UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). I serien ingår två bihang: 1851 bihang: Inledning till och återblick öfver 3:dje afdelningen Om allmänna hälsotillståndet i riket af Fr. Th. Berg 1853 bihang: Sundhets-Collegii underdåniga berättelse om Kolerafarsoten i Sverge år 1853 efter uppdrag af Collegium utarbetad av dess ledamot D:r A. Timoleon Wistrand Efterföljare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: = Ny följd 1-50 Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2009 urn:nbn:se:scb-b0-k0-5301_

3 SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE OM MEDICINALVERKET i RIKET TREDJE ÅRET. (Med ett Bihang innehållande: Berättelse om Kolerafarsoten i Sverige år 1853). STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE.

4

5 233 INNEHÅLL. Sid. 1. Kongl. Sundhets-Collegii embets-verksamhet Summarisk öfversigt af Medicinalfondens inkomster och utgifter Öfversigt af allmänna helsovården i riket A. Läkarepersonal, distrikter och stationer 5. B. Sammandrag af läkarnes rapporter om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar Nederkalix 6; Haparanda 10; Skellefteå 11; Lyksele 12; Jemtlands norra 12; Sollefteå 15; Torp 16; Hudiksvall 17; Söderhamn 18; Ockelbo 18; Gefle 19; Hellefors 24; Norberg 26; Wingåker 27; Forssjö 31; Götheborg 32; Oroust 33; Wenersborg 36; Hjo 37; Söderköping 39; Wimmerby 40; Waldemarsvik 42; Ekesjö 43; Carlskrona 45; Engelholm 46; Malmö 46; Ystad 47; Helsingborg 48; Gottlands norra 49; Wisby 51. C. Sammandrag af läkarnes rapporter om under året gångbara sjukdomar Tabell öfver embetsresor och utgifter derför 53; Väderleken 55; Årsväxten 55; Helsotillståndet: Smittkoppor 56; Skarlakansfeber 58; Messling 60; Gastriska och nervösa febrar 60 (i Jemtland 61); Kikhosta 65; Påssjuka 68; Strypsjuka 68; Influenza 69; Rödsot 69 (i Westergöthland 70); Diarrhé och kolerin 75; Frossa 78; Slutsatser Skyddskoppympningen Sammandrag af rapporter från civila sjukvårdsinrättningar år A. Länslasarett och Kurhus 90. B. Hospital 105. General-Direktörens berättelse till Seraphimer-Ordens-Gillet om inspektion å Hospitalen C. Särskilde sjukvårds- och välgörenhets-anstalter 106. a) Akademiska sjukhuset i Upsala 106; b) Seraphimerordens-Lasarettet 106; c) Gymnastiskt-Ortopediska institutet 107; d) Allmänna Elektricitets-anstalten 108; e) Allmänna Barnbördshuset i Stockholm 108; f) Ammeskaffnings-Kontoret i Stockholm 109; g) Barnbördshuset Pro Patria i Stockholm 110; h) Allmänna Barnhuset i Stockholm 111; i) Provisoriska sjukhuset i Stockholm 113; k) Fabrikssjukhuset i Stockholm 114; l) Danviks Enkhus och Hospital 114; m) Sabbatsbergs fattighusinrättning 114; n) Drottninghuset i Stockholm 115; o) Diakoniss-anstalten i Stockholm 115; p) Sahlgrenska sjukhuset i Götheborg 115; q) Fattigvårdens sjukhus i Götheborg 116; r) Barnbördshuset i Lund 116. D. Helsobrunnar och Bad 117. E. Sjukvården vid Fängelserna Sammandrag af rapporter om de å rikets samtlige offentlige sjukinrättningar vårdade veneriske sjuke

6 234 Sid. 7. Helso- och Sjukvården vid arméen och flottan 141. a) Sammandrag af rapporter om beväringsmönstringarne i riket år b) Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid arméen år Garnisons-sjukhuset i Stockholm 149; Krigsakademien samt Garnisonsregementerna i Stockholm 171; Sjukvården under arméens och beväringsmanskapets möten 175; Sjukdomsförhållandet vid fästningarna Carlsborg, Carlsten och Waxholm 183. c) Sammandrag af rapporterna rörande sjukvården vid flottan år Sjukförslag från flottans stationer 187; Sjukförslag för den under Kontre-Amiral Krusenstjernas befäl varande eskader 193; Sammandrag af inkomne rapporter om rekryters revaccination 198; Fältläkare-corpsens pensionärer och stipendiater Sammandrag af läkarnes berättelser om medicolegala förrättningar Undervisningen vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet Understöd vid vetenskapliga utrikes resor Apotheksväsendet Barnmorskeväsendet Veterinärväsendet 225.

7 Stormäktigste, Allernådigste Konung! 1 enlighet med föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 3 Mars 1852, får Sundhets-Collegium härjemte öfverlemna dess underdåniga berättelse om medicinalverket i Riket för år 1853.

8 Collegium framhärdar med djupaste vördnad trohet och nit, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigstc tjenare och undersåter C. J. EKSTRÖMER.»AN. EKELUND. E. G. ENGBERG. A. TIMOL. WISTRAND. C. U. SON DKK. Stockholm den 20 September 1855 J. Ljungberg.

9 1. Summarisk uppgift på de af Sundhets-Collegium handlagde mål år a) Inkomne mål: Kongl. Bref, General-Ordres m. ra. från Kongl. Stafs-departeraenterne 101. Kongl. remisser 55. Allmänna mål 6,804. b) Utgångne expeditioner: Summa 6,960. (ill Kongl. Maj:t; underdåniga utlåtanden och framställningar i administrativa ärenden 72. och i befordringsfrågor 24. till Kongl. Maj:ts Högsta Domstol, samt civila och militära Öfver- och Under-rätter, uti derifrån till Kongl. Collegii yttrande remitterade medicolegala frågor till Konungens Befallningshafvande och öfrige embetsmyndigheter uti allmänna mål 2,959. Kungörelser och cirkulärer 8. Summa 3,120. 1

10 2 2. Summarisk redogörelse för de till Sundhets-Collegii disposition ställde medel år A. Inkomster: Hela Medicinal-staten för detta år upptager en total anslagssumma af 100,652 R:dr 28 sk., deraf från Stats-Contoret direkte utgått: Till Sundhets-Collegium 15,253:» Provincial- och Djurläkare-löner. 35,293: 16.» Carolinska Institutet 14,745: » Barnbördshusen 366: 32.» Veterinär-Inrättningen 3,666: 32. Personligt arfvode 400: Godtgörelse för under lönerne inbegripen spanmål 127: ~ 69,852: och återstoden 30,800 R:dr 18 sk. 8 r:st. af Sundhets- Collegium disponerad för bestämda ändamål, nemligen: Till understöd åt Svenska Läkare-Sällskapet 500: För vaccinationens befrämjande... 1,200: Allmänna Barnbördshuset 1,845: 16. Barnbördshuset Pro Patria 60: Medicolegala besigtningar 6,000: Farsoters och smittosamma sjukdomars botande 9,000: Pensioner och stipendier uti Fältläkare- Corpsen 4,000: Arfvode för Provincial-Chirurgen i Stockholms län 150: Till Allmänna Elektricitets-Inrättningen i Stockholm 500: Carolinska Institutet för materiella behof 2,441: Pharmaceutiska Institutet, aflöning och materiella behof 1,000: Veterinär-Inrättningen, underhåll af elever och materiella behof 4,103: ,800: ,652: 28. -

