JMK m.fl../. riksåklagaren m.fl. angående grov misshandel m.m. (Göta hovrätt, avd. 2, deldom den 4 februari 2011 i mål B )

Transkript

1 Svarsskrivelse Sida 1 (9) Datum Rättsavdelningen ÅM 2011/1952 Er beteckning Tf. byråchefen Daniel Thorsell B Högsta domstolen Box Stockholm JMK m.fl../. riksåklagaren m.fl. angående grov misshandel m.m. (Göta hovrätt, avd. 2, deldom den 4 februari 2011 i mål B ) Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte föreligger skäl att meddela prövningstillstånd. Bakgrund Målet avser åtal mot JMK, ASZ och JL för i huvudsak grov misshandel (synnerligen grovt brott), övergrepp i rättssak (grovt brott) och grov stöld. Brottsligheten har riktats mot JOJ och gärningspåståendet har följande lydelse. JOJ har avgett utsaga i polisförhör avseende gärningen under åp 4 gällande misshandel mot AM där JMK varit delgiven misstanke vid tiden för aktuell gärning och nu även åtalad. JMK, JL och ASZ har gemensamt och i samförstånd den september 2010 i JOJs bostad [ ] i Lidköping med våld angripit målsäganden för att han avgett utsagan vid polisförhöret samt för att förhindra honom från att vittna i kommande domstolsförhandling. JMK, JL och ASZ har härvid gemensamt och i samförstånd uppsåtligen tillfogat JOJ, förutom smärta, flera skelettbrott i ansiktet bl.a. ögonbottenfraktur, sårskador i ansiktet och krosskada på underläppens insida, armfraktur höger underarm och sårskada på vänster armbåge, hjärnskakning och omfattande skador på hjärnan, röda hudstrimmor i ansiktet och på vänster arm och handrygg, hudrodnader på halsen samt hudrodnader, blånader och överhudsavskrapningar på armarna, benen, buken, ryggen och i ansiktet genom att slå, sparka, stampa samt med tillhyggen utdela flera slag mot målsägandens huvud, ansikte, armar, ben och kropp. JMK, JL och ASZ har gemensamt och i samförstånd, innan de lämnar målsägandens lägenhet, uttalat till målsäganden att om han kontaktar polisen så kommer de att döda honom. Misshandeln är att bedöma som synnerligen grov eftersom målsäganden åsamkats bestående kroppsskada, gärningen har orsakat synnerligt lidande samt har JMK, JL och ASZ visat synnerlig hänsynslöshet. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box Stockholm Östermalmsgatan 87 C registrator.riksaklagaren@aklagare.se Telefax Webbadress

2 Svarsskrivelse Sida 2 (9) Övergreppet i rättssak är att bedöma som grovt eftersom JMK, JL och ASZ visat särskild hänsynslöshet och betydande men uppkommit för målsäganden. JMK, JL och ASZ har gemensamt och i samförstånd olovligen med tillägnelseuppsåt från målsäganden tillgripit en tv-apparat, en dvd-spelare samt en playstationspelare, vilket inneburit skada för målsäganden. Stölden är grov eftersom tillgreppet skett efter intrång i bostad. Tingsrätten dömde de tilltalade för grov misshandel (synnerligen grovt brott) och övergrepp i rättssak (grovt brott). Däremot dömde tingsrätten för stöld i stället för grov stöld eftersom det inte ansågs styrkt att de tilltalade hade gjort intrång i JOJs bostad. Härutöver dömdes de tilltalade för följande brott: - JL för två fall av olovlig körning, rattfylleri och tre fall av narkotikabrott (ringa brott), - ASZ för två fall av försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, tillgrepp av fortskaffningsmedel, fyra fall av narkotikabrott (ringa brott), rattfylleri och olovlig körning (grovt brott), och - JMK för tre fall av misshandel. Påföljden för JL och ASZ bestämdes till fängelse i fem år, medan straffet för JMK fastställdes till fängelse i fem år och sex månader. Efter överklagande från alla tre till hovrätten gjordes ingen annan ändring beträffande ASZ och JMK än att straffet för var och en av dem sattes ned med sex månader. Enligt uppgift från åklagaren som hade målet i hovrätten har JL i en senare dom dömts till rättspsykiatrisk vård. Överklagandena ASZ vill att Högsta domstolen - ogillar åtalet för övergrepp i rättssak (grovt brott) alternativt bedömer gärningen som brott av normalgraden, - ogillar åtalet för stöld, - bedömer misshandelsbrottet som misshandel av normalgraden alternativt grov misshandel, och - bestämmer påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan alternativt till ett väsentligt kortare fängelsestraff. Som grund för sitt överklagande har ASZ i huvudsak anfört följande: Den omständigheten att flera personer misshandlat målsäganden är belastande, men är inte avgörande för att brottet ska bedömas som grovt eller synnerligen grovt. Även skadebilden måste vägas in. Läkaren TS, som har utfärdat rättsintyget, har berättat att hon är kirurg och att hon inte har någon särskild utbildning beträffande hjärnskador. Inför upprättandet av intyget har hon inte samrått med någon neurokirurg. TS har vidare berättat att det är mycket sannolikt att endast ringa men blir följden av misshandeln och att det inte helt kan uteslutas, om än

