Musikskapandets villkor mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik

Transkript

1 Musikskapandets villkor mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik Kulturutredningen, och många röster i diskussion om kulturpolitikens utveckling, framhåller allt starkare vikten av entreprenörskap i kulturlivet. En växande kulturekonomisk forskning tillhör kunskapsproduktionen på området. Samtidigt är kulturområdet en på många sätt speciell bransch där varje produkt förväntas vara i någon mening unik, producenten förväntas vara personligt och känslomässigt engagerad och närvarande i produkten, och kraven på individualitet och autenticitet är höga. I detta projekt eftersträvas att med utgångspunkt i musik skapa fördjupad kunskap om villkoren för nutida kulturskapande, samtidigt som de konsekvenser de förändrade sociala och mediala omständigheterna har för minnesinstitutionernas verksamhet ska diskuteras. Projektet är ett samarbete mellan Umeå universitet och Statens Musiksamlingar, Svenskt Visarkiv. Specifika mål Projektet syftar till att undersöka nutida professionaliserat och konstnärligt syftande musikskapande som en process där musiker, konsertsituation och publik samverkar. Utgångspunkten är den skapande musikerns villkor inom en samhällsram där en medveten kulturpolitik, en genomgripande medialisering och en tillväxande upplevelse- och evenemangsbransch utgör viktiga faktorer. Vidare syftar projektet till att formulera nya insamlings- och dokumentationsstrategier för minnesinstitutionerna. Områdesöversikt Musikskaparen producerar musik för att den ska nå en lyssnarskara - men för att musiken ska nå lyssnarna finns det flera vägar som handhas och kontrolleras av andra rollinnehavare: konsert- och festivalarrangörer, producenter på skivbolag och massmediaföretag, förläggare, produktionsbolag etc. Vidare så finns andra aktörer som är viktiga för musikskaparen: sponsorer, kulturpolitiker och deras tjänstemän, kritiker och propagandister (t ex vid branschgemensamma organisationer). Lundberg, Malm och Ronström (2000) använder beteckningarna görare, makare och vetare för att sammanfatta de funktioner som inom olika musikstilar kan vara fördelade på olika sätt. Den svenska populärmusikindustrin finns beskriven av Hallencreutz m fl (2003) med en klustermodell, d v s som ett sammanhängande och samverkande system av separerade

2 uppgifter med olika organisationsformer (skivbolag, produktionsbolag, musikförlag, konsertarrangörer, upphovsrättsorganisationer etc). Som en makromodell av en bransch är den giltig, samtidigt som den riskerar att osynliggöra hur produktutvecklingen musikskapandet inte nödvändigtvis är institutionaliserad, likaså hur musikskaparen som varumärke och som individ relaterar till de olika institutionerna. Någon mer genomgripande analys av liknande karaktär finns inte för det musikskapande som ligger utanför populärmusiken; det är inte heller på samma sätt organiserat som en bransch även om många av arbetsuppgifterna och funktionerna är de samma. Som verktyg för fördelning av uppmärksamhet finns i samhället ett system av genre- och subkulturbeteckningar. Med Pierre Bourdieus begrepp kan vi tala om vissa genrer som har en relativt hög andel kulturellt kapital: klassisk musik, modern konstmusik, jazz, folk- och världsmusik, singer/songwriter, med rock som en mer problematisk genre som spänner från högkulturella ambitioner till ren populärmusik. Genrebeteckningarna inbegriper också vilka former musiken ska gestaltas i (symfoni, svit, rapsodi, ballad etc), likaså vilka förväntningar på och begränsningar för formexperiment och annat nyskapande som blir aktuella. I genreoch subkultursystemen finns också förväntade och favoriserade former för hur publiken ska möta musiken; konsert, festival, CD, ritual. (Jfr Frith 1998). Samtidigt finns också tendensen att alltmer av professionellt musikskapande sker inom andra arenor än det autonoma musiklivet. Musik för film, teater, reklam, datorspel, eller fysiska miljöer (jfr De Nora 2000; Lilliestam 2006) är verksamhetsområden som ökar i betydelse för musikproducenter samtidigt som den prestige som dessa områden ger är mer indirekt. Projektet ansluter till forskning om kultursektorn i vidare bemärkelse, särskilt professionella kulturutövares villkor (Wulff 1998, Mishler 1999, Lagercrantz 1995, Witt 2004, Svenson 2008, Kolk 2009) och om kulturpolitik (Frenander 2005; Harding 2007; Hugoson 2000; Nilsson 2003; Beckman & Månsson 2009). Projektbeskrivning Projektet genomförs i form av fyra delstudier samt ett övergripande syntesarbete.

