ARBETSRELATERADE FÖRSLITNINGSSKADOR HOS RIDLÄRARE

Transkript

1 Hippologenheten Fördjupningsarbete nr ARBETSRELATERADE FÖRSLITNINGSSKADOR HOS RIDLÄRARE Petra Hultgren & Cecilia Ivarsson Strömsholm HANDLEDARE: Gabriella Thorell, Strömsholm Fördjupningsarbete omfattande 5 poäng ingår som en obligatorisk del i hippologutbildningen och syftar till att under handledning ge de studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Föreliggande uppsats är således ett elevarbete och dess innehåll, resultat och slutsatser bör bedömas mot denna bakgrund. ISSN

2 INNEHÅLL FÖRORD... 3 REFERAT... 3 INLEDNING... 3 BAKGRUND... 4 Stallarbete... 4 Arbetsplanering och rutiner... 4 Förslitning och anatomi... 5 Förslitning av led artros... 5 Ryggens anatomi... 6 Diskbråck... 7 Höftleden... 7 Knäets anatomi... 7 Axlarnas anatomi...8 Nackens anatomi... 9 Träning för att stärka kroppen... 9 Utbildningar inom ridsporten... 9 Kurser inom ridsporten... 9 Yrkesutbildningar inom ridsporten MATERIAL OCH METOD RESULTAT DISKUSSION REFERENSER Litteratur Internet Personliga meddelanden BILAGA 1. Exempel på en arbetsdag på ridskola med tider och arbetsmoment BILAGA 2. Enkät

3 FÖRORD Vi vill tacka Gabriella Thorell och Karin Morgan för stort engagemang och hjälp genom hela arbetet. REFERAT Syftet med detta arbete var att ta reda på om det förekommer förslitningsskador hos ridlärare. Frågeställningen som vi arbetade efter var om det är förekommande med förslitningsskador hos ridlärare. Hypotesen är att det förekommer förslitningsskador hos ridlärare. Yrket är monotont och fysiskt krävande med tunga lyft och arbete i varierande klimat. Många arbeten kan orsaka förslitningsskador men det kan förebyggas genom att ha en vältränad kropp med en god kroppskontroll. Detta är ett ämne som inte har studerats särskilt mycket. Det saknas utbildning i ämnena arbetsmiljö och ergonomi hos yrkesverksamma ridlärare, som har gått någon av Svenska Ridsportsförbundets utbildningar eller kurser. Enkäter skickades ut till 50 olika ridskolor i Sverige. Enkäternas svar bearbetades och sammanställdes. Svarsfrekvensen var låg, men vi kunde ändå se att arbetsskador existerar bland ridlärare. Resultatet visade att 60% av de tillfrågade ridlärarna har någon form av arbetsskada och 42% har någon form av förslitningsskada. Alla utom en av dem med skada tränar fysiskt vid sidan av arbetet. Det är vanligast med förslitningsskador i olika delar av kroppen såsom rygg, knän, axlar och höfter. Dock har medvetenheten om dessa fysiska problem ökat, då flera yrkesverksamma ridlärare börjat träna fysiskt vid sidan av arbetet. Detta ämne anser vi att det bör forskas mer om, för att kunna fastställa vilka skador som förekommer på ridskolor och för att förbättra utsikten för yrkesverksamma ridlärare i Sverige. Arbetsmiljö och ergonomi är lika viktiga grundpelare som ridningen och hästhanteringen. Idag är det stor fokus på hästarnas välfärd med mycket utveckling och forskning, men orkar inte vi ta hand om hästarna så är utvecklingen onödig. Resultatet visar att förslitningsskador förekommer och därmed kan vår hypotes antas. Det gör även att hypotesen är giltig för vidare studier. Slutsatsen som vi kan dra av detta arbete är att det förekommer förslitningsskador hos ridlärare. INLEDNING Som blivande yrkesverksamma ridlärare ville vi ta reda på hur vanligt förekommande förslitningsskador är inom yrket. Det finns inga tidigare studier gjorda inom ämnet, så vi ville med detta arbete ta reda på hur det ser ut på ridskolor med förslitningsskador hos ridlärare. Ridlärare står och går i många olika klimat med monotona rörelser, vilket vi tror lätt kan leda till förslitning. Dessa rörelser är ofta tunga och görs under felaktig belastning. Arbetsområdet innefattar inte bara stora djur och människor utan även en hel del tyngre kroppsarbete. Vi anser att det läggs alldeles för lite tid både på arbetsplatser och under instruktörs/ridlärarutbildningarna på hur man ska sköta sin kropp för att den ska hålla ett helt yrkesverksamt liv. Det har blivit en ökning av information via Internet och tidningar, men inget som har etablerats som en självklarhet inom yrket. Därför menar vi att om man avsatte tid åt sin personal för fysisk träning och utbildning i hur kroppen fungerar, så kan detta leda till bättre hälsa och därmed friskare personal. Ridläraryrket är under ständig utveckling framåt och det bör vara en självklarhet att vilja driva en ridskola med så mycket ergonomiska och anpassade redskap som möjligt. Därför blev vår frågeställning; Förekommer det förslitningsskador hos ridlärare? Syfte med detta arbete var att ta reda på hur förekommande 3