3 Svarsskrivelse Sida 3 (9) inte särskilt sannolikt, att skadebilden helt upphör avseende hjärnskadan och övriga skador. Det är därför inte styrkt att skadebilden är av sådan omfattning att detta kan utgöra grund för att bedöma gärningen som synnerligen grov. TS har även bekräftat att skadekonkurrerande omständigheter, bl.a. målsägandens mångåriga missbruk föreligger. Han har helt saknat kännedom om att JMK skulle bli åtalad för brott där målsäganden skulle vittna. Han har därför saknat uppsåt beträffande brottet övergrepp i rättssak. Han har inte tillgripit någon egendom från målsägandens lägenhet. Det är inte heller styrkt att någon annan av de tilltalade har tillgripit egendom där. JMK vill att Högsta domstolen - ogillar åtalet för stöld, - ogillar åtalet för övergrepp i rättssak (grovt brott) alternativt bedömer gärningen som brott av normalgraden, - ogillar åtalet för grov misshandel (synnerligen grovt brott) alternativt bedömer gärningen som misshandel av normalgraden, och - bestämmer påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan alternativt till ett kortare fängelsestraff. Som grund för sitt överklagande har JMK i huvudsak anfört följande: Det är inte styrkt att hon har deltagit i misshandeln av JOJ. Det är oklart hur många gärningsmän som har deltagit i misshandeln. Av den medicinska utredningen framgår att det är ovisst vilken grad av bestående men som målsäganden kommer att få till följd av misshandeln. Rättsintygets uppgifter om målsägandens framtida eventuella men kan inte ensamt läggas till grund för att gärningen ska bedömas som synnerligen grov. En för bedömningen komplicerande faktor är även att målsägandens alkoholmissbruk kan misstänkas ha betydelse för eventuella hjärnskador om de skulle visa sig vara permanenta. Det är oklart hur länge misshandeln har pågått. Sammantaget kan det inte vara fråga om grov misshandel som är att anse som synnerligen grov. Hon har inte besökt målsäganden i syfte att hota honom, utan troligtvis för att dricka öl. Grunderna för min inställning Vad har hänt? Klagandena har i flera avseenden kritiserat domstolarnas bevisvärdering i målet. Vad gäller bevisvärderingen kan jag konstatera att domstolarna enhälligt har funnit nästan alla omständigheter som omfattas av åtalet avseende händelsen i JOJs bostad styrkta. Det enda som domstolarna inte har funnit utrett är att de tilltalade har gjort intrång i bostaden. Jag instämmer helt i tingsrättens motivering till att gärningspåståendet är styrkt. Vad klagandena har anfört i sina överklaganden föranleder enligt min mening ingen annan