3 Delprojekt 1 Kulturpolitiska urvalsprocesser I och med införandet av en organiserad statlig kulturpolitik 1974 skapades också gradvis särskilda stödformer för att förverkliga kulturpolitikens intentioner. Dessa har varierande utformning beroende på konstart och syfte, men en grundläggande struktur är att medel utlyses enligt vissa kriterier och enskilda projektansökningar behandlas inom ansökningsomgångar. Projektorienteringen möjliggör för dynamik i kulturlivet (istället för fasta anslag), men det återkommande ansökningsförfarandet med sina urvalsprocesser kan i sin tur skapa mekanismer där vissa former är mer lämpade än andra att få stöd. I detta delprojekt ska detta område undersökas genom analys av ansökningshandlingar (inklusive demoinspelningar) till Kulturrådets fonogramstöd, vilka arkiverats vid svenskt Visarkiv. Därtill ska ett urval av de sökande intervjuas om sina erfarenheter och strategier. Genom de arkiverade ansökningshandlingarna (en skiftlig del och ett ljudprov för varje grupp) kan vi få kunskap om inriktning hos de fria musikgrupperna vad gäller repertoar, publik, målsättningar etc. Vi kan också studera hur de kulturpolitiska riktlinjerna avspeglas i musikproduktionen och den skriftliga presentationen. Delprojekt 2 Musikskapandets praktiker Frågeställning Med utgångspunkt i att musikskapande är en individualiserad process där upphovsmannens personlighet förväntas genomsyra verksamheten, och att musikskapandet huvudsakligen organiseras i form av individuella projekt, ska en delstudie fokusera på hur olika musikskapare bygger upp sin konstnärliga och ekonomiska existens i form av en kombination av verksamheter och projekt. Genom att genomföra ett antal fallstudier där enskilda musiker porträtteras ska följande frågor behandlas: Vilka typer av uppdrag är vanliga? Vilka typer av uppdragsgivare/samarbetspartners agerar musikern gentemot? Vilka former ska uppdraget realiseras i? (T ex ett partitur, en inspelning, en konsert etc)

4 Vilken betydelse har en personlig stil? Vilka förväntningar om traditionstillhörigheter, innovation och användning finns och hur deltar de i den kreativa processen? Som material ska användas djupintervjuer med ett antal musikskapare (tonsättare, musiker, sångare) inom olika genrer (modern konstmusik, elektroakustisk musik, jazz, folkmusik, rockbaserade former, singer/songwriter etc). Intervjuerna byggs till dels upp kring respektive persons verklista/cv. Vidare används presentationer på hemsidor, CD-utgåvor, pressmaterial m m. Delprojekt 3 Festivalisering Till musikskapandets villkor hör vilka former samhället erbjuder för att iscensätta möten med en publik, och de förväntningar och möjligheter på musikens utformning och innehåll sådana situationer skapar. En kraftfull tendens i musiklivet de senaste decennierna är festivalernas ökade betydelse i relation till det kontinuerliga konsertlivet vilket illustrerar både hur musiken alltmer blivit del av ett evenemangs- och turismtänkande, och de fasta ensemblernas minskade roll som konstnärligt drivande instans i jämförelse med det individuella entreprenörskapet. Festivalernas betydelse är föga undersökt (jfr dock Karlsen 2007 om Festspel i Pite Älvdal, ur musikpedagogiskt perspektiv). I detta delprojekt ska festivalformens betydelser studeras ur flera perspektiv. Vad har den ökade förekomsten av festivaler betytt i musiklivet, på en musikalisk nivå vilka stilar, genrer, former, egenskaper lyfts fram, vilka är svåra att använda i festivalens form, hur har former anpassats efter festivalformatet? Social nivå hur sker mötet mellan musiker, musik och publik, har rollförväntningar förändrats, har musik förändrats? Vad betyder festivalformatet för enskilda musiker (lansering, status etc)? Vilka betydelser har kursverksamhet, workshops etc? Ekonomisk nivå har professionalisering ökat/förändrat karaktär, vilka kontrollerar ekonomi och sätter ramar/påverkar ekonomiska och estetiska beslut, vilka kringarrangemang flätas in/påverkas av festivalformen?

