GESTALTNINGSPROGRAM FÖR DEN OFFENTLIGA MILJÖN KILS TÄTORT

Transkript

1 GESTALTNINGSPROGRAM FÖR DEN OFFENTLIGA MILJÖN KILS TÄTORT 1

2 Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort har tagits fram av: Beställare: Jan Westerberg, Kils kommun Konsult: Susanna Udd & Oscar Wilson Arbetsgrupp: Jan Westerberg, teknisk chef Therese Jäger, gatuchef Mari Andersson samhällsplanerare samtliga från Kils kommun samt konsult Susanna Udd och Oscar Wilson. Referensgrupp: Sandra Hagstrand, fastighetschef Katarina Karlsson, miljöstrateg Anna Åberg, kulturstrateg samtliga från Kils kommun. Programmet ska fungera som standard vid utformning av allmän platsmark. Vid nyexploatering och upprustning av befintliga områden ska gestaltningsprogrammet sätta ramar för hur Kils tätorts utemiljöer bör utformas. För att i detta tidiga skede få in synpunkter på förslagen skickas gestaltningsprogrammet för samråd med berörda nämnder och förvaltningar inom kommunen samt andra intressenter i samhället. Dokument som hör samman med gestaltningsprogrammet är: Val av utrustning för den offentliga miljön i Kils kommun Skötselplan för planteringar och grönytor i Kils tätort Arbetet har utförts under våren Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 2

3 Innehållsförteckning INLEDNING 4 Bakgrund 4 Syfte 4 Mål 4 Avgränsning 5 Historia och identitet 6 Kil på rätt spår 7 ANALYS OCH RIKTLINJER 8 Entréer 9 Stråk 9 Barriärer 9 Ljud och puls 10 Landmärken 10 Siktlinjer 11 Mötesplatser 11 Attraktiva platser 12 Platser för barn 12 Otrygga platser och baksidor 12 Utvecklingsmöjligheter 14 Mer torg 14 Järnvägspark 15 Storgatan 16 En grönare baksida 18 Gröna torget 19 Gröna kilar 19 Lekplatser 20 Kil Arena 21 Minska barriärer 21 Röd tråd 22 Färg 24 Parkeringsplatser 26 Offentlig konst 27 Uteserveringar 28 Små byggnader 29 Tekniska anläggningar 29 Skyltar 30 Trygghet och jämställdhet 32 Tillgänglighet 33 KÄLLFÖRTECKNING 34 Litteratur 34 Foto, illustrationer, kartor 35 3

4 Inledning BAKGRUND I tätorten samsas en mängd olika attribut såsom skyltar, små byggnader och uteserveringar mm. För att skapa en estetiskt tilltalande, funktionell och trivsam tätort krävs samordning av dessa attribut. Genom att ta fram gemensamma riktlinjer och mål samt genom samarbete mellan aktörerna kan en enhetlighet och samordning uppnås. Gestaltningsprogrammet ska bidra till att göra tätorten mer attraktiv. Det värnar även om och utvecklar tätortens kulturhistoriska värden och styrka som mötesplats. Dessa faktorer är viktiga eftersom en orts framgång är beroende av hur orten lyckas attrahera och behålla invånare och företag. Människor väljer allt oftare boplats efter hur attraktiv en stad eller ort är. Attraktiviteten ligger dels i att orten är vacker men även att den kan erbjuda ett stort utbud av service, utbildning, kultur, handel etc. En attraktiv tätort är inte bara positivt för tätorten utan medför även att hela kommunens attraktivitet ökar och där med även tillväxten. Gestaltningsprogrammet leder inte ensamt till en stor förändring i tätorten utan fungerar som en vägledning och hjälp för att utveckla en attraktiv ort. Gestaltningsporgrammet är framtaget som en vägledning för att göra tätorten trivsam, attraktiv, tillgänglig och lättorienterad. Och den innehåller råd och riktlinjer för hur den offentliga miljön kan utvecklas. SYFTE Kils kommuns gestaltningsprogram är framtaget för att fungera som inspiration och redskap för att förvalta och utveckla tätortsmiljön. Syftet är att skapa en attraktiv tätortsmiljö för alla, boende, verksamma och besökare i Kil. Programmet ska fungera som standard vid utformning av allmän platsmark. Vid nyexploatering och upprustning av befintliga områden ska gestaltningsprogrammet sätta ramar för hur Kils utemiljöer bör utformas. Parker och torg är miljöer där det ofta är önskvärt att skapa en egen identitet. Det kan därför vara lämpligt att ibland frångå föreslagna riktlinjer. Gestaltningsprogrammet är inte tänkt att vara en statisk produkt utan ett levande dokument. Det utgår i huvudsak från hur det ser ut idag och bör därför uppdateras regelbundet. MÅL Kil ska ges ett enhetligt formspråk. Det ska vara lätt att orientera sig i samhället. Det ska tydligt märkas att man närmar sig tätorten och man ska på ett enkelt sätt kunna ta sig mellan olika samhällsfunktioner. Kils ställning som kommunens centralort ska lyftas fram genom att stärka identiteten utifrån de kvaliteér som Kil har idag. Gestaltningsprogrammet stärker tätortens koppling till dess historia som mötesplats för kommunikationer samt dess kulturarv. Detta tydliggörs genom att val av material, färg mm hämtar inspiration från järnvägen, naturen etc. Programmets mål kan sammanfattas i: Stärka Kils identitet Skapa en sammanhållen och trivsam stadsmiljö med hög kvalitet och hög tillgänglighet Förena det moderna med det historiska i stadsrummet Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 4

