Lördagsserien. Sveriges Radios Symfoniorkester. Massimo Zanetti, dirigent Bengt-Åke Lundin, piano. Arvo Pärt (f. 1935) Fratres

Transkript

1 Lördagsserien lördag 20 september 2003 kl Konsertmästare: Bernt Lysell Massimo Zanetti, dirigent Bengt-Åke Lundin, piano Arvo Pärt (f. 1935) Fratres Leonard Bernstein ( ) Symfoni nr 2 The Age of Anxiety -The Prologue -The Seven Ages -The Seven Stages -The Dirge -The Masque -The Epilogue Paus Sergej Prokofjev ( ) Symfoni nr 1 D-dur op 25 Klassiska symfonin -Allegro -Larghetto -Gavotta: Non troppo allegro -Finale: Molto vivace Maurice Ravel ( ) Rapsodie Espagnole Konserten spelas in för kommande sändningar. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare m.m!. Beräknad sluttid

2 Bästa orkesterkonsert under 2001 skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om musikskapande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat. Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att orkestern hör till världens främsta har visat sig genom flera Grammyoch Grammisnomineringar, nu senast i klassen Best classical album för skivan med Arvo Pärts Orient & occident. Till de internationella framgångarna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosändningarna från, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europeiska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare. Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande position fick Sveriges Radio äntligen en fullt utbyggd symfoni-orkester genom sammanslagningen av dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började turnera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska uruppföranden under åren Esa-Pekka Salonen var chefdirigent och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan tre år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar. Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar är fortsatt en ensemble i utveckling. 4

3 Massimo Zanetti Dirigent Den italienske dirigenten Massimo Zanetti är en av de mest spännande unga dirigenterna i Europa idag. Förra hösten gjorde han stor succé då han dirigerade den spektakulära uppsättningen av Norma på Statsoper Berlin. Det är särskilt som dirigent av operor i bel canto-traditionen som Massimo Zanetti har gjort intryck, men han har även hunnit med att gästa flera av Europas främsta orkestrar. Under 1997 valdes han till Bästa unga dirigent av Opernwelt och året därpå, 1998, utsågs han till årets bästa dirigent av Frankfurter Allgemeine Zeitung. Massimo Zanetti utbildades vid Giuseppe Verdikonservatoriet i Milano och mellan 1991 och 1996 vann han många priser i internationella tävlingar för unga dirigenter, bland annat i Wien och London. Senare var han anställd som förste kapellmästare vid operan i Bremen och under var han musikchef för De Vlaamse Opera i Antwerpen. Det var där han dirigerade en lång rad internationellt uppmärksammade operaproduktioner, bland annat Rigoletto, Den flygande holländaren, Salomé, Pelleas och Melisande och en konsertversion av Norma. mycket kreativt samarbete med operan i Dresden där han dirigerat Verdis Maskeradbalen och Puccinis Madame Butterfly. Som konsertdirigent har Massimo Zanetti gästat flera av Europas orkestrar och har inbokade konserter tillsammans med bland andra Finska radions symfoniorkestern, Bournemouths symfoniorkester och Tokyos symfoniorkester. Dessutom har han varit inbjuden som gästdirigent till en lång rad europeiska operahus och har bland annat dirigerat Kärleksdrycken vid La Scala i Milano, Norma och Madame Butterfly vid Teatro dell Opera i Rom, La Boheme vid Covent Garden i London och Maskeradbalen vid Hamburg Staatsoper och Don Carlos vid Kungliga operan i Köpenhamn. Under sommaren 2002 assisterade Massimo Zanetti även med stor framgång Claudio Abbado vid flera föreställningar av Simon Boccanegra vid musikfestivalen i Florens. Massimo Zanetti har haft ett 5