4 det är med förslitningsskador. Vår hypotes är att det är förekommande med förslitningsskador hos ridlärare. Vi hoppas att detta arbete kommer ge en inblick i hur det står till med kroppshälsan hos några av Sveriges ridlärare. BAKGRUND Stallarbete Att arbeta med hästar i och utanför stallet innebär ett fysiskt krävande arbete med många tunga lyft. Det monotona och de extrema antal upprepningar i det dagliga arbetet utsätter rygg, muskler, leder, nacke och axlar för hög belastning vilket kan leda till skador. Den största faktorn, vad det gäller arbetsskador, beror på felaktig belastning av kroppen. Det finns flera olika orsaker till detta bl.a. tunga och olämpliga lyft (hindermaterial), böjda eller sneda arbetsställningar (dra sadelgjordar) och arbete i kyla (stillastående arbete i kalla ridhus). Det finns sätt att förebygga arbetssituationen genom att till exempel värma upp kroppens muskler innan själva arbetet. Detta är en självklarhet när det gäller hästarna, men det fokuseras för lite på ryttaren. Att promenera i ridhuset eller klä på sig i olika lager kläder kan vara enkla och bra lösningar (Mellberg, 2002). Musklerna arbetar på två olika sätt, ena är dynamiskt och det andra är statiskt. Dynamiskt arbete innebär att musklerna spänns och slappnar av växelvis och detta är det naturliga sättet för musklerna att arbeta. Detta sätt gör även att musklerna lätt får syre och näring. Det statiska sättet innebär att musklerna ständigt är spända, vilket gör att transporten av syre och näring försvåras. Denna typ av arbete gör att musklerna som belastas snabbt tröttas ut och kan vara en av förklaringarna till att förslitningsskador uppkommer. Men även fast man arbetar rätt med sin kropp så kan den förslitas genom att samma muskler ansträngs hela tiden (Mellberg, 2002). Arbetsplanering och rutiner I ett stall bör det finnas väl utarbetade skriftliga rutiner. Dessa rutiner består inte endast av fodring, mockning och motionera hästar, utan dessa skall även omfatta vård av anläggningen. Utan planering är det vanligt att vissa saker inte prioriteras, som till exempel en dammig läktare som föräldrar tvingas sitta på, vilket kan leda till att kunderna väljer en annan ridskola. En arbetsplats fungerar inte i längden om man inte hinner med allt som behöver göras för att ha en väl fungerande anläggning. I denna planering skall det även finnas tid för pauser och återhämtning för ett bättre och mer effektivt arbete med utvilad personal. Dessa rutiner kan se ut på lite olika sätt beroende på stall, se bilaga 1, (Mellberg, 2002). Enligt Wallenberg och Johansson (1999) innebär stallarbetet lyft av tunga säckar och balar och det kan röra sig om att anställda får hantera över 1000 kg per dag. Hösten 1998 och våren 1999 utförde Stockholmsläns Yrkesinspektion en tillsyn av 26 stycken av länets ridskolor. Rapporten visade att många av de anställda hade problem med smärta i rygg, axlar och armar. Efter detta utfördes en informationsdag för ridskolor år 1999, vilken behandlade ämnen som yrkesinspektionens roll, arbetsmiljöregler, belastningsergonomi och arbetsmiljöarbete. Deltagarna tog upp brister i sitt arbete som också innebär risker. Några av dessa var ensidigt arbete, tunga lyft, vridna arbetsställningar, stress, kyla och dålig ventilation. Under denna informationsdag närvarade endast 10 stycken av 66 tillfrågade (Wallenberg och Johansson, 1999). 4

