Lördag 10 november 2001 kl Extrakonsert Berwaldhallen

Transkript

1 Lördag 10 november 2001 kl Extrakonsert Berwaldhallen Konsertmästare: Jannica Gustafsson Manfred Honeck, dirigent Peter Mattei, baryton Hugo Alfvén ( ) En båt med blommor op 44 (text O Levertin) Ludwig van Beethoven ( ) Uvertyr Coriolanus c-moll op 62 Wilhelm Stenhammar ( ) Florez och Blanzeflor, op 3 (text O Levertin) Wilhelm Stenhammar ( ) Ithaka, op 21 (text O Levertin) PAUS Ludwig van Beethoven ( ) Symfoni nr 5 c-moll -Allegro con brio -Andante con moto -Allegro- -Allegro Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 Konserten spelas in! Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt, gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av personsökare, digitalklockor samt mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i salongen är inte tillåten. Beräknad sluttid,

2 Tempo, balans, klangfärg, rytm, och naturligtvis känsla. I Sveriges Radios Symfoniorkester finns en svindlande musikalisk kreativitet samlad i en enda stor klangkropp. De över hundra medlemmarnas såväl individuella som kollektiva kompetens gör de musikaliska möjligheterna i princip outtömliga och inspirerar varje år dirigenter, musiker och solister till unika prestationer. har sitt ursprung i "Waldimirs orkester" (Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog namnet Radioorkestern. Orkestern utvidgades successivt under första delen av 1960-talet för att 1967 i och med sammanslagningen med den dåvarande Underhållningsorkestern bli en ensemble på över 100 musiker under namnet Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan dess har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen och Evgenij Svetlanov till en ensemble i världsklass. Nu får den unge österrikaren Manfred Honeck förvalta arvet, och som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten Mark Wigglesworth till den höga nivån på orkesterns prestationer. Dessutom besöker varje år ytterligare några av världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på sina tolkningar ur en repertoar som spänner över flera musikaliska stilar och sekler. Musik som de förmedlar till sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många konserter som sänds i radio och TV. Orkestern har alltid tagit ett särskilt ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både svenska och utländska kompositörer. Något som fått orkestern att utveckla en alldeles särskild förmåga att tolka samtidens musikaliska strömningar. 4

3 Manfred Honeck Manfred Honeck går nu in på sitt andra år som chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Det första året innebar många härliga musikaliska upplevelser för publiken i Berwaldhallen och för TV- och radiopubliken ute i landet. Nu ser vi med tillförsikt fram emot det kommande spelåret. Honeck är alltid mycket förberedd och noga i sitt repetitionsarbete, vilket också avspeglar sig i slutresultatet. Det kunde även publiken i USA konstatera när Honeck ledde orkester och kör under en tvåveckors turné i februari. En av de bästa konserter jag kan minnas skrev recensenten i Washington Post efter Verdis Requeim. Manfred Honeck är född 1958 i Österrike och har studerat vid Musikhögskolan i Wien. Men det som framförallt har präglat honom musikaliskt är de erfarenheter han har fått som altviolinist i både Wienerfilharmonikerna och i orkestern vid Wiener Staatsoper. Ganska snart insåg han att han ville ägna sig åt dirigering och fick bli assistent till Claudio Abbado i Gustav Mahlers Ungdomsorkester debuterade han vid Wiener Volkoper med inte mindre än tre uppsättningar. Strax efteråt ville man engagera den unge och begåvade Honeck vid Wiener Staatsopper och Berliner Staatsoper. Operan i Zürich insåg snabbt Honecks värde och knöt honom till sig Under dessa år hann han också med att debutera med Wienerfilharmonikerna under Mozartveckan i Salzburg en av många höjdpunkter i Honecks karriär. Sedan väntade debuter med orkestrar som bl a Dresdner Staatskapelle, Chicago Symphony Orchestra, BBC Symphony London, en orkester som han senare lett vid ett flertal Promskonserter i Albert Hall gästade Honeck för första gången La Scala. Konserterna blev så lyckade att han omedelbart blev återinbjuden. Ryktet om Honeck spred sig naturligtvis till många, och orkestrarna ställde sig på kö: Gewandhausorchester i Leipzig, Wiener Symphoniker, BBC Scottish Orchestra och många fler. En av dessa, MDR-Sinfonieorchester i Leipzig, knöt honom till sig som chefdirigent mellan 1996 och Efter ett lyckat gästspel på Den Norske Opera 1995, blev han dess musikchef I dag är Honeck är knuten till teatern som gästdirigent fick Honeck hoppa in i stället för Mariss Jansons och leda en turné med Oslo filharmoniska orkester med bl a två BBC Promskonserter och konserter vid festivalerna i Edinburgh och Luzern. 5