5 Organisatorisk nivå hur förankras festivalen i kontinuerliga strukturer såsom kulturnämnder, musikföreningar etc? Vilka nätverk skapas och upprätthålls kring festivaler? Kultursemiotisk nivå vilka symbolvärden aktualiseras, sker omtolkning och omladdning av musikformer? Geografisk nivå hur bidrar festivaler till att skapa och omdefiniera platser, deras status och självbilder? Material Intervjuer med olika aktörer: musiker, festivalledningar, musikföreningar, kulturpolitiker och tjänstemän. Frågelistor/enkäter till samma kategorier. Bild/ljuddokumentationer och insamling av tryckt etc material från ett urval festivaler under projektperioden samt intervjuer före och efter. Dokumentationer från genomförda festivaler i den mån det finns sådant material tillgängligt (urval i samråd med festival) Delprojekt 4 Kollektiva och individuella identiteter I det nutida samhället är individen inte endast statsmedborgare, utan också delaktig i en mängd kollektiva identiteter under och över de statliga gränserna (se t ex de los Reyes m fl 2005). Musik har blivit en viktig arena för att exponera kollektiva identiteter vilka kan utgå från olika kategoriseringar och t ex handla om etnicitet, ungdom, genusmedvetenhet, sexualitet. Här ställs särskilda förväntningar på den individuelle musikskaparens bakgrund, agerande och kommunikation av medvetenhet ofta formulerat i termer av autenticitet. Musikaliskt innebär detta framför allt två typer av förväntningar: den om tydligt innehåll i musiken, och den om att bygga på och utveckla traditioner från förebilder. Under de senaste åren har också kulturpolitiken kommit att ställas under granskning avseende jämställdhet samt etnisk integration och mångfald (SOU 2006:42; Pripp m fl 2005, Egeland 2007) vilket ytterligare aktualiserar identitetsrelaterade frågor. Samtidigt finns en tankefigur om att konstnärer ska vara självständiga och individuellt kreativa, vilket innebär att enskilda musiker

6 kan hamna i en form av offentlig identitetskonflikt hur ska kollektiva symboler inordnas i ett individuellt uttryck? I detta delprojekt ska dessa spänningar mellan individuell kreativitet och kollektiva identiteter studeras genom ett antal case studies enskilda musiker och grupper utifrån följande frågeställningar: Finns det generella likheter i musikskapande som relateras till olika kollektiva identiteter? Vilka möjligheter och begränsningar ligger i att musiker identifierar sig/identifieras med en viss kategori eller grupp? Vilket kulturpolitiskt värde tillskrivs musikskapande som tydligt relaterar till en samhällsgrupp, och hur går det till när sådant värde formuleras? Kan enskilda musiker skapa intersektionella lösningar där flera identitetstillhörigheter aktualiseras i musikskapandet? Material Intervjuer med musikskapare som huvudsakligen eller delvis arbetat med identitetsfrågor i sin musik eller på annat sätt förknippats med en kollektiv identitet, samt analys av deras musik [exempelvis Karin Rehnqvist, Koo-koos (genus), Glesbygd n, Ronny Eriksson (regional identitet), Sofia Jannok (etnisk /samisk/ identitet).] Motsvarande jämförelsematerial från musiker som inte har motsvarande offentliga framtoning. Styr- och policydokument från kulturpolitiska aktörer. Projektsyntes De olika delprojekten överlappar delvis varandra och kommer att integreras med varandra från projektets start. Följande problemområden ska bevakas inom alla delprojekt för att sedan sammanfattas i syntesrapport: Professionellt eget skapande kontra konsultverksamhet i vilken utsträckning förväntas musikskapare också vara konsulter, ledare av workshops etc, lärare, föreläsare? (jfr Finnegan 1989; Lundberg, Malm & Ronström 2000) Tradition och kulturarv - hur väsentligt är det att musikskapandet kan placeras in i en traditionskedja? Var och hur sker i så fall traderandet? Utbildning? Vilka krav ställs på offentliga arkivmyndigheter? (jfr Åkesson 2008) Medialisering som tendens inom musiklivet och musikskapandet och Musikskapande som del av medialiseringen (jfr Lundberg, Malm & Ronström 2000)

