PG./. Riksåklagaren ang. rattfylleri

Transkript

1 Svarsskrivelse Sida 1 (6) Ert datum Er beteckning Byråchefen Stefan Johansson B Högsta domstolen Box STOCKHOLM PG./. Riksåklagaren ang. rattfylleri Förelagd att lämna in svarsskrivelse får jag härmed anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd. Bakgrund PG åtalades för att ha fört personbil den 12 maj 2005 på närmare angiven plats efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till minst 0,10 milligram per liter. Provtagningen av alkoholkoncentrationen i PGs utandningsluft hade utförts av en polisinspektör som inte hade genomgått föreskriven utbildning för provtagningen och som således inte hade sådan behörighet som krävs för att få använda mätutrustningen (Evidenzern). Tingsrätten ogillade åtalet och uttalade sammanfattningsvis följande. Av utredningen i målet synes framgå att provtagningen har utförts utan anmärkning. Om systemet vore helt säkert behövdes enligt tingsrättens mening inga särskilda föreskrifter för behörighet att använda Evidenzern. Enligt alkoholutandningsprovet har PG precis uppnått straffbarhetsgränsen för rattfylleri. Med hänsyn till vad nu redovisats och då PG enligt utredningen inte visat något tecken på alkoholpåverkan skall han frikännas från ansvar. Hovrätten ändrade emellertid tingsrättens dom och dömde PG för rattfylleri till dagsböter. Hovrätten anförde sammanfattningsvis att det med hänsyn till den utredning som förebringats i målet saknades anledning att inte tillmäta analysresultatet samma bevisvärde som annars ges sådana bevis. Överklagandet PG har yrkat att bli frikänd från ansvar för rattfylleri. Han har som grund för överklagandet sammanfattningsvis anfört följande. Anledningen till att det finns utförliga föreskrifter kring mätapparaturen och reglerna kring behörigheten att använda denna har självfallet att göra med att tvivel inte skall uppkomma kring tillförlitligheten av resultatet från ett bevisinstrument. Hovrättens Postadress Gatuadress Telefon E-post Box STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr Telefax Webbadress

2 Svarsskrivelse Sida 2 (6) avgörande är inte ägnat att upprätthålla de starka krav på tillförlitlighet som måste finnas kring s.k. bevisprov. Som skäl för prövningstillstånd har han åberopat att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar uttolkningen och innebörden av 35 kap. 1 rättegångsbalken i nu aktuellt avseende och såvitt avser betydelsen av s.k. bevisprov vid trafiknykterhetsbrott. Grunderna för min inställning Rattfylleri och alkoholutandningsprov Enligt 4 första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, döms för rattfylleri, bl.a. den som för ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften. Bestämmelser om alkoholutandningsprov finns i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Enligt 1 första stycket får alkoholutandningsprov tas på den som skäligen kan misstänkas för rattfylleri. Enligt 2 får alkoholutandningsprov även i andra fall än som avses i 1 första stycket tas av bl.a. förare av motordrivet fordon (dvs. rutinmässigt prov). I 1 andra stycket anges att alkoholutandningsprov tas av polisman. Genom förordningen (1976:1091) om föreskrifter rörande alkoholutandningsprov har regeringen bemyndigat Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter för verkställighet av lagen om alkoholutandningsprov. Det är bl.a. med stöd av det bemyndigandet som Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter om alkoholutandningsprov med sållningsinstrument och bevisinstrument m.m. (RPSFS 2004:8, FAP 333-2). Med bevisprov avses enligt 2 andra stycket ett alkoholutandningsprov som tas med bevisinstrument för att användas som bevismedel. Ett bevisprov består av två godkända delprov. I 13 anges, att för att rätt utnyttja systemet krävs behörighet att använda Polisens basarbetsplats (BasA) samt tilldelad behörighet avseende bevisinstrument. I bestämmelsen anges vidare att det i systemet finns fyra närmare angivna behörighetsnivåer. I finns bestämmelser om verifiering av mätenheten samt kalibrering och periodisk kontroll innehåller bestämmelser för provtagning med bevisinstrument. I 20 anges att provtagaren med sin namnunderskrift på analysprotokollen skall intyga att provtagningen har genomförts i enlighet med föreskrifterna. Omständigheterna i målet Enligt analysresultatet visade det första utandningsprovet kl att alkoholkoncentrationen i PGs utandningsluft var 0,18 milligram per liter luft. Det andra provet som gjordes kl visade på en alkoholkoncentration om 0,17

