September Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

Transkript

1 Boverket Rapport September 2004 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

2 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner Boverket augusti 2004

3 Titel: Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner. Utgivare: Boverket Upplaga: 1:1 Antal: Tryck: Lenanders Grafiska AB, Kalmar ISBN: X Sökord: Samhällsplanering, fysisk planering, översiktsplanering, regioner, regional utveckling, län, länsstyrelser, kommuner, hållbar utveckling, regionala tillväxtprogram, RTP, självstyrelse, strategier, exempel, Eslöv, Uppsala, Västerbottens län, Linköping. Diarienummer:?? Omslag foto: Dan Janérus Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, Karlskrona Telefon: Fax: E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: Boverket 2004

4 Syfte 3 Förord Boverket har den allmänna uppsikten över Plan- och bygglagen och är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor rörande byggd miljö, hushållning med mark och vatten, fysisk planering, byggande och boende. Vidare ansvarar Boverket bl.a. även för samordning, uppföljning och rapportering i fråga om miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och för övergripande miljömålsfrågor som avser fysisk planering, byggnader och hushållning med mark och vatten. Enligt Boverkets regleringsbrev ska verket fortsatt undersöka och redovisa i vilken utsträckning den kommunala översiktsplaneringen samverkar med de regionala tillväxtprogrammen och annan regional planering. Det gäller bl.a. de regionala utvecklingsprogrammen och infrastrukturplaneringen. Dessutom ska Boverket redovisa hur regionalt samarbete och samverkan över sektorsgränser utvecklas. När det gäller de regionala tillväxtprogrammen ska Boverket vara en samverkanspart genom att bidra med analys-, metod- och kompetensstöd inom sitt ansvars- och kompetensområde. Boverket har tidigare färdigställt rapporten Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering, mars I den rapporten har verket utifrån den fysiska samhällsplaneringens utgångspunkter kartlagt de regionala tillväxtprogrammen för landets alla län. I den här rapporten har Boverket på motsvarande sätt granskat alla regionala utvecklingsprogram och liknande dokument som länsstrategier m.fl. för de län/regioner som har aktuella program av detta slag. Det har utförts med huvudsyftet att klarlägga den aktuella situationen i tidsläget innan regionala utvecklingsprogram kommer till enligt den nya förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete. I rapporten redovisas dessutom aktuella exempel på behandling av mellankommunala och regionala frågor i den kommunala fysiska översiktsplaneringen. Boverket vill på dessa sätt stimulera den lärandeprocess som pågår om brett samhällsplaneringsarbete på lokal och regional nivå. Rapporten har utarbetats av Dan Janérus. Handledare har varit Jan Gunnarson, som dessutom utarbetat avsnittet 6 Några viktiga slutsatser och avsnittet 5.3 Arbete i Västerbotten och Kvarkenområdet med utvecklingsplanering i en funktionell region. Ansvarig enhetschef är Kerstin Hugne. Karlskrona den xx yy 2004 Ulf Troedson Chef för Samhällsbyggnadsdivisionen

5 4 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

6 Syfte 5 Innehåll Sammanfattning Syfte Bakgrund Frågeställningar i undersökta regionala program Hållbar utveckling och god livsmiljö Kommunikationsfrågor Boende och bostadsförsörjning Av Boverket och NUTEK genomförda enkäter Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner Eslövs översiktsplan relationer till Öresundsregionen, Skåne och grannkommunerna Uppsala översiktsplanering som utförligt behandlar mellankommunala och regionala frågor Arbete i Västerbotten och Kvarkenområdet med utvecklingsplanering inom en funktionell region Järnvägen Ostlänken och anknytande mellankommunala och regionala frågor i Linköpings översiktsplanering Några viktiga slutsatser Bilaga Behandlingen av mellankommunala och regionala frågor i 41 översiktsplaner... 41

7 6 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

8 Syfte 7 Sammanfattning Med stöd i regeringens föreskrifter i Boverkets regleringsbrev redovisar Boverket i denna rapport verkets granskning av befintliga regionala utvecklingsprogram och liknande dokument som länsstrategier m.fl. för de län/regioner som idag har aktuella program av detta slag. Analysen har utförts med utgångspunkt från Boverkets kompetensoch ansvarsområden med inriktning på fysisk planering och boendefrågor. Den utförda kartläggningen visar att: Hållbarhet och hållbar utveckling tas upp i nästan alla de studerade programmen. Det görs oftast endast i korthet och ganska allmänt hållet. Drygt hälften berör därutöver andra livsmiljöfrågor. Nästan alla behandlar kommunikationsfrågor. Dessa strukturfrågor behandlas även i den fysiska planeringen. Bara knappt hälften tar upp boendefrågor, oftast i största korthet, trots den betydelse bostadsförsörjningen och ett gott boende har för utvecklingen av attraktiva regioner. Dessutom har ett 40-tal av landets kommunala översiktsplaner granskats för att analysera om och hur mellankommunala och regionala frågor behandlas. Också utifrån de granskade översiktsplanerna är intrycket att det hittills inte har ägt rum särskilt mycket samverkan mellan å ena sidan arbetet med regionala utvecklingsprogram, liknande program samt andra regionala utvecklingsfrågor och å den andra kommunernas översiktsplanering enligt PBL. Huvudresultaten i övrigt av granskningen är: Bara knappt hälften av de genomgångna översiktsplanerna behandlar mer än någon enstaka mellankommunal fråga. En tredjedel av de genomgångna planerna behandlar mellankommunala eller regionala frågor, men oftast mycket kortfattat och utan redovisning av någon utförlig analys. Cirka en femtedel av planerna tar mer utförligt upp mellankommunala och regionala frågor. I rapporten redovisas dessutom mer utförligt fyra exempel på aktuell kommunal översiktsplanering där mellankommunala och regionala frågor har behandlats utförligt. I ett par har man direkt knutit an till länets/regionens regionala utvecklingsprogram eller motsvarande program och även i något fall till EU:s European Spatial Development Perspective, ESDP. I en tidigare rapport Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering, mars 2004, har Boverket utifrån den fysiska planeringens och bostadsförsörjningens synpunkter analyserat de regionala tillväxtprogrammen, RTP.

