Torsdag 17 januari 2002 kl Torsdagsserien Berwaldhallen

Transkript

1 Torsdag 17 januari 2002 kl Torsdagsserien Berwaldhallen Konsertmästare: Bernt Lysell Manfred Honeck, dirigent Wolfgang Amadeus Mozart ( ) Ur Serenad Kv 361 B-dur Gran Partita -Largo - molto allegro -Menuett -Romans -Final Igor Stravinskij ( ) Våroffer -Tillbedjan av jorden -Offret Presentatör: Katarina Lindblad Konserten spelas in! Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt, gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av personsökare, digitalklockor samt mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i salongen är inte tillåten. Beräknad sluttid,

2 Tempo, balans, klangfärg, rytm, och naturligtvis känsla. I Sveriges Radios Symfoniorkester finns en svindlande musikalisk kreativitet samlad i en enda stor klangkropp. De över hundra medlemmarnas såväl individuella som kollektiva kompetens gör de musikaliska möjligheterna i princip outtömliga och inspirerar varje år dirigenter, musiker och solister till unika prestationer. har sitt ursprung i "Waldimirs orkester" (Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog namnet Radioorkestern. Orkestern utvidgades successivt under första delen av 1960-talet för att 1967 i och med sammanslagningen med den dåvarande Underhållningsorkestern bli en ensemble på över 100 musiker under namnet Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan dess har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen och Evgenij Svetlanov till en ensemble i världsklass. Nu får den unge österrikaren Manfred Honeck förvalta arvet, och som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten Mark Wigglesworth till den höga nivån på orkesterns prestationer. Dessutom besöker varje år ytterligare några av världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på sina tolkningar ur en repertoar som spänner över 4 flera musikaliska stilar och sekler. Musik som de förmedlar till sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många konserter som sänds i radio och TV. Orkestern har alltid tagit ett särskilt ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både svenska och utländska kompositörer. Något som fått orkestern att utveckla en alldeles särskild förmåga att tolka samtidens musikaliska strömningar.

3 Manfred Honeck Manfred Honeck är nu inne på sitt andra år som chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Det första året innebar många härliga musikaliska upplevelser för publiken i Berwaldhallen och för TV- och radiopubliken ute i landet. Honeck är alltid mycket förberedd och noga i sitt repetitionsarbete, vilket också avspeglar sig i slutresultatet. Det kunde även publiken i USA konstatera när Honeck ledde orkester och kör under en tvåveckors turné i februari. En av de bästa konserter jag kan minnas skrev recensenten i Washington Post efter Verdis Requeim som också nyligen utnämnde den till Årets konsert i Washington. Manfred Honeck är född 1958 i Österrike och har studerat vid Musikhögskolan i Wien. Men det som framförallt har präglat honom musikaliskt är de erfarenheter han har fått som altviolinist i både Wienerfilharmonikerna och i orkestern vid Wiener Staatsoper. Ganska snart insåg han ville ägna sig åt dirigering och fick bli assistent till Claudio Abbado i Gustav Mahlers Ungdomsorkester debuterade han vid Wiener Volkoper med inte mindre än tre uppsättningar. Strax efteråt ville man engagera den unge och begåvade Honeck vid Wiener Staatsopper och Berliner Staatsoper. Operan i Zürich insåg snabbt Honecks värde och knöt honom till sig Under dessa år hann han också med att debutera med Wienerfilharmonikerna under Mozartveckan i Salzburg en av många höjdpunkter i Honecks karriär. Sedan väntade debuter med orkestrar som bl a Dresdner Staatskapelle, Chicago Symphony Orchestra, BBC Symphony London, en orkester som han senare lett vid ett flertal Promskonserter i Albert Hall gästade Honeck att för första gången La Scala. Konserterna blev så lyckade att han omedelbart blev återinbjuden. Ryktet om Honeck spred sig naturligtvis till många, och orkestrarna ställde sig på kö: Gewandhausorchester i Leipzig, Wiener Symphoniker, BBC Scottish Orchestra och många fler. En av dessa, MDR-Sinfonieorchester i Leipzig, knöt honom till sig som chefdirigent mellan 1996 och Efter ett lyckat gästspel på Den Norske Opera 1995, blev han dess musikchef I dag är Honeck är knuten till teatern som gästdirigent fick Honeck hoppa in i stället för Mariss Jansons och leda en turné med Oslo filharmoniska orkester med bl a två BBC Promskonserter och konserter vid festivalerna i Edinburgh och Luzern. 5

