Tillsynsrapport. Tillsynens viktigaste iakttagelser verksamhetsåret 2013

Transkript

1 Tillsynsrapport Tillsynens viktigaste iakttagelser verksamhetsåret 2013

2 Du får gärna citera Inspektionen för vård och omsorgs texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Inspektionen för vård och omsorg har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr IVO Omslag Svensk information Utgiven mars 2014 Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 2(37)

3 Förord Den 1 juni 2013 tog Inspektionen för vård och omsorg (IVO) över ansvaret för tillsyn av hälso- och sjukvård, socialtjänst och verksamhet med stöd och service till vissa funktionshindrade samt viss tillståndsprövning. IVO ska regelbundet analysera, sammanställa och återföra de viktigaste iakttagelserna från tillsynsarbetet. Detta sker bland annat i tillsynsrapporten som överlämnas till regeringen den 1 mars varje år. Tillsynsrapporten innehåller en sammanfattande analys av de viktigaste iakttagelserna i arbetet med tillsyn och tillståndsprövning under det gångna verksamhetsåret. Utifrån iakttagelserna i tillsynen ska rapporten bidra till en beskrivning av tillståndet inom vård och omsorg. I år omfattar uppdraget även att lägga förslag på nyckeltal för socialtjänsten i syfte att kunna följa utvecklingen av tillsynen, att beskriva hur myndigheten kommer att arbeta för att samordna tillsynen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, hur återföringen ska gå till för att tillsynen ska fungera som ett kunskapsstyrande verktyg samt att IVO ska utveckla och redovisa metoder för urval av tillsynsobjekt. Tillsynsrapporten har arbetats fram av medarbetare på Avdelningen för analys och utveckling under ledning av utredaren Kerstin Hammar. Gunilla Hult Backlund generaldirektör Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 3(37)

4 Slutsatser Tillsynsrapporten ska bidra till att beskriva tillståndet i vården och omsorgen. Tillsynens iakttagelser bygger på klagomål, anmälningar enligt lex Maria och lex Sarah, tillsyn med anledning av regeringsuppdrag, författningsstyrd tillsyn samt de egna initiativ tillsynsmyndigheten tar. Slutsatser som dras i rapporten är enbart utifrån tillsynens perspektiv. Tillsynen presenterar en liten del av hur vården och omsorgen i landet fungerar men för att få en helhetsbild behöver även andra aktörers iakttagelser vägas in. IVO ser allvarligt på att de brister som redovisas i denna rapport är i stort sett samma brister som är kända sedan tidigare. Det är inte godtagbart att vårdgivare, verksamheter och huvudmän inte i större utsträckning åtgärdar brister som identifieras i deras verksamheter. Det är heller inte godtagbart att inte kontrollera och följa upp att de åtgärder som vidtas får förväntad effekt för den enskilde individen. Även IVO ser behov av att utveckla tillsynsmetoder för att skapa främjande tillsyn där lärande är en viktig del. IVO:s metoder för återföring av tillsynsresultat behöver utvecklas för att på ett mer framgångsrikt sätt nå ut till dem som ansvarar för att vård och omsorg är både god och säker. IVO ser även möjlighet att i större utsträckning utkräva ansvar. Därmed vill IVO skapa förutsättningar för en tillsyn som bedrivs strategiskt och effektivt på ett enhetligt sätt i hela landet. Nedan följer de viktigaste iakttagelserna som IVO uppmärksammat i årets tillsynsrapport: IVO har sett att socialtjänsten brister när det gäller hantering av anmälningar om barn som far illa och uppföljning av familjehemsvård. Det är samma brister som uppmärksammats i tidigare granskningar av den sociala barnavården. Socialnämnden måste följa upp och säkerställa att socialtjänstens arbete utförs enligt gällande bestämmelser. Vården av äldre visar brister i vårdkedjan och samordningen. Äldre behöver numer inte vårdas så länge inom slutenvården vilket gör att bestämmelserna för vårdplanering är svåra att tillämpa. Vårdgivare och huvudmän behöver framför allt följa upp att vårdkedjan fungerar i det praktiska arbetet runt äldre. Kunskapsnivån om lex Sarah är fortfarande låg. Ansvariga, i både enskilda och offentliga verksamheter, måste på ett mer strukturerat och tydligt sätt arbeta med att sprida kunskap om tillämpningen av bestämmelserna i lex Sarah. Händelserna som anmäls enligt lex Maria handlar ofta om samma slags händelser som inträffat upprepade gånger i verksamheterna och leder till vårdskador. För att förebygga att det inte händer igen behöver vårdgivarna arbeta riskförebyggande men också följa upp att de riskförebyggande åtgärder som de vidtagit får förväntad effekt. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 4(37)

5 Kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården är ett stort problemområde och medför risker för att patienter inte får adekvat hälso- och sjukvård. Vårdgivaren har ansvar för att bemanna med den kompetens som verksamheten kräver men också att organisera hälsooch sjukvården så att patienter får en god och säker vård. Patientfokuserad vård kräver bra kommunikation men det är tydligt att kommunikationen inte alltid fungerar. I varje vårdkontakt måste hälso- och sjukvårdspersonalen vara lyhörd för det patienten har att säga och utgå från patientens möjlighet att ta till sig information. Patienters och närståendes frågor, klagomål och synpunkter behöver i högre utsträckning tas om hand i verksamheten där de uppstår. Vårdgivarna behöver ordna så att patienten på ett enkelt sätt kan återkomma till vården för att få svar på oklarheter. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 5(37)

6 Innehåll Förord... 3 Slutsatser... 4 Inledning... 8 Del 1. Iakttagelser inom socialtjänstområdet... 9 Barn och unga inom socialtjänsten... 9 Handläggning inom socialtjänsten... 9 Familjehemsvård Verksamheter som tar emot barn HVB, SiS och barnboenden enligt LSS Verksamheter för personer med funktionsnedsättning. 14 Enskilda anordnare av personlig assistans för barn Anmälningar enligt lex Sarah Missbruksvård Få anmälningar enligt lex Sarah gäller missbruk Äldreomsorg Äldre efterfrågar kontinuitet Risk att information till äldreomsorgen uteblir Det är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens Alla kommuner kan inte garantera rättsäkerheten Det är svårt att följa äldres behov i dokumentationen Avvikelsehanteringen brister Äldre efterfrågar mer individuellt anpassade aktiviteter Tillämpningen av lex Sarah har brister Brister i insatser vanligt i lex Sarah Klagomål inom äldreomsorgen ger information Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld Många kommuner brister i att ta sitt ansvar Kvinnojourerna ger stöd, hjälp och skydd Hälso- och sjukvården brister i skyldigheten att anmäla Det finns brister i samverkan Analys av socialtjänst Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 6(37)

