Konferensmaterial: Vad har vi sett i HVB för barn och unga och bostäder enligt LSS?

Transkript

1 1(6) Konferensmaterial: Vad har vi sett i HVB för barn och unga och bostäder enligt LSS? - Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) återföringskonferens den 7 november 2013 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska kontrollera om HVB arbetar enligt gällande regler och håller god kvalitet. Kontrollen inkluderar också de särskilda ungdomshemmen och bostäder med särskild service enligt 9 8 LSS (lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade). IVO och tidigare Socialstyrelsen utför dessa kontroller genom att regelbundet inspektera verksamheterna. En viktig del av inspektionerna är samtalen med barnen. Barn och ungdomar får alltid möjlighet att prata med inspektören och berätta hur de har det. Bestämmelsen om regelbundna inspektioner omfattar ett stort och ökande antal verksamheter. Det finns nu ungefär 800 HVB, varav 25 särskilda ungdomshem, och cirka 200 barnboenden enligt LSS. Tillsynsmyndigheten genomför nästan inspektioner och barnsamtal varje år. Alla inspektioner leder till ett beslut som riktas till huvudmannen. Tillsynsmyndigheten ställer krav på åtgärder om myndigheten har uppmärksammat brister. Verksamheterna rättar i de allra flesta fall till påtalade brister och många av dem ser tillsynen som ett stöd i det egna kvalitetsarbetet. Denna rapport innehåller det nationella resultatet av Socialstyrelsens inspektioner under åren och IVO:s inspektioner från juni Resultatet från de första tre åren har tidigare redovisats i Socialstyrelsens tillsynsrapporter 1. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att: De flesta barnboenden enligt LSS uppfyller kraven Kommunikationsstöd kan vara en förutsättning för barns delaktighet Samverkan med nämnden fungerar inte alltid Barn på HVB trivs men det är tveksamt om de får hjälp Otillräcklig utbildning och okunskap om metoder innebär en risk Socialtjänsten är inte alltid tillgänglig för de placerade barnen Delaktigheten är sämre för ensamkommande barn Kvaliteten i HVB för ensamkommande barn har blivit bättre HVB för barn och familj har högre kvalitet än andra HVB SiS-institutionerna följer i huvudsak bestämmelserna för de särskilda befogenheterna. Kunskapen har ökat om att tvång och begränsningsåtgärder inte är tillåtna Barnen är övervägande positiva 1 Socialstyrelsen:Tillsynsrapport 2011, Tillsynsrapport 2012, Tillsynsrapport 2013 Inspektionen för vård och omsorg Box Stockholm Telefon registrator@ivo.se Org.nr

2 2(6) De flesta barnboenden enligt LSS uppfyller kraven Bostäder för barn eller ungdomar enligt 9 8 LSS är i huvudsak stabila verksamheter. Barnen bor länge och personalomsättningen är inte särskilt hög. Omsättningen på verksamheter är också liten, det är sällan bostäder läggs ner eller att det startar nya. Inspektionerna visar att merparten av verksamheterna lever upp till kraven om trygghet, säkerhet och hemlik miljö. Barnen och ungdomarna får i de flesta verksamheterna sina individuella behov tillgodosedda i ett tryggt och säkert boende. Personalen är engagerad och bemanningen är överlag god. De flesta huvudmän rättar sig efter kritik och påpekanden och förbättrar kvaliteten. Men alla verksamheter använder inte tillsynen på detta sätt för sin kvalitetsutveckling. Tillsynen har också uppmärksammat brister. Det handlar bland annat om dokumentationen och kontroll av personal i belastningsregistret. Det handlar också om att en del föreståndare, framförallt i offentliga verksamheter, inte har föreskriven utbildning. Kommunikationsstöd kan vara en förutsättning för barns delaktighet Barn och ungdomar som bor i en bostad med särskild service har rätt att vara delaktiga i hur deras insats planeras och genomförs. De ska få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter även om de saknar tal eller har andra funktionsnedsättningar. Granskningarna under 2011 visade att barnen och ungdomarna alltid eller nästan alltid var delaktiga i hälften av verksamheterna. I ytterligare en tredjedel var barnen delaktiga ibland. Men det fanns också verksamheter där barnen sällan eller inte alls fick denna rättighet tillgodosedd. För många barn är det en förutsättning för att de ska komma till tals att verksamheten har tillgång till kommunikationsstöd och att personalen också använder dem. Metodiken finns i merparten av bostäderna, men för vissa är det ett förbättringsområde att se till att personalen kontinuerligt utbildas så att de kan använda dem. Samverkan med nämnden fungerar inte alltid Tillsynen har uppmärksammat brister när det gäller samverkan mellan boendet och nämndens handläggare. Det samarbetet är betydelsefullt för såväl planering som uppföljning. Barnet växer och behoven förändras, nämnden måste följa barnet kontinuerligt för att kunna bedöma om barnet får sina behov tillgodosedda eller behöver nya insatser. Om samverkan inte fungerar kan en konsekvens bli att de faktiska insatser barnet får inte överensstämmer med vad nämnden beslutat. Barn på HVB trivs men det är tveksamt om de får hjälp De flesta barn och ungdomar tycks ha det bra på HVB de säger att de trivs. Men det kan ifrågasättas om de får den hjälp de behöver. HVB tillgodoser för det mesta barnens behov av stöd i skolarbetet och stöd när det gäller hälsan och en aktiv fritid. Det har tillsynen visat. De flesta barnen och ungdomarna säger att de känner sig trygga och att de upplever vistelsen på HVB som meningsfull.