5 Förslitning och anatomi Även relativt lätta arbeten kan leda till förslitningsskador. Det bästa sättet att förhindra förslitning är att ha en vältränad kropp och en bra kroppskontroll, som gör att man kan använda sin kropp på rätt sätt. Ridläraren står ofta i flera timmar per dag och det kan vara mycket ansträngande, då man lätt avlastar fel. För att kunna avlasta sin kropp på rätt sätt och därmed kunna ha lektioner utan besvär av smärta ska man lära sig att stå rätt. Detta innebär att stå jämt på båda fötterna med en bra hållning och något böjda knän. Här är militärernas position den optimala, tio i två med fötterna och höfterna i linje med fötterna. Som ridlärare arbetar man halva året i kyla, vilket innebär att varma kläder och skor som andas för att hålla kroppen varm och torr är nödvändigt (Mellberg, 2002). Förslitning av led artros Ledsvikt är inte tydligt och enhetligt då det bygger på röntgenfynd och kliniska symptom. De flesta drabbas av artros vid äldre ålder då åtta av tio personer över 50 år har förslitning i någon led, se figur 1. En till fyra av tio har symptomgivande artros. Vanligast är det i höftled, knäled, fotled, handled samt i ryggraden, men det kan uppstå artros i alla leder. När leden förslits och blir tunnare inflammeras ledkapseln och då bildas det mer ledvätska vilket ger en tjockare led ( ). Figur 1. Bilden visar skelettets uppbyggnad. Artros är en vanlig sjukdom. Den drabbar vanligtvis de stora lederna såsom knä-, höft- och skulderlederna (se bilden) ( ). Stelhet och smärta lindras under rörelse men återkommer och kan även förstärkas under långvarig belastning. Det kan kännas värst på morgonen då leden ska aktiveras efter vila. När brosket förändras tilltar smärtan och stelheten. Risken för artros ökar om man har haft benbrott eller någon ledsjukdom som barn. Det kan även komma genom år av övervikt samt hårt fysiskt arbete med överbelastning. Figur 2 visar en leds uppbyggnad. Artros kan drabba både kvinnor och män. Den generella behandlingen av förslitning omfattar främst smärtlindring och förbättring av muskelfunktionen genom fysisk aktivitet till exempel med sjukgymnast. Även viktnedgång och avlastning samt hjälp av arbetsterapeut är till stor hjälp. Viss medicinering kan även ges vid lindrigare tillstånd, då smärtorna kan bli konstanta dygnet runt och kan därmed förhindra arbete och fritidsaktiviteter, Se figur 2, ( ). 5

6 Figur 2. Bilden visar en princip på ledens uppbyggnad ( ). Ryggens anatomi Ryggen kan delas in i olika partier, som är uppbyggda av ryggrad och omgivna av muskler. De olika delarna är halsryggen, bröstryggen och ländryggen. Ryggraden består delvis av brosk (diskar/mellankotsskivor), som fungerar som stötdämpare mellan kotorna. Dessa diskar består av en mjuk massa med en yttre fast broskring. Ryggraden har 24 kotor och det ligger en disk mellan varje kota. Ryggen blir rörlig och kan böjas tack vare dessa diskar. Ryggradens konstruktion är mycket stabilt uppbyggd med ledband och korta muskler, som omger de så kallade intervertebrallederna. Dessa leder finns mellan utskotten på var sida om kotorna och har som funktion att leda ihop ryggraden och styra rörelserna i ryggen. Inuti ryggraden finns ryggmärgen och genom den passerar nervrötterna ut mellan kotorna till våra muskler. Dessa nerver ger impulser, som gör det möjligt för människan att röra sig och ha känsel. I ländryggen bildar nerverna ischiasnerven, som löper ner genom skinkorna och ner till benen och ger reflexer, känsel och kraft. Ryggen är mycket stabil och rörlig och tål stora påfrestningar om den får arbeta som den ska och vara i rätt rörelse (se figur 3) ( ). Figur 3. Bilden visar ryggens uppbyggnad ( ). 6

7 Diskbråck När diskbrock uppstår är det den stötdämpande disken mellan kotorna som brister. Detta resulterar till att disken kan bukta ut och trycka på nervrötterna i ryggradskanalen, vilket utgör smärtan. Denna smärta kan kännas ständig och även stråla ner i benen och ge domningar samt en svaghetskänsla. Diskbrock uppstår framförallt i ländryggen, den rörliga delen. Detta kan uppstå om man har lyft tungt, vridit eller böjt ryggen kraftigt ( ). Höftleden Höftleden är en kulled, som utgörs av lårbenshuvudet. Den stabiliseras av kroppens starkaste ledband, vilket gör att den kan bära upp hela kroppstyngden. Där höftbenets tarmben, sittben och blygdben smälter ihop bildas led pannan. Höftleden kan rotera benet inåt och utåt, böja och sträcka benet samt föra benet inåt och utåt från kroppen (se figur 4) ( ). Höftledsförslitning (Höftartros) Alla leder möts av två ben, som är klädda med brosk i vardera ände. Förslitning innebär att brosket runt höftlederna, som ska vara fast och fjädrande, slits och försvinner. Brosket förändras genom sprickbildning, vilket ger en matt och ojämn yta som tunnas ut. När detta händer inflammeras ledkapseln och till slut kommer benändarna i kontakt med varandra. Symptomen är bland annat både stelhet och smärta vid rörelse. Självklart har åldern sin gång, vilket man inte kan påverka men man kan genom regelbunden träning förebygga belastning på lederna. Det finns större risk av förslitning om man belastar lederna mycket. Höftledsförslitning tros bero på den totala belastningen under hela livet men det är till största delen fortfarande okänt ( ). Figur 4. Bilden visar höftens uppbyggnad och höftleden ( ). Knäets anatomi Knäleden är kroppens mest komplicerade och största led och är även en variant på gångjärnsled, spiralled (se figur 5). Leden kan sträckas och böjas. Underbenet kan även vridas lite i förhållande till lårbenet, för när leden är böjd, då slappas ledbanden av. Knäleden består av tre olika ben som möts, omges och stabiliseras av ledband (korsband) och minisk (ledskivor av brosk). Dessa leder bildas genom lårbenets nedre del, skenbenets övre del samt knäskålsbenet, som avgränsar framåt. Ledpannan och ledhuvudet i knät passar dåligt ihop och där är det minisken som stabiliserar. Ledbanden förstärker ytterligare och de är mycket strama 7

