Sverige. 1. Allmänna översikt

Transkript

1 Sverige 1. Allmänna översikt De första åtgärderna för att bekämpa människohandel i Sverige infördes inom ramen för 1998 års handlingsplan mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte. En så kallad nationell rapportör i frågor som rör människohandel har funnits sedan Ansvarig myndighet är Rikspolisstyrelsen. Klicka här för en sammanfattning av den aktuella situationen som den beskrivs av den nationella lägesrapportören i den 10 rapporten från oktober Fokus har i Sverige generellt legat på att bekämpa sexuellt utnyttjande, något som framgår av förhållningssättet gentemot prostitution. Köp av sexuella tjänster förbjöds Den första nationella handlingsplanen som tar upp människohandel med såväl barn som vuxna antogs Enligt Rikskriminalpolisen är människohandel i Sverige ett problem som i första hand förekommer i större städer, även om det givetvis kan dyka upp också i mindre samhällen. Det är svårt att exakt bedöma hur många människor som fallit offer för människohandel under perioden Det beror främst på att antalet identifierade offer beror på hur stora resurser polisen avdelar för att utreda människohandel. Den tillgängliga informationen visar dock att de kvinnor och flickor som fallit offer för människosmuggling företrädesvis kommer från Estland, Ryssland, Rumänien och Polen. De allra flesta är mellan 13 och 36 år gamla. Vissa kommer från Albanien, Bulgarien, Nigeria, Thailand, Lettland, Tjeckien och Ukraina. De flesta tillhör minoritetsgrupper i sina hemländer eller har vuxit upp under mer eller mindre svåra hemförhållanden. 2. Institutionell och rättslig ram 2.1 Lagstiftning 1

2 Alla former av människohandel är förbjudna. En särskild brottsrubricering har funnits i Sverige sedan 2002, när bestämmelser om straffansvar för människohandel för sexuella ändamål infördes i brottsbalken. Lagen ändrades 2004, så att den omfattade alla former av människohandel, inklusive handel inom de nationella gränserna. Denna lagstiftning föreskriver att personer som gjort sig skyldiga till människosmuggling ska dömas till mellan två och tio års fängelse. Strafflagstiftningen om människohandel har nyligen setts över. Regeringen har lagt fram en proposition med flera förslag till lösningar för att göra lagstiftningen mer effektiv. Förslagen innebär också att kravet på dubbel straffbarhet inte skulle gälla människohandelsbrott som begås utanför Sveriges gränser. Regeringen föreslår vidare att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel och de ändringar i Sekretesslagen som krävs för att ratificera konventionen. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli De svenska bestämmelserna är i överensstämmelse med direktiv 2004/81 av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel. Den svenska utlänningslagen ändrades 2007 i syfte att underlätta åtal i allmänhet genom att ge vittnen till brott och brottoffer rätt att vistas lagligt i Sverige. I Sverige gäller en betänketid på 30 dagar. Vidare infördes 2004 en möjlighet att utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till utlänningar som fallit offer för människohandel i Sverige. Tillståndet gäller till att börja med för sex månader, men kan förlängas på ansökan av den allmänna åklagaren, om det gynnar utredningen. Denna bestämmelse ändrades på nytt 2007 och föreskriver numera att vittnen ska samarbeta med de brottsbekämpande myndigheterna och bryta alla band med de individer som misstänks för brott. i Enligt lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster ska den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen syftar till att minska efterfrågan på sexuella tjänster och därigenom förebygga människohandel för sexuella ändamål (se avsnitt 5. Närmare upplysningar). 2.2 Nationell strategi/nationell handlingsplan 2