5 AVGRÄNSNING Gestaltningsprogrammet har avgränsats till att gälla för tätorten. Området syns markerat på kartan. 5

6 HISTORIA OCH IDENTITET Ortens läge vid södra delen av Fryken har gjort bygden till en knutpunkt för kommunikationer. Här löper flera järnvägslinjer samman - nordvästra stambanan korsar Bergslagsbanan och mot norr går Fryksdalsbanan, Sveriges vackraste järnväg. Här finns dessutom resterna av Sveriges första järnväg för allmän trafik, invigd Den anlades 1849 som hästbana och var den första som övergick till ångloksdrift, vilket skedde år Sträckan Kil Nedre-Fryksta lades ner på 1970-talet och rälsen revs upp och i dess ställe anlade kommunen en gång- och cykelbana ner till Fryken. Här möts också vattenvägar - från Vänern farleden genom Norsälven till Frykensjöarna, mellan Hyn och Vistens sjövägar knyter ihop Fryksdalen med Klarälvdalen. Andra vatten förbinder Frykensjöarna med Värmeln. innan någon började bygga längs tvärgatorna. Kils tätort fick sin första stadsplan Mellan åren skedde en kraftig expansion av tätorten. Stora bostadsområden växte upp kring centrum, bland annat vid de gamla byarna Lersätter och Runnevål. Under 1990-talet växte området Kilslund fram och under 2000-talet har utbyggnaden fortsatt norrut i Lövenstrandsområdet. Järnvägen har således sedan lång tid tillbaka haft en stor betydelse för Kil och bidrar till ortens identitet. Järnvägen förblir Kils främsta pulsåder och orten är idag en viktig järnvägsknut med trafikerade järnvägar i fem olika riktningar. Järnvägens utveckling är en händelse som fullständigt förändrade Kils bebyggelsestruktur. Innan järnvägen bredde ut sig var Kil en liten landsbygdssocken, där människor levde av lantbruk och någon bisyssla. Under mitten av 1800-talet påbörjades byggandet av järnvägen. Med den ökade transporter, behov av fler byggnader och mer service. Vilket gjorde att Kils affärscentrum snabbt växte sig stort. År 1868 startade byggandet av järnvägen mellan Kristinehamn och Arvika via nordvästra stambanan och något år senare byggdes bibanan mellan Fryksta och Kil Nedre samt järnvägen mellan Kil och Molkom. På tidigt 1900-tal utvidgades järnvägsbanan med sträckan Kil-Torsby. Järnvägen utvecklades och nästa steg var att bygga ytterligare tre banor med koppling till Kil. Järnvägen satte fart på näringslivet i Kil. Kils tätort är drygt 100 år gammal. Som järnvägsknut blev Kils tätort attraktivt för både hantverkare och köpmän som slog sig ner och byggde hus längs den nuvarande Storgatan. Området längs Storgatan bebyggdes mellan 1880 och Söder om Storgatan tog Karlslunds ägor vid och det dröjde in på 1900-talet Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 6

7 KIL - PÅ RÄTT SPÅR Kil har utvecklats och kommer fortsätta att utvecklas tillsammans med tåget. Detta har satt prägel på den offentliga miljön i tätorten och kommer fortsatt påverka. En utmaning är att överbrygga den barriär järnvägen utgör med ytterligare säkra passager. Närheten till järnvägen betyder också att kommunen kan tillvarata och uppmärksamma värden som en rik och spännande banvallsflora, öka känslan av gemenskap och utblick med att t.ex ordna utsiktplatser där tågen som kommer och far blir en slags attraktion. Stationen skall ha huvudrollen i tätorten. För boende och verksamma på en ort som Kil kan man lätt komma att ta dessa små värden och detaljer för givet. Genom att med olika medel, t.ex parker, siktlinjer m.m lyfta fram och uppmärksamma olika aspekter av att Kil är en järnvägsknutpunkt skapas tydliga sammanhang och mening. Identitet och historieband stärks vilket ger bofasta, såväl som besökare en starkare känsla av att Kil - är på rätt spår. Kils järnvägsstation år 1895 Historien bakom Sveriges första järnväg Frykstadbanan var Sveriges första järnväg för allmän trafik och gick mellan Fryksta vid Nedre Fryken och Lyckans lastplats vid Klarälven. Banan var 8 km lång stakades av den svenska järnvägsbyggaren Claes Adolf Adelsköld och hade en spårvidd på 1101 mm. Den byggdes av Fryksstads Jernvägsaktiebolag som startade med en aktieteckning på riksdaler och ett statligt lån på riksdaler. Bolaget fick byggtillstånd den 9 februari 1849 och järnvägen öppnades på hösten Utöver järnvägen köpte bolaget ett ångfartyg av järn för trafiken på Klarälven mellan Lyckan och Karlstad. Järnvägen kostade med marklösen riksdaler och ångfartyget riksdaler. Banan var från början hästdragen men 1856 anskaffades loket Fryckstad. Loket byggdes 1855 av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, och togs i drift juni Frykstadbanan lades ner på hösten Banan ersattes med den tre kilometer långa bibanan till Nordvästra stambanan mellan Kil och Frykstad som öppnades den 15 juni Loket Fryckstad finns idag på museum i Gävle. Storgatan 45 7

8 Analys och riktlinjer H H J TECKENFÖRKLARING E Entréer E J E J E Stråk Barriärer Ljud och puls Landmärken E J H J J J J Siktlinjer Mötesplatser H J Attraktiva platser Platser för barn Otrygga platser, baksidor E Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 8

9 ENTRÉER Kil har entréer från riksväg 61, 715 och från stationen och Storgatan där man som besökare möter och träder in i tätorten. Entréerna söderifrån är från riksväg 61, vid sydvästra respektive sydöstra delen av samhället. Vid den sydvästra entréen finns en trafikskylt för tätbebyggt område med ortsnamnet på medan man vid den sydöstra entréen möts av en kommunal välkomstskylt. Om man kommer norrifrån upplevs det inte finnas någon tydlig entré förrän man når järnvägsviadukterna. Vid entréerna till de centrala delarna av Storgatan möts man av varsin rondell, där den östra har utsmyckning i form av en stenlagd stjärna inramad av sedum. På räcket till järnvägsbron hänger sommarblommor i planteringslådor och längs Storgatan finns blomsteramplar med sommarblommor. Riktlinjer Utformning och information vid entréer är en strategisk fråga som ytterst handlar om ortens varumärke, själ och identitet. Vid entréerna kan man med olika medel, t.ex textinformation, arbeta taktiskt; olika budskap beroende på årstid, lyfta fram specifika evenemang, riktade budskap till t.ex turister. Stärk attraktiviteten hos entréerna med exempelvis ljussättning, planteringar och en prioriterad skötsel. STRÅK Ett stråk är en sammanhållen färdväg med ett visst syfte. I en tätort finns stråk av olika slag, kopplade till hur man rör sig och vilket ärende man har. För fordon finns bilstråk, cykelstråk, kollektivtrafikstråk etc. För gående finns gångstråk, promenadstråk, upplevelsestråk, nöjes- och affärsstråk. Möten mellan olika stråk kan skapa attraktiva mötesplatser men även otydlighet och konflikter. Kils tydligaste stråk för såväl bilar som fotgängare är Storgatan som går parallellt med järnvägen genom hela tätorten från öster till väster. Andra stråk är gångoch cykelvägarna samt för friluftslivet utgör de många vandringslederna gröna stråk i tätortens ytterkanter. Riktlinjer Stråk i tätorten ska vara sammanhängande, tydliga och attraktiva och tillgängliga för alla, inklusive funktionshindrade. Skapa fler attraktiva stråk för fotgängare och cyklister i Kils tätort. Möten mellan olika stråk ska studeras utifrån identitet, tydlighet, tillgänglighet och trygghet. BARRIÄRER En barriär är något som spärrar, hindrar och/eller begränsar något. Fysiska barriärer i tätorten kan vara vattendrag, trafikerade gator, järnvägar, industriområden etc. Barriärer upplevs olika beroende på vem man är och hur man färdas. Barriärer kan även utgöra mentala hinder så som områden som känns otrygga och hinder i form av områden som skyddas av lagar och förordningar. För funktionshindrade finns barriärer av andra slag så som trappor, branta lutningar, kantstenar etc. Barriärer är en del av tätortens struktur och de har en stark inverkan på tillgängligheten i tätorten och hur denna upplevs. I Kil utgör järnvägen och riksväg 715 de mest påtagliga barriärerna. Industriområdena utgör framförallt kvällsoch nattetid barriärer för gående och cyklister då det kan kännas otryggt att röra sig genom området. Riktlinjer Minska de negativa effekterna av barriärer framför allt för fotgängare och cyklister. Detta kan exempelvis göras med hjälp av ljussättning, långa siktlinjer, överblickbarhet, bekväma angöringar och konstnärlig utsmyckning. Detta ökar tryggheten och skapa positiva upplevelser. Arbeta för att minska barriärverkan mellan olika områden i tätorten. Detta kan exempelvis göras genom fler, tryggare och tillgängligare passager över och under järnvägen, vägar och gator. Broar, tunnlar, övergångsställen ska utformas på ett tryggt, tillgängligt och tilltalande sätt. Se över befintliga passager över/under barriärerna både vad gäller placering, utformning och belysning. 9