7 Trygghet och säkerhet Självbestämmande och integritet Helhetssyn och samordning Del 2. Iakttagelser inom hälso- och sjukvård Äldresjukvård Samverkan och informationsöverföring ett problemområde Svårigheter med bemanning och kompetens Dokumenterad uppföljning saknas ofta Psykiatrisk specialistsjukvård Tvångsåtgärder används Kompetensförsörjningen har brister Självmordsriskbedömningar behöver förbättras Primärvård Kommunikationsbrister ett av de största problemområdena Kontinuitetsproblem vanligt i primärvården Brister i rutiner vanligt i anmälningar enligt lex Maria Remisshantering ett problem Somatisk specialistsjukvård Lex Maria handlar ofta om fördröjd eller felaktig diagnos Iakttagelser inom somatisk specialistsjukvård Det finns problem med kompetensförsörjningen Övriga verksamheter inom hälso- och sjukvård Ambulanssjukvård Tandvård Blodverksamheter har hög kvalitet och säkerhet Vävnadsinrättningar har hög kvalitet och säkerhet Analys av iakttagelser i hälso- och sjukvård Säker hälso- och sjukvård Patientfokuserad hälso- och sjukvård Referenser Bilaga Bilaga Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 7(37)

8 Inledning IVO ska en gång om året i en särskild rapport till regeringen lämna en sammanfattande analys av arbetet med tillsyn och tillståndsprövning. Rapporten ska innehålla de viktigaste iakttagelserna och de åtgärder som myndigheten vidtagit med anledning av uppmärksammade brister och slutsatser av tillsynen. Tillsynen av verksamhet som rör hälso- och sjukvård respektive socialtjänst ska redovisas i två separata delar. Tillsynens syfte är att granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med gällande lagar, förordningar och föreskrifter. Målet med tillsynen är att problem och brister inom vården och omsorgen ska identifieras och rättas till vilket medför att IVO:s iakttagelser är fokuserade på detta. Tillsynsrapporten ska bidra till att beskriva tillståndet i vården och omsorgen. Tillsynens iakttagelser bygger på klagomål, anmälningar enligt lex Maria och lex Sarah, tillsyn med anledning av regeringsuppdrag, författningsstyrd tillsyn samt de egna initiativ tillsynsmyndigheten tar. Slutsatser som dras i rapporten är enbart utifrån tillsynens perspektiv. Tillsynen presenterar en liten del av hur vården och omsorgen i landet fungerar men för att få en helhetsbild behöver även andra aktörers iakttagelser vägas in. Tillsynsrapporten omfattar två delar. Del 1 handlar om sammanfattande iakttagelser som tillsynsmyndigheten gjort inom verksamheter som rör socialtjänst och verksamheter med stöd och service till vissa funktionshindrade. Del 2 omfattar de viktigaste iakttagelserna inom hälso- och sjukvården. Statistik som gäller hälso- och sjukvård och tandvård finns i bilaga 1. I bilaga 2 redovisas statistik som gäller socialtjänsten och verksamheter med stöd och service till vissa funktionshindrade. Kompletterande statistik finns att hämta i årsredovisningen som IVO överlämnat till regeringen i februari [1] Enligt regleringsbrevet ska IVO redovisa vissa uppdrag som en särskild del i tillsynsrapporten och det återfinns i bilaga 2. Underlaget för tillsynsrapporten har till största delen hämtats ur befintliga rapporter som tagits fram inom tillsynsmyndigheten men även från anmälningar, klagomål och beslut. Publicerade rapporter finns angivna i referenslistan. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 8(37)

9 Del 1. Iakttagelser inom socialtjänstområdet Enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ska verksamhet inom socialtjänsten bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet. Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Målet för verksamheter som bedrivs enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. IVO utövar tillsyn över socialtjänst och verksamheter enligt LSS. IVO prövar ansökningar om tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt SoL och LSS. Tillstånd krävs exempelvis för att bedriva verksamhet som omfattar personlig assistans, hem för vård eller boende för barn och unga (HVB), bostäder med särskild service för barn eller ungdomar enligt LSS och gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Resultat från tillståndsprövning redovisas i årsredovisningen.[1] Barn och unga inom socialtjänsten Det är socialnämnden eller motsvarande nämnd som har ansvar för socialtjänstens arbete med barn- och familjeärenden. Ansvaret när det gäller skydd och stöd för barn och ungdomar är omfattande. Socialtjänsten ska ta emot och bedöma anmälningar om att barn kan fara illa, utreda barns behov av stöd och skydd, besluta om lämpliga insatser och följa upp vården för de barn som placerats utanför det egna hemmet i familjehem eller på HVB. Ett barnperspektiv ska alltid prägla nämndens arbete med barn- och familjeärenden. Handläggningen av ärenden som aktualiserats genom ansökan om stöd och hjälp eller en anmälan regleras i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, förvaltningslagen (1986:223), FL och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Socialnämnden ska också följa bestämmelserna i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem och hem för vård eller boende. Handläggning inom socialtjänsten IVO har analyserat 50 beslut där det funnits brister som aktualiserats genom klagomål på socialtjänsten i arbete med barnärenden. Brister som uppmärksammats handlar ofta om att handläggningen inte följer gällande bestämmelser. Klagomålen rör bland annat missnöje med att ansökningar om insatser inte prövats, att handlingar inte lämnats ut eller att samtycke inte efterfrågats. En stor Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 9(37)