4 Det blev stor succé och han blev efteråt utsedd till deras förste gästdirigent, med vilka han debuterade vid Festspelen i Salzburg Nu väntar fler engagemang världen över bland stora orkestrar som Deutsche Sinfonieorchester i Berlin, City of Birmingham Symphony Orchestra och många fler. Det är lätt att se att Manfred Honeck är en mycket uppskattad och efterfrågad dirigent världen över, som vi har förmånen att ha knuten till oss i Berwaldhallen. Curt Carlson vid Sveriges Radio P2 var med på konserterna under USA-turnén och ger följande omdöme om Honeck, ett omdöme som det är lätt att instämma i: Denne genommusikaliske dirigent arbetar hela tiden utifrån en vision; han kombinerar känsla och inlevelse med stor precision och jag tycker att han är en av dessa stora dirigenter som förmår skapa en levande och engagerad tolkning. Honeck älskar fram musiken snarare än att slå fram dem! 6

5 Wolfgang Amadeus Mozart Ur Serenad Kv 361 B-dur Gran Partita I dag hörde jag ett stycke för blåsinstrument av Hr Mozart, i fyra satser - magnifikt och sublimt! Det var för 13 instrument och varje instrument spelades mästerligt å, vilken effekt! lysande och storslaget... Det finns liv här, som i det förlovade landet, musikens land... Så beskrev en kritiker sin upplevelse av Mozarts Serenad i B-dur, vid en konsert på Burgtheater i Wien den 23 mars Ibland är musikforskning rena detektivarbetet. Fortfarande vet man inte riktigt när och varför den här serenaden skrevs. Forskare har analyserat bläcket i noterna och papperskvaliteten, tittat på själva musiken ur stilistisk synpunkt, läst brev och anteckningar, och försökt lägga pussel. Först trodde man att Serenaden kom till i Salzburg, där Mozart skrev de flesta av sina serenader. Sen trodde man att den härstammade från München. Ett tag sades den vara en bröllopsgåva från Mozart till Constanze i Wien Numera tyder det mesta på att den skrevs för ovan nämnda konsert, arrangerad av vännen och klarinettisten Anton Stadler, som också var med och spelade. Bara fyra av de sju satserna spelades, men man tror att Mozart skrivit hela stycket till samma tillfälle. Om den senaste dateringen stämmer, förklarar det varför stycket är så djärvt och storslaget. För 1784 stod Mozart på toppen av sin karriär. Hans namn var i var mans mun. Han var efterfrågad överallt. Inom loppet av några veckor gav han över 20 konserter, både privata och offentliga, däribland tre abonnemangskonserter. Han hade över 100 abonnenter, däribland gräddan av den wienska societeten. Jag har ensam omkring trettio abonnenter mer än Richter och Fischer tillsammans skrev han stolt till sin pappa. Han hade flera mecenater och allt tydde på att det här var början av en lång och lysande karriär (så blev det sen inte...). Titeln Gran Partita är tillagd i noterna efter Mozarts död, men beskriver egentligen bättre vad det är för ett sorts verk. För här har Mozart tänjt gränserna ordentligt. Blåsarensembler var mycket populära vid den här tiden. Varje residens med självaktning, inklusive kejsaren själv, höll sig med en egen blåsarensemble. Många tonsättare lockades att skriva musik för just den här typen av ensemble, som oftast bestod av två klarinetter, två horn, två fagotter och ibland två oboer. Men i Gran Partita har Mozart lagt till två ytterligare horn 7

6 och två bassetthorn (en sorts klarinett), och dessutom en kontrabas. Dessutom skriver han sju satser istället för de vanliga fem satserna. I dagens konsert spelas fyra av de sju satserna; Largo, Menuett (nr 2), Romans och Final. Katarina Lindblad 8