10 LJUD & PULS Ljud omkring oss utgör en viktig del av hur vi upplever vår omgivning. Ljudet ger oss information om hur vår omgivning ser ut och vad som händer där. Exempelvis bidrar de till att vi får en uppfattning om hur och var människor rör sig, vilken typ och mängd av trafik det är, var det finns lugnare parkmiljö och vatten osv. Ljud fyller tätorten med liv och bidrar till dess identitet, Kil har en egen ljudbild. Tätortens puls visar var i orten de verksamheter och aktiviteter som drar människor är mest intensiva. Pulsen i Kil finns längs med järnvägen och stationen, med sina karaktäristiska ljud, samt längs Storgatan med sina butiker, hotell, restauranger och en livlig biltrafik. Biltrafiken är tidvis högljudd och upplevs som störande. Många typer av ljud uppskattas för att de ger lustfyllda, trivsamma eller rogivande känslor. Det kan exempelvis vara stimmet av folk längs gatorna vid ett evenemang, sorlet från en uteservering med klirret av porslin eller ljudet av porlande vatten i en fontän. Det kan även vara de vardagliga ljud från stadens miljöer som utgörs av bland annat trafik, människor och verksamheter. Ljud kan dock även upplevas som ett störande element. Ofta handlar det om ljud som tar oproportionerligt stor plats i det allmänna rummet, dvs. ljud som tränger sig på och är svåra att ignorera. Det kan även handla om ljud som man inte tycker om, oavsett volym och varaktighet. Vad som upplevs störande är oftast subjektivt. Trafikljud från vägar med mycket trafik betraktas oftast som störande, dvs. som buller. En del av tätortens miljö består av ljud som kommer från verksamheter längs gatorna. Butiker, caféer och restauranger som spelar musik, med koppling till deras verksamhet, i sina lokaler bidrar till karaktär och variation i stadsmiljön. Ett alltmer vanligt inslag i tätorter har dock blivit att butiker och uteserveringar spelar musik i utvändiga högtalaranläggningar, vilket kan upplevas störande då musiken påtvingas alla som rör sig i närområdet. Även ur en tillgänglighetsaspekt kan för många och för höga ljud vara ett problem. På samma sätt som ljud kan hjälpa människor att orientera sig kan de förvirra. Riktlinjer Arbeta för att utveckla och sträka området kring stationen och Storgatan för bibehålla pulsen locka fler att röra sig där. Markbeläggningar på gator/vägar med mycket trafik bör väljas med eftertanke på ljudbildning. Gatstensbeläggning på körbanor där mycket trafik passerar ska undvikas. Störande ljud bör minskas i möjligaste mån. Musik som spelas från enskilda verksamheter via utvändiga högtalare bör uppmärksammas som potentiellt störande ljud i stadsmiljön - ljudförorening. Utvändiga högtalare bör påtalas som oönskade och förhindras i möjligaste mån. Ljud utanför verksamheterslokaler bör regleras med avseende på decibelnivå och tidpunkt. Uppmuntra och planera för positiva ljudupplevelser, till exempel vattenljud. LANDMÄRKEN Ett landmärke är en tydlig orienteringspunkt på nära eller långt håll, som allmänheten lätt identifierar och använder som referenspunkt. Kil har idag väldigt få landmärken vilket är en liten brist. Tydliga byggnader i tätorten är bl.a. huset med torn på Storgatan 27, det gamla transformatortornet vid Kil Arena, det gamla vattentornet i Västra Karlslund, vattentornet i Mon och Stora Kils kyrka. Riktlinjer Betona och framhäv landmärkena på olika sätt till exempel genom belysning och gallring av vegetation. Exempelvis bör hög vegetation intill det gamla transformatortornet vid Kil arena tas bort. Skapa nya landmärken, i form av byggnader eller konstverk på lämpliga platser, som höjer Kils attraktionskraft. Vid byggnation i anslutning till befintliga landmärken bör landmärkenas betydelse uppmärksammas och diskussion föras om konkurrens mellan befintligt och nytt. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 10

11 SIKTLINJER En siktlinje är en tänkt linje mellan två objekt som sammanfaller visuellt med den observation som kan göras från det ena objektet av det andra objektet. Siktlinjer i tätorten bidrar till att göra den mer spännande och ökar orienterbarheten. Kil har idag väldigt få siktlinjer men i de delar där det finns ett relativt regelbundnet och rakt gatunät finns bra förutsättningar för att skapa intressanta siktlinjer. Det skulle kunna vara siktlinjer som ger kontakt mellan delar inom området, men även mellan områden och de omgivande miljöerna. En viktig siktlinje i Kils tätort är mellan hembygdsgården i Runnevål och Fryken. Längs Storgatan skulle en lång siktlinje kunna skapas om det fanns tydligare referenspunkter i eller längs gatan. Riktlinjer Siktlinjen och den visuella kontakten med tätortens parker och järnvägsstationen inifrån tätorten bör förstärkas och framhävas. När området närmast Fryken i framtiden byggs ut bör sikten mot sjön upprätthållas där det är möjligt. Siktlinjerna längs gatorna bör förstärkas och användas för att binda samma området till en helhet. Siktlinjen längs Storgatan och den visuella kontakten med järnvägsstationen bör förstärkas. För att tydliggöra entrén till stationen föreslås uppförande av ett visuellt landmärke på Storgatan vid infarten till stationen. Detta bidrar också till att dela av Storgatan i mer hanterbara siktlinjer. Siktlinjerna bör noga värnas då nya byggnader ersätter äldre genom att byggnation alltid sker på den gamla kvartersmarken. MÖTESPLATSER En mötesplats är en lätt identifierbar plats som allmänheten självklart kan identifiera och vet eller förstår var den finns. En mötesplats kan ha flera målpunkter som anger själva stället man avser att träffas vid. Området kring järnvägsstationen i Kil utgör en klassisk viktig mötesplats. Andra exempel på mötesplatser i Kil är Bibliotekstorget och Gröna torget. Även parkeringsytan vid Pekås fungerar som mötesplats. Tätortens parker och lekplatser är också exempel på mötesplatser. De har potential att bli ännu attraktivare mötesplatser med ett utvidgat utbud av aktiviteter, större prydnadsvärde, en tilltalande ljussättning mm. Andra exempel på mötesplatser är Sannerudsvallen och de mindre bollplanerna. Badet vid Fryken utgör sommartid en attraktiv mötesplats. Riktlinjer I tätorten ska det finnas attraktiva, trygga och tillgängliga mötesplatser för alla. Befintliga mötesplatser bör ses över och behovet av nya mötesplatser utredas. Stärk attraktiviteten hos mötesplatserna med exempelvis ljussättning, ett utvidgat utbud av aktiviteter, möblering, planteringar och en prioriterad skötsel. Knyt samman mötesplatser och stråk där det är möjligt för att stimulera och underlätta för människor att röra sig mellan olika mötesplatser. 11