10 del av klagomålen handlar om att nämnden uppfattas som passiv, att handläggningen drar ut på tiden och att socialtjänsten upplevs som otillgänglig. Ibland handlar klagomålen om samarbetet med socialsekreteraren. Den som klagar kan vara missnöjd med bemötandet och med att inte få vara delaktig och undanhållas information. Det är också vanligt med klagomål om att nämnden inte tar anmälningar på allvar. Det kan vara upprepade anmälningar med oro över ett barns situation som inte har hanterats. I likhet med många inkomna klagomål handlar de flesta anmälningar enligt lex Sarah i barnärenden om brister i samband med handläggning och utredning. Förhandsbedömningar och utredningar drar ut på tiden Det förekommer brister både när det gäller socialtjänstens hantering av anmälningarna och att utredningarna inte slutförts i tid. Nämnden ska inom 14 dagar efter att de tagit emot en anmälan om ett barn som misstänks fara illa fatta beslut om att inleda utredning eller ej. En utredning om ett barns behov av skydd och stöd ska slutföras inom fyra månader. De brister IVO sett är att anmälningar inte har bedömts eller att barnets situation inte har utretts trots allvarlig oro. Vidare tar nämnden inte alltid ställning till om den ska inleda en utredning eller inte inom den lagstadgade tidsintervallen. Förhandsbedömningar som nämnden gör är ibland alltför omfattande. Uppgifter från skola och andra aktörer hämtas in innan formellt beslut har fattats om att inleda utredning och på så sätt åsidosätts rättssäkerheten. Det förekommer att utredningar inte har slutförts inom de lagstadgade fyra månaderna och de är ibland otillräckliga som beslutsunderlag. En annan brist är att barn och vårdnadshavare inte alltid varit delaktiga i utredningen. Genomgående brister tyder på okunskap Flera av de brister som tillsynsmyndigheten har uppmärksammat tyder på okunskap om bestämmelserna som ska styra verksamheten och tillgodose den enskildes rättssäkerhet. Det finns kommuner som har genomgående brister och där handlar det ofta om bristande barnperspektiv och okunskap om gällande bestämmelser. Familjehemsvård En försöksverksamhet med tillsynsombud för barn och unga som bor i familjehem har pågått sedan 2010 på uppdrag från regeringen. Erfarenheter har hämtats från de tio tillsynsombud som har haft kontakt med 58 barn. [2] Många barn får byta socialsekreterare Många barn och unga i familjehem har upplevt dålig kontinuitet bland socialsekreterarna. Detta medförde att barn fick byta socialsekreterare flera gånger. Tillsynsombuden konstaterade att flera av barnen efterfrågade en tätare kontakt med sin socialsekreterare. De barn som var nöjda med sin socialsekreterare hade en relation som präglades av öppenhet och som utgick från barnets perspektiv. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 10(37)

11 Att bygga upp en bra relation förutsätter inte bara kontinuitet i kontakten utan även engagemang och lyhördhet samt att formen för kontakten är avpassad efter barnets ålder och behov. En del barn måste flytta flera gånger Många barn drabbas av oplanerade avslut i familjehemsplaceringen. Det innebär stora förändringar och påfrestningar för barnet eftersom det av olika skäl måste flytta från familjehemmet. Det finns kommuner som utmärker sig positivt med färre omplaceringar. Dessa kommuner har också bättre kontinuitet bland socialsekreterarna samt bättre dokumentation och uppföljning av barnen. Uppföljning behöver förbättras En vårdplan och en genomförandeplan ska upprättas. Dessa dokument är utgångspunkt för planeringen och uppföljningen av vården i familjehemmet men saknas ibland eller är otillräckliga. Av dokumentationen framgår inte alltid barnets inställning och inte heller att barn har fått den information som de har rätt till. Granskningen av klagomål visade att socialnämnden inte alltid följer upp barnets vård i familjehemmet regelbundet och systematiskt. Tillsynsombuden fann många brister när de granskade dokumentationen om barnen. De konstaterade bland annat att socialtjänstens uppföljning av barnen kan förbättras. Umgängesbegränsningar görs utan lagstöd Nämnden begränsar ibland föräldrars umgänge med barn som placerats i familjehem utan att ha stöd för detta i lagen. Genom sådana restriktioner av umgänget åsidosätts vårdnadshavares rättssäkerhet. Vårdnadshavares umgänge med barn som placerats enligt LVU kan begränsas endast efter samtycke eller genom ett överklagningsbart beslut. Det finns inget lagstöd för att begränsa umgänget med barn som placerats enligt SoL men det förekommer ändå att nämnden begränsar umgänge med barn som placerats frivilligt. Verksamheter som tar emot barn HVB, SiS och barnboenden enligt LSS Under en treårsperiod har tillsynsmyndigheten genomfört inspektioner två gånger varje år av verksamheter som tar emot barn och kontollerat om de arbetar enligt gällande rätt och håller god kvalitet. [3] Tillsynen har omfattat cirka 800 HVB och 200 LSS-boenden. Verksamheterna åtgärdar i de allra flesta fall de brister som tillsynsmyndigheten påtalar och många ser tillsynen som ett stöd i det egna kvalitetsarbetet. De flesta barnboenden enligt LSS uppfyller kraven på trygghet och säkerhet De flesta verksamheterna lever upp till kraven på trygghet, säkerhet och hemlik miljö. Barnen och ungdomarna får i de flesta verksamheter sina individuella behov Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 11(37)

12 tillgodosedda i ett tryggt och säkert boende. Personalen är engagerad och bemanningen är överlag god. Tillsynen har också uppmärksammat brister som bland annat handlar om dokumentationen samt kontroll av belastningsregistret. En del föreståndare, framför allt inom offentliga verksamheter, saknar föreskriven utbildning. Även personalens kompetens bedöms vara otillräcklig i en del verksamheter. Kommunikationsstöd kan vara en förutsättning för barns delaktighet För många barn är det en förutsättning för att de ska komma till tals, att verksamheten har tillgång till kommunikationsstöd och att personalen också använder dem. Metoder finns i merparten av bostäderna, men för vissa är det ett förbättringsområde att se till att personalen kontinuerligt utbildas för att kunna använda stöden. Samverkan med nämnden fungerar inte alltid Tillsynsmyndigheten har uppmärksammat brister i samverkan mellan LSS-boenden och nämndens handläggare. Det samarbetet är betydelsefullt för såväl planering som uppföljning. Barnet växer och behoven förändras, och därför måste nämnden följa barnet kontinuerligt för att kunna bedöma om barnet får sina behov tillgodosedda eller behöver nya insatser. Om samverkan inte fungerar kan en konsekvens bli att de insatser som barnet faktiskt får, inte motsvarar det som nämnden beslutat. Barn på HVB trivs De flesta barn och ungdomar tycks ha det bra på HVB och de säger att de trivs, känner sig trygga och att de upplever vistelsen på HVB som meningsfull. Oftast tillgodoser HVB barnens behov av stöd i skolarbetet och stöd när det gäller hälsan och en aktiv fritid. Tillsynsmyndigheten har sett en ökande medvetenhet hos verksamheterna om hur avgörande skolgången kan vara för de placerade barnen och att samarbetet mellan skola och HVB har blivit bättre. Samarbetet har ibland fungerat sämre för icke skolpliktiga barn, särskilt ensamkommande barn som går i gymnasiet. Otillräcklig utbildning och okunskap om metoder innebär en risk Tillsynen har uppmärksammat att hälften av verksamheterna saknar personal som når upp till kraven på lämplig utbildning och erfarenhet. Dessutom kan tillsynsmyndigheten konstatera att kunskapen om metoder tycks vara otillräcklig på många håll. Låg utbildning hos personalen tillsammans med ett stort utbud av behandlingsmetoder, med egna och oprövade behandlingsinsatser, visar att det finns en risk för att den vård som erbjuds inte är trygg och säker. Socialtjänsten är inte alltid tillgänglig för de placerade barnen Den sammantagna bilden är att de flesta nämnderna samarbetar med HVB, men det finns ett missnöje hos barnen med en del kommuner. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 12(37)

