Berättigandet av joniserande brandvarnare och rökdetektorer

Transkript

1 Sida: 1/9 PROMEMORIA Datum: Vår referens: SSM Författare: Richard Holzwarth Samråd: Christer Sandström Fastställd: Johan Friberg Berättigandet av joniserande brandvarnare och rökdetektorer Innehåll 1. Sammanfattning Bakgrund Joniserande brandvarnare och rökdetektorer... 3 Brandvarnare... 3 Rökdetektorer... 4 Brandsäkerhetsaspekten Berättigandet och bedömningen ur strålskyddssynpunkt... 7 Berättigandet... 7 Bedömningen Slutsats... 9

2 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 2/9 1. Sammanfattning Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bedömer att användning av brandvarnare och rökdetektorer som innehåller radioaktivt ämne kan betraktas som berättigad. Stråldosen till allmänheten kan betraktas som försumbar, särskilt med hänsyn till nyttan som dessa utrustningar kan göra genom att rädda liv. För joniserande brandvarnare finns ett etablerat och väl fungerande omhändertagandesystem mellan leverantörerna, El-Kretsen och Studsvik Nuclear AB, som säkerställer att begagnade joniserande brandvarnare hanteras på lämpligt sätt. Begagnade joniserande rökdetektorer skickas antingen tillbaka till leverantören eller omhändertas av Ragn Sells Metall AB, som demonterar utrustningarna och skickar strålkällorna vidare till Studsvik Nuclear AB för omhändertagandet. Ett visst antal joniserande brandvarnare och rökdetektorer hamnar utanför omhändertagande-kedjan, vilket dock inte utgör någon nämnvärd fara ur strålskyddssynpunkt. Enligt uppgifter från berörda företag har försäljning av nya joniserande rökdetektorer upphört, dvs. inga nya joniserande rökdetektorer förs in till Sverige. 2. Bakgrund Enheten för yrkesverksamhet på avdelningen för strålskydd har uppdraget att utreda berättigandet av användning av brandvarnare och rökdetektorer som innehåller det radioaktiva ämnet americium-241 (Am-241). Arbetet är en fortsättning på utredning om ett förbud mot joniserande brandvarnare och rökdetektorer (SSM 2010/4096) där antingen ett förbud eller en översyn av gällande föreskrifter skulle kunna vara ett sätt för att minska antalet joniserande brandvarnare i samhället. I Sverige saluförs och används både brandvarnare och rökdetektor som innehåller radioaktiva strålkällor i form av Am-241. Till synes likvärdiga utrustningar som inte innehåller radioaktiva ämnen finns och är väl etablerade på marknaden. I enlighet med ICRP:s rekommendationer gäller det att ersätta utrustningar som innehåller radioaktiva ämnen med annan teknik om så är möjligt. Innehav av joniserande brandvarnare och rökdetektorer är undantagen från tillståndsplikt enligt Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:47) om brandvarnare som innehåller strålkälla med radioaktivt ämne, respektive Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:44) om rökdetektorer som innehåller radioaktivt ämne. Det är införsel till landet och överlåtelse i första led som är tillståndspliktigt och årlig rapportering krävs av tillståndshavarna. Sedan runt 10 år tillbaka