12 ATTRAKTIVA PLATSER Hur man upplever en tätort styrs av en rad faktorer. Attraktioner och attraktiva platser förstärker stadsmiljön och är viktiga för upplevelsen. Attraktiva platser är en förutsättning för en levande tätort. I detta gestaltningsprogram definieras attraktiva platser som de platser som ger sinnesupplevelser och årstidsvariation, platser med aktiviteter eller platser som utgör oaser där människor får sinnesupplevelser av olika slag. Exempel på attraktiva platser idag är Sannerudsvallen, badet vid Fryken, området kring ångaren Freja samt i viss mån tätortens parker. Riktlinjer Det ska finnas attraktiva platser av många olika slag som ger upplevelser för ortens invånare och besökare. Identifiera tätortens attraktiva platser och bevara och förädla deras värde samt utveckla de platser som har förutsättningar att bli attraktiva. Vid ny- och ombyggnader bör attraktioner tillföras och förstärkas. PLATSER FÖR BARN Barn i tätortsmiljön lever, leker och rör sig i miljöer som ofta är planerade och utformade för vuxna. I utemiljön finns speciella platser för barn så som lekplatser och lekparker. Införandet av cykelbanor och gångbanor har successivt skapat en säkrare miljö för oskyddade trafikanter. Riktlinjer Gör tätorten barnvänligare. Det ska finnas områden i tätorten som är särskilt anpassade för barn och som attraherar barn i olika åldrar. Tätorten kan göras mer trafiksäker för barn genom bredare trottoarer och sänkta hastigheter. Se över behovet av tätortsnära lekattraktioner med tanke på invånarnas ålderssammansättning och besökarnas mål. När det gäller lekplatser tas förslagsvis ett lekplatsprogram för Kils tätort fram för att närmare inventera, prioritera och utveckla tätortens lekplatser. Vid ombyggnad av gatu- och parkmiljöer i tätorten ska barnperspektivet alltid finnas med i form av att attraktiva, lekvänliga konstverk eller lekredskap i någon form utplaceras. Använd vatten i olika former i utemiljön för att attrahera barn. Speciella barnsoffor som är miniatyrer av vanliga soffor kan med fördel användas på vissa platser. OTRYGGA PLATSER & BAKSIDOR Otrygghet i tätortsmiljön handlar ofta om en subjektiv uppfattning och upplevelse hos den enskilda individen. Denna upplevelse kan variera mellan män och kvinnor, mellan olika årstider och under dygnet. Kvinnor känner oftare rädsla och oro när de rör sig i det offentliga stadsrummet än män, trots att män generellt är mer utsatta för våld än kvinnor. Den upplevda risken och den faktiska risken att drabbas av ett brott är inte alltid samma sak men oavsett vad otryggheten beror på bör den tas på fullt allvar i stadsplaneringen. Många gånger kan det vara motsägelsefullt vad som utgör otrygga miljöer. Ibland kan platser som upplevs attraktiva under dagtid kännas otrygga när det blir mörkt, som till exempel parker och gångstråk med mycket vegetation. Det kan vara platser som ligger vid sidan av bilstråken, är folktomma eller dåligt belysta. Otrygga platser utgörs många gånger av tunnlar, broar eller andra passager längs stadens gångstråk där det finns prång och utrymmen för en möjlig förövare att gömma sig. Ytterligare en orsak till varför en plats upplevs som otrygg kan vara att det någon gång har skett ett uppmärksammat brott på platsen. Om tätorten ska leva och kännas trygg även efter att butiker och arbetsplatser har stängt är det viktigt att den informella kontrollen, den naturliga tillsynen från folk som rör sig i tätorten, fungerar. En baksida i tätortsmiljön är en plats centralt i tätorten eller i stråken där aktiviteter, engagemang och/eller omsorg saknas. Det kan vara industrimiljöer, bakgårdar, kvarter, passager eller kopplingar mellan olika platser i stadsmiljön. Ofta upplevs dessa platser oattraktiva och otrygga. De kan vara viktiga platser som har goda förutsättningar att förändras. Baksidor kan vara en tillgång som skapar omväxling och lyfter framsidorna. Om allt är framsidor finns ingen variation. En framsida dagtid kan upplevas som en baksida när det är mörkt. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 12

13 Platser som kan upplevas som otrygga i tätorten är gång- och cykelvägarna under järnvägen, gångtunnlarna under Ravinvägen, under riksväg 715 vid Mons backe och under Apertinvägen. Industriområdena utgör framförallt kvälls- och nattetid barriärer för gående och cyklister då det kan kännas otryggt att röra sig genom området. Området bakom byggnaderna längs Storgatans norra sida och järnvägsspåren har en klar baksideskaraktär. Även bakom vissa byggnader längs med Storgatan södra sida finns det en del plaster som upplevs som baksidor med lastintag och olika prång. Riktlinjer Skapa utemiljöer som är tydliga, lätta att överblicka och enkla att orientera sig i. Öppenhet och överblickbarhet innebär möjligheter för människor att tolka miljön och avläsa situationer på ett sätt som ger en känsla av kontroll, vilket är grundläggande för att uppleva trygghet. Satsa på bra skötsel. Väl omhändertagna och välskötta platser upplevs generellt som tryggare än platser som är slitna, igenvuxna och utsatta för klotter och skadegörelse. En plats allmänna status är viktig för upplevelsen av trygghet. Skapa befolkade utemiljöer. Arbeta för att fler människor väljer att vistas ute under dygnets alla timmar. Närheten till andra människor är avgörande för upplevelsen av trygghet. Att vara sedd av och ha en indirekt kontakt med andra, förutsatt att dessa andra inte uppfattas som ett hot, innebär en minskad känsla av utsatthet. Skapa utemiljöer för alla. Platser och områden i tätorten kan vara mer eller mindre tydligt riktade till, eller ianspråkstagna av, olika grupper av personer beroende på ålder, kön, aktivitet. Samhällets sociala spelregler avspeglar sig på så sätt i den fysiska miljön. Att tätortens utemiljö tillhör alla och inte tydligt utesluter någon står i relation till upplevelsen av trygghet. Att bjuda in till olika former av delaktighet är ett sätt att fånga in olika brukargruppers behov och samtidigt skapa starkare band mellan platser och dess användare. Skapa en tryggare utemiljö med hjälp av en genomtänkt ljussättning, färgsättning, siktlinjer och kopplingar till resten av tätorten. Arbeta kontinuerligt med säkerhetsfrågor kring järnvägen tillsammans med berörda verk, myndigheter och skola. Skapa förutsättningar för att attraktiva framsidor dagtid inte ska vara otrygga baksidor när det är mörkt. Skapa attraktiva platser och mål i anslutning till baksidorna. 13