9 8 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

10 Syfte 9 1. Syfte I Boverkets regleringsbrev har regeringen föreskrivit att Boverket ska fortsatt undersöka och redovisa i vilken utsträckning den kommunala översiktsplaneringen samverkar med de regionala tillväxtprogrammen och annan regional planering. Sådan regional planering är bl. a. arbetet med regionala utvecklingsprogram och infrastrukturplaneringen. Boverket har mot denna bakgrund i rapporten kartlagt behandlingen i befintliga aktuella regionala utvecklingsprogram och liknande länsdokument av frågor med knytningen till den fysiska samhällsplaneringen. Det har gjorts utifrån verkets kompetens- och ansvarsområde. Boende och bostadsförsörjningsfrågor har särskilt granskats i detta sammanhang. Kommunernas översiktsplaner innehåller numera i många fall redovisningar av framtida utvecklingsarbete. En god växelverkan mellan å ena sidan den regionala utvecklingsplaneringen, bl.a. de regionala utvecklingsprogrammen och de regionala tillväxtprogrammen, är därför angelägen och naturlig. Mot denna bakgrund redovisar Boverket i rapporten en granskning av ett 40-tal kommunala fysiska översiktsplaner. Granskningen är inriktad på behandlingen av mellankommunala och regionala frågor i dessa. I detta sammanhang redovisas dessutom mer utförligt fyra exempel från aktuell kommunal fysisk planering på hur mellankommunala och regionala frågor kan behandlas i översiktsplaneringen. Denna boverksrapport utgör ett förarbete inför verkets insatser i enlighet med regeringens uppdrag den 10 juni 2004 till Boverket, NUTEK m.fl. myndigheter att redovisa förslag till metoder för att stärka arbetet med regionala utvecklingsprogram. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 september 2005.

11 10 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

12 Bakgrund Bakgrund I regeringens proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet presenteras den nya regionala utvecklingspolitiken. I propositionen föreslås att regionalpolitik och regional näringspolitik inom näringslivspolitiken slås samman och bildar det nya politikområdet regional utvecklingspolitik. Huvudmålet för den nya politiken är väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med god servicenivå i hela landet. I det regionala utvecklingsarbetet ingår att ta fram ett regionalt utvecklingsprogram (RUP). Programmet ska vara ett paraplydokument och riktningsgivare för operativa delprogram såsom regionala tillväxtprogram (RTP), strukturfondsprogram, planer för regional transportinfrastruktur och regionala miljömål. Ansvariga för de regionala utvecklingsprogrammen är det kommunala samverkansorganet resp. det regionala självstyrelseorganet i de län/ regioner där sådana skapats och länsstyrelsen i övriga län. 1 Redan i den tidigare förordningen (1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete var det föreskrivet, att i varje län/region ska ett tidsbundet regionalt utvecklingsprogram, RUP, utarbetas som grund för det regionala utvecklingsarbetet. De regionala utvecklingsprogrammen ska utformas så att de utgör underlag för samverkan mellan och inom statlig och kommunal verksamhet och mellan olika delprogram. De ska tillsammans bidra till att uppnå målen för länets/ regionens utveckling. I förordningen var det redan i denna tidigare lydelse föreskrivet i det regionala utvecklingsarbetet att kommunernas översiktliga planering ska beaktas. Med stöd av regeringens uppdrag år 2002 har alla län/regioner utarbetat regionala tillväxtprogram, RTP. I ett antal län/regioner har dessa därmed tillkommit innan det funnits något regionalt utvecklingsprogram. I vissa fall har länsstrategier eller visioner för län/ regioner präglats av regionala utvecklingsfrågor på liknande sätt som ett regionalt utvecklingsprogram. 1 Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering Boverket 2004, kapitel 4 och bilaga 1.

13 12 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner I den tidigare boverksrapporten Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering har en kartläggning utifrån fysisk samhällsplanering och boende av de regionala tillväxtprogrammen redovisats för landets alla län. Eftersom den fysiska samhällsplaneringen griper över olika verksamheter, som kommunikationer, boende, områden för näringsverksamheter m.fl. har Boverket genomfört arbetet med denna tillväxtavtalsrapport i tvärsektoriellt perspektiv. Boverket undersökte i rapporten i vilken utsträckning man i länen/regionerna i arbetet med tillväxtprogrammen samverkar med den fysiska samhällsplaneringen. Det gjordes med hjälp av en enkät till länsstyrelserna samt till samverkansorganen och självstyrelseorganen i länen. Kommunerna har ansvaret för den fysiska planeringen och är därför viktiga i detta sammanhang. Idéer från den kommunala översiktsplaneringen kan utgöra grund för och stimulera till insatser genom tillväxtprogrammen. Dessutom kräver vissa insatser i tillväxtprogrammen som har fysisk-rumslig knytning behandling enligt Plan- och bygglagen. Rapporten visar att en samverkan mellan arbetet med tillväxtprogram och fysisk planering i många fall är otillräckligt utvecklad, även om visst samarbete har kommit till stånd i något mer än hälften av länen. Den kommunala översiktsplaneringen förefaller enligt undersökningen ännu inte beaktas i större utsträckning i tillväxtprogrammen. I Sverige har NUTEK och Boverket uppdraget att bistå regeringen med att driva arbetet med regional utvecklingsplanering inom ramen för ESDP, European Spatial Development Perspective. Efter en genomgång av regionala tillväxtavtal drog NUTEK och Boverket slutsatsen att ESDP måste konkretiseras och tolkas utifrån specifikt svenska förhållanden, avseende bl. a. näringsgeografi, markanvändning, regional/kommunal organisation och planeringssystemens utformning. Det förefaller som om ESDP i ett svenskt perspektiv har varit en av de funktioner som stimulerat arbetet med regionala utvecklingsplaner/motsvarande i några län. Boende/bostadsförsörjningsfrågorna är strategiska för den regionala utvecklingen. Dessa är ett kommunalt ansvar, men idag stämmer ofta inte bostadsmarknadernas geografiska utbredning med kommungränserna. Det är i många fall tydligt att bostadsförsörjningsfrågorna i hög grad även påverkas av faktorer utanför kommunen. Frågorna har blivit mellankommunala och regionala. Då försörjningen av goda bostäder inom ramen för ett allsidigt gott och attraktivt boende inte är tillräckligt, och därmed ett hinder för tillväxten, är det naturligt att boendefrågorna i ökad utsträckning beaktas i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen och i regionala utvecklingsprogram. Det kräver också att underlag från fysisk samhällsplanering finns tillgängligt i arbetet med regional utvecklingsplanering.