11 Till ofvannämnde i Stat uppförde och af Collegium liftade ordinarie anslag 30,800: tillkommer: behållning från föregående år å, till bestämda ändamål reserverade särskilda anslag 4,033: I Kongl. Stats-Contoret lyftadt fyllnads-anslag, till bestridande af utgifter för farsoter och smittosamma sjukdomar 9,000: lleseunderstöd till läkare 3,901: 12. jo 901: 12 samt särskild ta inkomster: Apothekare-Societetens bidrag till Pharmaceutiska Institutets underhåll 1,000: Vid samma Institut influtne lektions-afgifter 94: Ränta å Elektricitets-Inrättningens kapital 80: Influtne ersättningsmedel för medicolegala besigtningar 2,812: 36. Influtne hyresmedel vid Carolinska Institutet 683: 16. Influtne medel vid Veterinär-Inrättningen. 5,324: 29. Af Stockholms stads l!randförsäkrings-contor utgifven ersättning för nedrifne träbyggnader vid Veterinär-Inrättningens egendom 66: 32. Aterdebiterade medel. 14: <nrv7ft. ««' 2 " 6 ' 57,811: Då till ofvanstående af Collegium disponerade tillgångar ytterligare läggas: Anslaget till kompletterande af Arméens medicinal- och instrumental-attiralj 700: ined en behållning från föregående året af 1,457: och dera influtne diverse ersättningsmedel 459: ' 41 2 samt anslaget till skrifmaterialier och expenser med en behållning från föregående året af 381: 30. samt hos Stats-Contoret lyftade.... 3,700: j.na<. 3/» J 4, så utgjorde beloppet af hvad Collegium ägt att disponera för de till dess embetsverksamhet hörande föremål Summa B:ko R:dr 64,509:

12 4 B. Utgifter: Med förestående tillgång hafva följande utgifter blifvit best rid de, nemligcii Till understöd för Svenska Läkare-Sällskapet :» Provincial-Chirurgen i Stockholms län :» Vaccinationens befrämjande 1,375: » Allmänna Barnbördshuset 1,845: 16.» Barnbördshuset Pro Patria... " 60:» Medicolegala förrättningar. 8,805: » Farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande:» Provincial-läkares embetsresor... 7,428: » kommenderade extra läkare... 2,460: Djuvläkarcs rese- och traktaments-kostnad 2,918: Medikamenter till fattige sjuke.... 5,036: Dito för sjuke kreatur (Jemtland).. 102: ; 5> 7. Till Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet.... 3,353: » Pharmaceutiska Institutet 2,024: 8. 4.» Elektricitets-Inrättningen 580:» Veterinär-Inrättningen 10,098: » Pensioner och stipendier uti Fällläkare-corpsen. 3,948: » Stipendier för utrikes resor 3,250: ai 5 Utgiften för Arméens medicinal- och instrumental-attiralj 773: Upphandling af skrifmaterialier 536: Ljuspenningar 566: 32. Bindnings- och trycknings-kostnad 1,761: Uppköp af ved. 462: 24. Ätskillige andre behof 598: ' 32 4 Behållning: Ä diverse, till bestämda ändamål reserverade anslag.. 3,129: 25. lo.» anslaget till skrifmaterialier och expenser : » dito till kompletterande af Arméens medicinal- och instrumental-attiralj 1,843: j28» Till Räntekammaren levererade, dejs besparingar å anslagen till pensioner och stipendier, dels öfverskott å fyllnads-anslagen till medicolegala besigtningar samt farsoters och smittosamma sjukdomars hämmande 743: Summa B:ko R:dr 64,509: Redogörelse för de i och för kolerafarsoten till Sundhets-Collegii disposition ställde medel återfinnes i den särskildt bifogade Berättelsen om nämnde farsot.

13 5 3. Öfversigt af allmänna helsovården i riket *). A) Läkarepersonal, distrikter och stationer. Vid början af år 4853 voro i riket lediga: Provincial- och extra Provincial-läkare-befattningar 7. Distriktsläkare-befattningar 9. Stadsläkare-befattningar 3. c.. Under årets lopp blefvo xjlterligare lediga: Provincial- och extra Provincialläkare-befattningar genom transport 3. genom a (sked 2. genom dödsfall 4. g Distriktsläkare-befattningar 3. Stadsläkare-befattningar 6. Af dessa ledigheter hafva under årets lopp blifvit återbesatte: S:a 18. Provincial- och extra Provincialläkare-befattningar 8. Distriktsläkare-befattningar ^3. Stadsläkare-befattningar, så vidt anmälan derom hos Collegiuo» blifvit gjord 3. S:a 14. Och återstodo alltså vid 1853 års slut obesatte: Provincial- och extra Provincialläkare-befattningar 8. Distriktsläkare-befattningar 9. Stadsläkare-befattningar 6. S:a 23. Under loppet af år 1853 hafva 12 läkare, dels i, dels utom tjenst, med döden afgått och från läroverken utexaminerade läkare, så vidt anmälan derom hos Collegium blifvit gjord, tillkommit till ett antal af 11. Utom att Provincialläkare-tjensten i Nedercalix hela året och den i Lycksele för någon tid deraf varit bestridd af extra läkare mot åtnjutande af arfvode på Medicicinalfonden, hafva också i anseende till inträffad vakans under i orten berrskande sjuklighet och af Konungens Befallningshafvande anmäldt behof af läkare, extra läkare på samma fonds bekostnad varit för större eller mindre del af året förordnade i *) Referent: Medicinal-Rådet Wistrand

