"I Väntan På Ambula Sil

Transkript

1 "I Väntan På Ambula Sil -/ Samverkan lör ökad trvggbet ~ LANDSTINGS e.: FÖRBUNDET ~~SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET

2 ..l Väntan Pa Ambulans" - samverkan för ökad trygghet ISBN: Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet Illustratör: Pontus De!ter, korak@rocketmail.com Tryckeri: AB Danagårds Grafiska, Linköping

3 Förord Korrununerna har sedan länge samarbetat i vissa frågor. Landstingen har genom Hälso- och sjukvårdslagen skyldighet att samverka i sjukvårdsregioner. Korrununer och landsting har sedan länge samarbetat för att reducera effekterna för den enskilde av de skilda huvudmannaskapen inom social omsorg och hälso- och sjukvård. Inom området räddningstjänst - ambulanssjukvård har alltid funnits beröringspunkter mellan landsting och korrunun. Ambulans och räddningstjänst rycker ofta samtidigt ut vid olyckor av olika slag. Allteftersom har ett behov av närmare samordning mellan räddningstjänsten och ambulansverksamheten även i andra sammanhang vuxit fram. Detta har tagit sig uttryck i att landsting och kommun på många håll träffat formella eller informella överenskorrunelser om att räddningstjänsten, i vissa fall, rycker ut även vid akuta sjukdomsfall. Svenska Korrununförbundet och Landstingsförbundet tillsatte hösten 2000 en arbetsgrupp för att redovisa hittillsvarande erfarenheter av denna samverkan. Arbetsgruppen svarar själv för slutsatserna i rapporten. Arbetsgruppen konstaterar att erfarenheterna huvudsakligen är positiva men att resultaten ännu inte är vetenskapligt fastställda. Gruppen har också konstaterat att det finns flera legala tveksamheter som bör undanröjas. Gruppen har därför överlämnat rapporten till utredningen om översyn av räddningstjänstiagen med påpekande att alla tveksamheter bör undanröjas för att underlätta en fortsatt laglig samverkan mellan landsting och korrunun. Februari 2001 LANDSTINGSFÖRBUNDET SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET

4 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING 6 INLEDNING 8 SyFTE 9 AVGRÄNSNING 9 LEGALA GRUNDER 10 Kommunallagen 10 Hälso- och sjukvårdslagen 11 Räddningstjänsllagen 12 Tabell 1: Normer för räddningstjänstens dimensionering 13 Sekretess och tystnadsplikt 14 DEFINITIONER 14 LÄGESBESKRIVNING 16 UTVECKLINGEN INOM RÄDDNINGSTJÄNST OCH AMBULANSSJUKVARD 16 Räddningstjänst 16 Ambulanssjukvård 16 RÄDDNINGSTJÄNSTKOMMITIEN OCH ÖVERSYN AV RÄDDNINGSTJÄNSTLAGEN 17 STRUKTURELLA FAKTORER 18 SAMVERKAN 19 UTVECKLING AV SAMVERKAN MELLAN KOMMUN OCH LANDSTING 19 SAMVERKAN MELLAN RÄDDNINGSTJÄNST OCH AMBULANSSJUKVARD Tabell 2: Samverkan mellan landsting och räddningstjänst, VARFÖR SAMVERKAN? 22 Diagram 1: Antal brand- och ambulansstationer 1998, riket 23

5 EXEMPEL pa SAMVERKAN 24 Torsby 24 Uppsala 25 Tabell 3: Atgärder utförda av deltidskåren Nynäshamn Linköping 29 Kumla 29 Feliingsbro 30 Tabell 4: Sammanfattning av de olika exemplen 31 ERFARENHETER 32 Ansvarsgränser 32 Bedömda effekter 32 Lokala erfarenheter 33 Torsby 33 Uppsala 33 Linköping 33 Feliingsbro 34 Kumla 34 KONSEKVENSANALYS 35 PATIENTPERSPEKTIVET 35 LANDSTINGSPERSPEKTIVET 36 KOMMUNPERSPEKTIVET 36 DET CENTRALA MYNDIGHETSPERSPEKTIVET 36 DISKUSSION 38 BILAGA: ARBETSGRUPPENS SAMMANSÄTTNING 41 REFERENSER 42

6 I Sammanfattning I Kommunerna ansvarar för räddningstjänsten inom kommunen och landstingen för ambulanssjukvården. Det finns betydande beröringspunkter mellan dessas uppgifter. Det yttersta ändamålet för båda är att rädda liv samt att ge den enskilde trygghet. Om en olycka inträffar ska samhället snabbt ingripa med stöd och hjälp. Syftet med denna rapport är att redovisa erfarenheter från några av de kommuner och landsting som redan har inlett ett samarbete mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst. Rapporten ska visa utvecklingen i landet och även beskriva vilka problem och möjligheter det finns i den fortsatta utvecklingen. Den ska därigenom kunna vara till hjälp för de kommuner och landsting som går i "samverkanstankar". I vissa fall står samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård på en osäker legal grund. På grund av att räddningstjänsten inte utövar hälso- och sjukvård omfattas de inte av sekretessföreskrifterna för hälso- och sjukvårdspersonal. Ett flertal kommuner har gjort upp avtal med landstinget med sekretessförbindelser. Dessa gäller dock inte eftersom sekretess måste regleras i lag och yttrandefrihet inte kan avtalas bort. Utifrån de praktiska exemplen på samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård kan ett antal generella och gemensamma slutsatser dras. LJ u Tryggbet; Samtliga utvärderingar visar att samverkan där räddningstjänsten rycker ut på IVPA-larm leder till ökad trygghet för patienten. Prioritera larm; Det är viktigt att i förhand göra prioriteringsordningar för samtidiga larm, exempelvis två IVPA-larm eller ett räddningstjänst- och ett IVPA-larm. Instruktionerna från kommunerna till larmcentralen måste vara tydliga för att undvika missförstånd. Prioriteringen bör även framgå i avtalet mellan parterna. [J Syrgasdelegation; Idag administrerar de flesta räddningstjänster, som åker IVPA-larm, syrgas på delegation från läkare. Det har inte kunnat påvisas några negativa effekter av denna syrgashantering. 6