14 UTVECKLINGSMÖJLIGHETER Analyserna visar viktiga stråk, platser av olika slag, landmärken och barriärer som finns i Kils tätort. De visar även vilka passager över/under barriärer som saknas i stadsmiljön. Sammantaget pekar analyserna på de platser och områden i stadsmiljön som är värdefulla och bör bevaras och/eller behöver utvecklas för att höja attraktiviteten. Övriga åtgärdsförslag finns beskrivna under riktlinjer för varje analyserat område. Viktiga områden att bevara är järnvägsstationen, badet vid Fryken, området kring ångaren Freja. Stationsbyggnaden bör fasadbelysas. Området kring järnvägsstationen utgör en viktig mötesplats och är Kils största bärare av ortens kulturarv. Genom att bevara dess kvaliteter och göra området kring stationsbyggnaden mer attraktivt så kan hela tätorten lyftas. Här skulle en pampig entré till stationen kunna skapas. MER TORG Stationsområdet skulle kunna kopplas ihop med torgområdet söder om Storgatan. Ett stort torg kan binda ihop stationen med Kils centrala delar. Mittemot stationen på södra sidan om Storgatan finns Bibliotekstorget, ett stenlagt torg med sittmöjligheter och planteringar. Torget omgärdas av byggnader med kommersiella verksamheter och tätortens bibliotek. Torgets strategiska läge och direkta läge intill järnvägsstationen gör denna plats extra viktig. Torget kan utvidgas mot stationen. Centralt på torget kan en fontän placeras. Fontänen omgärdas av en bred fris av smågatsten och kring denna perennplanteringar. Platsen förses med nya soffor och papperskorgar samt cykelställ utanför biblioteket. Bibliotekstorget utökas mot stationen och förses med en pampig centrerad fontän i granitblock i mitten och mindre fasta planteringskärl i granit symmetriskt placerade på torget. Torget förses med nya bänkar, papperskorgar och cykelställ. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 14

15 JÄRNVÄGSPARK Genom anläggande av en modern tappning av en järnvägspark, något som idag saknas i Kil, kan man ytterligare förstärka ortens kulturarv som järnvägsknut. Järnvägsparken skulle kunna knytas an till stationsbyggnaden och området kring den genom att till delar använda likartat växtmaterial på båda platserna. Järnvägsparken bör få ett genomförande och ett uttryck som ger den en dignitet som tätortens finrum och ger Kil ett ansikte såväl inåt som utåt. Genom att arbeta med symmetri och en klassisk form tillsammans med moderna material så uppnås en spännande blandning och en modern tappning av en järnvägspark. Entréerna ska vara tydliga och det ska vara sammanhängande stråk som leder besökare till parken. Vid entréerna ska det finns cykelparkering för att uppmuntra fler att ta cykeln istället för bilen. I järnvägsparken kan det rymmas både fria och styrda aktiviteter. Det är viktigt att området inbjuder till spontanbesök med promenader, att ta en fika och liknande. Parken kan innehålla sittmöjligheter, papperskorgar såväl som dammar, vattenspeglar och/eller vattenlek. Perennplanteringar höjer kvaliteten i parken med doft och färgprakt. Till parken skulle även fler målpunkter kunna adderas i form av lekskulpturer, lekpark och café. Lekparken behöver inte utformas traditionellt utan kan förses med utrustning med nya spännande inslag, där vissa kan ha koppling till den tidigare järnvägsepoken. Ett trädäck med pergola kan anläggas som en plats för samling, exempelvis för skolklasser, förskolebarn eller andra grupper på utflykt. 15

16 STORGATAN Storgatan utgör tätortens huvudpulsåder för såväl gående, cyklister och bilister. Gatan skulle kunna ges en mer stadsmässig karaktär med en konsekvent trädplantering, en mer påkostad markbeläggning, ny belysning mm. För att öka attraktiviteten och locka fler att flanera längs med gatan vore det bra med fler uteserveringar längs med gatan. Det är vidare viktigt att bevara de få kvarvarande byggnader och miljöer som minner om ortens historia och fortfarande har potential att berika stadsmiljön. Siktlinjen längs Storgatan och den visuella kontakten med järnvägsstationen bör förstärkas. För att tydliggöra entrén till stationen föreslås uppförande av ett visuellt landmärke på Storgatan i höjd med stationen. Landmärket skulle kunna skapas i form av en vacker skylt och/eller skulptur. Landmärket bidrar också till att dela av Storgatan i mer hanterbara siktlinjer. Någon form av mindre landmärke skulle kunna utformas i den lilla rondellen i sydväst på Storgatan. På så sett skapas ytterligare en siktlinje längs med Storgatan. I höjd med stationen kan Storgatan förses med ett landmärke i form av utsmyckning antingen med en skulptur i glasfiber med LED-belysning som skiftar färg efter dygn och årstid... Idag saknas ett fungerande torg för torghandel i Kil. Den gamla bensinmacksfastigheten, där OK/Q8 tidigare låg, längs Storgatan skulle kunna göras om till ett torg med möjlighet till torghandel. Torget skulle få en strategiskt bra placering längs med Kils huvudpulsåder och bästa möjliga förutsättningar för att torget blir en levande attraktiv mötesplats. Denna torgyta ger också Storgatan en starkare prägel av att vara ortens huvudpulsåder. Örtpluggplantor skulle kunna användas som undervegetation vid träden längs med Storgatan för att slippa gräsklippning av små snuttar. Övriga grässnuttar som finns i gatumiljön längs Storgatan bör ersättas av kullersten eller smågatsten. Storgatan utgör tätortens huvudpulsåder för såväl gående, cyklister och bilister. Gatan skulle kunna ges en mer stadsmässig karaktär med en konsekvent...eller en trädplantering, en mer påkostad markbeläggning, häva ny att här finns Kils hjärta, stor stationsklocka. Detta för att ytterligare fram- stationen. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 16