14 6 Skarnborgs, Calmar, Kopparbergs, Gefleborgs, Christianstads, Hallands, Bohus och Jemtlands 1 ;i n. 1 öfrige ledige distrikt bar den allmänna helsovården, jemlikt K. Br. d. 28 Mars 1835, varit besörjd af öfrige i länet stationerade Provincial-läkare. Förhällandet med de i och för kolera farsoten förordnade extra läkare ses af den särskilda koleraberättelsen. Uti förutvarande förhållande med läkaredistrikter och stationer hafva under ar 1853 endast följande förändringar föregått, nemligen: 1. Genom K. Br. d. 4 Mars 4853 har tjensteårsberäkning i likhet med läkare i statens tjenst, på sätt K.. Br. d. 17 Okt stadgar, beviljats åt vederbörligen antagen, legitimerad läkare för Gillberga pastorat, med tjenstgörings-distrikt af Gillberga och Långseruds socknar, hvilka sålunda blifvit från Arvika distrikt afsöndrade. 2. Genom K. Br. d. 44 Aug liar Vestra Göinge härad, som hittills hört till Engclholms distrikt, blifvit derifrån afsöndradt och för framtiden tillagdt Christianstads Provincialläkare-distrikt. B) Sammanarag af läkarnes rapporter om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar. I likhet med hvad som skett i föregående und. Berättelser, far Collegium här ytterligare meddela hvad som i provincialläkarnes rapporter funnits anfördt till kännedom om dessa förhållanden i de särskilda distrikterna. Norrbottens län. Neder-Calix provincialläkare-distrikt, bestående af Neder-Calix, Råneå och Öfver-Calix socknar samt Gellivare lappmark, och omfattande ett arealinnehåll af omkring 250 qvadratniil med en folkmängd som år 1853 utgjordes af 15,164 personer, deribland omkr. 1,800 i lappmarken, gränsar i öster till Haparanda, i vester till Luleå provincialläkare-distrikt, i norr till Norrska fjellryggen och i söder till Bottniska viken. Landet som består af en, mot bafvet betydligt sluttande, till största delen skogbeväxt bergstrakt, genomlöpes oberäknadt den mängd mindre vattendrag, sjöar och träsk hvilka i alla rigtningar genomkorsa detsamma af Sangis, Calix och Råne elfvar samt Töre-å och Hvit-å. Dessutom böra nämnas Ångesån, Skröfån och Linan, hvilka utgöra större tillflöden till Calix elf. Från hafsbandet antager landet en mer och mer storartad fjellnatur. De dalsänkningar, genom hvilka Calix och Råne elfvar hafva sitt lopp, utgöra distriktets mest odlade delar och finnas, i de sydligare trakterna, flera stora, välbelägna byar, några med ända till 40 besutna bönder. Den öfriga odlade delen består af, dels spridda byar efter kustlandet, dels skogsbyar på något längre afstånd från elfvarne, samt enstaka på kronomark, de sednare åren merendels invid sjöar anlagde, större och mindre hemman. Ju närmare man nalkas lappmarksgränsen, desto mindre bebodt är landet och anträffas slutligen endast på flera mils afstånd något enstaka nybygge. 1 afseende på läge och om-

15 vexlande natur framställer isynnerhet Calix elf, med sina många forsar, sina stränders björkgrupper och nästan sydländska vegetation, sina stora byar och vackra enskilda egendomar, för åskådaren många herrliga nejder och gifver tillfälle till begrundande af det företrade i naturskönhet, som i jemförelse med andra trakter och med hänseende till denna polhöjd under den korta sommaren fallit pä dess lott. Jordmånen i de södra socknarna, som i allmänhet är af svag beskaffenhet, omvexlar mycket. Åkerjorden består hufvudsakligcn af lera och sand äfvensom sandmylla dels på lera, dels på grusbotten. På en del ställen är åkermarken mycket stenbunden, hvarigenom dess bearbetande betydligt försvåras. Ängsmarken som (lerfaldigt ofverstiger åkervidden, är till större delen af sämre beskaffenhet, bestående till det mesta af släta myror, uppgrunduingar, afröjde kärr och till någon del af hårdvall och obetydligt åkerlindor. Hufvudnäring i de ofvannämnde socknarna är åkerbruk och boskapsskötsel, tjärutillverkning, trävaruförsäljning samt handsågning af plankor jemte jagt och fiske binäringar. Inom distriktet äro äfven belägne några bruk, masugnar och sågverk jemte det vidtberyktade Gellivare malmberg. Den afkastning åkerbruket lemnar, uppfyller vanligen, i de byar som äro belägna i sydliga och medlersta delarne af Calix och Råne elfdalar, folkets behof; i Lappmarken deremot är, med undantag af ett par byar, afkastningen sällan eller aldrig för ortens behof tillräcklig. I allmänhet besås sju åttondedelar af all åker med korn, den återstående delen i de sydligare trakterna ined obetydligt vinter- och något vår-råg. Såningstiden inträffar sällan förr än i slutet på Maj eller början af Juni månad. Råglanden besås merendels i medlet af Augusti och skördas samtidigt med vårsådden, som sker i slutet af Augusti eller början af September. Potatis som förr obetydligt odlats, har på sednare tider vunnit mer och mer förtroende. Hafra som blott af få personer sås på någon nyodling, skördas alltid grön såsom fodervext. Med lin och hampa lära äfven försök varit g orda; men fördelarna deraf hafva visat sig så obetydliga, att odlingen de sednare åren blifvit efterlemnad. Skogen är vid hafsvikarne och alla vattendrag mycket medtagen, till följd af den stora afbrukningen de sednare åren, förnämligast genom handsågningsmethoden, hvilken för omkring 20 år sedan lärer hafva blifvit införd, och råder i allmänhet stor misshushållning med densamma, hvartill dess samfälda begagnande i ej skiftade byar väsendtligt bidrager. 1 det inre af landet eller längre uppåt elfvarne finnas ännu goda skogar, som försäkra ortens inbyggare om deras framtida behof af timmer, oaktadt sednare åren flera nya sågverk blifvit uppbyggde eller gamla utvidgade. Utan undantag kunna dock alla byar anses äga skog inom sina områden till gärdsle och vedbrand, samt de flesta äfven till nödigt hustimmer. Distriktets befolkning utgöres förnämligast af Svenskar, derefter Lappar och slutligen ett obetydligt antal Finska nybyggare. 1 de norra orterna är Finska språket det som mest talas och som äfven ganska allmänt förstås af Lappar och nybyggare.»en egendomlig dialekt är det s. k.»öfver-köhlis mahle», som för en främling är 7

16 8 särdeles svår, om ej omöjlig att förstå och om hvars närmare egenheter och derivation jag ej liar nog erfarenhet att våga yltra mig. Dock talas äfven af många Svenska ganska hra, som allmogen sinsemellan benämner»herrskaps-språket». Lapparna nedkomma nästan aldrig till kustlandet och har jag endast haft tillfälle att studera dem vid en, under året företagen embetsresa till Gellivara samt vid flera besök i Öfver-Calix, hvarest de ofta finnas vintertiden, sysselsatta att med sina renar till Gvljens bruk transportera malm från Gellivares outtömliga lager. Hvad jag derföre har äran anföra, gäller isynnerhet de södra socknarna, inom livilka min erfarenhet mest sträckt sig. Lapparnes lefnadssätt, klädsel, seder och bruk äro så utförligt beskrifne, att jag ej derom har att yttra mig». Någon egentlig rikedom finnes icke hos skattebönderna; flera äro visserligen väl bergade, men ännu flera skuldsatte. Kronohemmans åboer och nybyggare befinna sig i allmänhet i mera tryckande omständigheter, dock äro frälsehemmans åboer i ännu sämre belägenhet, emedan de sakna sjelfständighet och besittningsrätt till den jord de odla. Till slöjder äro invånarne ej särdeles böjde. Likväl finnas åtskillige, som kunna tillverka af träd och jern hvad allmogen behöfver. Qvinnor tillverka ock af ull, lin och hampa det huvudsakligaste som till husfolkets beklädnad hörer; likväl iriköpes icke obetydligt bomullsgarn och något fabrikstyger, som egentligen användes till helgdagskläder. I afseende på klädedrägten förefinnas, i de 3."ne ofvannämnde socknarna inga egenheter, och ehuru man visserligen vid allmogens färder till kyrkan ser både män och qvinnor väl klädda i pelsar, s. k. lappskor af renshud m. m, så är dock i hvardagslag den största vårdslöshet allmän. Detta gäller isynnerhet qvinnornn, som ofta under den skarpaste köld bararmade och stundom barfotade springa ut på gården. Männen bruka dock tjocka ylletröjor närmast kroppen samt s. k. pjex-skor, i hvilka hö eller halm instoppas omkring foten och benet och hvilka, då de riktigt skötas, så nemligen att höet dagligen ombytes och pjexorne ofta smörjas eller tjäras, ganska bra emotstå både vatten och köld. Här liksom flerestädes inverkar bergningen af myrängarna menligt då folket i flera veckor beständigt måste vada i vattnet. Boningshusen som hos de mer bergade bland allmogen utgöras af 1 å 2 rum utom en större köksstuga, äro för öfrigt snygga och temligen väl försedda, dock är man öfverallt, äfven i ståndspersonernas hus, utsatt för det svåraste golfdrag. Hos allmogen eldas under vintern endast köksstugan, der hela familjen med tjenare sammanbor. Särdeles dragiga och illa försedda äro de stugor, hvilka allmogen, som ofta har många mil till kyrkan, uppfört på kyrkoplatsen, dit man vanligen ankommer aftonen före beigedagen för att öfvervara gudstjensten. Allmogens vanligaste födoämnen äro saltad fisk och tjock tätmjölk, hvilken sednare, jemte det här brukliga ojästa»tunnbrödet» af korn, året om till hvarje måltid fortares. Potatis nyttjas sällan och endast i de sydliga trakterna. Till dryck begagnas