3 Den svenska regeringen antog i juli 2008 sin första nationella handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Handlingsplanen (som sträcker sig över perioden ) omfattar fem särskilda insatsområden, med 36 åtgärder för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål. De fem prioriterade områdena är: Ökat skydd och stöd till utsatta. Stärkt förebyggande arbete. Stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet. Ökad nationell och internationell samverkan. Ökad kunskap. Över 214 miljoner SEK har ianspråktagits för att genomföra åtgärderna i handlingsplanen. Ett antal statliga myndigheter, icke-statliga organisationer och andra organisationer har getts i uppdrag att genomföra verksamheter som grundar sig på åtgärderna i handlingsplanen. Vidare syftar handlingsplanen till att intensifiera arbetet för att nå ut till offren för prostitution eller människohandel för sexuella ändamål och i större utsträckning prioritera skyddat boende, behandlingshem och andra former av stöd och skydd. Utvärdering och fortbildning är viktiga inslag i planen. Under 2011 kommer Brottsförebyggande rådet att göra en utvärdering av handlingsplanen. Denna utvärdering kommer sedan att läggas fram för riksdagen. Ett utkast till handlingsplan mot människohandel för andra ändamål än sexuellt utnyttjande har utarbetats av Arbetsmarknadsdepartementet. Utkastet är nu under behandling. 2.3 Samordning av åtgärder mot människohandel på nationell nivå Det finns inget enskilt departement som ansvarar för samordningen av insatserna mot människohandel i det svenska regeringskansliet. Den nationella handlingsplanen utarbetades av Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Bland övriga behöriga departement finns Justitiedepartementet, Socialdepartementet och Utrikesdepartementet. Länsstyrelsen i Stockholm har en nationell samordnare mot prostitution och människohandel som utsågs i januari 2009 för hela den tid som den nationella handlingsplanen gäller. Den 3

4 nationella samordnaren ansvarar för insatser som har att göra med människohandel för sexuella ändamål och rapporterar till Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Länsstyrelsen i Stockholm leder en stödgrupp för metodfrågor, som består av statliga aktörer med omfattande erfarenhet från arbete mot människohandel. Myndigheter som polisen, socialtjänsten, migrationsverket och åklagarmyndigheten ingår i gruppen. Stödgruppen för metodfrågor har till uppgift att hjälpa statliga myndigheter, kommuner och andra organisationer att utveckla sin verksamhet och att ge praktiskt stöd. Gruppen ska också arbeta för att förbättra myndigheternas kunskaper om frågor rörande prostitution och människohandel. Verksamheten kan omfatta fortbildning och seminarier för personer som kommer i kontakt med dessa frågor i sin yrkesverksamhet samt insatser för att ta fram informationsmaterial och data för hela landet. För närvarande håller länsstyrelserna i Sverige på att utarbeta en nationell strategi för ett rikstäckande samarbete i frågor som rör människohandel. Den nationella samordnaren har som uppdrag att utveckla och effektivisera befintliga regionala samarbetsnät och utvidga dem till ett nationellt nät. Han ansvarar vidare för att stärka samarbetet mellan regionerna genom Sveriges 21 länsstyrelser, och för att sprida information och öka medvetenheten om dessa frågor bland berörda aktörer. ii 2.4 En nationell rapportör eller liknande struktur I december 1997 tilldelades Rikspolisstyrelsen rollen som nationell rapportör i frågor som rör människohandel. I den nationella rapportörens ansvarsområden ingår att samla information om människohandelns omfattning i Sverige och utomlands, övervaka resultaten av kampen mot människohandel (till exempel att den rättsliga och politiska ram som omgärdar arbetet mot människohandel, inklusive politik och lagstiftning som syftar till att straffbelägga köp av sexuella tjänster, fungerar effektivt), analys av utredning och lagföring av köpare, hallickar, människosmugglare och organiserade brottsnätverk, 4