8 och går inuti leden. Leden stabiliseras även på sidorna av så kallade kollateralligament ( ). Figur 5. Bilden visar knäts uppbyggnad ( ). Axlarnas anatomi Axelleden är en kulled (se figur 6) och kroppens rörligaste led, vilket gör att man kan röra armen i tre olika plan. Den går att rotera, röra in och ut från kroppen samt pendla den fram och tillbaka. Skulderbladet och överarmsbenet möts i axelleden. Tack vare att skulderbladet rörs, så kan man lyfta armen ovanför huvudet. Skuldrans rörelser sker även i nyckelbenets leder. Axeln kan lätt gå ur led på grund av att ledkapseln och ledbanden är slappa och ledpannan är inte så djup. Leden stabiliseras genom omgivande kraftiga muskler ( ). Figur 6. Bilden visar axelns anatomi samt axelleden ( ). 8

9 Nackens anatomi Lederna mellan huvudet och halsryggraden utgör nacken. Alla kotor hålls på plats av kraftiga ledband De två översta halskotorna har ett annorlunda utseende jämfört med de övriga kotorna. Den andra halskotan har ett kraftigt benutskott, som pekar rakt upp. Runt utskottet är den ringformade första halskotan trädd. När man nickar med huvudet sker en liten rörelse mellan den översta halskotan och små ledutskott på skallens nackben. Om man vrider på huvudet sker rörelsen genom att den första halskotan vrids runt den andra halskotans utskott. När huvudet böjs framåt, bakåt eller åt sidan rör sig alla sju halskotorna (se figur 7) ( ). Figur 7. Bilden visar nackens anatomi ( ). Träning för att stärka kroppen I fördjupningsarbetet Arbetsskador bland yrkesverksamma inom ridsporten (2000) påvisas att träning (träningsförslag se bilaga 3) ökar det allmänna välbefinnandet, skelettmuskulaturen stärks och risken för ryggproblem minskar. Konditionen förbättras vilket gör att man orkar mer både fysiskt och psykiskt. Ämnesomsättningen i ledbrosket förändras vilket gör att risken för förslitningsskador minskar. Vidare anser Hedberg och Nilsson (2000) att starkare muskler gör att man orkar mer när man arbetar i stallet, det blir lättare att arbeta ergonomiskt och en bättre kondition gör att man får en utökad uthållighet. Det är lättare att använda kroppen rätt när man har starka muskler som stödjer upp. Utbildningar inom ridsporten Nedan följer en beskrivning av de kurser samt yrkesutbildningar som finns i Sverige inom ridsporten, samt hur stor del som utgörs av kost- och träningslära samt utbildning i ergonomi. Kurser inom ridsporten Ungdomsledarutbildning Utbildningen arrangeras av distrikten i Sverige under minst sex utbildningsdagar per år. Därefter kan man gå vidare till ett centralt arrangerat fördjupningssteg. Utbildningen är vanligen fördelad över tre helger, sex dagar. Det ges hemuppgifter mellan de olika stegen, vilka kunskapsmässigt bygger på varandra. Den fjärde och fristående kursen arrangeras centralt, med upptagningsområde över hela landet ( ). Av dessa sex dagar ägnas cirka en halv dag till kostlära med lite träningslära (G. Thorell, pers. medd., 2007). 9

