byggnadsvård KN-SLM Samhällsbyggnadsförvaltningen Flens kommun Flen Sörmlands museum, David Hansson

Transkript

1 KN-SLM byggnadsvård En del av Landstinget Sörmland till. Samhällsbyggnadsförvaltningen Flens kommun Flen från. Sörmlands museum, David Hansson datum ang. Yttrande rörande Flens gamla vattentorn, Orresta 2:152, Flens stad, Södermanlands län Sammanfattning Flens gamla vattentorn står inför rivning efter att betongen i konstruktionen dömts ut. Vattentornet uppvisar flera skador med frilagd armering och där utspjälkning skett på en del ställen till följd av detta. Frågan är dock om skadorna är så allvarliga och omfattande att en upprustning inte skulle vara möjlig. Museet tycker att vattentornet är värt att bevara. Vattentornet har både ett särpräglade utseende och ett stort teknikhistoriska värde. Därför anser museet att man istället bör bevara tornet och eventuellt hitta en alternativ användning. Vattentornet är genom sin speciella utformning relativt sällsynt och därför viktigt att bevara. Som minsta åtgärd anser museet att en grundlig utredning bör genomföras där man ser på olika alternativ till rivning. En sådan utredning bör i så fall genomföras av en konsult med erfarenhet av restaurering av äldre betongkonstruktioner. Beskrivning Flens gamla vattentorn ligger i anslutning till Thuleparken intill Flens hembygdsgård. Vattentornet stod färdigt 1950 efter ritningar av ingenjörsfirman VIAK utförda postadress. Box Nyköping tel e-post. kultur.utbildning@dll.se Behållaren utgörs av en tegelklädd kub av betong som vilar på betongpelare. Tegelmuren är av håltegel och 1 sten tjock och är mönstermurad där sten lagd med löpsidan utåt tillsammans bildar ett sicksackmönster. I varje fält mellan sicksackmönstret finns en inskjuten sten vilken ytterligare framhäver mönstermurningen. Tegelmuren vilar på en betongklack i behållarens nederkant. Mellan tegelmuren och behållaren finns en luftspalt på 50 mm och lufthål finns regelbundet utplacerade närmast betongklacken. Vattentornet har ett sluttande brädtak som från början var täckt med papp. Vad man idag kan se från marken och avläsa utifrån flygbilder är taket numera belagt med plåt. Taket omgärdas av tegelmurar utom åt söder där taket skjuter ut något och istället stängs in av ett järnstaket. Detta gör att taket inte syns från marken. Från taket är det möjligt att via 1 av 7