5 övervaka, utvärdera och sprida information om nya tendenser, till exempel nya former och metoder för att bedriva handel med människor till och inom Sverige, organisation av seminarier och fortbildning på nationell och internationell nivå, utveckla nätverk på nationell och internationell nivå. Den nationella rapportören rapporterar varje år till regeringen om resultaten av insatserna mot människohandel, utredningar, domstolsavgöranden och tendenser när det gäller människohandel i Sverige. Den lämnar också rekommendationer till förbättringar. I oktober 2009 presenterades den tionde årsrapporten. Den svenska nationella rapportören har i stort samma uppgifter som motsvarande funktioner i andra medlemsstater, men är inte en oberoende institution. 3. Genomförande av politiken mot människohandel 3.1 Förebyggande insatser Insatserna för att förebygga människohandel i Sverige har omfattat kampanjer för att öka medvetandet om människohandel och därigenom minska efterfrågan på sexuella tjänster. Under 2008 genomförde kommunstyrelsen i Stockholm en informationskampanj riktad till taxiförare och hotell- och restaurangpersonal, då sannolikheten för att dessa grupper kommer i kontakt med offer för människohandel är relativt stor. Olika anslag och televisionsinslag gav information om hur allmänheten kan rapportera misstänkta fall av människohandel. Bland dessa kampanjer kan särskilt nämnas den gemensamma Nordic Baltic campaign against trafficking in women, som genomfördes under perioden i de åtta nordiska och baltiska länderna under Nordiska rådets överinsyn. Kampanjen syftade till att skapa ett ökat medvetande kring och höja allmänhetens kunskaper om människohandel med kvinnor samt till att skapa underlag för diskussioner om problemet i regionen. 3.2 Hjälp och stöd till offer 5

6 Allmänt Det är stat och kommuner som ansvarar för hjälpen och stödet till offer för människohandel. Enligt den svenska socialtjänstlagen är kommunernas socialnämnder ansvariga för att ge stöd och hjälp till brottsoffer. Kommunerna tillhandahåller ofta detta stöd i nära samarbete med det civila samhällets aktörer. Exempelvis drivs många skyddade boenden av icke-statliga organisationer, till exempel Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund. Kommunerna ansvarar dock för uppföljningen av alla åtgärder som vidtas. Kommunerna mottar varje år särskild finansiering som ska bidra till att stärka och utveckla deras arbete för att stödja och hjälpa kvinnor som utsätts för våld och barn som har bevittnat våld. Offer för människohandel erbjuds samma hjälp som brottsoffer i allmänhet. Det finns dock vissa speciella tjänster som riktar sig till just offer för människohandel. Offer för människohandel för sexuella ändamål får hjälp av särskilda prostitutionsenheter i de större städerna. Rätten till information Polisen och allmänna åklagarmyndigheten kommer oftast att kunna ge offret den rättsliga hjälp han eller hon behöver. Om offret har dåliga kunskaper i svenska eller är allvarligt hörsel- eller talskadad har han eller hon rätt att utan kostnad få hjälp av en tolk under utredning och rättegång. Denna tjänst finns också tillgänglig för alla eventuella andra kontakter som offret behöver ha med andra myndigheter. I korthet är polisen och åklagarmyndigheten skyldiga att informera offret om följande: Möjligheterna att begära skadestånd och ersättning för skada som tillfogats genom brott. Åklagarmyndigheten är vanligtvis skyldig att på offrets begäran förbereda och föra talan om skadestånd i rättegången. Bestämmelserna om besöksförbud, om juridiskt biträde för den skadelidande och om stödpersoner. Hur man ansöker om rådgivning och rättshjälp. 6

7 Myndigheter och organisationer som erbjuder kompletterande stöd och bistånd. I förekommande fall, att utredning inte kommer att inledas eller att utredningen kommer att läggas ner. Huruvida rättsliga åtgärder bör vidtas eller ej. Offrets rätt till juridiskt biträde Ett juridiskt biträde ska tillvarata offrets intressen och ge stöd och hjälp. När förundersökning har inletts ska ett särskilt ombud utses för offret bland annat i mål som rör brott som regleras i kapitel 6 i BrB (sexualbrott), om det inte är uppenbart att offret inte behöver sådant bistånd, brott som regleras i 3 och 4 kap. i BrB (brott mot liv och hälsa respektive brott mot frihet och frid, inklusive människohandel) och som kan ge fängelse, och brott som regleras i 8 kap. 5 eller 6 i BrB, eller försök, förberedelse eller anstiftan att begå sådana brott, om det med hänsyn till offrets personliga förhållande till den misstänkte/tilltalade eller andra omständigheter kan antas att offret inte behöver sådant bistånd, andra brott som kan ge fängelse, om det mot bakgrund av den skadelidandes personliga relation till de misstänkte eller av andra skäl kan antas att den skadelidande är i behov av sådant bistånd. Ersättning Brottsoffermyndigheten ansvarar för pröva ärenden om statlig brottsofferersättning, förvalta brottsofferfonden och fungera som kunskapscentrum. Vidare driver myndigheten en rad projekt för att utveckla arbetet till stöd för brottsoffer i Sverige. Som ett led i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål fick brottsoffermyndigheten 2008 i uppdrag av regeringen att genomföra en undersökning om statlig ersättning till offer för människohandel för sexuella ändamål. Syftet med denna undersökning var att finna betalningsrutiner som garanterar att personer utomlands som utsatts för människohandel för sexuella ändamål i Sverige verkligen erhåller den statliga ersättning de är berättigade till. Undersökningen omfattade också en jämförelse med 7