10 Ridledarkursen Ridledarkurser är förberedande instruktörskurser som distrikten arrangerar. Kurstiden är under tre veckor. Syftet med kursen är att ge deltagaren en insikt i ridläraryrket samt möjlighet att pröva sin psykiska och fysiska förmåga att följa en ridlärarutbildning med högt ställda krav ( ). I ridledarkursen ingår ingen schemalagd undervisning avseende ergonomi, kost- och träningslära. Eftersom alla kursdeltagare har gått ungdomsledarkursen tidigare så har de en liten grund att stå på, däremot så kommer ämnet ofta upp på stalltjänster, vid foderhantering och liknande stallarbete (L. Annergård. pers. medd., 2007). Yrkesutbildningar inom ridsporten Biträdande ridinstruktör (BRIK) Kursen är fördelad på tio veckor halvtid under våren och sen sex veckor heltid under sommaren. Kursmålet är att den biträdande ridinstruktören skall kunna rida olika typer av hästar t o m godkänt LB dressyr, ha färdighet att hoppa hinder av olika utseende och karaktär upp till 1,00 m och genomföra en terrängritt för debutanter. I kursen ingår skötsel av till kursen hörande hästar, stall och anläggning ( ). Under de 16 veckor som kursen varar får kursdeltagarna endast ett föreläsningstillfälle om kost- och träningslära (G. Thorell, pers. medd., 2007). Vad det gäller ergonomi, så finns det ingen speciell kurs som rör ämnet, men i stallet har de en kort introduktion om ergonomiskt stallarbete och berör det muntligt under praktiska moment (Å. Steninger, pers. medd., 2007). Ridinstruktörkursen (RIK) Kursen som är under 42 veckor leder fram till en avslutad ridinstruktörsutbildning. Kursen innehåller ridning, unghästutbildning, ridlära, instruktörskunskap, hästkunskap och ridskoledrift samt två veckors praktik på annan ort. I kursen ingår skötsel av till kursen hörande hästar, stall och anläggning ( ). Under RIK får man två föreläsningstillfällen om kost- och fyslära (G. Thorell, pers. medd., 2007). I kursen ingår ingen speciell undervisning om ergonomi, det enda som de har är en kort introduktion om ämnet och sedan pratar man mycket om ämnet under varje lärarledd stalltjänst (Å. Steninger, pers. medd., 2007). Hippologprogrammet Programmet är den enda hästinriktade universitetsutbildningen i landet. Programmet har tre olika inriktningar, stallchef, ridlärare och trav/galopp. Utbildningen är fördelad på ett basår (förlagt på Flyinge) och ett fördjupningsår, för stallchefer och galopp på Flyinge, för ridlärare på Strömsholm och för trav på Wången. Basåret behandlar hästens grundläggande behov och träning. De som går ridlärarinriktingen fördjupar sig i ridlära, pedagogik och ridskoleverksamhet under sitt andra år ( ). I kursen ingår endast tre föreläsningar om kost, hälsa och träningslära samt en föreläsning om ergonomi (G. Thorell, pers. medd., 2007) MATERIAL OCH METOD Vi valde att genomföra en fältundersökning (enkäter) med utskick till 50 stycken olika ridskolor runt om i Sverige, (se bilaga 1). Enkäterna skickades till olika ridsportdistrikt i Sverige, Stockholm, Skåne, Värmland, Småland, Västmanland, Västerbotten och Dalarna. Ridskolorna valdes ut slumpmässigt. Adresserna till ridskolorna hittade vi på Svenska ridsportförbundets hemsida. Varje ridskola fick två enkäter, med frankerat svarskuvert, som 10

11 skulle fyllas i av den äldsta samt den yngsta hel- eller deltids anställda ridläraren. Anledningen till att vi gjorde på detta sätt var att alla ridskolor inte har heltidsanställd personal. För att åldersspridningen skulle bli stor ville vi att den yngsta samt den äldsta ridläraren skulle fylla i enkäten. Enkäterna skickades ut den 12/ och sista svarsdatum sattes till den 15/ Svaren kom in långt efter det datum vi satt och svarsfrekvensen var väldigt låg. På grund av bristande erfarenhet så skickades det inte ut någon påminnelse enkät till de ridskolor som inte hade svarat. Enkäterna sammanställdes och bearbetades till resultat i form av diagram och tabeller. RESULTAT Av de 50 ridskolor som vi skickat enkäter till fick vi endast svar från 16 stycken, vilket ger en svarsfrekvens på 32%. Det var inte heller alla ridskolor som skickade tillbaka två enkäter, vi fick endast tillbaka svarsenkäter från 24 personer av 100. Av de svarande ridlärare var största delen kvinnor (22st), endast två män deltog. De tillfrågade har en medelålder på 32,6 år varav den yngsta var 19 år och den äldsta var 50 år (se figur 8). De har varit yrkesverksamma i snitt 10,2 år. Den som har varit anställd kortast tid har arbetat i ett halvår och den som har varit anställd längst tid har arbetat i 32 år. 3 25% 40-50år 1 33% 20-30år 2 42% år Figur 8. Diagrammet visar den procentuella fördelningen av de åldersgrupper som deltagit i undersökningen. Vi fick endast svar från 8 personer avseende deras utbildningoch de utbildningar som förekom var ridledarkursen (en person), biträdande ridinstruktör (en person), ungdomsledarkursen (två personer), ridinstruktörkursen (fyra personer) samt djurvårdare med instruktörsinriktning (en person). De övriga har inte angivit någon utbildning, därför vet vi inte om de är utbildade eller ej. 11

12 Endast två stycken var anställda bara som ridlärare. De övriga var anställda som både ridlärare och stallpersonal. Timfördelningen var väldigt jämn, när vi räknade ut medeltal över arbetstimmar/vecka i ridhus (11,5 timmar), stallet (11,5 timmar) och kontoret (9 timmar). Drygt hälften (59 %) hade även övriga sysslor såsom tillridning och teori (se tabell 1). Lite mer än hälften (60 %) av ridlärarna arbetar heltid (se figur 9). Sex stycken frågor hade syftet att ta reda på hur arbetssituationen ser ut och hur den är fördelad över dagen (se tabell 2). Tabell 1. Sammanställning över vad de tillfrågade har för arbetsuppgifter samt resultat för medeltal av antal timmar per vecka för respektive arbetsuppgift och åldersgrupp för de som svarat Arbetsuppgift I ridhuset Kontoret I stallet Övrigt Åldersgrupp Timmar/vecka Timmar/vecka Timmar/vecka Timmar/vecka år år år % annat 1 8% 10-20h 2 20% 20-30h 3 64% 30-40h Figur 9. Diagramet visar fördelning över hur mycket de tillfrågade arbetar (arbetstimmar/vecka). Kategori 1 visar de som jobbar timmar per vecka, kategori 2 visar de som arbetar timmar per vecka, kategori 3 visar de som arbetar timmar per vecka och kategori 4 visar de som arbetar mindre än 10 timmar i veckan. 12