7 (] Kommunikation; Ett gemensamt radiokommunikationssystem för räddningstjänst och ambulans skulle väsentligt underlätta samverkan. Ett gemensamt system medför att man kan kommunicera under pågående insats. u u Klädsel; Det har från flera håll poängterats vikten av att räddningstjänsten, när de åker på IVPA-larm, använder särskild klädsel och om möjligt en mindre bil. Personaloro; det har i vissa fall förekommit farhågor från ambulanssjukvårdarnas sida att samverkan mellan dem och räddningstjänsten leder till att ambulanstjänster dras in. Detta bottnar förmodligen enbart i en oförståelse för att räddningstjänstens insatser inte är sjukvård. Insatserna kan inte ersätta ambulanssjukvårdens verksamhet, utan är enbart ett komplement. (J Rekryteringsproblematik: En utökad frånvaro från huvudarbetsgivaren för de deltidsanställda brandmännen kan i vissa fall leda till ytterligare rekryteringsproblem. Det kan bli svårt om utryckningsfrekvensen är för hög under ordinarie arbetstid eller om det blir för många utbildningstimmar. Här kan man se öppningar för lokala lösningar. Det är upp till varje landsting att bestämma insatstider för ambulans. Räddningstjänstens insatstider framgår av räddningstjänstplanen som bestäms av kommunen efter samråd med länsstyrelsen och Räddningsverket. Insatstiderna är i många fall betydligt längre för ambulans än för räddningstjänst. Samverkan leder, enligt samtliga studier och utvärderingar, till ett tidigare första omhändertagande av patienterna. Samverkan kan inte entydigt sägas leda till positiva medicinsk effekter, men med stor sannolikhet leder det snabba omhändertagandet till en ökad trygghet för kommuninvånarna En ökad trygghet minskar stressen i samband med en eventuell akut sjukdom eller ett olycksfall och patienten känner sig lugnare. 7

8 "I Väntan På Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Inledning Kommunerna ansvarar för räddningstjänsten inom kommunen och landstingen för ambulanssjukvården inom landstinget. Det finns betydande beröringspunkter mellan dessas uppgifter. Ändamålet för båda är att rädda liv. När en olycka inträffar ska samhället snabbt ingripa med stöd och hjälp. Svårigheter i detta avseende finns främst i glesbygd, inte minst på grund av befolkningsomflyttningar och genom att andelen äldre ökar i glesbygden. Detta leder både till ett ökat behov av och en minskad tillgång till resurser inom räddningstjänsten och ambulanssjukvården. Därför har landsting och kommuner på många håll påbörjat organiserad samverkan mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst. Detta för att effektivt kunna utnyttja tillgångar och resurser, organisera snabbare utryckningar och underlätta för det kommande medicinska omhändertagandet i syfte att öka medborgarnas trygghet. Även om ett sådant samarbete fyller ett stort behov, särskilt i glesbygd, måste det följa gällande lagstiftning. Vi har kunnat konstatera, att de avtal som har tecknats mellan landsting och kommuner har brister i detta avseende. Till viss del kan bristerna bero på förbiseenden, i andra fall ger inte lagstiftningen utrymme för det som landsting och kommun vill åstadkomma med sitt samarbete. Det finns en legal "gråzon" vad gäller samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård. Organisationerna skulle dock kunna bilda ett gemensamt kommunalförbund för uppgifterna. Kan ett landsting och en kommun komma överens om att räddningstjänsten rycker ut på prio l larm som inte orsakas av sådana händelser att räddningstjänsten ändå skulle rycka ut. Är en räddningstjänstutryckning till en misstänkt hjärtinfarkt eller ett akut astmaanfall utanför den kommunala kompetensen även om avtalet mellan parterna uttryckligen påtalar att det enbart handlar om första hjälpen? Räddningspersonalen utför inte hälso- och sjukvård men kan utgöra en trygghet för patienten "i väntan på ambulans" IVPA. 8

9 "I Väntan På Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Har landstinget, om den insats som kommunen utför inte är hälso- och sjukvård, rätt att betala kommunen för denna insats? Överskrider landstinget i detta fall sin kompetens genom att ersätta kommunen för något som ligger inom den kommunala kompetensen, nämligen trygghetsskapande åtgärder? Detta är exempel på frågeställningar som behöver klarläggas för att den nedan beskrivna verksamheten skall uppfylla alla legala krav. Även frågan om överenskommelsernas laglighet ur upphandlingssynpunkt har diskuterats. Det kan ifrågasättas om inte landstinget - om man är behörig avtalstecknare - har skyldighet att upphandla denna tjänst från kommunen. Slutligen kan konstateras, att det inte är förenligt med gällande grundlag (Tryckfrihetsförordningen) att i avtal föreskriva att räddningstjänstens personal omfattas av tystnadsplikt när de utför arbete enligt överenskommelserna med landstinget. Syfte Syftet med denna rapport är att redovisa erfarenheter från några av de kommuner och landsting som redan har inlett ett samarbete mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst. Rapporten ska visa utvecklingen i landet och även beskriva vilka problem och möjligheter det finns i den fortsatta utvecklingen. Den ska därigenom kunna vara till hjälp för de kommuner och landsting som går i "samverkanstankar". Avgränsning Den form av samverkan som berörs i denna rapport avser så kallade sjukvårdslarm, IVPA 1. Exempel där räddningstjänsten utför ambulanssjukvård på entreprenad eller enligt överenskommelse, som i bland annat Göteborg och Malmö, berörs inte. 1 För förklaring av begreppen se rubrik Definitioner, 9

10 "/ Väntan Pa Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Legala grunder Den legala grunden för samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård utgörs huvudsakligen av: u CJ o Kommunallagen Hälso- och sjukvårdslagen Räddningstjänstiagen Kommunallagen Andra kapitlet i kommunallagen reglerar kommunernas och landstingens befogenheter. I I står det att Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Bestämmelserna innebär att kommunen inte får ägna sig åt sådant som landstinget ansvarar för, Lex. hälso- och sjukvård. 10

11 Därför är det viktigt att ytterligare en gång påpeka att den form av samverkan som behandlas i denna rapport inte betraktas som hälso- och sjukvård utan första hjälpeninsatser i väntan på ambulans. Arbetsgruppen menar att detta är snarare att anse som en "angelägenhet av allmänt intresse". Hälso- och sjukvårdslagen I hälso- och sjukvårdslagen anges bl.a. riktlinjer för hur god hälso- och sjukvård ska bedrivas. Tre viktiga principer är att vården ska: u u u vara på lika villkor för hela befolkningen, tillgodose patientens behov av trygghet samt vara lätt tillgänglig. Ambulanssjukvården utgör en viktig del av den prehospitala akutsjukvården. Landstinget ansvarar för att det finns en ändamålsenlig organisation för transporter av människor till och från sjukhusen; ambulanssjukvård. I likhet med hälso- och sjukvården i övrigt regleras inte ambulanssjukvårdens driftsformer. Detta har gjort att landstingen har valt olika driftsformer för ambulanssjukvården från att lägga allt på entreprenad till att driva allt i egen regi. Kommunens ansvar enligt Hälso- och sjukvårdslagen innebär att man ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i särskilda boendeformer samt vistas i dagverksarnhet. En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hemsjukvård. Cirka hälften av Sveriges kommuner ger hemsjukvård efter avtal med landstingen. Läkemedelshantering inom ambulanssjukvården ISOSFS 1999: 17; Läkemedelshantering inom ambulanssjukvården regleras under vilka förutsättningar en ansvarig läkare får låta icke legitimerad personal ta ut, iordningställa och administrera läkemedel till patienter. Följande förutsättningar ska vara uppfyllda: 11