4 Det blev stor succé och han blev efteråt utsedd till deras förste gästdirigent, med vilka han debuterade vid Festspelen i Salzburg Nu väntar fler engagemang världen över bland stora orkestrar som Deutsche Sinfonieorchester i Berlin, City of Birmingham Symphony Orchestra och många fler. Det är lätt att se att Manfred Honeck är en mycket uppskattad och efterfrågad dirigent världen över, som vi har förmånen att ha knuten till oss i Berwaldhallen. Curt Carlson vid Sveriges Radio P2 var med på konserterna under USA-turnén och ger följande omdöme om Honeck, ett omdöme som det är lätt att instämma i: Denne genommusikaliske dirigent arbetar hela tiden utifrån en vision; han kombinerar känsla och inlevelse med stor precision och jag tycker att han är en av dessa stora dirigenter som förmår skapa en levande och engagerad tolkning. Honeck älskar fram musiken snarare än att slå fram den! 6

5 Peter Mattei Peter Mattei, baryton, har etablerat sig som en av sin generations mest eftersökta sångare. Innevarande säsong väntar debut på Metropolitan i New York i rollen som greven i Figaros Bröllop. Bland övriga framtida engagemang kan nämnas samma roll på Lyric Opera i Chicago, titelrollen i Don Giovanni samt rollen som Marcello i La Bohème på Metropolitan. Peter Mattei har arbetat med ett flertal av de mest namnkunniga dirigenterna, t ex Sir Georg Solti, Claudio Abbado, Sir Colin Davis och Herbert Blomstedt. Sitt genombrott fick Peter Mattei i rollen som Pentheus i Daniel Börtz Backanterna på Kungliga Operan i Stockholm, regisserad av Ingmar Bergman. På Kungliga Operan har han även sjungit Papageno i Mozarts Trollflöjten, Lionel i Tjajkovskijs Jeanne d Arc och Rodrigo i Verdi s Don Carlos. Mattei har också gästat La Monnaie i Bryssel vid ett flertal tillfällen. Sommaren 2001 gästade han festspelen i Salzburg i rollen som greven i Figaros Bröllop. Peter Mattei har tidigare sjungit titelrollen i Mozarts Don Giovanni vid festivalen i Aix-en-Provence i en uppsättning regisserad av Sir Peter Brook med Claudio Abbado och Daniel Harding som dirigenter. Peter Mattei har även sjungit Don Giovanni på turné i Japan, Cincinnati, vid Scottish Opera och på Göteborgsoperan. Bland övriga roller kan nämnas Figaro i Figaros Bröllop, i Glyndebourne, samt Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla (på Göteborgsoperan). Peter Mattei är även en eftersökt konsertsångare. Han har bl a medverkat vid konsertanta framföranden av Berlioz Trojanerna med London Symphony Orchestra och Sir Colin Davis samt i Mahlers Symfoni nr 8 med Riccardo Chailly. Peter Matteis konsertrepertoar innefattar även bland annat Sibelius Kullervo, som han kommer att framföra med Boston Symphony Orchestra under hösten 2001, Brahms Ein Deutsches Requiem, samt verk av Mahler och Bach. Peter Mattei är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Han debuterade 1990 som Nardo i Mozarts La Finta Giardiniera på Drottningholms Slottsteater. 7