14 Frågeställningar i undersökta regionala program Frågeställningar i undersökta regionala program I de län som har ett regionalt utvecklingsprogram eller motsvarande dokument är inriktningen i de flesta fall främst näringsliv, kompetens/utbildning och infrastruktur. Även resonemang om livsmiljö/ attraktivitet är vanligt förekommande. Boverket har i denna rapport kartlagt frågor rörande fysisk samhällsplanering och angränsande ämnesområden i befintliga regionala utvecklingsprogram eller liknande dokument som länsstrategier m.fl. som är aktuella. I detta avsnitt redovisas sådana exempel på skrivningar från programmen. 3.1 Hållbar utveckling och god livsmiljö Hållbarhet behandlas i 2/3 av programmen, oftast allmänt hållet. Regionala utvecklingsplanen för Stockholms län, liksom utvecklingsstrategin för Västra Götalandsregionen behandlar utförligt hållbar utveckling. Region Skåne betonar att en helhetssyn behöver utvecklas som främjar en hållbar samhällsstruktur. Då krävs att miljöaspekten integreras i alla sektorer av samhället, t. ex. är en miljöanpassning av trafiken en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra miljön i Skåne. Kalmar län fokuserar på begreppet hållbarhet, vilket genomsyrar programmet. Det framhålls bl.a. att de regionala miljömålen är en naturlig del av det regionala utvecklingsarbetet. Blekinges läns utvecklingsprogram innehåller ett antal kartbilder, varav en särskilt tar utgångspunkt i det hållbara Blekinge. Där lyfts hälsa, livsmiljö och kretsloppsfrågor fram. Också Jämtlands län har tagit upp kretsloppstänkandet. Drygt hälften av programmen berör livsmiljöfrågor, i större eller mindre utsträckning. Några exempel från programmen tas upp i det följande. Region Skåne tar särskilt upp den goda natur- och kulturmiljön tillsammans med livsmiljön och detta ses som grundläggande för länets attraktivitet.

15 14 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner Västerbottens län beskriver att de kan bidra med en god uppväxtmiljö, bra boende och låg kriminalitet. Där finns också unika naturoch kulturområden liksom variationsrik bebyggelsestruktur. Region Blekinge framhåller att länet är attraktivt att bo och verka i. Boendemiljön, utbildningsnivån, kulturen och välutvecklad servicesektor ska bidra till att företag väljer att lokalisera sig där. Från Dalarnas sida understryks att en bra livsmiljö är grunden för människors hälsa. Det framhålls att länet av många uppfattas som attraktivt med kulturmiljön, naturen och kulturlivet som viktiga bidragande faktorer. Gotlands kommun har delat upp insatserna avseende livsmiljöfrågor i delområden. Delområdena är Gotland som kulturmötesplats, landsbygdsutveckling, miljö, det smidiga Gotland och att utveckla bilden av Gotland. 3.2 Kommunikationsfrågor Nästan alla program eller motsvarande tar upp kommunikationsfrågor i större eller mindre utsträckning. I den regionala utvecklingsplanen för Stockholms län belyses och analyseras kommunikationsfrågor utförligt. Västra Götalandsregionen betonar i sin utvecklingsstrategi vikten av att ha en hög standard även på godstransporterna med kombinerade land- och sjötransportsystem samt goda flygförbindelser och andra kommunikationer med andra storstadsområden. Region Skåne tar upp vikten av ett väl fungerande trafiksystem med snabba och smidiga allmänna kommunikationer för god tillgänglighet i hela Skåne. Detta skapar grunden för en väl fungerande bostads- och arbetsmarknad samt breddar företagens tillgång till arbetskraft. Man vill öka balansen i länet, vilket innebär att de olika regiondelarnas utveckling tas tillvara och stimuleras. Goda kommunikationer bidrar till den balansen samtidigt som den slår vakt om den flerkärniga skånska ortstrukturen. Genom att utveckla kollektivtrafiken och IT-infrastrukturen, liksom att samordna trafikplaner och strategier i Öresundsregionen, kan länet stärkas ytterligare. I Västerbottens program konstateras att kommunikationer och infrastruktur är viktigt i ett län som Västerbotten med långa avstånd, vilket ställer stora krav på transportssystemet. Det i länet väl förgrenade vägnätet har låg standard och underhållet är bitvis eftersatt vilket är ett hinder för utveckling. Stora projekt i Västerbotten som tas upp är utvecklingen av förbindelser i väst-östlig riktning, främst väg E12, samt Botniabanan. Kalmar län betonar vikten av goda kommunikationer och att transporterna samtidigt sker på ett hållbart sätt. Man understryker att ett väl fungerande hållbart transportsystem består av mer än vägar. Bättre kommunikationer ökar näringslivets aktionsradie, så att tillgängligheten förbättras. Dalarna betonar att till goda kommunikationer hör även en väl utbyggd regional kollektivtrafik med samordnade tidtabeller och biljettsystem mellan olika trafikslag. Det bedöms troligt att bilen

16 Frågeställningar i undersökta regionala program 15 fortsatt blir det viktigaste kommunikationsmedlet i ett län som är så glesbefolkat som Dalarnas län. Jämtlands län behandlar frågan på liknande sätt och betonar att avstånden i länet måste neutraliseras genom förstklassiga kommunikationer. Gotland behandlar länets förutsättningar för kommunikationer med omvärlden. Flyg- och färjeförbindelser har störst betydelse även för den framtida utvecklingen. 3.3 Boende och bostadsförsörjning Knappt hälften av de granskade dokumenten tar upp boendefrågor i större eller mindre utsträckning. Kalmar län har fyra hörnstenar i sitt program varav en är att utveckla hela länet så det blir attraktivt att bo och verka i. Blekinge behandlar dessa frågor på liknande sätt. Regionala utvecklingsplanen för Stockholms län behandlar bostadsmarknaden utförligt. För Skåne tilltros goda boendemiljöer och varierat bostadsutbud bidra till länets tillväxt. Attraktiva boendemiljöer underlättar rekrytering och gynnar näringslivet. God tillgång på bostäder ökar rörligheten, vilket stärker dynamiken i ekonomin. Samverkan mellan kommuner och aktörer inom byggsektorn är angeläget. Dessutom är det nödvändigt med ökad samsyn mellan kommunernas översiktsplaner, utvecklingsprogrammet och infrastrukturplaneringen. Det krävs ett fördjupat regionalt helhetsperspektiv på bostadsefterfrågan. I Dalarnas program betonas att det i Dalarna finns attraktiva boendemiljöer och att många människor idag aktivt väljer att flytta dit, bl.a. genom de möjligheter som finns att bo i genuina och levande kulturmiljöer. Länets struktur med byar som har varierande och sammanhållen bebyggelse är unik.