4 Bengt-Åke Lundin Piano Bengt-Åke Lundin, född 1963, studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Vid sin diplomkonsert 1989 spelade han Tjajkovskijs Pianokonsert i b-moll tillsammans med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm och pressen öste beröm. Efter sin lyckade debut har han konserterat flitigt som solist med orkester, givit pianoaftnar och framträtt i kammarmusikaliska sammanhang. Hans nära samarbete med svenska tonsättare har resulterat i ett stort antal uruppföranden bl.a. flera av Johan Hammerths pianokonserter. Han har även framfört många andra nutida verk t.ex. Harrison Birtwistles pianokonsert Antiphonies med Sveriges Radios Symfoniorkester och Sven-David Sandströms Pianokonsert nr 2 med Malmö Symfoniorkester. Bengt-Åke Lundin har förutom i Skandinavien konserterat i Estland, Lettland, Holland, Tyskland, Spanien, Storbritannien, Österrike, USA, Egypten och Kina (turné med kammarorkestern Musica Vitae 2001). Förutom att framträda vid stora orkesterverk ger Bengt-Åke Lundin gärna pianoaftnar. Nämnas kan Vinterfestspelen i Sarajevo och Tippettfestivalen i Stockholms Konserterhus 1997, Liepaja Piano Festival 1999 samt Budapestfestivalen representerade han Sverige i projektet Rising Stars med en serie pianoaftnar i Konzerthaus i Wien, Concertgebouw i Amsterdam, Kölner Philharmonie, Birminghams Konserthus, Frankfurts Alte Oper och Stockholms Konserthus. Säsongen 2001/2002 var han ånyo Sveriges representant i samma projekt, denna gång tillsammans med violinisten Cecilia Zilliacus. De gästade då även Carnegie Hall i New York. Samarbetet med andra musiker är omfattande och inbegriper artister som Malena Ernman, Peter Mattei, Loa Falkman, Helén Jahren, Cecilia Zilliacus och Lysellkvartetten. Innevarande säsong inkluderar bl.a. pianoafton under Åbo Festspel, duoaftnar bl a med oboisten Helén Jahren i Neapel och en längre turné i Sverige i Rikskonserters regi tillsammans med flöjtisten Magnus Irving-Båge och skådespelaren Samuel Fröler. På skiva finns Bengt-Åke Lundin rikt dokumenterad. Bland de senaste årens utgivningar kan nämnas Cabaret Songs med Malena Ernman (BIS) och den grammisnominerade soloskivan med verk av Godowsky (Caprice) och Bartók/von Dohnanyiinspelningen (Caprice) som erhöll klassiska Grammis

5 Arvo Pärt Fratres Jag har upptäckt att det räcker om man spelar en enda ton vackert. Denna enda ton, stillheten eller tystnaden, lugnar mig. Arvo Pärt hade gjort det otänkbara. Han hade låtit framföra sitt Credo i Tallin 1968 ett sakralt verk i ett totalitärt socialistiskt samhälle som hade förbjudit allt vad religion hette. Framförandet bemöttes med jubel från publiken, men ledde till att verket förbjöds och Arvo Pärt föll i onåd. Det fick honom att dra sig tillbaka och inte komponera alls under en längre period. Under tiden studerade han den tidiga musiken från medeltiden och renässansen. Åtta år senare hade han hittat fram till en ny stil präglad av stillhet och tystnad. En stil där en enda ton räckte. med andra samtida tonsättare bidragit till Pärts syn på och kunskap om musik. Fratres är ett av Pärts första verk i den nya stilen. Ordet fratres betyder bröder och har lett tankarna till en procession av munkar. Den första versionen skrevs 1977 för den estniska ensemblen för tidig musik Hortus Musicus. Sedan dess har det blivit många olika versioner; violin, stråkensemble och slagverk, celloensemble (4, 8, 12 eller 16 violonceller), stråkkvartett, violin och piano, gitarr och stråkar. Vid dagens framförande framförs en version av Fratres för stråkorkester med claves och bastrumma. Katarina Lindblad Men det är inte bara studiet av den tidiga musiken som inspirerat Pärt och format hans speciella stil. Hela sitt liv har han lyssnat på musik, all slags musik. Redan som mycket liten tänkte han, när han lyssnade på radio, att han också ville bli kompositör, men inte en sådan kompositör. När han var fem år bodde tre österrikiska soldater som tvångsinkvarterade hos familjen Pärt, hyggliga människor som spelade mycket piano. Som inspelningschef på estländska radion fick han tillfälle att lyssna på massor av ny musik. Slutligen har vänskapen 7

