Tal av Maria Larsson vid konferensen "Förutsättningar för föräldrastöd, på Aros Congress Center i Västerås, den 13 april 2012.

Transkript

1 1 Tal av Maria Larsson vid konferensen "Förutsättningar för föräldrastöd, på Aros Congress Center i Västerås, den 13 april Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod. Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta. Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet. Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig att känna kärlek i världen. Så lyder den senare delen av den välkända dikten av Dorothy Law. Den här dikten säger något om sambandet mellan sådd och skörd. Sår man tolerans, beröm, vänskap och kärlek, så får man skörda tålamod, uppskattning, vänlighet och kärlek tillbaka. Den första delen av dikten visar hur man kan så kritik, hån, ironi och våld. Och då får man skörda blyghet, dåligt samvete och våld. Det här är ganska enkla samband som jag tror alla vi vuxna känner väl till i relationerna med andra vuxna. Men de sambanden gäller naturligtvis också våra barn. Jag tror vi kan enas om att föräldrarna och familjen är de viktigaste personerna i ett barns liv. Att vara förälder är den mest ansvarsfulla uppgift man kan ha. Det handlar om en livslång relation, en identitetsskapare och en balanspunkt för barnet. Den lilla nära gemenskap som familjen utgör behövs för att barnet ska växa och må bra. Det har mycket stor betydelse för barnets hälsa och utveckling om föräldrarna kan vara ett kärleksfullt stöd och samtidigt sätta gränser för sitt barn på ett respektfullt sätt. Barnkonventionen talar också om föräldrar och där står att föräldrarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Att det både är en rättighet och en skyldighet. Det står också att föräldrarna ska ge barnet vägledning och råd, men också lyssna på barnet och ta hänsyn till hans eller hennes tankar. Vidare att båda föräldrarna har gemensamt ansvar och att de ska sätta barnets bästa främst, samt att de har rätt till stöd från samhället. Därför är det så fantastiskt att se med vilken ambition föräldrar går in för sitt föräldraskap och för sina barn! Nästan alla föräldrar vill inget hellre än att göra det som är bäst för barnet och ge barnet det som det behöver. Vi vet genom undersökningar som gjorts, och säkert många av oss genom egna erfarenheter, att man som förälder är beredd att kämpa och offra ofantligt mycket för att ens barn ska må bra. Vi läser ofta om larm av olika slag, om hur föräldrar och barn mår, eller hur man kan uppfostra barn, stödja barn i skolan, stödja barn när de är på nätet eller är på stan. Eller om barns behov av förebilder eller hur de påverkas av droger. Vi har sannolikt de bäst upplysta föräldrarna i världen men en del som arbetar inom BVC

2 2 säger att vi också har de säkraste föräldrarna. Det materiella välståndet är högt man alla barn och inte heller alla familjer mår bra. I en undersökning visas att var tredje tonåring anser sig ha föräldrar som ofta är trötta och stressade och inte finns där för sina barn. Och en lika stor andel, 1/3, äger i en undersökning som organisationen Mentor gjort att de inte har någon vuxen att prata med, någon vuxen att vända sig till. Till sajten och stödtelefonen för vuxna som finns hos BRIS, och som regeringen har stött tillkomsten av, hör föräldrar av sig. En tonårsförälder skriver så här: Vår son som är 16 har vid flera tillfällen varit ute med kompisar och kommit hem full. Vi tycker han har missbrukat vårt förtroende, och vi är oroade. Har man som förälder rätt att ge sitt barn utegångsförbud som en konsekvens, och hjälper det ens? En vanlig fråga, som heller inte är så lätt att hantera, är när barnet vill ägna timme efter timme åt att spela dataspel. Andra föräldrar beskriver en vardag så fylld av stress och höga förväntningar att det är nästan omöjlig att lyckas. Båda arbetar heltid och man har svårt att få tiden att räcka till. Man ska klara av sitt arbete, och ibland kanske inte heller pengarna räcker till. Barnen och kanske också deras läxor kräver tid och uppmärksamhet. Pappan i en familj jag känner berättade faktiskt tidigare den här veckan om hur familjen aldrig ses till gemensam middag en enda gång under vardagarna och när man vaknar upp en lördag och har en dag tillsammans så är det så mycket som är eftersatt av samtal och planering mellan föräldrarna, barnen har inte fått tillräckligt med stöd i sitt skolarbete och läxorna halkar efter. Då blir det lätt konflikter. Särskilt om föräldrarna behöver tid med varandra och barnen behöver tid, gärna enskilt med sin mamma och pappa. Den här bilden av en komplex familjetillvaro och av frustration och otillräcklighet återfinns också i en annan viktig rapport. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av barnmisshandel. Där kan man se, vilket är väldigt glädjande, att de negativa attityderna till att slå barn fortfarande är mycket dominerande bland föräldrar. Sverige var ju trots allt först i världen med vår anti aga-lag. Vissa typer av våld mot barn, t.ex. våld mot spädbarn, har minskat sedan 2006, faktiskt nästan upphört. Men en typ av våld som dock har ökat är knuffar, ruskningar, omild behandling och den typen av fysiska tillrättavisningar och det tycks finnas en ganska tydlig koppling mellan detta och stressen i vardagen. Den grupp barn som drabbas mest av detta är barn mellan 2 och 7 år. De här familjerna tycks vara alldeles vanliga föräldrar, familjer där man inte i övrigt har någon särskild social problematik.

