Torsdag 6 december 2001 kl Torsdagsserien Berwaldhallen

Transkript

1 Torsdag 6 december 2001 kl Torsdagsserien Berwaldhallen Konsertmästare: Jannica Gustafsson Presentatör: Boel Adler Mikko Franck, dirigent Einojuhani Rautavaara (f 1928) Symfoni nr 8 Matka (Resan) -Adagio assai. Andante assai -Feroce -(attacca) Tranquillo -Con grandezza. Sciolto. Tempo primo Jean Sibelius ( ) Symfoni nr 5 Ess-dur op 82 -Tempo molto moderato. Allegro moderato -Andante mosso, quasi allegretto -Allegro molto Konserten spelas in! Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt, gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av personsökare, digitalklockor samt mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i salongen är inte tillåten. Beräknad sluttid,

2 Tempo, balans, klangfärg, rytm, och naturligtvis känsla. I Sveriges Radios Symfoniorkester finns en svindlande musikalisk kreativitet samlad i en enda stor klangkropp. De över hundra medlemmarnas såväl individuella som kollektiva kompetens gör de musikaliska möjligheterna i princip outtömliga och inspirerar varje år dirigenter, musiker och solister till unika prestationer. har sitt ursprung i "Waldimirs orkester" (Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog namnet Radioorkestern. Orkestern utvidgades successivt under första delen av 1960-talet för att 1967 i och med sammanslagningen med den dåvarande Underhållningsorkestern bli en ensemble på över 100 musiker under namnet Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan dess har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen och Evgenij Svetlanov till en ensemble i världsklass. Nu får den unge österrikaren Manfred Honeck förvalta arvet, och som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten Mark Wigglesworth till den höga nivån på orkesterns prestationer. Dessutom besöker varje år ytterligare några av världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på sina tolkningar ur en repertoar som spänner över 4 flera musikaliska stilar och sekler. Musik som de förmedlar till sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många konserter som sänds i radio och TV. Orkestern har alltid tagit ett särskilt ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både svenska och utländska kompositörer. Något som fått orkestern att utveckla en alldeles särskild förmåga att tolka samtidens musikaliska strömningar.

3 Mikko Franck När Mikko Franck var 12 år och gestaltade den unge Sibelius på Svenska Teatern i Helsingfors, var det få i publiken som förstod att han sedan länge hade bestämt sig för att bli dirigent. Han sjöng i barnkören på Helsingforsoperan, där han också ibland framträdde som barnsolist. Musik var hans liv och har också så förblivit alltsedan han tog sin första violinlektion som femåring. Mikko Franck började studera violin vid Sibeliusakademien 1992 och fortsatte sedan studera i Sverige, Israel och USA började han ägna sig åt dirigering. Först tog han privatlektioner för Jorma Panula, men året efter blev han antagen till Sibeliusakademien. I dag, endast 22 år, är han ett känt dirigentnamn. Förutom de stora orkestrarna i Finland har Franck gästat både Norge och Sverige där han har lett ett flertal uppmärksammade konserter. Förra säsongen gästade han bl a Nordtyska radions symfoniorkester i Hamburg, filharmonikerna i München och återvände till USA för att dirigera Fort Worth Symphony och Aspen Festival Orchestra. Franck turnerade också i Japan med Bambergs symfoniorkester. Samarbetet med Sveriges Radios Symfoniorkester har också fortsatt, och i våras blev deras inspelning av Sibelius En saga och Lemminkäinen-sviten nominerad till en Grammy. Förra säsongens arbete med opera innefattade flera uppsättningar på Helsingforsoperan, La Traviata i Oslo och Carmen på Kungliga Operan. Från och med nästa säsong verkar Mikko Franck som chefdirigent för Belgiska Nationalorkestern, vilka han också gästar innevarande säsong vid flera tillfällen. 5