8 motsvarande rutiner i andra medlemsstater och i Norge. Resultaten av undersökningen lades fram den 1 februari Skydd, rehabilitering, säkert återvändande och nationell hjälplinje Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utarbetat riktlinjer för kommunerna i syfte att stödja tillämpningen av den lagstiftning som rör de sociala myndigheternas verksamhet. Socialstyrelsen kommer också i en nära framtid färdigställa en handbok och en webbplats. Syftet är att försöka garantera ett adekvat och enhetligt stöd till offer för människohandel med utgångspunkt i deras behov. En viktig del av arbetet är att utveckla samarbetet med ickestatliga organisationer. Som ett led i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål har socialstyrelsen också givits i uppdrag att ta fram fortbildningsmaterial för personer som kan komma i kontakt med prostituerade i samband med sin yrkesutövning. Det kan till exempel röra sig om sjukvårdspersonal och socialtjänstemän, men även om personal vid ungdomsmottagningar och skyddade boenden. Vidare arbetar de två riksorganisationerna för kvinno- och tjejjourer i Sverige tillsammans i ett rikstäckande projekt som syftar till att bygga kapacitet, tillföra kunskaper och skapa nya rutiner vid de olika kvinno- och tjejjourerna i landet, så att kvinnliga offer för människohandel kan få hjälp och skydd på ett professionellt och adekvat sätt. Projektet genomförs i samarbete med andra organisationer, både icke-statliga och statliga, som arbetar med att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Länsstyrelsen i Stockholm har givits i uppdrag att utveckla rehabiliteringsprogram för personer som fallit offer för människohandel för sexuella ändamål och prostitution. Rehabiliteringsprogrammen syftar till att göra offer för människohandel bättre rustade att skapa sig en framtid genom att fastställa vilka grundläggande förutsättningar och resurser som krävs för att de ska få tillgång till utbildning och den ordinarie arbetsmarknaden. Dessa rehabiliteringsprogram har skräddarsytts för att svara mot individuella behov och vara till stöd för offer för människohandel, oavsett om de stannar i Sverige eller återvänder till hemlandet. Länsstyrelsen i Stockholm driver också ett projekt för säkert återvändande på initiativ och finansierat av staten. Länsstyrelsen planerar, samordnar och utvecklar åtgärder för att offer för människohandel på ett säkert sätt ska kunna återvända till sina hemländer. Projektmålet är att ge offren möjlighet att återvända på ett säkert, effektiv och tillräckligt välorganiserat sätt, så 8