3 3 Nu har vi väl ringat in problematiken något? Dags att komma in på föräldrastödet! Bakgrunden till det är, som ni vet, barnens hälsa. Det är belagt att goda relationer till föräldrarna och föräldrarnas förmåga att se sina barns behov bygger såväl fysisk som psykisk hälsa. Föräldrar har huvudansvaret för sina barn, det får vi inte ta ifrån dem. De ska inte heller snärjas in i den goda viljans allomfattande omsorg men när de behöver stöd så ska det finnas. Föräldrar ska inte lämnas ensamma när de upplever frustration i föräldraskapet och barn ska inte heller lämnas ensamma om familjemiljön är skadlig för dem. Det här arbetet har också stöd i Barnkonventionen. När Sverige skrev under den åtog vi oss att erbjuda stöd till föräldrar. Barnkonventionen ger också barnet rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Här vet vi att barnets fysiska och psykiska hälsa i hög grad är kopplad till familjemiljön och hur föräldrarna klarar av att möta barnets behov. Barnkonventionen ger också barnet rätt att berätta vad det tycker och att kunna påverka sin tillvaro. Därför måste föräldrastöd också handla om att man kan lära sig skapa en tillåtande familjeatmosfär där barn och föräldrar samarbetar. Vi vet ju att barnets hälsa gynnas när föräldrar lyckas med att sätta gränser utan att skada barnets integritet. Som barnminister ligger det förebyggande arbetet mig mycket varmt om hjärtat. Uttrycket Det är bättre att stämma i bäcken än i ån, känner ni igen. Det är också titeln på en rapport som Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog skrivit. Den här rapporten använder en kille, Torbjörn, som exempel och jag ska återge några av deras slutsatser utifrån exemplet Torbjörn. Torbjörn är en 15 årig kille som börjar strula. Hans problem börjar tidigt men insatser sätts inte in utan någon tolkar hans problem som social utsatthet, en annan som att familjen har försörjningsproblem. Någon hävdar att det är psykiatriska problem och en annan säger skoltrötthet. Vissa inriktar sig på ytliga symtom men bortser från underliggande orsaker. Ingen ger en helhetsbild. Nilsson och Wadeskog pekar på ett par frågor som är viktiga för att kunna skaffa oss ett förebyggande perspektiv. Hur kan olika aktörer samverka för att förhindra utslagning genom att agera tidigt? Hur kan vi skaffa oss ekonomiska mått på utslagningens effekter? Vilket slags ledarskap behövs för att mobilisera den kompetens som finns i de offentliga systemen. Åter till Torbjörn. Han ägnar sig åt att missbruka alkohol och röker hasch då och då och han skolkar från skolan och snattar. Om vi nu ändå tänker oss att man kommer fram till åtgärder som kan förhindra Torbjörns fortsatta väg mot utslagning så menar Nilsson och Wadeskog att ett framgångsrikt arbete måste

4 4 handla om en långsiktig insats som både är högintensiv och samlad på det sättet att flera huvudmän står bakom. I Torbjörns fall skulle det kunna handla om stödsamtal för mamman, stödperson i skolan, kortare vistelser på behandlingshem och BUPinsats för Torbjörn samt en psykologinsats för hans mamma. Kostnaden för detta har de beräknat till ca kr under fem år. Med rätt typ av insatser av den karaktär jag beskrev så får de stopp på hans väg utför. Men om vi antar att såna här insatser inte sätts in - utan att hans framfart fortsätter. Då blir det fortsatta missbruk och småbrottslighet som stölder, inbrott och snatteri, polisen blir oftare inblandad, han får några dygn i arresten, sen omhändertas han medan hans oroliga mamma mår allt sämre. Om det fortsätter tills han är 20 år, alltså under fem år till, så har Nilsson/Wadeskog beräknat kostnaderna till kr. De kr som kunde ha satsats i 15-års åldern framstår som en billig kostnad, eller hur? Om det fortsätter tills han är 25 år, alltså under ytterligare fem år, så har de beräknat kostnaderna till kr. Med produktionsbortfall, eftersom han vid den här tiden också skulle ha börjat arbeta, blir det 9 miljoner kr. Förebyggande insatser, som på ett sätt kan sägas vara ganska dyra, skulle i ljuset av de här kostnaderna för Torbjörn ha varit väldigt, väldigt lönsamma. Föräldrastöd kan också motiveras med liknande argument. Tidiga och förebyggande insatser lönar sig. Vi har till exempel resultaten från Skaras projekt inom satsningen Lokalt sektorsöverskridande arbete. Den satsning på samverkan kring föräldrastöd som man haft i kommunen mellan socialtjänst och skola har lett till minskade kostnader motsvarande drygt 14 miljoner kronor. Man har bland annat kunnat erbjuda goda alternativ till att placera barn i familjehem och på institutioner. I Linköping har man kalkylerat med en årlig budget för föräldrakurser på 1,4 miljoner kronor. Men det är inte mer än vad en enda ungdom på institution kostar under ett år. Kalmar har jobbat med socioekonomiska beräkningar. Där har man utgått från föräldrastödsmetoden COPE där man i grupp diskuterar sig fram till lösningar på vardagliga familjeproblem. Kommunen skulle kunna satsa på hela 33 COPE-kurser för totalt 1188 barn, för samma summa som extraordinära insatser för ett enda barn kostar i ett svagt föräldraskap. Låt mig nu särskilt vända mig till politikerna. Föräldrastöd och tidiga förebyggande insatser kommer inte till stånd om det inte finns modiga politiker. Jag besökte Södertälje för någon månad sedan och träffade deras föräldrastödssamordnare och