13 Tabell 2. Tabellen visar resultat av frågor om tillvägagångssätt i arbetet och sammanställt resultat avseende i vilken omfattning dessa moment förekom Svar Ja Nej Ibland/vissa Fråga Hjälper ni eleverna upp i sadeln? 42% 17% 39% Jobbar ni i ett varmt ridhus? 30% 70% --- Jobbar ni i ett kallt ridhus? 70% 30% --- Bär ni hindermaterialet själv? 33% 4.2% 62.8% Är era arbetsredskap ergonomiskt utformade? 37.5% 37.5% 25% Har ni hjälp av maskiner i det dagliga stallarbetet? 12.5% 87.5% --- En av enkätfrågorna behandlade om de tränar i någon form utanför arbetet och 23% svarade ja, då handlade det framförallt styrketräning, kondition och simning. Lite mer än hälften (60 %) av de tillfrågade har någon form av arbetsrelaterad skada, såsom förfrysning, rygg- och knäproblem, kronisk artros i höftled samt förslitningsskador i knän, axlar och rygg. Av det tillfrågade hade 42 % någon form av arbetsskada i form av förslitning. Samtliga utom en tränar i någon form och rider flera gånger i veckan (se tabell 3). Tabell 3. Tabellen visar vilka som har någon typ av förslitningsskada och om de tränar på fritiden Kön ålder Yrkesverksam/år Arbetsskada Tränar Träningsform Timmar/vecka Rider Kvinna Förslitning i ryggen nej Ja Kvinna 33 8 Förslitning i axlar Ja Springer 5-6 Ja Kvinna Diskbrock Ja Styrketräning 3-4 Ja Kvinna 25 8 Förslitning i ryggen Kvinna 27 5 Förslitning i ryggen Ja Styrketräning 1-2 Ja Ja Styrketräning 5-6 Ja Kvinna Kronisk artros i höfter, förslitning Ja Styrketräning, simning, kondition 1-2 Ja Kvinna Förslitning i Ja Styrketräning 1 Ja axlar Kvinna Förslitning i Ja Styrketräning 2-3 Ja nacke och axlar Kvinna Rygg Ja Gymnastik, kondition 3-4 Ja Kvinna 32 7 Förslitning i knäna Ja Cyklar 1 Ja 13

14 DISKUSSION Även om svarsfrekvensen bara var 32 %, så var det ändå stor del av de svarande som hade någon form av arbetsskada. Det största problemet är ryggskador oftast i form av förslitning. Men det förekom även skador i både axlar, knän, höfter och nacke. Vi trodde att det skulle vara vanligare med arbetsskador hos dem som var äldre och hade mer yrkeslivserfarenhet, men det visade sig att spridningen var stor. De som hade någon form av skada, var mellan år och hade arbetat mellan 5 och 32 år. I Sverige idag finns det många olika utbildningar inom hästbranschen, men inte en enda av dessa utbildningar har ämnen ergonomi, arbetsmiljö eller träningslära på schemat utan enbart en introduktion. Vi tycker att det borde vara en självklarhet att dessa ämnen ska ingå mer i kursplanen för våra blivande ridlärare och instruktörer. Hur ska de annars lära sig att arbeta på rätt sätt för att hålla så länge som möjligt? Det verkar tyvärr inte finnas något större intresse för att förbättra ridlärarens arbetssituation idag, med tanke på det låga antal ridskolor som var intresserade av att delta i vår undersökning. Även när en informationsdag arrangerades år 1999, som behandlade ämnen som yrkesinspektionens roll, arbetsmiljöregler, belastningsergonomi och arbetsmiljöarbete, närvarade endast 10 av 66 tillfrågade personer. Finns det inget intresse eller tror de som arbetar i stall att denna fråga inte är viktig för yrkets framtid och för deras egen hälsa? Vi vet att den största bristen inom ridläraryrket är tiden. Den räcker sällan till och man blir ofta väldigt trött, vilket gör det extra svårt att komma in i en bra träningsrutin. Förslag till träningsprogram finns i Annerstedt och Gjerset (1992). Dessa övningar kan utföras enkelt hemma eller på jobbet varje dag vilket kan bidra till en bättre arbetssituation. Man behöver inte kasta sig in i en jobbig träningssituation, att bara göra lite är bättre än inget. Går man ut för hårt är det lätt att man inte orkar eller inte har tid och då lägger man av. En utmärkt idé är att alla på arbetet gör det tillsammans för en bättre hälsa och kan då peppa varandra med både motion och kost för bättre livs- och arbetskvalitet. Om man vill förbättra ridlärarens arbetssituation, så är det enklast att se över vad just den enskilda ridskolan kan göra eller har råd att göra. Ekonomin är oftast det som förhindrar förbättringar. De bästa lösningarna behöver dock inte alltid kosta pengar. Man kan göra en lista över det dagliga arbetet och över de olika arbetsuppgifterna som sen delas upp mellan all personal. Detta med planerade pauser och god tid för lunch. Alla behöver inte ha samma sysslor i stallet varje dag, för det är just detta som bidrar till förslitningar. Det optimala är ju automatisk utgödsling, anatomiska grepar och hjälp av maskiner vid grovfoder- och kraftfoder hantering. Istället för vattenhinkar bör det finnas vattenkoppar. Dessa förbättringar är inte ett alternativ för alla, men det är värt att tänka på att sträva efter. När det gäller arbetet under lektionerna, så kan man skapa en rutin att alla elever sitter upp med pall. Sadelgjordarna kan dras från olika håll och både avsuttet och från sadeln med hjälp av eleven. Om lektionen skall innehålla hinder eller bomövningar så kan dessa bäras in av eleverna med hjälp av en banskiss som sitter utanför ridhuset. Det finns nästan alltid något litet som man kan ändra i sin arbetsvardag för att förbättra och förhindra förslitning. Bara att lägga in arbetstid för kompletterande träning borde vara en självklarhet på alla ridskolor. Personalen är ansiktet utåt och vill man kunna driva verksamheten framåt med sin personal, så bör man inte missgynna dem. Detta arbete kunde ha gjorts bättre genom att skicka ut en påminnelseenkät för att öka svarsfrekvensen. Vi kunde även ha haft lite mer specificerade frågor angående om de tillfrågade har börjat träna vid sidan av arbetet innan en skada uppkom eller efter. Det borde även ha funnits frågor om de som har skador har anmält detta till försäkringskassan samt om 14