4 Svarsskrivelse Sida 4 (9) bedömning. Frågan i skulddelen är i stället hur framför allt misshandelsbrotten, men också övergreppen i rättssak ska bedömas. Hur bör misshandelsbrotten bedömas? Den 1 juli förra året trädde en reform av straffmätningen i kraft, som bl.a. syftar till att höja straffen för allvarliga våldsbrott. Av förarbetena (prop. 2009/10:147 s. 11) framgår att det fanns ett behov av att få genomslag i domstolarnas praxis för dagens strängare syn på allvarliga våldsbrott. Detta gällde särskilt vid grov misshandel där straffen oftast dömdes ut i den nedersta delen av straffskalan som sträckte sig från fängelse i ett till tio år. Ett par av de förändringar som infördes genom reformen är följande. För det första höjdes straffen generellt för allvarliga våldsbrott genom att ett tillägg gjordes till 29 kap. 1 brottsbalken. Bestämmelsen anger utgångspunkten för bedömningen av brottens (konkreta) straffvärde. Där sägs nu även att det särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person (a. prop. s. 13 ff. och 40 ff.). Denna generella straffhöjning kommer att behandlas närmare nedan i samband med påföljdsfrågan. För det andra delades straffskalan för grov misshandel upp i syfte att höja straffnivån för de allvarligaste fallen (a. prop. s. 17 ff. och 37 f.). För misshandelsbrott som är att bedöma som synnerligen grovt ska enligt 3 kap. 6 andra stycket brottsbalken dömas till fängelse i lägst fyra och högst tio år. För annan grov misshandel döms enligt första stycket i samma paragraf till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om ett misshandelsbrott är synnerligen grovt ska enligt 3 kap. 6 andra stycket brottsbalken särskilt beaktas om gärningsmannen har tillfogat en bestående kroppsskada eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Andra stycket omfattar enligt förarbetena sådana fall av misshandel som avses i första stycket när omständigheterna vid brottet är starkt försvårande (a. prop. s. 38). Där sägs också följande om de rekvisit som särskilt ska beaktas vid bedömningen om brottet är synnerligen grovt. Med bestående skada avses att skadan med hänsyn till den medicinska kunskapen vid tillfället bedöms vara livsvarig. Ett exempel på en bestående svår kroppsskada är tillfogande av en bestående hjärnskada. Att gärningen har orsakat synnerligt lidande tar i första hand sikte på fall där misshandeln orsakat kraftig och långvarig smärta. Så kan vara fallet vid en omfattande våldsanvändning under ett inte helt kortvarigt förlopp, såsom vid misshandel av tortyrliknande slag. Avslutningsvis avses med synnerlig hänsynslöshet att hänsynslösheten påtagligt har gått utöver den särskilda hänsynslöshet som gör att ett misshandelsbrott ska bedömas som grovt. Synnerlig hänsynslöshet kan ha förelegat när flera personer allvarligt misshandlat en ensam person. Som alltid ska domstolen vid gradindelningen av

5 Svarsskrivelse Sida 5 (9) brottet göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. I målet har åklagaren påstått att samtliga de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt föreligger. En för gradindelningen viktig omständigheten är naturligtvis om bestående och svår kroppsskada har åsamkats JOJ. I rättsintyget har under rubriken Påvisade skador bl.a. antecknats omfattande skador i hjärnan beroende på syrebrist. Under rubriken Skadornas uppkomstsätt anges att den sammantagna skadebilden talar för att hjärnskadorna uppkommit som en direkt följd av kraftigt trubbigt våld mot huvudet. Härefter anges under rubriken Skadornas svårighetsgrad att hjärnskadorna kommer att ge upphov till bestående fysiska men, men att det vid tiden för upprättandet av intyget inte går att bedöma graden av bestående men. Detta får enligt intyget vid senare tillfälle bedömas av behandlande medicin- eller rehabläkare. Klagandena har i sina överklaganden kommit med vissa påståenden om vad rättsintygläkaren TS har berättat vid telefonförhör i hovrätten. Jag har låtit inhämta ljudfilen från det förhöret. Angående sin utbildning uppger TS följande. Hon har en specialistutbildning i kirurgi och är överläkare inom samma område. Sedan 2006 är hon kontrakterad av Rättsmedicinalverket. Hon har utöver den rättsmedicinutbildning som ingår i grundutbildningen för läkare genomgått en vidareutbildning i ämnet hos Rättsmedicinalverket. I verkets regi genomgår hon även en årlig vidareutbildning och hennes rättsintyg granskas regelbundet av rättsläkare. Det stämmer att TS i förhöret uppger att hon inte har samrått med någon som är specialist på hjärnskador. Däremot berättar hon följande om sin erfarenhet av hjärnskador. Som kirurg träffar hon på väldigt många traumatiska hjärnskador. Kirurgerna får in alla skalltrauman med hjärnskakning och svåra hjärnskador. Neurokirurgerna kontaktas bara om det behövs operation i hjärnan eller intensivvårdsövervakning. Angående bestående men på grund av hjärnskadan berättar TS följande. Ännu ca tio dagar efter händelsen var målsäganden inte talbar och gav ingen kontakt. Vid sådant förhållande är det ytterst osannolikt att man klarar sig utan bestående men. Sedan behöver man inte bli gravt hjärnskadad, utan det kan röra sig om mindre kognitiva störningar som minnesstörningar och koncentrationssvårigheter. Det är mycket stor risk för att målsäganden kommer att ha bekymmer efter ett sådant trauma som är aktuellt. Hon tror inte att målsäganden blir utan men, utan i bästa fall får han ringa men. Hon har inte gjort någon uppföljning av målsäganden eftersom hon inte har något patientansvar för honom.