3 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 3/9 minskar användandet av joniserande brandvarnare och rökdetektorer till förmån av optiska eller fotoelektriska utrustningar som har jämförbara, dock inte samma, egenskaper. Själva strålkällan kan anses som ofarlig ur strålsäkerhetssynpunkt så länge den sitter i utrustningen. Uttjänta utrustningar hanteras som elektronikskrot och vid omhändertagandet avlägsnas strålkällan. Detta moment kräver både ekonomiska och personella resurser samt ett framtida slutförvar för de uttjänta strålkällorna som hanteras som radioaktivt avfall. 3. Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Brandvarnare Brandvarnare används för att vid ett tidigt skede uppmärksamma en brand och därmed öka möjligheten att sätta sig i säkerheten och undvika skador. Brandvarnare används nästan enbart i privata hem. Det finns flera aspekter ur brandsäkerhetssynpunkt som det gäller att ta hänsyn till. Exempelvis har placeringen av brandvarnaren samt skötsel stor betydelse för brandvarnarens funktionella tillförlitlighet. Själva utförandet av brandvarnare ska ske enligt EU-standard SS-EN Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utger SRVFS 2007:1 Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer om användning av brandvarnare i bostäder: - Varje byggnad som är avsedd att användas som stadigvarande eller tillfällig bostad bör vara försedd med tillräckligt antal fast installerade och fungerande brandvarnare eller motsvarande anordningar för tidig varning vid brand. - I varje bostadslägenhet bör det finnas minst en fungerande brandvarnare på varje våningsplan. Brandvarnaren bör placeras enligt tillverkarens anvisningar och på ett sådant sätt att en brand kan upptäckas tidigt. Brandvarnaren bör placeras så att sovande personer kan väckas av signalen. - Brandvarnaren bör kontrolleras regelbundet samt när bostaden inte använts under en längre tid. Det bör finnas rutiner för regelbundet byte av batterier enligt tillverkarnas anvisningar. - Brandvarnarna eller andra anordningar placeras enligt tillverkarens anvisningar och anpassas till byggnadens eller bostadens planlösning. Avståndet mellan brandvarnare i ett bostadsutrymme bör normalt inte vara större än 12 meter. En brandvarnare täcker normalt ca 60 m 2.

4 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 4/9 Joniserande brandvarnare innehåller ett radioaktivt ämne, Am-241, vanligtvis omkring 37 kbq. Det finns uppskattningsvis 5-10 miljoner joniserande brandvarnare i bruk i Sverige. Försäljningssiffror för joniserande brandvarnare uppvisar en tydlig sjunkande tendens och optiska brandvarnare säljs i allt större utsträckning. I dagsläget är drygt 10 % av alla brandvarnare som säljs joniserande 1, vilket motsvarar ca per år. Allt fler företag slutar med försäljning av joniserande brandvarnare och fokuserar enbart på optiska brandvarnare. Sedan 2004 har antalet företag som har tillstånd att saluföra joniserande brandvarnare i Sverige minskat med 55 %. Uttjänta brandvarnare samlas in genom El-Kretsen som har avtal med Studsvik Nuclear AB för mellanlagring och demontering av brandvarnare samt förvaring av strålkällorna. Studsvik Nuclear AB har resurser för att omhänderta och demontera drygt brandvarnare per år vilket motsvarar antalet joniserande brandvarnare som El-Kretsen samlar in och levererar till Studsvik 2. De omhändertagna Am-241 strålkällorna samlas i kokillerna och mellanlagras i väntan på att ett förvar för långtid-/slutförvar är färdigställt. Antalet joniserande brandvarnare som säljs minskar succesivt och antalet motsvarar den mängd som Studsvik Nuclear AB har kapacitet för att ta omhand. Det vill säga att alla de brandvarnare som kasseras kan tas omhand. Rökdetektorer Rökdetektorer, liksom brandvarnare, används för att vid ett tidigt skede uppmärksamma vid en brand och därmed öka möjligheten att sätta sig i säkerheten och undvika skador. Till skillnad från brandvarnaren så är rökdetektorer kopplade till larmsystem och används vanligtvis i offentliga lokaler, industrianläggningar och transportmedel. Det finns uppskattningsvis 3 miljoner joniserande rökdetektorer i bruk i Sverige Rökdetektorer innehåller också det radioaktiva ämnet Am-241, men jämfört med brandvarnare så kan aktiviteten vara högre, upp till 200 kbq, men en övervägande del innehåller omkring 40 kbq. Sedan några år har utvecklingen gått över till att alltfler icke-joniserande rökdetektorer används, som ofta har ett flertal detektionsmetoder inbyggda. Detta har resulterat i att försäljningen av joniserande rökdetektorer de senaste åren har minskat och i dagsläget säljs praktiskt taget inga joniserande rökdetektorer längre. Befintliga rökdetektorer används och underhålls, vilket innebär att de 1 Information från Brandvarnaregruppen 2 Kommunikation med Studsvik Nuclear AB.