12 u D u u u Ordinationen får endast omfatta vissa läkemedelsgrupper. Personalen skall ha för uppgiften adekvata kunskaper. Kunskaperna efter genomgången utbildning skall ha kontrollerats och dokumenterats. Kunskaperna skall kontinuerligt följas upp av ansvarig läkare. Verksamheten skall vara organiserad så att personalen alltid har möjlighet att rådfråga en läkare. Denna föreskrift upphör att gälla 2005 då enbart legitimerade sjuksköterskor får rätt att administrera läkemedel. De praktiska konsekvenserna för ambulanssjukvården när författningen upphör att gälla är oklara. Risk finns emellertid för att perifert belägna ambulansstationer utan koppling till akutsjukhus kommer att få rekryteringsproblem. Räddningstjänstiagen Räddningstjänsten är reglerad genom räddningstjänstiagen. I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder med ansvar för räddningstjänsten. Räddningskåren i varje kommun ska utföra de räddningsinsatser som kommunen är skyldig att göra enligt Räddningstjänstlagen. Alla kommuner ska ha en räddningstjänstplan, som är antagen av kommunfullmäktige. Den ska innehålla uppgifter om räddningskårens organisation och beredskap liksom en rad fakta av teknisk karaktär. Länsstyrelsen ansvarar för tillsynen över kommunernas räddningstjänst. Med räddningstjänst avses i lagen räddningsinsatser: vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. 12

13 I räddningstjänstlagen anges att räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Räddningsverket menar att det inte finns några regler eller absoluta mätmetoder för att beskriva kommunernas beredskap. Kommunens riskbild och ambition för säkerhetsnivån är grunden för hur räddningstjänsten bör dimensioneras. I praktiken används dock ofta följande nonner: Tabel/1: Normer för räddningstjänstens dimensionering GRUPP I (insatstid under 10 min) a a U u U U a a Koncentrerad centrumbebyggelse eller kvartersbebyggelse med bostäder, butiker, varuhus, kontor och samlingslokaler Särskild brandfarlig bebyggelse Större vårdanläggningar, elevhem, hotell eller anläggning med personalkrävande utrymning Industriområde eller industrier med ur räddningstjänstsynpunkt farlig verksamhet Större brandfarlig eller miljöfarlig verksamhet Hamn avsedd för yrkestrafik med oljelbensinhantering eller med hantering av miljöfarligtämne Bostadsbebyggelse fyra våningar och högre eller bostadsområde där speciella räddningsvägar finns anordnade Större samlingslokaler avsedd för fler än 300 personer. GRUPP II (insatstid under 20 min)..... ',. U I.J U U Bostadsområde och flerfamiljshus i tre våningar och lägre (friliggande) Villa-, radhus-, kedjehus-, fritids- eller grupphusbebyggelse Större byar och gårdssamlingar Enstaka större industrier. GRUPP III (insatstid normalt under 30 min).: :. (.J a Enstaka byggnader och gårdssamlingar Mindre byar. I 3 Räddningstjänstiagen anges att lagen inte gäller hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjukvårdslagen. Detta har betydelse för den samverkan som behandlas i denna rapport eftersom denna inte behandlar hälso- och sjukvård, utan första hjälpen. Rapporten kommer att överlämnas till den särskilde utredaren för översyn av räddningstjänstlagstiftningen, Harald Dryselius. 13

14 Sekretess och tystnadsplikt I Tryckfrihetsförordningen 2 kapitlet 2 anges vilka områden som får omfattas av sekretess. Närmare utfomming måste för att vara gällande vara reglerad i lag eller förordning. För hälso- och sjukvårdspersonal råder en sträng sekretess enligt Sekretesslagen 7 kapitel l. Inom räddningstjänsten finns inga sekretessregler. Räddningstjänstpersonalen kan inte på lagliga grunder åläggas tystnadsplikt. Sådan tystnadsplikt kan heller inte avtalas fram. Definitioner Sjukvårdslarm, IVPA. Förkortningen IVPA står för 'l väntan på ambulans" och kommer att användas synonymt med begreppet "sjukvårdslarm". Larmet går till räddningstjänsten och utryckningen avser ett första omhändertagande i väntan på att ambulanspersonal ska komma till platsen. En sådan insats innebär en form av första hjälpen. De som utför dessa insatser har oftast delegation att administrera syrgas. I övrigt utförs ingen hälso- och sjukvårdsinsats, enligt HSL. Trauma; Skada genom yttre våld. Defibrillator; Apparat som används till att ge en person normal hjärtrytm. HLR; Hjärt- och lungräddning. 14

15 ABC; Andning, blödning, chock, en första hjälpenprincip. Insatstid; Tid från larm till påbörjad insats. Prio 1; Begrepp som används av lanncentralen för prioritering av larm. Prio l innebär fara för människoliv och är den högst prioriterade larmkategorin. Prio 2 innebär förtur och prio 3 är de lägst prioriterade larmen. 15

16 Lägesbeskrivning Utvecklingen inom räddningstjänst och ambulanssjukvård Räddningstjänst I 1974 års brandlagstiftning reglerades för första gången räddningstjänst vid andra olyckor än bränder års räddningstjänstlag syftade bl.a. att det skulle bli lättare att samverka och nyttja de olika resurser som fanns på olika håll i samhället. En annan avsikt med denna lag var att kommunerna skulle främja annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet än sådan som är att hänföra till brandornrådet. Kommunernas intresse för att samverka med varandra inom räddningstjänsten har ökat väsentligt under de senaste åren. Vid utgången av 1999 fanns det 20 stycken räddningstjänstförbund med 71 medverkande kommuner. Av rikets räddningstjänstkommuner hade vid samma tidpunkt 228 stycken avtal om gränslös samverkan med andra räddningstjänster. Det har skett en reduktion av antalet stationer, främst på deltidssidan. Tendenserna för framtiden verkar inte vara en fortsatt reduktion av antalet stationer utan snarare förändringar av utryckningsorganisationen. Ambulanssjukvård Ambulanssjukvården har från slutet av 1980-talet genomfört en markant kompetens- och kvalitetshöjning. Ambulansorganisationen har efter hand fått ett allt mer omfattande sjukvårdsinnehåll och kraven på medicinskt kunnande har hela tiden ökat. Även den sjukvårdstekniska utrustningen i ambulanserna blir mer och mer avancerad. Från och med år 2005 ska det, om man vill kunna administrera läkemedel, finnas minst en sjuksköterska i varje akutambulans. Detta kan bli ett stort problem i glesbygden på grund av rekryteringssvårigheter och svårigheter att upprätthålla kompetens. Beslutet kan på sikt medföra antingen en utglesning av ambulansstationerna eller att det uppstår en differentierad ambulansorganisation med skilda befogenheter. 16