6 Svarsskrivelse Sida 6 (9) Beträffande eventuellt alkoholmissbruk hos målsäganden berättar TS att även om hon hade känt till att målsäganden var alkoholiserad hade det inte haft någon betydelse för hennes bedömning. Genom rättsintyget och TSs kompletterande uppgifter i förhöret med henne är det utrett att JOJ genom misshandeln har tillfogats omfattande skador i hjärnan och att hjärnskadorna kommer att ge upphov till bestående men. I sammanhanget kan tilläggas att jag även tagit del av videoförhöret med JOJ. Förhöret hölls på medicinavdelningen på Lidköpings sjukhus den 20 oktober 2010, dvs. drygt en månad efter misshandeln. På fråga om vilken dag och månad det var svarade JOJ att han trodde att det var den 29:e men att han inte kunde säga vilken månad det var. Han kunde under förhöret inte heller lyfta sina armar ordentligt. Av ett läkarintyg från den 26 oktober 2010 (tingsrättens aktbilaga 141 s. 105) framgår att JOJ då alltjämt var kvar på sjukhus och vistades på en neurorehabavdelning. Sammantaget är det enligt min mening styrkt att JOJ åsamkats en livsvarig skada. Det kan också med fog hävdas att misshandeln har orsakat synnerligt lidande. Av rättsintyget framgår att det bl.a. påvisats brott på okbenet, käkhålan, botten på ögonhålan, näsan och armbågsbenet på höger arm samt hjärnskakning. Vidare framgår av en händelserapport (tingsrättens aktbilaga 157) att tre larmsamtal om händelsen inkom till polisen. Det första samtalet inkom kl den 14 september 2010, det andra samtalet inkom kl och det sista samtalet inkom kl den 15 september Tingsrättens slutsats att misshandeln pågått under ca 30 minuter är således på intet sätt överdriven. Sammantaget är det inte orimligt att hävda att misshandeln varit av tortyrliknande slag. Vidare måste det anses klarlagt att de tilltalade har visat synnerlig hänsynslöshet vid misshandeln. För detta talar att det varit tre gärningsmän som misshandlat den uppenbart försvarslöse JOJ med slag och sparkar. Misshandeln har varit oprovocerad och långvarig. Vidare har tillhygge kommit till användning. Vid en helhetsbedömning av omständigheterna i fallet anser jag att den nya strängare straffskalan utan tvekan är tillämplig. Hur bör övergreppen i rättssak bedömas? Vid införandet av en särskild straffskala för grova fall av övergrepp i rättssak uttalades i förarbetena att straffskalan bör reserveras för fall då gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet och betydande men för det allmänna eller någon enskild har uppkommit eller riskerat att uppkomma till följd av gärningen (prop. 1981/82:141 s. 36). Att gärningsmännen i förevarande fall har visat mer än särskild hänsynslöshet har framgått av mina