6 Hugo Alfvén En båt med blommor op 44 (text O Levertin) 8 Soloballaden En båt med blommor måste nog anses vara ett av de mest personliga verk som Hugo Alfvén har skrivit. Texten är skriven av Oscar Levertin ( ) och handlar om kärlek, skönhet och död. Varthän bär oss då båten? Många av de solosånger som Alfvén skrev instrumenterade han efteråt också för orkester. Det gjorde han även med andras kompositioner, som t ex Peterson-Bergers Kung Heimer och Aslög. Men i två fall skrev han direkt för orkester, och En båt med blommor utgör ett av dessa. Med denna sång gick Alfvén vidare i den balladtradition som August Söderman hade påbörjat och som fortsattes av tonsättare som Emil Sjögren, Wilhelm Stenhammar och Peterson-Berger. I En båt med blommor har Alfvén komponerat sin musik mycket nära texten och varit noga med att återge diktens alla små detaljer. Den impressionistiska skildringen av havet ger verket en drömsk men också skrämmande karaktär. På ett gripande sätt tolkar Alfvén textens i grunden mycket smärtfyllda ton. Mot vilken okänd ocean går stråten? Hugo Alfvén skrev musik till sin soloballad i Tällberg En äventyrlig seglats i Stockholms skärgård i farlig tjocka utgjorde enligt Alfvén bakgrunden till kompositionen. Ombord fanns, förutom brodern Gösta, också en målarinna som Alfvén var mycket förälskad i. Alfvén fortsätter: Orkesterns tjugoen första och tio sista takter, där dödens töcken sveper kring skaldens farkost med de båda älskande, som stilla glider bort mot intigheten, är inte annat än en skildring av min egen upplevelse under den höstliga förnatt, när dödens töcken svepte kring min egen farkost. Bengt Arwén

7 Ludwig van Beethoven Uvertyr Coriolanus c-moll op 62 Denna musik är samtida med fjärde symfonin, fjärde pianokonserten och violinkonserten, alltså den fruktbara mellanperioden i Beethovens skapande. Den skrevs inte till Shakespeares drama utan till Coriolan av Heinrich J von Collin. Denne var hofsecretär i Wien och inte utan inflytande över Wiener Hoftheater. Kanske skall man inte förtänka Beethoven vissa avsikter, han sökte anställning vid teatern vid denna tid. Å andra sidan är denna uvertyr ett betydande verk, uppenbarligen kände han för denne romares öde. Coriolanus var en framgångsrik romersk fältherre, som när han förvägrades konsulstiteln vände sig mot sitt land och tågade mot Rom i spetsen för volskerna. Hans maka och hans mor sändes att beveka honom och han skonade Rom. I Shakespeares drama går han under som offer för ränker och intriger. Collin, som lär ha varit ovetande om sin store föregångares verk, låter honom störta sig på sitt svärd efter en tid av ruelse och ånger. Det är inget rutinstycke Beethoven skrivit. Han har valt en för honom viktig tonart, c-moll, och han har gjort en mycket speciell, koncentrerad variant av den wienklassiska sonatformen. Han går direkt mellan avsnitten utan överledningar, han skapar en trotsig signatur för sin hjälte i inledningstakterna, och han behåller med stråkorkestern en enhetlig klangfärg och instrumentation för sina teman genom hela stycket, vilket ju är ovanligt vid denna tid. Kanske var bilden av den envetne romaren ett musikaliskt självporträtt? Goethe sade sig i ett brev till hustrun aldrig ha mött en konstnär så till den grad sammanbiten, energisk och uppriktig som denne märklige Beethoven. Anders Jansson Volsker, under antiken oskiskeller umbrisktalande folk i Mellanitalien. I historisk tid har de bebott bl.a. nuvarande södra Lazio och norra Kampanien. Volskerna utkämpade, bl.a. i koalition med aequerna, flera krig mot Rom f.kr. men blev kort därefter helt romaniserade. (Källa: NE) 9