17 Enkel avgränsning Med små och stora medel är det viktigt att förtäta kring Storgatans ömse sidor sidor och ta ner skalan på gaturummet. Det behöver inte nödvändigtvis vara byggnader utan det viktigaste är att förstärka gatulinjen. Det kan till exempel göras genom att vara tydlig med vad som är offentlig respektive privat mark. Storgatan kan göras attraktivare med ytor med ändmål och mening såsom torg och fickparker. Avgränsa exempelvis parkeringsplatser för att få en större tydlighet och förstärka gatulinjen på Storgatan. Parkeringsytan vid Pekås fungerar idag som en spontan mötesplats. Utveckla entrézonen vid Pekås så att en ordnad plats skapas med större möjligheter till spontana möten mellan människor utan risk för att krocka med bilar på parkeringsplatsen. Arbeta med ljussättning, sittplatser och någon plantering. Illustrationen t.h visar hur tomrummen kan bearbetas för att förstärka gatulinjen. Tydliga siktlinjer, pollare, planteringar, träd. Definiera tydliga ytor med tydliga ändamål, t.ex parkeringsyta. 17

18 EN GRÖNARE BAKSIDA Området längs Magasinsgatan har en tydlig baksideskaraktär. En del beror på järnvägen och en del behöver vara så kallad baksida för varuintag, sophantering mm. Området kan ändå lyftas och bli trivsammare. Exakt var beror på flera faktorer; trafikomläggning på Storgatan, nytt resecentrum och var t.ex bussarna skall åka, tung trafik, en eventuell ny gång- och cykelbro över spåren till Östra/Västra Karlslund, exploatering av OKQ8 tomten. Syftet med en åtgärd är dels att lyfta en del av ett område med typisk baksideskaraktär och de spill över effekter detta kan ge, dels skapa och förstärka siktlinjen mellan Storgatan och järnvägen. Det senare accentuerar Kil som en järnvägskommun, bryter av det otrygga området och kan dessutom fungera som ett skyltfönster för de som anländer eller passerar Kil med tåg. rådet kring den genom att till delar använda likartat växtmaterial på båda platserna. Oavsett om man arbetar med stora eller små åtgärder är här även lämpligt att arbeta med ljussättning. Armaturerna byts ut och nya installeras på de sträckor som saknar belysning. Effektbelysning av träd eller andra intressanta objekt ökar överblickbarheten och trygghetskänslan. Ytan kan kompletteras med ytterligare funktioner som t ex sittplatser eller platsanpassade sittbänkar Exempelvis kan markstrålkastare byggas in i ett stort trädäck med bänkar eller andra sittytor. Det blir samtidigt ett mekaniskt skydd för armaturerna. Illustrationen ovan t.h visar hur en ny siktlinje kan skapas från Storgatan mot järnvägen och tvärtom. Planteringar, träd och sittplatser kan utgöra grunden för den nya siktlinjen. Definiera tydliga ytor med tydliga ändamål. De enklaste åtgärderna kan vara liknande de som föreslås för att stärka gatulinjen längs Storgatan till exempel genom att vara tydlig med vad som är offentlig respektive privat mark. Tre sopstationer kanske kan bli två och förses med plank. Beroende på var så kan planteringsbäddar, sittplatser och en rad med träd utgöra grunden för det nya siktlinje stråket. Vidare skulle utsiktsplatser kunna adderas i området och dess naturliga banvallsflora kunna exponeras på ett spännande sätt med planteringskärl av cortenstål och/eller kantstöd till rabatter. Cortenstål med sin matta roströda färg och grova textur och är ett material som ger en känsla av järnvägens dominerande roll och som ger en fin kontrast mot banvallens yviga och säregna grönska. Vill man satsa på större åtgärder så skulle en modern tappning av järnvägspark, något som idag saknas i Kil, kunna placeras här. Det skulle ytterligare förstärka ortens kulturarv som järnvägsknut. Järnvägsparken skulle kunna knytas an till stationsbyggnaden och om- Foto ovan och t.h visar hur ljussättning kan förändra upplevelsen av utemiljön. Ovan belyses vegetation intill gångvägen medan till höger belyses fasaden bakom träden. Båda sätten gör att platsen känns tryggare med en bättre överblick. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 18

19 GRÖNA TORGET Gröna torget är ett exempel på möteplatser i Kil. Parken innehåller idag endast några boulebanor och ett fåtal sittplatser invid dessa. Visst trädmaterial finns i parken men busk- och lägre markskikt saknas. Parken har potential att bli en attraktivare mötesplats och utvecklas till en stadspark med ett utvidgat utbud av aktiviteter för besökare i olika åldrar, prydnadsplanteringar, en spännande ljussättning och med inslag av offentlig konst. Cortenstål kan användas till kantstöd till rabatter och/eller gångvägar. GRÖNA KILAR De små kilformade parkerna i tätorten utgör små gröna oaser. Dessa skulle generellt kunna kompletteras med bättre sittmöjligheter, ljussättning och eventuellt inslag av offentlig konst. Kilarna skulle kunna få varsitt tema och/eller inriktning på varsin målgrupp. Exempelvis skulle en kil kunna utformas som lekplats för äldre med möjligheter till boulespel och utegym. Tanken är att redskapen ska inbjuda till lätt träning i utemiljö. Kilen närmast Sannerudsskolan skulle kunna vända sig främst till barn och ungdomar. 19

20 LEKPLATSER Tätortens parker och lekplatser är också exempel på mötesplatser. De har idag ett likartat utbud med gungor, sandlek, gungdjur och klättermöjligheter samt pulkabacke. De har potential att bli ännu attraktivare mötesplatser med ett utvidgat utbud av aktiviteter, större prydnadsvärde, en tilltalande ljussättning, plantering av bärbuskar mm. Någon eller några av lekplatserna skulle kunna erbjuda mer för lite större barn. Större barn har också möjlighet att förflytta sig längre sträckor i tätorten för att nå en lekplats med ett speciellt utbud. Det skulle exempelvis kunna vara basketkorgar, en scen för dans, hängmatta, en större klätterställning eller klättersten och trevliga platser att hänga på. Till någon av de befintliga lekplatserna kan vattenlek i någon form tillföras. Lärk skogen intill Östra Karlslundsparken skulle kunna göras mer spännande med ljussättning och utplacering av några talrör. Förslagsvis tas ett lekplatsprogram för Kils tätort fram för att närmare inventera och prioritera utvecklingen av tätortens lekplatser. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 20