17 nas en blandning af tjock mjölk och vatten, och ehuru visserligen på några ställen brunnar finnas med godt och klart dricksvatten, så är dock detsamma på de flesta af en tjock, grumlig, färgad och illasmakande beskaffenhet. Ofta drickes äfven i brist af annat, träskvatten under arbete i skogar och myror. Enligt äldre i orten bosatte trovärdige personers intyg, har bränvinssupandet under sed na re tider högst märkbart aftagit. Säkert är att i liera byar bränvin ej finnes hemma i husen. Under färder till kyrkostaden samt marknader och sammankomster far man dock ofta nog se öfverlastade personer. Kaffe konsumeras högst betydligt. Afven hos den fattigaste linnes det och fortares många gånger om dagen. Till sina seder är folket i allmänhet ofördeifvadt och är i moraliskt hänseende jemförelsevis ringa att klandra. Stölder och gröfre brott förekomma högst sällan, men upptagas tingsrättens protokoller så mycket mer af åverkningsmål å kronoskogarne. Genom de betydliga inkomster många arbetare de sednare åren varit i tillfälle att bereda sig lör sina, vid marknaderna försålde skogseffekter, har visserligen lyx och öfverflöd tilltagit, utan att likväl någon folkets demoralisation ännu kan sägas dérigenom hafva uppkommit. Klimatet är strängt. Under den 7 å 8 månader långa vintern uppgår kölden stundom till 30 Cels. och derutöfver, dock är helsotillståndet vid fortfarande jemn köld vida bättre än under blid och fuktig väderlek, enligt livad Prov.-läk. haft tillfälle observera under de 2:ne vintrar han här vistats. Luftens medeltemperatur under året var i Neder-Calix följande: Januari månad 9,425. Februari 13,732. Mars 14,580. April 3,544. Maj + 6,967. Juni + 16,500. Juli +28,679. Augusti + 12,548. September + 9,788. Oktober + 1,279. November 0,017. December 8,000. Bland endemiska sjukdomar räknas den inom distriktet allmänt förekommande masksoten af s. k. binnikemask.»om dess orsaker kan jag ej med någon säkerhet yttra mig, men tror, på den grund att jag 2:ne gånger funnit binnikemask hos bårar, att dricksvattnet, vida mer än mjölk- och fiskätandet, bör såsom föranledande orsak tagas i betraktande. Hos hundar har jag ofta haft tillfälle att observera den. Flera gånger har jag sett den förekomma hos barn af 1 a 2 års ålder. Relativt förekommer den oftare i sjöbyarne och de södra delarne af distriktet. Ogon- 2 9

18 10 sjukdomar i lindrigare eller svårare former, beroende af det bländande skimret från snöfälten om våren, hvar9 menliga inverkan jag sjelf erfarit, äro endemiska hos Lapparne». (T. f. Prov.-läk. Hallman). Haparanda distrikt. Utom här vid riksgränsen, som med våld blifvit uppdragen längs Torne och Muonio elfvar, midtigenom kyrksocknar och byar, så hafva elfvarne ingenstädes inom hela Norr- och Westerbotten blifvit tagne till gränser vid landets fördelning i län, fögderier och socknar, utan finner man öfverallt gränserna gå öfver de mellan elfvarne belägna berg och skogstrakter. Detta förhållande har sin grund i landets beskaffenhet. De första fastboende innevånare, som här nedsatt sig hafva nemligen, såsom nybyggare ännu i dag göra, uppslagit sina bopålar vid elfvar och floder, dels för fiskfångst, dels för de naturliga ängslägenheter, som här finnas på stränder och holmar, dels för lättnader vid transporter och kommunikationer, samt dels derföre, att jordbrukarens åkertegar lida mindre af frost vid floder och vattendrag än på andra ställen. Trakterne närmast floder och elfvar äro derföre de mest befolkade och bäst odlade, och då åboerne på den ena stranden gemenligen besitta jordägor på den motsatta, så kunna floderne icke blifva gränser, utan tvertom midten och kärnan af församlingen och kommunen. Vid klyfning af de till arealen för stora pastoraterne i Norrbotten har ock den ordning blifvit följd, att man styckat pastoraten icke längs efter utan tvärtofver de från fjellen till hafvet nedgående floderna. 1 södra delen af distriktet är jordbruket icke så obetydligt och har på de sednare åren ganska mycket förbättrats, så att spaumål i goda år icke behöfver inköpas från andra ställen för ortens behof. Korn är det hufvudsakliga sädesslaget, men råg sås äfven af många inom Torneå socknar. I Lappmarken är deremot korn det enda sädesslag som utsås, dock ganska ringa, emedan skörden så ofta misslyckas. Likväl ulsår hvarje nybyggare, äfven den längst norr boende, några kappar korn, icke så mycket, i hopp om en god skörd som för att få halm, hvilken hackas och förmales till mjöl, och ger, med någon tillsats af vanligt mjöl, ett bröd, som visst icke blir särdeles godt och närande, men likväl kan ätas till mjölk och andra födoämnen, då icke bättre bröd finnes. En Lappmarksbo har icke heller så stort behof af bröd, som en arbetare på nedre landet; man räknar nemligen en tunna korn på den förre, men 3 tunnor på den sednare för året till föda. Den egentliga Lappen kan lefva utan bröd och saknar det icke då han har annat att äta, och detta gäller äfven till stor del om nybyggaren. Lappen lider ingen brist så länge lian bar repar att slagta, men då renhjorden är liten och icke tål vid att ytterligare förrtiinskas förrän den åter hinner ökas, så köper han geroa mjöl, som extempore för hvarje måltid bakas till bröd, på det sätt, att en uäfve mjöl utröres med vatten i en träskål till deg, som formas i små kakor och stekas på en upphettad sten eller på glöden vid stockelden i skogen. Den fastboende lappmarksinnevånaren eller nybyggaren har väl icke lika lätt som tappen, att umbära mjöl och bröd, men behöfver dock icke svälta vid inträffande missväxt på spanmål, om han bor nära ett godt fiskevatten och årgången