3 3(6) Tillsynen har sett en ökande medvetenhet hos verksamheterna om hur avgörande skolgången kan vara för de placerade barnen och att samarbetet mellan skola och HVB har blivit bättre. Samarbetet har ibland fungerat sämre för icke skolpliktiga barn, särskilt de ensamkommande barnen på gymnasiet. Även om barn och ungdomar mestadels tycks ha det bra på HVB finns där inte alltid de bästa förutsättningarna för vård och behandling av god kvalitet. Tillsynen har uppmärksammat att hälften av verksamheterna inte har personal som når upp till kraven på lämplig utbildning och erfarenhet. En fördjupad granskning visade att cirka hälften av personalen på HVB saknar utbildning med inriktning mot vård och behandling. Dessutom kan tillsynen konstatera att kunskapen om metoder tycks vara otillräcklig på många håll. Otillräcklig utbildning och okunskap om metoder innebär en risk Barn och ungdomar placeras på HVB för att få behandling och stöd. De ensamkommande barnen placeras för att få omvårdnad och stöd, vanligtvis inte på grund av ett behandlingsbehov. Vården på HVB ska för alla barn vara trygg och säker och vistelsen ska upplevas som meningsfull. Låg utbildning hos personal tillsammans med ett stort utbud av metoder med många exempel på hemmagjorda och oprövade behandlingsinsatser visar på en risk för att den vård som erbjuds inte är trygg och säker. Det är oroväckande att HVB i så stor utsträckning har redovisat att de använder metoder som inte passar barn och unga och som saknar vetenskapligt stöd. Det är också anmärkningsvärt att så många verksamheter inte alls redovisat några namngivna behandlingsinsatser eller definierade förhållningssätt. 2 Socialtjänsten är inte alltid tillgänglig för de placerade barnen HVB, och även barnen, fick frågan vid inspektionerna 2011 hur samarbetet med socialtjänsten fungerade. Den sammantagna bilden var att de flesta nämnderna samarbetar med HVB, men att verksamheterna var missnöjda med en del kommuner. I samtalen med barnen visade det sig att de flesta känner sin socialsekreterare och har regelbunden kontakt. Men det fanns också ungdomar som var besvikna på socialsekreterare som är svåra att nå och inte ringer upp när de försöker få kontakt. Detta återkommer i samtalen med barn och ungdomar i barntelefonen. Barn ringer ibland direktnumret för att de inte når fram till socialtjänsten. Socialtjänstens ansvar att informera barn och låta dem vara delaktiga har blivit tydligare i lagstiftningen. Sedan den 1 januari 2013 finns en bestämmelse i socialtjänstlagen 3 om en särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet. Syftet med lagregeln är bland annat att uppföljningen av vården ska bli bättre och att barnet ska veta att han eller hon kan kontakta sin socialsekreterare. 2 Inspektionen för vård och omsorg Trygg och säker vård? Har personal lämplig utbildning 3 6 kap.7 c första stycket SoL