5 5 några kursledare. De har arbetat mycket med att bidra till att tillit och en nära relation ska skapas mellan föräldrar och barn. Men nu när projektperioden är över har man fattat beslut om att fortsätta och man har satt nya mål för arbetet. Jag ska inte gå närmare in på de olika delmålen som funnits i föräldrastödsstrategin, men ett av målen handlar om ökad samverkan mellan olika aktörer. Det här kan vara vårt och också möte motstånd bland tjänstemän och kommunala förvaltningar. Det finns olika kulturer och olika verksamheter har olika budgetar vilket kan sätta käppar i hjulet men då är det avgörande att det finns modigt, politiskt stöd och politisk styrning. Så vad ska hända med föräldrastöd framöver? Folkhälsoinstitutet samlar nu in utvärderingar från de ca 100 kommuner som deltagit under de här tre åren och jag är väldigt spänd på hur man ser på resultatet. Jag har under åren besökt ganska många kommuner och projekt, träffat föräldrar och projektledare, kommunpolitiker med flera. Den entusiasm jag mött gör att jag skulle bli förvånad om inte omdömena är goda. Även forskarrapporterna ska redovisas till regeringen. Det vi redan fått veta utifrån de preliminära resultaten är att kommunerna har uppfattat arbetet positivt. Bland de negativa synpunkterna finns att det har varit för kort tid att arbeta på. För att det ska bli riktigt bra krävs längre tid, särskilt för dem som inte arbetat på liknande sätt tidigare. Mest intressant är förstås vad som händer framöver. Det verkar som om många kommuner avsatt pengar för att fortsätta på olika sätt, men det varierar. Den här delen av sammanställningen är inte klar hos Folkhälsoinstitutet ännu men även forskarna säger att de kommer att fortsätta arbetet framöver. Så arbetet med föräldrastöd finns nu på dagordningen och verkar bli kvar i stor utsträckning och det är förstås det som är meningen. Successivt bör ett stöd till föräldrar byggas upp, ett stöd som är återkommande och har en fast struktur i varje kommun. Så sent som förra veckan beslutade regeringen att ge Folkhälsoinstitutet ett uppdrag att genomföra regionala konferenser. Tanken är helt enkelt att sprida alla goda idéer och arbetssätt som utvecklats och de huvudsakliga målgrupperna blir beslutsfattare och tjänstemän men även praktiker i både kommuner och landsting men också i ideella organisationer. Det handlar alltså dels om att genomföra regionala spridningskonferenser. Men det handlar också om att ta fram en handbok för lokalt och regionalt föräldrastödsarbete. Kommuner och landsting som inte arbetat med de här metoderna kan använda sig av handboken när man vill påbörja ett föräldrastödsarbete.

6 6 I beslutet ingår också att ta fram former för att utbilda de som vill arbeta med föräldrastöd samt att göra en hälsoekonomisk analys. Vi kan tycka att det borde vara självklart att det finns stora samhälls- och hälsoekonomiska vinster att göra men det är väldigt viktigt att också kunna visa det i siffror. Det brukar vara sånt som politiker förstår. Med de orden vill jag önska oss alla och er alla lycka till! Låt mig avsluta med ett recept på en bra förälder av en ung tjej som heter Hilma Björk: Blanda förståelse, glädje, värme och kärlek i lika delar. Tillsätt tre kvistar förtroende. Låt det jäsa så det blir större. Baka ut och grädda. Det behövs inga tillbehör, men om man vill kan man strö tre kvistar skämt över. Tack för ordet.