3 Svarsskrivelse Sida 3 (6) milligram per liter luft. Efter det då gällande säkerhetsavdraget om 0,07 milligram per liter luft blev således det reducerade värdet 0,10 milligram per liter luft (tab. 3, s. 6). Enligt det vid provtagningen uppmätta värdet var alltså alkoholkoncentrationen i PGs utandningsluft så hög att han skall dömas till ansvar för rattfylleri. Av den i målet åberopade loggboken för nu aktuell Evidenzer (tab. 19) framgår att den har kontrollerats såväl före som efter den 12 maj 2005 och att den då fungerat utan anmärkning. Det kan således inte råda någon tvekan om att bevisinstrumentet som sådant var tillförlitligt den 12 maj Alkoholutandningsprovet utfördes emellertid av en polisman, ÅH, som saknade formell behörighet att genomföra sådana prov. Provtagningen gick till på så sätt att en behörig provtagare, UN, loggade in i Evidenzern, medan ÅH utförde provet och med sin namnundersskrift intygade att provtagningen hade skett enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter (tab. 3, s. 6). Den i målet helt avgörande frågan är således om det förhållandet att provtagningen utförts av en person som saknade behörighet bör föranleda att åtalet ogillas. Bevisföring och bevisvärdering Enligt 35 kap. 1 rättegångsbalken skall rätten efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Bestämmelsen slår fast principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Enligt svensk processrätt har som huvudregel ansetts gälla att allt som har ett bevisvärde får förebringas som bevis och att bevisföringen således är fri. Detta har i princip ansetts vara fallet även när ett bevis inte har tillkommit i föreskriven ordning eller oklarheter förelegat med avseende på bevisets tillkomst. Även i sådana situationer får alltså beviset läggas fram i en rättegång och kan då också tillerkänns ett högst bevisvärde (se NJA 1986 s. 489, NJA 2003 s. 323, Rättegångsbalken En kommentar på Internet, 35 kap. 1, utskrift s. 23, Ekelöf/Boman Rättegång IV, 6 uppl. 1992, s. 180 och 243 ff., Lundqvist, Bevisförbud, 1998, s ). NJA 1986 s. 489 avsåg åtal för rattfylleri och alkoholkoncentrationen i den tilltalades blod hade uppmätts till 2.02 promille. Frågan i Högsta domstolen gällde bevisvärdet av analysbeviset. Blodprovet hade tagits av en laboratorieassistent och inte, som föreskrivs i 28 kap. 13 andra stycket rättegångsbalken, av läkare eller legitimerad sjuksköterska. Högsta domstolen konstaterade att det i rättegångsbalken inte finns något hinder mot att åberopa ett analysbevis även om detta grundas på ett blodprov, vars tillkomst inte helt överensstämmer med föreskrifterna i 28 kap. 13. Högsta domstolen fann inte heller att någon för den svenska rättsordningen grundläggande rättsprincip kunde anses så åsidosatt att analysbeviset inte fick åbero-

4 Svarsskrivelse Sida 4 (6) pas. Däremot menade Högsta domstolen att eftersom blodprovet tagits med åsidosättande av reglerna i 28 kap. 13, så måste höga krav ställas vid bedömande av bevisvärdet. Högsta domstolen konstaterade att laboratorieassistenten på grund av sin utbildning var väl kvalificerad att verkställa blodprovstagning och hade mångårig erfarenhet därav. Efter vad utredningen utvisade hade hon följt de föreskrifter som meddelats angående blodprovstagning för det avsedda ändamålet. Med hänsyn härtill fann Högsta domstolen att det saknades anledning att inte tillmäta analysbeviset samma bevisvärde som annars ges sådana bevis. Högsta domstolens avgörande har diskuterats och även kritiserats (se t.ex. Thelin, SvJT 1987 s. 129, Lundqvist, a.a. s. 259 ff. och Axberger, Brottsprovokation, 1989, s. 65 ff.). I NJA 2003 s. 323, som gällde tillåtligheten av användning av överskottsinformation (som vid tidpunkten för avgörandet inte var lagreglerat), uttalade Högsta domstolen bl.a., att det enligt svensk processrätt som huvudregel gäller att bevis som inte har tillkommit i föreskriven ordning får förebringas som bevis. Enligt Högsta domstolen fanns det därför så mycket mindre anledning att betrakta avsaknaden av ett positivt lagstöd som ett hinder mot att bevisningen förebringas. Högsta domstolen konstaterade också att det inte stred mot Europakonventionen att förebringa överskottsinformation som bevisning. Högsta domstolen anförde att det av Europadomstolens praxis vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång framgår att frågan om vilken utredning som får läggas fram inför en nationell domstol i första hand är en angelägenhet för den nationella rättsordningen och att det kan vara legitimt att åberopa även sådan utredning som framskaffats på ett sätt som inte är förenligt med konventionen. Vad som är avgörande för bedömningen enligt artikel 6 är att rättegången som helhet skall vara rättvis. Av central betydelse för den bedömningen är bl.a. att den tilltalade skall ha full möjlighet att kunna ifrågasätta åberopad bevisning (se bl.a. Europadomstolens dom den 12 maj 2000 i målet Khan mot Förenade Konungariket och Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl. 2007, s. 240 ff.). Mot denna bakgrund kan det inte råda någon tvekan om att det är tillåtet att som bevisning åberopa och förebringa det nu aktuella alkoholutandningsprovet. Frågan är då om det med hänsyn till omständigheterna finns anledning att tillmäta det ett lägre bevisvärde än som annars ges sådana bevis.