15 de har sökt läkarhjälp för diagnos och behandling. Det fanns en fråga angående antal år som yrkesverksam samt utbildning. Den frågan borde ha delats på två olika frågor, eftersom det kom in väldigt varierande svar där och heller inte många som angivit utbildning. Med detta förstår vi hur pass viktigt det är att utforma en bra enkät som inte heller är för lång eller tidskrävande. Troligtvis är det lättare att få en högre svarsfrekvens med en kort och tydlig enkät med kryssfrågor. Vår hypotes var att det är förekommande med förslitningsskador hos ridlärare. Trots den låga svarsfrekvensen kan hypotesen antas. Resultatet visar att förslitningsskador förekommer och det gör att hypotesen är giltig för vidare studier. Vi har en misstanke om att en stor del av dem som har svarat är de med arbetsskada och som har intresse av att förändra sin arbetssituation. Om man inte har skador, så kanske man inte har lika stort intresse att förmedla detta och för att göra det bättre för efterträdarna. Som vi nämnde tidigare så finns det ju enbart en introduktion av arbetsmiljö och ergonomi inom ridsportens större utbildningar. Vi kunde inte se någon skillnad var det gäller arbetsskador hos dem som angivit att de genomfört någon utbildning än dem som inte har gjort det. Därför bör det finnas intresse av att införa ämnen som dessa på schemat för att utbilda och förbättra ridlärarens arbetssituation. Många börjar som ridlärare i väldigt ung ålder och förstår inte vikten av att använda sin kropp rätt för att den ska hålla hela livet, inte bara på arbetet. Här finns underlag för vidare forskning för att kunna fastställa vilka problem som är vanliga på ridskolor i Sverige. Resultatet kan användas i utbildning i arbetsmiljö och ergonomi för blivande och yrkesverksamma ridlärare. Det bör i sin tur förbättra ridlärarnas fysiska hållbarhet och arbetssituation. Slutsatsen vi kan dra av detta arbete är att det förekommer förslitningsskador hos ridlärare. Här är två kommentarer från deltagare i vår enkät: Det tyngsta som instruktör är kylan i ridhuset (oisolerat) trots röstförstärkare kan det dessutom slita på rösten när det regnar eller haglar på ett plåttak. Jag tycker att det känns som ett problem att det är så dammigt i ridhuset. REFERENSER Litteratur Annerstedt C. och Gjerset A Idrottens träningslära. Stockholm: Sisu idrottsböcker. Mellberg, Mats Att arbeta med hästar arbetsmiljö och planering. Stockholm: Prevent. Wallenberg G. Och Johansson S Riktad tillsyn av ridskolor i Stockholms län. Hösten 1998 till våren Yrkesinspektionen Stockholmsdistriktet. Hedberg, Å. Nilsson, J Arbetsskador bland yrkesverksamma inom ridsporten. Fördjupningsarbete nr.121. Enheten för hippologisk högskoleutbildning, SLU, Uppsala. Internet Flyinge, The national stud of Sweden. Hämtad Netdoctor. Hämtad Vårdguiden. Hämtad Vårdguiden. Hämtad