7 Högt och lågt, konst- och populärmusik hur balanseras krav på popularisering med risk för anklagelser för kommersialisering? (jfr Bjurström 1997, Lilliestam 2006, Huyssen 1986) Vidare ska de olika delprojekten kartlägga vilka olika typer av mediapresentationer och dokumentationer som skapas i musikernas verksamhet, utvärdera deras lämplighet och begränsningar som forskningsmaterial och skissera strategier för minnesinstitutioner. Se även nedan under genusaspekter. Teori Utgångspunkten för projektet är ett musiketnologiskt synsätt (Nettl 2005) där musikutövandet som process är centralt (jfr Finnegan 1989, Small 1998). Pierre Bourdieus teorier och metodik kring kulturella fält (Bourdieu 1993, 1996, Broady 1998; se även Becker 1982) kommer i tillämpliga sammanhang att beaktas. Här finns musiker, kritiker och andra aktörer som söker att positionera sig i relation till varandra. Genrer och enskilda musikstycken är ordnade i statushierarkier och förknippas med sociala positioner; genrer tenderar också att bilda autonoma fält med sina egna interna värdeskalor. Projektet är också inspirerat av senmodernitetsteori (Fornäs 1995, Giddens 1999, Beck 2002, de los Reyes m fl 2005) med betoningen på identitetsfrågor och medialisering. Diskursanalys blir också en viktig teoretisk ansats (se Fairclough 1995, Hall 1997). Diskursanalysen kommer att ske på flera olika nivåer; dels på överordnad samhällsnivå där det går att urskilja flera diskurser om hur musik ska verka, dels inom olika snävare definierade fält där en dominerande diskurs utgör ramen för inrättandet av maktpositioner. Genusaspekter Generellt ska projektet innefatta en lydhördhet för intersektionella samband där kön men även t ex etnicitet, ålder, yrke, sexualitet och religion beaktas. Musik är ett område som är starkt genomsyrat av många könsstrukturerande principer; den faktiska och förväntade könsfördelningen bland musiker, könsrelatering av instrument, fördelningen inom kreativa och reproduktiva roller ( tonsättare exekutör etc), sångtexters teman och subjektpositioner, musikteorins beköning av teman och rytmer etc. Även genrer, stilar och repertoarer kan bära

8 en tydlig tillskriven beköning, relaterat till innehåll, utövare eller publik. Musik är också en offentlig arena där genussystem utmanas och problematiseras. Projektet kommer följaktligen att aktualisera genusaspekter på många olika sätt. Tilläggas ska att i valet av intervjupersoner och case studies ska en jämn könsfördelning eftersträvas; tydliga obalanser inom t ex olika genrer ska problematiseras och analyseras. Särskild uppmärksamhet ska riktas mot om och hur genusaspekter bearbetas konstnärligt i musiklivet (t ex särskilda jämställdhetsprojekt, utvecklande av feministisk musik, alibi - tendenser). Reviderad tidsplan 2010 termin 1: övergripande metodarbete (AA) 2010 termin 2: samtliga delprojekt inleds 2011: delprojekten slutförs 2012: syntesarbete (AA) Arvidsson har huvudansvar för delprojekt 2, syntesarbete samt övergripande projektansvar. Lundberg har huvudansvar för delprojekt 1, Lindström delprojekt 3, Nordström delprojekt 4. Projektets betydelse Projektet syftar till att ge en fördjupad förståelse av musikskapandets vardag och viktiga samhällsfaktorer som påverkar estetiska val och beslut, något som torde vara av stor vikt i kulturpolitiska sammanhang. Vidare syftar projektet till att ge underlag för minnesinstitutioner att fastställa dokumentations- och insamlingsstrategier som tar hänsyn till det samtida samhällets individualiserings- och medialiseringsprocesser och till upplevelseindustrin som konstnärlig verkningsram. Litteratur Arvidsson, Alf 2008: Musik och politik hör ihop: diskussioner, ställningstaganden och musicerande Hedemora:Gidlunds. Beck, Ulrich 2000: Risksamhället: På väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos. Becker, Howard S 1982: Art Worlds. Berkeley: University of California Press. Beckman, Svante & Sten Månsson (red) 2009: Kultursverige 2009: problemanalys och statistik. Linköping:SweCult. Berger, Harris M & Giovanna P Del Negro 2004: Identity and Everyday Life: Essays in the study of folklore, music, and popular culture. Middletown: Wesleyan University Press. Bjurström, Erling 1997: Högt och lågt:smak och stil i ungdomskulturen. Umeå.