6 Leonard Bernstein Symfoni nr 2 Age of Anxiety När man läser om Leonard Bernstein idag är det svårt att inte brista ut i skratt: Han var dirigenten som kunde säga åt violinisterna i en orkester att spela som om de var truckförare. Han var arbetsnarkomanen som efter konserten gick på party och spelade boogie woogie på det lokala pianot tills han blev utburen. Han var det tokstora egot från en judisk medelklassbakgrund i Massachussetts som signerade vännernas gästbok med Världsmedborgare och utan tvekan hävdade att det logiska valet att skriva den stora amerikanska operan faller på mig. Han var charmig och rolig och full av kreativitet. Han hade blivit stjärna över en natt när han ersatte Bruno Walter bara några timmar före en konsert i Carnegie Hall. Han hade skrivit musik till en balett och en Broadwaymusikal (On the town) och han hade fått mycket uppmärksamhet för sin första symfoni. Han hade inlett en världsomspännande karriär som gästdirigent och bland annat blivit utnämnd till dirigent för Israel Philharmonic som bildats för att hedra den nyinstiftade israeliska staten. Mot slutet av 1940-talet var Leonard Bernstein inte ung och lovande längre. Han hade fyllt 30 och han insåg att han måste göra något radikalt åt sin karriär. Först och främst ville han bli erkänd som kompositör. Men han höll på att jobba ihjäl sig som dirigent. Dessutom befann sig USA i början av en ny svart period i sin historia: häxjakten på de röda under senator McCarthy som ledde till en lång rad konstnärers fall när de hamnade på den ökända svarta listan. Bernstein deltog i protesterna mot svartlistningen och hoten mot de kompositörer som inte längre ansågs rumsrena, som till exempel Sjostakovitj, Aaron Copland och många fler. Den engelske poeten W H Auden hade flyttat till USA där han skrev dikten The Age of Anxiety ( ) som en spegel av den ångestridna, skuldmedvetna och identitetslösa tid de levde i, i spillrorna av ett världskrig och ett gigantiskt folkmord. Dikten handlar om sökandet efter en tro. Bernstein hade läst dikten och blev eld och lågor. Han skrev symfonin tack vare sin stora förmåga till koncentration, ombord på flygplan och tåg, i hotellrum och restauranger världen över: Jag skrev jazz-delen i Tel Aviv, sju variationer i Taos, New Mexiko och sju andra variationer i Massachussetts. Finalen skrev jag på en turné där jag gav en konsert per 8

7 Leonard Bernstein Symfoni nr 2 Age of Anxiety kväll under en hel månad. Symfonin är uppbyggd som en serie möten mellan tre män och en kvinna i en bar, i en taxi och i den senare delen hamnar allihop i den unga flickans lägenhet där de fortsätter att festa. Natten, och symfonin, avslutas med att var och en går hem sitt, men inte förrän de kommit till insikt om livets meningslöshet och behovet av något att tro på. Bernstein dedikerade symfonin till sin mentor och välgörare, Serge Koussevitsky, chefdirigent för Boston Symphony Orchestra som dirigerade symfonin på premiären. Bernstein själv satt vid pianot. Symfoni nr 2 fick sitt uruppförande och fick ett lysande mottagande även om en kritiker kallade den för en triumf i ytlighet. Men samme kritiker la också till: Men vad är då ärlighet? Är inte denna glittrande musik, med dess rastlösa, obekväma, uppenbara artificiella drag just det som en ung musiker idag i ångestens tidevarv kan tänkas söka uttryck för? Auden själv tyckte mycket illa om Bernstein och tog bestämt avstånd från hans symfoni: Den har verkligen ingenting med mig att göra. Mikaela Kindblom 9

8 Sergej Prokofjev Symfoni nr 1 Klassiska symfonin Prokofjev lyckades med vad bara några få 1900-talstonsättare förmått, nämligen att pricka in ett par riktiga fullträffar: marschen ur operan Kärleken till de tre apelsinerna och den Klassiska symfonin. Det är elegant och virtuos musik, omedelbart anslående trallvänlig skulle man nästan vilja säga. Prokofjev föddes som enda barnet i en förmögen och kultiverad familj, mitt ute på Ukrainas stepper. Moderna var mycket musikintresserad och en god pianist: sonen fick växa upp med Beethoven, Chopin och Rubinstein. Han var ett ytterst brådmoget barn som skrev sina första pianokompositioner vid fem års ålder. 1904, tretton år gammal, komponerade han scherzi, marscher och dansstycken i ovanliga tonarter och taktarter, rytmerna var ofta nyckfulla och vilda blir han antagen som elev vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Han är avsevärt yngre än sina klasskamrater med arrogant och självsäker. Han har svårt att finna sig tillrätta med studierna och finner undervisningen tråkig och hämmande. Han är helt enkelt alltför ung och omogen. Han lär nu känna den tio år äldre Nikolaj Mjaskovskij som utövar ett starkt inflytande. Tillsammans går de på konserter med samtida musik och lyssnar till Strauss, Stravinskij och Schönberg. Han får rykte om sig som en enfant terrible komponerar han sin första pianokonsert och framförandet väcker våldsamma reaktioner från den konservativa delen av publik och kritik. I stället för att avskräckas eggas nu Prokofjev att skriva några av sina mest utmanande pianoverk: Toccatan op 11, Schertzo humoreque op 12 och den första av Sarkasmerna op 17. Februarirevolutionen passerar honom ganska obemärkt. Han tillbringar sommaren 1917 på ett lantställe utanför Sankt Petersburg och arbetar på bl.a. den Klassiska symfonin. Inspirationen till det senare verket kom från Tjerepnins undervisning, där Prokofjev fått möta den wienklassiska musiken. Så uppkom idén att skriva en symfoni i Haydns stil. Hade Haydn levat i dag, tänkte jag, skulle han behålla sitt sätt att skriva och lägga till något nytt. En sådan symfoni ville jag skriva en symfoni i klassisk stil. Symfonin uruppfördes 1918 under Prokofjevs ledning. Orkesterbesättningen är den wienklassiska: enkla träblåsare två horn och två trumpeter, stråkar och pukor. Musiken är knapp och koncentrerad, speltiden är under 10