4 4(6) Delaktigheten är sämre för ensamkommande barn Barns och ungdomars inflytande över sin vård granskades Enligt Socialstyrelsens bedömningar var barnen delaktiga i tre fjärdedelar av verksamheterna. Men de ensamkommande barnen var inte delaktiga i samma grad som barn och ungdomar på övriga HVB. Tillsynen visade också att de ensamkommande barnen inte gavs samma förutsättningar att ha kontakt med sin socialsekreterare. Genomförandeplanen är barnets egen plan alla flickor och pojkar på HVB ska känna till den, veta vad den innehåller och hur den ska användas. Det framgick av samtalen med barnen att de i de flesta verksamheterna kände de till sin plan. Men i 40 procent av boenden för ensamkommande kände inte ungdomarna till sin genomförandeplan. Placerade barns och ungdomars möjligheter att vara delaktiga är ett av de viktigaste granskningsområdena. Därför kommer IVO under 2014 åter granska hur HVB ser till att barn och ungdomar får möjlighet att påverka sin vård och sin vardag. Kvaliteten i HVB för ensamkommande barn har blivit bättre Tillsynen har återkommande funnit fler brister i HVB för ensamkommande i de granskningsområden som varit aktuella. En förklaring till kvalitetsbristerna är att behovet av nya HVB för barn som kommer till Sverige utan sina vårdnadshavare ökade under kort tid. De ensamkommande barnen var en ny målgrupp både för kommunerna och för verksamheterna. Ibland har kommuner med kort varsel startat HVB utan att ansvariga och personal har satt sig in i gällande bestämmelser. I de enskilda verksamheterna har de flesta kvalitetskraven gjorts tydliga redan i tillståndsprövningen. För de offentliga verksamheterna är det tillsynen som vid den första inspektionen uppmärksammat huvudmannen på vilka krav som ställs. Tillsynens intryck är att kvaliteten generellt sett har blivit bättre. Kunskapen om bestämmelserna har ökat och brister har åtgärdats. I de flesta verksamheter ser personalen till att de ensamkommande barnen har en trygg tillvaro och en god boendemiljö. Ungdomarna blir väl bemötta och får hjälp och stöd. Inspektörerna tycker sig se att där det fungerar bra har personalen ett förhållningssätt där omsorg är viktigare än regler. HVB för barn och familj har högre kvalitet De HVB-verksamheter som tar emot barn tillsammans med deras föräldrar utgör en liten del av inspekterade HVB. De arbetar med föräldrastöd och familjebehandling, ofta även utredningar Det har visat sig att verksamheter har haft färre brister jämfört med övriga HVB. Samt att personalen i högre utsträckning bedömts ha lämplig utbildning och att verksamheterna använder mer relevanta metoder.

5 5(6) SiS-institutionerna följer i huvudsak bestämmelserna för de särskilda befogenheterna Trots att ungdomarna på SiS kan bli föremål för ytlig kroppsbesiktning, drogtester och andra begränsningsåtgärder är de ofta positiva till vistelsen. Det tyder på att institutionerna i stor utsträckning beaktar deras rättigheter och utövar befogenheterna med respekt för ungdomarna. Men det finns också ungdomar som inte är nöjda. Socialstyrelsen och IVO har granskat hur SiS-institutionerna hanterar de särskilda befogenheterna. De brister som tillsynen uppmärksammat handlar om hur beslut om åtgärderna dokumenteras och hur ungdomarna underrättas om besluten. SiS rättar till brister som tillsynsmyndigheten uppmärksammat. De flesta institutioner förbättrar kvaliteten utifrån tillsynens krav. Men följsamheten till tillsynens krav kan skilja mellan institutionerna och även från avdelning till avdelning på samma institution. Olikheterna kan förklaras med ungdomsgruppens problematik och personalens kompetens. Förutsättningarna att utföra arbetet är olika. SiS tar emot ungdomar med mycket varierande och ibland svåra beteendeproblem vilket kräver personal med rätt kompetens. Kunskapen har ökat om att tvång och begränsningsåtgärder inte är tillåtna Oavsett tema för inspektionerna är inspektörerna uppmärksamma på om barnen och ungdomarna på något sätt är utsatta för kränkningar och tvång. Barn och ungdomar ges alltid en möjlighet att berätta för inspektörerna om de blir illa behandlade. På så sätt har inspektörerna fått kunskap om otillåtna begränsningsåtgärder, olämpliga ordningsregler och metoder som upplevs som kränkande. Ett HVB får ha ordningsregler för ungdomar som vistas där, men reglerna får inte innebära inskränkningar i grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det får inte heller förekomma inslag i behandlingen som kan uppfattas som tvång eller vara förknippat med hot om sanktioner. De HVB där sådana brister uppmärksammats har ålagts att upphöra med restriktioner och sanktioner och att omarbeta sina ordningsregler. Det förekommer begränsningar av barns och ungdomars rörelsefrihet även i LSSboenden. Det kan handla om låsta dörrar eller grindar eller att ungdomar inte får tillgång till kök och andra gemensamma utrymmen. Det förklaras ofta med att barnen själva eller omgivningen behöver skyddas. När tillsynsmyndigheten har ifrågasatt sådana åtgärder har verksamheten oftast tänkt om och hittat nya lösningar. Begränsningsåtgärder i form av s.k. nedläggningar har inte uppmärksammats i någon verksamhet sedan De flesta HVB är numera medvetna om att de åtgärder som med stöd av LVU är tillåtna på en SiS-institution inte är lagliga i kommunala eller privata verksamheter. IVO kommer också i fortsättningen vara uppmärksam på om barn utsätts för otillåtna begränsningsåtgärder HVB eller i bostäder enligt 9 8 LSS.

