Översatt till svenska. Dedikationer, förord, inledningar och efterord till svenska översättningar av antik litteratur (1500- till 2000-talet)

Transkript

1 Projektskiss Översatt till svenska. Dedikationer, förord, inledningar och efterord till svenska översättningar av antik litteratur (1500- till 2000-talet) Projektet Översatt till svenska syftar till att undersöka de normer och värderingar om den antika litteraturens relation till den svenska som styr översättares val av texter att översätta till svenska, deras syn på syftet med översättning dels i allmänhet till svenska dels specifikt av grekisk och romersk litteratur, samt sättet på vilket de genomför översättningarna. Just översättarnas syn på sin verksamhet är av särskilt intresse för denna studie, varför dedikationer, förord, inledningar och efterord till översättningar till svenska av antik litteratur från till 2000-talet skall studeras. I den mån som t.ex. förläggare, introduktörer och andra som är särskilt engagerade i att en antik text görs tillgänglig för en svensk publik kommer till tals i de ovan nämnda texterna kring texten tas även de i beaktande. Det primära materialet för den planerade studien är de paratexter, d.v.s. texter kring texten i form av titelblad, baksidestexter, dedikationer, förord, inledningar, egna rubriker insatta i texten, fotnoter, kommentarer, efterord och annat, som finns i de tryckta översättningarna till svenska av antik grekisk och latinsk litteratur från 1500-talet till år Genom mitt nuvarande uppdrag vid Lunds universitetsbibliotek att registrera svenska översättningar av antikens och medeltidens litteratur samlar jag redan material till en studie av det planerade slaget. När jag påbörjar projektet Översatt till svenska kommer jag således att ha ett utförligt sökbart register över relevanta översättningar från perioden i fråga. Några grundläggande preliminära begränsningar för urvalet av materialet är de följande. Översättningarna skall vara till svenska. Denna begränsning innebär att en översättning inte är intressant för studien enbart på grundval av att den är gjord av en svensk och publicerad i Sverige. Härmed inkluderas ett antal mycket flitiga finlandsvenska översättare som Ivar Heikel och Emil Zilliacus vars översättningar inte alltid publicerades av svenska förlag i Sverige. Härmed utesluts också ett relativt stort antal översättningar från och 1800-talet och från 1900-talets början av grekisk litteratur till latin samt ett mindre antal översättningar av latinsk litteratur till grekiska gjorda vid universiteten och publicerade som gradualavhandlingar; ett antal översättningar till tyska och engelska från det något senare 1900-talet och begynnande 2000-talets avhandlingar utesluts också. Översättningarna i dissertationsform kommer ändå att vara representerade i undersökningen med de många översättningar till svenska som gjordes med inledningar, kommentarer o.d. skrivna antingen på latin eller svenska. Dessa översättningar bildar dock en egen kategori med en speciell tämligen snäv funktion och publik: de är lärdomsprov som i mångt och mycket skrivs av och för lärda, sällan med en vidare publik för ögonen. Dock kan det vara intressant att se om det sker någon förändring i detta område över tid. Främst av praktiska skäl är en andra inskränkning på materialurvalet den att 0

2 översättningarna skall vara tryckta. Av kronologiska skäl utesluts medeltida översättningar till fornsvenska som blivit tryckta senare i serien Samlingar utgivna av Svenska fornskriftssällskapet, så som de anonyma översättarnas översättningar av Birgittas uppenbarelser eller den finske munken Jöns Buddes översättningar från latin till svenska av bl.a. Mechtilds av Hackeborn Liber spiritualis gratiae. Vidare är det nödvändigt att tryckalstret har bevarats till våra dagar och är tillgängligt för studium. Det räcker således inte med en bibliografisk notis i t.ex. Collijns bibliografier. 1 Man kan ju inte gärna studera paratexten till en text som inte längre är tillgänglig. För litteraturen från de tre senaste århundradena är bevarandet ett mindre problem än för publikationerna från och talen, 2 även om det inte är uteslutet att det finns några enstaka exklusiva publikationer från de senare århundradena som helt gått förlorade eller som haft en så liten spridning att de inte kommit med i bibliografiska förteckningar. Även om praktiska skäl är tungt vägande i beslutet att begränsa studiet till tryckta översättningar, motiveras den inskränkningen tillsammans med beslutet att ägna studien åt enbart översättningar till svenska av en strävan att fokusera studien på de översättningar som producerats för en potentiellt vidare publik än de mäktiga och lärda samhällsgrupperna. Under de första århundradena var dessa samhällsklasser den dominerande avnämaren för översättningar såväl som annan litteratur även om publikens sammansättning ändras och framförallt vidgas med tiden. Att texten är tryckt på modersmålet innebär trots allt bara att ett första hinder röjts ur vägen för en vidare publiks möjlighet att komma åt den; läskunnighet, intresse av att läsa texten i fråga, distributionskanaler och ekonomiska förutsättningar är andra svårigheter som måste övervinnas. Paratexterna till de svenska översättningarna av antik litteratur kan ge upplysningar om den skiftande sammansättningen i översättningslitteraturens växande publik. Av naturliga skäl måste slutligen undersökningen även begränsas till sådana skrifter där det finns paratexter av översättaren. Dock kan det vid ett senare tillfälle vara intressant att se närmare på de översättningar som helt saknar paratexter av översättarens egen hand, för att jämföra dem med översättningar med paratexter och om möjligt se om de två grupperna skiljer sig åt på något specifikt sätt. Under de cirka femhundra år som studien täcker har det producerats ett relativt stort antal översättningar till svenska av olika slags grekiska och latinska texter, från olika perioder, av olika genrer etc. skrivna av författare, både pagana och kristna, som den svenska läsekretsen är bekanta med i varierande grad. Mig veterligen är översättningar till svenska av antik litteratur ett outforskat fält; på danskt område finns det några studier av danska översättningar 1 I. Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600, I III, Uppsala ; samt idem, Sveriges bibliografi talet. Bidrag till en bibliografisk förteckning, I-II, Uppsala Jfr. S. Hansson, Afsatt på swensko talets tryckta översättningslitteratur, Göteborg 1982, sid. 9f. 1