7 Igor Stravinskij Våroffer Mycket har skrivits om Våroffers berömda premiärkväll på Théatre de Champs-Elysées den 29:e maj om tomaterna, om buropen, om slagsmålen, om dansarna som inte kunde höra musiken för oväsendet från åskådarplats etc. Här ska inte ordas mer om den saken - annat än att Stravinskij och (i synnerhet!) Djagilev torde ha upplevt kvällen som en exempellös framgång. Efteråt gick de ut och åt middag uppspelta, arga, utleda och lyckliga, enligt Stravinskij. Det var för Sergej Djagilevs Parisstationerade Ryska balett som Våroffer tillkom, och det var för honom Stravinskij spelade upp partituret på ett piano i Grand Hotel i Venedig. Djagivlevs första reaktion tycks ha varit häpnad, men också nyfikenhet, och han insåg snart verkets laddning. Stravinskij fällde en gång kommentaren om impressarion, konstsamlaren och balettchefen Djagilv: Djagilev hade knappast särskilt gott musikaliskt omdöme, men han hade ett utsökt väderkorn för potentiellt framgångsrika musikstycken eller konstverk överhuvudtaget. Djagilevs enda kommentar efter den skandalösa premiären var enligt Stravinskij: Precis vad jag önskade mig. Idén till Våroffer var Stravinskijs egen. Under arbetet med Eldfågeln säger han sig ha fått en vision av en högtidlig hednisk rit: visa äldre män, sittande i en cirkel, som betraktade en ung flicka som dansade sig till döds. De offrade henne för att blidka vårens gud. Detta är i korthet handlingen i baletten, som är avfattad i två bilder - Tillbedjan av jorden och Offret. I inledningen undervisar en gammal kvinna ynglingar om naturens mysterier, flickor ansluter sig, de leker, dansar, strider tills stammens äldste kommer i procession. Han välsignar jorden och naturen pånyttföds. Den andra bilden tar sin början i hednisk natt, där unga flickor i en skugglig dans pekar ut offerplatsen för den utvalda flickan. Förfädrens andar åkallas, och flickan dansar sig till döds för att i slutet lyftas mot himmelen för att blidka naturen och symboliskt representera naturens kretsgång med bortdöende och återfödsel. I Våroffer har jag velat skildra hur naturen, som ständigt förnyar sig, lever upp i högsta intensitet och hur ångest och hänryckning med savens stigande fyller växtligheten och allt skapat. I förspelet har jag anförtrott åt orkestern den fruktan som varje kännande väsen förnimmer inför elementens makt. Det har ibland diskuterats hur Våroffer kunnat ha sådan kolossal sprängkraft. Mycket av förklaringen 9

8 till skandalen 1913 torde ligga i utommusikaliska faktorer - i den chockerande koreografin och scenografin med ohöljt erotiska inslag och i den primitivistiskt-atavistiska förkunnelsen. Stravinskij ville själv aldrig vidgå att han varit en musikalisk upprorsmakare: Jag vet att somliga omfattar åsikten att Våroffer innebar en revolution. En revolution vars landvinningar man nu vore sysselsatt med att assimilera. Jag förnekar det. Jag vidhåller att det är fel at betrakta mig som revolutionär. Men musiken i sig hade otvivelaktigt en omstörtande kraft. Pierre Monteux, som dirigerade uruppförandet (till Stravinskijs stora belåtenhet), har i efterhand erkänt att han då egentligen aldrig förstod vad Stravinskij sysslade med. Och när Våroffer för första gången framfördes i Sverige 1937 (Ernest Ansermet dirigerade en konsertant version) var kritikerkåren ännu 24 år efter uruppförandet oförberedd på musiken. Man ville knappast erkänna musikens berättigande på egna villkor, utanför baletten. Någon talde om dårhusgrimaser och Kurt Atterberg hade svårt att smälta balettlibrettot, som var återgivet i form av synopsis: När man som nu hör musiken enbart med ett program så hyperpekoraliskt, att jag icke kan påminna mig 10 maken, sedan PB:s Lapplandssymfoni uruppfördes på Operan (...) då blir stycket tämligen odrägligt, eller åtminstone enbart tröttande. Sammanställningen av Wilhelm Peterson-Berger och Igor Stravinskij är ju en smula halsbrytande och avslöjar strängt taget mera om Atterberg än om PB och Stravinskij. Det bör förvisso också påpekas att flera recensenter erkände sig ha fångats av musiken, och Moses Pergament skrev en lång och insiktsfull artikel om verket. Våroffer är musik som har sin grogrund i föreställningar om människans urgamla samband med naturen och dess växlingar. Den drar sin obändiga kraft ifrån en närmast mytisk, suggestiv besvärjelse av naturen. Tillfrågad om vad Stravinskij hade älskat mest i Ryssland svarde han: Den våldsamma ryska våren som tycktes börja på en timmes tid och var som om hela jorden sprack upp. Det var den underbaraste händelsen varje år under hela min barndom. Ola Nordenfors