4 Einojuhani Rautavaara Symfoni nr 8 Matka (Resan) Någon har sagt om Einojuhani Rautavaara att han skriver musik som är oändligt vacker, utan att för den skull vara banal eller ytlig. Det är också ord som gäller för hans åttonde symfoni, som i dag framförs för första gången i Sverige. Rautavaaras förhållande till den symfoniska formen har växlat under hans tonsättarbana. Som ung tyckte han att den symfoniska formen var förlegad och bunden av alltför många regler. Senare tyckte han att det på sin höjd var en form att leka med, som t ex i hans fjärde symfoni. Men långsamt växte ett annat synsätt fram, symfonin var inte bara form utan ett sätt att tänka i musik, ett sätt att berätta med musik, ett berättande som ger olika aspekter och perspektiv utifrån samma material. Modernismen gjorde mig till en programmerare, någon som skissade på utkast för att ha kontroll på musikens riktning. Det var inte behagligt längre, har Rautavaara sagt. Han har också konstaterat att om en konstnär inte är modernist som ung, har han inget hjärta. Och är han modernist när han är gammal, saknar han hjärna. Rautavaaras musik har genom åren sträckt sig över ett brett spektrum. Från efterkrigstidens finska och skandinaviska modernism till avant garde och därifrån till ett mer romantisk tonspråk, förankrad 6 i tonalitet, vidare till en postmodernism som kombinerar både modernistiska och traditionella element. Hans musik låter sig knappast beskrivas med enkla stilistiska termer. Förra året uruppförde The Philadelphia Orchestra Rautavaaras Symfoni nr 8, vilka också hade beställt verket. Det var då sjuttio år sedan en av de stora amerikanska orkestrarna hade beställt ett lika omfattande verk av en finsk kompositör. Den gången var det Bostonsymfonikerna som beställde en åttonde symfoni av Sibelius. Men den blev aldrig skriven, så vitt man vet. Sibelius femte, sjätte och sjunde symfoni framfördes i alla fall för första gången i USA av just Philadelphia Orchestra. Nu fick orkestern till slut också en åttonde symfoni, och det av en kompositör som Sibelius själv var med att upptäcka. I samband med Sibelius 90-årsdag 1955 instiftades ett stipendium för att låta unga finska musiker studera i USA. Sibelius valde själv ut Rautavaara, som sedan stannade i USA under två år. Titeln på symfonin är Matka - Resan. Rautavaara förklarar titeln med att citera Milan Kundera. Han menar att symfonisk musik är som en resa genom världen, genom ett hela tiden föränderligt landskap. Men titeln har också sin bakgrund i en av Rautavaaras tidigare operor

5 (Thomas 1984/85). I den finns ett motiv som återfinns i den långsamma tredje satsen. I operan sjungs detta motiv med orden: Den här resan fortsätter Vems är den? Av en som vandrar från resans slut? bortom tid? För Rautavaara är hans symfoni också en resa genom sitt eget liv. Resan framkallar bilden av en människa som ser tillbaka på sitt liv. Med åren ägnar man en allt större del av sin tid att tänka på döden, och försöka att hitta ett gott förhållande till den. Resan är skriven i fyra satser. I den första presenteras ett kort motiv i hornstämman, ett motiv som sedan återkommer i de följande satserna. Den andra satsen är mycket tekniskt krävande, ett orkestervirtuost scherzo. Den tredje är ett långsamt poetiskt epos som börjar med motivet från första satsen. Samma motiv finns också med i den avslutande finalen, först i hornstämman, senare i hela brasset i variationer. Om finalens slut säger Rautavaara: Mina mer omfattande verk har nästa alla slutat i tystnad, men den åttonde symfonin måste sluta i fortissimo dess flöde leder till ett brett delta som mynnar ut i det eviga havet. Bengt Arwén 7

6 Jean Sibelius Symfoni nr 5 Ess-dur op 82 8 Under hemresan över Atlanten på försommaren 1914 efter ett längre gästspel i USA, nåddes Sibelius och hans medresenärer av nyheten om skotten i Sarajevo. Första världskriget skulle inom kort bryta ut. Även om Finland aldrig drogs med i kriget, blev det en svår tid för befolkningen, och landet var för sin livsmedelsförsörjning i hög grad beroende av Ryssland. Fram till självständighetsförklaringen den 6 december 1917, var Finland ett ryskt storfurstendöme. Kriget medförde att förbindelserna med Tyskland skars av, vilket bl a drabbade Sibelius ekonomi. De största inkomsterna hade han från sitt förlag, det tyska Breitkopf & Härtel. Sibelius och hans musik uppfattades av många som en enade faktor i kampen för Finlands suveränitet. Han har med geniets intuition i sina musikskapelser skildrat mycket som icke i ord kan tolkas och formas, av stämningar och skiftningar i vårt folks väsen och liv, av dess vekhet och dess kraft, av dess kamp, dess vilja att leva och dess hopp om seger, sa en av talarna vid den officiella fest som anordnades till Sibelius ära på 50-årsdagen den 8 december I talen framhölls även berömmelsen utomlands: Vår nationaldiktare inom musiken är tillika världskonstnär. (Hyllningstalen publicerades i Tidning för musik vars sista nummer 1915 är helt ägnat jubilaren.) 50-årsdagen celebrerades med konserter på åtskilliga platser i landet. Den firades som en nationell högtidsdag, skriver en biograf. I Helsingfors fick Sibelius mottaga uppvaktningar under en stor del av dagen, och det hela kulminerade i en festkonsert med Helsingfors stadsorkester, följd av en bankett. Tonsättaren dirigerade själv konserten, som upptog för hemmapubliken idel nya verk: Okeaniderna, Serenad I och II för violin och orkester samt som avslutning Symfoni nr 5. Symfonin var helt nyskriven och fick vid detta festliga tillfälle sitt uruppförande. Under tiden för den femte symfonins tillkomst tycks Sibelius sinnestämning ha svängt högst betydligt. Stundom grep honom missmodet, han kände sig som i en djup däld. Stundom var han full av tillförsikt. Han skriver i dagboken att han jublat och frossat i rysningar då själen sjunger. I en annan anteckning heter det: Gud öppnar för ett ögonblick sin dörr, och hans orkester spelar femte symfonin. Vad fick honom då att dessemellan misströsta? Självkritiken kunde givetvis ge skaparångest,