5 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 5/9 rengörs för att de ska fungera tillfredsställande. Antalet sålda joniserande rökdetektorer minskade mellan från nästan till drygt 3000 sålda enheter per år. Idag finns inga företag som har tillstånd för att sälja joniserande rökdetektorer, enligt 3 SSMFS2008:44, dvs. tillverka, importera, saluföra och överlåta joniserande rökdetektorer i första led. Den enda verksamheten som pågår är restaurering av begagnade joniserande rökdetektorer. De flesta kasserade rökdetektorer hanteras av Ragn-Sells Metall AB som demonterar omkring rökdetektorer per år och skickar strålkällorna vidare till Studsvik Nuclear AB för mellanförvaring. Även Studsvik Nuclear AB demonterar ett begränsat antal rökdetektorer. Något liknande omhändertagandesystem som för brandvarnare har inte etablerats och det händer att joniserande rökdetektorer inte hanteras som radioaktivt avfall. Eftersom ingen försäljning av joniserande rökdetektorer sker så kommer antalet joniserande rökdetektorer succesivt att minska. Brandsäkerhetsaspekten Det har genomförts ett antal undersökningar, tester och enkäter avseende användandet av joniserande brandvarnare och rökdetektorer och säkerheten/funktionalitet av brandvarnare dock saknas i dagsläge detaljerade uppgifter avseende i vilken utsträckning joniserande och/eller optiska brandvarnare används i privathushållen. Försöker man dra slutsatser ur tillgängliga försäljningssiffror så är äldre brandvarnare nästan uteslutande av den joniserande typen, medan andelen av optiska brandvarnare ökar betydligt sedan några år tillbaka. Själva utvecklingen av en brand kan beskrivas som följande: Branden initieras genom tändning av brännbart material. Detta första steget (som kan ta några minuter) resulterar i en pyrande eld som producerar rök och vars tidsförlopp beror på syrekoncentrationen i rummet. I det andra steget (upp till 10 minuter) utvecklas en brand som succesivt värmer upp luften i rummet. Gaskoncentrationen i rummet kan redan efter tre minuter uppnå värden som påverkar människan negativt och efter 5 minuter kan den vara livshotande. Enligt ett flertal organisationer 3 kan brandvarnare delas upp på följande sätt: - Joniserande brandvarnare anses vara överlägsen när det gäller att detektera hastigt uppflammande eller explosionsartade bränder med 3 Brandskyddsföreningen, European Fire Protection Association, Tillverkare, CFPA Guidline 10:2008.