2 en lucka nå vattenbehållaren. Tidigare täcktes luckan av en mindre överbyggnad som inte gick över takkanten. Denna har dock ersatts av en större som är inklädd i plåt och synlig på håll. På vattentornets östra fasad fanns ursprungligen en trappa från marken till taket. Idag är trappan borta och endast trappavsatserna finns kvar. Vattenreservoaren vilar på 12 kvadratiska yttre pelare, 4 kraftigare och runda pelare innanför dessa samt en i mitten av större omfång. Alla bär spår i betongen efter sina gjutformar vilka har skapat ett tydligt mönster i betongen. Mönstret blir särskilt märkbart på de större pelarnas runda vouter. Den mittersta pelaren har en dörr från vilken man når behållarens vattenledningar som fortsätter ner under mark. Konstruktionsritningar på vattentornet finns på kommunens i arkiv. Behållaren rymmer 460 m3 och har en högsta vattenyta över mark på 9 m. Betongen är av Standardcement med undantag av takbalkar och takplatta som är av E-cement. Samtliga pelare är grundlagda på fast berg. Armeringen i pelarna har ett täckande betongskikt på 40mm och övrig betong har 30mm. Skadebild Tornet har idag flera korrosionsskador med frilagd armering. Skadorna är främst koncentrerade till behållarens bottenplatta med den utskjutande klacken. På en del ställen har rostsprängningen lett till avspjälkning. De största skadorna av detta slag finns idag vid det sydöstra hörnet. Här finns även skador efter frostsprängning i teglet där tegelstenar i olika stor utsträckning spjälkat av från muren. Dessa skador kan sannolikt härledas till dålig avvattning från vattentornets tak. Sedan trappan tagits bort finns det inget som leder bort regnvatten från den översta trappavsatsen. Hängrännan vid det utskjutande takfallet är idag inte heller ihopkopplad med stupröret vilket gör att den södra muren är utsatt för rinnande vatten. Trappavsatserna har flera skador där större partier av betongen har spjälkat ur. Den övriga betongen har ännu relativt begränsade skador. Pelarna är så gott som utan skador och har endast på något enstaka ställe frilagd armering. Kulturhistoriskt värde Det gamla vattentornet i Flen har ett särpräglat utseende där den möstermurade behållaren är dess främsta kännetecken. Tornet är utformat i en utvecklad form av funktionalism. Rent dekorativa inslag som i den rena funkisarkitekturen ansågs onödiga kunde återigen förekomma. Sicksackmönstret som för tankarna till ett ormskinn står i kontrast till den annars strama funktionalistiska utformningen. Tornet är idag till stora delar dolt av vegetation men utgör ändå ett positivt inslag i stadsbilden och har tack vare sin speciella utformning ett särskilt arkitektoniskt värde. Moderna vattentorn med kvadratisk planform är ovanliga. Endast ett fåtal finns i södra Sverige men inget som liknar utformningen av Flens gamla vattentorn. På grund av konstruktionsmässiga fördelar övergick man under mitten av 1900-talet mer och mer till torn med i plan runda behållare. Dessa kunde utföras med spännarmerad betong vilket var svårare i en kvadratisk behållare. Flens gamla vattentorn är därför mycket intressant ur teknikhistorisk såväl som arkitekturhistorisk synpunkt. Den obearbetade betongen med tydliga spår efter sina brädformar är ett mycket karakteristiskt och medvetet resultat av betonggjutningen. Detta är pedagogiskt viktigt för att visa på tidens gjutteknik som inte doldes utan var en del av arkitekturen. 2 av 7

3 Vattentornet ligger omgivet av vegetation intill Flens hembygdsgård. Hembygdsförbundet använder vattentornet som tak för ett antal äldre vagnar och jordbruksredskap. Foto: David Hansson (D ) Vattentornets södra sida. Behållaren har en dekorativt utförd fasad av tegel som bildar ett sicksackmönster. I varje fält mellan sicksackmönstret finns en inskjuten sten som ytterligare framhäver mönstermurningen. I det sydöstra hörnet syns plattformen varifrån det tidigare gick en trappa ner till marken. Trappan är numera borttagen. Foto: David Hansson (D ) 3 av 7

4 Vattentornet sett från nordost. Den norra sidan har en del algpåväxt på teglet. På skuggsidan framträder inte mönstermurningen lika tydligt men de inskjutna stenarna ger liv åt den annars släta ytan. Notera tegelmurens täckning av koppaplåt som ramar in tegelytan tillsammans med betongklacken i nederkant. Foto: David Hansson (D ) Trappavsatsen vid det sydöstra hörnet. Stupröret har tidigare varit ihopkopplat med hängrännan till vänster i bild. Notera den kopparinklädda muren som omgärdar taket samt de inskjutna stenarnas skuggverkan. Foto: David Hansson (D ) 4 av 7

5 Behållarens sydöstra hörn som uppvisar skador i betongen med avspjälkning efter rostskadad armering. Tegelstenar har även sprängts loss efter frostsprängning. Skadorna kan troligen härledas till dålig avvattning. Foto: David Hansson (D ) De runda pelarnas vouter med tydliga spår efter gjutformarnas brädor. Notera den frilagda armeringen i vouten samt behållarens bottenplatta där det täckande betongskiktet varit för tunnt. Foto: David Hansson (D ) 5 av 7

6 Trappavsatserna är kvar på behållarens östra sida men trappan är numera borttagen. Foto: David Hansson (D ) 6 av 7

7 David Hansson, Byggnadsantikvarie Källor: Ahlberg, Sven Olof, Bevara betongen, Svensk byggtjänst, Stockholm, 2012 Vattentorn i Sverige., Stockholm, 1967 Kopia till: Sörmlands museum, diariet 7 av 7