DOM Meddelad i Stockholm

Transkript

1 Avdelning 06. DOM Meddelad i Stockholm Sida 1 (6) Mål nr KLAGANDE Region Örebro län Box Örebro MOTPART AA Ombud: Johan Rosengren Hidros Denmark ApS Warfvinges väg Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholms beslut den 3 juni 2015 i mål nr , se bilaga A SAKEN Ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet; fråga om talerätt KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten bifaller överklagandet och återförvisar målet till förvaltningsrätten för prövning i sak. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 08:00-16:00

2 DOM Sida 2 YRKANDEN M.M. Försäkringskassan har beslutat att bevilja AA ersättning för kostnader för vård i Danmark med stöd av lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ersättningslagen. Förvaltningsrätten har avvisat Region Örebro läns talan med motiveringen att regionen saknar ett av rättsordningen erkänt intresse i saken. Region Örebro län yrkar att regionen ska ges rätt att överklaga Försäkringskassans beslut om ersättning för vårdkostnader och anför i huvudsak följande. Sjukvårdshuvudmännen har genom det samrådsförfarande som införts ett inflytande över processen i de ärenden om förhandsbesked och ersättning i efterhand där Försäkringskassan fattar beslut. Det är av synnerlig vikt att sjukvårdshuvudmännens intressen tillgodoses i den process av beslutsinflytande med medicinsk kompetens som införts. Hälso- och sjukvården i landsting och regioner ska främja hälsa, förebygga sjukdom och ge en god och patientsäker vård på lika villkor för hela befolkningen. Genom den omfördelning av ansvaret som lagändringen innebar för den gränsöverskridande hälso- och sjukvården har sjukvårdshuvudmännens roll utökats. Regioner och landsting ska ersätta Försäkringskassan för kostnader som uppstått för vård i EES-området. Detta får ekonomiska, verksamhetsmässiga och administrativa effekter som påverkar sjukvårdshuvudmännens möjlighet att utföra sitt uppdrag och att tillhandahålla en god hälso- och sjukvård för de patienter de ansvarar för. Det finns ett vitalt intresse för sjukvårdshuvudmännen att kunna överklaga de beslut Försäkringskassan fattar som går emot sjukvårdshuvudmännens yttranden. Om inte denna möjlighet ges kan det arbete sjukvårdshuvudmännen svarar för i samrådsförfarandet sakna mening och ändamålsenlighet. Det skulle även kunna leda till att felaktiga beslut fattas som sedan inte kan överklagas.

3 DOM Sida 3 AA bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Landstingens uppgiftsskyldighet syftar endast till att ge Försäkringskassan underlag för myndighetens handläggning av ärenden inom ramen för ersättningslagen. Uppgiftsskyldigheten medför inte att landstingen ges reell beslutanderätt i fråga om ersättning enligt ersättningslagen eller att landstingens intresse av att begränsa ersättningsskyldigheten på något sätt har erkänts i direktivet eller ersättningslagen. Region Örebros intresse i saken har således inte erkänts av rättsordningen. Tvärtom måste det i ersättningslagen uttryckligen uttalade skyddsintresset för patienten säkerställas. Det måste säkerställas att patienten inom rimlig tid får ett verkställbart beslut och att patientens rätt inte påverkas negativt eller hämmas av att landsting och regioner får talerätt i fråga om beslut meddelade av Försäkringskassan. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE I ersättningslagen anges att Försäkringskassans beslut enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom ersättningslagen inte anger vem som kan överklaga ett beslut enligt lagen är det den allmänna bestämmelsen i 22 förvaltningslagen (1986:223) som ska tillämpas. Enligt den bestämmelsen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att vid bedömningen av om det föreligger talerätt för någon annan än den som anges som part i det överklagade beslutet, ska det beaktas om beslutets verkningar också påverkar den som överklagar samt om denne har ett intresse i saken som på något sätt erkänts av rättsordningen. Ett sådant av rättsordningen erkänt intresse har ansetts föreligga när klaganden genom bestämmelser haft en formell rätt att yttra sig innan beslut fattas. Den formella yttranderätten är dock inte helt avgörande utan det som därutöver har betydelse är ifall klaganden kan åberopa ett intresse som är möjligt att beakta vid sakens prövning (se bl.a.