21 KIL ARENA Det gamla transformatortornet vid Kil arena skulle kunna markeras tydligare som landmärke i tätorten med exempelvis belysning. Kringliggande hög vegetation bör tas ner för att inte skymma tornet. Detta görs lämpligen i samband med en uppgradering av utemiljön kring Kil arena. banvallsflora MINSKA BARRIÄRER Minska de barriärer som järnvägen och väg 715 utgör med hjälp av ljussättning, långa siktlinjer, överblickbarhet och konstnärlig utsmyckning för att öka tryggheten och skapa positiva upplevelser. Exempelvis i passagen under järnvägen vid Karlslundsgatan och längs gångoch cykelvägen under järnvägen längs väg 715 samt i gångtunnlarna vid Mons backe och Apertinsvägen. Arbeta med att framhäva områdets naturliga banvallsflora genom att använda kantstöd av cortenstål i slänterna längs Karlslundsgatan vid tunneln under järnvägen. Cortenstål är ett material som dels ger en känsla av järnvägens dominerande roll och dels klarar tuffa miljöer. Det finns idag ingen bro över järnvägen då den förra har rasat, den bör återuppbyggas för att på så sätt skapa ett alternativ till de tunnlar som finns. Det är då viktigt att en bro får en genomtänkt ljussättning och att fästena på båda sidor järnvägen utformas på ett sätt så att gående och cyklister enkelt får en överblickbarhet och att platsen därigenom inger en trygghetskänsla. kantstöd Slänternas naturliga banvallsflora skulle kunna exponeras på ett spännande sätt med kantstöd av cortenstål. Gamla transformatortornet vid Kil arena syns från järnvägsstationen och en skylt - Kil arena - placerad på tornet kan ses av ett stort antal tågresenärer. Stationen är en entré till såväl tätorten som kommunen Kil. KIL ARENA 21

22 RÖD TRÅD Kils utveckling har skett över lång tid och i olika etapper. För att hålla samman gestaltningen bör vissa utgångspunkter gälla rörande det material som väljs i utformningen. Idag saknas en röd tråd som håller ihop området och berättar för besökande att nu är ni i Kils tätort respektive nu lämnar ni den samma. Denna röda tråd skulle kunna bestå av en återkommande färg, form eller material. På nästa uppslag presenteras färgval. Material För att markera Kils historia och kulturarv har tre material valts ut som huvudsakliga grundmaterial. Dessa material är metall, trä och vatten. Metall i form av svartmålat järn och cortenstål med sin matta roströda färg och grova textur och är material som ger en känsla av järnvägens dominerande roll och som ger en fin kontrast mot trä och vatten. Att använda dessa material på viktiga platser inom tätorten, vid tätortens entréer och i rondeller mm gör att ortens identitet stärks. En samordnad effekt, en röd tråd, kan med lätthet uppnås om materialen används konsekvent och likartat på strategiska platser inom tätorten. Visuellt skapas ett sammanhållet område. Svart färg harmoniserar väl ihop med såväl träkonstruktioner som med landskapets grönska. Metall Trä Vatten Järnvägen har sedan lång tid tillbaka haft en stor betydelse för Kil och bidrar till ortens identitet. För att ytterligare förstärka ortens identitet lyfts järnvägen och dess historia fram genom att arbeta med svarta järndetaljer i den offentliga utemiljön exempelvis spaljéer, stamskydd, pollare mm. Svarta järndetaljer har redan använts till ett flertal skyltar och entréer runtom i Kil. Vidare skulle även cortenstål kunna användas till utsmyckningar t ex skulpturer och för detaljer så som kantstöd i rabatter, gångar i parkmiljöer och dyl. Trä markerar kopplingen till till Kils agrara landskap samt vackra natur med höga berg och djupa skogar. Ett antal kulturbyggnader i tätorten utgörs också av trähus. Trä ska användas som material i t ex parkbänkar och bord. I Kil möts ett antal vattenvägar - från Vänern farleden genom Norsälven till Frykensjöarna, mellan Hyn och Vistens sjövägar knyter ihop Fryksdalen med Klarälvdalen. Andra vatten förbinder Frykensjöarna med Värmeln. Att använda vatten inom tätorten är ett bra sätt att knyta an till den faktiska närheten till Fryken. Vatten kan användas i fontäner, lekredskap eller skulpturer. Även vackert utformade anläggningar för omhändertagande av dagvatten kan lyfta fram vattnet i tätorten. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 22

23 Form Ett annat sätt att hålla ihop tätorten och skapa igenkänning kan vara att ta fram ett antal inkörningshinder i betong förställande något som är typiskt för Kil. Placering av inkörningshinder bör noga övervägas med tanke på säkerhet, trygghet och funktion. De bör utformas så att de inte kan användas som avställningsyta. Ovan t h. inspirationsbilder. Nedan skissbilder: Inkörningshinder i betong föreställande något som är typiskt för Kil, exempelvis tåg. 23

24 FÄRG Utrustningen i Kils offentliga miljö bör ha en enhetlig, samordnad färgsättning med ett fåtal kulörer för att binda samman utemiljön. För att förenkla och skapa enhetlighet i gatumiljön bör standardkulörer användas. De ska utgöra en rustik bas och knyta an till ortens kulturarv och landskap. Tre kulörer har valts ut som huvudsakliga grundfärger. Dessa kulörer är svart, grå och grön. Den svarta och grå färgen anknyter till järnvägen medan den gröna färgen knyter an till det vackra värmländska landskapet. Dessa kulörer ger också en underordnad ställning, och konkurrerar inte med kulört bakgrund, exponering av varor och människor mm. En färgstandard underlättar även vid inköp, underhåll och lagerhållning. Avsteg från färgstandard kan göras där kommunen medvetet väljer detta. Färgvalet har betydelse för människor med synnedsättning. En konsekvent färgsättning liksom användandet av kontrastverkan ljust-mörkt underlättar för synsvaga att ta sig fram i gatu- och parkmiljöer. Varmförzinkade metalldelar bör vara målade av miljöskäl eftersom varmförzinkat stål avger mycket zink till dagvatten. Färgen kan även fungera som rostskydd. Här visas föreslagna kulörer och användningsområden. RAL 9005 svart RAL 7035 ljusgrå RAL 7023 betonggrå I den mest centrala delen av tätorten kring järnvägsstationen och längs Storgatan ska svart utgöra basfärgen för belysningsstolpar och armaturer samt utrustning i form av pollare, räcken, cykelställ, planteringskärl mm. Parksoffor ska ha svarta metalldelar. Genom att använda sig av en svart kulör skiljer sig centrumdelen från andra delar av tätorten där de gråa kulörena kan användas. Centrum tydliggörs och dess karaktär stärks. Markbeläggning på gator samt gång- och cykelvägar ska utgöras av grå kulörer från mörk grafitgrå till ljusare nyanser av grått. Utanför centrum ska utrustning som pollare, räcken, cykelställ mm utförs i en färgneutral skala från ljus till mörkt grå. Även beslysningsarmaturer ska ha en grå kulör. Markbeläggning på gator samt gång- och cykelvägar ska utgöras av grå kulörer från mörk grafitgrå till ljusare nyanser av grått. Utanför centrum ska utrustning som pollare, räcken, cykelställ mm utförs i en färgneutral skala från ljus till mörkt grå. Även beslysningsarmaturer ska ha en grå kulör. RAL 6009 grön Utrustning i form av bänkar och bord ska ha en grön kulör. Den gröna färgen kan även användas i utsmyckningar och dekorationer. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 24