6 6(6) Barnen är övervägande positiva Samtalen med barn och ungdomar är ett mycket viktigt inslag vid inspektionerna. Placerade pojkars och flickors egen rätt att komma till tals uttrycks i barnkonventionen, LSS och socialtjänstlagen. Barnen bidrar också till inspektionen genom att berätta om hur verksamheten fungerar. Ibland visar de på förhållanden som kan vara svåra att annars få syn på. Sedan 2013 kompletteras samtalen med en enkät där barn och ungdomar besvarar frågor om hur trygga de är på sitt HVB eller i sitt LSS-boende och om de tycker att de får vara delaktiga. IVO kan därigenom följa över tid hur barn och ungdomar uppfattar sin vård, respektive insats, i dessa avseenden. De flesta barn och ungdomar är nöjda och säger att personalen är bra, att de känner sig trygga och har inflytande över sin egen vård och behandling. De berättar att personalen lyssnar och visar dem respekt och finns tillhands dygnet runt. Och att det är lugnt och tryggt i boendet. De vet oftast varför de är placerade och tycker att de får den hjälp de behöver. Ungdomarna berättar om sin vardag, de säger att de är nöjda med skola och fritidsaktiviteter och att de trivs på sitt HVB. De ungdomar som är missnöjda säger ofta att de inte känner till planeringen av sin behandling och att de saknar förtroende för personalen. De har berättat att personalen inte tar sig tid att prata med dem, att de inte får hjälp och inte får lära nya färdigheter. Några anser att det är för lite personal, framförallt på kvällar. Vissa känner sig otrygga i boendet med de andra ungdomarna och litar inte på att personalen kan hantera konflikter som uppstår. Ungdomar är också ibland missnöjda för att de inte får gehör för sina synpunkter. Rapport från tillsynen av HVB för barn och unga och bostäder enligt LSS Rapporten publiceras på IVO:s webbplats under senare delen av hösten 2013: Kontaktperson för rapporten: Gunilla Westerdahl, utredare, e-post: gunilla.westerdahl@ivo.se

7 1(2) Konferensmaterial: Kommunikation ett förbättringsområde primärvårdens och äldrevårdens anmälningar enligt lex Maria och klagomål på hälso- och sjukvård - Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) återföringskonferens den 7 november 2013 IVO har granskat beslut i lex Mariaärenden och klagomålsärenden som gäller primärvård och äldrevård i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Syftet med granskningen är bland annat att få en bättre uppfattning om vad anmälningar och klagomål inom primärvården och äldrevården handlar om samt vilka brister som vi kan konstatera. Förhoppningen är att vårdgivarnas verksamheter ska kunna använda resultatet för verksamhetsutveckling dessutom att IVO kan använda underlaget i myndighetens riskanalys för att i det samlade materialet finna nya riskområden. Det tre viktigaste iakttagelserna i denna granskning kan sammanfattas som: Kommunikationsbrister Kontinuitetsproblem Uppföljning saknas av att rutiner fungerar Kommunikationsbrister ett av de största problemområdena Det finns ett tydligt problemområde inom framför allt primärvården och det handlar om information och kommunikation. IVO antar att det bakom de flesta klagomål finns någon brist på information och kommunikation mellan patienten och/eller närstående och hälsooch sjukvården. Dessutom är det en av de vanligaste bakomliggande orsakerna till en händelse som anmälts enligt lex Maria. Det är viktigt att varje patient känner att den som undersöker eller ger vård och behandling har tid att fånga de problem som är aktuella vid vårdkontakten annars finns risk för att patienten upplever att det skett en felbehandling. Kontinuitetsproblem vanligt i primärvården Primärvården har problem med kontinuitet och bemanningen av läkare. Det talar för att det antagligen finns organisatoriska problem med dåliga förutsättningar för den vikarierande läkaren att kunna ge en god vård. Kontinuitetsproblemen gäller också vid läkarmedverkan i äldrevården. Bristen på läkare gör också att sjuksköterskor i äldrevården och på vårdcentraler får ta ett större ansvar än de har kompetens för. Inspektionen för vård och omsorg Box Stockholm Telefon registrator@ivo.se Org.nr

8 2(2) Det är vårdgivaren som ska se till att det finns den personal som behövs för att en god vård ska kunna ges. Det saknas uppföljning av att rutiner fungerar Det saknas ofta att någon följer upp att rutiner och riktlinjer inom hälso- och sjukvården faktiskt fungerar så som det är tänkt. Det påståendet blir tydligt när det visar sig att den bakomliggande orsaken som är mest frekvent i anmälningar enligt lex Maria är brister i rutiner och riktlinjer. Det kan handla om att det saknas rutiner, att verksamheterna inte har uppdaterat dem, att de inte är kända och att följsamheten till befintliga rutiner är dålig. Hela landet har samma brister Det är samma brister och bakomliggande orsaker i övriga landet som granskningen av de fyra Norrlandslänen visar. Beslut i drygt 300 anmälningar enligt lex Maria från hela landet, som rör primärvård och äldrevård, bekräftar detta. Kontaktperson för denna granskning: Kerstin Hammar, utredare, e-post: kerstin.hammar@ivo.se