13 De flesta barnen känner sin socialsekreterare och har regelbunden kontakt. Men en del ungdomar är besvikna på socialsekreterare som är svåra att nå och inte ringer tillbaka när de försöker få kontakt. Kunskapen om bestämmelser har ökat i HVB för ensamkommande barn Tillsynen har återkommande funnit fler brister i HVB för ensamkommande barn men kunskapen om bestämmelser har ökat och brister har åtgärdats. En förklaring till kvalitetsbristerna är att behovet av nya HVB för barn som kommer till Sverige utan sina vårdnadshavare ökade under kort tid. De ensamkommande barnen var en ny målgrupp både för kommunerna och för verksamheterna. Ibland har kommuner med kort varsel startat HVB utan att ansvariga personer eller personal har satt sig in i gällande bestämmelser. I de enskilda verksamheterna har de flesta kvalitetskraven gjorts tydliga redan i tillståndsprövningen. För de offentliga verksamheterna är det tillsynsmyndigheten som vid den första inspektionen uppmärksammat ansvariga på vilka krav som ställs. I de flesta verksamheter ser personalen till att de ensamkommande barnen har en trygg tillvaro och en god boendemiljö. Ungdomarna blir väl bemötta och får hjälp och stöd. HVB för barn och familj har färre brister än övriga HVB Det har visat sig att HVB-verksamheter som tar emot barn tillsammans med föräldrar har haft färre brister jämfört med övriga HVB och använder i större utsträckning relevanta metoder. Dessutom bedöms personalen i högre utsträckning ha lämplig utbildning. Dessa verksamheter utgör en liten del av inspekterade HVB och arbetar med föräldrastöd, familjebehandling och ofta även utredningar. SiS-institutioner följer bestämmelserna för de särskilda befogenheterna Ungdomarna som är placerade på de särskilda ungdomshemmen som Statens institutionsstyrelse driver, SiS-institutioner, kan bli föremål för ytlig kroppsbesiktning, drogtester och andra begränsningsåtgärder. Trots det är de ofta positiva till vistelsen. Det tyder på att institutionerna i stor utsträckning beaktar ungdomarnas rättigheter och utövar befogenheterna med respekt för dem. Men det finns också ungdomar som inte är nöjda. Tillsynsmyndigheten har granskat hur SiS-institutionerna hanterar de särskilda befogenheterna. De brister som tillsynen har uppmärksammat handlar om hur beslut om åtgärderna dokumenteras och hur ungdomarna underrättas om besluten. SiS-institutionerna åtgärdar brister som tillsynsmyndigheten har uppmärksammat. De flesta institutioner förbättrar kvaliteten utifrån tillsynens krav, men följsamheten kan skilja mellan institutionerna och även mellan avdelningar på samma institution. Kunskapen har ökat om att tvång och begränsningsåtgärder inte är tillåtna De flesta HVB är numera medvetna om att de åtgärder som med stöd av LVU är tillåtna på en SiS-institution inte är lagliga i kommunala eller privata verksamheter. Ordningsregler för ungdomar på HVB får inte innebära inskränkningar i grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det får inte heller förekomma inslag i Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 13(37)

14 behandlingen som kan uppfattas som tvång eller vara förknippat med hot om sanktioner. De HVB där sådana brister uppmärksammats har ålagts att upphöra med restriktioner och sanktioner och att omarbeta sina ordningsregler. Det förekommer begränsningar av barns och ungdomars rörelsefrihet även i LSS-boenden. Det kan handla om låsta dörrar eller grindar eller att ungdomar inte får tillgång till kök och andra gemensamma utrymmen. Det motiveras ofta med att barnen själva eller omgivningen behöver skyddas. När tillsynsmyndigheten har ifrågasatt sådana åtgärder har verksamheten tänkt om och hittat lösningar. Verksamheter för personer med funktionsnedsättning Verksamheter för personer med funktionsnedsättning finns både inom ramen för SoL och LSS. Under 2013 har tillsynen varit fokuserad på enskilda tillståndspliktiga verksamheter med personlig assistans. Därutöver har tillsyn skett av samtliga särskilda boenden för barn enligt 9 8 LSS vilket beskrivits ovan, under avsnittet Barn och unga inom socialtjänsten. Enskilda anordnare av personlig assistans för barn Under våren 2013 genomförde tillsynsmyndigheten en nationell tillsyn av 50 medelstora enskilda assistansanordnare, som har tillstånd att bedriva assistans för barn. [4] Verksamheterna behöver stärka sin kvalitet och rättssäkerhet Det stora flertalet assistansanordnare har ett ledningssystem men det finns brister och behov av förbättringar. Tillsynsmyndigheten har uppmärksammat stora brister i dokumentationen när det gäller så väl hantering av handlingar som innehåll. Syftet med dokumentationen är att trygga barnens rättssäkerhet men den ska också vara ett arbetsredskap för assistenterna. Konstaterade brister medför därför risker för barnens rättssäkerhet. Bristerna minskar också assistenternas möjlighet att ge assistans av god kvalitet. Nästan samtliga anordnare som granskats har kompetensutveckling för sina assistenter. Inspektionerna visar däremot att den varierar i omfattning mellan olika anordnare. Ur ett kvalitetsperspektiv är det viktigt att behovet av kompetensutveckling tillgodoses av anordnaren, eftersom det saknas formella kompetenskrav för assistener. Många av de anordnare som använder genomförandeplaner uppgav att barnen är delaktiga i upprättandet. Tillsynen visar däremot att många genomförandeplaner har ett innehåll som gör dem svåra att använda vid planering och uppföljning av barnets insatser. Detta påverkar barnens möjlighet till delaktighet och att påverka sin vardag. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 14(37)

15 Flertalet barn hade på grund av sina funktionsnedsättningar och kommunikationssvårigheter inte möjlighet att framföra sina synpunkter till IVO. Samtal har därför förts med för få barn för att kunna säga något ur barnens perspektiv om hur personlig assistans för barn fungerar generellt eller hos enskilda assistansanordnare. Anmälningar enligt lex Sarah Anmälningar enligt lex Sarah visar att det är olika typer av allvarliga missförhållanden som anmälts beroende på vilken lagstiftning som reglerar verksamheten. Verksamheter för personer med funktionsnedsättning som regleras av SoL anmäler missförhållanden som handlar om bemötande och rättssäkerhet. När det gäller verksamheter som regleras enligt LSS är den vanligaste typen av missförhållande sådant som rör utförandet av insatsen. En iakttagelse är att det är få anmälningar enligt lex Sarah från enskilda verksamheter. Missbruksvård Socialnämnden har ansvar för både förebyggande insatser och insatser riktade till personer som till följd av missbruk har behov av hjälp och vård för att komma ifrån missbruket. Socialtjänstens arbete med missbruk har kopplingar till hälso- och sjukvården inom framför allt primärvård, psykiatri och beroendevård. Få anmälningar enligt lex Sarah gäller missbruk Det kommer in få anmälningar enligt lex Sarah som handlar om missbruk och det är även förhållandevis få klagomål som gäller missbruk. De anmälningar enligt lex Sarah som kommit till tillsynsmyndigheten berör framför allt allvarliga missförhållanden i rättssäkerheten som oftast har uppstått i socialsekreterarens möte med den enskilde och bedömning av insatser. IVO kommer under 2014 att närmare analysera de tillsynsärenden som är aktuella inom missbruksområdet. Äldreomsorg Under en treårsperiod har tillsynsmyndigheten på regeringens uppdrag, genomfört tillsyn av vården och omsorgen om äldre. Granskningen har bland annat omfattat hur vården, omsorgen och rehabiliteringen fungerar för äldre med stora och sammansatta behov i landets samtliga kommuner där även privata utförare har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 15(37)

16 inspekterats. [6] Under 2013 bestod uppdraget av att följa upp hur verksamheterna hade följt tillsynsmyndighetens krav på åtgärder. En fjärdedel av 46 slumpmässigt valda verksamheter hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Nedan följer en sammanfattande redovisning av de brister som iakttagits i arbetet under de tre åren. De allra flesta verksamheter har genomfört förändringar för att utveckla och förbättra kvaliteten i vården och omsorgen om de äldre. Flertalet äldre är nöjda och visar tacksamhet för den hjälp de får. Det finns regionala skillnader i hur vården och omsorgen om äldre är organiserad och fungerar. Skillnaderna är särskilt tydliga när det gäller samverkan, informationsöverföring och äldres erfarenheter av vård och omsorg. Äldre efterfrågar kontinuitet Äldre vill ha kontinuitet när det gäller personal. En god vård och omsorg bygger bland annat på att den äldre känner sig trygg och upplever kontinuitet i vardagen. Särskilt äldre med komplexa vårdbehov och äldre med demenssjukdomar har behov av att insatserna är individuellt anpassade och förutsägbara. Det finns äldre som upplever otrygghet. En femtedel av äldre med stora sammansatta behov upplever att de har alltför många personer att förhålla sig till och att personalen sällan har tid att stanna upp och prata en liten stund. Att den äldre får möta samma person eller ett mindre team under en längre period gör att den äldre känner sig tryggare. Det ökar också möjligheterna att tidigt uppmärksamma ett försämrat hälsotillstånd hos den äldre. Risk att information till äldreomsorgen uteblir Det är vanligt att mottagande verksamheter inom öppenvården och äldreomsorgen inte får viktig information från sjukhuset som behövs för den fortsatta vården och omsorgen. Risken är särskilt stor vid utskrivning inför kvällar och helger. Den nu rådande verkligheten med kortare vårdtider på sjukhus gör att uppgifter om omvårdnadsbehov och läkemedelsordinationer riskerar att inte följa med från en vårdinstans till nästa eller bli kraftigt försenade. Det är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens Verksamheterna eftersträvar att omsorgspersonalen ska ha en gymnasial omvårdnadsutbildning och erfarenhet inom det aktuella verksamhetsområdet men kraven kan inte alltid tillgodoses. När det saknats teoretisk utbildning har den personliga lämpligheten och erfarenheten varit viktiga faktorer vid anställningen. Introduktionen till vikarierna har förbättrats under de senare åren. Alla kommuner kan inte garantera rättsäkerheten Tillsynsresultatet visar att det finns kommuner som inte kan garantera rättssäkerheten för äldre. Bland annat har vissa kommuner inte informerat äldre om rätten att ansöka om bistånd eller så har kommunen inte gjort individuella behovsprövningar. Det har också framkommit att enskilda äldre inte alltid fått ett Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 16(37)

17 skriftligt beslut om avslag och har då heller inte informerats om sin rätt och möjlighet att överklaga. Det är svårt att följa äldres behov i dokumentationen Dokumentationen ger inte tillräcklig information om den äldre och det saknas ibland journalanteckningar inom äldreomsorgen. De senaste iakttagelserna i tillsynen visar att de flesta äldre numera har genomförandeplaner men dessa är knapphändigt formulerade och saknar ofta tillräcklig information om hur och när insatserna ska genomföras. Det är också ovanligt att planerna följs upp. Avvikelsehanteringen brister Verksamheterna tillvaratar inte erfarenheterna i avvikelsehanteringen på ett systematiserat och strukturerat sätt, för att med hjälp av dessa kunna utveckla kvaliteten. Därmed vidtar de heller inte nödvändiga förbättringsåtgärder. Avvikelsehantering av sådant som händer i samverkan mellan huvudmännen försvåras av att det finns olika system. Det finns dock forum i stora delar av landet där det pågår regelbunden och strukturerad dialog och samordning kring de avvikelser som sker i samband med samverkan och informationsöverföring. Där det finns fungerande avvikelsehantering mellan landsting och kommuner fungerar samverkan på alla nivåer i vårdkedjan. I vissa fall har samarbetet lett till förbättringar. Till exempel skickas inte äldre personer hem från sjukhuset sent på eftermiddagen eftersom det då är svårt att nå berörda verksamheter för fortsatt vård och omsorg. Äldre efterfrågar mer individuellt anpassade aktiviteter Äldres fysiska miljö behöver utvecklas och många äldre efterfrågar mer individuellt anpassade aktiviteter såsom promenader eller social samvaro. Det sociala innehållet i den äldres vardag behöver få mer plats i planeringen och genomförandet av insatserna, i syfte att öka den äldres välbefinnande. Brister i den fysiska miljön gör att krav på värdighet och integritet åsidosätts. Trots att äldreomsorgen ska värna om den enskildes rätt till privatliv och integritet förekommer det att äldre tvingas dela rum och hygienutrymme med en annan person. Det förekommer främst på korttidsboenden men även i särskilda boenden. Tillämpningen av lex Sarah har brister Det finns rutiner för hur anmälan enligt lex Sarah ska göras men det finns fortfarande okunskap hos personalen om hur det praktiskt går till att rapportera ett missförhållande eller en påtaglig risk för missförhållande. Hälften av vård- och omsorgspersonalen i denna granskning, visste inte hur de skulle gå till väga för att rapportera enligt lex Sarah. Dessa brister gör att verksamheterna inte alltid synliggör och kommer tillrätta med brister och allvarliga missförhållanden eller risker för sådana. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 17(37)

18 Brister i insatser vanligt i lex Sarah Anmälningar enligt lex Sarah från verksamheter för äldre handlar till stor del om brister i utförandet av insatserna och bemötandefrågor. Den vanligaste bakomliggande orsaken till det allvarliga missförhållandet är brister i rutiner och riktlinjer. Händelser som anmälts enligt lex Sarah med fysiska skador har ofta orsakats av bristande riskbedömning av den fysiska miljön. Det visar en särskild genomgång som IVO gjort av anmälningar i tre län. Det är också vanligt att personer med demens är inblandade i dessa händelser. De anmälningar som behandlar fysiska övergrepp visar att dessa ibland genomförs av medboende eller utomstående. I de fall de utförs av personal är upprinnelsen ofta att frustration uppstår i en situation där brukare och personal redan har fysisk kontakt, exempelvis vid hjälp med personlig hygien. Klagomål inom äldreomsorgen ger information Många klagomål på socialtjänsten handlar om hemtjänsten och därför gjorde tillsynsmyndigheten under våren 2013 tillsyn inom hemtjänsten i tio kommuner, för att granska om äldre får de insatser som beslutats samt om kommunerna följer upp att beslutade insatser genomförs. Det visade sig att en stor andel av de granskade kommunerna hade sådana brister att de var tvungna att vidta åtgärder och återredovisa dessa. Flera ärenden har kommit till tillsynsmyndigheten som gäller undernäring hos äldre. Det är inte enbart klagomål som handlar om undernäring utan det är också anmälningar enligt lex Maria och lex Sarah. För att få en tydligare bild av detta kommer IVO under 2014 att närmare anlysera sådana klagomål och anmälningar. Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld Tillsynsmyndigheten har på uppdrag av regeringen genomfört tillsyn av socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Tillsynen har genomförts utifrån nationella bedömningskriterier och omfattat 60 slumpvis utvalda kommuner eller stadsdelsnämnder. Dessutom har tillsynen innefattat även 90 hälso- och sjukvårdsverksamheter i alla landsting och regioner samt 30 kvinnojourer. [7] Många kommuner brister i att ta sitt ansvar Trots att lagstiftningen är tydlig om kommunernas ansvar för området våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, så brister många kommuner i att ta sitt ansvar. De brister som IVO uppmärksammat är bland annat att utredning och dokumentation saknas eller är bristfällig. Tillsynen har också visat att barn som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 18(37)

19 bevittnat våld varken uppmärksammas eller utreds. Uppföljning av iakttagna brister görs inte. Kvinnojourerna ger stöd, hjälp och skydd Kvinnojourerna är viktiga aktörer och ger stöd, hjälp och skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. De har mycket erfarenhet och kunskap inom området. Kvinnojourer kan ha avtal med kommuner för att ta emot kvinnor som har bistånd enligt socialtjänstlagen. Det finns dock skillnader mellan kvinnojourernas arbete och det påverkas även av hur samverkan med kommunen fungerar. De brister som IVO sett i kvinnojourernas arbete har ofta snabbt åtgärdats. Bristerna består främst av att det saknas rutiner för lex Sarah, att kvalitetsarbetet inte motsvarar ansvaret som socialtjänstutförare enligt gällande bestämmelser och att det saknas dokumentation för den enskilde. Hälso- och sjukvården brister i skyldigheten att anmäla Det är främst skyldigheten att anmäla misstanke om att barn far illa till socialtjänsten som brister inom hälso- och sjukvården. IVO har granskat vården av våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld inom somatisk akutmottagning, vårdcentral, gynekologisk mottagning och psykiatrisk mottagning. Vissa verksamheter anser att detta är ett angeläget område medan andra anser att det inte berör dem. Gynekologiska mottagningar och psykiatriska öppenvårdsmottagningar har färre brister och det finns oftast kompetens att ta hand om våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. De har också ofta fungerande rutiner. Det finns brister i samverkan Det är stora brister i samverkan mellan socialtjänsten och andra berörda aktörer. Även det systematiska kvalitetsarbetet har, som nämnts tidigare, brister i bland annat rutiner och uppföljning. Analys av socialtjänst Förutsättningar för god kvalitet inom socialtjänst kräver en samsyn kring vad som är viktigt. Som ett komplement till lagstiftning och nationella styrdokument behövs definitioner. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har arbetat fram sex definitioner; trygghet och säkerhet, självbestämmande och integritet, helhetssyn och samordning, kunskapsbaserad verksamhet, tillgänglighet och effektivitet. Analysen av socialtjänst och verksamheter som bedrivs enligt LSS bygger på trygghet och säkerhet, självbestämmande och integritet samt helhetssyn och samordning. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 19(37)

20 Trygghet och säkerhet Det har tidigare konstaterats utifrån granskning som gjorts , att allvarliga anmälningar om barn som misstänks fara illa inte har utretts och att barn i familjehem inte följts upp på ett systematiskt sätt [8]. IVO kan fortsatt konstatera att socialtjänstens svaga punkter verkar vara desamma. De kunskapsbrister om gällande bestämmelser som konstaterats tidigare tycks fortfarande vara orsaken till de genomgående brister som finns inom socialtjänsten. Socialtjänstens ansvar för placerade barn har blivit tydligare i lagstiftningen. Bland annat finns sedan den 1 januari 2013 en bestämmelse i SoL om en särskild utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet. Syftet med den bestämmelsen är att förbättra uppföljningen av vården och att underlätta för barnet att ha kontakt med sin socialsekreterare. Därutöver har Socialstyrelsen utarbetat föreskrifter, handbok och vägledning för att ge stöd till socialnämnderna i ansvaret och uppgiften att tillförsäkra placerade barn en trygg och säker vård. IVO kan inte bedöma effekten av lagändringar då det gått kort tid efter förändringen men har sett att nämnden inte alltid tar sitt ansvar för hantering av anmälningar, utredningar och uppföljning av barn i samhällsvård. Det är inte bara i arbetet med barn som socialtjänsten brister. Även i arbetet med våldsutsatta kvinnor har bland annat brister i utredningar iakttagits. Vård- och omsorgspersonal saknar ibland relevant utbildning och erfarenhet vilket medför otrygghet. Detta har uppmärksammats i tillsynen av verksamheter för både barn och äldre. Inom HVB utgör kombinationen otillräcklig utbildning och okunskap om metoder en risk. Äldre efterfrågar framför allt kontinuitet när det gäller personal. Dokumentationen är ett genomgående problem och återkommer inom de flesta verksamheter. När dokumentationen inte sköts på ett korrekt sätt är det svårt att följa hur vård och omsorg är genomförd. Det är också svårt att följa upp att enskilda har fått de insatser som de fått beviljade. Skyldigheten att anmäla enligt lex Sarah är fortfarande inte tillräckligt känd i verksamheterna. Ansvariga har inte lyckats sprida kunskapen om och innebörden i bestämmelserna om lex Sarah. Allvarliga missförhållanden som anmäls enligt lex Sarah rör oftast hur insatser utförs och den vanligaste bakomliggande orsaken är brister i rutiner och riktlinjer. Den handbok om lex Sarah som finns skulle kunna vara till hjälp i arbetet med att sprida kunskap. [9] Ansvariga har heller inte i tillräcklig omfattning tagit tillvara erfarenheter från avvikelserapporteringen för att utveckla kvalitetsarbetet. Självbestämmande och integritet Det finns efterfrågan på individuellt anpassade aktiviteter inom framför allt äldreomsorgen. Det är viktigt att det sociala innehållet i vardagen får plats i planeringen och genomförandet av insatserna. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 20(37)

21 Helhetssyn och samordning Tillsynsarbetet har visat att vård och omsorg inte är samordnad och det saknas helhetssyn. Inom flera områden går det att se brister i vård- och omsorgskedjan och att helhetssynen på den enskilde inte varit i fokus. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 21(37)

22 Del 2. Iakttagelser inom hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvården och dess personal står enligt patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, under tillsyn av IVO. Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten så att kravet på god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, respektive tandvårdslagen (1985:125), TvL, upprätthålls. IVO utfärdar ett antal olika tillstånd inom hälso- och sjukvårdsområdet. Bland de tillståndsärenden som handläggs av IVO återfinns bland annat blod- och vävnadsverksamhet, abortverksamhet och sprututbyte. Det vanligaste ärendeslaget är ansökan om förlängt tillstånd att bedriva blod- och vävnadsverksamhet. Resultat från tillståndsprövning redovisas i IVO:s årsredovisning. [1] IVO:s iakttagelser som gäller hälso- och sjukvård i arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, redovisas under socialtjänstdelen på sidan 18. Äldresjukvård Äldresjukvård och äldreomsorg är ofta nära förknippade med varandra. Speciellt om den äldre bor i ett särskilt boende. För dessa äldre flyter ofta hälso- och sjukvårdsinsatser och sociala insatser samman. Det är dock olika lagstiftningar som styr hur vård och omsorg för äldre ska bedrivas. HSL och PSL reglerar hälso- och sjukvården för äldre medan SoL reglerar omsorgsinsatserna. Samverkan och informationsöverföring ett problemområde Vid tillsyn av vård och omsorg om äldre i hela landet, som beskrivits under avsnittet Äldreomsorg, har IVO uppmärksammat att samverkan och informationsöverföring fortfarande är ett problemområde. [6] Äldre personer med stora och sammansatta behov av vård och omsorg är ofta omgivna av en mängd olika aktörer och personal. Det är en utmaning för dessa att samordna vården och omsorgen så att patientsäkerhet, kontinuitet och kvalitet kan garanteras. Det ställer också höga krav på informationsöverföringen. Kortare vårdtider försvårar vårdplanering Nya metoder har inneburit att vårdtiderna kan kortas ned och alltmer av den vård och behandling för äldre som tidigare krävde slutenvårdens resurser kan skötas i öppenvården. Vårdplaneringen genomförs som regel parallellt med den medicinska utredningen. Det får till följd att det vid vårdplaneringstillfället inte alltid går att fastställa till exempel vilka läkemedel, behandlingar eller hjälpmedel den äldre Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 22(37)

23 behöver vid utskrivningen. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter blir heller inte alltid kallade till vårdplaneringen med risk att rehabilitering försenas eller uteblir. Informationsöverföringen behöver bli bättre Överföring av information mellan slutenvården, öppenvården och socialtjänsten fungerar inte tillräckligt bra. Gällande rutiner tillämpas inte och IT-systemen fungerar inte alltid som det är tänkt. Detta försvårar planeringen och ansvarsfördelningen av den fortsatta vården och behandlingen av den äldre inför utskrivning från sjukhuset. Uppgifter om omvårdnadsbehov och läkemedelsordinationer riskerar att inte följa med från en instans i vård- och omsorgskedjan till nästa, eller så blir uppgifterna kraftigt försenade. Sammantaget blir det svårt att ge patientsäker vård och god omsorg med en helhetssyn på den äldre. Svårigheter med bemanning och kompetens Bristande kompetens och personalkontinuitet i kombination med en bemanning som inte är organiserad så att den är anpassad till äldres behov av vård och omsorg, utgör en patientsäkerhetsrisk. Möjlighet till rehabilitering finns inte alltid Sjukgymnaster och arbetsterapeuter ges inte alltid möjlighet att bedöma och följa upp enskilda äldre personer. De har heller inte alltid möjligheter att handleda och stödja hemtjänstpersonalen. Personalen upplever i sin tur ofta att de inte har tid att utföra rehabiliterande insatser vilket medför att rehabiliteringen blir eftersatt. Detta leder till sämre livskvalitet för den enskilde och ofta till ett större omsorgsbehov under längre tid än nödvändigt. Rehabilitering men även uppmuntran och stimulans till aktivitet är viktiga inslag för att hjälpa äldre att bli mer tillfreds och självständiga i sin vardag. Dokumenterad uppföljning saknas ofta I hälso- och sjukvårdsdokumentationen är det inte ovanligt att det saknas uppföljning av om planerade och genomförda åtgärder fått den effekt som det var tänkt. Psykiatrisk specialistsjukvård För det stora flertalet patienter som vårdas inom den psykiatriska hälso- och sjukvården ges vården i frivilliga former. Det finns en grupp patienter där det psykiatriska sjukdomstillståndet är så djupt och allvarligt eller bedömt som anledning till en brottslig handling, att vården måste bedrivas med tvång eller som utdömt straff. [10] Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 23(37)

24 Tvångsåtgärder används Tillsynsmyndigheten har konstaterat att de tvångsåtgärder som är tillåtna i den psykiatriska tvångsvården används på både tillåtna och otillåtna sätt. Även tvångsåtgärder som inte är tillåtna används. Inom tvångsvården, särskilt rättspsykiatrin, är balansgången svår mellan hälsofrämjande vård och de säkerhetskrav som samhällsskyddsaspekterna ställer. Tillsynsmyndigheten har uppmärksammat att vårdinnehåll och vårdmiljö inom tvångsvården inte alltid motsvarar de krav som är rimliga att ställa. Kompetensförsörjningen har brister Ett problem som IVO uppmärksammat är svårigheter att rekrytera specialistkompetenta läkare och sjuksköterskor inom den psykiatriska vården. Självmordsriskbedömningar behöver förbättras Hälso- och sjukvården gör självmordsriskbedömningar men i alltför liten utsträckning sker dessa på ett strukturerat sätt. Tillsynsmyndigheten konstaterar ändå att förbättringar har skett och de psykiatriska verksamheterna har vårdprogram för utredning och behandling av självmordsnära patienter. Interna händelseanalyser fokuserar mer på systembrister mot att tidigare ha varit inriktade på patientens tillstånd och enskilda yrkesutövare. Anmälningar enligt lex Maria från psykiatriska specialistsjukvården handlar vanligen om självmord. De anmälningar som inte handlar om självmord kommer IVO under 2014 att närmare analysera för att få en tydligare bild av det som händer inom psykiatrisk specialistsjukvård. Primärvård Primärvård är en del av den öppna vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper. Den ska svara för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens. IVO har anlyserat 28 beslut i anmälningar enligt lex Maria och 66 klagomål från fyra län som gäller primärvård för att få en bättre uppfattning om vad de handlar om samt vilka brister som går att identifiera. Resultatet bekräftas vid en översiktlig jämförelse med 330 liknande anmälningar enligt lex Maria från hela landet. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 24(37)

25 Kommunikationsbrister ett av de största problemområdena IVO ser ett tydligt problemområde inom primärvården och det handlar om information och kommunikation. Det är en av de vanligaste orsakerna till en händelse som anmälts enligt lex Maria. Dessutom finns det i de flesta klagomål någon brist på information och kommunikation mellan patienten eller närstående och hälso- och sjukvården eftersom det sker missuppfattningar. Patienten eller närstående har uppfattningen att till exempel en diagnos är felaktig eller att en behandling blivit fördröjd. Ändå är det få klagomål som leder till kritik från tillsynsmyndigheten eftersom det inte går att identifiera några brister. Kontinuitetsproblem vanligt i primärvården Primärvården har problem med kontinuiteten och rekryteringen av läkare och därför är det vanligt att bemanningen utgörs av hyrläkare. Problemen och bristerna finns inom hur vården organiseras och vilken introduktion och information som den inhyrda läkaren får för att kunna göra sitt jobb på ett patientsäkert sätt. Kontinuitetsproblemen gäller också vid läkarmedverkan i äldrevården. Brister i rutiner vanligt i anmälningar enligt lex Maria Den vanligaste orsaken till en händelse i anmälningar enligt lex Maria är brister i rutiner. Det kan handla om att det saknas rutiner, att verksamheterna inte har uppdaterat dem, att de inte är kända och att följsamheten till befintliga rutiner är dålig. Dessa brister visar även att vårdgivaren inte har följt upp att rutinerna fungerar som det var tänkt. Remisshantering ett problem Vid en särskild granskning av ärenden som handlar om bristande remisshantering har IVO sett att det haft inverkan på händelseförloppet och medfört allvarlig vårdskada eller risk för allvarlig vårdskada. Det gick att identifiera ett flertal bakomliggande orsaker till bristerna i remisshanteringen, bland annat tidspress eller att rutiner för den fortsatta handläggningen var oklara. Somatisk specialistsjukvård För hälso- och sjukvård som kräver intagning på vårdinrättning ska det finnas sjukhus. Vård som ges under intagning på sjukhus benämns slutenvård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppenvård där primärvården utgör en del. IVO har analyserat beslut i 32 anmälningar enligt lex Maria och 64 klagomål inom den somatiska specialistsjukvården i fyra län, för att bland annat se vilka orsaker och brister som identifierats. Resultatet bekräftas vid en översiktlig jämförelse med 350 liknande anmälningar enligt lex Maria från hela landet. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) sid 25(37)