i jämförelse med den som utredningen föreslagit den stora fördelen att kassan Inte behöver fatta mer än ett beslut. Ett system som det föreslagna kan enligt min mening medföra vissa handläggningsproblem, t.ex. om den enskilde överklagar det ena beslutet men inte det andra Försäkrings/äkarens uppgifter Jag har I min verksamhet åtskilliga gånger mottagit klagom~li som rör försäkringsläkares agerande. Det har främst rört sig om mlssr:löje med att försäkringsläkaren uttalat sig I den försäkrades ärende utan att ha undersökt denne eller att försäkringsläkaren gjort en helt annan bedömning än den behandlande läkaren. Min tillsyn över försäkringsläkama är begränsad till deras befattning med ärendena I formell mening. Oftast gäller dock klagom~jen Inte denna sidan av saken utan den medicinska bedömning som gjorts. Denna bedömning ankommer dock inte på mig att uttala något om. I den mån försäkringskassan lagt försäkringsläkarens bedömning till grund för sitt beslut kan denna I vart fal! indirekt bli föremål för överprövning i den ordinarie ordningen. Med det anförda vill jag säga att jag i hög grad är medveten om den diskussion som förts kring och den kritik som riktats mot försäkringsläkarens roll. Det kan dock vara svårt att finna en bättre lösning på denna fråga Kunskaps- och kompetensförstärkning hos försäkringskassorna Hos försäkringskassorna finns idag enligt min mening ett betydande behov av kunskaps- och kompetensförstärkning. Den kritik som jag i olika sammanhang har riktat mot kassorna för bristande ärendehantering har ofta föranletts av att erforderliga kunskaper saknats. Utredningens förslag att det hos försäkringskassorna bör inrättas särskilda föredragandetjänster och att föredragandena bör ha högskole- eller universitetsexamen anser jag därför synnerligen lämpligt. Jag tror att det är en förutsättning för att komma till rätta med de brister i ärendehanteringen som så många gånger påvisats hos kassorna. Vad gäller utredningens förslag att det bör övervägas om ordförande och vice ordförande i soc!alförsäkringsnämnderna skall ha juridisk examen vill jag framhålla vikten av att dessa har erforderlig kompetens för att på ett korrekt och rättssäkert sätt fullgöra sina uppdrag. Jag har i mitt tillsynsarbete sett åtskilliga exempel på relativt grava fel av ordföranden som enbart bottnat i att denne inte haft tillräckliga kunskaper om gällande förfaranderegler. Jag vill dock lämna öppet vilket slags kompetens ordföranden och vice

6 JO:s yttrande över betänkandet En handläggningslag - Förfarandet hos f6rsäkringskas... Page 6 of 6 ordföranden bör ha Socialförsäkringsnämnds beslutsbefogenhet, m.m. Utredningen föreslår att en socialförsäkringsnämnd skall fatta beslut i samtliga frågor i de ärenden som ankommer på nämnden. Förslaget medför t.ex. att den enskilde i ett ärende om förtidspension i princip endast skall få ett beslut, mot två idag. Jag kan inte se något hinder mot förslaget, under förutsättning att man skapar en rättssäker hantering. Förslaget torde medföra att socialförsäkringsnåmnderna blir mer belastade. Som jag tidigare anfört krävs att ett ärende föredras Inför nämnden i erforderlig omfattning. Skall nämnden även fatta beslut om förmånens storlek i ett förtidspensionsärende måste naturligtvis även ärendet i denna del bli föremål för en omsorgsfull behandling av nämnden. Enligt utredningen bör en socialförsäkringsnämnd kunna bemyndiga en tjänsteman att fatta slutliga beslut om indragning och minskning aven förmån samt om återkrav. Jag ställer mig mycket tveksam till att en tjänsteman annat än Interimistiskt - skall kunna fatta sådana beslut om en förmån som faller inom socialförsäkringsnämnds kompetensområde, även om det i och för sig sker på nämndens vägnar. Det förefaller något ologiskt då befogenheten att tillerkänna den enskilde förmånen tidigare ankommit på nämnden utan möjlighet till delegation. De rättssäkerhets krav som gör sig gällande vid tillerkännandet aven förmån som faller inom socialförsäkringsnämnds kompetensområde gör sig minst lika starkt gä'liande vid t.ex. indragning av förmånen. Slutligen vill jag framhålla att det inte klart framgår hur utredningen tänkt sig att avräkning enligt 17 kap. 1 AFL skall gå till. Avslutning Som framgår ovan ställer jag mig inte odelat positiv till utredningens förslag. Jag är framförallt kritisk till att utredningen i vissa delar föreslår en utvidgning av nu gällande förfaranderegler utan någon annan motivering än att försäkringskassorna brister i sin efterlevnad av desamma. Jag anser inte att en sådan brist skall botas genom lagstiftning. En bristande medvetenhet om gällande regler kan nämligen knappast mötas med nya sådana. Den bristande hanteringen hos försäkringskassorna i aktuellt hänseende bör istället rättas till genom en allmän kunskaps- och kompetensförstärkning hos kassorna och med tydliga direktiv från Riksförsäkringsverket. Avslutningsvis vill jag åter understryka att jag, trots viss kritik mot förslagen! ser mycket positivt på utredningens arbete. Utredningens översyn är mycket ambitiöst utförd och lyfter på ett värdefullt sätt fram de problem och brister som finns hos försäkringskassorna. Jag är övertygad om att arbetet, förutom att kunna ligga till grund för fortsatt lagstiftningsarbete, även kommer att vara kassorna till gagn I deras handläggning. Senast uppdaterad: Riksdagens ombudsmän - JO. Postadress: Box 16327, Stockholm' Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4. Telefon: Texttelefon: Fax: E-post: justltleombudsmannen@jo.se. Information om cookies