19 nr sådan att han kan få tillräckligt fågel och annat villebråd från skogen och han tillika har mjölk från ladugården; men detta är icke alltid händelsen, och ett oår på spän mal har merendels i följe ett oår på andra lifslörnödenheter. Under kulla somrar misslyckas vanligen äfven fisket i träsken och ger icke nog att torka och spara för husets behof. I skogen finnes icke fågel, den har flytt till andra trakter och myrängarne gifva otillräckligt och dåligt hö för ladugården. Då lider nybyggaren verklig nöd och ropar högt efter bröd. Väl om någon då hör honom från hans ensliga koja långt bort i ödemarken. Endemiskt hafva förekommit, såsom under föregående åren, Psorophtalmi bland lappallmogen och binnikemask bland befolkningen i södra delen af distriktet. (Prov.-läk. Wretholm). Westerbottens län. Skellefteå distrikt begränsas i norr af Piteå och Arvidsjaurs socknar, i vester af Arvidsjaur, i söder af Burträsks och Löfångers socknar samt i öster af bafvet. (Rörande landets belägenhet och jordmån har i årsberättelse lör år 1851 detta ämne blifvit vidrördt). Det hulvudsakliga sädet är korn, hvars skörd under passerade år utfallit så fördelaktig, att för närvarande sådan vara nästan totalt saknar efterfrågan. Höstrågs begagnande är långt mindre än livad som vore önskligt; deremot begagnas vårråg dels ensam, dels i förening med korn. På få ställen lefver allmogen så väl sotn här, så att, understödd af de betydliga penningsummor, som inbringas genom enorma träpriser, konsumerar den till största delen allt hvad dess ladugårdar afkasta. Befolkningen är intelligent och händig, men besvärad af ett sjelfförtroende, så stort, alt det utestänger läraktighet, och att något endast med svårighet kan utföras på annat sätt än hvarvid den förut är van. Till vext och kroppshyggnad är den medelmåttig; håret har oftare en mörk färg än man af det nordliga klimatet skulle förmoda. Sjöfarten är betydlig, men då Skellefteå stibordinerar under Piteå tullkammare, till hvilken äfven tolagen från Skellefteå stad nog orimligt och obilligt ulgöres, blir både export och import hänförd till Piteå, ehuru båda delarne härstädes betydligt öfvergå hvad Piteå härutinnan åstadkommer. Fabriker finnas inga andra än en terpentin- och kimröksfabrik å Prestbadet samt ett glasbruk i Byske. 1 Abyn, Byske, Kåge, vid kyrkan och i Bureå finnas betydliga sågverk med utsynta kronoskogar, förutom flera smärre med köpt timmer; utomdess äro handsågar öfverallt i byame i gång. En osed bland allmogen, hvars utrotande vore särdeles önskvärd, må här påpekas. Knappast har det uppfödda barnet sedt dagens ljus och blifvit tvättadt och ansadt, förr än det, utan att miltalet tages i beräkning, fram föres jemte barnmorskan till kyrkan för att döpas, ofta nattetid och ofta i strängaste vinter. Huru många nyfödda som tillsatt lifvet genom ett sådant nit, hvartill orsaken svårligen kan utfinnas, om icke den är dels beqvämlighet att begagna barnmorskans återfärd, dels andeligt missförstånd, låter sig ej beräknas. Enskildas varningar häremot hjelp icke saken, om 11

20 12 icke högre auktoritets afstyrkande eller direkta förbud inom vissa dygn, skulle kunna förekomma det onda. (Prov.-läk. Lindström). Lycksele distrikt. Till endemiska sjukdomar torde väl i första rummet böra raknäs Cardialgi, hvaraf en stor mängd män och qvinnor lida, beroende som det tyckes dels af ett omåttligt bruk af kaffe, mycket och ofta endast förtärande af mjölk, isynnerhet så kallad»tätmjölk» (sur, seg mjölk) med tunnbröd (ojäsl kornbröd), dels af befolkningens förderfliga vana att under hemmavaro både utomhus ofta i många irraders köld och inom i de fötja väl ombonade stugorna sällan bal va annan betäckning på öfre delen af kroppen än ylle- eller bomulls-skjortor; för det andra torde Chlorosis och oordningar i menstruationen vara mest vanliga, härflytande, som det tyckes, ofta från föregående orsaker, men dessutom från vistandet hela dagen under den ofta 3 månader långa höberguingen i kalla, våta kärr, och från afläggandet af yllekläder samt nu tilltagande bruk af tunna bomullsklädnader. jr/teumatiska lidanden, beroende af än den ena, än den andra af föregående orsaker, äfvensom af det hårda klimatet, äro icke heller synnerligen ovanliga.»slutligen anser jag mig icke kunna uraktlåta att till denna klass af sjukdomar älven hänföra panaritium, Ii vilket detta är åtminstone varit synnerligen allmänt under än lindrigare än svårare former och Ii vilket väl alltid torde halva sin orsak i mekaniska orsaker, ehuru de ofta icke kunnat uppspåras. Chroniska ögonsjukdomar äro bland distriktets lappar synnerligen allmänna». (Prov.-läk. Ångström). Jemtlands län. Jemtlands Norra eller Östersunds provincialläkaredistrikt intager nära hälften af hela landets vidd med en areal af ej mindre än 165 qvadratmil och en befolkning af omkring 23,000 menniskor. Det utgöres af nordöstra delen af landet och har en sträckning ifrån sydost till nordvest af närmare 30 mil. Nordvestra delen af distriktet hörer egentligen till fjell-regionen, klimatet är följaktligen hårdt och vegetationen alpinsk, med undantag af några de djupaste å-dalarna, der till och med alm (Ulmus campestris), som annars ej finnes i Jemtland, lärer finnas vexande. Sydöstra delen, belägen utom fjellregionen, har ett mildare klimat, men detta kan, jemfördt med mellersta Sveriges, ändå kallas hårdt, och hela distriktets läge emellan 62 40' och 65 8' nordlig latitud med en höjd utver bafvet af i allmänhet från 700 till omkring 2,500 fot (åtskilliga bergstoppar äro ännu högre) torde nöjaktigt förklara förhållandet. Frostskador inträffa älven ofta och hindras vegetationen förnämligast af de kalla vestliga och nordvestliga all växtlighet uttvnande vindarna, som passerat de ännu snöbetäckta fjellen och medföra deras isande kyla. Sjelfva fjellen och bergen höra till urforrnationen och bestå af en i hög grad talk-artad glimmerskiffer samt gneis; bredvid glimmerskiffern ligger i de större ådalarna i mängd en uråldrig lerskiffer, stundom blandad med urkalksten. I trakterna omkring Storsjön förekommer i dagen en öfvergångs-lerskiffer, som ibland liknar alunskiffer, men utan spår till petrifikater; i de Storsjön angränsande socknarna samt