6 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 6/9 fullständig förbränning: lättantändbara material som papper, gardiner, ljus samt brännbara vätskor. - Optiska brandvarnare anses vara bäst när det gäller att detektera pyrande bränder med synliga rökpartiklar. Den typen av bränder kan ibland pågå under flera timmar innan de övergår till brand med öppen låga och förekommer oftast när möbler eller inredning börjar brinna. Eftersom en vanlig brand i hemmet först och främst orsakar synlig rök är optiska brandvarnare att föredra dock i vissa områden, där risken för flammande eld är större, kan jonierande brandvarnare vara fördelaktiga. Det finns ett antal tester genomförda där optiska och joniserande brandvarnare jämförs. 4 Optiska brandvarnare använder sig av Tyndalleffekten, dvs. att ljus sprids bort från strålriktningen av kolloidala partiklar, och reagerar därmed bra på kalla, stora rökpartiklar som förekommer som kolloider vid pyrande bränder, dvs. brand av t.ex. tyg och möbler. Joniserande brandvarnare har en liten mängd Am-241 mellan två elektriskt laddade plattor vilka joniserar luften och orsaker en ström. När rökpartiklar tränger in i brandvarnarens mätkammare, påverkas jonflödet och därmed minskar strömmen vilket orsakar ett larm. Joniserande brandvarnare reagerar därmed snabbt på små partiklar vid flammande bränder som uppstår framförallt i samband med lättantändligt material. Denna funktionsskillnad konstateras och bekräftades även vid en studie som genomfördes år 2004 av DELTA (Danish Electronics, Light & Acoustics) på uppdrag av Konsumentverket, Statens Räddningsverk och Statens Strålskyddsinstitut 5. Flera myndigheter och organisationer konstaterar vid jämförelse av alla testresultat att skillnaden mellan bra fungerande brandvarnare oberoende av vilken typ det handlar om är på detaljnivå och att viktigast av allt är att det finns en fungerande brandvarnare i bostaden. MSB konstaterar i En nationell strategi för att stärka brandskyddet genom stöd till enskilda (dnr ), att en lägsta nivå på brandskyddet i bostaden är att det finns fungerande brandvarnare. Brändernas omfattning vid räddningstjänstens ankomst är betydligt mindre när en fungerande brandvarnare finns. MSB och Boverket rekommenderar att fungerande brandvarnare bör finnas i alla bostäder, se även Statens räddningsverks allmänna råd (SRVFS 2007:1) och kommentarer om brandvarnare i bostäder. Däremot finns det ingen rekommendation att installera antingen optiska eller joniserande brandvarnare. I bästa fall kan de både typerna av 4 Begagnade och nya brandvarnare vid hastigt uppflammande bränder D-uppsats vid Luleå tekniska universitet 2008:126 - jämförelsetest av 24 brandvarnare genomförd av Råd & Rön i oktober 2011 med flera. 5 Sound measurement and test fires TF2, TF3, and TF4 for 2 times 16 smoke alarms, Project no. E810179, DELTA, 2004.

7 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 7/9 brandvarnare komplettera varandra. Brandskyddsföreningen 6 anser att de flesta privatpersoner inte är medvetna om vilken typ av brandvarnare som de har hemma, dock förespråkas innehav av både, joniserande och optiska brandvarnare för villor och hus där flera brandvarnare används. Även MSB och Boverket understryker att optiska och joniserande brandvarnare kompletterar varandra och förespråker att bådadera används 7. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) 8 har omkring 75 % av alla svenska hushåll en fungerande brandvarnare, det framgår dock inte vilken typ av brandvarnare det handlar om. 4. Berättigandet och bedömningen ur strålskyddssynpunkt I vissa länder är tillverkning och försäljning av joniserande brandvarnare och rökdetektorer förbjuden. I andra länder är den begränsad genom diverse restriktioner och i några länder får brandvarnare kastas i hushållsavfall, dvs. ingen övergripande reglering finns. Enligt 2 kap 1 i Strålsäkerhetsmyndigheten föreskrifter (SSMFS2008:51) om grundläggande bestämmelser för skydd av arbetstagare och allmänhet vid verksamhet med joniserande strålning, ska verksamheten, i det här fallet. användandet av joniserande brandvarnare och rökdetektorer, vara berättigat, vilket innebär att: 1. verksamheten är berättigad, varmed avses att den medför en nytta som är större än den skada som strålningen beräknas förorsaka, 2. strålskyddet är optimerat, varmed avses att varje bestrålning av personer begränsas så långt som rimligen är möjligt med hänsyn till ekonomiska och sociala faktorer och att 3. ingen dosgräns enligt dessa föreskrifter överskrids. Berättigandet Ur tidigare diskussion framgår att det viktigaste är att en fungerande brandvarnare finns i privata hem. Vid större ytor eller flera rum rekommenderas flera brandvarnare och MSB, Brandskyddsföreningen, m.fl. förespråkar att man installerar både optiska och joniserande brandvarnare vilket anses ge bäst effekt ur brandskyddssynpunkt. 6 Muntlig kommunikation med Brandskyddsföreningen. 7 Muntlig kommunikation med representanter från MSB och Boverket. 8 SCB, Offer för våld och egendomsbrott , kapitel 4.3 Brandvarnare i bostaden.