3 av antik litteratur. 3 Det finns dock någon undersökning av medeltida översättningar till svenska av latinsk litteratur med ett språkligt fokus, flera studier av översättning av skönlitterär prosa till svenska och undersökningar av förutsättningar för översättningar på 1600-talet och av översättares villkor fram till 1900-talet. 4 I Sverige så väl som internationellt är översättningsstudier (translation studies) ett relativt nytt forskningsfält inom vilket studiet av översättares uttalanden om översättning nyligen kommit i fokus. 5 Mitt forskningsprojekt kan anslutas dels till några av de svenska studierna av översättares villkor, dels till utländska studier av översättares utsagor om översättning och av översättningar till moderna språk av antik litteratur. Att översätta en text är inte enbart en fråga om att överföra den från ett språk (källspråket) till ett annat (målspråket), utan det innebär också att göra en främmande kulturs produkt tillgänglig för målspråkspubliken, att i en ny tid och ett nytt sammanhang för en ny publik göra tillgängligt en text som skrivits för en annan publik i ett annat sammanhang i en annan tid. Översättning representerar ett möte mellan kulturer, i vårt fall är det geografiska avståndet är inte så stort, men den tidsmässiga klyftan är desto större. När det kommer till översättningar av antik litteratur till svenska är det ett möte mellan utdöda kulturer och en levande kultur. De förra är oförändriga nu, den senare, som alla levande kulturer, växer, förändras och utvecklas fortfarande inte bara i sig utan också i sitt förhållande till andra kulturer, inklusive de utdöda antika grekiska och romerska kulturerna. Men inte heller de antika grekiska och romerska kulturerna är monoliter; under deras månghundraåriga historia har också de utvecklats och förändrats. I mötet mellan de antika kulturerna och den svenska förändras den svenska perceptionen av och förhållandet till de förra i takt med att övriga samhälleliga, kulturella och bildnings- och utbildningsmässiga omständigheter utvecklats i landet. Precis som en originaltext är bunden och präglad av den tid och miljö i vilken den blir till, så är också översättningar bundna till och präglade av sin tid och miljö. Genom paratexterna till översättningar från ett tidsspann av 500 år kan utvecklingen i den svenska uppfattningen av de antika kulturernas litteratur följas. Vad förändras och vad förblir oförändrat i paratexterna genom århundradena? Vilka olikheter finns i paratexterna till översatta texter av 3 M. Skafte Jensen, How ancient Greek literature reached Danish readers, i: H. Holboe & S. Isager, redd., Translators and Translations. Greek Danish, Athen 2001: 25 34; K. Møller Nielsen, Homeroversættelser og heksameterdigte, Odense Jfr. L. Wollin, Svensk latinöversättning. I. Processen, Lund 1981 (diss); idem, Svensk latinöversättning. II. Förlagan och produkten, Lund 1983; S. Hansson, Afsatt på swensko talets tryckta översättningslitteratur, Göteborg 1982; G. Hjelm-Milczyn, Gud nåde alla fattiga översättare. Glimtar ur svensk skönlitterär översättningshistoria fram till 1900, Stockholm 1996; se även Chr. Gullin, Översättarens röst, Lund 2002, sid för fler svenska översättningsstudier. 5 Jfr. S. Bassnett, Translation studies, rev. ed., London & New York 1991 (1994). 2