7 men tveksamheten gällde även genren. Många betraktade vid denna tid symfonin som föråldrad. Den symfoniska dikten ansågs mera modern. Sibelius sade sig ha fått lida mycket för att han framhärdade i att komponera symfonier. Såväl recensenter som dirigenter kritiserade honom. Men, säger han, då de nu en gång motsvara vad jag tänker mig under begreppet symfoni, så har jag ej gärna kunnat förse dem med etiketter, som gett en falsk föreställning om vad jag syftat till. Det gängse begreppet måste utvidgas. Sibelius definierar det symfoniska som det tvingande, som går genom det hela. Detta som motsats till det målande. I symfonierna skildras inget litterärt, poetiskt innehåll. Huvuduppgiften är i stället att forma ett musikaliskt material strängt och konsekvent till ett helstöpt konstverk. Den femte symfonin tycks Sibelius ha påbörjat någon gång efter hemkomsten från USA. De första idéerna nedtecknades sommaren Kompositionsarbete pågick sedan in i det sista, och mindre korrigeringar företogs till och med under repetitionerna. Framförandet blev en stor succé, och för att tillgodose publikens önskemål gavs konserten ytterligare tre gånger kort efter tonsättarens högtidsdag. Även om åhörarna redan från början till fullo uppskattade femte symfonin, var Sibelius själv inte nöjd med den. Inför ett framförande i mitten av december 1916, företog han en omarbetning. En förändring gällde verkets storform. I ursprungsversionen spelades de två första av de inalles fyra satserna quasi attacca (dvs nästan i en följd). En person som lyssande till uruppförandet har vittnat om att Sibelius gjorde en liten paus mellan de första satserna. I andra versionen har de båda dragit ihop till en enhet, utan uppehåll mellan delarna. Symfonin genomgick ännu en bearbetning innan den fick sin slutgiltiga utformning inför ett framförande i Helsingfors i november Symfonin börjar närmast pastoralt, idylliskt i blåsarna. Det är hornen som framför ett första motiv, en signalartad liten melodi, byggd på tämligen vida intervall (rena kvarter). Som kontrast spelar träblåsarna därefter ett rörligt tema med små intervallförflyttningar och med inslag av mindre arabesker. Sibelius främste biograf Erik Tawaststjerna har påpekat att hela symfonin kännetecknas av spänningen mellan dess tematyper, den i vida intervall svingande och den stegvis framglidande. Stråkarnas inträde sker med ett ur djupet 9