17 Behandling på plats har möjligheter att bli mer avancerad både mot bakgrund av den ökade kompetensnivån hos personalen och nya tekniska hjälpmedel, inte minst telemedicin. Räddningsljänstkommitten och översyn av räddningstjänstiagen I räddningstjänstkommittens slutbetänkande Effektiv räddningstjänst (SOU 1983:77) poängterades behovet av samordning mellan ambulanser och räddningstjänst. Eftersom både räddningstjänst och ambulans har till uppgift att rädda människoliv ansåg kommiuen att verksamheterna bör samordnas så långt det är möjligt med hänsyn taget till sjukvårdskraven. I förarbetena till nuvarande räddningstjänstlag (Prop. 1985/86:170) ges motiven till 3 räddningstjänstlagen 2. I propositionen menar man dock att "Gränsen mellan hälso- och sjukvård å ena sidan och räddningstjänst å andra sidan får emellertid inte dras alltför skarpt. Ett medicinskt omhändertagande på en olycksplats som syftar till att etablera och bibehålla vitala funktioner så som t.ex. andning och cirkulation måste anses höra till hälso- och sjukvården och ligga inom sjukvårdshuvudmannens ansvarsområde. Men det hindrar inte att de som deltar i ett räddningstjänstingripande skall kunna vidta elementära livräddande åtgärder på en olycksplats, t.ex. genom att utföra konstgjord andning eller att stoppa blödningar. // I direktiven till översyn av räddningstjänstiagen (Dir. 1999:94) påpekas att erfarenheterna från tillämpningen av räddningstjänstiagen tyder på att det finns ett behov av att förtydliga lagstiftningen när det gäller ansvarsförhållandena vid sjuktransporter och vid det första omhändertagandet på en olycksplats. Utredaren ska därför analysera behovet av att förtydliga ansvaret för sjuktransporter m.m. mellan landstingen och den statliga och kommunala räddningstjänsten. Om det finns ett sådant behov skall utredaren lämna förslag till bestämmelser som reglerar ansvaret på respektive område. 2 3 RiiL lyder; "Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjukvårdslagen" 17

18 "I Väntan På Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Strukturella faktorer Den geografiska och demografiska strukturen skiljer sig i olika delar av Sverige. Detta leder till att förutsättningarna för samhället att uppfylla sina skyldigheter inom räddningstjänst och ambulanssjukvård varierar kraftigt. Olika faktorer som kan spela in är: o o Glesbygd; Kännetecknas ofta av att befolkningen minskar samtidigt som den kvarvarande befolkningen blir äldre. Servicenivån minskar samtidigt som kommunens kostnader för service ökar. Dessutom ska ofta få personer verka över stora geografiska områden. Säsongsbefolkning; Områden med säsongsbefolkning har oftast, i det närmaste, samma kommunala och landstingskommunala servicenivå året om trots att behovet ökar periodvis, exempelvis en skidort under vintersäsongen eller en badort under sommaren. 18

19 Samverkan Utveckling av samverkan mellan kommun och landsting Det finns sedan länge en utvecklad samverkan mellan kommuner och landsting om kollektivtrafik genom det delade huvudmannaskapet. Allt oftare sker också samverkan mellan landsting och kommun i regionala utvecklings- och tillväxtfrågor. Under senare år har samverkan också utvecklats mellan landstingens hälso- och sjukvård och kommunernas arbete med vård och omsorg. Kommuner och landsting samverkar kring äldreomsorg, primärvård och vård av psykiskt svaga. På samtliga dessa områden har vissa huvudmannaskapsförändringar genomförts efter riksdagsbeslut, där kommunerna har fått ett vidgat ansvar. Samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård Det pågår flera samverkansprojekt mellan räddningstjänsten och ambulanssjukvården i landet. Räddningsverket uppger för 1999 att sådan samverkan pågår i över 30 procent av landets kommuner. Av dem är det 70 procent som reglerat samverkan i avtal. Detta illustreras av nedanstående diagram. 19

20 Diagram 2: Antal kommunala räddningstjänster som utför insatser IVPA och det antal som reglerat detta i avtal med sjukvårdshuvudmannen, r '--- Utförs insatser IVPA ~ ~ Om ja, är det reglerat via avtal? Källa: Räddningsverket Samma år samverkade 18 landsting med räddningstjänsten, i en eller flera kommuner, avseende sjukvårdslarm i väntan på ambulans. Enligt Socialstyrelsens årliga sammanställning var det fem av dem som inte hade tecknat avtal och sex som inte följer upp verksamheten årligen. En sammanfattning finns i tabellen nedan. 20

21 Tabell 2: Samverkan mellan landsting och räddningstjänst, 1999 Landsting Stockholm Uppsala Södennanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Regionförb. Skåne Halland Göteborg stad Bohuslandstinget ÄI vsborg, södra ÄI vsborg, norra Skaraborg Värmland Orebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västemorriand Jämtland Västerbotten Norrbotten Käl/a: Socialstyrelsen 21

22 "j Väntan Pa Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Varför samverkan? De konununer och landsting som samverkar mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst gör det huvudsakligen av följande anledningar: u D u u Det sker en ökad samverkan mellan konunun och landsting inom hälso- och sjukvården. 3 Vid en medicinsk akutinsats är kvalitet och tillgänglighet nyckelord. Vid läng insatstid minskar tillgängligheten. Genom att samordna samhällets resurser för att minska insatstiderna för ett första omhändertagande ökar tryggheten för den enskilde. Det finns betydligt fler brandstationer än ambulansstationer, framför allt i glesbygd. (Diagram 1 visar antalet brand- och ambulansstationer i riket.) En ökad andel äldre i befolkningen och en utökad hemsjukvård medför fler insatser för ambulanssjukvården. 3 Se bl.a. FramtidensfOrbundfOr kommuner och landsting och kapitlet Samverkon i denna rapport 22