9 Bourdieu, Pierre 1984: Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste. London: Routledge & Kegan Paul. Bourdieu, Pierre 1993: The field of cultural production: Essays on art and literature. Cambridge. Bourdieu, Pierre 1996: The rules of art:genesis and structure of the literary field. Cambridge. Broady, Donald (red) 1998: Kulturens fält: En antologi. Göteborg: Daidalos. de los Reyes, Paulina, Irene Molina & Diana Mulinari Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas. DeNora, Tia 2000: Music in Daily Life. Cambridge: Cambridge UP. Egeland, Helene 2007: Det ekte, det gode og det coole : Södra teatern og den dialogiske formasjonen av mangfoldsdiskursen. Linköping: Linköpings universitet. Fairclough, Norman 1995: Media Discourse. London: Edward Arnold. Finnegan, Ruth 1989: The hidden musicians: music-making in an English town. Cambridge: Cambridge UP. Fornäs, Johan 1995: Cultural Theory and Late Modernity. London: Sage. Frenander, Anders 2005: Kulturen som kulturpolitikens stora problem: Diskussionen om svensk kulturpolitik under 1900-talet. Hedemora: Gidlunds. Frith, Simon 1998: Performing Rites: Evaluating Popular Music. Oxford: Oxford University Press. Giddens, Anthony 1999: Modernitet och självidentitet: Självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos. Hall, Stuart (ed) 1997: Representation: Cultural representations and Signifying Practices. London: Sage. Harding, Tobias 2007: Nationalising Culture. The Reorganisation of National Culture in Swedish Cultural Policy Linköping. Hugoson, Rolf 2000: Vad är kulturpolitik? En fråga om retorik. Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Huyssen, Andreas 1986: After the Great Divide: Modernism, Mass Culture, Postmodernism. Bloomington : Indiana Univ. Press. Högkultur som subkultur? Inledande anföranden vid ett seminarium i Börssalen den 29 mars Stockholm: Svenska Akademien/Norstedts Akademiska förlag. Hallencreutz, Daniel; Per Lundequist, Anders Malmberg 2003 : Populärmusik från Svedala: näringspolitiska lärdomar av det svenska musikklustrets framväxt. Stockholm: SNS Förlag. Hansen, Kjell 2003: Festivaler, platslighet och det nya Europa. I Hansen, Kjell & Karin Salomonsson (red): Fönster mot Europa: Platser och identiteter. Lund:Studentlitteratur, s Karlsen, Sidsel 2007: The Music Festival as an Arena for Learning: Festspel i Pite Älvdak and Matters of Identity. Piteå: Luleå tekniska Universitet, Musikhögskolan i Piteå. Kolk, Jaan 2009: Den svårfångade frilansaren. I Beckman & Månsson Lagerkrantz, Marika 1995: Den andra rollen: ett fältarbete bland skådespelare, regissörer och roller. Stockholm: Carlssons. Lilliestam, Lars 2006: Musikliv: Vad människor gör med musik och musik med människor. Göteborg:Bo Ejeby förlag. Lundberg, Dan; Krister Malm och Owe Ronström 2000: Musik, medier, mångkultur. Hedemora: Gidlunds. Mishler, Elliot G 1999: Storylines: Craftartists' Narratives of Identity. Cambridge: Harvard University Press. Nilsson, Sven 2003: Kulturens nya vägar: Kultur, kulturpolitik och kulturutveckling i Sverige. Malmö:Polyvalent.

10 Pripp, Oscar; Emil Plisch & Saara Printz Werne 2005: Tid för mångfald : en studie av de statligt finansierade kulturinstitutionernas arbete med etnisk och kulturell mångfald, genomför av Mångkulturellt centrum, Botkyrka, på uppdrag av Kulturdepartementet. Reksten, Connie 2008: When Poetry Takes Place: On Olav H Hauge, Literature, and Festival. Ethnologia Scandinavica, pp Small, Christopher 1998: Musicking : the meanings of performing and listening. Hanover:University Press of New England. SOU 2006:42 Plats på scen. Kulturdepartementet: Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet. Svenson, Per 2008: Konstnärerna i kulturpolitiken: En utredning om konstnärer, kulturpolitik och arbetsmarknad. Stockholm: Konstnärsnämnden. Toynbee, Jason: Making Popular Music: Musicians, Creativity and Institutions. London: Arnold. Witt, Ann-Katrin 2004: Konsthantverkare, genus och omvänd ekonomi Om hinder och möjligheter att agera på konsthantverkets arena. Lund: Sociologiska institutionen. Wulff, Helena: Ballet across borders: career and culture in the world of dancers. Oxford: Berg. Åkesson, Ingrid 2007: Med rösten som instrument: perspektiv på nutida svensk vokal folkmusik. Stockholm: Svenskt Visarkiv.