9 Sergej Prokofjev Symfoni nr 1 Klassiska symfonin femton minuter. Det första satsen är ett sprudlande allegro med ett festligt, fanfarartat första tema som följs av ett elegant andratema som skuttar mellan två oktaver. Genomföringen sker i ständiga modulationer och när reprisdelen kommer sker det i lätt förändrad form. Andra satsen är ett larghetto i A- dur i 3 4-takt. Till lätt dansant ackompanjemang i blåsarna och framför allt i fagotten, spelar violinerna en ömsint lite melodi som varieras lätt, avbrutet av en kort staccattoepisod med pizzicato i stråkarna. Tredje satsen är inte en menuett som hos Haydn men väl en gavott i D-dur, elegant och spirituell. Finalen är ett virvlande vivace i sonatform. Musiken stormar förbi blixtsnabbt, infallen avlöser varandra i en virtuos dröm. 11

10 Maurice Ravel Rapsodie Espagnole Då den stora världsutställningen öppnades i Paris våren 1889 reste sig stadens nya symbol mot himlen: Eiffeltornet, en djärv järnkonstruktion, som med sina 300 m var världens högsta byggnad. Utställningen och över huvud taget tiden var rik på nyheter och omdaningar, såväl inom teknik som konst. För de musikintresserade blev bl.a. den gästande javanesiska gamelanorkestern och konserterna med rysk symfonisk musik framförd under Rimskij-Korsakovs ledning utställningens absoluta höjdpunkter. Debussy och Satie var några av dem som tog djupa intryck, speciellt av gamelanorkestern. Men också den 14-årige Maurice Ravel fångades av den exotiska musiken. Under tiden utställningen pågick anordnade pianopedagogen Emile Decombes en konsert med 24 av sina elever. Bland dessa finns minst två numera kända namn: Alfred Cortot och Maurice Ravel. Detta var Ravels allra första offentliga framträdande som pianist. Mot slutet av året påbörjade han så sina studier vid Pariskonservatoriet, där han så småningom skulle komma att följa Gabriel Faurés kompositionsundervisning. Ravel ansågs visserligen mycket begåvad, men hade trots detta kännbara motgångar. När han inte lyckades erövra något förstapris varken i harmonilära eller pianospel, lämnade han studierna vid konservatoriet i dessa ämnen sommaren Under de följande två åren tog han privatlektioner för den spanske pianisten Santiago Riéra. Det är känt att han då fick spela en del spansk musik, vilket torde ha intresserat Ravel. Maurice Ravel var född i den franska delen av Baskien, nära den spanska gränsen. Visserligen flyttade familjen till Paris redan då han var några månader gammal, men genom sin baskiska mor fick han kontakt med den kulturen också under uppväxttiden. Hon, som hade spanskt påbrå och också tillbringade en del av sin ungdom i Madrid, sjöng gärna folkliga sånger för sina barn. Ravel fick sålunda tidigt en förkärlek för det baskiska och spanska. I november 1895 komponerade han Habanera för två pianon, ett stycke som ställdes samman med Entre Cloches under rubriken Sites auriculaires. På noterna till habaneran har Ravel citerat en diktrad av Baudelaire: Au pays parfumé que le soleil caresse... (I det doftande landet smekt av solen). Detta var hans första spanskinfluerade komposition visar sig åter kärleken till det spanska i hans musikskapande; 1907 skulle kunna 12

