Utdrag ur protokoll vid sammanträde Patientrörlighet i EU förslag till ny lagstiftning

Transkript

1 1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Dag Victor samt justitierådet Annika Brickman. Patientrörlighet i EU förslag till ny lagstiftning Enligt en lagrådsremiss den 7 mars 2013 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. lag om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet, 3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 4. lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., 5. lag om ändring i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Hans Hagelin, biträdd av departementssekreteraren Maria Nilsson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

2 2 Förslag till lag om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 3 4 Definitionen av vårdpersonal kan läsas på olika sätt när det gäller vilka kategorier som omfattas av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Författningskommentaren bör kompletteras med en upplysning i denna del. 3 9 I remissförslaget definieras övriga vårdprodukter som produkter som en patient får vid hälso- och sjukvård eller tandvård men som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5 8. Det har bekräftats vid föredragningen att begreppet avses omfatta produkter som tillhandahålls vid ett vårdtillfälle. För att förtydliga definitionen och anpassa den till den språkliga utformningen av 7 och 10 föreslår Lagrådet att den får exempelvis följande lydelse. 9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5 8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient tar emot vid vårdtillfället. 5 3 En förutsättning för att ersättning för kostnader för vård i ett annat EES-land ska kunna utgå är att denna vård, om den tillhandahölls i Sverige, skulle uppfylla villkoren för att bekostas av det allmänna. I författningskommentaren utvecklas dessa villkor tämligen utförligt. Den föreslagna lagtexten kan emellertid ge intrycket att ersättningsrätten beror på om den aktuella vården faktiskt skulle ha tillhandahål-

3 3 lits inom ramen för den vård som det allmänna bekostar i Sverige (eller rentav på vilken vård det aktuella landstinget erbjuder). Lagrådet anser att lagtexten tydligt bör utvisa att det ankommer på Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna att bedöma om vården uppfyller villkoren för att kunna ersättas, exempelvis genom att skulle ersätts med borde. 11 och 12 I paragraferna finns bestämmelser om förhandsbesked från Försäkringskassan om rätt till ersättning för planerad vård i ett annat EESland. Förhandsbeskedet ska vara bindande vid en senare prövning om rätten till ersättning för den ifrågavarande vården. Vissa undantag från att förhandsbeskedet är bindande anges i 12. Bestämmelserna ger upphov till flera frågor. En första fråga gäller hur detaljerat ett förhandsbesked måste vara för att det ska binda Försäkringskassan för framtiden. Det är uppenbart att ett mycket allmänt hållet och tidsmässigt obegränsat förhandsbesked i princip är otjänligt som underlag för bedömningen av om förhandsbeskedet gäller samma vård som den för vilken ersättning senare begärs. Enligt Lagrådets mening bör därför övervägas hur bestämmelsen kan preciseras, exempelvis så att förhandsbeskedet inte endast ska avse vård utan viss vård eller vårdåtgärd som någon avser att ta emot vid ett angivet vårdtillfälle i ett annat EES-land. En annan fråga gäller innebörden av att förhandsbeskedet ska vara bindande. Det ska först erinras om att gynnande förvaltningsbeslut vartill ett positivt förhandsbesked måste räknas i princip alltid är bindande och bara kan ändras i negativ riktning under vissa i rättspraxis utvecklade förutsättningar. Det är oklart om förslaget är avsett att innebära något annat eller mer än detta.

4 4 Det framstår vidare som uppenbart att ett positivt förhandsbesked endast bör vara bindande till patientens förmån i enlighet med vad som allmänt gäller beträffande gynnande förvaltningsbeslut. En patient som på grund av en ändrad kostnadsbild ådragit sig högre vårdkostnader än de som legat till grund för ett förhandsbesked bör vara oförhindrad att begära ersättning för dessa högre kostnader. Detsamma gäller om förhandsbeskedet varit helt eller delvis negativt. Att förhandsbesked är bindande bör alltså endast innebära att Försäkringskassan under i övrigt oförändrade förutsättningar är skyldig att betala ut minst den ersättning som har angetts i ett förhandsbesked. Lagrådet anser att detta skulle komma till tydligare uttryck om andra stycket i 11 utformas exempelvis enligt följande. Om förhandsbesked har lämnats enligt första stycket är Försäkringskassan skyldig att vid senare prövning av frågan om ersättning till patienten för den angivna vården betala ut minst det belopp som angetts i förhandsbeskedet. När det gäller de undantag som anges i 12 framstår dessa som tämligen uppenbara (jfr 5 1 och 3 samt s. 55 i remissen; betr. p. 2 se t.ex. SOU 2010:29 s. 565) och det är enligt Lagrådets mening tveksamt att reglera dem just när det gäller förhandsbesked, vilket kan leda till felaktiga motsatsslut. Sålunda måste rimligen rättelse kunna ske om Försäkringskassan t.ex. räknat fel eller angett fel namn eller diagnos; 26 förvaltningslagen (1986:223). Även andra situationer kan tänkas då ett förhandsbesked kanske inte bör binda upp en senare prövning av ersättningsfrågan, såsom att så lång tid gått att förutsättningarna för den planerade vården hunnit förändras i något viktigt hänseende eller att det framkommer att en annan lösning valts än de ursprungligen planerade vårdåtgärderna. Många sådana svårigheter kan visserligen undvikas om förhandsbeskeden preciseras i tillräcklig grad (jfr ovan). Enligt Lagrådets mening är det inte desto mindre att föredra att dessa frågor löses i rättstillämpningen och att någon motsvarighet till 12 inte tas in i den nya lagen.

5 5 Förslaget till lag om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet Vid föredragningen har bekräftats att avsikten är att kostnadsansvaret endast ska omfatta kostnader som uppkommit efter ikraftträdandet. Såvitt gäller ersättningar som bestämts enligt den föreslagna lagen om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet blir detta en naturlig följd av att den lagen är avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt som den här aktuella lagen. Däremot krävs en särskild övergångsbestämmelse såvitt avser ersättningar som bestämts enligt den i lagförslaget nämnda förordningen. Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen 26 a Det framgår av författningskommentaren och har bekräftats vid föredragningen att avsikten med ändringen uteslutande är att paragrafens nuvarande andra och tredje stycken ska läggas samman med en smärre språklig anpassning samt att ett nytt sista stycke om beräkning av avgiftsbefrielse ska införas. Flera felaktigheter har uppkommit i det remitterade förslaget. Dessa måste rättas till. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.