25 25

26 PARKERINGSPLATSER Parkeringsplatser är en nödvändig funktion i tätortsmiljön, men det är också en funktion som kräver stora ytor. Hur många parkeringsplatser som kan tillskapas i tätortsmiljön är därför alltid en avvägning mellan olika markanvändningsintressen. Det finns en god tillgång på parkeringsplatser inom tätorten. Det finns därmed inget behov av att öka det totala antalet parkeringar. Däremot kan det bli aktuellt att omfördela parkeringar inom tätorten. Riktlinjer: På gator bör längsgående parkeringar vara huvudprincip av både trafiksäkerhets- och estetiska skäl. De stora parkeringsytor som finns i tätorten idag bör tonas ner genom att de till exempel förses med vegetaion, dels i form av träd och dels i form av lägre buskage. Detta gör att parkeringsytan inte upplevs som så stor och steril som den gör idag. Parkeringar som ordnats på kvartersmark bör visas mer omsorg i utformningen. Man bör undersöka hur planteringar, beläggningar, plank och liknande åtgärder kan förbättra utseendet. Parkeringsytor med vegetation. Parkeringsytor samsas med aktivitetsytor. Parkeringsytor med vegetation. låga häckar med träd ramar in parkeringen planteringsytor med träd delar upp parkeringen Skiss: Parkeringsytor med vegetation. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 26

27 OFFENTLIG KONST Offentlig konst är konst ute i tätorten på torg, gator och publika institutioner. Den finns mitt ibland oss, berikar stadsrummet och ger invånare och besökare i tätorten konstnärliga upplevelser i vardagen. Konst kan ge uttryck för och skapa identifikation genom att knyta an till lokala traditioner och särarter. Konstverk kan bli orienteringspunkter i stadsrummet och mötesplatser för unga och gamla. En genomtänkt placering är viktig för att den konstnärliga utsmyckningen ska vara tillgänglig för så många som möjligt. Konstverken kan vara stora och fungera som landmärken till exempel i en rondell eller mitt på ett torg. De kan också vara små och placerade så att de kommer som en trevlig överraskning när man passerar dem. Inom tätorten finns idag i stort sett ingen offentlig utsmyckning, med undantag av de två konstverk som planeras att uppföras på skolområdet vid den nya Sannerudsskolan. En del av den offentliga utsmyckningen kan utgöras av tillfälliga installationer, till exempel julskyltningens ljus och flaggspel över gatorna. Det är en utsmyckning som ger orten en festprägel eller belyser en viss årstid. Riktlinjer: Arbeta för att öka andelen offentlig konst i tätortens utemiljö. Placering av konst bör tänkas över noga. Hur uttrycks konsten i sitt sammanhang? Vad förmedlas? Placeringar där många invånare och besökare rör sig gör konsten mer tillgänglig men även oväntade placeringar kan ge berikande upplevelser. Skulpturer och offentliga konstverk bör förses med en skylt som förklarar vad verket heter och vem konstnären är. Placeringen av dessa skyltar ska vara genomtänkt och diskret. Offentlig konst som inbjuder till lek och motion kan vara ett både vackert och användbart inslag i stadsmiljön. Belys all konst på ett genomtänkt sätt. Tillfälliga utsmyckningar, som flaggspel och julbelysning, bör ha en klart definierad och inte för lång, tillåten tidsperiod. Dels för att utsmyckningarna ska få önskad effekt dels för att de tar stor plats i det offentliga rummet, bland annat kan de för tätorten så viktiga siktlinjerna påverkas. Exempel på konstverk i cortenstål Alfabet Turèll alfabet Turèll av Kenn André Stilling, Vangede Danmark. Bikupor, planerat konstverk vid den nya Sannerudsskolan av Thomas Nordström och Annika Oscarsson. 27

28 UTESERVERINGAR Uteserveringar är viktiga inslag i stadsbilden, de lockar många människor och bidrar till en levande miljö i tätorten. När en uteservering anordnas på en offentlig plats är det viktigt att den utformas så, att den är attraktiv för tätortens besökare. Inom tätorten ligger de relativt få uteserveringarna längs med de mest trafikerade gatorna. Utformningen och intrycket varierar när det gäller material och kulör. För att tätorten ska behålla sin attraktivitet är det viktigt att uteserveringar utformas så att de bidrar till en sammanhållen stadsmiljö. Även om olika förutsättningar i miljön råder och gatans utformning varierar, ska följande enhetliga riktlinjer eftersträvas. Riktlinjer Placering Uteserveringen ska ligga i direkt anslutning till restaurangen/caféet. Undantag kan dock beviljas. Uteservering får inte vara längre än vad restaurangen/caféet är inne i byggnaden. Om berörd butiksägare ger tillstånd kan den få förlängas. Gångpassage längs husfasaden ska finnas för uteserveringar som är belägna utmed gångbanor med plattläggning. Prövning görs även med avvägning avseende tillgänglighet och trafik. Markiser och parasoller Tak på uteserveringar ska vara tillfälliga, t.ex parsoller eller markiser, med öppen gavel. Prövning görs enskilt och utifrån platsens förutsättningar. Varumärkesreklam på parasoller/markiser är inte tillåtet. Avgränsningar Uteserveringarnas avgränsningar ska vara genomsläppliga med räcken, vilka inte får överskrida 1,1 meter i höjd. Finns skäl för duk på räcken skall färgen harmonisera med miljön runt omkring. Logotyper och reklamtryck tillåts inte. Inredning Möbleringen ska vara enhetlig och harmonisera med miljön i området. Inne på uteserveringar får bar eller serveringsdisk placeras. Baren/serveringsdisken får inte skymma siktstråket genom serveringen. Med ansökan ska följa en beskrivning av läge och utseende. Generellt och viktigt vad gäller uteserveringar är att det inte får se skräpigt ut. Reklam, loggor och liknande bör inte finnas eller hållas till ett minimum. Helhetsintrycket är avgörande. Färger och stil skall vara så enhetligt som möjligt och harmonisera med omgivningen runt omkring. Anordningarna får inte försämra tillgänglighet, hindra och försvåra för t.ex rörelsehindrade, trafik m.m. Golv Allmän platsmark hyrs ut i befintligt skick och uteserveringar ska anläggas utan ingrepp i befintlig beläggning. Vid ojämnt underlag får lutningen jämnas ut med ett lägre uppbyggt trädäck. Att beläggningen är ojämn räcker inte enbart som skäl för att få anlägga ett trädäck. Om trädäck godkänns ställs det krav på trädäckets utformning. Uppbyggnaden ska vara så låg som möjligt, dvs. nivån skall inte styras av restaurangens inre golv. Uteserveringen ska vara tillgänglig för funktionshindrade. Eventuella nivåskillnader ska tas upp med ramper. Gestaltningsprogram för den offentliga miljön i Kils tätort 28