9 att de inte på nytt riskerar att utsättas för människohandel. Avsikten är att projektet ska ge offren förutsättningar att bygga ett nytt liv när de är tillbaka i sina hemländer. Projektet drivs i nära samarbete med myndigheter och icke-statliga organisationer i ursprungs- och transitländer, bland annat för att skapa rutiner för säkert återvändande. Den svenska staten finansierar en telefonhjälplinje för offer för våld och sexuellt utnyttjande, inklusive människohandel. Hjälplinjen är öppen 24 timmar om dygnet årets alla dagar. Samtalen är kostnadsfria, uppringaren kan vara anonym och personalen har full tystnadsplikt. Ett samtal till hjälplinjen syns inte på telefonräkningen. Tjänsten finns på ett antal språk, inklusive språken som talas i de länder där offren för människohandel i Sverige oftast har sitt ursprung. Uppehållstillstånd Offer för människohandel kan beviljas ett särskilt tidsbegränsat uppehållstillstånd för 30 dagars betänketid på ansökan av förundersökningsledaren. Ett första tidsbegränsat uppehållstillstånd på sex månader kan på förundersökningsledarens begäran förlängas om det behövs av utredningsskäl. Den relevanta bestämmelsen, som ändrades 2007, föreskriver att vittnen och offer ska samarbeta med de brottsutredande myndigheterna och att alla förbindelser med de personer som är misstänkta för brott ska brytas. Totalt beviljades 23 personer tillfälligt uppehållstillstånd under 2009 med hänvisning till förundersökningar eller huvudförhandlingar i brottmål. 3.3 Särskilda skyddsåtgärder för barn De första åtgärderna för bekämpa människohandel infördes som ett led i 1998 års handlingsplan mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte. År 2007 utvidgade Socialdepartementet handlingsplanen mot sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt till att även omfatta sexuellt utnyttjande för andra än kommersiella ändamål. iii Den nationella handlingsplanen omfattar flera åtgärder som syftar till att förbättra skyddet av och stödet till barn och unga som varit offer för eller riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande. 9

10 ECPAT Sverige har inrättat en telefonjour som tar emot anmälningar av misstänkta fall av människohandel med barn. iv Förebyggande verksamhet som riktar sig till barn och unga i Sverige Som exempel på förebyggande åtgärder inriktade på barn och unga har Statens ungdomsstyrelse getts i uppdrag att intensifiera det förebyggande arbetet bland unga som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande. Ungdomsstyrelsen ska tillhandahålla utbildning om riskerna för sexuellt utnyttjande av unga, riktad till personer som arbetar med unga, och utveckla pedagogiskt material om sexuellt utnyttjande som kan användas av olika nationella organisationer, men också genomföra andra verksamheter som riktar sig till barn och unga. 3.4 Utredning och åtal Arbetsgrupper med sakkunniga från olika områden, specialenheter, polisarbetsgrupper osv. Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalpolisen har specialiserad personal som arbetar med att bekämpa människohandel. Särskilda polisenheter som arbetar med fall rörande människohandel för sexuellt utnyttjande och anknytande brott är verksamma i Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm finns Kommissionen mot människohandel, som har omkring 25 anställda och fungerar som stödenhet för andra polismyndigheter i Sverige. Kommissionen arbetar mot människohandel för sexuellt utnyttjande och därtill knuten brottslighet, medan gränspolisen ansvarar för fall som rör människohandel för arbetskraftsexploatering och människohandel med barn för andra ändamål än sexuellt utnyttjande. 1 Fallen handläggs om så behövs med bistånd av Rikskriminalpolisen. I Göteborg och Malmö görs i ansvarshänseende ingen åtskillnad mellan olika former av människohandel. 10