8 stigande brus eller ljusnande flimmer, ett stråktremolo så typiskt för Sibelius. Mot slutet av den långsamma inledningen spelar solofagotten en sorgmodig sång. I den därpå följande övergången till den snabbare, andra delen känner vi igen det signalartade motivet från satsens inledning, liksom reminiscenser från träblåsarnas arabesker. Den snabba delen börjar ljust och oproblematiskt. Dramatiken tilltar emellertid, och satsen slutat med en majestätisk, symfonisk stegring, där inte minst blecket spelar en framträdande roll. Andra satsen är en graciös variationssats med övervägande ljus stämning. Temat presenteras i en dialog mellan stråkarna, som spelar pizzicato, och flöjterna. Det musikaliska materialet varieras sedan ganska fritt på allehanda sätt. Stämningen är dock inte genomgående idylliskt ljus. Längre fram i satsen tränger mörkare inslag in i väven. Inte minst harmoniken ger uttryck för oro och de stundom patetiskt sjungande stråkarna kan föra tanken till Tjajkovskijs lidelsefulla melodik. Den tredje och sista satsen börjar med ett långt avsnitt, där stråkarna tremolerar. Här möter vi således åter en typisk sibeliansk brusande stråkväv. I denna perpetuum mobileartade musik är 10 det violastämman som presenterar temat, con grazia (med grace). Det som dock framför allt fäster sig i minnet och i det följande blir det mest betydande melodiska materialet, är det praktfulla andra temat, som introduceras av hornen sedan stråktremolot upphört. Ett förebud till detta svingande tema finns redan i andra satsen, där det antyds av kontrabasarna. (Sådana länkar mellan satserna finner man även på andra ställen i Sibelius symfoniska produktion.) Mot horntemat spelar träblåsarna en sångbar, hymnisk melodi. Musiken utvecklas stolt och segervisst fram mot en praktfull klimax. Slutet är glansfullt och mäktigt. Trots alla försök som gjordes för att kuva det finska folket och trots att första världskriget rasade helt nära de finska gränserna, är inte Sibelius framtidstro att ta miste på. Christina Tobeck

9 Violin I Ulf Forsberg 1:e konsertmästare Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen Violin II Per Sandklef Torsten Nilsson Tore Jonsen Anders Nyman Eva Jonsson (tjl) Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell (tjl) Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Annette Mannheimer (vik) Dag Alin (vik) David Björkman (vik) Lisa Bodén (vik) Andréas Andersson (vik) Roger Jonsson (vik) Viola Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard (tjl) Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Mona Bengtsson (tjl) Hans Åkesson Kristina Arvinder (tjl) Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer (tjl) Ann Christin Ward Karin Dungel (vik) Annette Maxe (vik) Åsa Karlsson (vik) Catharina Skoog (vik) Cello Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid Kontrabas Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson Barbro Hansson (vik) Peter Lysell (vik) Flöjt Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) Oboe Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén Klarinett Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) Fagott Henrik Blixt Maj Widding Olle Eriksson (även kontrafagott*) Fredrik Ekdal (vik) Valthorn Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist (tjl) Bengt Ny Per Pettersson (vik) Trumpet Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg Trombon Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink John Lingesjö (tjl) Mikael Lundqvist (vik) Tuba Lennart Nord Puka och Slagverk Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson (vik) Harpa Lisa Viguier Piano Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 11

10 Kommande konserter December Fr 7/12 Evenemangsserien Mikko Franck, dirigent Sallinen: Uvertyr till King Lear Rautavaara: Symfoni nr 8 Sibelius: Symfoni nr 5 Fredag 7 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Sö 9/12 Luciakonsert med Nacka Musikklasser och Eva Dahlgren Traditionell luciakonsert med annorlunda inslag Söndag 9 december kl och Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Fr 14/12 Klassikerserien Esa-Pekka Salonen, dirigent Martin Fröst, klarinett Debussy: Images Hillborg: Klarinettkonsert Bartók: Den sällsamme mandarinen Fredag 14 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 26/11 Lö 15/12 Matinéserien Esa-Pekka Salonen, dirigent Martin Fröst, klarinett Debussy: Images Hillborg: Klarinettkonsert Bartók: Den sällsamme mandarinen Lördag 15 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 26/11 Sö 16/12 Intima serien Barockorkestern Medlemmar ur Radiokören Stefan Parkman, dirigent Bach: Juloratorium, del I-III Söndag 16 december, kl Berwaldhallen Biljetter: 195:- fr 26/11 On 19/12 Favoritserien Januari 2002 Lö 5/1 Fr 11/1 Radiokören Mats Nilsson, dirigent Humperdinck: Förspel ur Hans o Greta Bach: Singet dem Herrn H Rosenberg: Den heliga natten Onsdag 19 december, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 3/12 Trettondagskonsert Medverkande och program meddelas senare Lördag 5 januari, kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 19/11 Klassikerserien Manfred Honeck, dirigent Christian Lindberg, trombon Kraus: Symphonie Funèbre Berio: Trombonkonsert Börtz: Anigma Haydn: Symfoni nr 93 Fredag 11 januari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 2/1 Lö 12/1 Matinéserien Manfred Honeck, dirigent Christian Lindberg, trombon Kraus: Symphonie Funèbre Berio: Trombonkonsert Haydn: Symfoni nr 93 Lördag 12 januari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 2/1 To 17/1 Torsdagsserien Manfred Honeck, dirigent Mozart: ur Grand Partita Stravinskij: Våroffer Torsdag 17 januari kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 7/1 12