11 Maurice Ravel Rapsodie Espagnole betecknas som Ravels spanska år. Tre av de fyra kompositioner som tillkom eller påbörjades under året är spanskinspirerade: Vocalise-Etude, En Forme de Habanera för sång och piano, Rapsodie espagnole för orkester och enaktsoperan L Heure espagnole. Bortsett från en under tonsättarens livstid opublicerad uvertyr (Schéhérazade, 1898) var Rapsodie espagnole Ravels första symfoniska verk för orkester. Han var inne i en mycket produktiv period och verket tillkom under kort tid. Ravel visar sig i dessa fyra sammanfogade tondikter som en orkesterns mästare. Rapsodin är komponerad för en mycket stor orkester, med denna används inte till att uppnå masseffekter; i det första stycket når dynamiken aldrig högre än mezzoforte, och endast vid några tillfällen i verket som helhet spelar alla musikerna samtidigt. Det är i stället fråga om ett finkänsligt utnyttjade av de olika instrumentens koloristiska egenarter. Även om Ravel alltid utgick från sitt eget instrument, från pianot, i sitt tänkande skapade han orkesterverk som uppvisar ett högst medvetet och subtilt spel med de klangliga valörerna. Det har påpekats att han influerats av Rimskij-Korsakovs instrumentationskonst - ett intresse som troligen väcktes under världsutställningens ryska konserter Även om de fyra stämningsbilderna var för sig är avrundade och skilda till karaktären, så har Ravel med musikaliska, motivistiska medel knutit dem samman. Mest framträdande är det fallande fyrtoniga motivet (F, E, D, Ciss) - presenterat redan i första takten av sordinerade violiner och altar - som genomsyrar hela det inledande stycket, Prélude à la nuit. Motivet återkommer både i sats 2, Malagueña, och sats 4, Feria. Denna idée fixe finns dock inte i den sats som står som nr 3 - Habanera. Här har Ravel orkestrerat och infogat den habanera, som han komponerat 1895 för två pianon. Att han inte ansett sig behöva göra några mera genomgripande förändringar i den tolv år gamla kompositionen, visar att Ravel mognade tidigt som tonsättare. Efter de två symfoniskt utkomponerade spanska danserna - Malagueña, som har sin ursprungliga hemvist på Malaga, och Habanera - avslutas Rapsodie espagnole med en briljant och färgsprakande folkfest eller karneval - Feria. Till skillnad från många andra av Ravels kompositioner blev redan uruppförandet i Paris 1908 en succé. Malagueñan lär t.o.m. ha bisserats. Christina Tobeck 13

12 VIOLIN I Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Eva Jonsson Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Veneta Zaharieva Blendulf Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén VIOLA Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer Ann Christin Ward CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Maria Johansson Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Peter Lysell FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdahl Katarina Agnas (även kontrafagott*) Maj Widding TRUMPET Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA Tomas Nilsson Jan Huss (även slagverk) SLAGVERK Seppo Asikainen Mats Nilsson HARPA Lisa Viguier *Huvudansvarig för biinstrument 14

13 Kommande konserter September 2003 To 25/9 Arton noll noll Radiokören Dan-Olof Stenlund, dirigent Michael Engström, piano Matti Hirvonen, piano Oktober 2003 E Suchon: Triumf G Nystroem: Havsvisioner Brahms: Liebeslieder S Kodaly: Bilder från Matra-bygden Torsdag 25 september kl 18:00 Biljetter kr, från 8/9 On 1/10 Favoritserien Manfred Honeck, dirigent Fr 3/10 Smetana: Ur mitt liv version för stråkorkester Mozart: Symfoni nr 40 Onsdag 1 oktober kl 18:00 Biljetter kr, från 15/9 Mahlerserien Manfred Honeck, dirigent Matthias Goerne, baryton Smetana: Ur mitt liv version för stråkorkester Mahler: Ur Des Knaben Wunderhorn Fredag 3 oktober kl Biljetter kr, från 15/9 To 9/10 Torsdagsserien Manfred Honeck, dirigent Bruckner: Symfoni nr 9 Torsdag 9 oktober kl Biljetter kr, från 9/10 Fr 10/10 Evenemangsserien Manfred Honeck, dirigent Friedrich Lips, bajan Gubajdulina: Konsert för bajan, Under the sign of Scorpio, uruppförande Bruckner: Symfoni nr 9 Fredag 10 oktober kl Biljetter kr, från 22/9 On 15/10 Favoritserien Radiokören Stefan Parkman, dirigent Palestrina: Missa Papae Marcelli J Sandström: Surge aquilo Martin: Mässa för dubbelkör Onsdag 15 oktober kl 18:00 Biljetter kr, från 29/9 Fr 17/10 Pianistserien David Robertson, dirigent Garrick Ohlsson, piano Debussy: Jeux Adams: Century Rolls Bartók: Danssvit Fredag 17 oktober kl Biljetter kr, från 29/9 Lö 18/10 Matinéserien David Robertson, dirigent Garrick Ohlsson, piano Debussy: Jeux Adams: Century Rolls Bartók: Danssvit Lördag 18 oktober kl Biljetter kr, från 29/9 15