11 De särskilda brottsutredande myndigheterna arbetar tillsammans med en socialarbetare från den lokala socialförvaltningen. Socialarbetarens främsta ansvar är att se till att offren har tillgång till allt stöd de behöver. Inom åklagarmyndigheten ansvarar internationella åklagarkamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö för att leda förundersökningar och väcka åtal i mål som rör människohandel. Fyra åklagare vid respektive kammare ansvarar för just denna typ av ärenden. Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg har getts ansvaret för att genomföra regeringens nationella handlingsplan mot människohandel vid åklagarmyndigheten. Detta sker inom ramen för ett särskilt projekt som tar upp såväl operativa som strategiska frågor. Projektet har dels inneburit att fyra åklagare har avdelats särskilt för ändamålet samt tillgång till grundläggande fortbildning om frågor som rör människohandel för alla åklagare och särskild fortbildning i frågor som rör människohandel för åklagare vid de internationella åklagarkamrarna. Andra viktiga verksamhetsområden är metodutveckling och övervakning av rättspraxis. Centrumet har till exempel tagit fram en handbok/juridisk handledning om människohandel, i syfte att göra förundersökningar om människohandel mer enhetliga och effektiva. Den senaste handledningen är ett komplement till den fortlöpande analys som görs av åklagarmyndigheten och som har resulterat i ett flertal rapporter och handledningar om människohandel. De senaste sifferuppgifterna om åtal och domar Människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande Under perioden dömdes en person för människohandel för sexuella ändamål. Dessutom dömdes en person för anstiftan till människohandel för sexuella ändamål. Ytterligare 22 personer fälldes för koppleri. Under 2009 fälldes två personer för människohandel och en för medhjälp till människohandel för tiggeriändamål. Dessutom dömdes sju personer för grovt koppleri, tre för koppleri och en för försök till koppleri. Tillgängliga uppgifter visar att kvinnor och unga flickor som fallit offer för människohandel i första hand kommer från Estland, Ryssland, Rumänien och Polen. Åldern har i de flesta fall 11

12 legat mellan 13 och 36 år. Vissa kvinnor och flickor kommer från Albanien, Bulgarien, Nigeria, Thailand, Lettland, Tjeckien och Ukraina. De flesta av offren kommer från minoritetsgrupper i sina hemländer eller har vuxit upp under mer eller mindre svåra hemförhållanden. Många av gärningsmännen bakom verksamheter med anknytning till människohandel som utretts under perioden har haft starka kopplingar till offrets hemland. Flertalet av gärningsmännen har vistats eller levt i Sverige under lång tid och talar svenska. Människohandel för andra former av utnyttjande Under 2007 utredde polisen sammanlagt 35 fall av misstänkt människohandel för arbetskraftsexploatering. För 2008 uppgick antalet utredda fall till åtta. I februari 2010 dömdes två män för människohandel för arbetskraftexploatering av två unga män som utnyttjades för att begå stölder i Sverige. Under 2007 fann Rikskriminalpolisens underrättelseavdelning indikationer på att det förekom människohandel inom ramen för den mångsidiga brottsverksamhet som vissa brittiska och irländska personer verksamma inom asfalt- och stenläggningsbranschen bedrev i Sverige och andra europeiska länder. Under 2007 tog sexton personer vid olika tillfällen kontakt med den brittiska ambassaden i Sverige för att få hjälp att resa hem till Storbritannien. De uppgav för ambassaden att de hade blivit utnyttjade av andra för att utföra asfalt- och stenläggningsarbeten för olika privatpersoner runtom i Sverige. Dessa personer var i de flesta fall män som levde utanför samhället eller som var marginaliserade, till exempel personer utan fast adress eller med mentala funktionshinder. Offren försågs med äkta eller förfalskade resehandlingar som ofta togs ifrån dem när de anlände till destinationslandet. Människohandel med barn Under de utredningar av ärenden rörande människohandel som utförts under 2007 och 2008, har man inte identifierat några offer som varit under tolv år. Alla underåriga offer som påträffats har varit mellan 16 och 17 år gamla. Ett fåtal brottsutredningar har berört barn från sydöstra Europa som förts till Sverige för att begå stölder och utöva tiggeri. Vissa av dessa 12