9 1(1) Konferensmaterial: Lärdomar av vårdgivares lex Maria-utredningar - Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) återföringskonferens den 7 november 2013 Syftet med granskningen är att bidra till att utveckla vårdgivarnas lex Maria-utredningar. IVO har granskat vårdgivarnas hantering av lex Maria-ärenden i avdelning nords tillsynsområde utifrån beslut där IVO ställt krav på vårdgivarna. IVO fann att vårdgivares utredningar var bristfälliga i drygt hälften av beslutade ärenden första halvåret Trots att vårdgivarna utreder händelser som medfört eller hade kunnat medföra allvarliga vårdskador saknas ofta en riskbedömning och redogörelse för liknande händelser som tidigare har inträffat i verksamheten. Och när dessutom riskförebyggande åtgärder saknas skyddas inte patienterna mot liknande händelser som kan leda till nya vårdskador. Bristerna i utredningar leder till otillräckliga eller inadekvata åtgärder vilket i sin tur leder till konsekvenser för patientsäkerheten. Vårdkedjeproblematiken har visat sig särskilt svårutrett hos vårdgivarna. IVO menar att övergångarna i vården är ett känt riskområde som kräver fungerande rutiner för samverkan vid utredning av händelser med allvarliga följder för patienter. Vidare kan IVO konstatera att när vårdgivare inte redogör för sin utredning och åtgärder enligt regelverket måste IVO ställa krav på kompletteringar. Denna administration kunde undvikas om vårdgivarna följde föreskriftskraven. Detta i sin tur kunde frigöra tid åt patientsäkerhetsarbetet hos vårdgivarna. IVO anser att fokus hos vårdgivaren bör ligga på att snarast utreda det rapporterade och vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra patienter mot risker för nya vårdskador. Hög patientsäkerhet kräver arbete med patientsäkerhetskulturen för att personalen ska rapportera det inträffade men även fungerande rutiner för en effektiv hantering av utredningar av undvikbara skador i vården. Sammanfattningsvis bedömer IVO att vårdgivares lex Maria-utredningar kan bli bättre både till innehåll och till kvalitet. IVO vill understryka vikten av ett fungerande ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete och egenkontroll i vårdgivares verksamheter i detta syfte. Kontaktpersoner för denna granskning: Kirsi Laitinen Kennebäck, utredare, e-post: kirsi.laitinen-kenneback@ivo.se, eller Anita Bashar Aréen, utredare, e-post: anita.bashar-areen@ivo.se Inspektionen för vård och omsorg Box Stockholm Telefon registrator@ivo.se Org.nr

10 1(2) Konferensmaterial: Lex Maria-anmälningar och klagomål på hälso- och sjukvård inom den somatiska specialistsjukvården - Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) återföringskonferens den 7 november 2013 IVO har granskat beslut i lex Maria-ärenden och klagomålsärenden som gäller somatisk specialistsjukvård i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Syftet med granskningen är bland annat att få en bättre uppfattning om vad anmälningar och klagomål inom den somatiska specialistsjukvården handlar om samt vilka brister som vi kan konstatera. Förhoppningen är att vårdgivarnas verksamheter ska kunna använda resultatet för verksamhetsutveckling dessutom att IVO kan använda underlaget i myndighetens riskanalys för att i det samlade materialet finna nya riskområden. Det tre viktigaste iakttagelserna i denna granskning kan sammanfattas som: Bristfällig kommunikation orsak till både klagomål och anmälningar enligt lex Maria Det systematiska patientsäkerhetsarbetet behöver utvecklas Det finns en möjlig underrapportering enligt lex Maria Bristfällig kommunikation orsak till både klagomål och anmälningar enligt lex Maria I både klagomålsärenden och anmälningar enligt lex Maria ser IVO att kommunikation och information är områden som vårdgivaren kan förbättra. Till exempel upplever patienter att de inte får tillräcklig information. Patienter kan också uppleva att de faller mellan stolarna i samband med brister i remisshantering. I lex Maria anmälningar framträder liknande mönster. Till exempel kan informationsöverföring mellan vårdpersonal vara otillräcklig, vilket kan leda till allvarliga vårdskador. Det systematiska patientsäkerhetsarbetet behöver utvecklas I granskningen framträder brister som har kopplingar till vårdgivarnas systematiska kvalitetsarbete. Flera av de bakomliggande orsakerna som anges av vårdgivarna har sin grund i deras organisation och ansvar. Till exempel framkommer brister i samverkan mellan kliniker. I de granskade ärendena har IVO sett att brister i kompetens och kontinuitet leder till stress och hög arbetsbelastning. Inspektionen för vård och omsorg Box Stockholm Telefon registrator@ivo.se Org.nr