9 Violin I Ulf Forsberg 1:e konsertmästare Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen Violin II Per Sandklef Torsten Nilsson Tore Jonsen Anders Nyman Eva Jonsson (tjl) Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell (tjl) Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Annette Mannheimer (vik) Dag Alin (vik) David Björkman (vik) Lisa Bodén (vik) Andréas Andersson (vik) Roger Jonsson (vik) Viola Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard (tjl) Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Mona Bengtsson (tjl) Hans Åkesson Kristina Arvinder (tjl) Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer (tjl) Ann Christin Ward Karin Dungel (vik) Annette Maxe (vik) Åsa Karlsson (vik) Catharina Skoog (vik) Cello Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid Kontrabas Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson Barbro Hansson (vik) Peter Lysell (vik) Flöjt Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) Oboe Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén Klarinett Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) Fagott Henrik Blixt Maj Widding Olle Eriksson (även kontrafagott*) Fredrik Ekdal (vik) Valthorn Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist (tjl) Bengt Ny Per Pettersson (vik) Trumpet Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg Trombon Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink John Lingesjö (tjl) Mikael Lundqvist (vik) Tuba Lennart Nord Puka och Slagverk Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson (vik) Harpa Lisa Viguier Piano Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 11

10 Kommande konserter Januari 2002 Fr 18/1 Evenemangsserien Radiokören Manfred Honeck, dirigent Miah Persson, sopran Kristina Hammarström, alt Christian Elsner, tenor Carsten Stabell, bas Stravinskij: Pater Noster Stravinskij: Våroffer Mozart: Requiem Mozart: Ave verum corpus Mozart: Maurerische Trauermusik Fredag 18 januari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 7/1 Lö 19/1 Körserien Februari 2002 On 6/2 Radiokören Manfred Honeck, dirigent Miah Persson, sopran Kristina Hammarström, alt Christian Elsner, tenor Carsten Stabell, bas Mozart: Requiem Mozart: Ave verum corpus Mozart: Maurerische Trauermusik Lördag 19 januari kl Berwaldhallen Biljetter: 195:- fr 7/1 Diplomkonsert Mats Rondin, dirigent Ilmari Hopkins, cello Andrej Nikolaev, violin Paganini: Violinkonsert Peters: Envoi Danielpour: Cellokonsert Onsdag 6 februari kl Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter behövs Må 11/2 Intima serien Matthias Goeme, baryton Leif Ove Andsnes, piano Brahms: Vier ernste Gesänge op. 121 med flera sånger Måndag 11 februari kl Berwaldhallen Biljetter: 195:- fr 21/1 On 13/2 Favoritserien Fr 22/2 Olari Elts, dirigent Anu Jämsä, flöjt Respighi: Fåglarna Vivaldi: Konsert för piccolaflöjt Stravinskij: Pulcinellasvit Onsdag 13 februari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 28/1 Klasssikerserien Evgenij Svetlanov, dirigent Chausson: Poème för violin och orkester Chausson: Poème de l amour et de la mer för sopran och orkester Chausson: Symfoni B-dur Fredag 22 februari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 4/2 Lö 23/2 Matinéserien On 6/3 To 7/3 Evgenij Svetlanov, dirigent Chausson: Poème för violin och orkester Chausson: Poème de l amour et de la mer för sopran och orkester Chausson: Symfoni B-dur Lördag 23 februari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 4/2 Gästspel Orchestra Filharmonica della Scala Riccardo Muti, dirigent Rossini: Uvertyr Willhelm Tell Stravinskij: Fens kyss Beethoven: Symfoni nr 3, Eroica Onsdag 6 mars kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 18/2 Torsdagsserien Radiokören Manfred Honeck, dirigent Bruckner: Motetter för kör a cappella Olsson: Symfoni Torsdag7 mars kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 18/2 12