5 Svarsskrivelse Sida 5 (6) Bevisvärdet av det i målet företagna alkoholutandningsprovet Som angetts ovan hade det bevisinstrument (den Evidenzer) som användes vid det aktuella alkoholutandningsprovet genomgått föreskrivna tester och kontroller utan anmärkning. Det kan således inte råda någon tvekan om att just det bevisinstrument som användes den 12 maj 2005 var tillförlitligt. Därutöver bör framhållas att Evidenzern som sådan är ett mycket säkert och tillförlitligt mätinstrument. Det introducerades i juni 2002 och är så stabilt, säkrat och skyddat från yttre störningar att kalibreringskontroll med våtgassimulator i direkt anslutning till varje prov inte behövs. Metoden har bedömts så säker att säkerhetsavdraget har sänkts. Avdraget ändrades fr.o.m. den 15 september 2005 (dvs. drygt fyra månader efter den i målet aktuella händelsen) på så sätt att det numera är proportionellt i förhållande till värdet på provet. I praktiken innebär det att den faktiska gränsen för att en person skall kunna fällas för rattfylleri har sänkts från 0,170 mg/l till 0,118 mg/l (Trafikkommentarer på Internet, 4 4 a trafikbrottslagen, utskrift s. 13). Att Evidenzern är ett mycket säkert mätinstrument har också bekräftats av AE. Han har i hovrätten uppgett att det inte går att genomföra en mätning på ett felaktigt sätt. Den som genomför en mätning med Evidenzern kan inte påverka testresultatet när väl utandningsluft har kommit in i apparaten. Av AEs uppgifter får således anses framgå att det inte är möjligt för provtagaren att genom manipulation eller misstag påverka Evidenzern så att den visar en felaktigt högre koncentration alkohol i utandningsluften. Utredningen i målet ger stöd för att provtagningen har utförts på ett korrekt sätt. ÅH hade vid den aktuella tidpunkten mångårig erfarenhet som trafikpolis och hade varit med om många provtagningar som andra polismän genomfört. Dessutom hade han genomgått viss utbildning för Evidenzern. Även om han inte formellt hade behörighet att ta alkoholutandningsprov var han alltså väl förtrogen med mätinstrumentet. Mot denna bakgrund saknas det anledning att inte tillmäta analysresultatet samma bevisvärde som annars ges sådana bevis. Hovrättens dom skall därför stå fast. Prövningstillstånd Svensk processrätt styrs av principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Högsta domstolen har i såväl NJA 1986 s. 489 som 2003 s. 323 uttalat, att det innebär att även bevis som inte tillkommit i föreskriven ordning får förebringas. Högsta domstolen har också i det senare avgörandet analyserat hur dessa principer skall tolkas i förhållande till Europakonventionen. Det finns därför inte skäl att meddela prövningstillstånd vad gäller den allmänna uttolkningen och innebörden av 35 kap. 1 rättegångsbalken eller vad avser betydel-

6 Svarsskrivelse Sida 6 (6) sen av s.k. bevisprov vid trafiknykterhetsbrott då sådant prov tagits av en polisman som saknade föreskriven behörighet. Hovrätten har noggrant redovisat och prövat samtliga omständigheter och bevis i målet och därvid på ett välmotiverat sätt kommit till slutsatsen att det saknas anledning att inte tillmäta analysresultatet samma bevisvärde som annars ges sådana bevis. Avgörandet uppfyller därför de höga krav som måste ställas vid bedömningen av bevisvärdet i ett fall som det nu aktuella och det föreligger således inte heller synnerliga skäl att pröva överklagandet. Bevisning Jag hemställer om att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Jag vill emellertid redan nu förutskicka att för det fall prövningstillstånd meddelas, torde det finnas skäl att hos Statens Kriminaltekniska Laboratorium begära yttrande över det i målet aktuella alkoholutandningsprovet, alkoholutandningsprov i allmänhet, säkerhetsavdrag m.m. (jfr Trafikkommentarer på Internet, 4 4 a trafikbrottslagen, utskrift s. 13). Guntra Åhlund Kopia till - Utvecklingscentrum Umeå - Utvecklingscentrum Malmö - Norrorts åklagarkammare i Stockholm (C ) Stefan Johansson