21 norrut till Hammerdahl, öfvergångs-kalkstenslagret ofta i dagern och innehåller petrifikater. Uti myrorna och andra fördjupningar påträffas några fot under ytan ett lager al' bleke. 1 Raguuda och Stugu socknar äfvensom emellan Lith och Fölinge finnas stora sträckor af ett fint sandlager. Till följe häraf består den rådande jordmånen bufvudsakligen af lerjord, blandad med lerskiffer och kalkstensgrus samt här och der med sand. De klimatiska förhållanden, som kunna inverka på helsotillståndet, äro förnämligast de hastiga och stora temperaturförändringarna, som särdeles sommar, vår och höst inträffa, då ifrån den starkaste solhetta (thermometern har stundom visat 30 C. i skuggan) eller en angenämt tempererad värme man helt hastigt känner sig omflägtad af en isande kall vestanvind. Likaledes är för hvnrje dygn betydlig skilnad i temperaturen, då vanligen efter solnedgången, om dagen varit varm, en dcremot föga passande natlkyla inträffar. Alt detta icke kan vara utan inflytande på helsotillståndet hos befolkningen är gifvet, isynnerhet som denna ofta måste långa tider af sommaren under höbergningen på långt ifrån hemmet aflägse myror och fäbod-vallar tillbringa nätterna i hölador eller illa försedda stugor, och torde äfven härifrån hufvudsakligast kunna härledas den så allmänt förekommande s. k.»torrvärken» eller rheumatismen; härtill bidrager ock det mindre helsosamma bruket, att folket hemma under vintertiden, så snart de ej hela dagen äro sysselsatta med s. k. utegöra, gå tunnt klädda, sädeles qvinfolken, i det de sällan begagna tröja, utan ofta springa ut i hvarjehanda ärenden utan någon annan beklädnad öfver armar och bröst än linnet och ett tunnt klädningslif, som naturligtvis föga eller intet skuddar emot kölden. Hit bör äfven räknas den ibland ungdomen, särdeles den qvinliga, ganska allmänna ovanan, att barfota eller s. k.»kippskodd» om morgnarna eller vid tvätt och dylikt begifva sig ut i snön och på den kyliga marken, ett förhållande som visserligen menligt inverkar på qviunornas menstruation, hvarutinnan också ej sä sällan oordentligheter förekomma, ehuru ej så allmänt som inan af deras oförsigtighet kunde hafva skäl att tro, isynnerhet som de nästan hela sommartiden gå barfota och under slottcrn på myrorna gå uti vatten flera veckor efter hvaraudra. Till denna rheumatismens allmänlighet torde äfven bidraga de i allmänhet kalla och dragiga boningsrummen, ty ehuru Jemtlänningen bygger ståtligt och stort, förstår han ej rätt bra att bygga väl. Anmärkningsvärde är dock att, oaktadt dessa häftiga temperatur-ombyten och denna oförsigtighet uti ett hårdt klimat, inflammations-sjukdomar högst sällan förekomma, så att f. ex. icke en enda bröslinflammation under året blifvit anmäld. Beträffande klädedrägten, såsom på helsan inverkande, råder hos qvinfolken mycken förvändhet; att de under sina bestyr i hemmet äro klent klädda, är redan nämndt, men så snart de skola bort någorstädes, t. ex. till kyrkan eller staden, bylta de på hufvudet, halsen och bröstet alla möjliga shawlar och halsdukar de ega, under det att nedre delen af kroppen vanligtvis är högst tunnt klädd; en egen och besynnerlig vana är hufvudets varma beklädnad som Jemtlänningen städse iakttager; qvinnorna bruka nemligen alltid»plagg» (halsduk) omkring håret och karlarna kunna intet rig- 13

22 14 tigt trifvas hvarken inne eller om nättema om de sakna sin varma»rödlufva», hvilken de ej gerna undvara. Karlarna äro deremot på sina resor väl och varmt klädda. Den ibland allmogen därstädes mest gängse chroniska åkomma är den s. k.»magflen» eller»magasvin»,»skärfven» eller»huggbettet», hvarmed förstås den vanliga syrebildningen i magen med deraf härrörande smärta, Cardialgie, till hvars uppkomst finnes tillräcklig förklaring i födoämnena. Födan beslår nemligen utom»gudslånet» (brödfödan) till stor del af salta, sura, torkade och jästa ämnen, hvilka till temligen stor mängd intagna (Jemtlänningen vill äta sina 4 mål om dagen) ej kunna annat än i magen åstadkomma ättikjäsning och syra. Fisken, ett Imfvudsakligt födoämne, särdeles i skogs- och fjelltrakterne, göres på många sätt sur och graf, mjölken göres sur och osten får likaledes undergå en sorts jäsningsprocess så att han får smör-consistens; då härtill kommer att den dagliga drycken skall vara svagdricka, hvilket sällan väl kokas och sommartiden, då det mest fortares, lätt surnar, måste nödvändigt digeslionen i en med alla dessa jäsningsämnen öfverlastad mage bringas på obestånd. En annan dryck, som i den copiösa mängd den nu fortares, ej kan annat än menligt inverka, är kaffet, och anser Prov.-läk. denna dryck mycket uuderhjelpa och utbilda de allt mer och mer öfverhandtagnnde unsemicraa. Hvad åter angår bränvinsförtärande, så måste till Jemtlänningens stora beröm sägas, att i allmänhet mycken nykterhet råder och anses det ibland den uppväxande ungdomen såsom en heder att ej (»förtära») smaka bränvin, hvilket väl är det enda och bästa correclivet emot superiet. De här för några år sedan inrättade 2:ue ångbräunerierna synas ej hafva förändrat förhållandet, och måste en stor del af det tillverkade bränvinet föras ut ur landet. I afseende på bildning och sedlighet står allmogen här frarnföre många andra provinser; den är kunnig så i ett som annat och har mycken fallenhet för slöjd, så att här och der finnas autodidakter i arbeten uti trä, messing och jern, som väl kunna täfla med rigtiga mästare i städerna, samt är mycket sjelfständig och vet ej alls af att»gå och göra dagsverken i herrgården», emedan här inga gods eller större egendomar finnas, utan är hvarje liten bonde sin egen herre. l sedligt hänseende finnes dock ibland ungdomen ett stort oskick, som väl på sednare tider betydligt aftagit, men dock ännu finnas qvar, nemligen det s. k.»utpågåendet», bestående deruti att»strekan» (gossarna eller de ogifta karlarna)»gå utpå te stårsjän» (gå ut och ligga hos flickorna om nätterna). Detta bruk, eller rättare denna osed, troligen kommande deraf att friaren eller fästmannen endast om qvällarna efter slutadt arbete kunde besöka sin sköna, far man dock ej förstå så, som skulle dervid otukt alltid begås; tvertom hör det till undantagen och gäller motsatsen såsom regel, hvilket också bevisas af det ringa antal oäkta barn som födas; såsom en särdeles stor skam anses det också att»ligga bort sig» (föda oäkta barn). Emellertid får man väl ej förbise, att genom dessa besök sinligheten stegras och retas, och torde man äfven härutinnan kunna finna någon anledning till de ej sällan förekommande hvita flödena och mensiruations-anomalierna hos qvinnorna.