8 Wilhelm Stenhammar Florez och Blanzeflor, op 3 (text O Levertin) Oscar Levertin ( ) debuterade som lyriker 1891 med diktsamlingen Legender och visor, och det var som lyriker Levertin bäst kunde uttrycka sitt hela jag. Han skrev en poesi med en stämning vitt skild från den nittiotalslyrik som skrevs av t ex Heidenstam och Fröding. Kärleken, döden och själens eviga otillfredsställelse var ständigt återkommande teman. Levertin var akademiker och hade inget sinne för det mer folkliga. Han inspirerades mer av konst och litteratur än av händelser ur det verkliga livet. Och det var Heidenstam som till slut gav honom kraft att gå över realismens gräns: Han har erinrat mig, att jag alls icke är en realist, men en romantiker, en som helst skildrar dröm och fantasi skrev Levertin i början av I Legender och visor ingår dikten om Florez och Blanzeflor. Temat är inte något påfunnet hos Levertin utan är en av de mest kända sagorna från medeltiden som återfinns i en svensk version i Eufemiavisorna från början av 1300-talet. Levertin berättar om Florez och Blanzeflor, Blomma och Vitblommas kärlek. De leker och lever tillsammans till döden slog aska på spiselflamman och tog dem en kärleksnatt... Det är i grunden en mycket ljus och lycklig saga men med inslag av längtansfyllda vemodstoner. 10 Den unge Stenhammar, endast 20 år och med nytagen organistexamen, var musikern bland nittiotalets författare och konstnärer. Stenhammar kände Levertin och de umgicks i samma kretsar och kanske fick han en möjlighet att läsa dikten om Florez och Blanzeflor på ett tidigt stadium. Stenhammar hade inga svårigheter att identifiera sig med gestalterna i kärlekssagan där de redo till bröllop en sommardag när lekarne nyckelharpor vredo och burgundern rann röd över lag eller när de njöt de tunga tårarnas sorgdryck samman och samman festernas skratt. Texten är sensuell och fylld av färger - en poesi som tilltalade den unge kompositören. I sin tonsättning av dikten tar Stenhammar till vara på stämningarna i dikten och skriver en musik som ligger mycket nära textens innehåll. Den nya poesin som Levertin presenterade fick Stenhammar att ta ytterligare ett steg i sin konstnärliga utveckling - i Wagners fotspår - med bl a ett breddat och mer uttrycksfullt tonspråk och större klanger. Den älskade sången om Florez och Blanzeflor följdes av balladen Snöfrid och hans första opera Gildet paa Solhaug. Bengt Arwén