11 2(2) En möjlig underrapportering enligt lex Maria Trots att IVO granskat ett begränsat material antyder det måttliga antalet anmälningar av händelser som medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada, en underrapportering. En misstanke som bekräftas i några av revisionsrapporter gällande vissa län inom avdelning nords tillsynsområde. Den nationella bilden pekar på liknande erfarenheter Det är samma brister och bakomliggande orsaker i övriga landet som granskningen av de fyra Norrlandslänen visar. Beslut i ca 350 anmälningar enligt lex Maria från hela landet, som rör somatisk specialistsjukvård, bekräftar detta. Kontaktperson för denna granskning: Anita Bashar Aréen, utredare, e-post: anita.bashar-areen@ivo.se

12 1(6) Konferensmaterial: Personlig assistans för barn - Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) återföringskonferens den 7 november 2013 Under 2011 infördes förändringar i lagstiftningen för personer med funktionsnedsättning i syfte att förbättra förutsättningarna för kvalitet och trygghet för de som har personlig assistans. Detta är en kort redovisning av resultatet från inspektioner av 50 enskilda assistansanordnare som hade tillstånd att bedriva assistans för barn. Inspektionerna genomfördes våren Syftet med tillsynen var att granska om insatserna för barnen var av god kvalitet och rättssäkra samt om barnperspektivet beaktades i verksamheterna. Fokus under inspektionerna låg på ledningssystemet för det systematiska kvalitetsarbetet, den sociala dokumentationen, möjligheterna till kompetensutveckling för assistenterna, samt barnens möjligheter till delaktighet, att komma till tals och att få sina behov av fysisk och psykisk utveckling tillgodosedda. Redovisningen baseras på intervjuer med verksamhetsansvariga, dokumentationsgranskning och samtal med barn. Slutsatser och bedömningar De allra flesta assistansanordnare har ett ledningssystem, men det finns behov av förbättringar. Det stora flertalet anordnare har rutiner för att hantera synpunkter och klagomål från barnen, för anmälningar enligt lex Sarah, och enligt 14 kap. 1 socialtjänstlag (2001:453), SoL (anmälan till socialnämnd då den kan behöva ingripa till ett barns skydd). Det stora flertalet gör också registerkontroller vid nyanställning. Nästan samtliga anordnare har kompetensutveckling för sina assistenter. Kompetensutvecklingen är dock ofta mycket begränsad i tid. Då det saknas krav på viss grundutbildning för assistenter ställer det speciella krav på anordnaren att säkerställa att barnet genom sina assistenter får insatser av god kvalitet. Det finns stora brister i dokumentationen av såväl hantering och förvaring av handlingar som innehåll. Bristerna äventyrar barnens rättssäkerhet. Bristerna i dokumentationen gäller också barnens genomförandeplaner, vilket påverkar barnens möjligheter till delaktighet i insatserna och assistenternas möjligheter att följa upp dem. En majoritet av anordnarna uppger att de på olika sätt och i olika omfattning beaktar barnperspektivet, barns behov eller barns bästa. Att barnperspektivet ingår i ledningssystemet bara hos en mindre andel försvårar för flertalet anordnare att på ett systematiskt sätt säkra att barnperspektivet genomsyrar hela verksamheten. Inspektionen för vård och omsorg Box Stockholm Telefon registrator@ivo.se Org.nr

13 2(6) När det gäller goda levnadsvillkor för barnen så deltog de ofta i upprättandet av genomförandeplaner, men de påtalade bristerna i planerna försvårar barnens delaktighet i sin egen vardag. För få barn har kunnat intervjuas för att ur barnets perspektiv kunna säga något om hur personlig assistans för barn fungerar generellt eller hos enskilda assistansanordnare. Men i de samtal som kunnat genomföras med barn framkommer en positiv bild av deras upplevelse av sin assistans. För att förbättra möjligheterna att vid tillsyn ta del av synpunkter från barn med personlig assistans behövs en utveckling av metoder när det gäller samtal med barn, men också avseende alternativa sätt att inhämta information. Möjligheten till frigörelse och självständighet för barn med egna föräldrar eller närstående som personliga assistenter bör uppmärksammas i utvecklingen av tillsynen. De befintliga ledningssystemen behöver utvecklas Den som bedriver verksamhet enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska ansvara för att det finns ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet. En stor majoritet av assistansanordnarna uppgav också vid inspektionerna att de hade ett ledningssystem. Många anordnare gjorde samtidigt själva bedömningen att de behövde förbättra och utveckla sitt ledningssystem och hos flera av dem pågick ett sådant arbete. I vissa fall ledde inspektionen också till krav på åtgärder eller påpekande om förbättringsområde. Rutiner fanns för att hantera synpunkter och klagomål från barnen Det är viktigt att barnen har kännedom både om hur de kan framföra synpunkter och klagomål på sin assistans och hur deras synpunkter sedan tas om hand. De flesta anordnare uppgav också att de hade rutiner för att hantera klagomål och synpunkter. Ibland saknades skriftliga rutiner men barnen fick då istället muntlig information. Ibland ansvarade föräldrarna för att barnens synpunkter framfördes utifrån den kännedom de hade om barnets önskemål. Rutiner fanns för lex Sarah och anmälan enligt 14 kap. 1 SoL En klar majoritet av anordnarna uppgav att de hade rutiner för rapportering enligt lex Sarah. Detsamma gällde rutiner för anmälan enligt 14 kap. 1 SoL. Den senare avser den skyldighet anordnare som tar emot barn har. De ska genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det är assistansanordnarens ansvar att personalen har kunskap om gällande lagstiftning. Barn med svåra funktionsnedsättningar utgör här en särskilt utsatt grupp. Då barnet får sin insats i hemmet har assistenterna ett stort ansvar för att uppmärksamma att barnets behov av god och trygg omvårdnad tillgodoses. Det ställer särskilda krav på assistenterna då gränsdragningen mellan det privata och professionella kan bli otydlig.