17 16 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner

18 Av Boverket och NUTEK genomförda enkäter Av Boverket och NUTEK genomförda enkäter NUTEK har i samverkan med Boverket och PBL-kommittén med hjälp av en enkät i februari 2004 till länen/regionernas kontaktpersoner för regional utvecklingsplanering översiktligt kartlagt arbetsläget i olika län/regioner i landet vad gäller regionala utvecklingsprogram och motsvarande dokument. Huvudintrycket är att det finns ett utbrett medvetande om att det av funktionella och rationella skäl borde finnas god koppling mellan regional utveckling och fysisk samhällsplanering. I praktiken är detta samspel idag svagt utvecklat med undantag för i några län. Boverket har tidigare i rapporten Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering analyserat utfallet av en enkät i januari 2004 från Boverket till alla län/regioner angående arbetet med de regionala tillväxtprogrammen. Även om regionala utvecklingsprogram och motsvarande normalt har tagits fram med kommunal representation i partnerskapen förefaller det inte som om den kommunala översiktliga planeringen har beaktats i särskilt stor utsträckning. Förordningen om regionalt utvecklingsarbete, liksom den tidigare motsvarande förordningen, föreskriver att det regionala utvecklingsarbetet ska beakta den kommunala översiktliga planeringen. Det regionala utvecklingsprogrammet (RUP) ska fungera som underlag för de operativa delprogrammen. Därför behöver samspelet öka mellan den regionala utvecklingsplaneringen och den fysiska samhällsplaneringen. De flesta svarande anger att företrädare för fysisk samhällsplanering deltar i vissa arbetsgrupper för framställandet av utvecklingsprogram. Den mest självklara kopplingen mellan regional utvecklingsplanering och fysisk samhällsplanering finns inom transport- och kommunikationsfrågorna. Detta återspeglas även i svaren på NUTEK:s, Boverkets och PBL-kommitténs enkät. Boendefrågor och bostadsinfrastrukturen omnämns däremot inte i särskilt många enkätsvar, vilket är oväntat eftersom man i svaren på Boverkets enkät om de regionala tillväxtprogrammen tar upp detta i drygt hälften av länen. Av svaren på denna enkät framgår att de kommunala översiktsplanerna har beaktats i liten grad. Några av de svarande förutsätter

19 18 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner helt enkelt att om representanter för kommunen varit med förutsätts att översiktsplanerna beaktats. Ett viktigt undantag är Stockholm där översiktsplanerna har använts som underlag för framtagandet av en alternativ regionstruktur. Det kan även särskilt nämnas att Östergötland har en ambition om att göra en sammanställning över länets översiktsplaner för att se i vilken utsträckning de stödjer regionalt utvecklingstänkande. I Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne och Västra Götalands län har man nyligen tagit fram ett regionalt utvecklingsprogram eller satt igång arbete med ett sådant program. Halland, Västmanland, Dalarna och Västerbotten har aktuella länsstrategier medan Västernorrland, Örebro och Jämtland har gjort särskilda visionsarbeten. Många av övriga län hänvisar till att det regionala tillväxtprogrammet i viss utsträckning har karaktär av utvecklingsprogram. I Boverkets rapport Regionala tillväxtprogram och fysisk samhällsplanering, 2004 redogörs närmare för den nämnda boverksenkäten som skickades ut till länsarkitekter, planeringsdirektörer/näringslivsdirektörer vid länsstyrelserna och handläggare/motsvarande för tillväxtprogrammen vid regionala samverkans- och självstyrelseorgan. Det framkom att samverkan mellan dem som ansvarar för tillväxtprogrammet och företrädare för fysisk samhällsplanering under utarbetandet av programmet har ägt rum i hälften av länen/ regionerna. I rapporten om tillväxtprogrammen analyseras också i vilka frågor samverkan skett, hur denna samverkan bedrivits och hur samverkansarbetet dokumenterats. De flesta av dem som svarat på enkäten anser att en ytterligare samverkan skulle förbättra tillväxtprogrammet och det ges förslag på hur en samverkan skulle kunna bidra till denna förbättring av arbetet. På en fråga om hur den kommunala översiktsplaneringen beaktats i arbetet med tillväxtprogrammet framkommer att den inte behandlats i någon större utsträckning, eller inte alls. Man kan konstatera att det i alla län/regioner finns ett partnerskap eller motsvarande i anslutning till arbetet med tillväxtprogrammen, men där ingår oftast inte någon/några fysiska planerare, arkitekter eller landskapsarkitekter. I en annan fråga ombads de svarande ange vilka områden/ämnen i länets/regionens tillväxtprogram som man tycker främst har anknytning till fysisk samhällsplanering. Det vanligaste svaret var infrastruktur. I övrigt nämnde flera av de svarande bl.a. boende, upplevelseindustri, hållbar utveckling och miljö.

20 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner Intrycket från granskade regionala utvecklingsprogram är sammanfattningsvis att det i arbetet med utvecklingsprogrammen i de flesta fall inte har varit någon större samverkan med kommunernas översiktsplanering enligt PBL. Detta konstateras också i de preliminära slutsatserna i NUTEK:s rapport Länens arbete med de regionala utvecklingsprogrammen (RUP): Resultat av en enkät. Ett tydligt undantag från detta är Stockholms län och den Regionala Utvecklingsplanen för Stockholms Län (RUFS). Regional utvecklingsplanering ska definitionsmässigt bestå av såväl regional ekonomisk planering som fysisk samhällsplanering. I Sverige har kommunerna ansvaret för att planlägga användningen av mark och vatten (PBL 1:2). Det är därför mycket viktigt med koppling mellan regional utvecklingsplanering och den kommunala översiktsplaneringen. Detta underlättas av att det i allt fler kommuner behandlas viktiga utvecklingsfrågor i översiktsplaneringen. Ett 40-tal kommunala översiktsplaner har därför granskats med avseende på behandlingen av mellankommunala och regionala frågor. Efter samtal med ett antal personer med god kunskap om översiktsplaneläget i landet har en genomläsning av ca 40 översiktsplaner från kommuner spridda över hela landet genomförts i sökandet efter goda exempel som tar upp mellankommunala och regionala frågor. Genomgången fick av tids- och resursskäl begränsas till dessa översiktsplaner. För information om vilka kommuners översiktsplaner som granskats, se bilaga till denna rapport. Mindre än hälften av de granskade översiktsplanerna behandlar mer än någon enstaka mellankommunal fråga. I regel finns sådana frågor med i mindre utsträckning ju äldre planen är. En tredjedel av de genomgångna översiktsplanerna behandlar mellankommunala eller regionala frågor i något större utsträckning än övriga. Cirka en femtedel av planerna tar upp mellankommunala och regionala frågor på ett mer omfattande sätt. Det är ofta relativt stora kommuner som har en särskilt viktig roll regionalt, t. ex. Jönköping, Linköping och Umeå.