7 Svarsskrivelse Sida 7 (9) synpunkter under föregående rubrik. Betydande men måste också anses ha uppkommit för JOJ. Alltså kan övergreppen i rättssak inte betecknas som annat än grova. De tilltalade bör därför dömas för grov misshandel (synnerligen grovt brott) i konkurrens med övergrepp i rättssak (grovt brott) i enlighet med vad som uttalats om konkurrens i nyssnämnda prop. s. 35 f. Vilken påföljd bör klagandena ha? För grov misshandel (synnerligen grovt brott) börjar straffskalan vid fängelse i fyra år och för övergrepp i rättssak (grovt brott) är motsvarande utgångspunkt fängelse i två år. Således är straffvärdet för den brottslighet som var och en av klagandena gjort sig skyldig till mycket högt. Därav följer är annan påföljd än ett långt fängelsestraff utesluten. Som tidigare nämnts har lagstiftaren också velat få till stånd en höjning av straffvärdet vid allvarliga våldsbrott genom att markera att det vid bedömningen av straffvärdet ska tas särskild hänsyn till att gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Både grov misshandel (synnerligen grovt brott) och övergrepp i rättssak (grovt brott) är sådana allvarliga våldsbrott som avses (prop. 2009/10:147 s. 14 och 41). Lagstiftaren har också gett vissa anvisningar till hur straffet ska beräknas i jämförelse med tidigare praxis. Där sägs att straffvärdet ska generellt sett anses ligga över straffminimum eller den allra nedersta delen av straffskalan för brottet. För brott som sedan tidigare har en straffvärdenivå en bit upp i straffskalan ska straffvärdet anses ligga på en ytterligare högre nivå. Höjningen av straffvärdet bör vara större för brott av det förra slaget än för brott av det senare slaget. För brott med mycket höga straffnivåer kan den relativa höjningen vara något mindre (a. prop. s. 41). Det nu anförda innebär med andra ord att straffvärdet för de nu behandlade brotten inte helt oväsentligt överstiger redovisade straffminimum. Det anges också i förarbetena att straffskalan för grov misshandel (synnerligen grovt brott) tillsammans med förslaget om en generell straffhöjning för de allvarligaste våldsbrotten medför att straffvärdet som utgångspunkt ska bestämmas över minimistraffet fyra år (a. prop. s. 19). Fråga är om flerfaldig brottslighet. I rättsfallet NJA 2008 s. 359 nämns att som allmänna principer vid bedömningen av straffvärdet vid flerfaldig brottslighet gäller följande. Utgångspunkten för straffvärdebedömningen är i allmänhet det allvarligaste brottet. Till straffvärdet för detta brott läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar. En allmän kontroll görs också av att ett på så sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell. I rättsfallet nämns vidare att faktorer som kan vara av betydelse för den samlades straffvärdebedömningen är exempelvis vilken

8 Svarsskrivelse Sida 8 (9) eller vilka typer av brott som är aktuella samt vilket tidsmässigt och annat samband som kan finnas mellan brotten. I detta ligger enligt vad Högsta domstolen har uttalat i rättsfallen NJA 2009 s. 485 I-III att det inte är möjligt att beräkna det samlade straffvärdet med de olika brottens isolerade straffvärde som enda utgångspunkt. Skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren kumulation varierar beroende på sambandet mellan brotten. Skälen för avvikelse minskar ju svagare sambandet är. I förevarande fall finns ett mycket starkt samband mellan brotten. Det samlade straffvärdet är därför klart lägre än vad som skulle följa av en summering av de enskilda brottens straffvärde. Enligt min mening är straffvärdet för klagandena ändå närmare eller över straffminimum för dråp. Straffvärdena bör enligt min mening inte anses som oproportionerliga i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell (se särskilt vad som sägs om straffvärdet för de allvarligaste misshandelsbrotten i a. prop. s. 17 y). Eftersom det från åklagarsidan inte har klagats på underrättsdomarna föreligger dock hinder mot att döma till längre straff än vad hovrätten har bestämt. Prövningstillstånd ASZ och JMK har båda åberopat att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandena prövas av Högsta domstolen. De pekar särskilt på den omständigheten att straffskalan för grov misshandel som är att bedöma som synnerligen grov är ny och att det råder osäkerhet kring tillämpningen av bestämmelsen. Det är riktigt att straffskalan för synnerligen grov misshandel är ny och att det för tillfället saknas vägledande avgöranden beträffande bestämmelsens tillämpning. Inom kort kommer dock Högsta domstolen att meddela dom i ett mål som rör just frågan om ett misshandelsbrott är att bedöma som synnerligen grovt eller ej (Högsta domstolens mål B 53-11). I det målet har gjorts gällande att brottet ska bedömas som synnerligen grovt på grund av att de tilltalade har visat synnerlig hänsynslöshet. Det som är en fördel med förevarande mål är att det även görs gällande bestående skada och synnerligt lidande som kvalifikationsgrunder. Som framgått tidigare väcker klagandena en rad bevisfrågor. Det kan därför ifrågasättas om målet lämpar sig för en prövning i Högsta domstolen. Vidare är det enligt min mening helt klart att misshandeln är att bedöma som synnerligen grov. Med andra ord skulle en prövning sannolikt inte bidra till att klargöra gränsdragningsfrågan. Detsamma gäller förövrigt för gränsdragningen mellan övergrepp i rättssak av normalgraden och grovt brott. Vidare kommer den generella straffhöjning som avsetts genom ändringen i 29 kap. 1 brottsbalken, på grund av processuella begränsningar i målet, inte att kunna prövas fullt ut.

9 Svarsskrivelse Sida 9 (9) Sammanfattningsvis avstyrker jag att prövningstillstånd meddelas i målet. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Anders Perklev Daniel Thorsell Kopia till: Utvecklingscentrum Göteborg Åklagarkammaren i Skövde (AM )