23 u u u u o Trots ett ökat behov tror arbetsgruppen inte att tillgängligheten till ambulanssjukvård kommer att bli större. Att utbilda räddningstjänsten i akut omhändertagande kan även innebära att kommunen behåller en tidigare hotad deltidsstation. Detta leder till att kommunen kan behålla service i glesbygd och att äldre kan bo kvar i sin invanda miljö. Samverkan ger "mycket trygghet" för medborgarna för relativt små ekonomiska insatser. Medvetenheten om vikten av ett tidigt omhändertagande vid akuta sjukdomsfall har ökat. Den tekniska utvecklingen av medicinsk utrustning, Lex. automatiska defibrillatorer, underlättar lekmannainsatser. Diagram 1: Antal brand- och ambulansstationer 1998, riket 900 -, , Rtj Ambulans Källa: Räddningsverket och Prehospital 99 23

24 Exempel på samverkan Nedan följer några exempel på hur samverkan kan te sig i praktiken. Dessa exempel är sådana som arbetsgruppen har fått kännedom om utan att göra några större efterforskningar. Torsby 1992 initierade Räddningsverket ett projekt kallat glesbygdsprojektet med Torsby som försökskommun. Försöken innebar att deltidsstyrkor, efter femton timmars sjukvårdsutbildning åkte på IVPA-Iarm, i de områden där räddningstjänsten antogs komma före ambulans. Räddningstjänsten genomförde basala åtgärder för att patienternas tillstånd inte skulle försämras genomförde Räddningsverket en utvärdering av cirka 80 insatser mellan juni 1992 och februari Utvärderingen visade bland annat att räddningstjänsten i genomsnitt kom tolv minuter före ambulansen. Efter detta har ingen ytterligare utvärdering genomförts, utöver sammanställningar som fastställer verksamhetens tidsvinst. Sedan halvårsskiftet finns ett skriftligt avtal mellan landstinget och kommunen som reglerar respektive parts åtaganden. I detta avtal står bl.a. skrivet att parterna ska göra gemensam utvärdering. När projektet startade 1992 fick samtliga brandmän femton timmars specialutbildning. Varje brandman hade redan utbildning i ID...R. Därefter har fortbildning genomförts kontinuerligt. Dessutom har brandmännen utbildning och delegation på att ge syrgas. Varje insats dokumenteras. I rapporten noteras tider, en enkel bedömning vid framkomst och vid överlämnandet till ambulansen samt vidtagna åtgärder innan ambulansen anländer. Brandmännen har även pulsoximeter. Därför görs noteringar om syrehalt i blodet samt puls vid framkomst och vid överlämnande till ambulansen. 24

25 Uppsala Ambulanssjukvården i landstinget i Uppsala län svarar för knappt invånare fördelade på fem konununer med Uppsala som största tätort. I länet finns fyra ambulansstationer med totalt tio så kallade dygnsambulanser, det vill säga ambulanser som dygnet runt svarar på akuta ambulanslarm, samt en sjukvårdsbil. Dagtid finns dessutom fem ambulanser för transporter. Vid trafikolyckor larmas räddningstjänsten parallellt med ambulans, vilket gör att räddningstjänsten har erfarenhet av initialt omhändertagande av denna typ av patienter. Brandmännen förbereds för detta i sin utbildning genom att de tränas i första hjälpen-insatser. Trots länets placering i en tätbefolkad del av landet och trots att ambulansstationerna är placerade i tätorterna i respektive konunun är insatstiderna relativt långa. 32 procent av befolkningen i länet kan inte nås av med ambulans inom tio minuter. Orsaken till detta är att landsbygden i Uppsala län är relativt tätbefolkad. För att förkorta insatstiderna till patienter med livshotande akuta sjukdomstillstånd på landsbygden påbörjade man i april 1993 ett projekt i Uppsala konunun där deltidsbrandmän från räddningstjänsten utbildades i första hjälpen och utnyttjades för en första insats i väntan på ambulans. På basis av erfarenheterna från detta projekt utvidgades verksamheten till att bli en länstäckande organisation Efter en komplettering av den basala sjukvårdsutbildningen med utbildning i HLR och genomgång av regler kring tystnadsplikten påbörjades försöket med sjukvårdslarm till deltidsstationerna i Uppsala kommun. Under de första två åren gjordes drygt 500 insatser av deltidskåren, med övervägande positiv respons från såväl allmänheten som från ambulanspersonalen. Kriterium för utalarmering är sjukdomsfall utanför tätort, som av SOS-operatören bedöms som akut och potentiellt livshotande. 25

26 I varje kommun utsågs en ansvarig inom ambulanssjukvården vars uppgift var att samordna stationerna i kommunen och se till att dokumentationen hanterades korrekt och samlades in. Varje deltidskår har en egen instruktör i form aven ambulanssjukvårdare. Efter genomgången utbildning utförs repetitioner två gånger per år. Utbildning i hantering och administration av syrgas utfördes samtidigt och delegerades därefter av ambulansöverläkaren till deltidsbrandmännen. Dokumentationen från uppdragen sammanställs kontinuerligt och rapporteras årligen. Oklara eller saknade uppgifter kompletteras genom att berörd person kontaktas. Under åren 1993 till 1998 var den vanligaste orsaken till utalarmering bröstsmärtor (27 procent av uppdragen), därefter andningsproblem (16 procent), ospecificerade tillstånd (9 procent) och kramper (7 procent). Fördelningen mellan medicinska sjukdomsfall och trauma var 80/20. Tiden från larm till det att den nödställde erhåller basal första hjälpeninsats har, i genomsnitt, reducerats från över sjutton minuter (insatstid för ambulans) till strax över åtta minuter (insatstid för deltidskår). 75 procent av befolkningen inom deltidsbrandmännens upptagningsområde nås inom tio minuter, medan motsvarande andel för ambulans är under tio procent. 26

27 Vid 139 tillfållen (2,8 procent) var ambulansen på plats före deltidskåren och 171 gånger (3,4 procent) anlände ambulans och deltidskår samtidigt. Tabell 3: Atgärder utförda av deltidskåren Källa: Läkartidningen vo/97 nr Huvudsyftet med projektet har varit att skapa en länstäckande organisation för snabbt insatt första hjälp vid akuta sjukdomstillstånd. Det finns inga planer på att utvidga verksamheten när det gäller administration av läkemedel. Däremot har man under 1999 placerat defibrillatorer vid deltidsstationer efter det att personalen erhållit utbildning i hjärtlungräddning med förenklad halvautomatisk defibrillering (D-HRL). Från och med december år 2000 ska samtliga deltidsbrandkårer använda halvautomatiska defibrillatorer. Nynäshamn Nynäshamns kommuns geografiska läge i Stockholms län och begränsade prehospitala resurser medför situationer där hjälpsökande erhåller en fördröjd första sjukvårdsinsats. Samverkan mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst inom Södertörns brandförsvarsförbund syftar till att hjälpsökande inom rimlig tid ska nås aven första hjälpen-insats. Insatserna ska komplettera de ordinarie sjukvårdsenheterna inom Nynäshamns kommun vid långa insatstider. Samtliga insatser dokumenteras. Rapporterna ska innehålla tider, bedömning och åtgärder. Räddningstjänstpersonalen har genomgått utbildning i L-ABC, HLR, samt Räddningsverkets utbildning "Kunskap räddar liv". Repetitionsutbildning genomförs en gång per kvartal. I varje grupp ska det finnas 27