9 Wilhelm Stenhammar Ithaka, op 21 (text O Levertin) Wilhelm Stenhammar ansågs vara ett musikaliskt underbarn och komponerade tidigt mindre pianosonater och dessutom visor influerade av väckelsesånger. Först vid 17 års ålder började han ta pianolektioner av flera ledande pedagoger och pianister. När Stenhammar var 21 år började han uppträda offentligt och gjorde en tredubbel debut: 1) som kammarmusiker, 2) som pianosolist och 3) som tonsättare med körverket I Rosengård. Redan då hade han komponerat flera verk som t ex Florez och Blanzeflor med text av Oscar Levertin. Stenhammar kom genom sina kontakter med Levertin tidigt in i 1890-talets diktarkrets. Där fanns Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding och Erik Axel Karlfeldt, vars dikter Stenhammar gärna tonsatte. Sommaren 1904 bodde Stenhammar på Särö på västkusten, där han skrev flera sånger, en kvartett, flera satser i Ett folk och dessutom Ithaka. Ithaka är en sång om resignation. Stenhammar såg gärna allt i ideal form. Detta framkallade dels en resignation inför det ouppnåeliga, dels en längtan till ett utomjordiskt fädernesland. Det är detta fädernesland som Stenhammar besjunger med Oscar Levertins ord. Stenhammar vistades ofta vid havet på sommaren och de intryck han då fick avspeglar sig i Ithaka. Tillsammans med musiken frammanas bilden av en resa över ett oändligt hav. Stycket är inte en högljudd symfonisk dikt, utan musiken skiftar i stora dynamiska andningar. Över detta ligger sångstämman och berättar om frigörelsen från livets bojor. Orkestern ackompanjerar sångaren när han sjunger: Så vill jag bära allt, vad än en man kan bära utav ve, ty ett jag vet, ej evigt räcka kan mitt hjärtas odyssé... I en skiss har Stenhammar betonat just dessa rader. Kanske var det en självbekännelse, eftersom han denna vår själv upplevt en hjärtats odyssé. Axel Helmer, som forskat mycket i solosången under romantiken, ifrågasätter om Ithaka verkligen kan räknas som en sång. I stället räknar han det som...ett väldigt arioso, eller ännu hellre: en symfonisk dikt för orkester med obligat sångstämma. Genom detta skulle det bli ett wagnerskt drag över musiken, eftersom orkestern svarar för en stor del av skeendet. Ithaka gavs ut 1906 och kom att stå på barytonsolisten John Forsells repertoar, förmodligen var det också han som sjöng när verket uruppfördes. 11

10 Ludwig van Beethoven Symfoni nr 5 c-moll Beethoven gjorde de första skisserna till sin femte symfoni, eller åtminstone till tre av dess satser, så tidigt som 1800, och sin vana trogen lät han utkasten ligga och mogna ganska länge innan han fullbordade verket kom ett utförligare utkast till stånd, men först 1807 började symfonin ta slutgiltig form. Uruppförandet ägde rum den 22 december 1808 i Wien under Beethovens egen ledning. Som synes av detta och åtskilliga andra exempel i Beethovens musikaliska produktion kunde det ta en mycket lång tid från det första utkastet till det färdiga verket. Om denna utveckling har Beethoven själv sagt: Sedan började i mitt huvud ett utarbetande på bredden, höjden och djupet. Eftersom jag vet vad jag vill, lämnar mig aldrig grundidén. Den stiger, den växer. Jag ser framför mig tavlan i hela dess vidd... Det påstås ju att Beethoven själv skulle ha sagt att första satsen, eller åtminstone dess huvudmotiv, skulle symbolisera ödet som bultar på porten. Oavsett om det verkligen var han själv eller någon annan som präglade detta mustiga uttryck är det inte svårt att i symfonin finna en genomgående linje, ett slags abstrakt program. Vad som skildras är kampen mot ödet, en dramatisk kamp som ser ut att kunna sluta i katastrof men som i stället 12 vänder sig till seger. Som innehåll i en symfoni är detta absolut inte ovanligt - de flesta symfonikompositörer på 1800-talet använde liknande program - men i Beethovens fall är den starka kontrasten mot den föregående, i tonen mycket ljusa fjärde symfonin uppenbar. Under den tid då Beethoven fullbordade femman hade han dock personligen råkat ut för några motgångar som mycket väl skulle kunna förklara den dova tonen i musiken. Dels hade han av allt att döma haft en kärleksaffär med olycklig utgång (förmodligen med Therese von Brunswick), dels blev hans dövhet allt värre, vilket naturligtvis satte sina spår i hans psyke: bästa beviset för detta är det djupt svårmodiga s k Heiligenstadttestamentet. Att analysera och spekulera i symfonins innehåll i detalj har knappast något värde - musiken står bäst för sig själv och kan fängsla utan att förklaras. Avslutningsvis nöjer vi oss därför här med att citera en av Beethovens samtida, den franske tonsättaren Jean Francais Le Sueur, som efter ett åhörande av femman sade till den unge Belioz: Låt mig få komma ut, jag måste få luft. Den är otrolig! Fantastisk! Den gjorde mig så virrig att när jag skulle sätta på hatten efteråt kunde jag inte hitta huvudet! Per Skans