13 pojkar och flickor har utnyttjats för att stjäla på olika platser i Sverige och på andra håll i Europa. Den information som samlats in antyder att en vanlig rekryteringsmetod är att människohandlarna kontaktar fattiga föräldrar i sydöstra Europa, till exempel i Bulgarien och Rumänien, i syfte att hyra eller köpa deras barn. Avsikten är att sedan utnyttja barnen genom att tvinga dem att medverka vid stöld, tiggeri eller prostitution. Barnen, som ofta är mellan 10 och 14 år gamla, får inte gå i skola utan tränas i stället i att begå snatterier och verka som ficktjuvar. Ofta drar människohandlarna fördel av barnens ålder för att undvika lagföring och registrering i kriminalregister. Ibland förses barnen med flera identiteter, vilket försvårar övervakningen av problemet. Barnsexturism Under förekom fyra dokumenterade fall av misstänkt sexuellt utnyttjande av barn där de misstänkta varit svenskar. Se även avsnitt 3.2 under uppehållstillstånd. 4. Internationellt samarbete Sverige deltar aktivt i detta arbete på EU-nivå och inom Europarådet och Förenta nationerna. Dessutom deltar landet i regionalt samarbete i de nordiska och baltiska regionerna. Europeiska unionen Det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen 2009 högprioriterade kampen mot människohandel, inte minst i samband med den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes frågor. Detta ledde till att rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 1 december 2009 kunde enas om ett åtgärdsinriktat dokument. Vidare hölls en konferens, Towards EU Global Action against Trafficking in Human Beings, på EU:s dag mot människohandel den oktober. Konferensen behandlade i första hand samarbete med tredjeländer som är ursprungsländer för människohandel och tredjeländer som offren smugglas genom. 13

14 Östeuropa, Östersjöregionen och Balkan Sverige stödjer bland annat Save the Children in Eastern Europe, som arbetar för att förebygga människohandel med barn genom rådgivning, studiecirklar, yrkesutbildning och ekonomiskt stöd till rumänska flickor som har återvänt till hemlandet efter att ha utsatts för människohandel och förts till andra länder. Stödet inbegriper information och fortbildningsinsatser för polis och andra myndigheter som kan tänkas komma i kontakt med barn som utsatts för människohandel. I Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Kosovo och Rumänien görs bland annat insatser för att skydda barn och sprida information genom nationella rapporter och media. I Albanien har statliga kommunala tjänstemän inklusive skolpersonal, personal vid ungdomscentrum och företrädare för organisationer som arbetar mot människohandel fått utbildning och informationsmaterial om barn och unga som varit offer för människohandel. Sverige deltar i den arbetsgrupp mot människohandel som inrättats av Östersjöstaternas råd. Gruppen arbetar med att underlätta och främja samordning samt utbyte av kunskaper och bästa praxis mellan befintliga lokala, nationella och internationella projekt, att vara med och säkerställa att en flerdimensionell och ämnesöverskridande strategi tillämpas i och mellan länderna i Östersjöregionen samt att stimulera till och föreslå nya insatser. Sverige verkar också genom Baltic Sea Task Force on Organised Crime (BSTF), som inrättades 1996 under svenskt ordförandeskap för att stärka det operativa samarbetet i regionen. Sedan dess har man genomfört ett antal operativa projekt och underrättelseinsatser, också när det gäller människohandel. Den svenska regeringen stödjer expertgruppen för samarbete om riskutsatta barn (Expert Group for Cooperation on Children at Risk). Gruppen består av högre tjänstemän vid de ministerier som ansvarar för barnfrågor i länderna som ingår i Östersjöstaternas råd samt från Europeiska kommissionen. Under perioden deltog Sverige i ett regionalt initiativ som genomfördes under det så kallade nordisk-baltiska projektet mot trafficking. Projektet syftade bland annat till att inrätta ett nätverk för att underlätta remittering mellan länderna i regionen av kvinnor som 14

15 varit offer för människohandel för sexuellt utnyttjande. The Nordic Pilot Project for the Support, Protection, Safe Return and Rehabilitation of Women Victims of Trafficking in Human Beings for Sexual Exploitation genomfördes av Europeiska kvinnolobbyn. Deltagande länder var Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge och Sverige. Internationellt utvecklingssamarbete Sveriges ansträngningar för att bekämpa människohandel genom internationellt utvecklingssamarbete grundar sig på regeringens strategidokument Fattigdom och människohandel (2003). I dokumentet ges ett antal riktlinjer. Motåtgärderna bör inriktas på de värsta och vanligaste formerna av människohandel, det vill säga handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål och människohandel för arbetskraftexploatering, särskilt tvångsoch barnarbete. År 2005 offentliggjordes en översyn av genomförandet av strategidokumentet. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA) arbetar fortlöpande enligt riktlinjerna i detta dokument, som innehåller följande rekommendationer Större tyngdpunkt bör läggas på förebyggande insatser. Vikten av att ge offren förutsättningar att påverka sin egen framtid bör klargöras på ett tydligare sätt. Antalet samarbetspartner bör utvidgas. Vikten av hållbara åtgärder bör framhållas tydligare. Pojkar, män, flyktingar och fördrivna personer bör också omfattas. Åtgärderna bör ges en större geografisk spridning. Kopplingen mellan människohandel och organiserad brottslighet bör betonas starkare. Ett antal utvärderingar bör genomföras. Sverige har också tagit många initiativ för att bekämpa människohandel inom ramen för sitt regionala samarbete med Afrika och Asien. 5. Övriga upplysningar 15