28 minst en brandman med delegation att administrera syrgas. Syrgasutbildning sker fortlöpande. Räddningspersonalen har och kommer fortsatt att utbildas i prehospitalt traumatänkande. På skadeplatsen genomför räddningspersonalen livsuppehållande första hjälpen-åtgärder och inväntar ankommande ambulans. Räddningstjänsten larmas i väntan på ambulans på prio l-uppdrag på allmän plats, allmänna och offentliga lokaler och byggnader i Nynäshamns kommun samt vid bevittnade cirkulationstillestånd då en ambulans har längre än tio minuters insatstid. Kommunen svarar för utryckande personal och fordon, kompletterande utbildning av brandmännen, rapportskrivning och uppföljning. Landstingets kostnader inskränker sig till kostnader för egen personal i projektgruppen. Någon fakturering mellan parterna förekommer inte. Om försöksperioden resulterar i en permanent verksamhet kommer förhandlingar om ersättning mellan parterna att ske. Uppföljning av projektet sker på tre sätt: (] Patientens upplevelse av räddningspersonalens insats utvärderas genom den så kallade KUPP-metoden (Kvalitet Ur Patientens Perspektiv). (] Från det särskilda rapportunderlaget rapporteras tidsvinsten, bedömningen och åtgärden. (] Ansvarig läkare bedömer insatsen. Ambulansjournalen är ett underlag för detta. Eftersom projektet precis har påbörjats finns det ännu ingen färdig utvärdering. 28

29 Linköping I Östergötland finns överenskommelser mellan landstinget och bland annat Linköpings kommun om samverkan avseende räddningstjänstens medverkan i väntan på ambulans vid priol-iarm. Landstinget svarar för deltidsbrandmännens grundutbildning. De har även gått räddningsverkets utbildning "Kunskap räddar liv" samt erhållit femton timmars utbildning från landstinget. Deltidsbrandmännen har fått utrustning från landstinget för första hjälpen och en så kallad pulsoximeter, införskaffad av kommunen, för att mäta puls och syresättning. Man har särskild klädsel som enbart används vid IVPA-larm och man använder ett särskilt utryckningsfordon. Syrgas administreras på delegation från läkare. Rapporteringen sker på blanketter framtagna av landstinget. Under 1996 ryckte räddningstjänsten på åtta orter ut på sammanlagt 274 sjukvårdslarm. En studie där man granskat samtliga dessa larm genom att se på insatsrapporter och ambulansjournaler visar att räddningstjänsten anlände före ambulans vid 93 procent av insatserna. Räddningstjänstens medelinsatstid var 12 minuter medan ambulansens var 25 minuter. Brandmännen gav syrgas till drygt hälften av patienterna (52 procent), förändrade patientens kroppsläge vid nästan varannan insats (46 procent). HLR utfördes vid sex tillfällen. Kumla Kumla ligger på ett kort avständ mellan Örebro och Hallsberg där dygnsambulanser finns. Räddningstjänsten åker på IVPA-larm i de fall då en skadad eller sjuk person finns utomhus. Räddningstjänsten åker alltså ej på larm till hemadress. Under 1999 åkte man på dylika larm vid 50 tillfällen. Rapportering sker skriftligen. Brandmännen har delegering att administrera syrgas. De har erhållit basal sjukvårdsutbildning, ABC-sjukvård, HLR-utbildning samt valda delar av prehospitalt traumatänkande. Valda delar av utbildningen står landstinget för medan vid exempelvis HLR och övrig basal sjukvård hyrs ambulanspersonal in av räddningstjänsten. 29

30 Fellingsbro Fellingsbro ligger i Lindesbergs konunun ungefär 38 kilometer från närmaste ambulansstation i Örebro län. Avtal finns med Västmaniands läns landsting om att ambulansen i Arboga, 15 kilometer från Fellingsbro, utför prio 1 uppdrag i Fellingsbro ollliådet. I Fellingsbro har räddningstjänsten uppdraget att, från och med mars år 2000 och under en försöksperiod på ett år, via avtal utföra första hjälpeninsats i väntan på ambulans. Avtalet mellan landstinget och räddningstjänsten gäller utryckning i väntan på ambulans vid samtliga prio l larm. Räddningstjänsten, som är en deltidskär, får administrera syrgas på delegation från ambulansläkare. Sjukvårdsutbildningen består av "Kunskap räddar liv" kompletterat med utbildning om medicinska sjukdomstillstånd, lll.-r för barn och praktik i ambulans. När detta skrivs har räddningstjänsten varit ute på cirka 25 uppdrag. Verksamheten har fungerat bra och mött positiv respons från allmänheten. Totalt finns femton brandmän utbildade för att åka på IVPA larm. Vid varje larm deltar tre brandmän. Under projekttiden står landstinget för utbildning och sjukvårdsutrustning och konununen för utryckningskostnaderna. Ingen ersättning utgår under försöksperioden. Varje uppdrag dokumenteras och uppföljning av rapporterna sker två gånger per år. Repetition av utbildning sker en gång per år. 30

31 Tabell 4: Sammanfattning av de olika exemplen Kommun Fellingsbro Variabel Form för samverkan Syrgasdelegation Defibrillator Anskaffning av utrustning Försök Ja Nej Landsting Utbildning "Kunskap räddar liv". bam-hlr. praktik i ambulans." Fortbildning I gång per år Skriftlig rapportering? RlIddningstjlinst Ja Deltid 31

32 Erfarenheter Ansvarsgränser Om inte respektive verksamhets ansvarsgränser har klargjorts kan detta leda till att kulturella skillnader och revirtänkande kan uppstå på alla nivåer. Bedömda effekter Utifrån de praktiska exemplen på samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvärd kan ett antal generella och gemensamma slutsatser dras. Vad gäller bedömningen av de medicinska effekterna kan ingen generell slutsats dras. Därför redovisas dessa under de lokala exemplen. D D D D D Trygghet; Samtliga utvärderingar visar att samverkan där räddningstjänsten rycker ut på IVPA-Iarm leder till ökad trygghet för patienten. Prioritera larm; Det är viktigt att i förhand göra prioriteringsordningar för samtidiga larm, exempelvis två IVPA-Iarm eller ett räddningstjänst- och ett IVPA-Iarm. Instruktionerna från kommunerna till larmcentralen måste vara tydliga för att undvika missförstånd. Prioriteringen bör även framgå i avtalet mellan parterna. Klädsel; Det har från flera håll poängterats vikten av att räddningstjänsten, när de åker på IVPA-Iarm, använder särskild klädsel och om möjligt en mindre bil. Syrgasdelegation; Idag administrerar de flesta räddningstjänster, som åker IVPA-larm, syrgas på delegation från läkare. Det har inte kunnat påvisas några negativa effekter av denna syrgashantering. Kommunikation; Ett gemensamt radiokommunikationssystem för räddningstjänst och ambulans skulle väsentligt underlätta samverkan. Ett gemensamt system medför att man kan kommunicera under pågående insats. 32