21 20 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner Av de granskade översiktsplanerna är det några som behandlar mellankommunala/regionala frågor särskilt utförligt jämfört med de andra. Dessa är Eslöv, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Uppsala. Deras översiktsplaner är ganska nya och omfattande, t. ex. anknyts ofta till länets regionala utvecklingsprogram eller liknande regionala dokument och i vissa fall även till ESDP. Två av dessa kommuner (Eslöv och Uppsala) har valts som exempel, att i denna rapport redovisas mer utförligt, (se avsnitten 5.1 och 5.2). Dessutom redogörs för metodutveckling för utvecklingsplanering i Västerbotten inom den kommunala översiktsplaneringens ram genom Storumans kommun (avsnitt 5.3). I ett fjärde exempel beskrivs Linköpings fysiska planering för den regionalt betydelsefulla järnvägen Ostlänken (avsnitt 5.4).

22 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner Eslövs översiktsplan relationer till Öresundsregionen, Skåne och grannkommunerna Översiktsplanen Eslövs översiktsplan är från 2001 och har ambitionen att vara lättläst men ändå innehålla sådana fakta att den blir till ett verkligt stöd i kommunens och andra myndigheters och beslutsfattares fortsatta arbete. Översiktsplanen ska också ge medborgarna en god insyn i vilka allmänna intressen som finns och hur de ska tillvaratas. Översiktsplanen behandlar Eslövs kommuns förutsättningar i allt från naturförutsättningarna till en bra skola. Översiktsplanens roll och mål, såväl nationella som regionala, berörs samt målsättningar för bebyggelse och hållbarhet. En omfattande analys av geografin och landskapet finns också. En stor del av planen behandlar generella rekommendationer inom många olika områden som bebyggelse, infrastruktur, miljöstörande företeelser, vatten och landskap. Översiktsplanen tar upp förhållandevis mycket om regionala och mellankommunala frågor. I diskussionen om de regionala målen betonas ESDP, miljömålen samt Region Skånes utvecklingsprogram Skånsk livskraft. Mellankommunala frågor som berörs är t. ex. handel och infrastruktur. Kommunen Eslövs kommun har ca invånare. Kommunen strävar till att vara en aktiv småstad i en expansiv storstadsregion. Här ska människor mötas i en grön miljö, en livfull handel, ett trivsamt kulturliv och ett tryggt boende. Eslöv vill förstärka sin profil som den lilla staden med det goda boendet och livsmiljön, med storstaden som nära Källa: Eslövs kommun. Översiktsplan 2001.

23 22 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner granne och allt den har att erbjuda. En förutsättning för att de som bor i kommunen ska välja Eslöv som huvudort och inte andra städer är att kommunikationerna är bra. Det strategiska läget gör kommunen till en attraktiv etableringsort för företag och industri. Eslöv har inriktningen att inte bli beroende av ett fåtal dominerande arbetsgivare och vill därför prioritera små och medelstora företag. På utbildningssidan vill man profilera sig inom vissa sektorer på utbildningsområdet t. ex. vård, verkstadsindustri och livsmedelsindustri. Bra bostäder, trygg uppväxtmiljö och kvalitet i skolan är faktorer som kan göra att barnfamiljer vill flytta till Eslöv. Regionala frågor Översiktsplanen relaterar Eslöv till hela Skåne och till Öresundsregionen. Förbindelserna med kontinenten och det faktum att Skåneregionen fungerar som en transitzon spelar också roll för Eslöv. I Öresundsregionen har jordbruk och livsmedelsproduktion sedan lång tid haft stark ställning. Skåne bör enligt Eslövs plan allt mer betraktas som en gemensam bostads- och arbetsmarknad. Detta ställer högre krav på den regionala planeringen och samordningen mellan kommunerna. Försöksverksamheten med regionalt självstyre genom Region Skåne har enligt kommunen skapat nya förutsättningar för det regionala utvecklingsarbetet. För Skåne är transportfrågorna mycket viktiga och en uppgift i infrastrukturplaneringen är att tydliggöra vilka åtgärder som på bästa sätt bidrar till den önskade utvecklingen. Det regionala utvecklingsprogrammet Skånsk livskraft heter det nu gällande regionala utvecklingsprogrammet för Skåne. Avsikten med det är att det ska bli den gemensamma plattformen för allt skånskt utvecklingsarbete. Det anger den långsiktiga inriktning som eftersträvas och är tänkt att vara ett underlag för prioriteringar när aktörer i Skåne ska fatta beslut om konkreta åtgärder. Målen som ska prägla Skånes utveckling är tillväxt, attraktionskraft, bärkraft och balans. Strategierna för att nå målen är att hålla samman Skåne, stärka konkurrenskraften, att utnyttja det geografiska läget och stimulera initiativkraft. Det skånska kulturlandskapet hotas av stora förändringar och samhällets utveckling innebär ständiga intrång i landskapet. En mångsidig samverkan mellan kommunerna och näringslivet bör understödjas för att stärka länets kvaliteter i olika avseenden. Samarbete behöver utvecklas i funktionella regioner och stråk. Regioner som nämns för samarbete med Skåne är övriga södra Sverige, östra Danmark med Bornholm och regioner runt södra Östersjön. Mellankommunala frågor Vissa frågor i den fysiska planeringen är nödvändiga att samordna över kommungränserna. Eslövs kommun gränsar till många andra kommuner och samarbetar i frågor rörande t. ex. bebyggelse.