23 Men huru upplyst och kunnig än allmogen i öfrigt må vara, vill den dock grrna i medicinskt hänseende dyrka en vidskeplig aeskulap, och vänder sig derföre ofta till qvacksnlvare, kloka gubbar och dylikt, hvaraf här finnas en stor mängd och af hvilka några utmärka sig för sin stora, oförskämda djerfhet, emedan det väl intet linnes något ondt, det må vara in- eller utvältes, som de ej tilltro och påstå sig kunna kurera. Talrikast äro de, som bruka»smörja för ris», och finnas häraf vanligen flera inom hvarje socken, ehuru somliga hafva större anseende och äro derföre mera eftersökte. Nästan alla barn, sjuka eller ej, smörjas för ris och alla slags barnsjukdomar, synnerligast atrophier, äro ris, då med förbigående af läkaren, såsom intet kunnig på den sjukdomen, risgubbar eller risgummor anlitas. Inom distriktet ligger äfven Östersunds stad, som vid Storsjöns östra ända, gent emot den på andra sidan ett smalt sund liggande Frösön, har ett vackert och helsosam t läge; efter omkring 70 års tillvaro har den på de sednare 10 åren betydligt tilltagit så väl i bebyggande som befolkning och räknar nu 1004 invånare. Den har ingen egen stadsläkare. Under den sednaste nervfeber-epidemien isynnerhet sommaren 1852, var staden såsom en härd för sjukdomen och sjukantalet ganska stort, då säkerligen en tredjedel af befolkningen hade mera eller mindre känning af densamma. Hela folkmängden inom distriktet, Östersunds stad inbegripen, utgjorde vid årets slut 24,110. Under loppet af året hafva blifvit födde: af mankön 347, af qvinkön 325, summa 672, hvaraf oäkta: af mankön 25, af qvinkön 16, summa 41. Döde: af mankön 177, af qvinkön 168, summa 345; de föddas antal har sålunda öfverstigit de dödas med 327. Dödligheten har, såsom vanligt, varit störst under ett år, nei:il. 76; dernäst emellan 1 och 3 år, 34, och ungefärligen lika stor har den varit emellan 60 och 85 år; minst emellan 10 och 60 år. Högsta åldern har varit 97 år, hvartill en qvinna hunnit, en 95, två 93 och två 92 år, alla qvinnor; fem personer hafva uppnått 91 och 3 90 års ålder. Rörande de inom provinsen så ofta förekommande sjelfmorden, hvaraf under decenniet i intet annat län, med undantag af Stockholms, inträffade så många som i Jemtland, neml. 1 på 9000, och förhållandet de följande 5 åren var nära nog lika, synes orsaken dertill vara en på folklynnets botten liggande djup svårmodighet, som ofta af ganska ringa orsak, hvarpå man selt flera exempel, lätt öfvergår till sinnesrubbning med derpå följande sjelfmord. Förre Prov.-läk. D:r Fornander anser detta lynne egendomligt och endemiskt för Jemtland samt säger att äfven främlingar deraf angripas. (Prov.-läk. Grenholmy Westernorrlands län. Sollefteå distrikt. Ibland förhållanden Ii vilka under sednaste år utöfvat ett betydligt inflytande på folkets trefnad och välstånd namnes den ökade handelsrörelsen med landets skogseflekter, som genom de till öfverdrift stegrade priserna uppdrifvit skogsafvorkningen till en enorm höjd, hvilket kan befaras i längden blifva en olvcka för landet, emedan såväl den unga som gamla skogen lemnas till sköfling för yxan, landet öfversvämmas af en flod med penningar, 15

24 16 lyxen ocli öfverflödet följa dessa jemt i spåren, oeh dessa osäkra följeslagare gynnas af en här landthandlare, som likt iglar, sedan utsuga penningarne och demoralisera folket. Af livad dessa bemtagn från de större stapelstäderna, är det minsta busbehofsvaror, det mesta består af kaffe, socker, spirituösa och grannlåtsvaror, som icke varit till namnet kända i orten. Flottlederne genom större och mindre vattendrag öppnades, genom rensning, under förlidne år, så att, så att säga, skogarne kunna vandra nedåt sjökusten, endast de lossas från sina fästen och detta ända upp till Norrska fjellen. Landets kommunikationer hafva blifvit betydligt förbättrade genom de gamla landsvägarnes iståndsättande, så att 2:tie landsvägar nu löpa parallelt med Angermanelfven från hafskusten upp till fjelltrakterne. På Angermanelfven besörjes den snabbare omsättningen af 2:ne goda ångfartyg, som dagligen gå emellan Hernösand och Sollefteå, på en sträcka af 10 mil, med fraktgods och passagerare. De egentliga lasttranspoiterna besörjas af en mängd seglande farkoster. Ej mindre än"3:ne ångsågar byggdes, under förra året uti Bjertrå socken, vid Sandö glasbruk och Kransfors. Dessa tillsammans afverka minst 100,000 timmer, och då man beräknar att de öfriga såkallade bondsågarne konsumera lika mycket, blifver det hela 200,000 timmer per år, hvaraf kan beräknas 40,000 tolfter bräder, värderade till minst en half million R:dr D:ko; utom dessa afverkas ett betydligt antal bjelkar och spärrar, som mest öda sko~ gen. Arbetskrafter fattas nästan öfverallt och dagspenningen är stegrad öfver höfvan. Några allmänt nyttiga företag och penningarnes nedläggande, uti ett förbättradt jordbruk, har detta oaktadt ej hörts af. (Prov.-läk. Åkerblom). Torps distrikt. Jordmånen är i Torp och Stöde socknar ganska fruktbar, så att der fås säd mer än till ortens behof. I de öfriga socknarna är den mindre god, isynnerhet i Hafverö der frostnätter vanligen försiöra den magra grödan. God tillgång på skog finnes, men bönderna hafva försåldt sina skogslotter till enskilda bolag, för hvilka Norrlands skogar utgöra ett annat Californien. Allmogens föda består i allmänhet af kornbröd, potatis, strömming och fisk. Kaffe förbrukas här i stora qvantiteter, men deremol anses bränvinssuperiet vara mindre än i de flesta andra landsorter. Det är endast vid auktions- och marknadstillfällen, samt under de här i orten omkring en månad räckande höst- och vårtingen, som bränvin i öfvermått begagnas. Allmogens lynne är friskt och öppet. Han är sjelfständig och stolt; men gästfri och välvillig. Till vext och kroppsbyggnad är han öfver medelmåttan. Klädedrägten är ej olika öfriga landsorters, om ej finare och präktigare. Magsyra förekommer allmänt, så att h va rännan person af allmogen är deraf mer och mindre besvärad. Bleksot är icke sällsynt. (Prov.-läk. Hacksell). Gefleborgs län. Hudiksvalls distrikt består af 16 socknar hvilka äro indelade i 4 tingslag. Det är bergigt och skogrikt, med mellanliggande dalar, som äro