33 o u Personaloro; det har i vissa fall förekommit farhågor från ambulanssjukvårdarnas sida att samverkan mellan dem och räddningstjänsten leder till att ambulanstjänster dras in. Detta bottnar förmodligen enbart i en oförståelse för att räddningstjänstens insatser inte är sjukvård. Insatserna kan inte ersätta ambulanssjukvårdens verksamhet, utan är enbart ett komplement. Rekryteringsproblematik: En utökad frånvaro från huvudarbetsgivaren för de deltidsanställda brandmännen kan i vissa fall leda till ytterligare rekryteringsproblem. Det kan bli svårt om utryckningsfrekvensen är för hög under ordinarie arbetstid eller om det blir för många utbildningstimmar. Här kan man se öppningar för lokala lösningar. Lokala erfarenheter Torsby Utvärderingen i Torsby visade att i ett fall har en människa räddats till livet. Behandlande läkare har uppgivit att i över 27 procent av fallen har räddningstjänstens insatser haft avgörande betydelse för patientens hälsotillstånd. Dessutom tyder försöksverksamheten på att räddningstjänstens insatser har inneburit en ökad trygghet för såväl patienter som anhöriga. Uppsala Organisationen har hittills fungerat enligt intentionerna. Insatstiderna har reducerats och enkla, men sannolikt viktiga, åtgärder kan vidtas snabbare än tidigare. Om detta i sin tur minskar dödligheten anses inte kunna besvaras i dagsläget. Linköping Utvärderingen visar inte att brandmännens insatser var livräddande. Ingen direkt medicinsk effekt har kunnat påvisas, men utvärderingen visar att det är trygghetsaspekten som är viktig. En ökad trygghet ger ett mindre stresspåslag, vilket indirekt torde medföra positiva medicinska effekter. 33

34 Samverkan fungerar bra och är totalt sett relativt billig. Dock kunde man till en början spåra en viss oro hos ambulanspersonalen att samarbetet skulle kunna leda till personalneddragningar. Initialt uppfattades det vara väldigt mycket centralt administrativt arbete för få utryckningar. Från räddningstjänstens sida menar man att samarbetet ger fördelar i och med bättre larmvana. Fellingsbro Den tunga administrativa delen som upplevts i Linköping har inte förekommit i Fellingsbro. Inte heller har man upplevt någon oro från ambulanspersonalens sida angående neddragningar. Eftersom verksamheten är relativt nystartad har ingen utvärdering genomförts. Kumla Efter utvärdering kan det inte med säkerhet fastställas att insatserna räddat något liv men de anses ha haft en lugnande effekt och i vissa fall inneburit ett minskat lidande vid exempelvis fixering av frakturer. 34

35 Konsekvensanalys Samverkan mellan räddningstjänsten och ambulanssjukvården leder till olika konsekvenser för olika grupperingar. Här belyses konsekvenserna ur fyra perspektiv. Patientperspektivet För patienten är samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård huvudsakligen en trygghetsfråga. Ännu har ingen vetenskapligt fastslagen medicinsk effekt påvisats. Samverkan innebär dock att: (J någon är på plats snabbt och kan utföra första hjälpen-åtgärder samt administrera syrgas. u u patienten får en snabb bekräftelse på att larmet har gått fram och därmed att ytterligare hjälp är på väg deltidsbrandmannen och patienten i det lilla samhället är ofta kända för varandra. Sammantaget leder dessa faktorer till en ökad trygghetskänsla för patienten. 35

36 Landstingsperspektivet Det förändrade vårdpanoramat, ökad hemsjukvård och allt fler transporter till och från sjukhusen ökar beläggningstiden på ambulansen. Detta gör att insatstiderna för ambulanser i många fall blir längre. Ett samarbete med den kommunala räddningstjänsten kan korta ned tiden till att första hjälpen sätts in vilket medför en ökad trygghet till en rimlig kostnad. Det har på vissa ställen funnits en oro hos ambulanspersonalen att ett samarbete skulle leda till ytterligare utglesning av stationerna och nedskärning av personal. Räddningstjänstens utför första hjälpen. Detta ersätter inte ambulanssjukvårdens insatser utan innebär enbart en tidigare första hjälpen-insats. Kommunperspektivet Samverkan ökar kommuninvånamas trygghet till en rimlig kostnad. Dessutom ger det effekten att deltidsbrandmän ökar sin larmvana, vilket förmodligen verkar positivt även på övriga utryckningar. Brandmännens arbete breddas med ytterligare samhällsviktiga uppgifter. Negati va effekter kan vara att rekryteringsproblemen ökar. Det kan bli svårare att få huvudarbetsgivaren att "släppa till" personal om samverkan innebär ökad frånvaro från arbetsplatsen. Det centrala myndighetsperspektivet Socialstyrelsen; Socialstyrelsen ställer sig positiv till samverkan mellan ambulans och räddningstjänst avseende sjukvårdslarm i väntan på ambulans, så länge det handlar om första hjälpen-insatser och inte om hälso- och sjukvård. Administration av syrgas är tillåtet efter delegation och utbildning. Defibrillering har man tidigare ställt sig mer tveksam till men anser nu att detta också bör tillåtas efter delegation. Socialstyrelsen menar att det är viktigt för den enskilda medborgaren att någon kommer snabbt. Vidare anser Socialstyrelsen att om man ska samverka är det viktigt med avtal. 36

37 Räddningsverket; Räddningsverket stöder olika samverkansprojekt och har utrett frågan i och med Torsbyrapporten. Dessutom har verket utvecklat studiepaketet "Kunskap räddar liv" som är en kurs i L-ABC och numer ingår i utbildningen av deltidsbrandmän. Räddningsverket noterar att det är en faktisk utveckling att fler och fler räddningstjänster åker på IVPA-larm. Som utbildningsansvarig för den kommunala räddningstjänsten ska man därför se över behovet av utbildningspaket som tillgodoser dessa nya förhållanden. 37