24 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner 23 Det finns en speciellt utvecklad samsyn för att omhänderta exploateringstrycket i västra Skåne. Den har utvecklats i ett forum som kallas SSSV vilket står för Samverkan Skåne SydVäst. Den växande befolkningen i Öresundsregionen väcker bl.a. frågan om vad naturen tål på lång sikt. Mellankommunalt samarbete angående bostadsförsörjningen har inletts mellan Lunds och Eslövs kommuner. När det gäller handel behöver uppmärksamhet fästas på hur den kommersiella strukturen utvecklas. En fortsatt utveckling av köpcentrum utanför tätorten kan enligt kommunen ge upphov till ökad miljöbelastning och sociala orättvisor. Det är nödvändigt med regional policy för att få en önskvärd utveckling på lång sikt. Infrastruktur är ett område som kräver samarbete mellan kommunerna inte minst för att möjliggöra goda förbindelser mellan centrala och västra Skåne. Bl.a. behöver Pågatågstrafiken utvecklas ytterligare och även väg 17 och väg 13/109. Kollektivtrafiken i regionen behöver främjas för att vidmakthålla en levande landsbygd samt för att knyta samman regionala stråk som t. ex. grönstruktur, rekreationsstråk m.m. Andra frågor som Eslöv tar upp som mellankommunala frågor är vindkraft, där områden för vindkraft måste beaktas mellankommunalt. Det gäller även grus och vattenförsörjningen eftersom avrinningsområden oftast berör flera kommuner. SSSV Eslöv ingår som nämnts i Samverkan Skåne Syd Väst, SSSV. Samarbetet tillkom1998 och är en delregional samverkan mellan tio av Skånes 33 kommuner. I SSSV ingår Staffanstorp, Burlöv, Vellinge, Kävlinge, Lomma, Svedala, Malmö, Lund, Eslöv och Trelleborgs kommuner. Det är ett exempel på informellt mellankommunalt samarbete inom översiktsplanering, bostadsförsörjning och kollektivtrafik, som bl.a. kan minska risken att bristande bostadsförsörjning hämmar tillväxten och ge medborgarna ökade valmöjligheter i boendet. Viktiga samarbetsfrågor i SSSV är i övrigt utbyggnad av vägar och järnvägar, gymnasieutbildning, näringsliv och marknadsföring av regionen. Rapporten SSSV-kommunernas översiktsplaner, en sammanställning 2002 från Malmö stadsbyggnadskontor har som syfte att ge en samlad bild av SSSV-kommunernas planeringsvisioner och utbyggnadsplaner. På så sätt syftar samarbetet till att ge underlag för ett vidgat samarbete om gemensamma problem och utvecklingsprojekt, strategiska frågor och marknadsföring.

25 24 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner 5.2 Uppsala översiktsplanering som utförligt behandlar mellankommunala och regionala frågor Kommunen Uppsala är landets fjärde största kommun med ca invånare. I tätorten bor det cirka personer vilket motsvarar drygt 70 procent av hela kommunens befolkning. Uppsala är en av de fåtal kommuner i landet som ökar sin befolkning. I Uppsala tätort finns drygt bostäder. Den låga bostadsproduktionen låg inte i takt med befolkningsökningen. Sedan 2001 har dock bostadsproduktionen ökat snabbt och ligger nu på en nivå som motsvarar stadens tillväxt. Uppsalas geografiskt fördelaktiga läge, med goda kommunikationer samt två universitet, ger goda förutsättningar för utveckling av ett rikt näringsliv. Uppsalas inriktning är att vara en attraktiv kunskapsstad, en stad för alla kännetecknad av mångfald, trygghet och tillgänglighet samt en uthållig stad som genom sin uppbyggnad främjar en hållbar utveckling. Kommunen deltar i samverkan i Mälardalen och inom Östersjöområdet. Östersjöperspektivet är centralt för Mälarregionen och Uppsala. Det rymmer utvecklingen av vägar, järnvägar och andra kommunikationer i stråken Köpenhamn Oslo Stockholm/ Mälarregionen Helsingfors med fortsättning till St. Petersburg och Moskva. Ett tätare samarbete kan bana väg för bättre kommunikationer och ökat handels- och erfarenhetsbyte. Det finns en stor och växande närmarknad med samverkan inom den s.k. Östersjöpalettregionen, vilken innefattar ovanstående storstadsområden. Källa: Uppsala kommun. Tre perspektiv på Uppsala har lett till Vision och strategi för staden och därefter till Översiktsplan för Uppsala stad.

26 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner 25 Uppsala i världen Uppsala kommun har i en hållbarhetsstrategi tecknat tre olika framtidsperspektiv: Uppsala i världen, Uppsala som hembygd samt Uppsala i kretsloppet. Perspektivet Uppsala i världen pekar bl.a. på att Uppsala är en viktig del av Stockholmsregionen och Mälardalens samverkansområde. Uppsala har betydande internationella kontakter och kommunikationerna är goda med omvärlden, såväl regionalt som nationellt och internationellt. Uppsala har en viktig roll i den allt mer sammanhållna Stockholm Uppsalaregionen och ligger centralt i denna Sveriges folkrikaste region. En stabil arbetsmarknad skapas genom väl fungerande regionala kommunikationer som är länkade till kommunens lokala trafiksystem. Mälardalen är på väg att smälta samman till en region i detta avseende. Arlanda, järnvägsnätet och E4 är viktiga delar i regionens infrastruktur. Stad och region Uppsala stad är ett utpräglat kommun- och regioncentrum och har fått en ny roll som tillväxtmotor tillsammans med andra städer samtidigt som den ingår i en stor lokal arbetsmarknad. De regionala funktionerna ställer krav på staden i form av tillgänglighet och utrymme. Översiktsplanen måste värna både det småskaliga Uppsala och hävda regionala intressen i en internationell konkurrens. Arlanda flygplats och regionaltågen är viktiga för regionens kommunikationer. Uppsalas och Stockholms lokala arbetsmarknader har integrerats sedan slutet av 90-talet. Goda kommunikationer är en mycket betydelsefull faktor för att underlätta utvecklingen av en regional arbetsmarknad. Bostadsmarknaden i Uppsala och i Stockholmsregionen blir allt mer sammanhängande, mycket på grund av den goda möjligheten att pendla. Bättre kommunikationer möjliggör också ett boende utanför Uppsala stad i övriga delar av kommunen. Översiktsplaneringen utifrån visioner och strategier med inriktning på fördjupningen av översiktsplan för Uppsala stad Uppsalas kommuntäckande översiktsplan är från 1990 och flera fördjupningar har gjorts därefter. För de områden i kommunen där fördjupning av översiktsplan inte har gjorts gäller den kommuntäckande planen. Fördjupningen av översiktsplan för Uppsala stad är från år Fördjupningen är i mycket resultat av den process som under tiden ledde fram till en vision för stadens utveckling, Uppsala 2020 vision och strategi för staden. Den förbereddes genom diskussionsunderlaget Tre perspektiv på Uppsala 2012, som var det första steget i kommunens arbete med en handlingsplan för stadens framtida utveckling. Framtidsbilden är en attraktiv kunskapsstad, stor nog att ge utrymme för mångfald och samtidigt en uthållig stad som främjar en hållbar utveckling. Visionen och strategin för staden antogs av kommunfullmäktige i september 2000.