16 Sedan januari 1999 har köp av och försök att köpa sexuella tjänster utgjort ett brott i Sverige. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet omfattar alla former av sexuella tjänster, oavsett om köpet sker på gatan, på en bordell eller på ett så kallat massageinstitut osv. Både köparen och säljaren kan vara antingen man eller kvinna. Till sexuella tjänster räknas samlag, men också andra former av sexuellt umgänge. Betalningen kan förstås utgöras av pengar, men kan också bestå av till exempel alkohol eller narkotika. Bestämmelsen är också tillämplig på personer som använder en sexuell tjänst som någon annan har betalat för. Bestämmelsen är ett bevis på Sveriges inställning till prostitution, nämligen att prostitution är en form av exploatering av människor och ett betydande samhällsproblem. Enligt den svenska regeringen syftar bestämmelsen till att avskräcka människor från sexköp. Den som säljer sexuella tjänster bestraffas inte. Enligt Rikskriminalpolisens utredningsenhet fungerar lagstiftningen som en barriär för människohandlare som vill göra affärer i Sverige. I april 2008 tillsatte den svenska regeringen en utredning för att utvärdera tillämpningen av bestämmelsen och dess verkningar. Syftet med utvärderingen var att undersöka hur lagstiftningen fungerar i praktiken och vilka effekterna har varit på prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Enligt den rapport som lades fram i juli 2010 finns det inget som tyder på att prostitutionen har ökat under senare år. Inte heller finns det några uppgifter om att prostituerade som tidigare utnyttjades i gatuprostitution nu i stället ägnar sig åt inomhusprostitution. Enligt rapporten har kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster således bidragit till att bekämpa prostitutionen. 6. Källor 6.1 Lagstiftning Brottsbalken (2004:406) 4 kap. 1 a Människohandel 6 kap. 11 Köp av sexuell tjänst 6 kap. 9 Köp av sexuell handling av barn 16

17 Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster SFS 1998:408. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999, men upphävdes i april 2005, när bestämmelsen införlivades med brottsbalken. Förbudet mot människohandel för sexuella ändamål trädde i kraft den 1 juli Det ersattes av den allmänna bestämmelsen om människohandel i juli Utlänningslagen (2005:716). Lagen trädde i kraft den 31 mars kap. 15 Socialtjänstlagen (2001:453) 6.2 Nationell strategi/nationell handlingsplan Integrations- och jämställdhetsdepartementet, 2008, Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Informationsblad, (för nedladdning) 6.3 Rapporter och utredningar Människohandel och barnäktenskap ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU [Statens offentliga utredningar] 2008:41) Människohandel och barnäktenskap ett förstärkt straffrättsligt skydd Rikspolisstyrelsen, Lägesrapport 10, (Människohandel för sexuella och andra ändamål, Rapport 2009:1) Människohandel för sexuella och andra ändamål National Rikskriminalpolisen (2009) Lägesrapport 9 Människohandel för sexuella och andra ändamål, 1 januari 31 december 2006 Utrikesdepartementet, 2003, Fattigdom och människohandel: En strategi för bekämpning av människohandel genom Sveriges internationella utvecklingssamarbete 17

18 Förenta staternas utrikesdepartement, rapporten Trafficking in Persons 2010 i Rapport från Rikskriminalpolisen ii Östersjöstaternas råd iii ICMPD-rapport iv ICMPD-rapport