4 olika genrer, eller från olika perioder? Behöver översättning av viss litteratur rättfärdigas mer än annan? Förändras försvaret av översättningar genom tiderna? Vilken utveckling kan skönjas i översättarens syfte, läsekretsen han/hon vänder sig till och dess förväntade förkunskaper? Är det någon skillnad mellan paratexterna till översättningar av grekisk och latinsk litteratur? Om så är fallet, vilket jag tror, reflekterar denna skillnad de två språkens olika status i utbildningssystemet? Som bekant är litteratur kommunikation, vars gång kan beskrivas med följande schema (GRE står inte bara för grekiska som språk utan hela det temporala, spatiala, kulturella etc. sammanhanget i vilket språket talades): avsändare (författare GRE) meddelande (text GRE) mottagare (läsare GRE). Översättningsstudier har satt fingret på hur komplicerad kommunikationssituationen är för en översättning till skillnad från en originaltext. En översättnings kommunikationsväg kan beskrivas med följande schema (SV står inte bara för svenska som språk utan hela det temporala, spatiala, kulturella etc. sammanhanget i vilket språket talades): författare GRE text GRE översättare GRE/SV text SV läsare SV. 6 Översättaren står som en förmedlare mellan två skilda system, enligt schemat ovan mellan det grekiska och det svenska. Det som skiljer sig åt mellan de två systemen är inte endast språken utan hela det sammanhang till vilket de hör, både litterärt och utomlitterärt. Översättarens roll på gränsen mellan de två systemen är komplex: han/hon är både textens läsare, tolkare och avsändare. Översättaren är en läsare av texten som förmedlar sin läsning av den till andra. Texten, som skrivits av en grekisk författare på grekiska för grekiska läsare, uppsnappas av översättaren, överflyttas till en ny språkdräkt i och med att han/hon ikläder sig avsändarrollen för att producera en ny text grundad på sin läsning och tolkning av den grekiska texten. Härmed görs texten tillgänglig för en läsekrets vilken är inbäddad i en kontext som inte bara är helt främmande för den grekiska författaren utan fullständigt okänd och förmodligen otänkt. Den svenska läsaren i sin tur står som en främling utanför de normsystem som präglar den översatta texten, som visserligen är överförd till svensk språkdräkt men likväl är en reflektion av de litterära och sociala konventioner som präglar ursprungskulturen. Översättarens text är en originalprodukt samtidigt som den är en reflektion av originalförfattarens text. Den översättarens text som når läsaren av den svenska översättningen är lika mycket präglad av den ursprungliga grekiska författaren som av översättaren, den röst som läsaren hör i den svenska texten är inte bara den grekiska författarens utan också översättarens. 6 Detta är en förenkling av den modell för narrativ kommunikation i översatta narrativa (fiktions)texter som skissas av G. Schiavi, There is always a teller in a tale, Target 8 (1996) 1 21, sid Se också Th. Hermans, The translator s voice in translated narrative, Target 8 (1996)

5 I översättning uppstår således komplikationer av den kommunikativa situationen och förskjutningar, som påverkar hur läsaren av en översättning kan ta till sig texten. Förskjutningen i tid, rum, hela den sociala kontext som följer med ett språk eller det litterära sammanhang som kommer av en texts genretillhörighet och insikter i författares förhållande till och beroende av varandra medför att läsaren av en översättning ofta är främmande för många av de konventioner och normer som präglar texten; hur främmande han/hon är beror på hans/hennes kompetens. Översättningsstudier har visat att översättare hanterat dessa slags förskjutningar på olika sätt genom tiderna; normerna som gäller för översättningar är med andra ord föränderliga. 7 Tre olika normsystem spelar in vid översättning av en text: källtextens normer, de normer som för tillfället gäller för översättning och de normer som gäller för målspråkslitteraturen. 8 En av de mer uppenbara faktorer som fluktuerat är den utsträckning i vilken källtexten anpassas till målspråkets litterära normer: texten kan få stå som en främmande fågel i den inhemska faunan om än rent språkligt begriplig, eller kan den iklädas den nya nationens dräkt samtidigt med att den överförs till det nya språkområdet; mellan de två extremerna finns en hel skala av olika lösningar. Med projektet Översatt till svenska avser jag att utforska hur översättarna av antik litteratur handskats med källtextens och målspråkslitteraturens normer genom århundradena. Vilketdera av de två systemen tillåts vara normerande vid olika tider av olika översättare? Vilket värde tillmäts den antika litteraturen i jämförelse med den svenska? Vilket är syftet med översättningen? För vilken läsekrets har den gjorts, vad förväntas av läsaren? Paratexterna erbjuder översättaren tillfälle att direkt kommunicera med läsaren. Tar översättarna detta tillfälle i akt att klargöra sina överväganden om vilket han anser vara förhållandet mellan ursprungstextens och måltextens litterära system och vilket han/hon skall låta vara den tongivande? Genom att studera paratexterna, d.v.s. apparaten i form av titelblad, baksidestexter, dedikationer, förord, introduktioner, inledningar, men också kommentarer, anmärkningar, förklaringar kring själva den översatta texten, från 500 år kan man på ett konkret plan följa utvecklingen och variationerna, likheterna och olikheterna i hur den antika litteraturen värderats i Sverige genom århundradena. 7 Jfr. S. Bassnett, Translation studies, rev. ed., London & New York 1991 (1994), Th. Hermans, On modelling translation: models, norms, and the field of translation, Livius. Rivista de estudios de traducción 4 (1993)