27 26 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner Många av kommunens planeringsproblem gäller själva staden. Planeringsproblemen måste lösas långsiktigt och i ett sammanhang. En god och sammanvägd planering för staden är av vikt för hela kommunen. Det behövdes därför en översiktsplan för Uppsala stad. Uppsala 2020 är program för fördjupningen av staden och en gemensam plattform för samverkan mellan boende, föreningsliv, företag och kommun. Uppsala kommer att utvecklas mycket de närmaste decennierna och Uppsala 2020 anger färdriktningen. Visionen är till stor del inriktad på frågor som rör staden med tanke på att behovet av nya bostäder och arbetsplatser där är stort. Visionen behandlar särskilt tre områden hur stadens roll ska utvecklas, dels som kunskapsstad, läget nära Arlanda samt hur E4 och norra stambanan ska stimulera tillväxten. Avsikten med planen för Uppsala stad är att staden ska växa genom ett stort antal kompletteringar och omvandlas steg för steg. En viktig del i planen är att försöka förenkla för gång-, cykel- och kollektivtrafik. Genom stadsläkning, förtätning av staden, vill Uppsala kommun minska de genomsnittliga avstånden och därmed också bilanvändningen. Stadens tätortsareal har fördubblats på 30 år och för att behålla en samlad stad så har man i översiktsplanen lagt grund för en stadsutveckling som bygger på stadsläkning där befintlig bebyggelse kompletteras. Det innebär också att bebyggelse,- trafik- och grönstruktur formas under ett ömsesidigt beroende. Trafiken är det största miljöhotet i kommunen och trafiken har ökat med 85 procent mellan 1973 och Om inte kraftfulla åtgärder vidtas bedöms biltrafiken öka med 40 procent fram till Med det skulle växande problem med försämrad trafiksäkerhet, trygghet och miljö följa. Källa: Uppsala kommun. Samråd beträffande Uppsala 2020.

28 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner 27 Kommunstyrelsen har i oktober 2002 lämnat uppdrag till ett arbete med att revidera den kommunomfattande översiktsplanen med inriktning på antagande under år Avsikten är att fortsättningsvis revidera översiktsplanen för kommunen och staden växelvis. I arbetet med den nya kommuntäckande översiktsplanen beräknar man även knyta an bl.a. till det kommande regionala utvecklingsprogrammet och regionala frågor som behandlas där. 2 Ett särskilt avsnitt i planen för staden behandlar regionala samband. Uppsala har en betydande regional roll som säte för förvaltning, kyrka och undervisning. Uppsalas bebyggelseutveckling inriktas på att kommunen med staden i centrum ska utgöra en nordlig tyngdpunkt i en Uppsala Stockholmsregion och samtidigt centralbygd för Uppland. Bedömningen är att en ytterligare koncentration av näringsliv och befolkning till ett fåtal regioner i landet kan väntas, varav Uppsalaregionen är en. Samverkan inom Mälardalen kommer troligen att öka. Hur stora pendlingströmmarna blir bestäms i hög grad av hur Uppsala kommun och grannkommunerna löser bostadsförsörjningen. En samverkan mellan kommunerna är viktig, inte minst att förbättra kommunikationerna. Det gäller bl.a. järnvägsförbindelser och E4- förbifarten. Dessutom behöver arbetsområden lokaliseras så att de blir lättillgängliga för boende i hela den vidgade arbetsmarknadsregionen. En annan viktig fråga är handelns lokalisering. Här tar översiktsplanen för Uppsala stad ställning bl.a. genom att tills vidare inte markera plats för något ytterligare externhandelsområde (i dagsläget finns tre). Ställningstagandet har betydelse bland annat för möjligheterna att fortsätta att bedriva handel på mindre orter i en stor del av regionen. Planens effekter beskrivs, bl.a. med hänsyn till målen frisk luft, begränsad klimatpåverkan och god bebyggd miljö. Begränsad klimatpåverkan kan i Uppsalas fall vara att planens inriktning med en tät bebyggelse ger goda förutsättningar för kollektivtrafik och cyklism, vilket minskar koldioxidutsläppen. Planens inriktning med kompletteringsbyggande i staden, långsiktigt bevarande av stadsnära naturområden och tillvaratagande av estetiska och kulturhistoriska värden bidrar till att uppfylla miljömålet god bebyggd miljö. I planen redovisas ansatsen att resandets färdmedelsfördelning ska förändras genom minskad bilreseandel till förmån för en ökad andel gång-, cykel- och kollektivtrafikresor. Som förutsättning för att minska andelen bilresor ger planen stora möjligheter till resande med cykel och kollektivtrafik. Planen innebär att ökningen av bilresandet kan dämpas med i storleksordningen 5 procent. Socialt ger planen förutsättningar att skapa varierade boende- och hushållsformer i alla delar av staden. Samlat förväntas detta påverka den sociala integrationen i Uppsala positivt. 2 Telefonsamtal med Göran Carlén, Uppsala kommun, april 2004.

29 28 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner 5.3 Arbete i Västerbotten och Kvarkenområdet med utvecklingsplanering inom en funktionell region Bakgrund I Västerbottens län har ett antal kommuner satt igång ett regionalt utvecklingsarbete. På uppdrag av de mellankommunala sammanslutningarna E12-alliansen och Umeåregionen har en förstudierapport Utvecklingsplanering inom en funktionell region år 2002 arbetats fram av Storumans kommun. Förutom i samverkan med kommunerna i Umeåregionen och E12-alliansen (den s.k. ESDParbetsgruppen; ESDP = European Spatial Development Perspective) har denna förstudie utförts i samarbete med CERUM, Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet (projektet Urban Design), länsstyrelsen och landstinget i Västerbottens län. Samarbetet utifrån förstudien har därefter fortsatt. Källa: Storumans kommun, E12-alliansen, Umeåregionen. Utvecklingsplanering i och med utgångspunkt från Västerbotten.