8 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 8/9 I praktiken är det inte möjligt att avgöra den exakta nyttan av joniserande brandvarnare eftersom det saknas statistik över vilka typer av brandvarnare som fanns vid olika bränder. Det är nästan 100 personer som dör varje år i Sverige i samband med en brand 9 och om något av dessa liv kan räddas tack vare en joniserande brandvarnare så kan det konstateras att användandet av en sådan innebär en uppenbar nytta. Bedömningen SSM kan konstatera att vid rätt hantering utgör joniserande brandvarnare och rökdetektorer inte någon fara ur strålskyddssynpunkt. Strålkällorna består av Am-241och vanligtvis högst 40 kbq. Alfapartiklar med en maxenergi av kev från Am-241 kommer penetrerar inte utrustningens hölje och gammastrålningen med en maxenergi av 60 kev från en källa innehållande 40 kbq Am-241 ger vid 30 cm avstånd en stråldos av 6 nsv/h 10. Detta innebär att den sammanlagda stråldosen för personer som vistas i närheten kan betraktas som försumbar. Enligt IAEA 11 är stråldosen mindre än 70 nsv per år för en person som har en joniserande brandvarnare i sovrummet, dvs. antas vistas 8 timmar per dag vid 2 meters avstånd. Även missbruk, t.ex. ett museum där uttjänta rökdetektorer användes för att bygga rymdskepp 12, kan betraktas som ofarligt från strålskyddssynpunkt, så länge utrustningarna inte demonteras eller förstörs på annat sätt så att strålkällan blir åtkomlig. Det radioaktiva materialet kan däremot fördelas genom mekanisk påverkan. Själva strålkällan innehåller Americium(IV)-oxid (AmO 2 ) vilket är ett kemisk mycket stabilt ämne, svårlösligt samt klarar en temperatur över 1000 Celsius innan det bryts sönder. För människan kan det bli farligt om mycket små luftburna partiklar inandas eller intag sker oralt där den svårlösliga americiumoxiden är i en lösning. Detta innebär att oralt intagen AmO 2, som inte är löst passerar kroppen snabbt. För att uppnå negativa hälsoeffekter efter intag av Americium behövs ett uppsåtlig beteende där strålkällor hanteras på ett mycket olämpligt sätt vilket kan betraktas som mycket osannolikt. En konservativ riskanalys 13 visar att risken kan anses som försumbar att en person intar Am-241 antingen oralt eller via inhalation och erhåller en stråldos på 1 Sv. De mest känsliga momenten från 9 Enligt Brandsskyddsföreningens uppgifter 10 Radiation Protection Dosimetry, Vol. 76, Nos. 1-2, IAEA Safety Standars for protecting people and the environment, Radiation protection and regulatory control for consumer products, Draft Safety Guide, No. DS458, draft 3.6, Annex V. 12 Smålandsposten, , s.8 13 Riskanalys enligt Rapex risk assessment guidlines, SSM

9 Berättigandeprövning: Joniserande brandvarnare och rökdetektorer Sida: 9/9 strålskyddssynpunkt finns vid själva demonteringen av utrustningen när strålkällorna plockas ut för separat hantering och omhändertagande. Dessa arbetsmoment genomförs i dagsläget av för ändamålet utbildade personer och verksamheten har tillstånd enligt Strålskyddslagen. 5. Slutsats Människoliv kan räddas tack vare en fungerande och rätt installerad joniserande brandvarnare eller rökdetektor. Ur strålskyddssynpunkt är risken minimal att skador ska uppstå på grund av strålningen i samband med innehav, användning och hantering av dessa utrustningar. De stråldoser som erhålls vid innehav och användning kan anses som försumbara. Utrustningarna kan därmed betraktas som berättigade att använda och nyttan överstiger den skada som strålningen beräknas förorsaka. För joniserande brandvarnare och rökdetektorer finns också ett etablerat och väl fungerande omhändertagandesystem som säkerställer att kasserade utrustningar hanteras på lämpligt sätt.