38 "I Väntan Pii Ambulans" - samverkan för ökad trygghet I I Diskussion Legal grund för samverkan I vissa fall står samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård på en osäker legal grund. På grund av att räddningstjänsten inte utövar hälso- och sjukvård omfattas den inte av sekretessföreskriftema för hälso- och sjukvårdspersonal. Ett flertal kommuner har gjort upp avtal med landstinget avseende sekretessförbindelser. Dessa gäller dock inte eftersom sekretess måste regleras i lag och yttrandefrihet inte kan avtalas bort. Politiska diskussioner Det är viktigt att man inför en eventuell samverkan mellan ambulanssjukvård och räddningstjänst för diskussioner på den politiska nivån mellan landsting och kommun. Politiska diskussioner kan uppstå om hur ansvaret ska fördelas. Detta ska inte vara ett problem eftersom det inte är sjukvård som utförs av räddningstjänsten, utan åtgärder som är till för att öka kommuninvånarnas trygghet. ". : '," l'. :...".~. ~~ " " "-- '--- 38

39 "j Väntan Pa Ambulans" - samverkan för ökad trygghet Trygghet Det är varje landstings ansvar att bestämma insatstider för ambulans. Räddningstjänstens insatstider framgår av räddningstjänstplanen som bestäms av kommunen efter samråd med länsstyrelsen och Räddningsverket. Insatstidema är i många fall betydligt längre för ambulans än för räddningstjänst. Samverkan leder, enligt samtliga studier och utvärderingar, till ett tidigare första omhändertagande av patienterna. Samverkan kan inte entydigt sägas leda till positiva medicinska effekter, men med stor sannolikhet leder det snabba omhändertagandet till en ökad trygghet för kommuninvånarna. En ökad trygghet minskar stressen i samband med en eventuell akut sjukdom eller ett olycksfall och patienten känner sig lugnare. Arbetsgivaransvar kontra personligt ansvar Arbetsgivaren är ansvarig för de arbetsuppgifter som ålagts de anställda efter bedömning att den anställde har rätt kompetens för arbetsuppgifternas utförande. Den anställde genomgår utbildning för att kunna utföra IVPA-insats. Läkare kan ge delegation på att administrera syrgas. Den anställde får dock inte utföra dessa uppgifter förrän arbetsgivaren har uttalat att dessa ingår i arbetsinnehållet. Avtal Ett sarnverkansavtal bör upprättas mellan landstinget och kommunen. Viktigt att ta upp i avtalet är exempelvis vilka åtaganden respektive part har och hur ansvarsfrågorna regleras. Där bör även tas upp hur varje insats ska rapporteras och hur rapporteringen ska följas upp och utvärderas samt vilken part som har ansvaret för detta. Tystnadsplikt och sekretess kan inte regleras i avtal. Defibrillering och syrgas Omedelbart efter en infarkt är det störst risk för hjärtstopp. Det finns svenska och internationella studier som påvisar nytta med ett tidigt insatt lll...r med defibrillering. Enligt vissa hjärtläkare kan man fördubbla, eller till och med trefaldiga, överlevnaden vid hjärtstillestånd genom att öka spridningen av defibrillatorer till exempelvis räddningstjänst och 39

40 poliser. 4 Det råder dock inte enighet inom den svenska medicinska professionen om värdet av defibrillering i samband med IvPA-larm. Socialstyrelsen har i ett meddelandeblad 5 rekommenderat ett utvidgat bruk av halvautomatiska defibrillatorer. Syrgas är klassat som ett läkemedel. Efter år 2005 kommer det att vara krav på sjuksköterskekompetens för att administrera läkemedel. Samverkan underlättar samverkan Samverkan mellan räddningstjänst och ambulanssjukvård avseende IvPA-larm leder till att det skapas kontaktytor mellan de olika organisationerna. Dessa kontaktytor är nyttiga även i andra sammanhang. Samhället håller på att förändras vilket kräver andra typer av insatser än vad som tidigare var normalt. Det är inte längre kriget som är hotet. Exempelvis terrorism, stora olyckor och stora evenemang skapar andra krav på samverkan avseende t.ex. katastrofmedicinska insatser. När fler organisationer ska göra insatser vid samma olycksplats måste de kunna samverka och att då ha tidigare gemensamma erfarenheter är positivt. 4 Dagens Medicin. nr Socialstyrelsens meddelandeblad nr

41 Arbetsgruppens sammansättning Arbetsgruppen har bestått av följande representanter: Anders Eklind, Örebro läns landsting Conny Jansson, Västerviks kommun Arne Jonsson, Södertörns brandförsvarsförbund Lars Lundholm, Örebro läns landsting Sara Delter, Svenska Kommunförbundet, text och layout Sven Hammarstedt, Svenska Kommunförbundet Stig Wintzer, Landstingsförbundet 41

42 Referenser Effektiv räddningstjänst, SOV 1983:77 Framtidensförbundför kommuner och landsting, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, 1999 Frödin Sven Erik, Vad innebär nedläggningen av deltidsstationerför medborgarnas säkerhet?, Räddningsverket, 1998 Hjärtläkare kräverfler deflbrillatorer, Dagens Medicin, nr 35/2000 Hälso- och sjukvårdslag, SFS nr: 1982:763 Jemfålt Margareta, Utvärdering av glesbygdsprojektetprio-jlarm i Torsby kommun, Räddningsverket, 1993 Karlsten Rolf, Lovande samarbete med räddningstjänst vid akutiarm, Läkartidningen vol 97 nr Kommunallag, SFS nr: 1991 :900 Kommunal räddningstjänst 1999; en lägesredovisning, Räddningsverket 2000 Läkemedelshantering inom ambulanssjukvården, SOSFS 1999: 17, Mårtensson Niklas & Slättman Greger, Sjukvårdslarm - primär vårdinsats av räddningstjänst i väntan på ambulans. En undersökning av åtta stationer i Östergötland Prehospital 99 Proposition om räddningstjänstlag m.m. Prop. 1985/86: 170 Räddningstjänsten i siffror 1998, Räddningsverket Räddningstjänstlag, SFS nr: 1986: 1102 Räddningstjänstutbildning för framtiden (RUFF); Arbetsunderlagför utredningsgruppen; Material nr 12, Räddningsverket, 2000 Sekretesslag, SFS nr: 1980: 100 Svensk ambulanssjukvård 1998, Meddelandeblad nr 24/99, Socialstyrelsen Svensk ambulanssjukvård 1999, Meddelandeblad nr 9/00, Socialstyrelsen Tryckfrihetsförordning, SFS nr: 1949: 105 Utvidgat bruk av halvautomatiska defibrillatorer, Meddelandeblad nr 15/00, Socialstyrelsen Översyn av räddningstjänstlagen, Dir 1999:94 42