30 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner 29 Inriktningen på arbetsinsatsen Syftet med förstudien var att få till stånd ett regionalt samarbete för kommunal utvecklingsplanering inom Umeåregionen och E12-alliansens område enligt det europeiska planeringsperspektivet ESDP. Genom aktiv mellankommunal och regional samverkan är målsättningen att skapa en planeringsmodell som fungerar för planering i kommuner med glesa strukturer. Samarbetet har bedrivits i en särskild grupp som består av planeringschefer och näringslivsutvecklare från kommunerna samt representanter från länsstyrelsen i Västerbottens län, landstinget i Västerbotten samt Umeå universitet. Projektledningen har legat på Storumans kommun. Slutsatser från insatsen I förstudien behandlas möjligheten att skapa en modell för lokal och regional utvecklingsplanering, som karaktäriseras av demokrati och närhet mellan befolkning och beslutsfattare och som kan vara av intresse även för glesbygdskommuner i andra delar av Europa. De arbetssätt inom översiktsplaneringen som förordas i Storumanmodellen är en möjlighet att lägga tonvikt på när det gäller framtidsoch utvecklingsfrågor i översiktsplaneringen. Inte minst för glesbygdskommuner med stor areal kan detta angreppssätt te sig attraktivt. Förstudien beskriver särskilt kopplingen mellan den kommunala planeringsnivån och den regionala utvecklingsplaneringen. Visionsoch strategiarbete är viktiga delar i modellen och förordas som utgångspunkt för hela planarbetet. Utveckling av boende i attraktiva stråk ses som en särskilt angelägen frågeställning. När det gäller bostadsmarknaden pekas det i förstudien på att det handlar om att samfällt inom regionen kunna erbjuda naturnära boendemiljöer som skiljer sig från storstadsmiljöerna. För att uppnå en större bostadsmarknad och för att öka transportmöjligheterna för näringslivet framhålls att förbättrade kommunikationer är strategiska. Också turismen inom regionen är beroende av förbättrade kommunikationer. Modellen bygger på internationalisering och regionalisering i den kommunala planeringen samt på allsidig och långsiktig hållbarhet. Viktigt i modellen är att också arbete med och resultatet av EUprojekt integreras bättre i det kommunala översiktsplanearbetet. Det är av stor betydelse att på ett tidigt stadium koppla planeringen till en genomförandebeskrivning och planer på hur finansieringen av genomförandet ska lösas. Förstudien tar upp vikten av att man samordnar alla strategier som arbetas fram på de olika sektorsförvaltningarna i en kommun. I förstudien förordas att en kommuns översiktsplan utformas som en utvecklingsplan. I planen ska även bl.a. regionala miljömål, hälsomål och mål för kulturen ingå, anpassade till kommunal nivå. Näringslivsfrågor bör enligt modellen integreras i översiktsplanen med inriktning på långsiktig ekonomisk hållbarhet. Näringslivet förutsätts vara aktivt i processen.

31 30 Strategier för regional utveckling kapplöpning mellan regioner Man betonar att dialog med kommuninvånarna och politikerna i olika planeringsfrågor är en integrerad del i modellen. Arbetets fortsättning Erfarenheter från Finlands planeringssystem har bedömts vara av stort intresse. E12-alliansen och Umeåregionen har därför tillsammans med finska intressenter skapat ett projekt som ska främja erfarenhetsutbyte och hur man på regional och lokal nivå arbetar med utvecklingsplanering utifrån ESDP. Detta har resulterat i att Storumans kommun (eftersom E12- alliansen inte är juridisk person) och Österbottens förbund i Finland påbörjat samverkan om projekt Framtida utvecklingsplanering över Kvarken. I partnerskapet ingår kommunerna inom Umeåregionen och E12-alliansen, landstinget i Västerbotten och länsstyrelsen i Västerbotten. Syftet med detta fortsatta arbete är att få till stånd ett regionalt samarbete för rumslig utvecklingsplanering med utgångspunkt från ESDP och ta del av de kunskaper som är uppnådda inom ESPONnätverket. Inom projektet behandlas särskilt: Attraktivt boende Hållbar regionutveckling Kommunikationer och regionförstoring Partnerskap och medborgarinflytande Målet är att ta fram gemensamma underlag inom dessa områden, att öka informations- och kompetensutbytet mellan Västerbotten i Sverige och Österbotten i Finland samt att skapa ett innovationssystem för rumslig utvecklingsplanering inom Kvarkenområdet.

32 Mellankommunala och regionala frågor i översiktsplaner Järnvägen Ostlänken och anknytande mellankommunala och regionala frågor i Linköpings översiktsplanering Kommunen och regionen Linköpings kommun har idag invånare och ökar med ca 1000 invånare om året. År 2003 blev kommunen utnämnd till årets tillväxtkommun. Kommunen fick priset bl. a. för sitt långsiktiga arbete med att skapa tillväxt och för samarbetet med Norrköping. Tillsammans har Norrköping och Linköping ca invånare. Städerna ligger på endast 4 mils avstånd från varandra. De har stor betydelse för regionens utveckling och genom utökat samarbete kan regionen bli mera konkurrenskraftig. Städerna kompletterar varandra i flera avseenden och har tillsammans ett utbud som annars bara kan erbjudas i storstadsområden. Pendlingen mellan Linköping och Norrköping ökar och pendlingströmmarna mellan de båda städerna är bland de mera omfattande i landet. Östgötaregionen är en funktionellt sammanhållen region samtidigt som den har ett allt mer utökat utbyte med Stockholmsområdet. Regionen har en befolkningskoncentration som ger goda möjligheter till fortsatt utveckling av en väl fungerande regional arbets-, bostads- och studiemarknad. Regionen karaktäriseras av att det följaktligen finns två större städer med bara 25 minuters pendlingsavstånd emellan. Sett utifrån möjligheter till transporter finns det en bra grundstruktur för vägar och järnvägar, en rund region som via vägar och järnvägar kan förstärka samband inom länet och utbyte med omgivande regioner. Det som utmärker regionens goda grundstruktur är ett kraftigt öst-västligt stråk med E4an och stambanan, mittaxeln. I planeringsarbetet talar man om Linköping Norrköping som den fjärde storstadsregionen och ett alternativ till Stockholm, en region som har en arbetsmarknad, ett universitet men två städer. Universitetets etablering i de två städerna har aktivt bidragit till att skapa förutsättningar för den fjärde största arbetsmarknadsregionen. Kluster bestående av forskare och företag med tillväxtkraft har gett regionen möjligheter inom många områden. En viktig förutsättning för tillväxt i regionen är en effektiv infrastruktur. Ökad spårkapacitet och järnvägsutbyggnad av den s. k. Ostlänken (se nedan) har därmed stor betydelse för utvecklingen. Med Ostlänken blir pendlingstiden mellan Linköping och Norrköping bara 14 minuter. Översiktsplanen I Linköpings översiktsplan från 1998 är en av de viktigaste strategierna Verka för en utbyggd infrastruktur, väl fungerande bytespunkter mellan olika trafikslag och utveckling av orter som kan samverka till en robust bostads-, service-, utbildnings- och arbetsmarknad. Översiktsplanen prioriterar utbyggnad av staden och de orter som har pendeltågstrafik. Kommunen pekar i översiktsplanen på att