25 äro temligt fruktbärande. Linodlingen utgör hufvudnäringen och hälften af jorden ligger ej här i trade såsom söderut, utan ett sliigs cirkulationsbruk begagnas allmänt, lör uppnående af invånnrnes hufvudsyfte att bereda tillräcklig fodertillgång åt sina kreatur, lnvånarne äro arbetsamma och lefva i allmänhet sparsamt samt hafva också öfverhufvud sin utkomst. Kaffe är dock en oundgänglig artikel som måste finnas äfven bos den fattigaste. Klädseln är ändamålsenlig, men olika inom de olika socknarna; hos karlarne dels jacka och kortbyxor, dels lång rock och långbyxor; hos qvinnorna dels kjortel och tröja, dels helklädning. Folklynnet är i allmänhet envist och oböjligt. Inom distriktet finnas flere bruk af hvilka allmogen dels genom forsling och dels genom kolning kan hafva god förtjenst. Timmerhandeln har på sednare åren gifvit bonden en god behållning. (T. f. Prov.-läk. Finenian'). Hudiksvalls stad innehållande 330 gårdar upptagande 69,000 qvadratalnar till tomter indelad jord äger dessutom 385 tunnland donerad jord som till större delen är uppodlad. I staden finnes 1 läderfabrik, 1 segelduksfabrik, 1 snus- och stryksticksfabrik inom hvilken sistnämnde ännu icke märkts några menliga följder för arbetarnes helsa. Handlande med öppna bodar finnas 24, livaribland en del tillika drifva handel med bjelkar och bräder. Genom näringsfriheten hafva handtverkarnes antal ökats till omkring 50, af hvilka en stor del sakna förtjenst och blifva fattige. Fiskare finnas omkring 130, hvilka i Maj månad begifva sig till skärgården att Ilska strömming och om våren och hösten hafva arbetsförtjenst på härvarande skeppsvarf samt föra ett torftigt lefnadssätt. Kaffe nvitjas allmänt och bränvin af några till ölverflöd. Hörande de i staden förekomna märkligare sjukdomar alltsedan stadsläkarens äntrade till tjensten (år 1805) namnes att»år 1809 under kriget, då en del af landtvärnet var här förlagdt och inqvarteradt, insjuknade en del uti en epidemisk nervfeber, som spridde sig till invånarne, hvarigenorn uppkom den största mortaliteten, då under året dogo 86 personer hvaraf några och 40 i nervfebern. Vid krigets slut, då konvalescenter från armens sjukhus i Sundsvall till fots begåfvo sig derifrån, insjuknade åter en del under vägen och intogos och sköttes här i ett för tillfället inrättadt sjukrum på rådhuset, hvarigenorn stadens invånare undgingo smittan, och sedan hafva inga epidemiska nervfebrar visat sig inom staden. De exanthematiska sjukdomarne hafva varit här gångbara: Skarlakansfebern (Scarlatina) åren 1816 af svår beskaffenhet med typhös feber och metastaser, lindrigare 1821, 1822, 1825, 1826 och Mässlingen (Morbilli) 1816, 1821, 1822, 1829, 1830, 1837 och Smittkopporna 1825, 1827, 1832, 1833 och 1839 af lindrig art. Kikhostan 1813, 1818, 1819, 1825, 1830, 1835, 1847 och Angina membranacea endast 1835 och Angina parotidea 1815, 1827, 1834 och Utom gikt, kroniska rheumatismer, cardialgi och hysteri äro här årliga sjukdomar om våren och hösten: katarrher, halsflusser och bröstsjukdomar och otn som» 3 17

26 18 maren i Juli och Augusti diarrhéer. Intermittenla febrar äro inom staden sällsynta; ii ^ n " men vid sjökusten pa landet häromkring visa de sig om våren hos några personer». Levra nodosa hvaraf några personer vid stadsläkarens hitkomst år 1805 voro behäftade, har nu nftagit. Veneriska sjukdomen var ock i början af hans tjenstelid sällsynt; men har nu på några år spridt sig i socknarne, isynnerhet Ljusdahl, hvarifrån årligen inkomma patienter till kurhuset. Den uppkom i Gnarps socken genom kringvandrande Vestgöthar, som ditförde smittan, och som gaf anledning till ett kurhus' anläggande i staden Den är dock nu derstädes utrotad och kurhuset sedan 1840 förenadt med ett här inrättadt lasarett för norra Helsingland. (Stadsläk. Wallner). Söderhamns distrikt. Under året hafva 2:ne stora sågverks-bolag, Woxna och Bergviks, etablerat sig, hvaraf det ena, Woxna, vid Ljusne-elfvens utlopp i hafvet, det andra både vid Ljusnans utlopp och dess fall från sjön Bergviken till Marinen 1 mil från Söderhamn, samt ytterligare ett tredje eller Dicksonska är i görningen. I följd af goda träkonjunkturer har derjemte en mängd mindre sågverk flerstädes uppstått. Till alla dessa verk flottas timmer längre eller kortare väg, dels efter provinsens största vattendrag, Ljusnan och Woxnan, dels elter andra uti dessa infallande större och mindre åar. Följden häraf har blifvit så väl uppköp af större skogstrakter och skogarnes flerdubbelt stigande pris emot förr, sorn ock ökad arbetsförtjenst och utomordentligt stegrade priser, hvarigenom för det närvarande ett snart sagdt öfverflöd nf penningar inträdt. Så välgörande detta borde och kunnat vara, fruktar Prov.-läk. att, hos flertalet, deraf endast alstrats lyx och ökadt bränvinssupande samt, sedan penningarne äro förbi, återstoden af skogen bortsåld, endast ökad fattigdom och deraf tunga för socknarne, som redan äro svårt nog af fattigtaxor tryckta, qvarstår. Derjemte lockas allmogen, genom de höga forlönerna, att hela året»ligga på landsvägarne», hvarigenom moraliteten försämras och hemsysslorna till ytterligt mehn för jordbruket eftersättas 1 direkt sanitärt hänseende hafva strönirensningarne, flottningarne och anläggningarne vid Ljusne visat sig menligt inverka på helsotillståndet genom ökadt antal fross- och nervfebrar, hvartill enda orsaken bör sökas uti de trånga, osunda bostäderne under det ständiga arbetet uti vatten hela året om. (Prov.-läk. Wikblad). Ockelbo distrikt.»de sporadiska fall af chlorosis, som i början af mitt sjuåriga vistande här voro mycket sällsynta, hafva på de sednare åren varit allt flere, och de aldraflesta stått i sammanhang med felaktig menstruation. Qvinnan här erhåller sin menstruation vanligen först mot 18:de till 20:de året, och mellan det 15:de och dessa år framträder då chlorosis. Om orsakerne till denna allt oftare förekommande svaghetssjukdom hos allmogens barn ock skulle kunna sökas uti den oftast knappa och dåliga, sura och salta födan, samt deruti att barnets krafter vanligen anlitas ända från tionde året, så torde de dock icke ligga ensamt deruti, emedan väl förhållandet dermed varit enahanda äfven långt tillbaka, och jag funnit sjukdomen nästan lika ofta bos den mera välmående som fattigare allmogens barn. Men om