14 3(6) Registerkontroll gjordes från belastningsregistret Registerkontroll vid nyanställning av personal genomfördes hos majoriteten av anordnarna. Då barn med personlig assistans många gånger är ensamma med den som utför insatsen, befinner sig dessa barn i en särskilt utsatt situation. Detta ställer stora krav på assistenternas lämplighet. Registerkontroll ger ingen garanti för att barnet får en trygg miljö, men det minskar riskerna att rekrytera fel personer. Registerkontrollen omfattar dock inte föräldrar som är assistenter till sina barn. Kompetensutveckling varierade i omfattning och innehåll Nästan samtliga assistansanordnare uppgav att de hade kompetensutveckling och en majoritet att de vid behov hade extern handledning för sina assistenter. Kompetensutvecklingen var anpassad till barnets behov. Utbildningstillfällena var ofta mycket begränsade i tid. Det finns inte några krav på viss grundutbildning för assistenter. Barnet och vårdnadshavaren har enligt LSS ett stort inflytande över anställningen av personliga assistenter. Det är därför ur ett kvalitetsperspektiv viktigt att det finns kompetensutveckling för assistenterna. Brister i dokumentationen äventyrar barnens rättssäkerhet Syftet med dokumentation är att dels trygga barnets rättssäkerhet, dels att den ska vara ett arbetsredskap för personalen. Konstaterade brister i dokumentationen medför därmed risker för rättssäkerheten och för assistenternas möjligheter att ge en god assistans. Exempelvis saknades dokumentation för att kunna följa vilka insatser som barnet fått och hur dessa fungerat för barnet. I några fall saknades också journalföring helt eller delvis för olika tidsperioder. Dokumentationen kunde också innehålla ovidkommande information som ibland även var formellt felaktig. Om dokumentation saknas eller är bristfällig är det svårt att följa hur insatser genomförs, om målen uppnås och om behoven förändras över tid. Om barnet eller vårdnadshavaren vill klaga på den beviljade insatsen försvåras också möjligheten till en saklig prövning. Stora brister i dokumentationen Assistansanordnarna har en skyldighet att fortlöpande föra dokumentation kring barnet. Men betydligt färre än hälften av anordnarna hade en dokumentation som uppfyller lagens intentioner. Häften av verksamheterna hade brister i sådan omfattning att tillsynsmyndigheten ställde krav på åtgärder, och därutöver fanns för en fjärdedel behov av förbättringar.

15 4(6) Svårt att motivera föräldrar att skriva daganteckningar Flera verksamheter framförde att det kan vara svårt att motivera assistenter som också är föräldrar att föra anteckningar. Föräldrarna menade att det var svårt att skriva om sina barn. Assistansanordnarna har här ett ansvar att informera om syftet med att föra daganteckningar och att ge såväl anhörigassistenter som andra assistenter ändamålsenlig utbildning i dokumentation. Personakt och personaldokumentation hölls inte åtskilda Hos flera anordnare förvarades protokoll från arbetsplatsträffar och uppgifter av mer personalkaraktär i barnets pärm. Detta följer inte kravet att handlingar som rör enskilda ska hållas ordnade. Det ska vara enkelt och överskådligt att följa och granska handläggningen av ett ärende och genomförandet av en insats. Genomförandeplaner fanns - men många hade brister Flertalet assistansanordnare upprättade genomförandeplaner tillsammans med barnen. Dock fanns det brister i innehållet inom många områden och tillsynsmyndigheten fann förbättringsområden hos närmare hälften av anordnarna. I flera fall saknade barnen helt genomförandeplaner på grund av att föräldrarna tackat nej. I en genomförandeplan tydliggörs för både barnet och assistenterna vad som ska göras, vem som ska göra vad, när och hur. Detta underlättar för barnet att följa sin planering och ger möjlighet till delaktighet och påverkan i vardagen. För assistenterna innebär planen ett stöd i genomförandet och uppföljningen av de dagliga insatserna. Goda levnadsvillkor för barn - brister i dokumentationen försvårar delaktighet När samhället sätter in åtgärder som berör barn ska hänsyn alltid tas till barnets bästa. Vid tillsynen granskades därför om det fanns ett barnperspektiv i verksamheten. För barn med personlig assistans avser barnets bästa bland annat barnens möjligheter till delaktighet i planering och genomförande av insatser. För att bedöma barnens delaktighet i sin egen vardag granskades om de deltog vid upprättandet av genomförandeplaner, om assistenterna använde planerna för att göra barnen delaktiga, och om barnens synpunkter togs tillvara på annat sätt. Många anordnare uppgav att barnperspektivet beaktades Att arbeta utifrån ett barnperspektiv innebär att vuxna utgår från den kunskap om barn som vuxna har när de avser att göra något med syfte att verka för barnets bästa. En majoritet av anordnarna uppger att de på olika sätt och i olika omfattning beaktar barnperspektivet, barns behov eller barns bästa. Hos vissa anordnare framstår det dock som om detta sker på ett mycket begränsat sätt. Och det är bara hos en mindre andel som barnperspektivet ingår i ledningssystemet för systematiskt kvalitetsarbete. Detta försvårar för flertalet anordnare att på ett systematiskt sätt säkra att barnperspektivet genomsyrar alla delar av verksamheten.