4 DOM Sida 4 RÅ 1994 ref. 82, RÅ 2006 ref. 9 och HFD 2012 ref. 24). Frågan om talerätt för en kommun har bedömts utifrån i stort sett samma principer (se t.ex. RÅ 1996 ref. 67). Beslut om ersättning enligt ersättningslagen fattas av Försäkringskassan. Av 2 och 3 lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet, vilken infördes i samband med införandet av ersättningslagen den 1 oktober 2013, framgår dock att ett landsting har kostnadsansvar för ersättningar som har bestämts enligt 7 ersättningslagen och att ett landsting ska ersätta Försäkringskassan för utbetalda ersättningar. Vidare framgår att detta gäller endast ersättningar som betalats ut till patient som vid tiden för vården var bosatt inom landstinget eller kvarskriven. Eftersom AA vid vårdtidpunkten var bosatt i Örebro län är det Region Örebro län som bär kostnadsansvaret för den ersättning som Försäkringskassan har beviljat henne. Effekterna av Försäkringskassans beslut drabbar således Region Örebro län. Det förhållandet att landstingen kan bli kompenserade för sådana kostnader i enlighet med den kommunala finansieringsprincipen (se prop. 2012/13:150 s. 106 f.) förändrar inte detta. I 12 ersättningslagen anges att Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett ärende om ersättning inhämta ett yttrande från det landsting som enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har ansvar för patientens vård i Sverige. Denna bestämmelse har i förarbetena motiverats med att landstingen, till följd av att de övertar kostnadsansvaret, har ett behov av inflytande i beslutsprocessen som bör tillgodoses. I förarbetena anges vidare att landstingen också har tillgång till bl.a. sådan medicinsk kompetens och kunskap om vårdkostnader som Försäkringskassan behöver få del av vid handläggningen av ersättningsärenden. Av lagtexten och dess förarbeten framgår således att landstingen har ett intresse i saken som har erkänts av rättsordningen. Yttranderätten är visserligen inte absolut, men med tanke på hur

5 DOM Sida 5 bestämmelsen är utformad kommer landstingen som regel få yttra sig i ärendena. I aktuellt fall har Region Örebro län fått tillfälle att yttra sig. Tilläggas kan att det i förarbetena anförs att även en kommun eller ett landsting som har kostnadsansvar för viss vård torde ha talerätt i fråga om ersättning (prop. 2012/13:150 s. 80). Avgörande för om det finns ett av rättsordningen erkänt intresse i saken är dessutom om den som klagar kan åberopa ett intresse som det är möjligt att beakta vid sakens prövning. Det är därmed nödvändigt att titta på den materiella regleringen på området för att klarlägga vilka hänsyn som ska eller kan beaktas vid den materiella prövningen. Rätten till ersättning enligt ersättningslagen regleras i 5, i vilken anges att en patient har rätt till ersättning för vårdkostnader som uppkommit i ett annat EES-land om patienten skulle haft rätt att få vården bekostad av det allmänna om den tillhandahållits i Sverige. I prövningen av rätten till ersättning ingår en bedömning av om vården är medicinskt motiverad och om den utförts i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. I 7 ersättningslagen anges att ersättningen ska bestämmas till ett belopp som motsvarar den vårdkostnad som skulle ha uppkommit om patientens vård hade tillhandahållits i Sverige. I förarbetena anförs att ersättningens storlek ska anpassas till den kostnadsnivå som gäller i det landsting som skulle ha ansvarat för patientens vård om den utförts i Sverige. Det är landstingen som i allt väsentligt har ansvar för hälso- och sjukvården i Sverige. Enligt 3 hälso- och sjukvårdslagen ska landstinget verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Landstingen har därmed ett intresse av att ersättning utbetalas endast för sådan vård som bedöms vara medicinskt motiverad och utförd i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Därutöver utgör hänsyn till landstingets vårdkostnader ett prövningskriterium för att bestämma ersättningens storlek. Kammarrätten anser därmed att Region Örebro län kan åberopa sådana intressen som ska beaktas vid sakens prövning.

6 DOM Sida 6 Det kan slutligen anmärkas att en liknande klagorätt som den som är i fråga i målet förekommer i mål enligt kameraövervakningslagen (2013:460). Enligt den lagen fattar länsstyrelsen beslut om tillstånd till kameraövervakning. Länsstyrelsens beslut kan överklagas, förutom av den som sökt tillståndet, av den kommun inom vilken kameraövervakningen ska ske (47 ). I likhet med vad som gäller enligt ersättningslagen, ska länsstyrelsen normalt inhämta yttrande från kommunen innan beslut fattas (18 ). Redan enligt äldre lagstiftning på området, då denna reglering av kommuns rätt att överklaga saknades, ansågs kommuner ändå ha sådan klagorätt (prop. 1989/90:119 s. 26). Av det anförda får anses framgå att Region Örebro län har ett sådant av rättsordningen erkänt intresse i saken som innebär att Försäkringskassans beslut angår regionen. Beslutet står inte i överensstämmelse med det yttrande i ärendet som lämnats av Region Örebro län och regionen vill därför att beslutet ska ändras. Försäkringskassans beslut får därmed anses ha gått Region Örebro län emot, varför regionen har rätt att överklaga beslutet. Målet ska därför återförvisas till förvaltningsrätten för prövning i sak. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). Thomas Rolén Magnus Ekman Henrik Jansson kammarrättspresident lagman kammarrättsråd ordförande referent Emma Edsjö föredragande