16 Karolinska institutet Hämtad Sjukvårdsrådgivningen. Hämtad Svenska ridsportförbundet. 17AB4B47ABE8%7D.htm Hämtad Ridskolan Strömsholm Hämtad Personliga meddelanden Lärare för Ridledarkursen L. Annergård Svenska Ridsportförbundet. Stallförman Å. Steninger Ridskolan Strömsholm. Lärare i Pedagogik G. Thorell och Ridskolan Strömsholm. 16

17 BILAGA 1. EXEMPEL PÅ EN ARBETSDAG PÅ RIDSKOLA MED TIDER OCH ARBETSMOMENT Klockslag Arbetsmoment Rutinmässig kontroll av stallet och hästarna är allt normalt? Fodring med hö, vattning av hästar utan vattenkopp Rengöring av spiltor och boxar, strö halm Fodring kraftfoder Stallgången sopas, sågspånsgången krattas Ca Skötsel av ridbanor och ridhus Telefontid, planering av dagens arbete, kaffe Utsläpp av hästar i rasthagar Städning av allmänna utrymmen + toaletter Kontroll ytterområden ev. krattning Förberedelse lunchfodring Daglig munderingskontroll/-vård Ev. tvätt i smutskorgen och tvättmaskinen Avborstning av hästar Iordningställande av hästar för utbildning Veckorutin Hästar in från rasthagar Rengöring av spiltor och boxar plocka högar, påfyllning i vattenhinkar Lunchfodring kraftfoder hö Stallgången sopas och krattas Stallet stängs. Lunch för personalen Ta in dagens post Stallet öppnas Rengöring av spiltor plocka högar, påfyllning i vattenhinkar Sopa stallgången Rykt Kontrollera telefonsvararen telefonkontakter Uppsadling inför ridlektioner Kundmottagning avprickning Hjälp till ridskoleelever med hästar före och efter respektive ridlektion Förberedelse för kvällsfodring Rengöring + strö torvströ Ev. meddelanden till kvällspersonalen Stallgången sopas vid behov Påfyllning i vattenhinkar, kvällsfodring kraftfoder Förberedelse morgonfodring Kvällsfodring hö Stallgången sopas Rutinmässig kontroll av hästar och stall Stallet stängs Kontroll av släckning och låsning i samtliga utrymmen Ventilationen anpassas efter väderleken (Mellberg, 2002). 17

18 BILAGA 2. ENKÄT ARBETSRELATERADE SKADOR HOS RIDLÄRARE Vi är två hippologstudenter som gör ett fördjupningsarbete på 5p och vi har valt att undersöka i hur stor utsträckning det förekommer förslitningsskador hos ridlärare. Vi vill ta reda på hur man kan förebygga detta samt hur mycket ridlärare arbetar utöver ridlektionerna. För att denna studie skall kunna genomföras behöver vi din hjälp med några frågor. Denna enkät skall besvaras av den äldsta samt den yngsta hel- eller deltidsanställda ridläraren på anläggningen. OBS! För att vi ska kunna bli klara i tid ber vi er skicka tillbaka blanketterna senast den måndagen den 15/2. Mvh Cecilia Ivarsson & Petra Hultgren 1. Kön man kvinna 2. Ålder 3. Antal år som yrkesverksam & utbildning 18

19 4a. Arbetstimmar per vecka annat b. varav (timmar): i ridhus i stallet på kontoret övrigt = c. Om ni jobbar i stallet vad omfattar era arbetsuppgifter? Mockning fodring borsta hästar hagsläpp Annat: 5. Hjälper ni eleverna upp i sadeln? Ja nej ibland 6. Vilket typ av ridhus jobbar ni i? varmt kallt 7. Hur undervisar ni? Står upp sitter ner annat 19

20 8. Bär ni in hindermaterial själv? Ja nej ibland 9a. Tränar ni i någon form utanför jobbet? (ej ridning.) Ja nej ibland b. om ja i så fall vad? c. Om ja, hur ofta? (Timmar i veckan) annat 10a. Rider ni själv? Ja nej b. Om ja, hur mycket? En gång i veckan. Några gånger i veckan. En gång om dagen. Flera gånger varje dag. 11a. Har ni hnaft/har arbetsrelaterade skador? Ja Nej b. om ja, vad? 20

21 STALLET 12. Hur mockar ni? Skottkärra automatisk utgödsling annat 13. Vilket strö använder ni? Spån torv halm torvmix annat b. Hur är det packat? 14. Är era arbetsredskap ergonomiskt utformade? Ja nej vissa Om ja, vilka? 15a. hur hanteras grovfodret i stallet? för hand för maskin b. hur hanteras kraftfodret i stallet? för hand för maskin via silos 16. Vad upplever du som tyngsta arbetet i stallet? 17. Har ni mycket hjälp av maskiner i det dagliga stallarbetet, för att spara på rygg och knän? Ja nej 21

22 Övriga synpunkter som vi kan ta del av: Tusen tack för din medverkan! 22

23 DISTRIBUTION: Sveriges Lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Department of Equine Studies Box UPPSALA Hippologenheten Box UPPSALA Tel: Tel: Fax: Fax: