ATT MEDICINERA SAMHÄLLS- PROBLEM

Transkript

1 Therece: Utan medicinen fungerar jag inte Ledaren: Sveket mot missbrukare 4/2014 Pris: 20 kr Ges ut av Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling, RFHL. Tema ADHD: ökad förskrivning av läkemedel mot ADHD. ATT MEDICINERA SAMHÄLLS- PROBLEM 2/2011 oberoende ADHD-läkemedel används i stor skala trots få långtidsstudier. Oberoende undersöker konsekvenser för fångar och barn. Och varför diagnosticeras flest på Gotland?

2 Inger Forsgren ordförande i RFHL /ledaren LEDAREN Ges ut av Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling, RFHL. Utkommer med fyra nummer per år. ISSN-NUMMER OBEROENDE/RFHL Lagerlöfsgatan Stockholm Tel: Besöksadress: Lagerlöfsgatan 8 PG: ANSVARIG UTGIVARE Inger Forsgren ANSVARIG FÖR ANNONSER & MATERIAL TILL TIDNINGEN Per Sternbeck LAYOUT Carina Lindgren MEDLEMSKAP/ PRENUMERATIONER Bli medlem i RFHL för max 100 kronor/år och få gratis prenumeration på Oberoende, se ruta på sid 38. Ring, posta eller mejla in din anmälan till adressen ovan. Observera att endast privatpersoner kan bli medlemmar. Företag och organisationer som vill stödja RFHL betalar för ett stödmedlemskap valfritt belopp över 100 kronor. Endast prenumeration på Oberoende kostar 145 kr/år för privatpersoner, organisationer och företag. INNEHÅLL 4/ Ledaren 4 ADHD: Inledning 7 ADHD: Kriminalvård 12 ADHD: Amfetaminberoende 14 ADHD: Barn och medicin 20 ADHD: Röster om medicin 22 ADHD: Vem får tala? 4-25 Tema ADHD 26 Intervju: Göran Johansson 28 Krönikan 29 Ny lag försämrar rättspsykiatrin 30 Konsten att få ut sin journal 32 Att straffas två gånger för samma brott Svek mot missbrukare S eptember Regeringsskifte och stora förhoppningar om att den nya regeringen skulle ta ansvar och tillsätta en socialminister som såg breda och långsiktiga lösningar på sociala frågor. Det spekulerades i sociala medier vem som skulle få detta ansvarsfulla uppdrag. Döm om besvikelsen som uppstod när regeringen tillkännagav att de valt att inte ens ha en socialminister. Istället delades de sociala ansvarsområdena upp i olika delar. Ingen minister tyckte sig ansvara för missbruk/beroende vilket blev pinsamt uppenbart när Uppdrag Granskning gjorde sin granskning av missbruksvården nyligen. Ansvarig minister för folkhälsofrågor bollade snabbt tillbaka med att det inte var hans ansvarsområde. Barn-, äldre- och jämställdhetsminister likaså. Socialförsäkringsministern tillfrågade man inte. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har under de senaste åren haft en satsning på en kunskapsbaserad utveckling på missbruks- och beroendevården, Kunskap till praktik, där man försökt att få till en samordning mellan de olika aktörerna i form av landsting, kommuner och pateinter och anhöriga. Arbetet har lett till ett ökat fokus lokalt och regionalt i landet på missbruks- och beroendevården. Annat positivt satsningen fört med sig är att frågorna uppmärksammas av den vanliga psykiatrin och fler integrerade mottagningar är på väg att öppna. Det kommer även att införas nya reviderade nationella riktlinjer i missbruks- och beroendevården under våren. Det är några förändringar som är värda att uppmärksamma lite mer. Samsjuklighet finns med vilket det inte gjort tidigare och det ska upprättas individuella samverkansavtal (fanns redan 2010) kring brukare/patienten där alla parter är med och där brukarens vilja ska väga särskilt tungt. Vi har aldrig haft högre dödstal för narkomaner än förra året Det har dock inte avsatts några pengar för implementeringsarbetet vilket är ett av de mest betydelsefulla instrumenten för att kliniker och mottagningar ska kunna följa de nya riktlinjerna. Det har heller inte avsatts några pengar för mer arbete av SKL på missbruksområdet. Det stora folkhälsoområdet missbruk och beroende är ett vitt fält i statsbudgeten. En ickefråga för den nya regeringen och dess ministrar. Vi har aldrig haft högre dödstal för narkomaner än vad vi hade förra året. Vi har stora problem med nya droger som konsumeras i stor skala. Den nya regeringen verkar inte ta någon notis kring det. Vi går nu mot ett extra val. Inget av de politiska blocken har intresse för de sociala frågorna. I ointressets skugga används de socialt utsattas livsvillkor som en sorts politikens kanonmat med ständiga försämringar för deras del gällande ekonomi och hälsa. Inget tyder på att de senaste tjugo årens politik av social nedrustning kommer att få en ände i och med detta extra val oavsett hur utgången av det blir. OMSLAGSBILD Gunnar Bergendahl 36 Recension Frälsaren 37, 40 Serie. 39 Här finns RFHL 2 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 3

3 Inledning Tema adhd Att medicinera samhällsproblem VI HAR VARIT MED OM DET FÖRR. Om mirakelmedicinerna som skulle lösa alla problem. Hur metadonet skulle få bort narkomanin, hur bensodiazepinerna skulle få bort all ångest, hur de antidepressiva pillren skulle skapa evig glädje och hur den goda sömnen skulle garanteras med de sömngivande medlen. Det blev ju inte så. Det berättar oss historien. Nu används ADHD-läkemedel i stor skala. Foto: Alexander Baxevanis Alla former av psykoaktiva substanser har någon form av baksida. Ibland handlar det om rena biverkningar. Ibland handlar det om att kroppen, som ständigt eftersträvar balans, efter en längre tids tillförsel av ett preparat, anpassar sina funktioner efter de verkningar detta preparat ger i kroppen. Detta måste man ha i bakhuvudet när ADHD och medicinering av detta tillstånd nu exploderat. Så här skriver en forskargrupp som genomfört en registerstudie på svenska ADHD-patienter: Sedan 2005 har användningen av ADHD-mediciner för både barn och vuxna ökat exponentiellt. Metylfenidat är rekommenderat som förstahandsval för medicinsk behandling, där amfetamin och dexamfetamin förskrivs i mindre omfattning. Det icke centralstimulerande medlet Atomoxetin används också. Cirka 5 % av alla barn i västvärlden uppfyller diagnoskriterierna för ADHD och en stor andel av dessa barn behandlas farmakologiskt. Frisätter dopamin De vanligaste medicinerna är Concerta och Ritalin vars verksamma ämne är metylfenidat. Metylfenidat är ett amfetaminliknande ämne som ökar dopaminfrisättningen i hjärnan och därigenom tar bort de värsta symtomen. Många personer som tar preparaten vittnar om hur deras liv förändrats, hur de kan koncentrera sig, fokusera på uppgifter, kontrollera sina impulser, kort sagt, mår och fungerar bättre. Med hjälp av medicinerna. En rätt stor andel av patienterna rapporterar också om biverkningar med magont, ångestattacker och värk i kroppen på olika sätt. Det ser olika ut för olika personer. Få långtidsstudier Att behandla adhd med amfetaminpreparat har man gjort på barn ända sedan 1960-talet. Under de senaste åren har man också börjat behandla vuxna personer och vuxna med missbruksproblem och ännu senare även personer som sitter i fängelse med metylfenidat. Tanken är att det är den obehandlade ADHD:n legat bakom missbruket som sedan lett till kriminalitet och 4 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 5

4 Inledning Tema adhd fängelsevistelser. Trots att det är en behandlingsform som funnits och använts under lång tid har inga långtidsstudier av hur patienter mår genomförts i Sverige. De studier som genomförts visar att medicinerna är effektiva när detgäller att dämpa adhd-symtom under kortare perioder. För att få tillgång till en långtidsstudie måste man åka till USA. Där genomfördes MTAstudien, The Multimodal Treatment Study of Children with ADHD, den största studien som någonsin genomförts för att mäta effekt och säkerhet i att ge amfetaminpreparat till barn med ADHD. De första rapporterna kom 1999 och visade att efter 14 månader hade medicinerna en stor positiv effekt när det gällde att minska adhd-symtomen. Efter 36 månader fanns det inte längre några positiva effekter. Däremot kunde man konstatera att dessa barn var kortare och vägde mindre än barn som inte fick amfetaminpreparat. Man beskriver det som oproblematiskt och att alla sådana effekter var försvunna efter ytterligare en tidsperiod. Man svarar inte på frågan vad en försenad utveckling i en stark utvecklingsperiod som tonåren för med sig senare i livet. I MTA-studien finns också en uppföljning efter åtta år. Där visade det sig att ungdomar med ADHD vare sig de fått mediciner eller inte hade fler sociala problem, mer problem i skolan, ökad psykisk ohälsa i övrigt och också ökad kriminalitet jämfört med personer som inte har ADHD. Man skriver vidare på projektets hemsida: Ungdomar som inte längre tog sin sin medicin efter åtta år fungerade på samma nivå som ungdomar som fortsatt att ta sin medicin vilket ställer frågor 6 Om ADHD-artiklarna Artiklarna som följer ska ses som en del av en informationsspridning. Personer som känner att de mår bra av att ta sina mediciner ska självklart fortsätta med det, oavsett om det är antidepressiva, bensodiazepiner, metylfenditat eller andra preparat. RFHL är absolut inte motståndare till mediciner eller medicinering som fungerar som den är tänkt. Däremot är det viktigt att man som patient får tillgång till all relevant information så att man kan göra medvetna val. Hur forskar man, hur analyserar man resultat och hur presenteras dessa? Alla mediciner som påverkar psyket har baksidor och vi måste alla, inför oss själva, ställa frågan om vi är villiga att lägga våra liv i händerna på experter och en industri som inte alltid har vårt bästa för ögonen, men så gott som alltid har vinster, av endera slag, för ögonen. Per Sternbeck, chefredaktör Bild: Michael J. Ermarth Önskan att kunna medicinera bort samhällsproblem. om medicinering längre än två år ger fördelar, om den ens är nödvändig. Samhället skapar ohälsa Vi lever i ett samhälle som ställer allt större krav på oss. Från skolan till arbetslivet om Behandling för fångars bästa? vi ens kommer in i arbetslivet. Vi lever också i ett samhälle som inte anser sig ha råd med tillräckligt med personal i skola, vård och omsorg. En ökande andel av befolkningen signalerar att man inte klarar av de hårdare kraven. Det främsta tecknet på det är en galopperande psykisk ohälsa. Vi kan fortsätta på det spår vi håller på med nu, att ge diagnoser och där till hörande mediciner i mycket stor skala till de som faller ur ramarna. Frågan är om det löser något på sikt förutom för läkemedelsföretagen som naturligtvis tjänar stora pengar på ohälsan. Den psykiska ohälsan skapas av ett samhälle som förändras. Men likaväl som vi nu bygger ett samhälle som skapar psykisk ohälsa, kan vi bygga ett samhälle som skapar psykisk hälsa. Sen återstår det att diskutera hur detta görs. En sak är säker. Det går inte att medicinera bort samhällsproblem. TEXT Per Sternbeck oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 7

5 Kriminalvård Tema adhd Det anses vara belagt att det finns ett samband mellan ADHD, missbruk och kriminalitet. Under de senaste åren har det genomförts projekt inom kriminalvården där fångar har fått Concerta och Ritalin för att minska ADHD-symtomen. Projekten har presenterats som framgångsrika och att deltagarna fått ett bättre liv. Men stämmer det? Kan man lita på forskningen? U nder senare år har ett flertal empiriska studier genomförts i svensk kriminalvård. Motiven till dessa har varit att kunskap om ADHD inom kriminalvårdspopulationer i stort har saknats. Projekten har haft stor betydelse för det operativa arbetet. Det så kallade Norrtälje-projektet utgick ifrån att Kriminalvården identifierat en behandlingsresistent grupp bland klienter på anstalt. Det var intagna som upplevdes som mer rastlösa, aggressiva och okoncentrerade och som ofta hade svårigheter att fullfölja Kriminalvårdens behandlingsprogram. Så står det att läsa i kriminalvårdens rapport ADHD i Kriminalvården som kom ut i våras. Projektet i Norrtälje presenterades som mycket lyckat för alla inblandade med minskade ADHD-symtom hos deltagarna och en lugn och ro som lägrat sig på avdelningen där forskningen bedrevs. Hågaprojektet I rapporten kan man vidare läsa: Håga-projektet startade ett par år senare och vände sig till en grupp intagna med ADHD och samtidigt amfetaminberoende. Deltagarna utreddes på anstalt och påbörjade behandling strax innan frigivning, behandlingen fortsatte sedan inom beroendevården. Till skillnad från de långtidsdömda i Norrtäljeprojektet var detta främst klienter med många korta påföljder för t ex narkotikabrott och olovliga körningar. De hade svårt att anpassa sig i samhället och återföll ofta i missbruk och ny kriminalitet. I Hågaprojektet ville man undersöka hur det gick för fångar som behandlades med metylfenidat (det verksamma ämnet i Concerta och Ritalin) i höga doser, efter deras frigivning. Var de hjälpta av medicinerna. Missbrukade de mindre? Begick de färre kriminella handlingar? Studien inte dubbelblind Försöket gick till så att 54 fångar som var diagnostiserade med ADHD delades upp i två grupper om 27 individer där den ena gruppen fick upp till 180 mg Concerta och den andra fick sockerpiller. Studien presenterades som en dubbel-blind, placebokontrollerad, randomiserad studie, det vill säga varken fångarna eller forskarna skulle veta vem som fick vilka piller. Tanken var att fångarna skulle sättas in på medicinen några veckor innan frigivningen. Sedan skulle de besöka en mottagning på Stockholms beroendecentrum på utsidan två gånger i veckan i 24 veckor för att lämna urinprov och hämta sina piller. Det började fallera redan från början. 180 mg Concerta är en relativt hög dos. Så hög att hälften av personerna som deltog i försöket visste om det var Concerta eller sockerpiller de fick. Studien var därmed inte dubbelblind. Stora bortfall Johan Franck, chef för Stockholms Beroendecentrum, och den som designade forskningsprojektet skrev i sin ansökan: Det kan förväntas att de som slumpvis fått placebo kommer att bryta kontakten med kliniken. Han fick rätt. Redan efter första veckan var det sju personer ur gruppen som fick sockerpiller som inte kom till kliniken och lämnade urinprov. Efter två veckor hade 21 av de 27 fallit bort ur studien. Och den sista veckan var det bara tre personer kvar. Urinprov som inte lämnades räknades i studien som positiva och när hela studien var färdig räknade man antalet positiva urinprov hos gruppen som fick Concerta och jämförde dessa med gruppen som fick sockerpiller. Gruppen som fick Concerta visade färre positiva urinprov än gruppen som fick sockerpiller. De rapporterade också om minskade symtom på sin ADHD än gruppen som fick sockerpiller. Därmed visade studien att Concerta var effektivt när det gällde att minska missbruk och ADHD-symtom hos frigivna fångar med ADHD och missbruksproblem. Det var bara en hake. Man redovisade inte resultatet för den grupp fångar som hade fått Concerta i den publicerade studien. 25 återföll i missbruk En reporter och researcher Janne Larsson som av många, främst forskare och företrädare för läkemedelsindustrin, skällts för att vara scientolog, begärde ut forskningsstudiens underlig- 8 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 9

6 Kriminalvård Tema adhd HUR GICK DET? I Hågaprojektet gav man frigivna fångar med ADHD höga doser av Concerta. gande material. Av detta framgick att av gruppen fångar som hade fått Concerta hade sju personer lämnat positiva urinprov redan efter första veckan. Elva personer hade återfallit i missbruk efter två veckors frihet och 20 personer av de 27 hade återfallit i missbruk när 24 veckor hade gått och studien avslutades. Sju av de nio personer som stannade kvar i forskningsprojektet till slutet hade återfallit i missbruk och hade lämnat i jan var alltså endast 12 personer kvar på slutet. Nio personer ur gruppen som hade fått Concerta och tre personer ur gruppen som hade fått sockerpiller. Av de nio som fått Concerta hade sju lämnat i genomsnitt tio genomsnitt tio positiva urinprov. Sammanlagt 18 personer ur Concertagruppen hade hoppat av forskningsstudien innan den var slut. Av sammanlagt 54 personer som deltagit i studien från börpositiva urinprov. Kvar var två personer som hade klarat sig utan återfall. Färre återfall När studien presenterades i oktober 2013 var rubriken på pressmeddelandet: ADHDmedicinering effektivt för personer med beroende. På Karolinska Institutets hemsida skrev man i samband med publicerandet av den vetenskapliga artikeln: Det visade sig att den grupp som fått läkemedlet hade färre återfall i drogmissbruk, fick minskade ADHD-symtom och stannade kvar längre tid i behandlingen jämfört med den grupp som fick sockerpiller (placebo). Vi har för första gången visat att det går att behandla de här personernas ADHD. Samtidigt ledde behandlingen till färre återfall i droganvändning, vilket är väldigt betydelsefullt eftersom återfall i kriminalitet ofta är kopplat till själva missbruket i den här gruppen, säger Maija Konstenius vid institutionen för klinisk neurovetenskap, försteförfattare till artikeln. Storsatsning på behandling Massmedia skrev artiklar och gjorde inslag i tv och radio med budskapet om det lyckade försöket. Enstaka kritiska röster försökte starta en debatt som handlade om att studien inte var blind och att bortfallet varit för stort för att man skulle kunna dra de slutsatser forskarna gjorde. Med anledning av studiens slutrapport lämnade Läkemedelsverket i början av juni i år följande kommentar: Då blindningen inte har kunnat upprätthållas i studien är det vetenskapliga värdet av studiens resultat ringa. Men det spelade ingen roll. Trots denna tunga kritik skriver kriminalvården i sin rapport ADHD i Kriminalvården: Konstenius och kollegor [visade] i en randomiserad kontrollerad dubbelblind prövning att kriminella med ett amfetaminberoende som fick aktiv substans i lägre utsträckning återföll i missbruk. I Sveriges Radio uttalade sig kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg om det faktum att endast 240 av 1800 fångar med ADHD fick behandling: Ja det ska vi försöka göra någonting åt, så fort som möjligt. Behandling för lugn? I sin rapport ADHD i kriminalvården skriver kriminalvården: ADHD är också relaterat till misskötsamhet på anstalt, Young & Thome, 2011 föreslår att det särskilt är impulsivitet och svårigheter att reglera känslor som orsakar detta. Ännu tre år efter det att projektet avslutades har det inte kommit någon ettårsuppföljning av hur det gått för de fångar som deltog. En trolig anledning är att det inträffade med dessa fångar som med de på Håga. Man klev ut i ett aktivt missbruk igen när man frigavs. Förr i tiden när drog- och säkerhetskontrollerna inte var lika omfattande som nu på landets fängelser, var det en etablerad sanning att när det fanns droger inne på en avdelning blev det lugnt. Kanske är det lugnet inne på anstalt man är ute efter från kriminalvårdens sida när man nu skall sätta igång med Concertabehandling i stor skala. För det finns svagt vetenskapligt stöd för att Concerta hjälper fångar mot varken missbruk eller kriminalitet på utsidan. TEXT Per Sternbeck FOTO Jonas Klinteberg 10 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 11

7 Amfetaminmissbruk Tema adhd Behandla ADHD-symtom eller amfetaminmissbruk? När man vill genomföra forskning med läkemedel måste man presentera projektet för Läkemedelsverket som gör en bedömning. Den ansökan som mynnade ut i Hågaprojektet granskades av psykiatrikern Lars Gunne. Han var skeptisk redan till den första ansökan som kom in 2005 eftersom forskningsdesignen inte höll. När den andra modifierade ansökan kom in, 2006, med väsentligt högre doser av Concerta ifrågasatte han om det verkligen var ADHD man ville medicinera eller om man ville undersöka underhållsbehandling för amfetaminberoende. Läkemedelsverket kritiskt Lars Gunne skriver 2005 i Internt dokument för klinisk bedömning av klinisk prövning : Att däremot, som i förestående ansökan, lämna ut gratis CS-medicin (förkortning för centralstimulerande medel dit amfetamin, metylfenidat och de flesta ADHD-mediciner tillhör) till redan etablerade missbrukare, bör ske endast på väl grundade hypoteser om de effekter man kan åstadkomma. (---) Den hypotes man vill pröva är att personer med amfetaminberoende och ADHD skulle få bättre symtomlindring för sina HANDLADE HÅGA-projektet egentligen om att undersöka och utforma underhållsbehandling för amfetaminberoende? ADHD-symtom med långtidsverkande metylfenidat som tillhandahålles i Concerta, samt om de kvarstannar i behandling. Det bör påpekas att den förlängda effekten hos Concerta handlar om timmar, avsedda att förenkla barns medicinering genom att eg en kapsel i hemmet före skolgång (då vissa barn skäms för att behöva ta medicin i skolan).(...) Han skriver vidare i samma dokument: Dessutom ska patienterna utföra subjektiv skattning av craving, vilket är notoriskt vilseledande. Den föreslagna dubbel-blinda designen kommer icke att vara blind för patienten, vilket redovisats i otaliga försök på missbrukare av centralstimulantia: de kan utan svårighet skilja placebo från metylfenidat och svaren på frågor rörande craving är därför helt avhängig av huruvida patienten uppskattar gratismedicineringen. Bortsett från det ytterst tveksamma att tillföra centralstimulantia till CS-missbrukare, kommer den vunna kunskapen genom patientstyrd skattning att bli låg eller ingen. Underhållsbehandling 2006 skrev Lars Gunne följande om Hågaprojektets andra ansökan i Internt dokument för klinisk bedömning av klinisk prövning : Enligt Philip Connel (1959) är den nedre dosgränsen där amfetaminpsykos börjar uppträda 50 mg racemiskt amfetamin per dag. Denna amfetamindos motsvaras av cirka 100 mg metylfenidat. (---) Studien har övergått från att gälla behandling av ADHD till att istället fokusera på behandling av amfetaminmissbruket. Ehuru det inte sägs explicit, kan man tolka den till 180 mg höjda maxdosen som en åtgärd att få behålla ett klientel som inte nöjer sig med lägre doser, ehuru ADHD i regel kan åtgärdas inom lägre dosområden. Det kan ifrågasättas om det är en klok investering att försöka hitta en un- Många personer återföll i missbruk under Hågaprojektet. derhållsdos av centralstimulantia för amfetaminister. I motsats till personer beroende av opioider, har de amfetaminberoende inte någon märkbar rusnivå där de fungerar väl (motsvarande heroinisternas straight ). Innan euforin avklingar sätter ökande dysforieffekter in och nödvändiggör ny CS-dos eller sömnmedel för att slippa ifrån alltsammans. Jag ställer mig alltså tvivlande till att långvarig underhållsbehandling, analogt med metadon/buprenorfinbehandling av opioidberoende, kommer att leda till en acceptabel funktion i samhället. Fungerar inte Trots Lars Gunnes och Läkemedelsverkets invändningar genomfördes projektet. Resultaten presenterades med samma argument som man brukar använda för underhållsbehandling av opiatberoende, att personer i ökad grad kvarstannade i behandling jämfört med gruppen som fick placebo. Lars Gunne verkar ha fått rätt i att underhållsbehandling inte fungerar på amfetaminberoende. Även sett som ett projekt som ville undersöka om man kan använda metylfenidat i underhållsdos för amfetaminberoende måste man beteckna resultaten från Hågaprojektet som en besvikelse med tanke på hur många personer som föll ur studien och hur många som återföll i missbruk. TEXT Per Sternbeck 12 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 13

8 Barn Tema adhd Piller istället för pedagoger Lars Lundström är pedagog, psykolog och läsforskare med lång erfarenhet av lärarutbildning för alla nivåer, från förtill högskola. Nu bor han på Gotland, är pensionär och ivrig debattör inte minst när det gäller ADHD och förskrivning av centralstimulerande preparat. Lars Lundström har under flera års tid ställt sig frågande till varför Gotland har den högsta förskrivningen av ADHD-läkemedel i alla åldrar av landets alla län. Och vilka konsekvenser det får. Lars Lundströms ingång på ämnet ADHD är barn och barns utveckling. Han har arbetat länge i skolan och har långa tidsperspektiv: Kring 1970 ansågs att specialundervisningen i den svenska skolan hade blivit alldeles för omfattande och den skars ner radikalt. I skolan hade man uppfattat uppmärksamhetsproblem som ett pedagogiskt problem mer än ett medicinskt. Tanken att man måste stödja barn som inte hänger med, barn med långsam inlärningsförmåga, den inställningen försvann snabbt under 1970-talet. Man glömde bort att barn är olika och utveck- 14 las i olika takt, berättar Lars. Långsam mognad Han undrar om det kan vara så att det egentligen är långsam mognad hos vissa, framför allt pojkar, som resulterar i diagnosen ADHD: I en normal klass med 26 elever är skillnaden i utveckling vid skolstarten upp till 3 år och vid 13 års ålder upp till 10 år. Dessutom ligger pojkarna generellt ett och ett halvt år efter flickorna. En del flickor kan i klass 2 läsa på gymnasienivå samtidigt som en del pojkar inte knäckt läskoden. Socialstyrelsen har noterat att barn födda senare på året har en betydligt högre risk att få en ADHD-diagnos än barn födda tidigt på året. Samma mönster syns i läkemedelsregistret: 35 procent fler pojkar som är födda årets sista månad får läkemedel mot ADHD jämfört med snittet av de som är födda första halvåret. Sociala orsaker Han menar också att det kan finns sociala orsaker som tar sig uttryck i det stressbeteende som kallas ADHD Om barnet går i en skola med många stökiga barn, där lärartätheten är låg, där mycket av arbetet bygger på att barnet själv ska strukturera sina Foto: Jonatan Johansson uppgifter och där specialpedagoger saknas är det självklart att känsliga barn även från välfungerande familjer får problem med att klara av sin skolgång. Lika självklart är det att känsliga barn får större problem om de växer upp tillsammans med föräldrar som inte kan ge och inte har råd att köpa läxhjälp. Eller med föräldrar som missbrukar alkohol eller narkotika och som kanske utsätter barnet för vanskötsel. Utbildningsnivå påverkar Lars Lundström pekar också på en studie av Anders Hjern, forskare vid Karolinska Institutet, som i en studie av en miljon skolbarn fann att det var dubbelt så vanligt med med ADHDmedicin i familjer med enbart Bokstavsbarn Båda könen, 0-24 år i personer per tusen. Grafik: Gunnar Bergendahl Bokstavsbarn. År 2013, Båda könen, i personer per tusen. Grafik: Gunnar Bergendahl oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 15 Riket Gotland Riket Gotland

9 Barn Tema adhd grundskoleutbildning och tre gånger så vanligt hos barn med de lägst utbildade mödrarna. En nyligen publicerad studie från Columbiauniversitetet visar fem gånger högre risk för senare ADHD-beteende hos barnet om modern under graviditeten utsatts för höga nivåer av luftföroreningar från typ trafik eller kolförbränning. Lars Lundström anser att det behövs en rejäl diskussion om diagnosen ADHD som sådan. För att man ska hamna rätt. Riktigt bekymmersamt tycker han dock att det blir när man börjar medicinera med metylfenidat: Man har knutit upp sig på medicinering. Jag vill gärna se vad de har för argument och jag är beredd att böja mig för argument men hittills har jag inte fått några som håller. Jag är forskarutbildad själv. De har inte tagit fram något material som styrker nyttan med medicineringen på lång sikt. Jag har samarbetat med ett skoldaghem på Gotland. Man kan se att mediciner kanske i undantagsfall kan fungera under kort tid men inte på längre sikt. Ungdomarna tappar sömnen och blir ännu mer rastlösa. Kanske är det långsam mognad som resulterar i diagnosen ADHD. Mediciner förvärrar Medicinering med metylfenidat utgår från uppfattningen att ADHD orsakas av en låg dopaminnivå i hjärna som kan rättas till med psykofarmaka. Dopamin är en kemisk substans som förmedlar signaler mellan hjärnceller som har att göra med uppmärksamhet och välbefinnande, berättar Lars och fortsätter: I mitten av maj 2013 publicerades en forskningsrapport av en riktig auktoritet på fältet som heter Nora Volkov. Den visar att en längre tids medicinering ger hjärnförändringar som gradvis försämrar förmågan att reagera på denna typ av medicin. Efter ett års medicinering konstaterades mycket höga nivåer av ett protein som transporterar bort dopamin. Utan medicinering uppkom inte denna förändring. Låg dopaminnivå uppkommer alltså som ett resultat av ADHDmedicinering. Det här gör att forskarna drar slutsatsen att medicinering leder till behov av allt högre doser samt förvärrade problem. Det vore ju bra om det var så enkelt att medicinerna hjälpte. Jag tippar på att det är en halv procent av förskrivningen som är motiverad men den måste ske under kortare perioder Gotland intar särställning Gotland ligger högst av alla län när det gäller förskrivning av ADHD-läkemedel. Man ligger också högt när det gäller ångest, depressioner och aggressivt beteende hos unga. De grupper som Antidepressiva medel. År 2013, Båda könen, i personer per tusen. Neuroleptika. År 2013, Båda könen, i personer per tusen. Grafik: Gunnar Bergendahl får mest ADHD-preparat, pojkar år och flickor år, är även de som ordineras mest antidepressiva, antipsykotiska samt sömn- och lugnande medel. Lars Lundström: Jag tolkar det här som att psykiatrin försöker komma åt biverkningarna från ADHDmedicineringen med allt tyngre psykofarmaka. Särskilt oroande är att Gotland skyhögt top- Riket Gotland Riket Gotland 16 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 17

10 Barn Tema adhd par förskrivningen redan för 5 9-åringar rörande ADHDmedel, antidepressiva, antipsykotiska samt sömn- och lugnande medel. Fler vuxna i skolan Lars Lundström har debatterat den gotländska situationen offentligt genom artiklar. Han har drivit tesen att det råder en överdiagnosticering av barn. Att man försöker att medikalisera och medicinera ett problem hos individer som egentligen är ett samhällsproblem. Till slut gav företrädare för psykiatrin på Gotland honom rätt. I en artikel i Gotlands Allehanda 27 november 2012 förklarade sex ledande företrädare för psykiatrin på Gotland: Vi håller med Lars Lundström om att behovsanpassad undervisning skulle kunna hjälpa en stor del av dessa barn som idag behandlas med läkemedel men då skolan inte har tillräckligt med personal för att göra dessa anpassningar blir problemet medicinskt. Vår förhoppning är att Gotlands politiker kan prioritera skolan så att möjlighet finns att anställa fler lärare och specialpedagoger så att barn med ADHD i större utsträckning än idag kan få de stödinsatser de behöver. Vi tror inte att detta kommer att kunna ersätta all medicinering men med fler vuxna i skolan är vi övertygade om att färre barn skulle behöva behandlas med läkemedel. Ytterst handlar det här om människosyn och samhällssyn, säger Lars och fortsätter: Man försöker medicinera samhällsproblem. Skolan får inte de resurser som skollagen kräver och psykiatrin följer inte Läkemedelsverkets rekommendationer. Resultat: Piller på piller istället för pedagogik och omsorg. TEXT Per Sternbeck STÖDINSATSER... med fler vuxna i skolan är vi övertygade om att färre barn skulle behöva behandlas med läkemedel Att göra samhällsproblem till individproblem drabbar barnen. 18 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 19

11 Röster Tema adhd Utan medicinerna fungerar inte livet Therece: Med medicerinerna. kraschar jag inte längre Therece, Lena och Kicki har många år av missbruk bakom sig. För dem är medicinen ett villkor för att få livet att fungera. Therece Teir har ett mångårigt amfetaminberoende bakom sig. Men det börjar bli närmare tio år nu sedan hon lyckades sluta. Hon har själv ADHD och har prövat både Concerta, Ritalin, metamina och går nu på den senaste av medicinerna Elvanse. Hon är inte förvånad över att så många frigivna fångar föll ur Hågaprojektet: Det säger sig självt att folk föll ifrån. Det har inte med intaget av knark att göra. Man måste titta på helheten. Man måste ha en tryggad tillvaro om det ska komma fram något resultat. Man måste som frigiven ha en plan, ett boende, rutiner ett ordnat liv. Annars återfaller man, medicinerna är en jätteliten del även om jag tror att den är viktig. Hade man haft två kontrollgrupper där bägge hade haft bostad, pengar att leva för, en sysselsättning men där bara den ena fått mediciner då hade jag köpt det. Man måste se till helheten. Uppiggande medel Lena Jidhed har ätit Ritalin sedan Hon skulle inte klara sig utan: Min håglöshet försvinner, jag ligger inte och drar mig för att gå upp på morgnarna utan jag kommer upp. Utan medicinen är jag konstant trött. Jag använder dem som uppiggande medel snarare än som ADHDmedicinering. Jag får ork att göra något, med medicinerna, lust att göra något. Utan blir jag nästan katatonisk. Om de så hade ställt en cirkus utanför fönstret hade jag inte orkar titta på den utan medicinerna. Lena tror att det har med hennes gamla amfetaminmissbruk att göra: Om man är van vid att gå på tjack och har gått på som en racerbil i 200 km/h och sedan fungerar som en DAF som går i 50 km/h. Det är svårt att acceptera det. Det jag kämpar med är den omedelbara belöningen. Jag är kicktorsk. Jag är inte torsk på att vara påtänd men jag är kicktorsk. För mig ger Ritalinet inget rus men jag är aktiv i mitt liv. Jag har inte behövt höja dosen under de här åren. Ritalinet ersätter tjacket för mig även fast det inte ger något rus. Jag gick på mellan ett halvt och ett gram tjack när jag slutade. Jag fick 360 mg metylfenidat -99 och har klarat mig på det. Jag har aldrig haft något ont av Ritalinet. Kraschar utan mediciner Om jag inte tar medicinerna fungerar jag inte, berättar Therece. Jag kommer inte upp på morgonen, får inte upp mitt filter, mitt känsloskydd. Händer det något åker rubbet in i mig. Jag tar in andras mående, fastnar i mitt eget och kommer inte ur det. När jag sover på natten går hjärnan på högvarv. Det är som att zappa snabbt på tv, hela tiden. Dag som natt. Anledningen till att jag gjorde min ADHDutredning var att jag kraschade mentalt hela tiden. Det gör jag inte med medicinen. Kicki Ferdinandsson var den första kvinnan i Sverige som fick subutex insatt medan hon satt i fängelse: Det var 2006 tror jag och det gick väldigt bra. Det var ju i slutet på straffet jag blev insatt på det och så kom jag ut till ett boende genom soc. Hade jag inte haft det ordnat för mig hade det varit väldigt svårt. Jag har försökt så många gånger tidigare men då har det brakat, det har det alltid gjort. Medicinerna spelar en väldigt liten roll om de sociala grejerna Lena: För mig ger Ritalinet inget rus men jag får ork att göra något Kicki: Medicinerna speliten roll om det sociala inte fungerar. Foto: privat 20 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 21

12 Vem får tala? Tema adhd inte fungerar. Jag har aldrig träffat någon som inte har ordnade boendeförhållanden som har klarat att hålla sig kvar på teamen om det inte är ordnat på det sociala området med framför allt boende. Valium istället För tre år sedan gjorde Kicki en ADHD-utredning: Den visade att jag hade ADHD men det har jag vetat sen jag var liten. Då hade jag en diagnostiserad MBD som det hette på den tiden. Preparatet jag fick när jag var liten blev narkotikaklassat så då fick jag Valium istället. Jag fick med mig ett gäng Valium hem i en påse och de tog man snabbt tillsammans med en klunk vin som morsan alltid hade framme. Och så mådde man jättebra. Och ju fler jag tog, desto bättre mådde jag. Det blev min inkörsport. Kicki har prövat både Ritalin och Concerta: Jag blev sjuk av det. Jag fick syner och det blev generalknas på mig. Det förstärkte mitt maniska jag. Det finns ju de som skjuter i sig Ritalin och de blir nästan schizofrena, tycker jag. De blir sjuka på riktigt. Idag äter Kicki 55 mg metamina om dagen. Hon tycker att medicinen har en positiv effekt på henne: Det är lite mer fokuserat för mig. Mina vänner säger att jag är mycket lugnare och jag kan ju lämna ett glas odiskat när jag går på morronen nu, det var omöjligt för mig förut. Jag har haft tvångstankar förut men det 22 har tabletterna minskat. Jag är restriktiv till att ta mer. Jag blir bara trött av det. Kicki håller på att trappa ur subutexen. Hon har försökt att sluta ta metamina men det fungerar inte: Det sker saker i mitt huvud. Jag har svårt att fokusera, sitta still. Jag kommer inte upp på morgonen, blir liggande. Livet slutar att fungera och jag blir bara trött. Låga doser De som har behov av mediciner på kåken ska ha det. Punkt. Säger Therece. Det kan göra att man kan studera och göra nåt vettigt av tiden där. Många i Thereces bekantskapskrets har också mediciner. Hon ser samma mönster hos dem som hos sig själv. När man försöker klara sig utan mediciner kommer man inte upp, livet slutar fungera. Man drabbas av psykisk ohälsa som leder till konsekvenser i vardagen. Det kör ihop sig med hyror, arbeten, förhållanden och så är återfallet nära. De av mina gamla amfetaministkompisar som det går bra för äter mediciner. Jag tror inte på för höga doser och jag tror inte att metylfenidat fungerar som substitutionsmedicin. De som har haft väldigt höga doser har bara ökat och sedan har de glidit ut i missbruk igen. Man nöjer sig inte. Tjackisar, amfetaminister är oftast ute efter kicken, skjutsen i amfetaminet och det får man inte av ADHD-medicinen. TEXT OCH FOTO Per Sternbeck Ingen granskar när ifrågasättande tystas Att undersöka, ställa obekväma frågor, ifrågasätta vedertagna sanningar, kritisera brister och leta fram korrekt information brukar vanligtvis ses som något positivt. I forskarvärlden som i samhället i övrigt. Inte minst när det gäller frågor om människors hälsa. När det gäller mediciner, och särskilt kanske psykoaktiva mediciner, upphör detta förhållningssätt ofta att ses som positivt. Ger man sig in på området kritiseras man ofta hårt från olika håll, patienter som tar medicinerna och deras anhöriga, patientföreningar samt forskare och läkemedelsindustrin. Tonläget blir snabbt högt. Ett typexempel på detta är när Oberoende förra året skrev en artikel om att man i metadonbehandling borde ha som metod att hitta den för patienten minsta möjliga effektiva dosen metadon. Det borde ju inte vara något särskilt kontroversiellt. Så arbetar man med diabetesvård, psykiatrisk vård och med snart sagt all annan sjuk- och hälsovård. Man ska inte överbehandla med starka mediciner eftersom det kan leda till en sämre hälsa för den enskilde. Men på Brukarföreningens hemsida utformades snabbt ett upprop i protest mot artikeln: RFHL-artikeln ger uttryck Psykoaktiva mediciner en känslig fråga. för synpunkter och spekulationer som upplevs som fientliga, felaktiga och okunniga av dem det angår, dvs oss patienterna i underhållsbehandling. Underliggande budskap är att ingen som inte är patient får eller ska uttala sig i frågor som rör underhållsbehandling med metadon. Högt tonläge Lars Lundström som under flera år ifrågasatt på vilken vetenskaplig grund man förskriver höga doser psykofarmaka till barn på Gotland har också beskyllts för att vara okunnig av Riksförbundet Attention. I en debattartikel slår de fast att han är ingen känd auktoritet på området, underförstått att han inte har rätt diskutera dessa frågor. Bara experter får uttala sig Lars Lundström är förvånad över det höga tonläget i debatten: Jag har varit kritisk och ställt frågor om situationen på Gotland. Då har jag fått samtal från kränkta och aggressiva föräldrar som tycker att jag slår på dem som redan ligger. Det enda jag gjort är att presentera nya forskningsrön om risker med medicinerna. Foto: Tom Varco Detta är samma strategi industrin använder sig av. Det är bara experter, vill säga läkare och forskare och kanske också positivt inställda patienter, som borde få uttala sig och ha åsikter i dessa frågor skulle Kilen, Konsumentinsitutet för Läkemdel & Hälsa, diskutera den dåvarande stora förskrivningen (den har ökat sedan dess) av antidepressiva medel. Temat var: Vad är det som styr förskrivningen av läkemedel i allmänhet och antidepressiva i synnerhet marknadens eller folkets behov? I ett brev till Socialdeparte- oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 23

13 Vem får tala? Tema adhd Jag har fått samtal från kränkta och aggressiva föräldrar som tycker att jag slår på de som redan ligger. mentet ifrågasatte en docent i allmänpsykiatri, Christer Allgulander dels att Kilen uppbar statsbidrag och dels att Kilen skulle få hålla sitt seminarium. Till tidningen Läkemedelsvärlden ifrågasatte han evenemanget: De har gjort en medicinsk fråga till en politisk. Om vi felbehandlar eller om någon får konstiga biverkningar är det en medicinsk fråga, inte en ideologisk. Det ska vi som förskriver läkemedlen diskutera. Det har inget i riksdagshuset att göra. Kritiken från Christer Allgulander avfärdades av Kilen som nonsens. Medicinen är lika drabbad av modesvängningar som allt annat här i världen. Och när det bär iväg som förskrivningen av antidepressiva gjort måste man fråga sig vad det är som driver detta, sade Jan Albinsson till Läkemedelsvärlden. Seminariet hölls men bara ett par år senare förlorade Kilen sitt statsbidrag och en ifrågasättande röst hade tystats. Forskningen och industrin använder sig också av en annan strategi. De bemöter inte i sak utan kopplar ihop kritik mot överanvändning och överförskrivning av psykoaktiva läkemedel med Scientologerna och deras Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Guilt by association Reportern och researchern Janne Larsson som under många år undersökt och på goda grunder ifrågasatt den forskning som ligger bakom den oerhört stora förskrivning som sker av metylfenidat, antidepressiva medel och andra storsäljare och som koncentrerat sig på att undersöka det underliggande forskningsmaterialet avfärdas rutinmässigt som scientolog. Med detta anser man sig från forskarhåll inte behöva svara på hans berättigade frågor. Detta är något Lars Lundström också fått känna av. När han i en artikel i Svenska Dagbladet ställde frågor kring Norrtäljeprojektet står följande i repliken från de som genomförde projektet: Vi har inte kunnat undgå att notera att det finns ett betydande motstånd mot snart sagt all vetenskap som berör ADHD. Vi har kunnat följa motståndet under åren. Lars Lundström har under lång tid via Gotlands Tidningar intensivt ifrågasatt ADHD, liksom läkemedelsbehandling. Scientologernas version av ADHD-forskning torgförs på Man säger inte rent ut att Lars Lundström är scientolog. Man nämner bara scientologerna i meningen efter att man avfärdat honom. Guilt by association, brukar det kallas. Janne Larsson skriver över mejlen: Vad som är viktigt för mig för att komma bort från auktoritetstroendet är att någon lyfter fram de faktiska dokument som jag under flera år slagits hårt för att få tag på. Jag har inte sett en enda artikel eller ett enda TV/radio-inslag, där journalisterna ifråga lyft ett finger för att få tag på ett enda viktigt dokument. Allt har varit PR och åsikter. Och jag kan säga Den som ifrågasätter blir själv ifrågasatt. Något som Lars Lundström fått erfara. att motviljan mot mig från läkemedelsbolag och de till dessa finansiellt/ideologiskt kopplade biologiska psykiatrikerna kommer från att jag tvättat deras smutsiga byk offentligt genom att sprida de verkliga resultaten av behandlingen. Jag har tagit fram protokollet (studieupplägget), ansökan till etikprövningsnämnden, Läkemedelsverkets (förödande) bedömningar av ansökan, objektiva forskningsdata om bortfall, positiva/negativa urinprov, testresultat, tid till första återfall, Läkemedelsverkets slutbedömning (avfärdar studien), data om hur europeiska läkemedelsmyndigheter bedömt att Concerta har en negativ nytta-/riskbalans för vuxna, Janssens faktiska opublicerade studiedata allt som varit mörklagt. DET är det som är viktigt att titta på för de som kan och vill tänka själva. TEXT Per Sternbeck FOTO Jonatan Johansson (på Lars Lundström) 24 oberoende 4/ /2014 oberoende 25

14 Ett historielöst beslut med ett symbolvärde som visar att socialpolitiska frågor inte längre är så viktiga. De trängs tillbaka till förmån för friandet till medelklassens problem och frågor. Så går det att sammanfatta Göran Johanssons reaktion på att Sverige för första gången inte har en socialminister i sin regering. Politiskt ointresse för utsatta människor Oberoendes fokus ligger främst på socialpolitiska frågor. Inför det här numret sökte vi Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister samt socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för en intervju om vilka visioner och tankar de har för socialpolitiken i framtiden. Ingen av dem hade tid att ställa upp. Men det hade Göran Johansson. Rangordnas efter klass Göran Johansson har en 40-årig yrkesbana inom socialtjänsten, som bl.a. socialchef, byråchef på Socialstyrelsen och sist som särskild utredare av den sociala vanvården av f.d. fosteroch barnhemsbarn. Den långa yrkesverksamheten har gjort att han kunnat följa ett samhälle där humanistiska värden allt mer fått ge vika för ekonomiska villkor. Han nämner hur olika delar av samhället rangordnas beroende på vilken samhällsklass som berörts. Skolan har t.ex. alltid varit ett nyckelområde eftersom det berör en stor del av medelklassens väljare, säger Göran, samtidigt som socialtjänsten som ofta vänder sig till människor i utsatta positioner inte är politiskt intressant. ler till det politiska ointresset för utsatta människor idag. Passiv minister När vi kommer in på den nya regeringen och tre-delat ansvar, hänvisar Göran Johansson till att det kanske tar tid innan allt fallit på plats, men valet av ministrar förvånar. Tre helt oerfarna bryter en tradition där socialministern varit en av socialdemokratins viktigaste poster. Det finns en lång lista på centrala och erfarna personer som fått uppdraget tidigare. Nu tycks posten nedprioriterad. Jag lyssnade till Åsa Regnér vid konferensen om Barnkonventionen. Hon hade en passiv hållning till problemen inom socialtjänsten och särskilt barnoch ungdomsvården. Hon hänvisade till kommunerna, som är de skyldiga till nedprioriteringen av frågorna och situationen idag. Och så hänvisade hon till en nationell samordnare inom den sociala barnavården. Det visar hur passiv regeringen är i de här Göran Johanssons 40-åriga yrkesbana inom socialtjänsten har gjort att han kunnat följa ett samhälle där humanistiska värden allt mer fått gett vika för ekonomiska villkor. Privatiserad missbruksvård Ett undantag från ointresset historiskt för de mest utsatta skedde under 1980-talets AIDSskräck. Sjukdomen var något som också kunde drabba andra samhällsklasser. Då satsades stora ekonomiska resurser på missbruksvården, nämner Göran Johansson. Det var också då som privatiseringen av missbruksvården skedde i en takt som aldrig förr, under en socialdemokratisk regering. Men det verkade man inte bry sig om då och inte heller nu. Annat var det med ramaskriet mot privatiseringen av förskolan, där Pysslingen stod som symbol. Men det rörde ju folk i allmänhet, inte en marginaliserad grupp missbrukare. Det finns parallelfrågorna. Den förra regeringen tillsatte en nationell samordnare kring hemlösheten. Men vad blev resultatet av det? Socialpoltiken saknar tyngd Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister, sa i ett anförande i riksdagen att hon inte kunde garantera någon förändring i krisen bland socialarbetare, men att frågan var viktig. Ett svar som kanske inte förväntats av en socialdemokratisk minister? Men socialtjänsten är en kommunal fråga och det är känsligt för den kommunala självbestämmanderätten att allt för mycket göra intrång i den traditionen. Men rent allmänt tycker jag att budskapet från regeringen visar att socialpolitiska frågor inte har den tyngd som de haft i tidigare s-ledda regeringar. Behövs det en socialminister i en regering? Det behövs någon med ett övergripande ansvar och att frågorna nu delats på tre bord kan göra att man förlorar vad gäller samordning. Det kommer att ta tid innan de olika ansvarsområdena faller på plats och de tre ministrarna är oerfarna vilket kan innebära att tjänstemännen får en större makt säger Göran och fortsätter: Det är inte hoppfullt att hänvisa till kommunerna. Sverige behöver en strategi för hanteringen av de svårast utsatta. Det går inte att ha 290 olika kommuner med olika försök till lösningar som ibland bygger mer på moralism och fördomar än på kunskap och erfarenhet. Jag tror vi cementerar utslagningen genom att inte ha ett samlat nationellt grepp, en socialpolitisk strategi. Lågt prioriterade Skolor, privata och kommunala, som inte sköter sig kan få betala skadestånd. Om en kommun inte sköter sin sociala barnvård händer sällan något. Det är väl rätt typiskt att det finns ett statligt elevombud med rätt att driva processer, men inget ombud för de mest utsatta barnen inom den sociala barnavården. Göran Johansson ser detta som en följd av det politiska ointresset. Det är få som för utsatta barns talan, då och nu. Svensken har haft tilltro till Den goda staten eller Den goda myndigheten. Där görs inga fel. Men tyvärr reagerar det svenska samhället svagt på fel och övergrepp från myndigheter i kommun och stat. I Vanvårdsutredningens rapport skrev jag att i vissa fall verkade kommunerna vara mer intresserade av satt skydda tjänstemän och politiker än de utsatta barnen, säger Göran. Myten av ofelbarheten präglar stat och myndighet, men medborgarnas uppfattning har förändrats och tilltron minskar. Men det är fortfarande svårt att hävda sig som enskild medborgare,säger Göran. Socialt marginaliserade är lågt prioriterade. De förekommer inte i valrörelser och idag finns inte ens en övergripande ansvarig minister för landets framtida socialpolitik. TEXT Anne Skånér 26 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 27

15 Föraktet för svaghet Så har ännu en valrörelse förflutit utan att socialpolitik har diskuterats. Den rödgröna sidan vann. Jag möter en hel del personer som befinner sig i stora sociala svårigheter. En kvalificerad gissning från min sida är att personer som befinner sig i ett socialt utanförskap i hög grad inte röstade på den segrande sidan utan istället på Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna. En ny valrörelse är nu i antågande. Inget talar för att det kommer att bli annorlunda i extravalet. Det finns ett stort mått av förakt i det svenska samhället från höger till vänster mot dem som inte kan uppföra sig, mot dem som inte gör rätt för sig. Den förra regeringen med moderaterna i spetsen visade sitt förakt genom att jaga de misslyckade genom den kniptångsmanöver man kallade arbetslinjen som innebar att man bara fick vara sjuk eller arbetslös en viss tid, oavsett om man var frisk eller inte, oavsett om det fanns jobb att få eller inte. Sedan hamnade man på socialkontoret vars fokus ändrats från att ge stöd och hjälp i en utsatt situation till att disciplinera, kontrollera och bestraffa de misslyckade. Varför ska man som socialt utsatt rösta på partier som jagar en med blåslampa? Varför ska man som socialt utsatt rösta på partier som jagar en med blåslampa? Den politiska vänstern är inte lika utåtagerande i sitt förakt för svaghet. Istället präglas de rödgröna partierna av ett förstrött ointresse för Sveriges svaga. Visst kan man gå med på att människor kan ha det lite dåligt men så farligt kan det inte vara eftersom Sverige fortfarande är ett välfärdsland och det var ju trots allt den politiska vänstern som en gång i tiden byggde upp det. Vänsterpartiet brukar ibland göra utspel om socialtjänstens usla arbetsvillkor. Man talar om systemfel men i väldigt liten grad om människorna som drabbas. Socialdemokraterna vill, i sin envig med moderaterna om att vara medelklassens favoritparti, inte heller prata om eller med de svaga eftersom man då riskerar att förknippas med förlorarna. Varför ska man som svag rösta på partier man osynliggörs av? Så återstår då Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. På gatunivå, för marginaliserade personer, finns det i alla svenska städer en omfattande social praktik som utförs av kristenhetens församlingar. Det är soppluncher, härbärgen och kvalificerat socialt arbete som utförs av diakoner, församlingsmedlemmar och andra frivilliga. I de kyrkliga verksamheterna blir man sedd, lyssnad på, behandlad som en människa. Steget är inte särskilt långt till att dra politiska slutsatser av den kristna praktiken. På senare tid har det i dessa verksamheter dykt upp romer som på sina håll upplevs som konkurrenter om de knappa resurserna. Det kan ibland uppstå fientligheter mellan romer och andra socialt utsatta. Fientligheter som Sverigedemokraterna självklart utnyttjar, medan vänstern säger att det är fult att vara rasist och att resurserna räcker till alla. Men för den som är socialt utsatt i Sverige är det uppenbart att resurserna faktiskt inte räcker till alla. Inte i det samhällssystem vi lever i nu. Och det är nuet som räknas. Och i nuet finns inte den politiska vänstern. Man kan inte trona på minnen från fornstora dagar eller prata om en hägrande framtid. Allt pekar nämligen på att den inte kommer att infinna sig. Det är symtomatiskt att den nya regeringen tillsatt en socialförsäkringsminister men inte en socialminister. Precis som om man kan transferera bort det sociala arvet. Det är symtomatiskt att den minister som har ett ansvar för socialtjänsten har haft biståndsarbete i annat land under många år, men saknar kunskap om det bistånd den svenska socialtjänsten i allt mindre grad levererar behövande i Sverige. Föraktet för svaghet färgar ett samhälle. Vilken färg visar sig i nästa val. Lagen riskerar att ytterligare isolera människor som redan sitter inlåsta under väldigt tuffa förhållanden. Den nya lagen förbättrar inget Den 1 oktober 2014 kom det förändringar i flera lagar som direkt påverkar verksamheten inom rättspsykiatrin enligt regeringens proposition. Ändringarna i lagarna kommer att medföra en rad förändringar inom rättspsykiatrisk vård med säkerhetsklassifikationer 1 samt 2. Ny lag för rättspsykiatrin Lagen berör både allmän inpasseringskontroll för besökare av anhöriga mm och tillgången för patienternas elektroniska kommunikation. Konsekvensen av detta kommer att bli att de vårdtagare som är patienter inom LRV (lagen för rättspsykiatrisk vård) och vårdas med SUP (särskild utskrivningsprövning) på avdelningar som är av säkerhetsklass 2 inte längre kommer att få ha tillgång till egna elektroniska kommunikationsmedel utan dessa kommer att omhändertas och förvaras under vårdtiden. Vad blir bättre? Detta innebär inte att de som vårdas enligt LRV med SUP kommer att nekas möjligheten till elektronisk kommunikation, lagen ålägger istället vårdgivaren Foto: Jonas Klinteberg att tillhandahålla denna utrustning, och säkerhetsställa att den enskilde individen ges möjlighet att kommunicera i rimlig omfattning. Allt detta har lett till att många sjukhus ännu inte kunnat börja använda lagen av praktiska skäl, eftersom det krävs att man bygger om inne på avdelningarna för att kunna erbjuda patienterna internet och telefoni. Så en fråga som jag nu ställer mig är vad ska denna nya lagen egentligen förändra och göra bättre? Förutom att den kommer kosta samhället 28 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 29

16 Konsten att få ut sin journal Många betalar för att få ut sin journal trots att man har rätt att få tjänsten utförd kostnadsfritt. Oberoende har undersökt hur det kan komma sig och förklarar hur man gör för att slippa kostnaden. Det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar. Så diktade Verner von Heidenstam vid förra sekelskiftet och det är tyvärr högaktuellt än idag. Olika samhällsinstanser har så krångliga och motstridiga system att man nästan måste vara jurist för att överblicka och kunna använda dem utan att betala för det. Det gäller till exempel när man vill få ut en journalkopia. Vi har hört talas om personer som lagt ut mer än tusen kronor på detta samtidigt som hen levde på socialbidrag. Detta trots att man faktiskt har rätt att få ut ett registerutdrag kostnadsfritt varje år. Hur kan det komma sig? Oberoende har varit i kontakt med tre olika jurister för att försöka reda ut det här och så här är det: Kostnadsfritt en gång per år Ja, du har rätt att få ut registerutdraget kostnadsfritt en gång per år MEN om du begär ut din journal via den klinik där du är eller varit patient har de rätt att täcka sina kostnader. Schablonbeloppet för att få ut allmänna handlingar är: de första nio sidorna gratis, därpå följande 10 sidor kostar 50 kronor och utöver det betalar man två kronor per kopia. För tydlighets skull ska här sägas att en journal är en allmän handling som är sekretessbelagd. Dock är de skyldiga enligt patientdatalagen att upplysa dig om att du kan få samma tjänst utförd gratis. Låter det krångligt och konstigt? Det är det också. Skulle du dessutom redan betalat för att få ut din journal; alltså, om de missat att upplysa dig om att du kan få det gratis, finns egentligen inga sanktionsmöjligheter. Det enda man kan göra är att vända sig till den aktuella kliniken och begära att få pengarna tillbaka. Vad man alltid har rätt att göra är att läsa sin journal på plats, på en tid man kommit överens med kliniken om. Skicka undertecknat brev Vill man få ut sitt registerutdrag gratis ska man skicka ett undertecknat brev till personuppgiftsansvarig på kliniken där man hänvisar till paragraf 26 i personuppgiftslagen. Man har dock inte omedelbar rätt att få ut hela sin journal. Vi har fått uppgift om att det kan ta längre tid om man begär ut sin journal på det sättet och det låter märkligt eftersom man söker i samma register. En förklaring kan vara att själva ansökningsförfarandet gör att det drar ut på tiden. Kliniken har i det fallet en månad på sig i normalfallet. Dröjer det längre ska de kontakta dig och förklara varför. I värsta fall kan det ta upp till fyra månader. Begär ut nio sidor i taget Det finns ytterligare ett sätt att få ut åtminstone delar av journalen lite snabbare och det är att man via sin klinik begär ut nio sidor i taget för att undvika kostnaden. Man kan verkligen fundera över det här systemet: att det finns två helt olika vägar att gå när man vill ha ut sitt registerutdrag och där den ena vägen riskerar att stänga många ute på grund av kostnaderna. Detta samtidigt som man kanske inte blivit upplyst om att man kan få exakt samma tjänst utförd gratis. Det hela bäddar för att missförstånd uppstår och fel begås. Som jag skrev i inledningen har Oberoende talat med tre jurister innan det hela klarnade och hur många orkar göra det? TEXT Monica Brundin Bild: Olagoke Akinwande, Yasmin Hamirani och Ashok Chopra CC-BY-2.0 en väldig massa av skattebetalarnas pengar. Den främsta orsaken bakom denna nya lagändring sägs vara att man vill stoppa införsel av narkotika. Fast hur det ska se ut förstår inte jag eftersom man fortfarande inte kommer att kunna neka patienter att ringa eller använda någon form av telefonavlyssning utan grova brottsmisstankar eller åklagarbeslut. Däremot kommer det att bli helt omöjligt om man ska låta avdelningar med mellan patienter få dela på en enda patienttelefon och dator med internet. Det kommer inte ha en chans att kunna fungera och patienter kommer inte att kunna kommunicera med sin familj, vänner eller sköta sin ekonomi mm på något bra och fungerande sätt. Många av de anhöriga till patienterna kommer inte att orka besöka sjukhusen längre eftersom den nya lagen för visitation av besökare är minst sagt väldigt kränkande. Kommer skapa problem Att ytterligare isolera människor som redan sitter inlåsta under väldigt tuffa förhållanden på ofta helt obestämd tid kommer drastiskt att öka riskerna för både våld och självmord inne på klinikerna. Man har redan från sjukhusens sida sagt att den nya lagen kommer att medföra stora praktiska problem och bli extremt svår att kunna genomföra på ett bra sätt. För mig själv tillsammans med många andra så kommer den nya lagen bara att skapa fler problem än den någonsin kan lösa och är ett väldigt slöseri med skattebetalarnas pengar och samhällets resurser. Sådana här generella förbud riskerar att förstöra den positiva utveckling som jag har sett inom den rättspsykiatriska vården. Inte fler restriktioner Man borde inte belasta den svenska rättspsykiatrin med fler förbud och restriktioner när lagen redan fördöms av flera andra länder i Europa för att den anses bryta mot de mänskliga rättigheterna. Utan istället verka för att göra den till en del av resten av Sverige och inte bort från det till ett eget samhälle inuti samhället. TEXT Tobias Björk 30 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 31

17 2 Att straffas gånger för samma brott Att ha ett körkort innebär att chanserna på arbetsmarknaden blir väsentligt högre för vem som helst. Om du dömts till fängelse är körkort nästan ett villkor för att ha den minsta chans att få ett arbete. Varje år drar Transportstyrelsen in hundratals körkort för personer som dömts för brott som inte har med trafik eller droger att göra. Utöver fängelsestraffet blir du också av med körkortet. tro att denne kommer att visa hänsyn i trafiken heller, lyder resonemanget. Ett något märkligt resonemang där det inte finns någon vetenskaplig forskning som styrker detta påstående, enligt Martin Sunnqvist som är doktorand i rättshistoria. Att dessutom bli bestraffad utifrån en presumtiv tanke om att begå något olagligt eller olämpligt går väl knappast att leda i bevis eller att skapa ett åtal för. Foto: Harry Wad Varje år granskar tjänstemän på Transportstyrelsen cirka domar från landets olika tingsrätter. År 2013 fick 414 personer sina körkort återkallade inom kategorin övrig brottslighet, ett epitet som Transportstyrelsen tillskrivit vissa brott. Företrädesvis är det våldsoch narkotikabrott som synas av Transportstyrelsens enväldiga domare och läkare. För att göra det ännu mer förvirrande så finns det ingen enhetlig policy angående indragningarna utan det är spridda skurar där den rådande dagsformen hos de olika tjänstemännen är avgörande för vilka som får behålla körkortet eller inte. Detta är verifierat genom ett stort antal dömda personer som jag talat med. Av trafiksäkerhetsskäl Återkallandet av ett körkort är inget straff utan utgörs av trafiksäkerhetsskäl menar Transportstyrelsen och gör sig till enväldig domare i de olika målen. Eftersom personen inte visat hänsyn när den brottsliga gärningen begicks finns det inte skäl att Ekobrottslingar inte trafikfara Av någon anledning är inte ekonomisk brottslighet representerad inom den brottskategori där man utgör en trafikfara. Trolöshet mot huvudman, bedrägeri eller att blåsa staten på åtskilliga miljoner betraktas inte som någon form av problem ur ett lämplighets- eller trafiksäkerhetsperspektiv, vilket kan tyckas märkligt. När Högsta domstolen beslutade om att ge prövningstillstånd för dubbelbestraffning i en rad olika skattemål släpptes ett stort antal skattebrottslingar ut i väntan på ny rättegång. Förste man ut var en grov skattebrottsling som avtjänade straff på direktörsvillan i Kolmården för att ha blåst staten på över 400 miljoner. Han satte sig glatt bakom ratten på sin Mercedes, som stod snyggt parkerad på anstaltens parkering, och styrde kosan tillbaka till Monaco med bibehållet körkort för att troligtvis aldrig mer återvända hem. TEXT Jörgen Filipsson 32 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 33

18 Jag är dubbelbestraffad - men inte enligt EU-domstolen EU-rätt, och därmed svensk lag medger inte att man straffas för samma brott två gånger. Men att först dömas till fängelse av en myndighet och sedan bli av med körkortet av en annan, för samma gärning, bedöms inte som dubbelbestraffning av EUdomstolen. Att komma tillbaka efter ett fängelsestraff innebär en rad svåra problem: skadestånd, böter, skulder, straffrihetsintyg, bostad, ett arbete, nytt körkort och ett väl fungerande socialt nätverk är fundamentalt viktiga komponenter för att överhuvudtaget ha en chans och möjlighet att bli en fungerande och självgående samhällsmedlem igen. Att dessutom inte få rätten att inneha ett körkort utifrån en presumtivt påstådd olämplighet gör ju knappast saken bättre. Fakta. Indraget körkort Transportstyrelsen kan besluta att återkalla ditt körkort om du brutit mot trafikregler, kört påverkad, har en sjukdom som påverkar din körning, körkortet är utfärdat på felaktiga grunder eller om Du har gjort dig skyldig till ett allvarligt brott som inte behöver vara ett trafikbrott eller ha samband med bilkörning, till exempel grov misshandel eller narkotikabrott. Om ditt körkort återkallas beslutar Transportstyrelsen om en spärrtid, alltså så lång tid körkortet ska vara återkallat. Spärrtiden är lägst en månad och högst tre år (36 månader). Om spärrtiden är längre än ett år måste du göra ett nytt förarprov, det vill säga både kunskaps- och körprov, innan ett nytt körkort kan utfärdas. För att få göra ett nytt förarprov måste du ha ett giltigt körkortstillstånd. Du kan ansöka om körkortstillstånd när det återstår sex månader av spärrtiden. Körkortstillståndet kan beviljas tidigast två månader före spärrtidens slut. (Källa: Transportstyrelsen) Körkortet återkallades Mitt eget körkort återkallades 2006 efter en icke trafikrelaterad dom i Malmö Hovrätt. Jag överklagade beslutet som jag uppfattade som en dubbelbestraffning i alla instanser upp till regeringsrätten utan framgång. Efter ett mycket långt fängelsestraff, som fortfarande pågår, ansökte jag om körkortstillstånd 2013 för att få tillbaka mitt körkort inför stundande frigivning. Nu började problemen på allvar. Artikelförfattarens körkort återkallades Transportstyrelsen begärde in ett underlag från kriminalvården där jag bedömdes tillhöra kategorin beroende, alltså klass 2, vilket sedermera visat sig vara skrivet i sten. Trots att jag aktivt deltagit i en rad evidensbaserade programverksamheter inom kriminalvården med mycket goda omdömen och resultat samt varit verifierat drogfri i åtta års tid kombinerat med tuffa universitetsstudier under fem års tid, vägrar kriminalvården att revidera min drogklassning. Detta trots upprepade försök från min sida. Prov godkänns inte Vid samtal med Transportstyrelsen ifrågasatte jag beslutet med hänvisning till den mycket långa drogfriheten och övriga insatser från kriminalvårdens sida. Jag uppmanades att åter ansöka om körkortstillstånd, vilket jag gjorde. Nytt avslag kom med Foto: Ihm Min-hyauk motiveringen beroende och ett krav på att jag ska lämna prover under ett års tid med början sex månader innan frigivning och sex månader efter frigivning, alltså till januari 2016, tillsammans med ett utlåtande från en beroendeläkare. Tilläggas bör att Transportstyrelsen inte godkänner provtagningar utförda på anstalt fast kriminalvården hävdar att anstaltsmiljön är narkotikafri, vilket får ses som en sanning med modifikation. Jag har år 2016 haft en faktisk spärrtid på 72 månader(!) vilket får ses som fullständigt orimligt och oproportionerligt med tanke på den initiala spärrtiden på tolv månader. Avslag i EU-domstolen Utöver detta har jag hemställt till EU-domstolen att pröva mitt fall enligt Artikel 50 i EU:s rättighetsstadga. Artikeln lyder: Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en i lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. Ne bis in idem dubbelbestraffning, vilken innefattar Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott. Utslaget kom den 16 oktober 2014: EU-domstolen finner inte något stöd för dubbelbestraffning och avslår därför min ansökan utan möjlighet till överklagan. TEXT Jörgen Filipsson 34 oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 35

19 /kultur /serien Missunnsam, hämndlysten och genuint mänsklig Jag är Frälsaren. Serier om utanförskap. 100 sidor Författare: Janne Karlsson Egetutgivet under Svensk apache, 2014 Läsare av Oberoende känner igen Janne Karlssons serierutor men han har även gett ut album. Det senaste kallar han Jag är Frälsaren. Frälsaren är missunnsam, hämndlysten och missar inte ett tillfälle att gå till attack om han ser några blottor hos den som för tillfället är hans förmenta motståndare. Han rasar och hatar och går loss om religion, telemarketing-företag, konsumtionshets. Han fräser och spottar men blir tillintetgjord om han möter motstånd. Janne Karlssons Frälsaren har bara en växel och det är femman. 36 Det hela är rätt kul men man sätter skrattet i halsen eftersom det mesta handlar om att sätta dit varandra, i en bildlig mening. I en svit går Frälsaren loss på en kvinna som står på gatan med sin katt. Han öser över henne beskyllningar om nazism och mycket annat. Ja, ni vet, Hitler påstods vara djurvän. När kvinnan äntligen får en syl i vädret säger hon: Jag skaffade mig en katt för att jag är så ensam. Frälsaren blir tillintetgjord och där förstår man, om inte förr, att Frälsaren är en mycket snäll, missförstådd och ensam person, som kanske mest vill ha kontakt och längtar efter kärleken. När han väl möter denna blir det som alltid: han tar i för mycket. Föremålet i fråga jobbar på biblioteket och hon är verkligen det underbaraste man kan tänka sig. Han placerar henne så högt upp på piedestalen att fallet inte kan bli annat än stort. När hon väl öppnat munnen och sagt helt fel saker är hon inte vatten värd längre. Frälsaren har nog bara en växel och det är femman. Jag gillar Janne Karlssons stil som tecknare men kan tycka att det blir lite väl mycket underliv och kroppsutsöndringar och plumpheter. Jag gillar även Frälsaren som figur och att han är så genuint mänsklig ändå i sitt raseri. Jag är Frälsaren kan beställas via e-post från svenskapache@gmail.com eller via hemsidan Den kostar 99 kronor plus porto. RECENSION: Monica Brundin oberoende 4/2014 4/2014 oberoende 37

20 Annons: Missbruk, psykiatri, neuropsykiatri Behandling och utredning , , Du som vill bli medlem i RFHL Det är viktigt att fylla i alla uppgifter. Ert kvitto på att ni blivit registrerade är att ni får Oberoende. Välj medlemskap, viktigt att du markerar det som gäller dig. Avgifterna gäller från Medlem (100 kr) Arbetslös, student, pensionär (25kr) under 26 år (25 kr) Familjemedlemskap (100 kr) Kön: Man Kvinna Födelseår: Namn: Adress: Ort: Oberoende behöver fler skribenter! Har du något du vill skriva om, något som ligger dig varmt om hjärtat eller har du redan skrivit något som du skulle vilja publicera? Skicka texten till oss så kanske vi kan trycka den. Du kanske vill skriva regelbundet i tidningen eller kanske bara ibland. Hör av dig! Vi behöver just dina erfarenheter! Du kanske även har bilder vi kan ha nytta av. Skicka ett mail till vår redaktionssekreterare monica.brundin@rfhl.se så hör vi av oss. Telefon: Födelseår: Medlemsförening: Jag vill även vara medlem i RFHL Qvinna Medlemskap oberoende Frankeras ej Porto betalt Svarspost Kundnummer: STOCKHOLM Här finns RFHL! FÖRBUNDSKANSLIET Lagerlöfsgatan 8, Stockholm Tel: E-post: info@rfhl.se LÄNSMEDLEMSFÖRENINGAR RFHL Gävleborg Besöksadress: Brunnsgatan 52, Gävle Postadress: Södra Stapeltorgsgatan 13, Gävle Tel: E-post: gavleborg@rfhl.se RFHL Halland Tynavägen 2 A, Halmstad Kontaktperson: Dean Trbojevic Tel: E-post: dean.trbojevic@rfhl.se RFHL Jönköping Svavelsticksgränd 17, Jönköping Tel: E-post: info@rfhljonkoping.se RFHL Norrbotten Edeforsgatan 86, Luleå Telefon: E-post: lulea@rfhl.se RFHL Oberoende Skåne Almbacksgatan 18, Malmö Tel: , E-post: oberoende.skane@rfhl.se RFHL Stockholm Lagerlöfsgatan 8, Stockholm Tel: E-post: stockholm@rfhl.se RFHL Uppsala Bangårdsgatan Uppsala Tel: E-post: oberoende.info@gmail.com Hemsida: MEDLEMSFÖRENINGAR RFHL Båstad Kontaktperson: Hans Johansson Tel: E-post: hans.johansson@rfhl.se RFHL Gotland Marika Hård af Segerstad Tel: E-post: marika@vibble.se RFHL Göteborg Sångspelsgatan 1, Hisings-Backa Tel: , E-post: kontakt@rfhl-goteborg.com RFHL Helsingborg Tel: E-post: helsingborg@rfhl.se RFHL Katrineholm c/o/ Halvarssen Köpmangatan Katrineholm RFHL Luleå Edeforsgatan 86, Luleå Telefon: E-post: lulea@rfhl.se RFHL Lund St. Södergatan 58 A Lund Tel: E-post: rfhl.lund@gmail.com dag.lundberg@rfhl.se RFHL Malmö Almbacksgatan 18, Malmö Tel: E-post: rfhl.malmo@rfhl.se RFHL Qvinnoqulan Norrköping Repslagaregatan 11, Norrköping Tel: E-post: qvinnoqulan.norrkoping@gmail. com Musketörerna I Sollentuna Tel: E-post: info@musketorernaisollentuna.se RFHL Stockholm Lagerlöfsgatan 8, Stockholm Tel: E-post: stockholm@rfhl.se RFHL Storuman Ove Wollgarth Tel: E-post: ove@wollgarth.se Kamratföreningen Lågan Åsbogatan 27, källartrappan Ängelholm Tel: E-post: allan.hedman@rfhl.se RFHL Qvinna Lagerlöfsgatan 8, Stockholm. Tel: E-post: therece.teir@gmail.com Kvinnogruppen Meri Inger Julin Tel: , Qjouren Box , Stockholm Tel: E-post: qjouren@rfhl.se QVINNOQULAN QvinnoQulan Gävle Södra Stapeltorgsgatan 13, Gävle Tel: E-post: kristina.eriksson@rfhl.se QvinnoQulan Luleå Anna-Lisa Eckebring Tel: QvinnoQulan Malmö Maryana Nejderud Tel: QvinnoQulan Sandviken c/o NBV Gävleborg, Storgatan Sandviken Tel: E-post: qq.sandviken@rfhl.se QvinnoQulan Stockholm Grindsgatan 37, Stockholm. Tel: E-post: qvinnoqulan@gmail.com QvinnoQulan Västervik Fiskaregatan 5, Västervik Tel: E-post: karin.andrea@rfhl.se QvinnoQulan Örebro Erja Lukkarilla Tel: E-post: qvinnoqulan.orebro@hotmail.com OMBUD Eskilstuna: Lennart Clarstedt Tel: E-post: lennart.clarstedt@gmail.com Skellefteå: PO Boström Tel: Tomelilla: Ingrid Jonsson Tel: Umeå: Gini Mohlin Tel: E-post: gini.mohlin@live.se BEHANDLINGSHEM Iris Utvecklingscenter Mullsjö Box 113, Mullsjö Tel: Boendekollektivet Holma Tel: oberoende 4/2014 2/2011 4/2014 oberoende 39