16 5(6) Barnen deltog vid upprättande av genomförandeplaner - men brister i dokumentationen försvårade delaktighet Som framgått ovan deltog barnen ofta vid upprättandet av genomförandeplaner hos de anordnare som hade planer. En klar majoritet uppgav att assistenterna använder planerna för att göra barnen delaktiga. Som framkommit fanns dock förbättringsbehov hos närmare hälften av anordnarna och brister i genomförandeplanerna försvårade barnens delaktighet. Några verksamheter uppgav att man istället för genomförandeplaner använder handlingsoch arbetsplaner. Dessa har dock inte granskats. Barnens synpunkter togs tillvara Som framgått av inspektionerna uppgav de flesta anordnare att de hade rutiner för att hantera klagomål och synpunkter från barnen och att de på olika sätt tog tillvara dessa synpunkter. Vid samtalen med barnen berättade flera av dem också att assistenterna lyssnade på dem och att de fick den hjälp de behövde. Barnens önskemål om kultur och fritid tillgodosågs En viktig aspekt av barnperspektivet och barnets bästa är att se till barnets behov av fysisk och psykisk utveckling. Nästan samtliga anordnare uppgav här att barnens önskemål om kultur- och fritidsaktiviteter ofta kunde tillgodoses. Barnen var nöjda med sin assistans Vid samtal med inspektörer uppgav det stora flertalet barn att de var nöjda med sin assistans. Flera menade att assistenterna lyssnade på dem, att de hade påverkansmöjligheter, och att de fick den hjälp de behövde. Metoderna för att ta tillvara barnens synpunkter vid tillsyn behöver utvecklas Resultaten från tillsynen visar på stora svårigheter att genomföra samtal med barnen. Det finns behov av att utveckla såväl kommunikationsstöd som alternativa sätt att inhämta synpunkter från dem. Samtalen med barnen syftar bland annat till att komplettera den bild som övrig granskning ger. Därför är det bekymmersamt om information från de barn som omfattas av assistansen inte kommer fram till tillsynsmyndigheten. Få barn hade möjlighet att framföra sina åsikter vid inspektionen I många fall bedömde assistansanordnare eller förälder att barnen inte hade förutsättningar att genomföra samtal med inspektörerna. Dessa barn fick då inte möjlighet att själva komma till tals; något som är speciellt problematiskt då de befinner sig i en särskilt utsatt situation. Det förekom också att barnen själva tackade nej till samtal för att de inte ville eller var upptagna med annat.

17 6(6) Assistenters och föräldrars närvaro kan försvåra för barnet Vid samtalen med barnen deltog oftast en assistent eller förälder; det senare främst när föräldern också var barnets assistent. Det är positivt med det stöd och den tolkhjälp som barnet kan få från föräldern. Men det kan också innebära svårigheter för barnet att känna sig fri att framföra eventuella negativa synpunkter på sin assistans. Barnets behov av frigörelse och utveckling En ytterligare aspekt av barnperspektivet och barnets bästa är att barnets behov av frigörelse och utveckling ska främjas. På grund av sitt hjälpbehov är barn med personlig assistans samtidigt ofta beroende av föräldrar och andra nära anhöriga. Det finns därför en risk att barnets behov av och rätt till självständighet hämmas i dessa fall; något som bör uppmärksammas i utvecklingen av tillsynen av personlig assistans. Att granska hur barnet ges inflytande och medbestämmande över assistansens utformning kan vara ett led i detta. Kontaktperson för rapporten: Ulla Eriksson, inspektör, e-post: ulla.eriksson@ivo.se