11 Violin I Ulf Forsberg 1:e konsertmästare Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Per Sporrong Lars Stegenberg Christian Bergqvist Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen Violin II Per Sandklef Torsten Nilsson Tore Jonsen Anders Nyman Bo Söderström Thomas Andersson Jan Isaksson Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Annette Mannheimer (vik) Dag Alin (vik) David Björkman (vik) Lisa Bodén (vik) Andréas Andersson (vik) Roger Jonsson Viola Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Hans Åkeson Elisabeth Arnberg Ranmo Ann Christin Ward Karin Dungel (vik) Annette Maxe (vik) Åsa Karlsson (vik) Catharina Skoog (vik) Cello Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid Kontrabas Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson Barbro Hansson (vik) Peter Lysell (vik) Flöjt Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt) Per-Olof Sköld (även altflöjt) Oboe Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén Klarinett Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) Fagott Henrik Blixt Maj Widding Olle Eriksson (även kontrafagott*) Fredrik Ekdal (vik) Valthorn Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny Trumpet Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg Trombon Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink Mikael Lundqvist (vik) Tuba Lennart Nord Puka och Slagverk Tomas Nilsson Seppo Asikainen Jan Huss Mats Nilsson Harpa Lisa Viguier Piano Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 13

12 Kommande konserter November To 15/11 Favoritserien Manfred Honeck, dirigent Matthias Goerne, baryton Martin: Jedermannmonologer Sjostakovitj: Symfoni nr 5 Torsdag 15 november, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 29/10 Fr 16/11 Klassikerserien Manfred Honeck, dirigent Matthias Goerne, baryton Webern: Sex orkesterstycken op.6 Martin: Jedermannmonologer Sjostakovitj: Symfoni nr 5 Fredag 16 november, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 29/10 Lö 17/11 Körserien Radiokören Fredrik Malmberg, dirigent Michael Engström, piano C Monteverdi: Sestina J Brahms: Zigeunerlieder L Thoressen: Mon dieu, mon adoré P Nørgård: Wie ein Kind A Hillborg: muo oum Lördag 17 november, kl Berwaldhallen Biljetter: 120:- fr 29/10 Fr 23/11 Evenemangsserien Herbert Blomstedt, dirigent Stenhammar: Mellanspel ur Sången Berwald: Symfoni Ess-dur Nielsen: Symfoni nr 6 Fredag 23 november, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 5/11 Lö 24/11 Matinéserien Herbert Blomstedt, dirigent Stenhammar: Mellanspel ur Sången Berwald: Symfoni Ess-dur Nielsen: Symfoni nr 6 Lördag 24 november, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 5/11 Fr 30/11 Klassikerserien December Stefan Solyom, dirigent Johan Ullén, piano Adès: Asyla Saint-Saëns; Pianokonsert nr 2 Atterberg: Symfoni nr 6 Fredag 30 november, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 12/11 To 6/12 Torsdagsserien Fr 7/12 Mikko Franck, dirigent Rautavaara: Symfoni nr 8 Sibelius: Symfoni nr 5 Torsdag 6 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Evenemangsserien Mikko Franck, dirigent Sallinen: Uvertyr till King Lear Rautavaara: Symfoni nr 8 Sibelius: Symfoni nr 5 Fredag 7 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Sö 9/12 Luciakonsert med Nacka Musikklasser och Eva Dahlgren Exakt program meddelas inom kort Söndag 9 december, kl & Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Fr 14/12 Klassikerserien Esa-Pekka Salonen, dirigent Martin Fröst, klarinett Debussy: Images Hillborg: Klarinettkonsert Bartók: Den sällsamme mandarinen Fredag 14 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 26/11 14